Skip to main content

Full text of "Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar"

See other formats


Anteckningar om 
Göteborgs äldre teatrar 

Wilhelm Berg 



■BP 



•v •• • • • 



. ..* .* • • • 

.•. ..*•«• - 



•••••• 

,.»••. .»••••• 



• • • • • • 




•.•.••v.*.* 
• • • v.vv 



HARVARD COLLEGE 
LIBRARY 




BOUGHT FROM 
THE FUND BEQUEATHED BY 

EVERT JANSEN WENDELL 

(CLASS OF 1882) 



OF NEW YORK 



igitized by Google 



åk 



wötcbor 




9P 



&&&& JCeatrat 



.v / , 



Wilbelm Bero ^ 




1*1 ■ I ti m . 1. » - - _ I > .-. ... 



»anb l 

XClctteriircn & Herbcr 

ö ötcborfl 
COalfe. Zacbrisöona J6ofetr?chcri 

Diqitized by Google ^- 



igmzea Dy 



Google 



ANTECKNINGAR 

- 

OM 

OÖTEBORGS ÄLDRE 

TEATRAR 

AF 

WILHELM BERG. 

GÖTEBORG 

VkAl.U. ZACIIKISSONS ROKTHYCKKKI 
1*90 



Digitized by Google 




Digitized by Googl 



&ÖTEB0R6S ÄLDRE TEATRAR 



> 

Första Baxdet 
1690—1794 



Digitized by Google 



^/y<*r att hafva, vid genomgåendet för andra ändamål af i Göteborgs 
Stadsarkiv förvarade handlingar och protokoller, under arens lopp 
antecknat alla der förekommande underrättelser äfven om i staden upp- 
trädande skådespelstrupper, hade detta material slutligen vuxit sa, att 
man häri kunde finna en icke oansenlig grundval för en skildring af 
tcaterförhållandcna i Göteborg under äldre tid. Det visade sig äfven 
snart att, sedan staden längre fram i tiden väl fatt tidningar, dessa 
derjemte innehöllo, till en början visserligen sparsamt men sedan allt 
ymnigare, vigtiga bidrag till en dglik skildring för ett senare skctlc. 
Så uppkom tanken att utarbeta och offentliggöra dessa anteckningar, 
innefattande bidrag till historien om Göteborgs äldre teatrar, hvaraf 
första bandet nu öfverlemnas at allmänheten. 

Arbetet har för afsigt att behandla i främsta rummet teatrarne 
inom den egentliga, gamla staden, och torde, om förelaget röner erfor- 
derligt tillmötesgående, komma att fullföljas tills den sista af dessa, 
teatern vid Södra Hamngatan, gick under genom eldsvåda ltSU'2. 

För att kunna gifva en uttömmande framställning om hvad som 
under den sålunda förflutna liden uppförts i Göteborg, är det emellertid 
nödigt att äfven medtaga hvad som gifvils pa andra ställen än pa de 
egentliga teatrarne, t. ex. i Bloms sal, pa Lorensberg m. /7. ställen. Da 
det också torde vara af icke ringa betydelse att erhålla en öfversigt 
af ver de delta ämne sa nära stående musikaliska företeelserna inom 
samhället, ur afsigten att luta arbetet åtföljas af sa nid t möjligt full- 
ständiga redogörelser för de under denna tid gifna dramatiska och 
musikaliska föreställningarne i dessa lokaler, äfvensom (dt lata det hela 
afslutas med ett fullständigt namn- och sakregister sand af förteckning 
äfvcr alla här spelade leaterpjeser m. m. med dala för deras upp- 
förande. 

Utgifvandet af det nu föreliggande första bandet har, sa som lätt 
kan inses, varit förenadt med betydande kostnader, och möjliggjorts 



S 

Digitized by Google 



IV 



endast dcrujenom att ett antal framstående personer inom samhället 
underslödt företuget. Det är en skyldighet författaren fullgör då han 
tacksamt erkänner de frikostiga bidrag som härför lemnals af 



Kommendören med St. Korset m. m. 

Friherre Oscar Dickaon 
Herr grosshandlaren Erik Wijk 
Herr godsegaren Robert Dickson 
Kommend. m. m. Herr Aug. Röhss 
Herr grosshandl. Herman Hartuig 
Stullmäst. i H. M:l konungens hof 

m. m. Herr James Fr. Dickson 
Herr grosshandl. Theodor Heyman 



Kommendören med St. Korset m. m. 

Herr Olof Wijk 
Kommendören m. m. 

Herr Pontus Furstenberg 
Herr grosshandl. Carl Wijk 

Oscar Hasselblad 
Charles Heyman 
Fredr. Holm 
Alfred Heyman. 



Likaledes har förf. att uttala sin närma tacksamhet för det till- 
mötesgående som ådagalagts af Stadskamreraren m. m. Herr P. Andréen, 
i hvars vård Göteborgs Stadsarkiv befinner sig; Chefen för Göteborgs 
Stadsbibliotek, Herr Doktor Lars Wåhlin, samt af Hiksbibliolekel äfven- 
som af Universitetsbiblioteken i Upsala och Lund. I särskild förbindelse 
står författaren till Herr Birger SchÖldstrÖm, en af de främsta kännarne 
på det område arbetet behandlar, och som främjat detsamma dels genom 
att ställa sina rika samlingar till förfogande och genom all med aldrig 
svigtande beredvillighet biträda med råd och upplysningar samt dels 
och ej minst derigenom att han, med användande af tid och möda, 
genomsett korrekturet. 



Arla den i Okt. 1X9G. 



Wilhelm Berg. 




Digitized by Google 



INNEHALL. 



i. 

Tyska skädespelareband 1690— 17**. 

Inledning. Skade banan i drefve Asehebcrgs stall. Salomon Kloe- 
kans ncli .1. C luinsts kursaelisiska komedianter HitMI. 
Samuel Paulson von Pilotens band 17'JI> 1721. Elisabet 
Spiegelhcrgs trupp 1737 3 

LL 

Svenska teatertrnpi>er med tillfälliga skådebanor 17»V>- 1779. 

Uppkomsten af kongl. Svenska skadeplatsen och lindansare n uon 
Eggenbury såsom dess ombud i landsorten; hans besök i 
(iötehorg 17.").">. Splittringen inom kongl. Svenska skade - 
platsen: Petter Stenborg stannar i Stoekliolni och l.indtihl 
jemte Berghall bilda egen trupp för landsorten. Truppens 
besök i Göteborg 17.").") — 1756. Affärerna dåliga och Lindahl 
vill nedsätta sig här såsom sptsvtird. Karl Gotlfried Seuer- 
liiuj och hans sällskap 1 7t>()---- 1 766. Aktörernas och aktri - 
sernas aflöning kontant och in uatura 27 

1'cttcr Slciihmuj.s trupp 1 7()7 — 1768. Den Londonske köpmannen. 
Medlcmmarne af sällskapet. K. G. Seiirrliny 1772 — 1775. 
Petter Stenhårt) 1775— 1776. Fullständiga spellistor. TaitutTe 
och .leppe pa Berget Ku äfvent yrlig aktör H 

Det sällskapliga Göteborg pä 1770-talet. De herskande slägterna. 
Moderna. Källare och värdshus. En man pa modet. För - 
lustelser. Vauxhallen. Baler och assembleer. Vitterlekare. 
Musik. Sällskapsspcktaklerna oeh Hallska teatern. A. G. 
Scuerlinys trupp 177 (i — 1777. Petter Steitl>nnj 1 77S- - 1 77!) . 7:i 



VI 



III. 

Teatern vid Nillgatau 1779—1704. 

Gemenasiska sällskapet 1 779 - 1 780. Sällskapets uppkomst under 
ledning af Paul German och Johan von Blanc. Spellista. 
Pantomimer och lindansning. Truppen ombildas till ett 
dramatiskt sällskap. En galant aktris. Teateråskan. Stående 
teater i Göteborg 140 

Petter Stcnborg 1779. Två trupper på en scen. Ett tryckfrihets - 
åtal. Medlemmarne af truppen strejka 188 

Gemenasiska sällskapet 1780 — 1781. Privilegier. Andreas Wider- 
berg uppträder. Gustaf Wasa och den första förteckningen 
öfver de spelande. Den första nyärspjesen 199 

Gemenasiska sällskapet 1781 — 1782, benämnes från 1782 Skåde- 
spelaresällskajiet i (iötebonj. Spellista. Pantomimer. German 
som poet. Biljettpriser. Orkestern och allmänheten. Den 
Philusofiske Storprataren. Romeo och Julia. Minna von 
Bamhclm '21 0 

Skadcsjielaresällskapet i Göteborg 1782 — 1783. Abonnement. Or- 
kestern under ledning af Simson och Schindler. Medlemmarne 
af truppen. Holberg och Molicrc. Von Blanc och rättvisan. 
Pinsart de la Cour 2±5_ 

Skadespelaresdllskajiet i Ctitcbory 1783 — 1784. Teatersalongen 
skildrad af en samtida. Barberaren i Sevilla. Krångel med 
Orkestern. Von Blanc förgår sig oeh häktas. Pinsart de 
la Cour 274 

Skådespelaresällskapet i Göteborg 1784 — 1785. Ballett och Opera - 
maskerader. Gustaf Hl i Göteborg. Von Blanc i strid med 
magistraten, råkar i fara att misshandlas af folket; hånar 
allmänna meningen, upplopp vid teatern. Von Blanc lemnar 
hemligt Göteborg 308 

Skådespelare frän korujl. franska teatern i Stockholm 178.~> 335 

Teatern under ledning af Andreas Widerberg 1786 — 1787. Hamlet 
första gången på svensk scen. Figaros bröllop. Medlem - 
marne af truppen 3.38 

Teatern under ledning af Joh, dust. Simson 17K7. Gustaf 111 i 
Göteborg. Simson dör. Fullständig förteckning öfver dekora- 
tioner, reqvisita, garderob och musikalier 355 

Teatern under Lovisa Simson, biträdd af Andreas Widerberg 
1787 — 1 7S8. MqIrtcs Läkaren mot sin vilja: första gängen 
i Sverige 364 



uigmzea Dy Vjuu^i 



Teatern under Lovisa Simson, biträdd af Andreas Widerberg 
17K.S 17K«). Spellista. Danskarne hota Göteborg. Slattcr- 
ölct eller Kronofogdarnc. Widerbergs afgang och cession ... 36» 

Teatern under Lovisa Simson, biträdd af Johan l*etcrsson 1789— 
1790. Spellista. Medlemmarne af truppen. Kdelcrantz om - 
döme om teatern i Göteborg. Föreståndaren hvsatt 391 

Teatern under Lovisa Simson, biträdd af Johan fotersson 17»» 
l"i>l. Vulcani utbrott. Peprés i .slagsmål. Ihist pa ord- 
ning vid teatern. Amatörspektakel. Tellerstedt oeh 1'ttini 
ärua öfvertaga Götehorgsseenen 114 

Teatern under Lovisa Simson, biträdd at ' .tohan I'e l ersson 17'.>1. 

Spellista. Truppen. Johan Peterssons afgang 436 

Teatern under Lovisa Simson 17il'2. Hepertoar. Km Simson 

afgar 140 

Representationer af den ujnilösla Iruppen. Ställningen ohållbar 

oeh den stående teatern gar under 443 

Slephano Puccis italienska operasällskap 17»3 44» 

Seuerlings och Leivenhagens trupp 1793. .Medlemmarne af säll - 
skapet. Spellista, (iustaf IV Adolf i staden. Ktt arbete af 
Kot/ehue för törsta gängen i Göteborg. Metllenunar af Dra- 
matiska teatern i Stoekholm gifva föreställningar. På hösten 
återkommer Scncrlinij och Lcwcnhagcn l-">2 

Konstmakarne Lgeslor/]' och (ialliveri 40."» 

Setterling och Leivenhagcn 1794: Spellista. Eldsvådorna i Göte - 
borg oeh teatern. Lewenhagen gör cession 468 



TYSKA SKÅDESPELAREBAND 

1690—1754. 



\ 



Digitized by Google 




När omsorgerna för det dagliga uppe- 
hället taga alla k rätter strängt i an- 
språk, och tillgangarne måste afses 
för de rent materiella hehofven, då 
har tiden ännu icke kommit för 
vetenskap och konst att hålla sitt 
intag och trifvas. Så har det tvifvels- 
utan varit händelsen med Göteborg en lång följd 
af år efter stadens grundläggning; alla tecken 
tyda på att kampen för tillvaron varit mycket 
hård och stadens räkenskaper kunna, liksom 
andra ottentliga handlingar, lemna intyg om det 
väldiga arbete som måste nedläggas, innan för- 
hållandena blefvo någorlunda drägliga. Det var 
under äldre tid icke en dags arbete att från intet skapa 
en stad med alla dess enskilda och offentliga byggnader 
och inrättningar. 

Det torde sålunda hafva dröjt länge nog, innan staden 
vunnit tillräcklig stadga i inre och yttre afseenden, för 
att kunna blifva, om icke ett hem, så åtminstone en till- 
fällig fristad för det, som icke hade det omedelbart nyttiga 
till mål, och livad särskildt beträffar det ämne, h varmed 
vi nu skola sysselsätta oss, eller uppförandet af offentliga 
skådespel, så var tvifvelsutan stadens skola alldeles för 
ung, för att i detta fall ännu kunna följa exemplen från 
de sedan medeltiden befintliga skolorna vid de gamla 
domkyrkorna i det öfriga landet. 



igitized by Google 



4 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Skolorna voro nemligen som bekant vid denna tid, 
eller med andra ord under första hälften af 1600-talet, de 
som höllo smaken för skådespel vid lif. Det är också 
bekant att dylika sysselsättningar för ungdomen gillades 
och till och med omhuldades af de styrande och man såg 
med välbehag att, som det heter i en kyrkoordning, 
»djeknar och unga personer stundom öfva sig med spe- 
lande i komedier och tragedier, både på latin och svenska, 
på det att både de som spela och de som skåda, måtte 
deraf taga undervisning och rättelse, dock att det sker 
med tukt och ärbarhet». Till en början synes man varit 
tillfrcdsstäld med Terentii komedier, men snart voro dessa 
af lärjungarne till fullo inlärde och äfven åskådarne läng- 
tade efter omvexling. Lärarnc försökte sig då sjelfva 
såsom skådespelsförfattare eller åtminstone öfversättare. 
Sålunda uppkom Skoldramat. 1 

Hur det tillgick vid en sådan representation, derom 
innehåller Örebro skolas arkiv intressanta underrättelser. 
»Scenen var under bar himmel på platsen utanför skolan. 
Skådebanan, provisionelt uppförd af det byggnadsmaterial, 
som blifvit ditfördt i och för skolans byggnad, torde hafva 
befunnit sig på den lägre belägna delen af kyrkogården, 
som är närmast intill skolhuset, hvaremot publiken af 
båda könen, talrikt församlad, åskådade föreställningen 
från sluttningen af kyrkogården, närmare till kyrkan. 
Sittplatser voro till äfventyrs anordnade åt honoratiores 
närmast till scenen; den öfriga och kanske största delen 
af publiken befann sig förmodligen stående. Någon entré- 
afgift kom ej i fråga, och föreställningen var således en 
gratis-representation (oberäknadt de skänker in natura, 
som af stadsborna blifvit gifna till convivium). Aktörerna 
kläddes hos rektor, tågade derifrån i procession och i full 
kostym till teatern. Representationen egde rum vid ljusan 
dag under bar himmel en vacker sommareftermiddag. 
Den teatraliska delen af festen var undanstökad kl. (> e. m. 
och nu följde en vä Hägnad af mera materiel natur, nem- 
ligen ett »convivium», der kraftigt närande ämnen både 
i mat och dryck i rikligt mått vankades». 2 

Dylika representationer blefvo mot midten och slutet 
af KiOO-talct temligen vanliga vid de större skolorna. 

1 Carl Silfverstolpe, källor till Svenska Teaterns historia (tidskr. 
Framtiden, 1877, sid. 133'. 

2 Karlson, Blad ur Örebro skolas äldsta historia. I: XXXII. 



TYSKA SKÅDKSPKI.ARKSÄL1.SKAI» 1690—1754. 5 



Ehuru man någon gång finner de ämnen, som vid dessa 
föreställningar behandlades, hemtade från historien, voro 
de dock ännu oftare af bibliskt innehåll. 1074 uppfördes 
i Viborg en af rektorn derstädes, Petrus Carslenius, för- 
fattad komedi med den bizarra titeln: Thet himmelska 
Consistorium tillwopa kallat for våra fövsta föräldrars ynke- 
liga af fall skuld. Det är om denne författare man känner, 
hur han vid jubelfesten 1693 anhöll hos Carl XI att 
blifva utnämnd till theologie doktor, men erhöll till svar 
att, om han icke ville vid någon akademi underkasta sig 
de föreskrifna profven, finge han vänta till nästa jubel- 
fest», samt hur Carl XII, när han hos denne sedermera 
förnyade sin anhållan, resolverade att han skulle ställa 
sig den af konungens Herr fader gifna resolutionen till 
efterrättelse». 

Det är som sagdt icke bekant att liknande skoldramer 
uppfördes i Göteborg under ifrågavarande århundrade. 
Man blef dock icke alldeles lottlös, ty vandrande skåde- 
spelaresällskap, eller som de kallades, band, började hålla 
sitt intåg i landet och slogo sig ned för en tid i de större 
städerna. 

Redan tidigt hade dylika yrkesskådespelare uppträdt 
i Sverige, möjligen härstammande från de engelska band 
som i senare hälften af 1500-talet gått öfver till Neder- 
länderna och Hansestäderna. En annan mening vill göra 
troligt att dessa yrkesskådespelare icke varit egentligen 
engelsmän utan företagsamma tyskar, som varit anstälda 
vid det hanseatiska kontoret i London, samt att benäm- 
ningen »engelska koniedianter» uppkommit dels deraf att 
de uppfört öfversättningar af engelska skådespel, dels 
emedan lindansare- och eqvilibristkonster, som äfven plä- 
gade af dem utföras, i allmänhet voro kända under namnet 
»engelska konster»; deras slägtskap med de långt förut 
bekanta kringströfvande gycklarehoparne är sålunda röjd. 1 

Efter det att under Gustaf II Adolf, Christina och 
Carl X underrättelser om främmande skådespelare i Sverige 
äro temligen få och enstaka, blifva de vanligare under 
slutet af 1600-talet. Sålunda anställdes 1666 i Carl XI:s 
tjenst en holländsk trupp mot en lön af 200 dukater, och, 
sedan denna ännu en gång varit i Sverige, hitkom 1680 
ett nytt sällskap tyska komedianter. 



1 Silfverstolpe, förut anf. arbete, sid. 138. 142. 



6 



GÖTEBORGS TKATRAR. 



Hvad beträffar Göteborg, så omtalas i kyrkböckerna 
för åren 1690 ocb 1092 komedianter som vigas och barn 
som döpas, utan att man känner närmare derom. Det 
äldsta omtalande af en teater i staden förekommer i Feb- 
ruari 1696, då en pipare vid kapten Brauns kompani, 
Bengt Andersson, inför magistraten klagar öfver att han 
bl i f vit öfverfallen af skulten Fagg för någon tid sedan, 
»nar komedianterna spelade i gref Aschebergs stall, och 
han stod vid väggen och såg huru folket der till stor 
myckenhet trädde in». 1 

Tio år senare eller 1690 anlände till Ystad ett säll- 
skap Nordische commoedianten in hochdeutscher Sprache 
(»Die Chur Sächsische Hochteutschen Comoedianten»), 
som der uppförde åtskilliga pjeser. Härifrån begåfvo de 
sig uppåt landet och inträffade slutligen i Stockholm, 
hvarest de togo den dramatiska konsten om hand och 
fortsatte dermed till Carl XI:s död, då den deraf föran- 
ledda hofsorgen tvang »konstnärerna» att begifva sig till 
Danmark, efter att i 6 år hafva spelat i Sverige och Norge. 
Denna trupp är densamma som på våren 1699 kom till 
Göteborg, enligt följande ännu befintliga ansökan, hvilken 
på samma gång innehåller den första säkra underrättelsen 
om här uppträdande yrkesskådespelare; den lyder sålunda: 

>Hoch Edlc, Hoch und Woll Weisse Herren, 
Grossgfmstige Befoderer und Hohe Patronen. 
>Denen Selhcn ge ben Wier indes Unter Gcsehriebene in Unter- 
thänigkeit zu vernebmen. wie das Wir anwehsende Hoehteutselie Comoe- 
dianten eine weite Reise, nieht ohnc schwerc Unkostcn, von Xorwegen 

1 »Grefve Ascbcbcrgs stall > var tvifvelsutan beläget pa den tomt, 
der ban bodde, eller tomten strax norr om radhuset, i hörnet af 
Gustaf Adolfs torg och Torggatan. " 

Den förste kände cgaren är kronan, som afhändes tomten när 
Drottning Christinas förmyndare den 14 Dec. 1632 dermed donerade 
Isruel Xoréus, sedermera burggrefve och adlad Nurfett. Han byggde dä 
ett > medelmåttigt » stenhus som sedermera brann i den stora eldsvådan 
1069. Året derefter var redan ett annat under uppförande. 

Hans arfvingar. Öfverstinnan Karin Norfclt ocb burggrefve Gerhard 
Leijoncrantz sålde den 29 Juni 1680 huset för 4,000 Rdr kurant eller 
6,000 daler Smt till den berömde fältmarskalken Grefve Rutger von 
Aschebvrg, som dera erhöll fasta den 4 7 1683. 

Kfter hans död innehades huset af sonen. Generallöjtnanten Grefve 
Christian Ludvig von Ascheberg, som den 1697 köpte meddelegarnes 
lotter, och som a sin sida den 2 /io 1721 sålde egendomen för 10,000 
daler Smt. till den rike handlanden och kommissarien Abraham Petersen. 

Sedan emellertid det hittills varande kommendantshuset brunnit 
i eldsvadan 1721, köpte staden den 3°|8 1720 för 10.800 daler Smt 
detta hus af den damera atlidne Petersens arfvingar. 



TYSKA SKÅDESPELARKSÄLLSKAI» KJ90— 17.")4. 7 



alhier nach diesem Weitberuhmbten Kön ig Kcichc Schwcdcn gethan, 
lind also in dieser Königl. Schwedischen Stadt (jottcnhorg augclangct, 
alwo dan dic begierde und l'nser Verlangen sich dallin strecket ein 
und andere Actiones Comicas atiflf l/nserc Schauhuhnc vorzustellen, und 
dieses mabl mebr glucksecligkeit zu geniessen, als es vor 2 jabren hat 
geschehen können. allcrmassen dan der tödtliche hintrit Ibro Königl. 
Maij t Caroli XI, hochlöhlichen andenkens. Tus dermassen zu räcke 
gesetzet, das, obglcich wir nach einfallender höchst Schmcrt/.l. Königl. 
Traucr. Vns damahls alsobaldt von Carls Crona r al\vo wir l'ns mit 
unser Gompagnic befundenj in ein änder Landt begeben wolten. doch 
solches nicht eher als nach ausxgestandener 2(5 wochcntlicher kranck- 
heit hat geschehen können. also gar das wir auch damahls allés dass 
unsrigc haben zusetzen mössen >. 

>Veiln dan nun die Königl. Trauer in so weit auflgeschnben, als 
flehen Wir K. Hochedlen. Hoch- und Wollweisen Magistrat hiemit 
gantz gehorsahmst au, mit unterthänigster liitte. den damahligen Verlust 
und Schade, auch die itzige weite Heise und angewandete schweren 
kosten gantz hochgeneigt zn (lonsideriren, und l'ns mit eine erfreu- 
lichen (Nonsens zu beehren. welche hohe und 1'nverrdiente (inade wir 
jederzeit nicht allein höchstens zu rö limen wissen. sondern auch in 
allén begebenheiten l T ns dahin benaissigen in unterthänigkeit geneunen 
werden. 

K. Hochedlen, Hoch- und Wollweisen 
Magistrats 

(iottenborg d. 22 Maij Anno 10*19. 




Fig. 1. Namnteckningar af tyska komedianter. 



8 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Af denna önskan erfara vi att de högtyska skådespe- 
larne, under ledning af Salomon Klockan och Johan Chri- 
stian Knnst, år 1697 befunnit sig i Karlskrona och dcrifrån, 
sedan genom konungens död alla offentliga skådespel in- 
stäldts, begifvit sig till »ett annat land» — Danmark — 
hvarifrån de åter rest till Norge och slutligen nu kommit 
till Göteborg. 1 Här gaf magistraten dem tillstånd »att 
på behagelig tid visa deras konst, dock att det intet sker 
förr än helgen är förbi». 

Vi känna intet om det som här gafs, men antagligen 
var väl spellistan likartad med samtida skådespelaretrup- 
pers i Tyskland, der man uppförde Moliéres komedier och 
Calderons »Lifvet en dröm», sida om sida med sådana 
»Haupt- und Staatsactionen» som Riddare S:t Georg, Geno- 
veva, Ulysses, Penelope, Aspasia och — Wallenstein. För- 
nämsta uppgiften var att framställa utomordentliga hän- 
delser och personer, der konungar, hjeltar och tyranner 
icke tingo saknas. Språket var ytterst svulstigt; på deko- 
rationer, tablåer, fyrverkerier och bataljer sparade man 
icke, och de allvarsammaste uppträden, mord- och blod- 
scener, funnos utan all urskiljning blandade med Arlekins 
låga och anstötliga puts. Allt var beräknadt mera för 
åskådare än åhörare. Men också var delta just i allmän- 
hetens tycke. Publiken lefde med i detta krigiska buller, 
och hur föga den estetiska smaken var utvecklad visas 
deraf, att de kringvandrande sällskapen ständigt klaga 
öfver att de mest tragiska scener, som enligt deras mening 
voro af gripande effekl, blefvo afbrutna af stormande skratt- 
salvor, icke sällan åtföljda af lustiga visor, uppstämda i 
korus i »salongen», och moln af tobaksrök hindrade 
stundom skådespelerskorna att utsäga mer än halfva me- 
ningarne. 2 

1 Enligt Th. Overskou, Den danske Skucplads I. 119, har bandet, 
som i Danmark kallade sig »Nordische Commoediantcn in hochdeut- 
scher Sprache> gifvit föreställningar i Köpenhamn, »da der i en An- 
sugning, som det i 1697 indgav til Interims-Regeringen i Gustrow, siges: 
at det, formedelst Hans svenske Majesta?ts Död, maa fra Stockholm 
vende tilhage til sit Fiedreland. efter at det i sex Aar har opholdt sig 
i de nordiske Pladser; og er det rimeligviis dette Selskah, som Holberg 
i sin Barndom har seet spille i Bergen*. 

2 Silfverstolpe, anf. arbete, sid. 176—147. Jemf. F. A. Dahlgren, 
Anteckningar om Stockholms Theatrar, sid. 10 — 11. Benämningen 
»Haupt-action >. härledde sig. enligt Dahlgren, deraf att ett sådant 
stycke utgjorde hufvudpjesen vid ett fullständigt spektakel, hvilket all- 
tid måste derjemte bestå af något >Xach-spiel>. Ordet >Staats> tillades 
senare, för att gifva titeln en storstatligare klang. 



TYSKA SKÅDESPKLARESÄLLSKAI» 1690 1754. 9 



Hvad man med visshet känner om ifrågavarande 
bands repertoir ar att man i Ystad 1090 uppförde skåde- 
spel om »Judit och Holofernes * samt om »Den rike 
mannen och Lazarus», och vidare 1091 i Stockholm Der 
beklagliche Zwang oder Der weibliche Capitain, mit vor- 
treftiichen Pickelherings Lustigkeit durch und durch. Und 
weil die so genandten Posscn-Spiele gar zu bekand und 
gemein, als wird unser lustiger Pickelhfiring an derer statt 
alle Tage nach Endigung der ersten Action noch eine rare 
und lächerliche Naeh-Comoedie, mehrentheils aus der 
bekanten Frantzösischen Autoris Molliere und anderer be- 
riihmten Dichter artigen Invention ins Teusche öbersetzet, 
zu desto vollkommener Vergniigung der Herrn Zuschauer 
zum Heschluss pnesentiren, und heist die heutige Le 
Sicilien oder Der betrogen Sicilianer; » skadeplatsen var i 
stora Bollhuset med början precis kloekim 3. Slutligen 
spelade de afven Die kdnigin Disa, en tysk bearbetning af 
Messenii dram, samt Doctor Faustus». 1 Det är antagligt 
att dessa stycken afven uppfördes i Göteborg. 

Det enda vi i öfrigt med visshet känna om truppens 
uppträdande här är att handlanden Lars Hansson (Lied- 
gren) 2 senior några dagar efter föreställningarnes början 
uppträdde i magistraten, åtföljd af några andra borgare, 
och begärde att > de hit ankomne Comoedianterne ej mage 
tillåtas bruka eld eller fyrverk med deras spel, eller så 
inrätta deras act, att det ej på något sätt kan skada sta- 
den». I anledning häraf uppdrogs åt rådmännen Melander 
och Wadst samt stadsbudet och stadstimmermästaren 
Olof Gullbrandsson, att deröfver hålla tillsyn, samt att 
underrätta komedianternas husvärd, Christian Altensleben, 
att de icke få bruka fyrverk och derjemte förmana dem 
att varsamt umgås med elden, »der de något sent på 
aftonen skulle komma att bruka ljus . 3 



1 Erik Lund, Blad ur Svenska Teaterns historia tidskr. Xw, 187."». 
sid. 426-427J. 

2 L. hade 1689 erhållit hurskap. var en mycket framstående man. 
1701 löjtnant och 1712 kapten i horgerskapets kar samt uppsattes 1717 
på förslag till radman men afsade sig. Dog före 1720. 

3 Här träffa vi sålunda den andra underrättelsen om platsen för 
den tidens teater, hvilken som vi sett var i Christian Altenslehens hus. 
Det hus denne då hehodde låg i sydöstra hörnet af Östra Hamn- och 
Sillgatorna, det som nu i våra dagar här adressnummern 24 ;it den 
förra och 39 åt den senare gatan, samt eges af grosshandlare H. Fri- 
sell. De tidigast kände innehafvarne äro skomakaremästaren Simon 



10 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Det ar icke kändt h varifrån dessa skådespelare kommo, 
eller hvilken förhistoria de hade. Emellertid torde del 
ligga en viss fingervisning i den benämning bandet sjelf 
gaf sig: »Die Chur-Sächsischcn Hochteutschen Coinoedi- 
anten». Det fanns nemligen i slutet af 1600-talet en trupp 
i Tyskland, ledd af en ung man .lohann Velthen från 
Halle, hvilken förvärfvade sig ett berömdl namn, dels 
derigenom att Velthen, som var en bildad man och blifvit 
graduerad vid universitetet, skållade sig en god repertoir, 
icke minst derigenom alt han lat på nytt öfversätta Moli- 
éres komedier, dels ock derigenom att han satte det 
största förtroende till det extemporerade talet, för hvilket 
pjesen blott var ett skelett, men h varigenom han åväga- 
bragte ett lilligare och mera energiskt intryck, alltid hål- 
lande i stadigt sigte att icke öfverskrida råmärkena för 
det dramatiska stolT som behandlades. 

Sålunda kom det slutligen 1685 att, når det kurfurst- 
liga hofvet i Sachsen upprättade den första tyska hof- 
teatern, blef Velthen jemte den utvalda delen af truppen 
der anställd och kunde med skäl benämna sig Die Chur- 
sachsischen Hofeomoedianten». Efter hans död omkring 
1694 öfvertogs visserligen bandels ledning af en kan, men 
mänga af medlemmarne skilde sig derifrån emedan de 
icke ville underkasta sig en <|vinnas regemente, samt bil- 
dade egna trupper, t. ex. den Dennerska och Spigelbergska 



Simonsson d. ä., f 1044 och hans son Simon Simonsson d. y.. f 1683. 
Denne senares enka och arfvingar sålde nyssnämde ar garden till 
Christian Altensleben. Köpet klandrades emellertid, ehuru förgäfves, 
af Skräddaremästare Petter Holm. som föregå f att hans salig svärfar. 
Kopparslagaremästare Börje Göttcnson låtit öfvertala sig af grannen, 
Simon skomakare — som förut egde tvenne tomter at Östra Hamnen 
af full längd och hredd — att emot ett arrende af VA 1 t Rdr jemte ett 
par stöflar om aret. tillät» honom [Simoiij att pa Börjes tvenne half- 
tomter, som hade deras ingång at Sillgatan, fa uppsätta ett garfverihus, 
eftersom egaren ieke sjelf hehyggde dem. Sa skedde, men da vadelden 
1009 förstörde huset ville Börje ieke tillåta uppförandet af ett nytt. 
men denna protest hjelptc ej utan Simon hygdc som han tyckte. 
Börje sökte väl fa de uthyrda tomterna igen, »såväl under sal. presi- 
denten Per Knutssons som i sal. presidenten Gripenklous tid», men 
förgäfves, och Altenslehen hehöll enligt rättens dom hela egendomen. 

Slutligen sålde han för 1700 daler Sm t »och en ansenlig diskretion» 
denna gård, nemligen »hus i hörnet af Sillgatan vid Östra hamnen, 
mellan aflidne handlanden Hans Hanssons enka i söder och Petter 
Holm i öster» till da varande rådmannen i Kongelf Hans Hansson 
Busvk, som dera erhöll uppbud 1V 7 1701, och i hvars slägt det stan- 
nade till 1/4 17.V». 



TYSKA SKÅOKSPKI.AHKSÄLLSKAP 1690—1754. 1 1 



familjen, och det Velthenska namnets gamla anseende bi- 
behöll ät dessa band länge nog ett visst företräde framför 
öfriga. 1 I betraktande af detta synes det vara ytterst 
antagligt att Klockans och Kunsts skådespelaretrupp verk- 
ligen en gång tillhört Velthens samt att de pa den grund 
ansägo sig berättigade till benämningen »Die Chur-Säch- 
sischen Hoehteutschen Comoediantcn . 

Underrättelserna om detta sällska|>s vistelse i Göte- 
borg kunna slutligen fullständigas derined att Salomon 
Klockan, som var född i Danzig, sjuknade i feber samt 
afled i Göteborg och begrafdes af tyska pastorn den 10 
Augusti 1090, således nägra fä månader efter föreställ- 
ningarnes början. J 

* 

Nästa gång ett skådespelaresällskap besökte Göteborg 
synes varit 1702, dä ett band högtyska komedianter under 
ledning af Johan Geonj Kempfe spelade pä der Manu- 
factur», h varmed förstås den byggnad som användes till 
klädesfabrik och egdes af kommissarien David Amija, 
samt låg i hörnet af Drottninggatan och Korsgatan. Denna 
upplysning, att nemligen Kempfe varit i Göteborg 1702, 
meddelar han sjelf i form af en erinran i den skrifvelse 
han under loppet af 1705 ingaf till magistraten, med an- 
sökan att få uppträda. Ehuru skriilen icke är daterad, 
skulle man kunna vara benägen anse att den förskrifver 
sig från början af året, emedan deri yttras att Kempfe 
redan varit här en månad, och nu hoppas erhålla den 
önskade tillåtelsen att spela, hvilket synes antyda att han 
kommit hit under en tid, när dylika förlustelser voro för- 
bjudna, så som händelsen var under fastlagen. Detta 
antagande vinner i styrka derigenom att man af magi- 
stratens protokoll för den \',\ Februari finner, huruledes 
denna myndighet dä beordrade skullen att, såsom fast- 
lagen redan ingången är, och det strider mot kyrkolagen 
att Commedianter och sådana personer som spela med 
marionetter skola under den tiden bruka sin profession 
här i landet », förbjuda de personer, som då drefvo detta 

1 Edvard Deurient, (iesehichte der deutscben Schauspielkunst. I: 
224 o. f. 

2 Den 25 Mars 1700 begrafdes likaledes >eine fremde Comoedi- 
antin>, säkerligen hörande till samma band. 



12 



GÖTKBORGS TKATRAR. 



yrke, att vidare betjena sig deraf. När emellertid skulten 
skulle utföra denna befallning visade det sig att komedi- 
anterna af den mera frisinnade vice guvernören, general- 
majoren baron von Fersen skaffat sig på förband tillåtelse 
att fortfarande uppträda till den 15:de i samma månad; 
när denna skriftliga tillåtelse företeddes i magistraten, för- 
klarade det myndiga rådet att det »lemnade den i sitt 
värde». 1 

Emellertid besöktes Göteborg längre fram samma år, 
1705, af en annan trupp, af hvars föreståndare man i 
handlingarne träffar följande skrifvclse till guvernören: 

»Hochwohlgebohrner Herr Baron, Gouverneur 
und Ammtral, Gnädigster Herr. 

»Seiner Excell. wird zweiffels ohnc sclion sein wissend gemacht. 
das vor 2 Tagen per Marc von LandcsCrone eine hände hochteutschen 
Comoediantcn [welche in Schweden reieh genngsam bckandtj alhier 
glucklich angclandct. weil Sie aber ihre Exercitia Comica, ohnc einigc 
obscena oder ärgerniss, gerne alhier vorstellen wolten, Als gelanget an 
Hrr Hoehwolilgebohrner Excell. nnser unterthäniges bitten und an- 
suchen. dass wir möehten eine gnädige Permission alhier erhalten, 
welche hohe gnade wir jederzeit höchstruhmlich und danckbahr er- 
kennen wollen. 

Die wir uns nennen 
E. Excell. und G nåden 
untcrthänigste Diencr und Comoediantcn 
Joh. Augustas Ulich 

Dircctor». 



1 Kempfe lefde åtminstone 20 ar senare och uppträdde i Örebro 
1720—1724 under Henriksmessan, da det > honom warit efterlätet i det 
öfre rummet i seholan hälla Comocdia». (Erik Lund, anf. arbete, 
sid. 428]. 

BeträfTande lokalen för Kempfes teatraliska föreställningar i Göte- 
borg, »der Manufactur>. sa var denna belägen i sydöstra hörnet af 
Kors- och Drottninggatorna, på den tomt som nu har nummer 32 [A, 
B och (Vi, med adressnummer 25 ät Drottninggatan och 8— 10 ät Kors- 
gatan. Egendomen var mycket betydlig och utgjordes 1700 af 3 hela 
tomter. Om vi förbigå de öden livar och en af dessa under tidernas 
lopp genomgingo, och endast fästa oss vid sjelfva hörntomten, som i 
äldsta tid kallades Vinkeln, sä synes den förste egaren varit Cordt 
Rraunjohan [j 1042 i och sedermera hans enka Klsebe Westerman [f 1680]. 
Under hennes tid höllos i detta hus magistratens sessioner ären 1669 
— 1670. Sedermera var handlanden Paul Jurgensson egare deraf och 
derefter hans enka Cecilia Andersdotter. hvilkcn senare ar 1700 afstod 
till kommissarien David Atnija, — som för öfrigt redan förut egde en 
af granntomterna — denna gärd. da belägen »mellan sal. Sven Hansson 
Hijsing i öster och det af enkans sal. man till dess kreditorer afträdda 
stenhuset i söder», för en fordran som Amija egde. 

Det kallas derefter i tomtörcslängderna »Herr Amijas hus» ända 
till 1714 da det stär i böckerna under benämningen >.Manufaktori 



TYSKA SKÅDKSPKLAHKSÄLLSKAP 1690—1754. 13 



Att dessa skådespelare verkligen, så som riich i 
skrifvelsen åberopar, en längre tid vistats i Sverige och 
derunder gjort sig kända, intygas äfven af det svar guver- 
nören, baron Erik Sjöblad den 30 Juni lcmnade, och 
hvari yttras att han, i anseende till deras skickliga för- 
hållande på andra orter, samt med hansyn till > att dhe 
agera anständige Comoedier », beviljade dem tillåtelse att 
uppträda i staden någon tid, hvarför han hänvisade dem 
till magistraten. De kommo sålunda inför denna myndig- 
het och uppvisade skrifvelsen, hvarefter de äfven hår 
erhöllo det önskade medgifvandet, dock under vilkor att 
de bruka dervid all sedighet och intet hindra gudstjensten 
eller bönestunderna, samt med förpligtelse att de, vid be- 
hof af musik, dertill använda stadens musikanter». 

Det är alldeles riktigt när l'lich i sin ansökan upp- 
gifver att hans band af > Hochteutsehc Comoedianten » var 
nogsamt bekant. Vi finna honom nemligen i Stockholm 
redan i April 1697, då han der erhöll pass för att resa 
till Gcfle; han bär då titeln »sachsisk komediant», och 
hade kort förut haft för afsigt att söka borgarrätt i Köpen- 
hamn, samt derför begärt all blifva intagen till Stads- 
comediant» derstädes. Det är möjligt att han tillhörde 
samma tyska trupp, som, under ledning af italienaren 
Sebastinno di Sch, kort förut gifvit representationer i 
hufvudstaden och på hofvet, och livars medlemmar erhöllo 
resehjelp af drottning Hedvig Eleonora då de 1096 lem- 
nade landet. 1 

Det var likväl icke uteslutande tyska band, som gåfvo 
Göteborgs innevånare tillfälle att njuta af den dramatiska 
konsten. Vi kunna nemligen uppvisa ett fall då en svensk 
undersåte, om också tysk till börden, trädde i de förras 
spår, ehuru, som det vill synas af nedanstående handling, 
med bedröllig påföljd i ekonomiskt afseende. Ar 1706 
träffar man nemligen följande skrifvelse bland magistratens 
handlingar: 

huset >. Det var nemligen här som den mäktige radmannen, kaptenen 
i horgerskapets kar, tyska kyrkans föreståndare samt ålderman i Han- 
dclsgillet lians Koopman [f. 1(?63. f 1748 och begrafd 8 ij inrättade en 
klädesfabrik, deri han och David Amija voro intressenter. I tan att 
vidare inga pa husets senare öden, förtjenar det likväl nämnas att den 
icke mindre mäktige direktören i Ostindiska kompaniet Sirlas Sahlyren 
var under aren 1754 — 17(>0 egare af dessa damera öde liggande tomter. 

1 Carl Silfverstolpe, anf. arbete, sid. 143. 



Digitized by Google 



14 



OÖTKBORGS TEATRAR. 



>Högwälborne HeiT Öfverste och Commendant, 
Nädigste Herre. 

»Säsom jagh uthi Norrige widh min ringa handtering, som är 
ätskillige waekre Commoedicrs agerande, sa wähl medh dhe stora 
Marionetterna, som lefwande personer, hafft den ena stora olyckan 
effter den andra, för uthan det jagh genom döden heklageligen mist 
min Sahl. k. hustru, som jemptc migh i Sorgen lämbnat 5 fattiga 
barn, igenom hvilket alt jagh är sa uth blottad och medellöös blefwen, 
att jagh eij har det ringaste, hwar medh jagh kan komma till min 
hemhwist i Stockholm, hwaräst jagh är inwanare och Kongl. Maijt:s 
skattdragare; hwarför länder till Höghwälborne Herr Öfwerste och 
Commendant min aldra ödmjukaste höön och begiäran. det täcktes 
Högwälbornc Herr Öfwerste och Commendanten nädigst förunna migh 
att uthi denna bcrömbde staden Giötheborg, hwaräst jagh nu ined 
stoor kostnadh hint, agera några gånger, pä det jagh ma kunna igenom 
Höghwälborne Herr Öfverstens och Commendantens höga nädh förtiena 
äth migh och dhe fattige mänga mina Kn liten Reesepenning till Stock- 
holm, fönnodendes jagh i ödmiukhet sa beflita migh det förrätta, att 
det till allés Nöje och wällbchagh aflöpa skall. Afwachtandes en Nådig 
böönhörelse, hwilken skall förplichta migh medh aldra ödmiukastc 
wyrdnad att framhärda sa länge jagh lefwer 

Höghwälborne Herr Öfwerstens och Commendantens 

aldra ödmiukastc tienare 

Afartin Nef/gebauer*. 

öfverste Nils Posse förordade verkligen hos magi- 
straten Neygebaucrs önskan, ehuru »närvarande krigscon- 
junkturer i riket icke gerna kunna medgifva någon särdeles 
lust och tidsfördrif med sådant, som ej utan omkostning 
och gravafion kan ske». 

Oroligheterna under den närmast följande tiden vål- 
lade också, efter allt att döma, att i sjelfva verket dylika 
nöjen alldeles utehlefvo, och man träffar icke mer någon 
skädespelaretrupp i Göteborg förr än efter Carl XII:s död. 1 



1 Knar det torde vara skäl att icke alldeles utelcmna dem, som. 
ehuru icke skadespelare i egentlig mening, dock liksom dessa bidrogo 
till allmänhetens förlustelse, ncmligen akrobater, lindansare, marionett- 
spelare och dylika, sa mycket hellre som dessa gyckelmakare och 
teaterhanden stodo liva rand ra mycket nära i fräga om prestationerna, 
sa anföres här nedan livad om dessa är bekant: 

Ar H>7.'i förekommer en Mathis Duboivischij, som hade att bjuda 
pä .'i björnar; vid afresan fran staden erhöll »direktören* intyg af 
magistraten om att han och hans folk under vistelsen här icke gifvit 
anledning till klagomal. 

Den 2,1 1' c 1(188 beviljades en italiensk lindansare, som hade pass 
fran landshöfding Tungel i Halmstad, tillåtelse att under några veckor 
fa i agera commedier , dock ej pa söndagar eller större högtidsdagar, 
och den 28 /i 1(}*I7 erhöll en annan lindansare, Christoffer Damm, med- 
gifvande att, pa behagelig tid visa sin konst. Den senare återkom 



TYSKA SKADKSPKLAHKSÄLLSKAP 1 090 — 1 7.'»4. 15 



Emellertid hade ett par år efter den stora pesten i 
Köpenhamn 1711 dit anlandt en i nordens teaterannaler 
mycket bekant man, Samuel Paulscn von Qnoten med sin 
Marionett- samt Hanpt- und Staatsaetionen Sehauspieler- 
truppe>, oeh gjorde med denna ett sådant uppseende att 
han blef privilegierad komediantspelare der, och den 31 
Jan. 1710 benådades med kongl. tillåtelse att * såsom 
okulist, Steen- og Brucksnider, samt Tandbnekker maatte 
bruge och excercera sin Kunst ber i staden ; hvilka yrken 
då icke voro ovanliga för den tidens bandanförare. 1 

Von Qvoten stannade i Köpenhamn till 1720, då han 
med sin trupp begaf sig öfver till Skåne för att resa kring 
landet och agera. 

Den ö Okt. samma år tillkännagaf emellertid Riks 
rådet grefve Claes Ekeblad i rådkammaren, att Riksrådet 
grefve von Liewen inberättat, att ett band komedianter 
var öfverkommet till Skåne, som satt sig före att resa 
omkring i landet och vantar ett annat band eller sig från 
Köpenhamn, hemstållandes Hans Excellens till Kongl. 
Maj:ts nådigaste behag om de ej kunde blifva förbjudna 
att hitkomma och de andra strax förbjudas landet, emedan 
det kunde vara spioner derunder och dessa spelare draga 
en hop penningar utur landet på en tid, då vi haTva så 
stor brist sjelfva pä penningar . (ieneral Hård erhöll der- 
på befallning att drifva sällskapet ur landet. 2 

Bandet var dock ej så lått afvisadl, utan måtte på 
ett eller annat sålt beredt sig tillfälle att qvarstanna, om 
ej i Skåne så åtminstone i Sverige. 

Att det derunder afven vistats i Göteborg och här 
gifvit föreställningar, känner man icke af något annat än 



ännu en gäng till Göteborg och fick 1708 tillåtelse att under 1'äskhelgen 
bruka sin konst och dertill hyra salen öfver stadens corps-de-garde . 
Slutligen kan ined fog till samma slag af 'bildande* nöjen hän- 
föras de skadespel, som af kringresande danska oeh tyska »operatörer» 
erbjödos allmänheten, oeh hvilka utfördes med marionetter. Detta 
var mycket omtyckt oeh det hände ej sällan att dylika förevisare in- 
fnnno sig. Sä tilläts 1099 i-n Frutitz Mehhcr Ht mit att under 14 dagar 
förevisa sina dockor, hvilka voro ;öfver 7 4 aln höga-»: 1704 medgifves 
Xicolaus Kettiy. »som utgifver sig för en bruchsuidare och tandekure- 
rare, samt derjeinte låter sin hustru och sina barn spela med mario- 
netterna*, att pa kort tid idka sin profession > ; 1700 förekommer en 
annan marionettspelare Scnenbnrt, o. s. v. 

' Överskon, förut anf. arbete, sid. 132. 

2 Carl Silfncrstoljtc, anf. arbete, sid. 289. 



16 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



genom en rattegång om arvode. Von Qvoten hade nem- 
ligen redan i Köpenhamn anställt en viss Johan Georg 
Schmeisser, hautboist vid det i Göteborg garnisonerade 
Smålands infanteriregemente, såsom dels musikant vid 
truppen och dels för »tjenst med agerande vid Commoe- 
diers förrättande», och för detta skulle Schmeisser åtnjuta 
en riksdaler kurant i veckan. Uppgörelsen var dock något 
sväfvande, h varför Schmeisser fann sig befogad att kräfva 
deriktören, icke endast på 20 riksdaler för lika många 
veckors tjenstgöring som skådespelare, utan äfven dess- 
utom på en riksdaler specie i veckan, »apart för förrättad 
musik», eller tillsammans 70 daler Smt, h vari från dock 
borde afgå, dels 30 daler som han i förskott uppburit i 
Köpenhamn, och dels 16 daler »som han eljest här i lan- 
det» erhållit, hvarjemte han slutligen begärde få tillbaka 
»in natura» trenne notböcker. 

Von Qvoten deremot påstod att han hvarje vecka 
betalt Schmeisser tillfullo, samt yrkade ersättning för det 
den senare i olaga tid gått ur tjensten, hvarjemte han 
borde kännas skyldig att ersätta den skada som von 
Qvoten lidit »vid en anställd, men medelst den ena per- 
sonens unda nflygt försummad comoedie, som till det 
ringaste skall kunna estimeras till 90 daler Smt». 1 

Derjemte hade Schmeisser för att hämnas beskyllt 

von Qvoten för att i sin »Haupt- und Staatsaction» Ueber- 

qabe der considerablen Stadt Marstrand, af Lacher, hvilken 

uppförts i Danmark, hafva kränkt svenskarnes ära. Mot 

denna beskyllning svarade von Qvoten: 

>Niemand ist der geringste tort widerfahren, wolte sich 
dessen aber jemand zuzichn, so wärcn diejenigen. welchc an 
die ubergabe schuldt trägen, die nächstc hierzu und denen 
fände, als Comnioediante uni so viehveniger nöthig hier von 
Rechenschafft zugehen, als ihnen bierunter nicht unreebt gesebiebt, 
und alle Comoedien soeben als die Poeten ibren Nutsbahren 



1 Räkningen för von Qvotens förluster pä Schmeisser upptager: 



För den komedi, som mäst inställas pä grund af hans 

rymning 60 Rdlr. 

För 2 hästar och en underofficer att sätta efter honom .14 » 
Hem en häst, pa hvilken en af mina gossar ridit efter 

honom 4 

Betalat till hans värd i Malmö för extra förtäring af öl 

och bränvin 4 

Retalat i Helsingborg till en värd för d:o d:o f> 

I Lund för ett bref som han skickat hem 1 



Kfter svenskt gångbart mynt, Summa 132 Cour. Spc. 20.j. 



TYSKA SKÅDESPELARESÄLLSKAP lfiHO— 1 7 .'»4. 17 



Endzweck auf gut Moralien. vermitlelst die TiigendhafYten weiter 
angcfrisehet, die Lasterhaffte aher von ubeln wegen afogeleitet 
worden, hahen mflssen. Kr wird aucli vcrmuthlieh kein ehrlieher 
Manne Kr seije wessen Nation er wolk*. dasjenige was ein ver- 
zagter und nngetreuer Oftieier in Sehweden oder Danneinarck 
vorsetzlich versehet nnd fehlet. gntheissen oder von meriten 
gegen seine Ohrigkeit ausdeuten können. enfin dicsse Comoedie 
wegen Marstrand war so vnrsiehtig eingerichtet, dass ieh sie 
mit grossen approhation in Malmoc aufgeffdiret*. 

Rådhusrätten kunde visserligen ieke godkänna von 
Qvotens anspråk men dömde den 13 Sept. 1721 å andra 
sidan att Sehmeisser ieke kunde tillerkännas nägon särskild 
ersättning för musiken, ty när han musicerade kunde 
han intet agera på teatern, utan var såsom en legd skyldig 
att till commoediens kompletterande göra livad honom 
befalltes ». 

Beträffande tiden för sällskapets vistelse i Göteborg, 
känner man derom intet närmare. Von Qvoten uppgifver, 
som vi sett, att han hvarje vecka betalt Sehmeisser till 
fullo, och denne erkänner att han uppburit tillsammans 
46 daler, deraf 30 redan i Köpenhamn såsom förskott; 
häraf kan man sålunda ieke ens sluta huru länge truppen 
vistats i Sverige, ännu mindre hur länge den varit i Göte- 
borg. Det som likväl torde i detta fall gifva nägon led- 
ning är att rådman Johan Rambeau den 13 Januari 1721 
reserverar sig i magistraten för den eldfara, som kunde 
uppkomma deraf att Commoedianterne fått tillstånd att 
spela på Stadshuset». Dä man för ifrågavarande tid icke 
känner några andra komedianter här än von Qvotens 
sällskap, så är det väl detta som afses, och det förefaller 
då antagligt att de nyss erhållit tillstånd att spela. 

Om beskatTen heten af den konst», hvarmcd von 
Qvoten uppbygde Göteborgs allmänhet, tinnes inga under- 
rättelser. Man torde dock fä en klar föreställning derom 
när man i Overskous »Den Danske Skueplads läser 
hvad han uppförde i Köpenhamn; det heter nemligen i 
detta arbete: 

»Rand, sådana som von Qvotens, uppslogo sina teatrar 
i lador och värdshus, och i Köpenhamn fann den fur- 
treffliche maitre > en skådeplats i skräddarnes gilleshus i 
Brola?ggerstra?del. Deras konstprestationer kungjordes me- 
delst långa, markschrejaraktiga plakat, ofta sirade med 
lockande träsnitt och med rimmad text, hvari det framför 
allt fästades uppmärksamheten på att komedierna voro 

'2 



18 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



lustiga och innehöllo en nyttig moral; Die enthauptung 
Dorothecns» och »Der geschaffene, gefallene und wieder 
aufrichtete Mensch» samt farsen om »Adam och Eva», 
hvari vår Herre, som Holherg säger, af von Qvoten bragtes 
på scenen, hörde till detta hands kraftstycken. Till att 
förnöja åskådarne måste »Hans Wurst» också spela med 
i de andliga komedierna». 

»De allra oförnuftigaste saker blefvo utan rim och 
reson hopförda i ett och samma stycke. I det nämnda, 
> Der gefallene Mensch», lurade Hans Wurst 'våra första 
föräldrar, björnar dansade och allehanda trolleri öfvades. 
Ju fler förvandlingar, förändringar och förhexningar ban- 
dets styresman kunde åstadkomma, desto behagligare blef 
han för allmänheten. I operan uppträdde de fyra ele- 
menten, Jchova, rättfardigheten, medlidandet, englar, djellar 
och ormar; ofvanför hufvuddekorationen uppfördes kor 
af englar, nedanför sjöng helvetets härskara — man såg 
både himmel, helvete och kaos på en gång — en engel 
som sväfvade i luften kastade Lucifcr och alla dennes 
kamrater ned i afgrunden och samtidigt skapade Jehova 
den första menniskan ». 1 

Det är dessa von Qvolens komedianter den bekante 
landtmätaren och skalden Wilhelm Kruse så skarpt klan- 
drar i sitt Kldsbref 1721, men icke blott dem utan äfven 
sådane lärare, som utan sträng afsigt på Guds ära före- 
gifva Comoedier wara nyttiga till själarnes uppbyggelse ! 
lika som hedniskt mörker skulle kunna hjelpa Kristi klar- 
hetsljus att upplysa dem som komma i verlden, ej besin- 
nandes att de förargeliga spelhus, med gäckeri och skämt 
som kristna icke höfves, af hedendomen fått upprinnelse >. 

Med det vidare i Eldsbrefvet förekommande yttrandet 
att h vetet samlas nu söder på jorden, Agnarne tycker 
man blåser åt norden s säger han sig mena att när böne- 
klockan pä eftermiddagarne kl. 4 kallar de trogne till 
gudsljenst i Domkyrkan, som är belägen i södra delen af 
staden, höres samtidigt trumpetande till Comoedien uppå 
stndshussalen norr om torget/, och det är med (agnad 
han tillägger: Thenne högst förargerlige osed att blåsa 



1 Samuel Paulssen von Qvoten lefde ännu 1750 i Köpenhamn, 
bosatt i Pilestnede såsom tandläkare, handlande med broekhand oeh 
uthyrande maskeraddräkter. Han liade förut bott i Aabcnraa såsom 
okulist. var född i Tyskland, men hade K ar tjenat i danska fotgardet 
innan han blef komedidirektör. 



TYSKA SKÅUKSPKLAKKSÄI.LSKAI» 1090— 1734. 19 



till Comoedicn under ringandet till bönestunden, biel', 
igenom Magistratens berömliga nit för Guds Alira, strax 
afskaffad, ty tbet såg hislig Hedniskt ut». Att Herren i 
sin vrede ieke lät hela staden brinna i den stora eldsvåda, 
som nyss öfvergått Göteborg, tror han slutligen berodde 
derpå, att »några Familier, för Herrens tienares Irogna 
sanningars skull, höllo sig alldeles från Comoedien >.- % och 
derför att en stor hop, af Guds ord öfvertygade, sedan 
gingo förbi spelhuset till Herrens hus, hvaröfver man tror 
att Gud till Nåd bevektes att ångra det onda, som Hans 
rättfärdighet tänkt fullborda till att uppbränna hela staden 
på en gäng . 1 

Det var ej alltid magistraten lemnade dylika kring- 
resande konstnärer tillstånd att här uppträda. Sålunda 
vägrades detta *ji 1720 Lians von Linden, emedan det 
hölls betänkligt att i dessa medellösa och svåra tider 
locka borgerskapet att förlora sina penningar, h varför 
magistraten uppmanade honom att på något annat tjen- 
ligare sätt söka sitt uppehälle». Denne Hans von Linden 
är val densamme som löjtnant Hindrih von Linden, 
hvars önskan att efter påsken \TXf> få spela comoedier 
med stora figurer» — således marionetter — likaledes af 
magistraten afslogs den 17 Mars, emedan nu äro medel- 
lösa tider och penningarne knappt äro till oumgängligt 
usus t i 11 räck I ige ». 

På samma sätt gick det till en början »Comoediantskan 
Elisabet Spiegelberg, när hon ifrån Fredrikshald, 
der hon då vistades, är 17,'tt anhöll hos magistraten i 
Göteborg att med ett band få hitkomma och anställa mo- 
raliska comoedier». Justitieborgmastarcn berättade nem- 
ligen, i anledning häraf, i rådet att han om denna saken 
rådgjort vid tillfälle med en och annan af stadens inne- 
vånare, hvilka merendels utlåtit sig intet åstunda få se 
några dylika skådespel, utan helst önska att staden derför 
måtte blifva förskonad, hvarmed de ock i dag — den 
23 Juli — i en annan sak uppkomne trafiquerande på 
behörig föreställning instämde». I anledning häraf resol- 
verade magistraten samma dag: Och som delta handlande 
borgerskapet utlåtit sig att sä mycket mindre åstunda se 
eller bevista dessa commoedier, som de utom dess hafva 
nog med deras tillständige och nödvändige näring att 



1 Wilhelm Bery, Wilhelm Kruse, sid. 41. 



20 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



skaffa, denna medellösa tiden icke heller vill tillsäga att 
på slika mindre nödvändiga ting några medel eller om- 
kostnader använda, utan kunna desamma mycket väl 
umbära, varandes vi för vår del äfven af samma mening». 

Hennes goda uppsåt strandade således den gången, 
men hon återkom fyra år senare, eller 1737, samt erhöll 
dä, den 6 Juni, tillstånd att »med sitt band uppföra 
comoedier mot 2 daler Smt i afgift till stadskassan för 
h varje gäng, enligt Kongl. Maj:ts taxa af den ' n /i 1735, 
samt emot att hon efter vanligheten låter alla de pen- 
ningar, som inflyta vid den comoedien hon vid slutet 
uppför, tillfalla stadens fattige». 

I sammanhang med dessa kortfattade underrättelser 
torde det vara skäl att erinra om att ledarne af detta 
band, den Spiegelberg-Dennerska familjen, hade, som vi 
förut nämnt, tillhört den berömde Johan Velthens sällskap 
i Tyskland, men skiljt sig derifrån 1710, för att på egen 
hand sedermera genomströfva Danmark, Norge och Sve- 
rige. 1 Vintern 1718 — 1719 kom sällskapet till Danmark 
under ledning af Johan Spieaelberg ; dess främsta med- 
lemmar voro i öfrigt hans hustru, den såsom flicka till- 
bedda skådespelerskan Elisabet Denner, vidt och bredt 
känd såsom K va i »Der Gefallene Mensch», samt hennes 
bror, Denner d. y., som spelade »den lustige mannen 
under namn af Harlekin» m. fl. 2 

Den 12 Januari 1719 uppfördes af dem i Köpenhamn 
> Der grotzmuthige Rechts-Gelehrle Aemilius Papinianus» 
— ein recht Meisterstiiek der Comoedien», heter det — 
och den 23 Jan. en galant, modest och sevärd action 
kallad > Des Gluckes Probierstein» o. s. v. Bandets prin- 
cipal, hvars dotter sedermera blef gift med den berömde 
Eckhof och som alled i Krisliania 1732, gaf sina före- 
ställningar i samma stil som Veltheim, men dref deras 
lustigheter en god del vidare. Sålunda var Denner d. y. 
den förste tysk som utmärkte sig i Harlekins mask. Den 
hade sin effekt i smidighet, krumsprång, danssteg, men i 
sitt spel tog Harlekin ingen hänsyn hvarken till pjesen 
eller de deri uppträdande personerna. Så låtsade han t. 
ex. under en kärlekscen som fångade han flugor, ref 
vingarne af dem och lät dem skadeglad springa framför 

1 Edvard Denricnl, anf. arb. I: 344. 

2 Otwrskou, anf. arb.. sid. 127. 



TYSKA SKÅDKSPELARKSALLSKAI» 1690—1754. 21 



sig på golfvet, eller tog han, medan älskaren står och 
talar med honom, körsbår upp ur hatten, åt dem och 
spottade kärnorna midt i ansigtct på den andre. 1 

Från Danmark begaf sig sällskapet förmod ligen till 
Norge, der det åtminstone vistades som vi sett 1732 — 1783. 
Ehuru det misslyckades Elisabet Spiegelberg, som numera 
förestod detsamma, att sistnämnda år få tillåtelse att spela 
i Göteborg, måtte hon emellertid snart derefler kommit 
till Sverige. Man känner åtminstone att > principalinnan 
för några Comoedianter Klisabet Spicgclbergin > , född Den- 
ner, 1735 spelade i Norrköping, 2 samt, som ofvan är re- 
lateradt, år 1737 i Göteborg. 

Vi känna icke hur länge hon vistades här, men då 
det ar sannolikt att till sällskapet hörde en skådespelare 
Steinbrecher hvars dotter Maria Elisabet döptes här den 
21 Aug. 1737, torde man kunna antaga att hela bandet 
vid denna tid ännu uppehöll sig i staden. 

Återgående till år 1733, f inner man en »Comoedie- 
directeur» Martin Muller den 2 November anhålla hos 
magistraten att få agera komedier, men nekades, allden- 
stund borgerskapet här i staden tillförne, då de öfver 
slika ansökningar blifvit hörde, varit mycket emot att 
comoedier, såsom mindre nödige, borde här fä ageras, 
hvarjemte dessutom nu vore adventstid». Oaktadt detta 
afslag uppträdde likväl Muller samma år, tvifvelsutan efter 
att hafva på ett eller annat sätt bevekt vederbörandes 
hjertan. Man tinner detta af en rättegång som 1735 upp- 
kom; saken var att Muller fått såsom lokal »att agera 
comoedier uti» upplåtit åt sig Heridarestallet, som egdcs 
eller disponerades af löjtnant Johan von Festen samt Herrar 
Thomas Mowld, Hugh Ross, Thomas Grundis och Hobert 
Reydoutz — således väl det första ridhusbolaget i Göteborg. 
Alla dessa senare hade för deras del upplåtit stallet för 
intet, men von Festen hade deremot betingat sig en hyra 
af 3 daler Smt för hvarje gång de spelade. Om betal- 
ningen häraf blef tvist och den 5 Mars 1735 stämdes 
Muller af von Festen för resterande hyra till ett belopp 
af 36 daler för 12 dagar. Muller, som nekade betala, 
förklarade å sin sida att uppgörelsen om stallet visserligen 
var sådan motparten uppgifvit den, men att denne senare 



1 Överskon, anf. arb.. sid. 135—139. 
* Lund, anf. arb., sid. 428. 



22 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



»icke en utan mångfaldiga gånger tagit med sig, emot 
öfverenskommelsen, åtskilliga sina vänner och bekanta 
på föreställningarne, utan att för dem betala en styfver». 
Såsom moträkning till von Festens anspråk framlemnade 
sålunda Muller i rätten tvenne räkningar å inträdcsafgifter 
till föreställningarne, eller som han kallade det: »premier», 
den ena på 30 caroliner för år 1734 och den andra på 
15 daler 8 öre Sm t för 1735 — hvaraf synes såväl att 
han mätte gifvit temligen inånga representationer det förra 
året, som äfven att von Festen flitigt och i talrikt sällskap 
besökt dem. 

Rättegången slutade så att magistraten den 8 Mars 
dömde Muller att betala de fordrade 3fi dalerna, samt att 
han i öfrigt må, med afseende pä moträkningarne, tvista 
med von Festen vid Kämnersrätten, hvarjemte han ålades 
att till sin motpart aflemna nyckeln till stallet, enär magi- 
straten icke längre kunde tillåta honom att med sina 
»stallknektar» här längre agera. 

Det är obekant om Muller derefter uppträdde i någon 
annan lokal eller reste härifrån, troligen gjorde han det 
senare. Ej häller känner man något om de pjeser han 
uppförde och i öfrigt förekommer han blott i Tyska kyr- 
kans bok, när han den 15 Februari 1735 döpte sin son 
Henrik Ludvig, vid hvilket tillfälle komedianterna Christ. 
Hoffnum och Buchanelli slodo fadder. 

Muller var för öfrigt ingalunda någon obekant man. 
Tysk till börden, hade han med ett band skådespelare 
1732 kommit öfver från Danzig till Stockholm, der han 
året derefter förenade sig med en annan trupp »högtyska 
komedianter» under ledning af Kreutzer. Derefter spelade 
dessa båda i Bollhuset, efter det Muller i ansökan härom 
påpekat, »hurusom detta höga residens en tid bortåt varit 
förscdl med få och slätta comicis, samt att för närvarande 
funnes derstädes nästan intet band, som förmådde pre- 
sentera någonting reell, men finge han tillåtelse att der 
agera, skulle för visso en och hvar, som tillförene så väl 
in- som utomlands tagit ett theatraliskt väsende i ögna- 
sigte, linna till fyllest nöje af hans actioner. Han hade 
några års tid hållit ett theatrum comicum i Danzig, före- 
ställande allahanda representationes utaf gamla och nya 
historier, och han egde nu ett band af tolf välöfvade per- 
soner. Bland de under Kreutzers och Mullers direktion 
gifna spektaklen i Stockholm namnes en på drottningens 



TYSKA SKÅI)i:Sl»KLAHKSALLSKAF 11590— 17 54 . 23 



födelsedag 1733 framstäld luifvudaklion. kallad: Die 
Ptejades öder Das am Firnianwni des Himmels stehende 
Sieben-Gestirne, und Der in einem Planeten vernmndelte 
Momus in der Person des Harleqninsu hvari Jupiters 
präktiga himlapalats. Ju no pä en vagn dragen af hjortar, 
Venus i ett moln sväfvande med Jupiter mot himlen, en 
stjernströdd sky sträckande sig frän fastet anda ned till 
jorden och visande fullmänens uppgång i fjerran, ma- 
skiner, flygverk samt llerahanda rara saker funnos att 
skåda. 1 

Som man finner ar det icke några långa inellanruin 

1 teaterverksamheten, och, efter det Klisahet Spiegelberg 
1737 gästade staden, dröjer det icke längre än till den 
14 Juni 1738 förr än magistraten lemnar tillåtelse ät 
komedianten Jeuryen Friedrich Sweitjer att under 3 eller 
4 veckor »agera comoedie », mot erläggande af 2 daler Smt 
för hvarje gång i Rasp- och Spinnhusafgifl. Han tyckes 
hafva varit en temligen obetydlig i)ersonlighet, enär hans 
namn icke återfinnes i nägoi af de arbeten som behandla 
den tidens kringresande trupper. 2 

Lika obekant synes äfven följande vara; det heter 
nemligen i magistratens protokoll för den 3 Aug. 1741 
att då för rådet inkom Jean Georg Kempf, directeur för 
de till staden anlände och med behörigt pass försedde 
Kongl. Privilegierade Comoedianterne ■->. Han tillkännagaf 
att han erhållit Landshöfdingembetets frihet att på någon 
tid här uppföra sina komedier, hvartill han gjort sina 
förberedelser och nu i dag tänker göra början, och till 
then ändan sina tryckta sedlar redan låtit anslå». Då 
han sålunda redan erhållit tillstånd, lcmnade äfven magi- 
straten sitt medgifvande, mot det »att han för hvarje gång 
betalte till uppbördsmannen, Välbetrodde Niclas Hadelin, 

2 daler Smt i Spinnhusafgifl», enligt förut åberopade 
Kongl. Maj:ts taxa. 

— — — . — - — , 

1 Dahlgren, anf. arb., sid. 27 — 28. Jemf. Carl Silfocrstolpe, anf. 
arb., sid. 292, noten. Hvar Beritlarestallel lag kan för närvarande ieke 
bestämmas. 

2 Året derefter, eller i Augusti 1739, efterspanas i Göteborg 
komedianten Jiirger llildon, som, enligt revers af den 7 ,8 s. a., stod i 
skuld till en viss Jean Depergole, bvilken förmodligen bodde i Stock- 
holm, der äfven Hildon vistats men hit afvikit. Den senare tillhörde, 
enligt Dahlgren, sid. 33, Kongl. Svenska Skadeplatsen, och är känd så- 
som öfversättare af Moliéres »Det straffade öfverdädet [Le Fcstin de 
Pierre]. Han spelade i Okt. 1737 > Ha ron Stadig> i »Den svenska 
sprätthöken». 



24 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Det dröjer nu en följd af år innan vi spåra något om 
teaterförhållandena i Göteborg; tvifvelsutan gåfvos här nu 
liksom förut föreställningar, men de kunna icke närmare 
påvisas. Man känner visserligen t. ex. att skådespelare 
vistats här 1753, men ej hvilka, och den enda underrät- 
telsen om dem innehålles i en magistratens skrifvelse af 
den 29 Maj 1754 till Landshöfdingen baron Kaulbars, 
hvilken senare begärt förklaring h varpå det berott att 
man, trots Kongl. Maj:ts förbud, uppfört hus af trä; ma- 
gistraten svarade att de nyligen uppförda trähusen på 
Qvarnberget utgöras blott af stall för nattmannens hästar, 
samt äro uppslagna af bräder, varande i öfrigt »af ena- 
handa beskaffenhet med de uppå såväl publika som pri- 
vata ställen uppslagna provisionella brädbodar, och som 
det af murmästare Rancke för comedianterna i förlidet år 
uppbygda hus». 

Vi befinna oss nu vid gränsen af en annan tid, då 
mera ordnade förhållanden inträda för den dramatiska 
konsten i Sverige, och dä, livad Göteborg särskildt be- 
träffar, genom tidningsprässens uppkomst, underrättelserna 
om teatern blifva talrikare och fullständigare, hvarigenom 
det möjliggöres att med större utförlighet behandla detta 
ämne. 



Vfgnetten frän LArt pour Tous: »Description des fetes puhlique 
données par la ville de Paris å l oceasion du mariage du Dauphin avec 
Marie-Josephe de Saxe». 




n. 



SVENSKA TEATERTRUPPER 

MED 

TILLFÄLLIGA SKÅDEBANOR 

1755—1779. 




Man hade hunnit tröttna vid de mer eller mindre 
dåliga tyska föreställningarne, der allt gjordes för 
att med krafteffekter af alla slag tillfredsställa 
den obildade massan, men föga af det som kunde tilltala 
och (ängsla den bildade delen af allmänheten. Man hade 
börjat längta etter något annat än de bombastiska tyska 
pjeserna, men det hade också blifvit tydligt att om man 
skulle fä med sig den stora publiken, som dock var den 
hvilken allena möjliggjorde teaterns bestånd, var det nö- 
digt att skådespelen uppfördes, icke pä tyska och ej heller 
på franska, utan på svenska, äfvensom att det som spe- 
lades J)lefve af värdefullare beskaffenhet än hittills. 

Åtskilliga försök att rikta den inhemska dramatiken 
med öfversättningar frän utmärkta författare hade blifvit 
gjorda, och, då man saknade yrkesskådespelare till upp- 
förandet af dessa stycken, hade genom baron Anders Johan 
von Höpkens föranstaltande bildat sig för detta ändamål 
ett sällskap af ungdom ur de förnämsta adliga slägtena i 
hufvudstaden. Dessa dramatiska föreställningar gåfvos i 
början endast för inbjudne vänner och bekanta, men be- 
vistades sedan äfven af hofvet, och öppnades slutligen 
understundom för allmänheten. 

Genom de svenska skådespel, som uppfördes på denna 
sällskapsteater, hade den bildade allmänhetens åstundan 
efter en stående inhemsk scen blifvit ytterligare stegrad, 
och en tillfällig omständighet gaf anledning till denna 
önskans uppfyllande. Ar 1 737 företogo sig några unga 
skrifvare och studenter att sammansätta och pä konungens 



/ 

Digitized by Google 



28 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



namnsdag spela »ett stycke af Tobise historia». Ehuru 
både vid utarbetningen och framställningen mycket fanns 
att anmärka, vann detta skådespel, endast derför att det 
var svenskt original, ett så allmänt bifall, att aktörerna 
icke allenast måste spela det tre till fyra gånger, ständigt 
under stor trängsel af åskådare, utan äfven blefvo utaf 
så väl »högre som lägre ståndspersoner» på allt sätt öfver- 
talade att fortfara med svenska skådespels uppförande. 
Åtskilligt »folk af condition» lofvade förse dem med vackra 
och ärbara pjeser. Man förestälde dem att, som publiken 
var så särdeles hågad för en svensk teater, kunde de der- 
vid hafva sin goda utkomst, och derest de spelade endast 
pjeser af nämnda beskaffenhet, behöfde de ej anse sig för 
komedianter, hvilka fara landet ikring, utan kunde jemte 
skådespelareyrket idka livar och en sitt förra näringsfång, 
samt hoppas att, om de derjemte uppförde sig beskedligen, 
kunna framdeles komma till vackra brödstycken, öfver- 
ståthållaren grefve Tömflycht skaffade dem nu konungens 
tillstånd att gifva föreställningar på kongl. teatern och på 
detta sätt uppkom den 4 Okt. 1737 den Kongl. Svenska 
skådeplatsen, som stäldes under inseende af friherre Höp- 
ken m. 11. och som under den närmaste tiden utvecklade 
en stor och betydelsefull verksamhet. 1 

Under en följd af år genomkämpade denna skapelse 
en allt mer vacklande tillvaro. För att om möjligt söka 
åter upphjelpa den förfallna inrättningen, uppdrogs 1753 
ledningen åt friherre Fredrik Wilhelm Hastfer och denne 
sökte då erhålla bidrag till teaterns underhåll på det 
sättet, att han, efter att samma år hafva sökt och erhållit 
tillstånd för den vid truppen anställde lindansaren Carl 
Fredrik von Eggenburg att resa omkring i landsorten, för 
»att der presentera sin skicklighet till Eders Kongl. Maj:ts 
aflägsnare undersåters nöje och Stockholmska teatrarnes 
upphjelpande», ingick kontrakt med denne att Eggenburg 
skulle med sitt sällskap resa omkring och gifva represen- 
tationer för svenska komeditruppen, på så sätt att han 
till densamma skulle aflemna en tredjedel af nettovinsten. 

Sålunda började von Eggenburgs »konstresor» uti 
landsorten, och till Göteborg kom han i Maj 1755. Då 
företrädde nemligen, heter det, inför magistraten ■■> borgaren 

1 Om bildandet och fortgången af Kongl. Svenska Teatern se anf. 
arbete af Dahlgren, sid. 33 o. f., Carl Silfverstolpe, sid. 293 o. f. samt 
Erik Lund, sid. 4"i4. 



SV ENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 



29 



i Landskrona, Comedianten Carl Friedrich von Eauenberg, 
som uppvisade Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd åt ( > Öv erste- 
löjtnanten och Direkteuren öfwer Stockholmska Theatern» 
— öfverstruket) Högwälborne Herr Baron Fredr. Wilh. 
Hastfer att till orterna i riket kringskicka de i Stockholm 
varande Lindansare, och tillkännagaf det han ar sinnad 
att med de öfrige af lindansarebandet här i staden visa 
sina exercitier, h varför anhölls om magistratens tillstånd, 
för att sedan kunna förse sig med sådant rum, som kan 
vara tjenligt till en teaters inrättande», hvilken önskan 
äfven bifölls. 1 

Vistelsen här blef långvarig och först den 19 Sept. 
samma år begärde och erhöll von Kggenburg ett sedvan- 
ligt bevis om sitt oklanderliga uppförande, efter det han 
och »hans bände uppehållit sig här sedan Maj, och med 
Kongl. Majrts tillstånd på Theatern visat sina exercitier 
samt Comedier agerat ». 

Genom detta bevis erhåller man äfven kännedom om 
de personer, af hvilka truppen utgjordes; de voro nem- 
ligen, förutom föreståndaren: 

hans syster, madame Sofia liademin, 

hennes 3 barn: jungfrurna Caroline Sofia, Dorotea och 
sonen Carl Fredrik Hademin, 

betjenterna Carl Ludvig Gutapfel och 



Af en senare i November förekommande upplysning 
synes alt sällskapets teater varit i en fabrikören Fredrik 
Érasnuis Bismarck tillhörig bod på Klädprässaregatan, den 



1 Magistralens protokoll 31 (5 1755. 

2 Af alla dessa är icke något närmare kandt mer än om Gutapfel. 
Han var son af vagnmakaremästaren i Göteborg Ludvig Gutapfel Tf. 1700. 
f 1744] och lians hustru Susanna Judit Geurgen, och föddes 1730 samt 
döptes den 3 Sept.; erhöll af magistraten 1751 sa kalladt ibördsbref», 
eller intyg om äkta hörd, och förmodligen var det da han tog tjenst 
vid teatern. I magistratens Politi prot. */s 1705 förekommer en an- 
sökan af f. d. dansmästaren i 1'psala och Acteuren vid Seuerliugska 
Commedi Bandet» Ludvig Gutapfel att här i staden fa undervisa i 
dans; han hade den 2 j3 1701 antagits till dansmästare i 1'psala, men 
antogs nu. ;sasom här barn född', till dans- och fäktmästare i Göte- 
borg. 



drängen 
pigorna 



Fredrik Wilhelm Weisel, 
Carl Gustaf Wickman samt 
Brita Malmbenj och 
Johanna Liederoth. - 



Digitized by Google 



30 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



de enligt kontrakt förbundit sig återställa i behörigt skick, 
något som likväl blef af dem försummadt. 1 

Emellertid blef Hastfers styrelse af Kongl. Svenska 
Skådeplatsen icke långvarig, och när man beröfvade honom 
den scen han dittills haft, slutade hans verksamhet redan 
i April 1754. Det bed rö (liga ' tillståndet fulländades nu 
genom den ohjelpliga splittring, som uppstod inom sjelfva 
truppen. Några af dess medlemmar ville, då möjligheten 
att erhålla lämplig teater i hufvudstaden var afskuren, 
öfvergifva Stockholm och försöka Sin lycka i landsorten. 
Andra åter, i spetsen för b vilka stod den utmärkte skåde- 
spelaren Petter Stenborg, »svenska secundteatrarnes fader-, 
motsatte sig detta förslag och ville fortfarande stanna 
(|var, och å båda sidor satte man sina planer i verket. 
Ehuru den Stenborgska truppen till och med nekades 
tillåtelse att få uppträda i Bollhuset de qvällar de nu in- 
kallade franska skådespelarne icke gåfvo någon represen- 
tation, stannade den likväl och fortfor alt under 1(5 år 
upprätthålla denna scen, dels i hufvudstaden, dels äfven 
i landsorten, sedan tillåtelse att der spela utverkats den 
23 Maj 1758. 2 

1 Ifrågavarande bod var belägen ungefär pä tomten n:o 104 vid 
Klädpressaregatan. med adressnummer (i, hvilken tomt nu utgör vest- 
iigaste delen af firman F. W. Hasselblad & C:os egendom. Garden ut- 
gjordes redan 1094 af 3 bela tomter och egdes da af klädesprässare- 
mästare Christian Döyen, jf. 16.V2, f 1704J, och sedermera af dennes 
enka. Den öfvergiek ur 17.33 genom a rf till Dögens styfdotters son. 
färgaren Klias Hubeau.r, eller Hubbo. som namnet vanligen skrifves 
ff. 17(14, t 173") . Han efterlemnade vid sin död »hus och gard pa 
Klädprässarcgatan, med deri inrättadt färgeri >, värderad t till 1200 daler 
Sin t. Han synes varit en bildad man och hade en liten boksamling, 
i hvilken funnos arbeten pa latin, holländska och franska [t. ex. Les 
délices de la France in. 11. j 

Härefter egdes garden af hans enka. Vidare af bokhållaren i 
Ostindiska kompaniet Jacob Lanycloh och tnllskrifvaren Anders Wid- 
man. 1'nder tiden hade husen brunnit 1740, och. när den sistnämnde 
afled, sålde arfvingarne de öde tomterna för 367 daler S öre Smt till 
färgaren Fredrik Erasmus Msmarck, som derför erlade trettiondepen- 
ning den 17 /!> 1753. Den senare hade sålunda icke länge varit egare 
af garden, när han upplät en bod i densamma till teater. Da det i 
tomtöreslängderna med bestämdhet uppgifves att tomterna ännu 1759 
lago öde, är det troligt att boden utgjorts af ett helt och hållet pro- 
visionclt träskjul, något som äfven synes bestyrkas af von Kggenburgs 
ansökan till magistraten, af hvilken man linner att han lade vigt pa 
att fa tid att »förse sig med sådant rum, som kan vara t j c ti ligt till en 
theaters inrättande ■ . 

2 Att 'komedier > uppförts i Göteborg 1752 eller tidigare är tyd- 
ligt af den predikan som komministern här, Johan Gadelius, höll 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 31 



Återvändande till det parti inom medlemmarne af 
den forna Kongl. Svenska Skådeplatsen, som föredrog att 
spela i landsorlen, så ställde sig detta under ledning 
af tvenne bland kamraterna, Petter Lindahl ocli Johan 
Berg hult. 

Lindahl hade före sitt inträde vid teatern varit kom- 
pani- eller mönsterskrifvare, oeh var född i Karlskrona 
redan 1712. Han hlef en af de första medlemmarne af 
1737 års Kongl. Skådeplats, och berömmes af Khrensvärd 
såsom »ett sällsynt ämne», särdeles förträfflig i Arlekins- 
roller, samt var derjemte en för sin tid mycket lyckad 
dramatisk författare och öfversättare. 1 

Det nya sällskapet ingick nu till Kongl. Maj:t med 
anhållan, att, som man vore alldeles ur stånd att vidare 
i Stockholm förtjena ens nödtorftigt uppehälle, och som 
man beslutat bilda ett sällskap för uppförande af svenska 
skådespel, det måtte förunnas dem gifva föreställningar i 
rikets öfrige städer, och blef denna ansökan bifallen den 
20 Maj 1754. 2 

nämnda ar om »Kn saliggörande kunskap om rättfärdighetens sol 
Christo Jesu. såsom stadd i sin blodröda nedergang att förvärfva cvin- 
nerligt lif». I denna, såväl som i en annan, hallen 14 dagar förut, 
der han talade om att sta fåfäng pa denna verldens torg och förlusta 
sig af dess eomedier och narrverk, hade lian farit ut mot skadespel, 
pä ett sätt som framkallade ovilja: predikan hade, heter det. alltför 
skarpt >tracterat det ämnet om Gomocdier>, och de »herrar i Göteborg 
som uppfört dem» och kännt sig träffade, kunde ej lemna det opataldt. 
Också klagade Gadelius öfver att en person kommit till honom och 
bjudit honom >en pollett till bevistande af en tragedie. under fälda 
hotelser*, och i en följande predikan talade han om förföljelsen och 
had församlingen om skydd. Äfven konsistorium kritiserade hans 
föredrag och anmärkte bland annat upprepandet af ordet »comedia ; 
deremot gjordes ingen anmärkning mot lians i samma predikuiug 
förekommande uträkning att Kristus vid hudflängniugcn skulle fatt 
5475 slag. 

1 Förutom skadespelare var han i Stockholm äfven advokat: han 
dog pä sin mags egendom Åby 19 /l2 1792, ienl. Birger Schöldström. 
>Hög och Sann konstnärlig anda>, sid. 81, fran hvilket arbete äfven 
öfrige uppgifter om Lindahl äro henitade;. G. 1742 med Margareta 
Maria Fabritz, f. 1710, f 1800, hade han med henne dottern Margareta, 
f. 1746, som blef gift med teaterdirektören Karl doft frid Seuerliny. 

Johan Hcrghult, eller som namnet äfven skrefs liergholtz, var en 
mera obetydlig personlighet, samt afled före 1774. Hans enka Caturino 
Sofia Murman dog i Stockholm ,7 /5 1789. 

2 Tillåtelsen förnyades af Gustaf III den 7 /ö 1774. men nu för 
Lindahl och hans barn. 




Digitized by Google 



Den Lindahl- Berg hultska teatertruppen, ( 20 /n 
1755 — °/ 2 1756), var det första svenska skådespe- 
laresällskap som besökte landsorten. 
Redan andra året af dess verksamhet, och kort efter 
det von Eggenburg lemnat Göteborg, finner man sällskapet 
i denna stad, der detsamma den 20 November 1755 upp- 
förde den af Petter Lindahl öfversatta komedien Sanningens 
tempel, lustspel i 3 öppningar af J. A. Romagnesi; en 
gammal pjes, uppförd redan 1747 i Bollhuset. 

När sällskapet anländt hit känner man lika litet, som 
hvilka andra pjeser som gåfvos under höstens lopp. Först 
den 9 Februari 1756 träffar man i Göteborgs Weko-Lista 
en annons för den 19:de, så lydande: 

»Blifwcr pä Skadeplatsen därstädes uppförd en Tragi- 
Comedie kallad Drottning Dim, indelt i 3:nc Acter. jemte en 
Vrologue. Denna gamla Svenska historien, hwilken lärer wara 
almänt bekant, ärnar man i möjeligaste matton föreställa så 
naturliven som Historien fordrar och anständigheten pä en wäl 
inrättad Thea t re kan tola. Genom de wanliga Avertissemens 
skal man hafwa den äran at gifwa tilUänna, hwad ordning wid 
föreställningen kommer at brukas, och de besynnerligaste Pär- 
soner dä wisa sig>. 

Detta är allt livad man känner om repertoaren; för- 
modligen omfattade den väl i öfrigt först och främst 
Lindahls egna arbeten, såsom Arlequins Jägarekonst», 
hvilken kort förut eller den 9 Maj 1753 gifvits på Boll- 
huset; »Hercules på Skiljovägen , Menlöshetens Tempel» 
samt de af honom gjorda öfversättningarne »Frimurarnc» 
af Clément de Geneve, »Ledsamhetens Tempel» af Le Sage 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 33 



och Fuzelier, »Den Tankfulle» af Regna rd, och måhända 
fick Göteborg nu för första gången göra bekantskap med 
Hotberg i dennes af Peter Lindahl öfversatta »Surbrunns- 
resan». 

Att sällskapet liar icke gjorde några lysande affärer, 
synes framgå deraf att det i slutet af Januari 1756 an- 
mäldes för magistraten, att »de här i staden varande 
Comedianterna ej ännu betalt spinnhusafgiften, eller 2 
daler för hvar Comedie», och den 3 Mars, då Lindahl i 
ett annat ärende befann sig uppe i magistraten, tillfråga- 
des han, om han ännu betalt denna afgift. Härpå gaf 
han till svar att »han, med de öfrige uti samma comedi- 
antsällskap deltagande, hos Kongl. Maj:t gjort underdånig 
ansökning om befrielse från denna afgift; som Kongl. 
Majit sig häröfver ännu icke utlåtit, förmodade Lindahl 
att han och dess sällskap såsom infödde Svenskar lära 
blifva förskonta». Men, som magistraten icke kunde på 
detta Lindahls föregifvande hafva något afseende, så an- 
tyddes han att genast betala den i taxan till Spinnhus- 
fonden bestämda afgiften af 6 daler Kmt för hvarje gång 
de här agerat, hvarjemte Lindahl tillsades att hvarken 
han, eller någon af dess sällskap, tillätes från staden af- 
rcsa, förr än de fullgjort denna skyldighet. 1 

Åfven andra intyg föreligga rörande den dåliga ställ- 
ningen. Så stämde boktryckaren Johan Georg Lange 
junior »det härwarande Swenska Skådespelaresällskapets 
ledamöter», med yrkande om betalning för en räkning å 
73 daler Smt, såsom återstående saldo för de »till deras 
hållna Skådespel tryckta sedlar» [affischer]. På svaran- 
denas vägnar erkände Petter Lindahl skulden samt erhöll, 
»i anseende till sin oförmögenhet», anstånd på tre veckor 
med betalningen. 2 

Vidare instämde Skräddaremästare Jonas Nordberg 
»Acteuren wid det härwarande Swenska Skådespelssäll- 
skapet Petter Öberg», för det den senare icke betalt 13 
daler Smt han var skyldig för kost och hushyra. Öberg 
erkände skulden men beklagade, äfven han, sin oförmö- 
genhet att betala, »i anseende dertill att skådespelen för 
den redan ingångna fastlagens skuld uphördt», och han 
sålunda ej något förtjena kan, hvarför han begärde anstånd. 

1 Magistratens protokoll, 21 /i och 5 /3 17 ött. 

2 Kämnersrättctts dombok i civila mål, 27 /2 175(5. 

3 



Digitized by Google 



34 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Detta bestreds af Nordberg, som påstod att genast 
få betalning, jemte ersättning för rättegångskostnaderna» 
äfvensom att Oberg, »hvilken, tillika med de öfriga skåde- 
spelssällskapets ledamöter, skall vara sinnad att sig här- 
ifrån till Warberg begifwa, måtte förbjudas bortresa innan 
han betalt, oeh detta blef äfven rättens beslut. 1 

Nå, detta förbud var måhända ieke så fruktansvärdt 
för dem, åtminstone ieke för en eller annan. Redan kort 
efter truppens bildande hade sammanhållningen icke länge 
varit den bästa. Oenighet oeh split söndrade snart med- 
lem marne från h varandra, oeh när truppen 1755 spelade 
i Norrköping förekallades inför magistraten några afaktö- 




Fi* 2. Petter Lindahl. 



rerna, hvaribland förutom föreståndarne, särskildt nämnas 
dansmästaren Boman och komedianten Buhrström, emedan 
magistraten fått kunskap om något slagsmål och oan- 
ständigt förhållande, som förelupit mellan några af aktö- 
rerna, hvadan, då sådant vore stridande mot comoediens 
ändamål, som är sedernas förbättring, magistraten helst 
skulle se att detta lustspel snart kunde få ändskap ». 2 

Denna splittning inom sällskapet och förmodligen 
framför allt det mindre lyckliga ekonomiska resultatet af 
dess verksamhet, var tvifvelsutan anledningen till att man 

1 Kåmncrsrätlens dambak i civila mal, 9 s 17.">(>. 

2 Lunds anf. arbete, sid. 4f>r> — 4."><>. 



SVENSKA TKATEKTRIPPKR 17.'>.'> — 1779. 



35 



den 5 Mars 1756 finner Lindahl, under vistelsen i Göte- 
borg, i magistraten personligen ingifva en skriftlig ansökan 
om tillstånd att få bosätta sig har såsom »Spisvard», med 
rätt att, så utom som inom hus, få sälja öl och bränvin. 
Denna ansökan remitterades till stadens äldste, men något 
yttrande af dessa finnes lika litet som någon magistratens 
resolution på ansökan; det är sålunda möjligt att Lindahl 
återtagit den. 

Då sjelfva den egentlige ledaren af truppen gaf före- 
taget förloradt, är det troligt att sällskapet nu, eller i alla 
händelser snart derefter upplöstes. Några af medlemmarne 
återgingo till den af Stenborg nu öfvertagna Svenska 
komeditruppen. Andra åter, och bland dem Lindahl 
sjelf, öfvergingo till det sällskap som bildats af 

Kart Gottfried Seuerlhig (1700 -1767). 

Berghults enka, Catarina Solie Murman, hade 1774 
hos Gustaf III utverkat att de privilegier, som hennes man 
och dennes kamrat Petter Lindahl erhållit, mätte förnyas 
för den senare och hans barn, hvaremot hon i stället er- 
höll en viss årlig afgift af Lindahls måg, Seuerling, som 
i 6 år > fått begagna sig af de nämnda privilegierna. 1 
Häraf skulle framgå således att Seuerling varit egen teater- 
direktör sedan 1768, men i sjelfva verket finner man 
honom såsom tealerföreståndare redan 1760 den 3 Mars, 
då han spelade i Upsala. 

I tidningen Göteborgska Magasinet N:o 41, Lördagen 
den 11 Okt. 1760, läser man vidare under rubriken »Hvad 
Nytt i Staden» följande: 

>Nästa Måndag p 8 /io] kommer en Comeriia. kallad Le Festin 
de Pierre at spelas här i Staden uti et under Qvarnberget vid 
Artillerie-Gården beläget hus. Denna härlighet krönes med et 
Efterspel af Arlequin, som föreställer Den ngmodige Barberaren. 
Hwad nöjet kostar oeh duger til. jemte sjelfwa tiden, wet ingen, 
om icke Hufwudmanncn for bandet, som kallar sig Seuerling >. 2 

Emellertid visar det sig att den senare vid denna tid 
hvarken hade egna privilegier, ej heller spelade på Lin- 
dahls, utan saken förhöll sig annorlunda. Som vi förut 
sett hade Peter Stenborg erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd 

1 Birger Schöldslröm, anf. arbete, sid. i>8 o. f. 

2 Hvilket hus > under Qvarnberget vid Artillerigården» som nu 
tjenade till teater är naturligtvis omöjligt att bestämma, pa grund af 
ett sa i allmänhet hället uttryck. Le Festin de Pierre, komedi i ."> 
akter af Moliére, öfversattes af J. Khrenström med titel »Det straffade 
öfverdädct>. 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



den 23 /5 1 7 58 att uppföra skådespel äfven i landsorten; 
detta tillstånd öfverlät han på Seuerling. 1 

Karl Gottfried Seuerling, som blef en af landsorts- 
teaterns allra främsta krafter under de följande årtiondena, 
var född i närheten af Dresden 1727, och Tar vid an- 
komsten till Sverige kirurgie studiosus. Han öfvergaf 
emellertid denna bana för att välja skådespelarens. Ehuru 
hans sällskap från början möjligen varit tvskt, öfvergingo, 
när i slutet af 1750-talet det Lindahl-Berghultska säll- 
skapet upplöstes, till honom, som vi sett, dess förnämsta 
medlemmar med Lindahl i spetsen. 2 

Seuerling var i viss mån 1700-talets Sjövall, och de 
om honom gängse historierna framställa honom såsom 
en högst originel personlighet. Så berättas det att en 
gång när »Werldens skapelse » skulle gifvas, och Seuerling 
i god tid infunnit sig på scenen, fann han der, mot 
vanan, redan före sig den aktör som skulle utföra Adams 
roll, liggande bakom en buske. Helt förtjust öfvcr en . 
sådan påpasslighet utropade Seuerling vänd till de när- 
varande: »Se, mine Herren, dette kan man kalle en på- 
passlik akter!» Emellertid började föreställningen. Seuer- 
ling, som sjelf spelade Gud fader, kostymerad i en brokig 
nattrock och nattmössa, ropade i enlighet med sin roll: 
»Atham! » — men denne rörde sig ej ur fläcken, utan låg 
helt lugnt bakom busken. Då blef Gud fader högst för- 
grymmad öfver en sådan ohörsamhet, stampade i golfvet 
och utropade med hög röst: Atham, tu forpannete mench, 
hcr tu icke at kut fater roper dich?» Vid denna kraft- 
yttring vaknade Adam först upp ur sitt väl intagna rus 
och störtade in på scenen. 

Hur det tillgick vid affischeringen, åtminstone i städer 
der intet tryckeri fanns, derom lemnar Knut Liljebjörn i 
sina Hågkomster en lustig skildring när han berättar från 
Fastingsmarknaden i Kristinehamn under 1770-talet, hur 
de resande komedianterna hvarje spektakeldag i trupp 
gjorde en tur kring staden till häst; i spetsen red Arlequin 
iklädd brokig lapptröja och med träsvärd, ömsom stående 
i sadeln, ömsom sittande bakfram, och under grimaser 
och allehanda narrstreck förkunnade med hög röst pro- 
grammet för nästa spektakel. 

1 Johan Flodmark, Stenborgska Skadebanorna, sid. 39. Jemför 
Rådhusrättens i Gölhebory Politiprotokoll, 22 ,10 1762. 

2 Birger Schöldström, anf. arbete, sid. 58 o. f. 



SVENSKA TKATKRTRCPPKR 1753—1779. 37 



Emellertid hade den gamle Seuerling betydande för- 
tjenstcr om teatern, såväl i fråga om de yttre anordnin- 
garne, som framför allt om repertoiren. Med afseende på 
reformer i förstnämnda hänseende bör erinras huru som 
det den tiden var brukligt att på sjelfva scenen ställa 
bänkar framför sidokulisserna, der sprättar och andra 
teaterhabitueer kunde taga plats. Detta bruk, som in- 
kommit frän Frankrike, rådde i Stockholm under hela 
frihetstiden. Seuerling var den förste som motsatte sig 
detta oskick och tillkännagaf pä affischerna, att »På tea- 
tern kan ingen få rum, emedan acteurerne derigenom 




Flg. 3. Karl (lottfried Seuerling. 

blifva förhindrade i deras agerande», hvarmed antyddes 
att inga biljetter komme alt säljas till scenen. 

Med afseende pä repertoiren må det erkännas att 
han upptog en mängd af de bättre pjeser som uppfördes 
i Stockholm, såsom Fru Rangsjuk och Håkan Smul- 
gråt», båda af Modée, Ho I bergs och Moliéres komedier, 
Voltaires sorgespel »Zayra , von Dalins »Brynilda >, »Baron 
Sjelfklok» och »Jesper Hjernlös af Stagnell m. m., och 
man linner att han i detta afseende sä noga följde med 
sin tid som det gerna luinde begäras. Men dessutom till- 
kommer honom äran att halva pä svensk scen först af 
alla infört den odödlige Calderons Lifvet en dröm , som 
i Stockholm icke gafs förr än 1858. 



38 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Efter att under våren och i Juni 1762 hafva spelat 
i Norrköping och Linköping, kom Seuerling på hösten 
detta år till Göteborg, hvilket inhemtas af Rådhusrättens 
politiprotokoll för den 22 Okt., der det heter: 

>Uplästes Comoediantens Carl Gotfr. Seuerlings ansökning 
at här i staden få upföra Comocdicr med lindansandc och luft- 
sprang, jemte en emellan honom och privilegierade Comoedi- 
anten i Stockholm Petter Stenberg'\ slutad afhandling. hwari- 
genom Seuerling tillates fa i landsorterna comoedier uppföra. 
Si en emedan de flästa Rättens ledamöter nedträdt, ty heslöts 
det will Rätten en annan dag detta ärende sig företaga. Härwid 
yttrade sig Herrar Radmännen Simming, Pettersson och Andreas 
Damm att. så framt denna ansökning under deras frånvaro före- 
toges, sä hlifver deras mening at Seuerling icke må tillåtas några 
comoedier upföra. hälst sådant är stridande emot Kongl. För- 
ordningarne, i synnerhet som här i staden är et Gymnasium, 
som af ungdomen frequentcras». 

Hur detta slutade kunna vi icke saga, ty ärendet 
synes icke derefter hafva förekommit. 

Nästa underrättelse om teatern innehålles i Kåmners- 
rättens dombok i civilmål //6\> för den 22 Febr. 1 Det 
heter nemligen här: 

>Comedie-Acteurcn Jonas Daniel Beckman hade till i dag ' 
instämt Comedic Principalen Seuerling, för det han emot Gon- 
tract med honom och hans hustru lunerentia lieckman af den 
29 .Juni 1763 skall förfarit, och oskjäligt arhete patvingadt samt 
förty yrkadt påstående af dess förplicktandc att sa wäl herörde 
Contract fullgöra, och i följd däraf förtjenta penningar betala, 
som äfwen gälda fri återresa, jemte rättegångskostnader och det 
mera häraf härflyta kan. hvarför han inalles begärde 652 daler 
9 öre Smt>. 2 

Seuerling åter genstämde Beckman för en fordran 
enligt dess Hufvud-Bok och räkning» af 271 Daler 17 
öre Sm t. 

Båda parterna kommo personligen tillstädes under 
förhöret i Febr. och Mars, och Beckman företedde inför 
rätten följande räkning: 



1 Målet förekommer vidare den 1. 5. X Mars samt 16 April. 

2 Enligt liirger Schöhlström, Hög och sann konstnärlig anda», sid. 
83, hvilket förträffliga arbete varit för nu föreliggande anteckningar 
till det största gagn. särskild t i fråga om personaluppgiftcr, var Jonas 
Daniel lieckman född omkring 1732. samt tinnes 177(1 mantalsskrifven 
i Stockholm. Han var en tid skrifvare bos auditör C. Hancll. pa sin 
tid bekant festtalare och poet: i. association med Stenborgska teaterns 
förste komiker Jean Löfblad uppträdde Beckman under Hindersmcssan 
i Örebro 1773. 



SVENSKA TKATKRTHLFPKK 1755—1779. 39 

»För 78 weckors arfwode såsom Acteur, efter Contract 

dateradt Stockholm den 29 Juni 1763. å 6 daler Smt 

om weckan 468: 

<lito för dess hustru, såsom Actrice. i 52 weckor å 6 

Daler Smt 312: 

För särskildt arbete wid Thcatrchyggnadcn 450 dagar å 

1 daler * 450: 

dito för det han warit behiclpclig at mala 2:ne Theatrer 

under Juhlhelgen 1703 20: 

Ersättning för 2:ne par utslitne skor och 1 par strumpor 

på Theatren 22: 

dito 2:ne par Skor och 1 par Strumpor dess hustru pa 

Theatern utslitit 18: 

För Knappnålar, Puder och mera smat till dito hehof 6: 
2:ne månaders uppehälle för hustrun, sedan Herr Seuerling 

wräkt henne utur tiensten, å 30 daler 60: 

För en Plume. dess hustru tillhörig, och Hr Seuerling fädt 6: 

Tillsammans 1362 I). Smt. 

Therpå uti Credit Herr Seuerling godtgiöres: 

För spisning i 78 weckor ä 3 daler 234: 

dito för hustruns spisning i 52 weckor ä 3 daler . . . 156: 
Noch för Contant och mera annat han under diverse 

Datis fadt af Herr Seuerling tillsammans . . . . . 319:23 

Daler Smt 709: 23 

Saldo till godo » 652: 9 

förutom rättegångskostnader 79 dal. Smt». 



Å andra sidan hade Seuerlings räkning följande ut- 



seende : 

> Fordrar för Contant och mera som Beckman fadt ifrån 

d. 11 Aug. 1763 till d. 9 Febr. 1765, tillsammans . 419: 3 1 

För Beckmans Spisning i 71 weckor å 5 dal. om wekan . 368: 10 

Betalt på Apothequet 1:10 

För ett par Skor som skola wara tagne fran Theatern 8: 

Summa DaTSmt 797^1 7 [!] 

Dcrpå godtgiöres Beckman: 

71 weckors arbete i dess tienst å 6 dal. om weckan . . 426: 

Ett års löhn för dess hustru 100: 



526: 

Hvar efter Saldo blifwer som Seuerling fordrar af Beckman 271, 17 

""'797:"l7 

utom 400 dal. Smt ärsättning för det Beckman igenom thenue sin 
obefogade Stämning hindrat Seuerling fortsättja sin resa till Christina- 
hamn, jemte 142 dal. Smt Bättegangskostnad. 

I sammanhang härmed är det af intresse att lära 
känna det beslut hvartill rätten etter pröfning kom. En- 
ligt detta tillerkändes Beckman: 



i Skall vara 419:23. 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Arvode för 78 weckor vid teatern å 6 daler 468: 

Då intet kontrakt rörande hustrun såsom aktris företedts 
tillcrkanncs hon, enligt Seuerlings erbjudande, förutom 
spisning och andra nödtorfter endast 100: 



Beträffande Beckmans arbete utom teatern, sä. dä i kon- 
traktet ej annat arbete finnes utsatt, än allenast att 
Beckman skulle med högsta flit och efter yttersta be- 
grepp Exercera och skyndsammeligen öfweriäsa de 
Roller honom tilldelta blifwa, skall hans arbete vid 

teaterbyggnaden betalas med 250: 

Likaledes tillcrkännes honom för Theatremälningen . . 20: 
Äfvenledes för skor vid Theatren fordrade 22 och 18 . . 40: 
Samt för puder och Knappnålar jemte Plumen . . . . 12: 

d al.Smt 8 90T" 

h varemot afgår af Seucrling fordrade 419: 23 

kosthållet, modereradt till 312: 

då Beckmans fordran af Seucrling rätteligen blifwer . 158: 0 

89Ö1 

Derefter träffas ingen underrättelse om teatern förr 
än hösten 17G5, då Seuerling spelade här. Att en trupp 
då fanns i Göteborg antydes af en artikel i Bengt Öhr- 
valls tidning Götheborgska Spionen för den 8 Febr.; på 
frågan »H varför man ej finner smak i Comödier och 
masquerader? > svaras det der att »jag märker min herre 
vara på denna orten större främling än jag trodt; wi äga 
wäl ej något ständigt band af eomödianter, icke des 
mindre hafwa wi, dä och då, deras besök, i synnerhet 
har et Tyskt band ej längesedan förwärfwat sig allmän- 
hetens loford och tillika en ansenlig del af deras pengar». 

Hvilket detta s. k. »Tyska band > var, derom erhåller 
man bestämd upplysning i den motivering magistraten på 
hösten 17(56 anför vid beviljandet af Seuerlings ansökan 
att här få spela; det säges ncmligen der: emedan Seuer- 
ling, under (hen tiden han förlidet dhr tvistades hår i staden, 
sig skickeligen förhållit, och till stadens innevånares nöje 
Commedier upfördt, Ty fant Magistraten skäligt till thenna 
thes ansökning bifall lemna 1 

Af båda dessa underrättelser intygas att representa- 
tionerna- vunnit bifall och att de gifvits med vinst. 2 Hvad 
som spelades är deremot fullständigt okändt; då man den 
tiden ännu icke hade för sed att i tidningarna annonsera 

1 Magistratens Palitiprot. 6 io 17fi0. 

2 I 'början af ar 17<i."> skilde sig frän truppen >Acteuren vid 
SeucrlingsUa Commcdic-Bandct * Liutvig (intapfel, och slog sig ned i 
Göteborg såsom dans- och fäkt mästare, pa sätt förut är omtaladt. 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 



41 



spektaklerna, får man vara nöjd att ur olika källor fram- 
leta de få upplysningar som stå till buds i andra hän- 
seenden. 

Troligt är att Seuerling dröjt här inpå nyåret 1766. 
Hvad man med visshet känner är att han återkom hit 
på hösten detta år och då begärde tillstånd att få upp- 
träda. Man läser härom i Magistratens Politiprotokoll 
för den 6 Okt. 1766: 

? Sedan hos Högwälborne Hen* (irefwen, vice Amiralen, 
Landshöfdingcn, Öfverkommendanten och Kommendören Taube 
Comoedianten Carl Gottfrid Seuerling genom ingifwen skrift an- 
hållit, att fa här i staden en kort tid uti innewaraudc höst 
uppföra Comoedier pä Swcnska Språket, och Högwälborne Herr 
(irefwen m. m. genom utdrag af den 4 i t hen na manad honom 
härom till Magistraten hänwist. sa företrädde nu Seuerling och 
anmälte' förberörde ansökning, med anhållan ut Magistraten willc 
lemna honom tillstand fa med sitt sällskap, som nu wistas i 
Uddevalla, hitkomma, och med eommediernas upförande början 
göra». 

Denna ansökan beviljades, med hänsyn till hans året 
förut ådagalagda skickliga förhållande, samt mot att han 
betalar de afgifter, som han efter vanligheten för en 
sådan frihet» kommer att få vidkännas. 

Man känner icke när truppen slutade att spela i 
Uddevalla och anlände hit, ej heller något om repertoaren. 1 



1 Götheborgska Spionen 18 /i2 17(>(>: >Vara hwardagsnöjen äro be- 
kanta; jag will icke desto mindre nämna några af dem: Assembléer, 
Oonscrter och Comoedier upptaga wara mästa dagar i weckan. och 
klubbar äro såsom en fyllning hwilken gör at ingen dag gar fruktlöst 
förbi >. För öfrigt hade man nyss haft ett lysande skadespel, da kron- 
prins Gustaf och hans blifvande genial höllo sitt intag i Göteborg. 
Ceremonielet härvid linnes i magistratens regi stråt ur 7 /io 176(i: 

>1. Horgerskapets Canalleri kär samlas utanför Kungsporten, och 
marcherar främst för sviten, med trumpetspel och pukoslag: 

2. Magistraten möter, jemte Deputerade af Horgerskapel, Deras 
Kongl. Högheter utanför porten vid fästningsglacin, med underdånig 
lyckönskan, och ga sedan i procession före wagnarnc, hafwandes ined 
sig stadens nycklar, som presenteras H. K. H. Kronprinsessan af ord- 
förande borgmästaren. 

3. Innanför Kungsporten formeras Horgerskapets Infanterikårs 
fem kompanier en haye hela gatan uppför till den ä Lejonbryggan 
uppsatta äreporten: dcrifran bildas hav af Hessensteinaka regementet 
öfver Stora Torget till Badhuset, och af Kongl. Artilleribataljonen till 
Hennes Kongl. Höghets logement i kommersradinnan Sahlgrens hus. 

4. Vid Deras Kongl. Högheters förbifart röres spelet och skyldras 
samt saluteras med fanorna och af Officerarne. 

5. Till vakthållning vid I). K. Högheters logementen beordras (> 
man af horgerskapets kavalleri och (> af horgerskapets infanteri, med 



42 



GÖTEBORGS TKATHAH. 



Seuerling åtnjöt, som det synes, fortfarande allmänhetens 
ynnest, och stannade qvar till den 26 Januari 1767; man 
underrättas nem ligen härom af ett kåseri i Götheborgska 
Magasinet för den 30 Januari. Författaren utbrister, sedan 
han jämrat sig öfver den dyra tiden och hur vexelkursen 
föranleder den ena kullerbyttan efter den andra bland 
köpmännen: »Ho kan uthärda så mänga olyckor på en 
gäng? Comödien och vintern öfvcrgifva oss på en och 
samma dag! Aldrig skall jag förgäta att gå svartklädd den 
26 Januari, sade Fulvia, då hon härom dagen åkte ifrån 
comödien. Jag tillstår att wi miste mycket nöje på 
nämda dag, då wi tillika saknade comödien och snön. 
Man köpte endast för en plåt 3 till 4 timmars nöje från 
Theatren, och man hade tillfälle at, stundom flera gånger 
i weckan göra denna upbyggeliga utgift: Hwad täckare 
och oskyldigare nöje under en mörk och kulen vinter- 
afton?» 




2 korporalcr och 2 grenadierer af Hesscnsteinska regementet som 
poster. 

<>. När Deras Kongl. Högheter stigit af vid Sahlgrens hus, mar- 
eherar horgerskapets kavalleri till Lilla Torget: Artillerihataljonen och 
Hessensteinska regementet bilda hav förbi Ostindiska Kompaniets hus. 
Kämpebryggan och Lilla Torget till Kungshuset, der kronprinsen skall 
ho. Derpa gifvas 4 salvor med handgevär: 1. horgerskapets kavalleri 
med pistolerne, 2. horgerskapets infanteri, 3. Artilleriet och 4. Hes- 
sensteinska regementet, hvarefter Herrar Officerare göra sin upp- 
vaktning». 



/%»//é»r Sienborg, n /8 17Ö7— M /i 1708. 



Det är i det föregående omnämndt att, vid splitt- 
ringen af Kongl. Svenska Teatern, en del med- 
lemmar fortsatte att spela under Petter Stenborgs 
ledning, dels i Stockholm och dels i landsortsstäderna, 
sedan Stenborg 1758 erhållit tillstånd att der gifva före- 
ställningar. Om verksamheten alla dessa år och i hufvud- 
sak ända till 1768 är ytterst litet kändt, mer än hvad 
Ehrensvärd omtalar rörande lokalen i hufvudstaden och 
sjelfva spelet, hvilket allt vittnar om ett ytterligt förfall. 

Efter att hafva redo&jort för den svenska skådeba- 
nans tidigare öden, kommer han till krisen, då hofvets 
smak fordrade en fransk scen, som nu helt och hållet 
undanträngde den svenska; den tvingades lemna hufvud- 
staden, för att som en flykting irra kring i landsorten. 
Hvar och en nekade den hemvist, man trodde det vara 
emot god smak och goda seder att herbergera den. Mot- 
gången nedslog den olyckliges sinne och honom träffade 
olyckliges vanliga lott, förakt, glömska och fattigdom. Ett 
träskjul blef ofta dess hemvist, plumphetens skratt dess 
enda uppmuntran. Den svenska teatern, landsflyktig i 
sitt eget fädernesland, såg att då man icke mera kan roa 
och gagna, är ens varelse föga nödvändig. En tvinsot 
intog densamma, öfvergifven af läkare och utan tillgångar 
till hjelpmedel. Han flyttade då äter till hufvudstaden 
att okänd dö på sin födelseort ». 1 

1 Ehrensvärd, Gustaf Johan, Dagboksanteckningar förda vid Gustaf 
HI:s Hof, utg. af K. V. Montan. Stockholm 1877. I, sid. 211—212. 



Digitized by Google 



44 



GÖTKBORGS TEATRAR. 



Sedan kommer en redogörelse för den ruskiga lokal, 
som tjenade truppen till teater, hur den befann sig »längst . 
uppe på en vind, dit man måste klifva på en brant och 
svag stege», och der publiken utgjordes af det värsta 
slödder: »man slogs som på en gästgifvaregård, ovett 
hördes som ibland månglerskor, grofhet som ifrån de 
sämsta krogar och liderlighetens tillhåll». Men så voro 
de uppträdande aktörerna och aktriserna derefter: de förra 




tillkomne från gäldstugan, ömsom från soldathopen, 
några perukmakaredrängar och bränvinsadvokater; actri- 
cerna voro hemtade från tvättstugan och ifrån Barkarby; 
kläderna lånta utur klädstånd, musiken flyttad från krog- 
balen». 

En senare författare har dock velat se en icke ringa 
öfverdrift i dessa omdömen; 1 äfven om detta kan antagas, 

1 Flodmark, Johan, Stcnborgska Skådebanorna, sid. 10. 



igitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 45 



återstår dock nog mycket för att intyga den svenska 
scenens bekymmersamma ställning. 

Då så var förhållandet, låg det nära till hands att 
genom representationer i landsorten söka förvärfva det 
understöd som saknades i Stockholm. Det låg sålunda 
vigt på för Stenborg att erhålla i detta afseende ett mera 
vidgadt privilegium än det han redan fått, särskildt be- 
träffande rättigheten att spela i städer med akademier och 
gymnasier, eller just i sådana, der han kunde påräkna 
största inkomsten. -Ett sådant privilegium erhöll han 
också den 3 Mars 1760, derigenom han tilläts att i dylika 
städer, dock endast under marknader och vid promotioner 
uppföra komedier. 1 

Med stöd häraf infann sig Petter Stenborg för första 
gången i Göteborg den 11 Aug. 1707, anhållande hos 
magistraten att det måtte tillåtas honom, »så väl under 
marknaden, som någon tid längre fram», få med sin trupp 
uppehålla sig hår och uppföra komedier. 

> Efter Stenborg budet aflrädc. tog Magistraten thetta i 
öfwerwägande, och skjäligt fann bcwilja. thet ma Stenborg med 
sin Truppe någon tid bär i staden fa qwarblifwa och Comocdier 
hålla, med the wilkor at han betalar then wanliga Spinnhusaf- 
giften. Twä daler Smt ff>r hwar afton Comoedie hålles, som ock 
at han 3 å 4 gånger upforer Comocdier för the fattige och andra 
Publique inrättningar, ta Magistraten honom thcrom låter tilsäga, 
hwitket Stenborg. ater inkallad, kungjordes, och i öfrigt atwar- 
nades at med sin Trouppe sig skickeligen och anständigt upföra. 
så widt han wil then honom bewiljade frihet til godo njuta». 1 

Magistraten tolkade sålunda privilegierna ganska fritt, 
när den medgaf honom spela, icke blott under marknaden, 
utan i allmänhet uttryckt »någon tid». 

Det enda som är bekant om spellistan under vistelsen 
i Göteborg är följande: 

1767 Fred. 4 /i2 Herkules på Skiljowäyen, opera comiquc i 3 öppningar, 
tillskriften Petter Lindahl. 2 
Tisd. 8 /i2 Londonska Köpmannen eller Georg Harmvells historia; 

»uppföres för Actrisen Mamsel Lindbergs räkning på 
Thcatren härstädes » . 8 



1 Jemf. Rådstufimråttens i Göteborg I*olitiprotokoll u /8 1767, der 
detta privilegium åberopas. 

2 Underrättelsen om detta spektakel linnes i Götheborgska Ny- 
heter, Lörd. 5 /iä 1767: »Hercules på Skiljowägen, en opera som i gar 
föreståldes, fås till köps här pä Tryckeriet [Immanuel Smittsj för 1 
daler kopparmynt Exemplaret. 

3 Götheborgska Nyheter, 5 ,'i2 1767. 



46 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



1708 Tisd. »Gifwes tillkänna att nästkommande Tisdag, som är 
den 26 i innevarande manad, kommer ater den här- 
städes inrättade skadeplatsen at öpnas. men då med 
försäkran för aldra sista gängen, vid hvilket tillfälle 
upföres en Commedie af f> öpningar kallad Håkan 
Smulgråt, hwarpä följer Arlequins Bcgrafniny, Lustspel 
af 1 Aet. Och som dessa representationer ske egent- 
ligen för Madam Löfblads enskildta räkning, sä gör hon 
sig det säkra hopp. at hlifwa af Stadens Hög- och 
Respectiva Invånare gynnad. Hon torde ock slutligen 
fä ilen äran at förnöja sine samtelige Gynnare med en 
Solo-Aria». 1 

Alla dessa pjeser voro, så vidt man känner, nyheter 
för Göteborgs-publiken. Hercules på Skiljovägen, en obe- 
tydlig operett, hade dock gifvits 18 år förut i Stockholm. 
Likaså var Modées Håkan Smulgråt redan 2ö-årig på 
hufvudstads-scenen, samt i öfrigt en obetydlig komedi, 
klumpig och med ovårdadt språk, men det förtjenar på- 
pekas att den af Stenborg spelades tidigast i Göteborg 
och af honom upptogs i Stockholm först 1770. Enakts- 
komedien Arlequins begrafning var visserligen ny, med 
afseende på titeln, men hade redan 1745 gifvits på Boll- 
huset under namn af »Arlequins af sked och begrafning >. 

En fullständig nyhet gafs dock, nemligen Den Lon- 
donska köpmannen eller Georg Harnwells historia, sorgespel 
i 5 öppningar, engelskt original af Lilo, men öfversatt på 
franska af Clément de Geneve. Det hade nu blifvit öfver- 
satt af Göteborgaren Nils öhrvall, samt antaget till spel- 
ning af Stenborg. 2 Detta sensationsdrama gafs med stor 
framgång sedermera under hela 1700-talet, oaktadt de 



1 Göfheborgska Sy heter, a fi 1768. 

2 Sils öhrvall uppgifves såsom öfversatt are äfven af madame 
Favarts mycket omtyckta operett »Annette och Luhin>, >Beverley>, 
samt af 'Gellerts »Den lyckliga lottsedeln». Förutom de litterära ar- 
hetena tog han äfven i med något .sa prosaiskt som att destillera hrän- 
vin, och erhöll, genom kontrakt den 5 ,'i 178*2 med Kongl. Direktionen 
öfver rikets regala hrännerier, pä ett års tid rättighet att destillera 
3,600 kannor svenskt sädeshränvin. Till holagsman antog han genom 
skriftlig öfverenskommelse den samma är ekonomiedirektören Martin 
Staaf, pa sa sätt att h vardera tillsköt 200 Rdr Specie och skulle der- 
jemtc den senare Icmna Öhrvall godtgörelse för resor, husrum, tillsyn 
och skötsel af affären, äfvensom aflöning till en dräng, med 1 skilt. 
0 rst. specie per kanna. 

Emellertid rakade hnlagsmännen i tvist och saken drogs inför 
domstol, der Öhrwall påstod att genom Staafs försumlighet destille- 
ringen icke hlifvit skött som den hörde, utan hade han derigenom 
förloradt 333; 10 Rdr Specie. hvarjemte han äfven framstäldc andra 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 47 



onaturligt tecknade karaktärerna ocli de för oss tröttande 
långa predikningar, hvaraf det är uppfyldt. 

Tragedien, som spelades i Stockholm af Stenborg den 
22 Nov. 17(>8, rör sig omkring George Barnwell, en hos 
den betydande köpmannen Saragoud i London anställd 
ung kontorist, som råkar i den bedårande kurtisanen 
Milwaiuh nät, hvilken, för att få medel till ett slösaktigt 
lefnadssätt, lockar honom att bestjäla sin husbonde. Emel- 
lertid plågas han af samvetsqval och upptäcker i ett bref 
till köpmannen sitt brott, samt skyndar derefter att döfva 
sjelfiorebråelserna hos den ränkfulla älskarinnan, som till 
en början är på väg att afvisa honom, såsom ett redan 
användt redskap, men blidkas när Barnwell lem nar henne 
en ytterligare summa penningar, stulen liksom den förra. 
Slutligen förför hon honom att, för åtkommande af arfvet, 
mörda sin farbroder, hvilket utföres under monologer ä 
ömse sidor, lika långa som tråkiga, och under det far- 
brodern införes på skådeplatsen endast i denna scen, och 
han har intet annat att göra, än att lata sig stickas ihjel 
som en gris. 

Efter mordet skyndar Barnwell till Milwaud som lik- 
väl, dä hon erfar att han icke tillgripit farbroderns skatter, 
och seende Barnwells fört villan öl ver det begångna dådet, 
fruktar att blifva genom honom dragen i förderfvet, fattar 
ett raskt beslut att förekomma detta, och öfverlemnar 
honom sjelf åt rättvisans tjenare. Emellertid har hennes 
tjensttlicka Lucie och betjent Blont, röjt hela intrigen för 
Saragoud, och så får den sköna synderskan dela Barn- 
wells öde. Innan den senare föres till afrättningen får 
han den uppskakande underrättelsen att han hela tiden 
varit älskad af köpmannens dotter, Maria, som nu i sista 
stund kommer för att säga honom farväl för alltid. 

fordringsanspråk. Staaf åter begärde fa se böckerna, men sädana både 
Öhrvall aldrig fört. ( Kämnersrätiens dombok i civila nuil, ^/n 1783, 
2-Vio 1785). 

Den 1787 erbjuder han sig. enligt annons i Götheborgs Tid- 
ningar, att »efter flera misslyckade försök att vinna nödtorftig utkomst, 
mot skälig ersättning bet j ena med öfv ersättningar fran latinska, franska 
och tyska språken, samt biträda vid skrifters uppsättande och räk- 
ningars samt protokollers afeopierande; bor i faktor Baners stora sten- 
hus». Snart derefter eller den 5 /i0 1787 antogs »Sekreteraren Nils 
Öhrvall» till sekreterare bos Horgerskapets äldste efter regementskom- 
missarien Johan Rvdqvist. som begärdt afsked. (Magistratens prot. 
w /« 1788). Han afied i Göteborg 5 [i> 1795, (»5 ar gammal, och således 
född 1730. 



48 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



»Sidsta Inträdet uti originalet», säger öfversättaren, 
Nils öhrwall, i företalet, »hwilket föreställer, jämte de 
brotslige, Lucia och Blont, afrättsplatsen, dödssättet, Skarp- 
rättaren, tillika med en myckenhet folk, har jag aldeles 
lemnat ute; at fylla sidsta arket, har jag gjort en liten 
Epilogue för Maria, utan att noga binda mig vid den, 
som fins i Originalet» ; och sålunda slutar sorgespelet 
med följande varning af 

»Maria. 

Et ord åt Dig, til slut, mit Älskeliga kön: 
Sä stor den förmän är, at wara täck och skön, 
Sä liten är den konst, at kunna segrar winna. 
På hjertan, som til Dig af flygtig kärlek brinna; 
En blick är stundom nog, Du fängslar med et ord, 
Ja, blott Du visar Dig, sä är din seger gjord. 
Här går så hastigt til, at skönhet synes trolla; 
Men, märk! det konsten är, sin seger at behålla. 
Sätt icke tro til dem, som tyckas Dig tilbe, 
Och intet pä Din dygd, men på Din fägring se. 
Den, som med fägring blott bemödar sig behaga, 
Hon lär med all sin konst sig sjelf til slut bedraga: 
För sprättars smickerord Din frihet icke sälj; 
Men, då Du gifter dig, tänk först och sedan välj. 
Wälj icke den til man, som kan sig sjelf ej styra, 
Som borde leda Dig, men löper sjelf i yra; 
Wälj moget, at Du ej, för kärnan far dess skal. 
Och wil Du lyklig bli, blif det i eget wal.> 

Tragedien gafs såsom recett för »mamsell Lindberg», 
som möjligen utförde Milwauds roll. 1 

Recettagerskan, Katarina Elisabet Lindberg, var en 
framstående skådespelerska, anstäld vid truppen åren 
1765 — 1770, och om hvilken det har fällts det omdömet 
att ingenting borde hindrat henne, »som är en berömvärd 
aktris, att ha öfverträfTat mamsell Clairon i Paris, om 
uppmuntran ej felades». 2 

Den andra recettagerskan, »madam Löfblad», år Jo- 
hanna Catarina Enbdck, f. 17.33, och således nu 35 år, 
samt sedan 1760 gift med skådespelaren vid Stenborgska 
teatern Johan Löfblad, var redan vid fjorton års ålder 
anställd vid Kongl. Svenska skådeplatsen, der hon då ut- 
förde Chloris roll i operan »Syrinx». Hon stannade allt- 
jemnt vid Stenborgska sällskapet, der hon med framgång 



1 Joh. Flodnian, anf. arbete, sid. 2."i, noten. 

2 Joh, Flodman, anf. arbete, sid. 463. Hon dog först 1811. 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 49 



på äldsta dagar återgaf gummroller, bland hvilka Gertrud 
i »Njugg spar och fan tar» anses varit hennes bästa. 1 

Hennes man, komikern Johan Löfblad var, enligt 
Gjörwells bref till Alströmer, »den yperste aktören vid 
gubben Stenborgs tropp, och excellent för le bas comique», 
samt tillhörde äfvenledes sällskapet vid nu ifrågavarande 
Göteborgs sejour. Det är egendomligt att kontraktet mellan 
honom och hans hustru Anna samt Stenborg underteck- 
nades i Stockholm den 21 Nov. 1767 ; 2 man skulle häraf 
kunna draga den slutsatsen, att vistelsen i Göteborg af- 
brutits genom ett besök i Stockholm, men då ingenting 
är kändt om ett uppträdande at truppen der pä hösten 
detta år, torde man kunna förklara saken på något annat 
sätt. Detta synes vara så mycket mera påkalladt, som 
Johan Löfblad redan tidigare befann sig i Göteborg; i 
Domkyrkans dagbok för 17(57 heter det nemligen att 
»Acteurens wid Gomedietruppen Johan Löf blads och hans 
hustrus, Joh. Cat. Enbeck dotter Johanna Catarina döptes 
den 11 September». 

Hvad öfriga medlemmar af truppen beträffar, så ut- 
gjordes dessa förmodligen af ungefar samma personer som 
de, för hvilka Stenborg i Maj 1767 begärde pass till Upsala, 
nemligen, förutom direktören sjelf, Martin Nurenback, den 
minst sagdt äfventyrlige Adolf Fredrik Xeiunan, Christian 
Friedrich Vougt med hustru, jungfru Anna Catarina Hancke 
sanit dessutom Johan Nyholm, lAirs Lindberg och möjligen 
äfven några andra. 3 




1 Joh. Flodman, anf. arbete, sid. 4(55. 

2 Dito sid. 13. 

3 Dito sid. 13 och 26. 



f f f f f f f f f f f f f f f f f f f f f f f f f f f 4> 



fler det Petter Stenborg lemnat Göteborg i Januari 



1768, inträder en temligen lång period, från hvilken 



m J icke någon underrättelse om teatern nått till våra 
dagar, ehuru man gifvetvis med fullkomlig säkerhet kan 
antaga att staden icke under hela denna tid varit i saknad 
af detta nöje. 

Den som åter uppträder på scenen ar nu Seuerling. 
Våren 1769 och början af det följande året träffas hans- 
trupp i Karlskrona, samt 1770 äfven i Kalmar, men der- 
efter har den åter försvunnit i dunklet. Först i medlet 
af Oktober månad 1772 dyker den upp i Göteborg, derom 
magistratens protokoll för den 16:de innehåller följande: 

» LT t i ingifwen skrift anhåller Carl Gottfried Seuerling om 
tillstånd for sig och sin Troup. hestaende af 12 personer, att 
häruti staden fa upföra Comoedier. Förekallad. berättade sig 
sökanden wara boende i Nercke. ther han skal äga ett Landt- 
gods, hwarefter magistraten fann skjäligt bewilja thes ansökning» 
så wida han för hwarje comoediedag, utom 2 daler Smt til 
Spinhuset, erlägger 6 daler samma mynt till stadens fattige, 
hwilcket han ut fäste sig fullgöra». 

Med afseende på det senare vilkoret visade sig Seuer- 
ling frikostig, i det han, som man sedermera finner, af- 
lemnade ej mindre än 284 daler Smt till fattigvården» 
utgörande behållningen af för dess räkning gifna före- 
ställningar. 

För öfrigt är intet bekant om livad som spelades, 
och om teatern förekommer i tidningarne intet mer under 



lllltlMIMIIIIIIIIIIIItlllllllliaiMI|||||| 



Karl Gottfried Seuerling 1772—1775. 




SVENSKA TEATERTRUPPER 17.">."> — 1779. 



51 



hösten än följande notis: Lördagen »den 12 dennes (De- 
cember) om aftonen bewistade Hans Kongl. Maj:t samt 
Hans Kongl. Höghet Comödien, som af härwarande Seuer- 
lingska Trouppen upfördes > . 1 

Vistelsen har för sällskapet utsträcktes åtminstone 
till slutet af Januari 1773; den 13 i denna månad döptes, 
enligt Tyska kyrkans böcker, Gottfrid Ferdinand, son af 
Directeur des Spectacles » Carl (iottfried Seuerling, och 
såsom faddrar äro antecknade Stadsfiskalen Habor Giller- 
stedt och Herr Andreas Ilrandt samt fru Ena Pois och 
mamsell Catarina Elisabet Gillerstedt. 2 Sista underrättelsen 
om truppen är följande annons i Götheborgska Nyheter 
för den 23 /i: »Den som i Tisdags på Comedien tapat en 
gammal silkesnäsduk, får honom igen utan hittelön af 
mig ». 3 

Spelåret ( 10 /io) f/74— ( 8 /«) 1775. 

»Seuerlingska Comedie-Trouppen, som består af til- 
räckcligt antal käcka både Acteurer och Actriser, är ny- 
ligen hit ankommen, och väntar man således med första at, 
enär Herr Directeuren under sin härwaro och med H. K. 
Maj:ts tillstånd ärnar upföra flere nya Comedier och Tra- 
gedier, få fördrifva mången eljest långsam aftonstund , 
skrefs det i Götheborgska Nyheter för den 30 Sept. 1774. 

Det är dock möjligt att det ännu dröjde något innan 
teatern öppnades, åtminstone synes ingen underrättelse 



1 Götheborgska Xyheter, 19 /i2 1772. I Hwad Sytt? annonseras 
°/m om ett i Comcdiehusct horttappadt armband. 

2 Gottf. Ferd. Seuerling hlef. enligt Schöldström. domkyrkosysslo- 
man i Karlstad och dog den 28 8 1826. 

8 Enligt vedcrbörandes redogörelse i Götheborgs Allehanda 5 /i 
1774 hade Seuerling under 1773 aflemnat 230 daler Smt inspelade 
medel för de fattige. 

Längre fram pä våren 1773 var Gustaf III åter i Göteborg, och 
Johan Gothcnius berättar 17 /4 i bref till Gjörwell följande anekdot från 
denna vistelse: >En förmiddag, da rummen voro fulla pä hofvet af 
folk, som ville uppvakta, hade konungen genom en lönngång gatt frän 
innersta rummet ut ineognito att bese stadens murar och fästnings- 
verk, klädd i grå kapprock, och sällskapad af ett par af Herrarne. 
Väderleken var slaskig och slipprigt att ga. Hans Excellens Liewen 
föll. Konungen skrattade derat, men sade straxt: >Ja, ja, Liewen, jag 
skrattade efter du icke stötte dig!» — Straxt derefter, vid uppgången 
för Otrilleberget föll kungen: da sade han till Liewen: »nu kan du 
skratta ! > 



52 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



härom tidigare an den 8 Okt., då man i Götheborgs Alle- 
handa läser: »Den af Kongl. MayX privilegierade Comoedi- 
truppen tänker nästa Måndag, den 10:de, till en början 
uppföra ett sorgespel i 5 afhandlingar, kalladt Zoira, till- 
lika med ett lustigt efterspel L' Avocat Saveiier eller Arle- 
quin Advokat och Skoflickare». 

Det var sålunda icke några småsaker Seuerling hade 
att bjuda på, och det var första gången Voltaires stor- 
slagna, gripande sorgespel på vers gafs på någon svensk 
offentlig scen. 1 Om det eger sin giltighet hvad Johan 
Flodmark i sitt arbete om Stenborgska Skådebanorna 
yttrar om uppförandet der af Zayra den 23 Aug. 1779, så 
måste detta tvifvelsutan gälla äfven här: »Man kan icke 
nog förvånas öfver djerfheten hos teaterns föreståndare 
att låta sitt på konstnärliga krafter icke så öfver måttan 
rikt utrustade sällskap, som hittills hufvudsakligen försökt 
sig på uppgifter af det mera lätta slaget, bestiga koturncn 
och framställa sådana anspråksfulla roller, som t. ex. den 
lidelsefulle museimannen Orosman, och den som offer för 
konflikterna mellan kärleken till honom och hennes kristna 
anförvandter fallna Zayra, för att icke tala om det otill- 
räckliga utrymmet å hans för det yttre framställandet af 
ett dylikt skådespel högst olämpliga scen». 2 

Efterpjesen, »Arlequin, advokat och Skoflickare», var 
en öfversättning af Scipions enaktskomedi; som man 
finner af annonsen, var det brukligt att städse vid öfver- 
sättningar från franskan utsätta originalets titel jemte den 
svenska, sammanbundna med ett »eller». 8 

Fortfarande lika fattiga på teaternotiser, innehålla 
tidningarna ingenting förr än 1775: 

»I dag, som är den 24 Januari, öpnas Swenska Theatern 
med en väl utarbetad Prologtte, lämplig til Hans Kongl. Maj:ts 
höga födelse-dag, författad i wers och säng, med wackra deviser 
och sinnebilder illuminerad. Auctoren härtil. Herr /V/. Lindahl, 
har med all styrka och behagelighet bud i t til. at icke mindre 
tolka sin, än alla rättskaffens Medborgares vördnadsfulla nit för 
en sä stor och älskad konung». 



1 Det spelades deremot pa Rikssalen 24 /i 1774. Götheborgs Alle- 
handa för 10 ,'2 innehåller verser till fröken Khrensvärd, som vid detta 
tillfälle utfört titelrollen. 

2 Johan Flodmark, anf. arbete, sid. 98. 

3 För 1774 aflemnade Seuerling 303 daler Smt. inspelade till för- 
män för de fattige. 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 53 



> Dä rappa upförcs ct Sorgespel ifrån Fransyskan af Herr 
Voltaire, uti H öpningar. kailadt La mort de Ciesar eller Cäsars 
död, och sluteligen et Herdespel i 1 Afhandling. benämdt: Det 
misstänkta Bandet. Man förmodar wid ct sa angenämt och 
glädjefullt tilfälle bli hugnad med en talrik samling glada och 
resp. Åskådare. Theatren öpnas precis kl. 4. 1 

Hvad man än må säga, men någon fruktan för stor- 
slagna uppgifter synes icke varit Seuerlings svaga sida. 
Att gifva Voltaires väldiga tragedi på vers, »Ca*sars död», 
mötte inga svårigheter. Ingen annan hade ännu vågat 
sig på detta företag, men detta utgjorde icke något hinder 
här. Intressant är likväl att den gafs nu för första gången 
i Sverige, ohekant i hvems öfversättning. 2 

Sista underrättelsen om spektakler under denna termin 
är ett tillkännagivande i Göthehorgs Allehanda den 10 /a 
1775: »I Onsdags ( 8 /:) förlorades pä Theatern en paraplue 
med grått nankin», hvilket antyder att det ännu då spe- 
lades. Det vill till och med synas som skulle Seuerling 
varit mycket länge i (iötehorg detta år, ty de af honom 
lemnade fattigmedlen gå till ej mindre än 27t> daler Smt, 
hvilket antyder en längre tids verksamhet. 

Derefter försvinner Seuerling, men träffas fram på 
hösten i Ystad och Karlskrona. 3 

Af truppens medlemmar från denna tid känner man, 
förutom direktören sjelf, sällskapets ålderspresident, den 
gamle, nu 64-årige komikern Petter Lindahl, om hvilken 
en så kompetent domare som Carl (iustaf Tessin falt det 
omdömet, att han var en af de yppersta komiska skåde- 
spelare denne sett; af de öfrige, som med all säkerhet 
tillhörde truppen 1774 känner man namnen: Erik Holm- 
ström, Erik Eländer, Sara Maria Edenslröm, Lena Cajsa 
Ågren och Hedevig Sundelin. * 



1 Hvad Sytt? 24 /i 1775. I numret for den 27 fl namnes att dagen 
firades med kanonskott, samt dans och musik pä Radhuset. 'Sedan 
Stadens resp. Medborgare först förnögdt sig med en artig Conscrt, och 
besedt Herr Seuerlings Theatraliska anstalter. 

2 > Caesars död» spelades i det öfriga landet, sa vidt man känner, 
första gängen pa Operan den 21 4 1821». da öfversatt af .1. K. Remmer. 

8 I Karlskrona stannade truppen ofver nyåret 177G. och i Hvad 
Sytt? för den ^/l meddelas dcrifran att konungens födelsedag den 24 
.lan. firats af den dervarandc Kongl. Svenska priv. truppen under 
Seuerling med att pa teatern uppföra ett fran engelskan öfversatt 
sorgspel, >I)en rättradige Regenten-. samt en prolog för dagen. 

4 Birger Schötdsträm, anf. arbete, sid. <>2. 



54 



GÖTEBORGS TKATKAH. 



En tillfällighet låter oss emellertid lära kanna ytter- 
ligare tvenne namn; det är en sorglustig trolofningshistoria 
som i Nov. 1774 behandlas vid Kämnersrätten i Göteborg, 
och i hvilken en aktör och en aktris vid Seueiiingska 
truppen spela ett par af hufvudrollema. Förhållandet 
var att Kamnersratten i Norrköping den 11 Okt. i skrif- 
velse till vederbörande i Göteborg anmälte att, »sedan 
byggmästaren i Söderköping Petter Stenström instämt 
actricen Anna Catarina Söderström med påstående at the 
med h varan nan äro förlofvade, samt, så vida han henne 
under äktenskapslöfte häfdat och rådt med thess fram- 
födde men d. 19 sistlidne Sept. allidne barn, Jeremias 
benämnd, yrkat om äktenskapets fullbordan genom vigsel, 
så har Anna icke thess mindre nekat til alt thetta och 
påstådt sig ej hafwa kjändt thenne Stenström förrän sist- 
lidne midsommarsdag, thå han begjärt henne till äkta, 
hwartill hon intet frivilligt jaord gifwit, helst hon thå 
snart wäntade sig i barnsäng, som ock skal skjedt sön- 
dagen derpå eller söndagen den 22 sistl. Augusti uthan i 
thet stället som lägersman och fader til thetta sitt barn 
upgifwit acteuren Johan Lindahl vid Directeuren Carl 
(iottfried Seuerlings comoedietrouppe som nu vistas här 
i Götheborg. Och som bemälte Kämnersrätt äktenskaps- 
handeln imillan Stenström och Anna Catharina icke kan 
til slut befordra förr än acteuren Lindahl öfwer läger- 
målsangifwelscn sig utlåtit, sä anhällcs at Lindahl antingen 
måtte personligen vid merbemälta Kämnersrätt blifwa in- 
ställd eller pä thenna ort, ther han nu vistande är i 
thetta ämne hörd warda pä sätt Kongl. Brefwet af then 
4 Junii 175b* föranleder. 

Till följe häraf hade Rättens Pracses, herr Hofsecre- 
teraren och Häradshöfdingen Walke fogat anstalt om 
bemälte Johan Lindahls upkallande, hwilken sig ock nu 
uti öfverskulten wälbetrodde Nicolas lllomsterdahls när- 
waro instälte och, sedan förberörde skrifwelse blifwit 
upläst, påstod wäl Lindahl att han aldrig med Anna 
Catharina Söderström haft kjöttslig beblandelse eller widare 
bekantskap än at hon i twenne ar gjort tjenst vid Seuer- 
lings comoedietrouppe, therifrån hon uti Februari månad 
innewarande år eller marknaden i Christinchamn blifwit 
entledigad, men eller flere af Rätlen til Lindahl gjorde 
tjenlige föreställningar erkjände han omsider at han en 
enda gang nästförledit ar uti September manad wid mark- 



SVENSKA TEATERTRUPPER 17.»5— 1779. 



55 



nadstiden i Westerns kjöttsligt umgjänge hafl, så at han 
omöijeligen skall kunna wara fader til thet barn hon 
then 26 August sistledne frainfödt, erbjudande sig med 
sin ed styrka att han hwarken förr eller sedan eller mer 
än then omförmälte enda gängen med Söderström kjöttslig 
beblandelse plägat > . 1 




Kämnersrättens dombok i brottmål, 1774. 2 "»/u. 



~ •» ■> 


■••:-•>:••:•:■ ->:- -y- -» ->:■ ->:- ■> 




>:- -» 





Petter Stenborff (Nov.) 1775— ( 26 /a) 1776. 



Efter att hafva på Humlegårdsteatern gifvit ej mindre 
än 62 representationer under 1775, deraf den sista 
den 27 Oktober, afresfe Petter Stenborg derefter 
med sitt sällskap till Göteborg. 1 

Inga uppgifter finnas om hvad som spelades under 
loppet af hösten. Det heter endast i Hwad Nytt? den 16 
Dec: »Om måndag ( 18 /n) c. m. kl. 5 blifwer åter en 
artig Gomedie», och i numret för den 19:de: »Om Onsdag 
( Q0 /n) kl. 5 e. ni. upföres en af de artigaste Gomedier, och 
lofwas åskådarne icke mindre nöje i början än till slut 
af ett lustigt efterspel». 

Från den 24 Januari 1776 har man deremot någor- 
lunda fullständig reda på spellistan, och Stenborg är 
sålunda den förste i Göteborgs teaterhistoria, som regel- 
bundet annonserade, hvad denna sejour beträffar, i tid- 
ningarne Hwad Nytt? Hwad Nytt? samt Götheborgska 
Nyheter. Den senare tidningen inleder i numret för den 
27 /i dessa notiser med följande redogörelse för firandet af 
konungens födelsedag: 

>Förliden Onsdag, den 24 dennes, firades härstädes Hans 
Majestäts, Wär Allernadigste Konungs Födelse-Dag på följande 
sätt: Dagens hugncliga ankomst gafs först om morgonen med 
Heveille af .lunitschar-musiquen tillkänna. Kl. 11 f. m. samman- 
trädde Wetenskaps- och Witterhets-Sälskapet, för at afhöra en 
af förste Stadsnotarien Herr C. J. Brunjeansson, med vanlig 
styrka författad, oration, hwaruti wisades de förmoncr, som 
under war store Konungs korta Regering oss och hela riket 



1 Johan Flodmark, anf. arbete, sid. 68. 



uigmzea uy Vjuogit 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 



57 



Utflutet. Kl. 3 e. m. upförde Stenborgska Trouppen, för en tal- 
rik församling en Prologue kallad >Årans Höst wid Monarchens 
Wagga> och Tragedien >Le Cid» af Corneille, samt til slut den 
bekanta Proverbe Dramatique »Solen lyser för hela Werldcn» 
[hwilket Skådespel äfwen i gar aftons med almänt bifall, a nyo 
wisades]. Kl. 7 församlades en myckenhet Stadens I ne vanare 
af bada könen på Stora Rådhussalen, för at där. under gemen- 
samma nögen, yttra sin underdåniga nit för war dyre Konung, 
och kl. 8 öpnades balen af war alment älskade Jusl it ic- Borg- 
mästare Herr Ho frätts- Rådet Busck, uti des 83 ar, då 04 canon- 
skott lossades på Stora Torget. Balen warade til kl. 5 den på- 
följande morgonen >. 

>Pa Caffé-husct. hos Hr Carnegy, supperade jämwäl samma 
afton et Sälskap. och dä de Kongl. Skalarne druekos. hördes 
åtskilliga Canou-skott wid wissa klåckeslag, igenom Hr. James 
Marshalls föranstaltande ifrån des lilla upodlingsplats straxt 
utom Staden. Dessutom woro på åtskilliga ställen i Staden 
mindre Sälskaper församlade, hwilka äfwen blandade sina oskyl- 
diga nöjen med de trognaste önskningar för wär store Monarchs 
och hela Konunga-Husets sälhet». 

Från och med nämnda dag har det lyckats uppställa 
följande 

Spellista 24 /«— 26 /2 

1776 Onsd. I Hwad Nytt? a /i läses: Af Stenlwrgska Trouppen up- 
fördes för en talrik församling [till firande af Konungens 
Födelsedag} en Prologue kallad: Årans Röst wid Monar- 
chens wagga, och Tragedien Le Cid af Cornelieflj, samt 
til slut den bekanta Proverbe Dramatique 1 öpn. Solen 
lyser för hela u/er Iden. 

y Fred. 23 /i pa mängas begäran f. 2 ggn Årans Råst wid Monarchens 
ivagga, derefter f. 2 ggn l > Cid samt till slut f. 2 ggn 
Solen lyser för hela iver Iden. 

» Mänd. 30 /;. I Hwad Nytt? läses: I afton blifwer, som pa bryg- 
gorna ses, pä Stenborgska Theatern upförd en comedie 
kallad Le Tartuffe eller Den Skenhelige. Detta wäl skrifna 
Theaterstycke har icke en utan flera gånger upwäckt 
Herrar Stockholmares atlöje. Man förmodar äfwen at 
Resp. Spectateurerna hårstädes skola finna sig i dag 
förnöjde. Til slut kommer at wisas åtskilliga Eqvili- 
brier, konster och Positurer, sa i hela som halfwa kropps- 
wändningar. 

» Onsd. 3, j'l. I afton kl. 5 öpnas äter den Stenborgska Theatern med 
Slaf-Öen, com. 3 afhandl. af Hr Marivaux, samt der- 
efter Le Franqois ä Londres eller Fransosen i London, 
lusts. 1 a. af Hr Boissy, men nyligen af Hr .1. P. Björck 
pa swenska öfwersatt, och således aldrig tilförene här- 
städes upfördt. 

> Fred. 2 /2 f. 2 ggn Slaf-ön samt f. 2 ggn Fransosen i London. 

> Mänd. 5 |2. Pä mangas begäran upföres kl. 5 e. m. pa Stenborgska 

Theatern: La Målade Imaginaire eller Den Inbillade Sjuke, 
lusts. 3 öpn. af den wittre Moliere, hwilken säges hafwa 



58 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



atlidit just under det han sjclf spelade hufwudrollen på 
Theatern i Paris. Man far med nöje se hur långt en 
människja kan ga i sina inbillade fördomar, och. i 
stället för Kfter-Comödie blifwer sluteligen en til Piesen 
lämpelig Promotions-Act. 

1776 Fred. 9 '2. Casper och Dorothea eller Heroisk Djurgårds-Ballett, opera 
i 3 afhandl.. parodie af Hr Secreteraren Hallman, mu- 
siquen af Hofsekreterare Carl Stenborg. Billctte betalas 
med 2 daler Smt och galleriet med 24 öre dito. Inga 
utewarande Hilletter utom de perpetuella gälla denna 
gang. Hörjan sker kl. 5. 

> Månd. 12 '2 f. 2 ggn Casper och Dorothea. 

» Onsd. u ji f. 3 ggn Casper och Dorothea. 

Fred. 16 /2. I afton kl. 5 upföres pa härvarande Theater Drotning 
Disa, Tragcdie-Comcdic pä wers i 5 öpningar. Åskå- 
darne fa til slut beskada flere Eqvilibriska konster, som 
ännu äro osedde, aH enligt utslagna sedlar. 

> Onsd. 21 fs Jeppe Nilsson på Berget eller Den förwandlade Bonden, 

com. 5 athandl. Derefter De Alamodishe Domestiquerne. 

Hörjas kl. 5. 

> Fred. 28 /2 i afton kl. 5 af Stenborgska truppen: Cleopatra eller 

Ödets och Kärlekens Egensinnighet, Tragedie 5 öpn. Der- 
efter Den om sin lycka skrytande Cavallieren, lusts, på 
vers 1 a. Til slut visar wår unge konstmästare åtskil- 
liga så wäl sedda som osedda Eqvilibriska konster, 
positurer oeh voltigeringar. 

> Mand. 2ö ,'a. För denna stadens fattigas räkning upföres pä Sten- 

borgska Theatern: 1 Hasenskräck eller Den Storskrytande 
Poltronen, hwarefter blifwer f. 3 ggn Solen lyser för hela 
Wcrltlen. 

Så långt man känner var det idel nyheter för Göte- 
borg som nu uppfördes, utom Messenii »Drottning Disa» ; 
af uttrycket i (len anförda redogörelsen för firandet af 
den 24 Jan. »den bekanta Prowerbe-Drametique »Solen 
lyser för hela \vcrlden> skulle man kunna sluta att denna 
pjes äfven förut bl i f vi t gifven har, men detta synes likväl 
mindre troligt då den, författad af Flintberg på hertig 
Carls befallning, gafs för första gången på Rikssalen så 
sent som 24 i 1774, samt 2 Vt 1775 på Humlegårdstcatem, 
om icke förhållandet kunde vara att den spelats i Göte- 
borg på hösten sistnämnda år af Stenborg. 

Tillfallighctsdramatiken var under slutet af 1700-talet 
särdeles rik; någon gång blifva dessa alster för stunden 
till verkliga små komedier, i hvilka man med dagens 



1 Inbragte 145 daler Smt; för 1 7 7 T» hade Stenborg aflemnadt 54 
daler i fattigmedel. 



SVKNSKA TKATKHTKUFPKK 1 7.">.-> — 177!». 



59 



festlighet förband någon skämtsamt tecknad svensk in- 
teriör. Det första stycke af denna art som under perio- 
den uppfördes är Flintbenjs Solen lyser för hela werl- 
den», hvilket betraktas såsom svenska teaterns komiska 
förstling. 1 

Handlingen tilldrager sig hos en Knkegrefvinna pa hennes gods 
i Skåne, vid ett tillfälle da konungen under sin resa skulle passera i 
närheten. Allt tjenstefolk. utom kammarjungfrun Kina, hade jemte 
folket i trakten hegifvit sig till stället der kungen skulle rida förbi: 
organisten Sotenius, Kinas > föremal', hade inöfvat sånger med de unga 
bondflickorna till den höge resandens ära, och sjelf ämnade han vaga 
sig pä en aria ur Thetis och Pelée. 

Sä kommer en granne. Baronen, pä besök till grefviunan. och 
kort derefter återvänder frun uppvaktningen sonen i huset, den unge 
kornet ten, som medtagit sin skrällande ryttmästarc, den ganska roligt 
tecknade Donnerwetter, hvilkcn varit beordrad tj en st göra såsom ordo- 
nans hos konungen — >det är sa ein post d'honneur> — och nu 
berättar att, medan han stod väntande majestätets ankomst, kommo 
tvä ryttare förbi. Han frågade da den förste om kungen snart vore 
här, men utan att fa svar; da »arritirade jach den andern: mit per- 
mission Fr Nåden [härvid grep han grefviunan i armen], min junge 
Herren, nicht sa brottom, nicht sa brottom. kommer baldt kungen? 
Han antworter mich: Hvi da? Jach svaremich vare sin ordtonance, 
unda han da sägen: >Und jach der König!» lhr (inaden kan sig för- 
ställeii — en slättsig bla rock. ingen blaer band. ingen värjen, ingen 
svite — pott sapperment, jach sachte utan at vete hvad jag sachte: 
Si är vol Fånen och intet kungen! Men ta mich diefvul, min hierte 
sagte mich: thet är Kungen». 

Under Donnerwettcrs skildring af sitt äfventyr. har emellertid 
folket kommit tillbaka och man blir nu nyfiken att höra hur allt till- 
gått, och pä hennes Nåds uppmaning repetera flickorna verserna som 
de sjungit för kungen, h vart ill Notenius lägger sin aria : 

Ȁran kransar at dig vride 
Sverges Hjelte, Sverges Far! 
Kring din thron sig sälhet spride, 
Och förlänge dina dar! 
Tacksamhet, förtjenst och ära 
Hesa sku din ärestod. 
Gustafs lager frugt skal bära : . 
Men ej vatnas utaf blod: : 

med följande kör: 

Dygd och Åra 
Vitne bära 

Til en Gustafs värda pris: 
Dä des minne 
1 vart sinne 

Helgas pa et vördsamt vis. 
Kungars prydnad. 
Kärlek, lydnad 
Följa ständigt dina fjät , 



1 Oscar Levertin, Teater och Drama under Gustaf IN, sid. 130. 



(50 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Alt bebådar 

Den dig skådar 

ömhet, nåd och majestät». 

Derefter kommer turen till skolmästare Brackstutius att ur minnet 
föredraga sitt tal: 

»Allernådigste Konung! 

[sa' jag till Hans Kongl. Maj: t] 

Stormägtigste Herre och Nådigste Kung här i Norden. 
Hvars ankomst til denna vår bygd upfröjdar all jorden! 
Här vägar en Skolmästare sig nu på Pegasius fram: 
At hälla för Gustaf den Tredje, Vår Allernådigste Konung sit 
undcrdanigste glam», 

med mera, hållet i samma stil. men talaren blir slutligen förvirrad i 
majestätets glans, 

»När utur molnens bädd i Solen Thetis sig sänker. 
Och tirmamenternas tal i Phebus upblänker — — — 

När Alexander Magnus, den Hjelt", som Curtius Rufus beskrifvit 

Som iirmamenternas tal — — i Alexander beskrifwit — — 

När Phebus i Thetis när Thetis i Alexander när när — 

Alexander i Thetis — — när firmamenternas tal — — 
— — De Romare — — när de Greker — — 

När jag beskådar Solen nej Manen 

[nej det var rätt] 

När jag ser solen — — 
kommer fullständigt af sig, samt slutar: 

»Jo. jag ser, att jag så snöpligen kommit af mig. men det roade 
kungen sa mycket: han fann det så vackert att han skrattade», h var- 
till Donnerwetter genmäler: »Das is doch schade; det var, tak mieh 
fånen, en gut stycke Poesie. Jach ber om forgebung. mej tyckes. Herr 
Schulmestcr. at Pcgasus gjort sig so en bischen ilstadig; han Und- 
komma at casseras vid nästa mönstring». 

Sa spörjer grefvinnan folket om de talat vid kungen — jo då, 
ryttaren har bedt om krig och rusthallaren om fred. berättade de. 
»Och jag bad kungen», sade en af flickorna, »att nummerlotteriet 
mätte falla pa mig nästa höst», och Notcnius hade anhållit »om des 
höga recommendation til Directeuren för Operan, at der fä agera .1 ofurs 
roll: jag har evertuerat mig uti Wimmerby. der jag spelat uti en Opera, 
som kallas Nebucadnesar, uti hvilken jag agerat Relätet i Daniels Pro- 
phetia; dessutom har jag ock varit i Stockholm och sett operan Thetis 
och Peléc, efter hvilken jag förbättrat mina theatraliska affecter». 

»Men du Elna. som intet fatt se kungen», yttrar grefvinnan. 
»livad vill du att jag skall göra för dig, säg Kina». — Sä måste denna 
erkänna att hennes och Nothenii högsta önskan vore att fa hvarandra, 
hvilket naturligtvis icke mötte något hinder, och sa kan den unge 
grefven ined skäl utbrista: 

»Ordspråket sannas, min mor: Solen lyser för hela werlden; vår 
nådige konungs ankomst har gjort allas var glädje». 

Den lilla komedien kunde tvifvelsutan ses med nöje 
om partierna hefnnno sig i goda händer; den gafs också 
allt emellanåt under den återstående delen af 1700-talet. 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755— 177». 



01 



Det kan icke nekas att den repertoir, som nu spela- 
des, var af synnerligen värdefull art. Moliére, af hvilken 
man förut sett Mikel illparig», »Det tvungna giftermålet» 
och »Det straffade öfverdådet», representerades af sitt för- 
nämsta arbete Tartuffe samt af Den inbillade sjuke. Af 
Voltaire hade man förut sett »Zayra» och »Caesars död», 
och hade nu tillfälle lära känna Den om sin lycka skry- 
tande cavaltieren (1'Indiscret) i öfversättning af Bredha. 

De öfrige utländska författarne voro helt och hållet 
nya för denna publik, Marivaux, Boissy och framför allt 
den stora Corneille. Meddelandet att de Boissvs enakts 
komedi Fransosen i London uppfördes den 31 Jan. 1770 
är intressant, så till vida att den då gafs för första gången; 1 
man har förut icke kännt hvem som öfversatt den, men 
det upplyses nu vara ./. P. Björck. 

Det var också nu Hotberg infördes på Göteborgs- 
scenen med den odödlige »Jeppe på berget samt *Hasen- 
skräck». Det är dock möjligt att den förra komedien 
verkligen gifvits här förut; om detta icke är händelsen, 
har den åtminstone blifvit sä läst att den redan några år 
förut var känd af hvar man, något som framgår af orda- 
lagen hos en ilsken insändare i en af stadens tidningar 
den 22 Mars 1771, så lydande: 

»Til Å. 

Du Gcppc pii Bergets a flod a. du becktråd ifrån 1' . . .. 
vakta din spetsiga näsa eller dina stora läppar, at du intet 
stöter dem emot mina härda näfvc-knogar. Tag den, som för- 
svarar ditt lismeri och ge nia wil höra dit sqvaller, pa ryggen, 
så framt du sjelf ej kan tala käpslängar. 

Ii . . . B . . . > * 

1 I Stockholm af Stenhorg först den 5 Juli samma år. 

* I en småstad, som Göteborg den tiden, hade nog sqvallret stor 
betydelse för sysslolösheten, och i Götheborgska nyheter 5 /n 1768 
läses följande varning: 

*Hans i himr Gata, anklagas för det han otilhörligen bekymrar 
sig om annat folk, och under en trägen promenade oeh visslande öfver 
alla gator, har ögonen ständigt rättade pa alla fönster och dörrar; 
ropar pigorna til sig, at af dem utröna, livad deras Ilerskap gör, och 
hvad för folk som gör besök i huset: samt åstundar dagcligcn veta. 
livad hvar och en äter; smyger sig om aftnarne till portar oeh dörar, 
och lystrar under fensterne, om han intet kan upsnappa något, h var- 
med han kan föra sladdcr ibland Fruarna. Sedan nu bemälta Hans i 
hvar Gata härom, genom instämda vitnen. blifvit öfvertygad, varder 
honom till sin omatteliga nytikenhets dämpande, anbefalt. at efter 
Spanjorernas sätt, bära tvä stora glasögon pa näsan, uträkna alle i 
Staden bctinteliga rock- och väst-knappar, hälla en noggrann förtekning 



(52 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Slutligen gåfvos äfven arbeten af två svenska för- 
fattare, nemligen kommerserådet Erik Branders 5 akts- 
tragedi Cleopatra, samt Carl Israel Hallmans roliga parodi 
Casper och Dorotea, med musik af Carl Stenborg, hvilken 
mottogs med, som det synes, mycket bifall och täflade 
om publikens ynnest med »Solen lyser för hela werlden», 
i_ det båda gingo tre gånger under denna speltermin. 
Ännu större hade framgången varit i Stockholm, der 
»Casper och Dorotea» gifvits af Stenborg under förlidet 
års sommar, och der allmänheten icke blott fängslades af 
styckets originella qvickhet, utan der man äfven hade 
lättare än här att anställa jemförelse med den parodie- 
rade operan »Acis och Galathea». 

Det var emellertid gifvet att icke hela publiken kunde 
förstå och njuta af en Moliére, Voltaire eller Racine, och 
för att gifva denna del något lättsmältare derjemte, »vi- 
sades till slut åtskilliga Eqvilibrier, konster och positurer, 
så i hela som halfva kroppsvändningar», en konstart med 
hvilken denna del af allmänheten var sedan gammalt för- 
trogen. En annan gång heter det: »Til slut wisar wår 
unge konstmästare åtskilliga så väl sedda som osedda 
Eqvilibriska konster, positurer och voltigeringar» ; man 
känner icke hvem den unge konstmästaren varit. 

Hvar Stenborg spelade är alldeles obekant; vi sakna 
alla underrättelser härom. I sjelfva verket var det en 
betydande svårighet att få en någorlunda lämplig, eller 
rättare sagdt, så litet olämplig lokal som möjligt, men 
vanligen stod icke något annat till buds än en lada, en 
större vind eller ett magasin, som då inreddes så godt 
sig göra lät. Naturligtvis stodo dekorationer och kostymer 
i full öfverensstämmelse härmed: »Dekorationsförrådet, 
som truppen förde med sig, var högst obetydligt, och 
genom de oupphörliga resorna blefvo kulisserna snart 
söndriga och pjaltiga. Vanligtvis bestodo dekorationerna 
vid de sämre trupperna af en skog, en sal och en bond- 
stuga. Naturligtvis måste »skogen» i sådant fall användas 
vid hvarje tillfälle, då en öppen plats skulle framställas; 
således både till den sirliga lustparken och den vilda ur- 

ftfwer alla råttor och möss. som hvarje vecka framynglas, och på det 
han om aftonen ma kunna sa mycket hätre se. hvad som passerar på 
gatan, skal han med sorgfiillighct, hela vintren igenom, putsa alla i 
staden, pa bryggor och husen befinteliga lanternor. 

W. R. .1. V. R. W. 



SVKNSKA TKATERTHLPPKH 1755 1771». 



«3 



skogen, till trakter frän hvilken zon och vid hvilken 
årstid som helst. Salen måste representera praktfulla 
interiörer af hvilken byggnadsstil som helst, under det 
bondstugan derjemte fick tjena säsoni fängelse 1 o. s. v. 

Kostymerna utgjordes merendels af de kläder man 
hade i hvardagslag, men barockt utstotTerade. Allt detta 
gäller dock säkert i endast inskränktare grad ett sådant 
sällskap som Stenborgs. 

Spektakeldagar under denna termin voro Mandagar, 
Onsdagar och Fredagar, 3 och föreställningarne började 
redan kl. f> e. m. som man finner af annonserna. Dessa 
senare omtala nu äfven för första gängen biljettpriserna, 
hvilka voro endast tvenne, nemligen 2 daler Smt för pre- 
miére och 24 öre för galleriet. För att kunna bedöma 
ungefärliga värdet häraf i värt nuvarande mynt, kan det 
vara nog meddela, att man samtidigt i Vauxhallen fick en 
portion vildt för 24 öre och en helbutelj portvin för 2 
daler. 

Det heter i spektakelannonsen för den 9 Febr. att 
»inga utevarande Billetter utom de perpetuella gälla denna 
gång». Hvad de förra beträffar, skulle man kunna när- 
mast tänka på sådana, som blifvit köpta men ej ännu 
använda; med perpetuella^ åter förstås abotmements- 
biljetter. 3 

Det sällskap, med hvilket Petter Stenborg nu besökte 
Göteborg, var märkvärdigt fåtaligt; det utgjordes nemligen 
af direktören sjelf samt aktörerna Adolf Fredrik Seuman, 
Sven Lindström, Söderberg. Hans Lindstedt. Elias Nisswandt, 
Ljunggren och Jonas Holm, madamerna Löfblad och Ljung- 
gren samt mamsellerna Bruch och Maja Djurberg. 1 

Neuman tillhörde truppen 17(37 åtminstone, ehuru 
icke oafbrutet, och blef der den framstående Löfblads 
efterträdare i Arlequinsroller; var icke ringa begåfvad och 
skref tillfällighetsvers af stundom icke oäfven beskaffenhet. 
Född 1746 och sonson af e. o. professorn i orientaliska 
språk i Upsala, hade han, sedan fadern råkat i olycka, 



1 Erik I.uml, Blad ur Svenska Teaterns historia i tidskriften Nu, 
1874. sid. 452. 

2 Hivad \y/f? ,6 '2 177(5, jemf. en annons af den Amerikanska 
konstmästaren >. 

3 Teaterabonnement förekommer, enligt Dahlgren, sid. 'M\, första 
gängen i Sverige \1'M). 

* Johan Flodmark, anf. arbete, sid. <>8. 



64 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



kommit till Göteborg. Här gick han i skola samt blef 
derefter boktryckarelärling hos Lange och Smitt, men 
öfvergaf detta yrke för skådespelarens, och det var som 
sådan han på hösten 1775 uppträdde åter i den stad, der 
hans ungdom förflutit, men här skulle han råka riktigt i 
klämman, efter att hafva på andra ställen lyckligen und- 
kommit följderna af åtskilliga äfventyrliga streck. 

Anledningen till den närmaste olyckan var — gatu- 
belysningen i Göteborg. Ända till midten af 1770-talet 
hade man för den senare icke gjort mer än att det fanns 
lyktor på broarna; i öfrigt fick nvar och en taga sig fram 
bäst han kunde med handlvktor. Detta tillstånd blef 
dock betänkligt, och i Götheborgs Allehanda den 8 Nov. 
1774 finner man också en brefskrifvare från Stockholm 
yttra några förståndiga ord härom; han skrifver bland 
annat: »Jag påminner mig att, när jag för några år sedan 
vistades i Göteborg, esomoftast någon i kanalerna ändade 
sitt lif. Jag vill icke förmoda att dessa sedan den tiden 
blifvit så igengrodda och uppfylda, att denna farhåga nu- 
mera är öfverllödig; man säger det en och annan husegare 
belyser sitt hus, samt att bryggorna upplysas af dunkla 
lampor, men detta tjenar nog ej till annat än att ännu 
mer förvilla. En annan fara är att vid en del hus intaga 
trappor och nedgångar till källare en god del af gatans 
bredd; på andra sidan möta kanaler och trappor ned till 
vattnet, hvilka sträcka sig upp på gatan inom alléerna 
(utmed kanalerna). Således kan man lätt antingen stöta 
sig mot trapporna eller falla hufvudstupa ned i kanalen; 
icke den minsta faran uppstår när snön höljer såväl gatan 
som kanalen». 

Dessa berättigade anmärkningar väckte uppseende 
och en >Götheborgare>- svarar i tidningen för den 12 
Nov. satiriskt: 

>Hur vill väl Min Herre liafva ncdgängarne till kanalerna 
inrättade'.' Kanske skall man hänga stegar utanför kajen? De 
vidlyftiga trapporna till husen och källarluckorna kunde vara 
horta, om Min Herre sa behagar, men om de finnas qvar följer 
ända intet nödvändigheten af en Lyktinrättning. ty Min Herre, 
och flere sådana, skulle ju löpa emot om ljusa dagen. Annars 
far jag den äran berätta att jag utarbetat ett project, som i brist 
af denna författning torde duga. Innehållet deraf ur i korthet 
detta: Att man borde taga ned de i Min Herres ögon fördunk- 
lade lampor, äfven af bryggorna, såsom onödiga; hvar innevå- 
nare, eller annan som ej hade ute att göra efter mörkningen, 
skulle blifva hemma i sitt hus, alla onödiga qvällspromenader. 



SVENSKA TEATERTRUPPEN 1755— 1779. 



65 



visiter, assembléer, comedier, baler och sammankomster skulle 
indragas denna tid pa aret. Den som hade något utomgärds att 
syssla, kunde som i gamla dagar taga en liten lykta med sig i 
handen. Pä detta sättet tror jag att ganska fa utom drängar, 
pigor, betjenter och lärgossar samt sämre folk skulle behöfva 
ljus pä gatan. Skulle detta ej kunna genast verkställas, dä är 
jag pa min Herres sida igen, och hoppas att man matte tänka 
pä bättre belysning». 

Och detta senare var hvad inan gjorde. Magistraten 
titgaf nemligen kort härefter en förordning om »lysande 
lyktor på husen», h varigenom bestämdes att, frän den 7 
Okt. 1775, skulle på hvarje gata å vissa bestämda hus 
lyktor uthängas på väggen, för att tändas vid mörkrets 
inbrott, 1 hvarjemte alla gående äfven skulle vara försedda 
med lyktor. 

Den nya inrättningen vann dock långt ifrån allmänt 
bifall; tidt och ofta förekomma klagomål af husegarne 
öfver de härmed förenade kostnaderna, hvilka på vissa 
håll betraktades såsom nymodiga och alldeles onödiga, 
och stämningen förbättrades ej derigenom att ordnings- 



Ui 



dantag gjordes for Ekelundsgatan och Otterhällan, »der ringa 



trafik är och fattigt folk bor». Enligt en förteckning af */9 1776 hade 



staden att 



underhålla : 
Had huset . . 
Stadshuset . . 
Kämpebryggan 
Tyska » 
Lejon » 
Östra och Vestra Hamngatebryggorna 



4 
1 
4 
4 
4 
'1 



lyktor 



Kungsgatebryggan 2 

Kyrkogate » 2 

Drottningatebryggan ........ 2 

bryggan vid Lilla Torget och Wohlfahrts . 2 

Slussbryggan 1 

Köpmangatcbryggan 1 

Kronhusgatc > 1 

Spanmälsgate > 1 

bryggan vid Ellgrens hus 1 

Sillgatebryggan 1 

Jernvågcn (i 

konsistoriehuset eller Gymnasium ... 1 

norra flygeln af Stadshuset 1 

f. d. Kuulharska huset [n. v. Börsen] . . 5 

Nya Slagtarehuset 1 

» Salu bodarne 1 

Sjötulls- och Nederlagshuset 'A 

eller tillsammans 51 stycken. 



Digitized by Google 



66 GÖTEBORGS TEATRAR. 

makten, särdeles till en början, höll strängt efter och 
bötfållde alla som voro försumliga i att tända lyktorna. 1 



1 På tal om gatubelysning kan det förtjcna nämnas att man, 
förutom det hittills radande mörkret pä gatorna äfven plägades af ett 
annat ondt, nemligen hundar. En insändare i Götheborgaka Nyheter 
för den ^/S 1779 skrifvcr härom: 

>Att Götheborgs Stad gjort mycket godt för fattiga Barns under- 
håll, derpä äro Stadens Barnhus, Fri-skolau m . m . bevis. Men likväl 
träffas pa våra gator smä med-människjor, som med tiggande löpa 
omkring, och, i brist af någons upsigt, lära och ntöfva allehanda 
odygder. Får jag dä ej göra följande förslag til en ytterligare fond, at 
upföda Fattiga Barn? Här vimla pä gatorna et slags kreatur, som ej 
allenast göra ingen nytta, utan, tvärtemot, skada och förargelse, jag 
menar smä Hundar, Knähundar, Stuguhundar, eller livad jag skal 
kalla dem, lika mycket om de äro af Spanskt eller Engelskt slag. Jag 
vill ej nämna hur förargligt det är, då man går, åker eller rider, at, 
med skällande, gnällande och bitande efter en, blifva öfverfallen af 
dessa räckor, hvarigenom en yster Häst lätt kan retas at skena. 
Jag will ock tiga och tåla, at de murra emot och bjäffa på mig, då 
jag ingår i deras ägares hus, at jag knapt far öronljud; men jag vill 
endast påminna: hur mången sådan hund blir icke mättad med alle- 
handa läckerheter, stek, bakelse, mjölk, caffe samt ligger i et varmt 
rum pä en mjuk bädd. blir af en Dräng eller Piga kammad, tvättad 
och ansad, dä däremot et fatigt Barn, knapt har en torr brödbeta, at 
sticka i munnen, eller en usel vrå at krypa uti. eller någon som ser 
om des fattiga kropp? Men såsom detta ej lärer stå at ändras, så 
frågas: Worc ej billigt at den som äger och underhåller en eller flere 
onyttiga Hundar, för dem erlägger en wiss ärlig afgift? T. ex. gifver 
han Hunden ej mer än til-börlig Hunde-föda, betale 1 Rdr specie; 
gifver han hunden stek. caffe. socker m. m., betale 2 Hiksd., men 
tuggar eller låter någon sit folk tugga maten at sädane Bestar, betale 
3 Rdr. Det tycks at en hunde-vurm wäl härtil kan hafva råd, och 
har han eller hon ej det, så kan man göra sig af med sin Hund, dä 
besparingen blir större. Månne ej härigenom et wackcrt Capital til 
fattiga Barns underhall kunde skaffas? 

Barna-wan». 

Någon förordning rörande hundar kom dock ej till stånd förr än 
1798, da man i Götheborgaka Tidningar för den «/4 läser följande till- 
kännagivande: 

»Alldcnstund klagomål försports, at en mängd lösa Hundar, 
isynnerhet af större slaget stryka ikring gatorne, och dels förfölja samt 
understundom rusa pa förbigående Folk. dels med skällande och tjutande 
besvära om nätterna, alltså til förekommande af den olycka och olä- 
genhet slika Hundar kunna förorsaka, särdeles om de falla i raseri 
och sjukdom, hafver Magistraten sett sig föranläten härigenom alfwar- 
Iigen antyda denna Stadens Innewanare. som hafva Hundar, Jagt- och 
Fogel-hundar undantagne, at dem genast wid vite af 1 Rdr, instänga 
eller i band hälla, at de icke fa tilfälle komma ut pågatorna: warande 
anstalt fogad, at alla Hundkreatur, som nattetid finnas på gatorna, 
skola af Nattmannen fian kl. K) om aftonen til 7 om morgonen, genast 
på stället där de träffas, dödas och bortföras». 



SVENSKA TEATERTRUPPER 17äö 1779. 



67 



För denna misstämning hos en del af borgerskapet 
gjorde sig Neuman till tolk, när han lat i Götheborgska 
Nyheter den 30 Dec. detta är anonymt införa verser med 
klander öfver magistratens åtgärd, deri han på ett öfver- 
drifvet och närgånget sätt smädade denna myndighet, och 
förklarar, som Stadsfiskalen sedermera åberopar, att Rätt- 
visan, som under fru Themis namn förstås, blifvit en 
sköka», att det »spökas med folkets frihet; Svenskt folk 
göres till trålar, bindes, bastås och kastas i häkte och 
godtycket får regera», m. m. Härför blef Neuman åtalad, 
under yrkande af Stadsfiskalen att han måtte bötfällas 
till 100 daler Smt böter, samt offentligen afbedja sitt 
brott. 

Häröfver förklarar sig Neuman på följande sätt, i en 
artikel i Nyheterna för den 10 Maj 1770: 

»Dä jag, ej utan besynnerlig känsla, sedt en Rättegäng 
emot mig wäckas, som hade förtjenar mit urskuldande, jämte 
Almänhetens lystrande upmärksamhet, wärdes wördade Dom- 
stolen mig tillåta at anföra: 

Det är Hr Commissarien och Stads-Fisealen, wälbetrodde 
H. Gillerstedl, som redan inför Protocollct och det i början af 
Rättegången, förklarat sig af ren och oförfalskad Ambctsmanna- 
nit, mot mig enfaldige hafwa rest det nu ifråga warande käro- 
mål, med dera afgifnc pastaender, til hwilkas beswarandc jag 
mig genast begifwer. 

At jag nu mera skal .wara tilwunnen at wara Auctor til 
de, under namn af Fråga öfver den 2i I)ec. förlidet år, wäckte 
frågor, dem min käre Wederpart pastar wara stälde emot Hög- 
ädle Magistratens påbud, rörande lysande lyktor af alla pä 
gatan om aftonen gående människjor. far jag anmärka, at med 
ordet nu mera lärer förstås präliminairer, under sakens rätvisa 
handhafvande, med det tilständ Lagen mig uti XIV Cap. 3 § 
Rätteg. lialken förkunnar, skedde, och hvilka jag til ädle Dom- 
stolens ärade ompröfvande slutligen lemnar; men hwaruti en 
med Lag öfvercnsstämmande Fiscalisk action i mit synmärke 
felat til bevakande af äfven min med-undersåtliga rätt. 

Nu tif det mig rörande af versarne, som Hr. Actor ansedt 
smädcligt emot en Högadel och altid i mit sinne älskad Magi- 
strat, om hvars rätvisa jag aldrig tvekat, men hvaruti jag likväl, 
i anledning af påståendet* och Hr. Actors egen förklaring, på 
följ. sätt mig förklarar: At Themis är en Sköka, och under rät- 
visan betcknad, behagar Herr Stads-Fisealen, och intet jag. säga. 
Men som i Literatur oöfvad, och mindre kunnig uti Historien, 
har jag nu först af Wederparten fått höra något nytt; dock, 
som Christen och ingen Hedning, känner jag ingen Gudinna, 
utan Eviga Warelsen, en Gud i tre Personer. 

At spöka med Folkets frihet; at Svenska barnen blifvet 
trålar, bindas, bastås, i häkte kastas och arresteras; at människ- 
ligheten blifwit sårad, wäldsamhetcr cxcisteradt, oskulds tårar 



68 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



blifwit fäldc; at ädelmod ej äger frälse, godtycke får regera m. 
m. anser min critiske Wederpart såsom mig rörande. Min heder 
waklar. och jag skulle för min timeliga wälfärd blottställas, om 
jag mig ej förswarade. 

Folks frihet beror på en laglig säkerhet; i den delen för- 
klarar jag ej allenast nu inför Kder. Wördade Domare! utan 
ock inför hela werlden, at jag aldrig tadlat goda ordningar, 
helst jag altid ansedt det för en ej allenast mig åliggande, utan 
äfwen, som trogen undersåte, glad skyldighet at lyda; men, 
Wårdaste Herrar! dä Förordningar, för en af bägge könen känd 
Almänhet, til wan heder, oskuldens fällande, den fattiges tårar, 
på en af Eder rättvisa känd. och emot. mig ej annat weterligt, 
Kongl. Förordningen stridande, dag. just Julc-afton, dubbel helge- 
dag, aftonsäng och därefter til Jule-dagcn förrättad skrift och 
aflösning, ingen ting förut kundgjort, wite utstakat, och den 
fattige stäld i mistning af en med laga åtkomst förwärfwad 
ågendom, 1 kröps- och själa-wåda, i anseende til tidens korthet, 
kunnat [Gudi lof! med förmodan det ej skedt mig weterligt] 
existera, utstakas och handhafwas. som i förtid dräpa männi- 
skjor: då hemställer jag med wördnad, om Folket, som Swenskc, 
de där igenom en helgad Regerings-Form blifwit stadfästade uti 
en rättighet, den flera Nationer wörda, kunna kallas frie. Månne 
intet Herr Actor, med fferc hederlige Ämbetsmän, undergått et 
öde under namn af häktning, wåldsam antastning m. m.? Månne, 
ä nyo frågat, man ej hör följa Lagens Ombud, ordningars Bibe- 
hållare och en kär Stads-Fiscals efterdöme, utan at inledas i 
frestelse? 

Förläten mig, Ädle Domare! at jag sluteligen hemställer, 
om och huruwida detta mål mera kan höra til Eder gransk- 
ning, såsom, efter min tanka, stridande emot Kongl. Majrts och 
Riksens Höglofl. Ständers för Höglofl. .lustitiä-Concellaris-Ämbetet 
utfärdade Instruction. af är 1739. 

Men nödgas a Herr Stads-Fiscalen påstå reconvention af 
400 Dal. S:mt, i anseende til tiden och min heders angripande. 

Om denne uplyste Domstols rätwisa ytrande öfwertygad 
är, att, sä länge min själ i kroppens hräkliga hydda andas, 
ännu min trognaste och alra undersåteligaste förtröstan: At 
Gustaf, Gud ske lof, är Far. 

Adolph Fr. Neuman*. 

Magistraten tog ingen hänsyn till denna förtröstan, 
utan dömde Neuman till 50 dalers böter och offentlig 
af bön, hvaröfver den falide förklarade missnöje. 

Att han i detta betryck icke lemnades ensam, visas 
såväl deraf att den framstående handlanden Petter Bagge 



1 Min nya sourtut blef mig fråntagen, i brist af plikt, som en 
Betjent utkrafde, och ehuru jag hos Högädla Magistraten, både skrift- 
och mundteligen. sökt den rätwist återfå, blef han likwäl, innan 
Resolution lagligen utfallet, pa öppen auetion. den 7 dennes, försåld, 
men inropades af Herr fet. Bagge, om hwars ädelmod, tillika med 
fleras, jag är försäkrad >. 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 69 



bistod honom, som älven af följande annons i tid- 
ningarne: 

»För Acteuren Neumans rakning. och til des understöd, 
kommer i dag kl. i mellan 12 och 1 en. af 2:nc ädelmodige Med- 
borgare dels tilsläpt och dels förfärdigad Mans-Kircaux af furu. 
som pa Beursen star at hese. genom terningekast å 2 Dl. S:mt 
at förspelas. Han öfwertygar sig om Hesp. Almänhetens ädel- 
modiga hjelp i des nog tryckande omständigheter och besvnner- 
ligen wid detta tilfallo. 1 



Liksom för att blidka sina vederparter oeh åter vinna 
deras bevågenhet inför äfven Neuman flitigt versar i tid- 
ningarne, än till konungens ära, än för att upphöja någon 
framstående medborgare. 2 

i 

1 Götheborgska Nyheter, »/« 1776. 

2 Götheborgska Nyheter, »/» 1770: 



>(")f\ver Hans Kongl. Maj:ts allernädigste ytrandc 
i Hadet den 13 dennes, da Öfwerste G yllenswans 
sak afgjordes. 

Gläd dig, du sälla Fosterbygd I 
Du swaga Folk. som mödsamt tråkar! 
När du för waldets snaror rakar. 
Sä är din konung säkert skygd. 




Fig. 5. 




70 



GÖTKBOHGS TKATKAH. 



Detta var likväl icke allt, långt derifrån, tvertom 
började just nu ovädret sammandraga sig öfver hans oro- 
liga hufvud. Förhållandet var nemligen att han i början 
af året uppträdt såsom sakförare i en skandallös rätte- 
gång mellan en handlande Johan Burman och dennes 
hustru, samt dervid låtit trycka protokollen i målet. Dessa 
ansågos vara af den beskaffenhet att de sårade tukt och 
sedlighet, hvarlor Neuman anklagades för brott mot tryck- 
friheten och såväl härför som för öfverfallet af en Stads- 
soldat dömdes att i ena bot betala 300 daler Smt eller i 
brist af tillgångar afstralTas med 28 dygns vatten och bröd. 1 
Äfven i detta fall vädjade han till Hofrälten. 

Knappt var detta gjordt, förr än det berättades att 
»handelsmannen Buhrman, hökaren Cederqirist och Comedi- 
Acteuren Neuman till Kämnersrätten instämt landttull- 

Din Gustaf god. men rätwis är; 
Han kan ej tala. at du lider. 
När man mot Ed och Lagar strider, 
Han Faders-namnet wärdigt bär. 

Hwad dyrbar Kung, hwad ädel själ! 
Da wäldsmän kunga-spiran kränka 
Wil Gustaf pä din frihet tänka, 
Och nådigt främja alment wäl. 
Lef, dyre konung, längsta dar! 
Lef! ty Du är wår enda ära 
Så wist, som Sjelfwåld ock fått lära. 
At Gustaf är, näst Gud, war Far, 

Allerunderdanigst 

af 

Adolph Fr. Xeuman. 

Lördagen 8 /6. N:r '24, förekomma ytterligare, af A. F. N. under- 
tecknade verser till konungens pris, samt 

>Da Cancellie-Kädet, Wälborne Herr Clas Al- 
strömer, allcrnadigst utnämndes til Commcndeur 
af Kongl. Wasa-Orden. 

Monarchen brinner utaf nit; 
Det är och blir Hans enda ära. 
At at Förtjensten lagrar skära 
Och kröna dvgd och wett och flit. 
Njut därför. Wärdc Heders-Man! 
Den lott. Dig Konung Gustaf ägnat, 
Som digre Patrioter fägnat. 
Och den ej afund tadla kan. 

A. F. S. 

1 Jcmf. Götlwborgs AUvhumla, ,H /7 1777. 



SVENSKA TEATERTRUPPER 175.'» -1779. 71 



besökaren Lindblom ocb betjenten Edström, för det de 
senare skolat öfverfallit och slaget de förra uti ett säll- 
skap hos snickare Cederqvist, samt att anledningen till 
slagsmålet skall yppats hos madam Trotsig i Masthugget». 1 
Innan denna lilla nya affär hann ordnas, fick man i tid- 
ningen läsa: »Den 20 Augusti arresterades i Götheborg en 
Comedieacteur, som kommer att afföras till Lund, enligt 
Landshöfd in geni betets bref». Det var Neuman som åter 
var ute. 

■ 

Han hade nemligen under en vistelse i Lund förledt 
tvenne husmän, Nils Svensson och Matts Nilsson Lund- 
berg att mot borgmästaren och postförvaltaren der, Xils 
Sommelius, göra svåra tillvitelser för tjenstefel, h va rom 
nu skulle ransakas. Efter förhöret återsändes han, i af- 
vaktan på Kongl. Kanslirättens i Stockholm dom, till 
Göteborg, dit han af kronorättare affördes och den 17:de 
Sept. insattes i Stadsvakten. 

Emellertid hade han af högre rätt fått bekräftelse på 
domen för lyktversarne, och, dä han saknade tillgång till 
böter, insattes han på 16 dygns vatten och bröd, hvarur 
han skulle lössläppts den 12 Oktober, samt fick tillstånd 
att i ett enskild t ärende gå ut i staden, bevakad af en 
stadssoldat. Denna frihet begagnade han att supa sig 
full, och när soldaten ville återföra honom i fängelset 
vägrade han och spottade honom i ansigtet, samt öfverföll 
med hugg och slag en annan stadssoldat som skyndade 
den förre till hjelp. Denna förbrytelse ansågs vara af så 
svår art att rådhusrätten den 5) Dec. dömde Neuman att 
härför »lif sitt mista». 

Göta Hofrätt, till hvilken saken hänskjutits, mildrade 
straffet och dömde honom den 12 Mars 1777, så väl 
härför som för det nämnda tryckfrihetsbrottet, att i ena 
bot afstralTas med 28 dygns vatten och bröd, hvilket straff 
han började aftjena den 18 Juni. 

Under tiden /hade Kanslirätten den 23 afdömt målet 
i Lund, hvarigenom Neuman blifvit förklarad ovärdig att 
hädanefter inför rätta föra andras talan, samt ålagt honom 
göra borgmästare Sommelius offentlig af bön. Efter ut- 
ståndet straff i Göteborg aflordes han sålunda till Lund, 
och dermed voro hans pinohistorier slut, så vidt de röra 
dessa delar af landet. 2 

1 Hwad Nytt? 10 /8 177G. 

2 Jemf. Göthcborgs Allehanda, 18 /7 1777. 



72 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Under tiden hade gifvetvis Stenborg icke haft någon 
glädje af hans talang. 

Beträffande de öfrige medlemmarne, så känner man 
om Sven Lindström, Hans Lindstedt, Jonas Holm, Elias 
Nisswandt och Maja Djurberg föga mer än att de hösten 
1775 voro Stenborg följaktige hit. Madam Johanna Cata- 
rina Löfblad är omtalad sedan en föregående vistelse här; 
hon var en användbar skådespelerska, och stannade vid 
truppen, samt afled först 1811. Mamsell Kajsa eller Kri- 
stina Bruch var anställd hos Stenborg 1774, men omtalas 
icke vidare. Olof Ljunggren deremot tillhörde truppen i 
16 år och var rätt mycket använd i mindre roller, samt 
tycktes varit ganska lycklig i utförandet äfven af några 
större. Rutger Ludvig Söderberg, född omkring 1750, och 
således nu 25-årig, hade förut varit kammarskrifvare i 
Stora Sjötullskontoret innan han blef skådespelare; var 
såsom sådan använd i mindre betydande uppgifter, och 
vann särskildt bifall såsom Bertrand i Deserteuren, hvilket 
antyder att Rosenblads omdöme om honom, i bref till 
Gustaf III, deri Söderberg betecknas såsom »en usel aktör, 
som Stenborg fått i arf efter sin for», torde vara nog 
strängt. 1 




1 Personal uppgifterna hemtadc ur Joh. Flodmarks anförda, för- 
träffliga arbete. 

Vignetten är hemtad fran >Martin och Gripon», tryckt 1778. 



igitized by 



Då just vid denna tid, midten af 1770-talet, intresset 
för teatern visade sig särdeles lifligt i Göteborg, 
torde det ieke sakna intresse att med några 
ord söka skildra 

* 

Det sällskapliga Göteborg på 1770-talet. 

Enligt Magistratens relation till Landshöfdingembetet 
den 1 Aug. 1768 utgjorde folkmängden i Göteborg, »som 
på några år sig ökt», 10,000 personer, häri inbegripne 
förstäderna och landerierna, »ehuru ett stort antal barn 
nu på ett par år bortryckts af kopporna, samt rätt få och 
nästan ej fler, än på hvilka kopporna blifvit ympade, 
med lifvet sluppit». Detta innevånareantal bibehöll sig, 
med ringa ökning, under hela 1770-talet. 1 

Den tidens Göteborg var sålunda, efter våra begrepp, 
en verklig småstad med hänsyn till folkmängden, och 
motsvarade i detta fall det nuvarande Söderhamn med 
dess 10,050 innevånare, samt hade 300 innevånare mer 
än våra dagars Kristianstad, men omkring 1,100 mindre 
än t. ex. Eskilstuna. 

Och likväl var detta Göteborg en i viss mening stor 
stad. Under det våra mindre städer i allmänhet föra en 
drömmande, dådlös tillvaro, utvecklades här lifskraftig 
verksamhet på alla områden. Sedan länge hade man 
tvingat de närgränsande landskapen in i sitt handelsom- 



1 Noga räknadt hade Göteborg 1768 endast 9.567 personen ^4,393 
mån och 5,174 kvinnor]; 1769 — 10,088. 1771 — 9,859. 1772 — 10,084, 

1773 — 10,114 [ehuru de döda utgjorde dubbla antalet af de föddaj, 

1774 — 10,092, 1775 — 10,356, 1776 — 10,649 o. s. v., allt enligt 
uppgifter i magistratens Registratur. 



Digitized by Google 



74 



GÖTEBORGS TKATRAK. 



rade och med starka bojor kedjat det framtidsrika Werm- 
land vid Göteborg, på samma gång man uppbjöd allt 
för att hämma utvecklingen hos grannstäderna, och slut- 
ligen hade det mäktiga Ostindiska Kompaniet gjort staden 
till en upplagsplats i norra Europa för Kinas och Japans 
alster och konstflit, och, som bekant, drefs denna handel, 
särskildt under vissa tider, med utomordentlig framgång, 
lemnande en rik vinst åt delegarne, samt uppehälle åt ett 
mycket stort antal personer; Ostindiska Kompaniet blef 
till en makt i staten och främst i Göteborg. 

Staden var, tack vare Kompaniet och det rikt gif- 
vande sillfisket, på väg att blifva ett motstycke till det 
forna Wisby eller till de rika italienska köpmansplatserna 
under, medeltiden, och hade med dessa senare det gemen- 
samt att den egentliga makten innehades af några jem- 
förelsevis få, men genom slägtförbindelser eller andra 
gemensamma intressen nära förbundna slägter. 

Främst bland dessa, såväl med hänsyn till rikedom 
som anseende och inflytande stod det Sahlgrenska huset, 
hvars äldsta gren representerades af Niclas Jacobsson 
Sahlgrens enka, Elisabet Nissen, nu mera omgift med 
kaptenen vid garnisonen Carl Håstesko af Måla, samt 
hennes son, ryttmästare Jacob Sahlgren. Den yngre gre- 
nen åter företräddes af direktören i Östindiska Kompaniet, 
Kommerserådet och Kommendören af Wasa-Orden Niclas 
Sahlgren (f. 1701, f 1776). Det är om honom lektor 
Johan Gothenius berättar i bref till kongl. bibliotekarien 
Gjörwell den 17 ji 1773, bland »Små händelser under 
Gustaf Ill:s varelse» i Göteborg, följande anekdåt: »Under 
det speltes kort vid några bord på Hofvet, gick konungen 
stundom, och stundom stod att se på — »Ni spelen gode 
Herrar, sade han, liksom I baden Sahlgrens penningar». 
En stund derefter gick Herren till andra bordet, der Prins 
Fredrik satt: Du spelar ock, Bror, såsom Du hade Sahl- 
grens penningar; kom ihåg du tömde din kassa vackert 
i Strömstad ». Sahlgren, som var tillstädes, hörde konun- 
gen tala tvä gänger om sina pengar, skall då straxt på 
godt maner gjort afträde; han ville ej höra nämnas sina 
pengar». 

Anekdoten vittnar emellertid om att man i allmänhet 
betraktade Sahlgren såsom för den tiden ovanligt rik, och 
i sjelfva verket cftcrlemnade han också omkring 4,200,000 
daler Smt enligt bouppteckning. Denna rikedom öfver- 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1735- 1779. 75 



gick, sedan afdrag skett för donationen till upprättande 
af det efter honom benämnda Sahlgrenska sjukhuset, till 
hans båda döttrar, deraf den äldsta, Anna Margareta, dock 
redan aflidit 1767, så att hennes andel ärfdes af enda 
dottern med handlanden i Göteborg August Alströmer, 
hvilken dotter sedermera blef gift med majoren, friherre 
Nils Silfversköld. Den andra dottern, Sara Catarina, dog 
barnlös 1818, såsom enka efter kanslirådet, friherre Claes 
Alströmer, sedan 1771 delegare i Sahlgrenska firman. 

Det omtalades nyss att vid 1770-talets början lefde 
Niclas Jacobsson Sahlgrens enka, Elisabet Nissen. Genom 
henne var slägten förbunden med flera andra betydande 
familjer; hon var nemligen dotter af den mycket rike 
handlanden ICrik Nissen, som i Halland egde bland annat 
godsen Walda, Stjernberg och Stensjö. Hennes äldre 
syster, Catarina Maria Missen (t 1749) hade varit gift med 
en af de främste männen i Göteborg, handlanden Harder 
Matzen, 1 egare af Underås (f 1800). 

En tredje dotter af Erik Nissen, Anna Margareta 
(t 1748), hade varit gift med handlanden, assessorn och 
riddaren Niclas Jacobsson, adlad von Jacobsson (f 1785), 
livars dotter i ett senare äktenskap blef gift med gross- 
handlaren i Göteborg, Bergsrådet Niclas Arfvidsson. Slut- 
ligen hade Erik Nissen tvenne andra döttrar gifta den 
ena- med superkargören i Ostindiska Kompaniet Henrik 
König, och den andra med direktören i samma kompani 
Petter Theodor König. 

Den förutnämnde Harder Matzens äldre bror, hand- 
landen Niclas Matzen (f. 1710 f 1775), egare af Billdal, 
var också en mycket förmögen man, efterlemnande om- 
kring 130,000 daler Smt; hans ena dotter blef gift med 
handlanden Anders Filipsson Oterdahl (f 1804), bror till 
Johan Otto Oterdahl (f 1801), och tillhörande en af stadens 
äldsta och mest betydande slägter. 2 

Till den talrika Sahlgrenska slägtkretsen hörde vidare 
den myndige direktören i Ostindiska Kompaniet, egaren 
af Lerjeholm Nils Ström, på det sättet att han var son 
af handlanden i Göteborg, brukspatron Hans Olofsson 



1 Deras dotter. Dorotea Elisabet Matzen, f. 1746. f 1829. blef gift 
med grosshandlare Gustaf Berndt Santesson. 

* Anders Oterdahl efterlemnade 220.000 Rdr banko: en dotter 
blef gift med landssekreterare Fredr. Magnus Åkerman. 



76 



GÖTEBORGS TEATHAR. 



Ström och dennes hustru Anna Elisabet Sahlgren, och så- 
lunda systerson till Jacoh och Niclas Sahlgren. 

Nils Ström hade 4 vuxna syskon, deraf systern Sara 
Barbro Ström (f 1780), fick till man handlanden Niclas 
Gabrielsson Sandberg (f 1753), hvars yngre bror David 
(t 1788) äfven var handlande och sedermera direktör i 
Ostindiska Kompaniet samt adlad 1772 med namnet af 
Sandeberg. 

Brodern, Olof Ström (f 1775) hade varit superkargör 
i Ostindiska Kompaniet, men kallas senare handlande och 
Brukspatron. Han hade med sin hustru Magdalena Grubb, 
kusin till direktör Mikael af Grubbens, tvenne döttrar, 
deraf en blef gift med ryttmästare Nils Silfiwrsköld och 
den andra med öfverstelöjtnant Carl Henrik Ramsay. 1 

Af Nils Ströms båda andra syskon blef Christina Le- 
uina Ström gift med handlanden i Göteborg, kommerse- 
rådet och riddaren Christian Arfvidsson, och Anna Maria 
Ström (f 1764) med direktören i Ostindiska Kompaniet 
Martin Holterman, hvars bröder Johan Petter och Niclas 
egde den stora firman »Martin Holterman och Söner». 2 

En annan slägtgrupp var den som bildades kring 
den gamla Götcborgsfamiljen Olbers, ehuru äfven denna 
kan sägas sammanhänga med den Sahlgrenska, så till 
vida att den under Carl XII:s tid så framstående hand- 
landen och rådmannen, assessor Johan Andris Olbers, i 
sitt senare äktenskap hade Clara Schröder, dotter af hand- 
landen Johan Schröder och Clara Matzen, faster till förut 
omtalade Harder och Niclas Matzen. Johan Andris Olbers 
söner voro vid denna tid antingen döde eller hade de 
lemnat Göteborg. Af döttrarne deremot var Christina Beata 
Olbers gift med borgmästaren, direktören i Ostindiska 
Kompaniet Jacob Schutz, en mvcket förmögen man som 
vid sin död 1772 egde 850,000 daler, hvilka ärfdes af 
dottern Clara, gift med superkargören i Kompaniet Gabriel 
Beijer, samt sönerna Samuel och Johan Henrik, den senare 
slutligen major, Hofjunkare samt adlad Rosenschutz, en 
galning som gjort sig känd för åtskilliga extravaganser 
den tid han egde Marieberg vid Kungelf. 

En yngre halfsyster, Ulrika Olbers (f 1805), hade till 
man sin svåger, handlanden och brukspatronen Johan 

1 Olof Ström efterlcmnadc 125.000 daler Smt. 

2 Martin Holterman efterlcmnadc ej mindre än 405,000 Rdr 
Speeie. 



SVKNSKA TEATERTRUPPER 17.'»:>— 177». 77 



Schutz (f 1797), vid ett par riksdagar ombud för staden. 
Af deras tveniie döttrar blef den yngre gift med majoren 
vid Lifgardet Carl Christoffer Grubbe och den äldre med 
superkargören i Ostindiska Kompaniet Ulrik Martin Val- 
tinsson, adlad 1767 med namnet Adlerstam, samt bror till 
kommerserådet Magnus Adlerstam och till den vittre asses- 
sor Carl Gustaf Adlerstam, om hvilken Gothenius skrifver 
1765 i bref till Gjörwell: »Assessor Valtinsson är jurist, 
lefver af penningar nog, utan tjenst, håller stat, hästar 
och vagn; han sitter ibland lagmansting, roar sig mycket 
i belles lettres, håller ock pä med öfversättningar». 

Ännu en vitter man fanns i den Olberska släglen, 
nemligen kommerserådet och direktören i Ostindiska 
Kompaniet Magnus Lagerström (t 1759), den bekante öfver- 
sättaren af H ölberg, gift med Clara Olbers (t 1778). I 
viss mån kunde äfven till slägten räknas borgmästaren, 
kommersrådet Daniel Pettersson (f 1802) och dennes bror 
rådman Jacob Pettersson, så till vida att deras syster, 
Anna Catarina Pettersson, dotter af Postdirektören i Göte- 
borg, var Ulrik Martin Valtinssons första hustru. 

En tredje grupp bildades af ätten Tham med dess 
talrika förgreningar, betydande mindre på grund af för- 
mögenhet än relationer. Af Assessor Volrat Thams söner 
lefde här superkargörerna Christian och Volrat samt di- 
rektören i Ostindiska Kompaniet Gustaf Tham, gift med 
Christina Maria Grill, och hvars son Petter Adolf seder- 
mera blef stamfar för friherrliga grenen Tamm. Af de 
förras systrar blef Anna Elisabet Tham (f 1777) gift med 
superkargören Niclas Heeggh (t 1776), och hans dotter 
åter, Catarina Heeggh, med den förmögne handlanden 
Samuel Bruse. Slutligen hade en faster till Assessor Volrat 
Tham, i sitt äktenskap med rådman Gerhard von Öltken, 
sonen Volrat von öltken, hvilken sålunda var kusin med 
den förre. Volrat von öltken var en af stadens mera 
framstående affärsmän, med betydande anseende, och 
hade 1769 varit riksdagsman; af hans döttrar blef en gift 
1777 med lagmannen i Bohuslän Petter Ekström, och en 
med rådman Fredrik Georg Kall. 

En fjerde sammanslutning bildades af familjerna 
Husck, Koopman och Paulin. Slägten Husck represente- 
rades främst af justitieborgmästaren, Hofrättsrådet Anders 
Hansson Busck (t 1782), gift med Maria Koopman ((f 1792), 
dotter af rådman Hans Koopman. Deras äldste son Hans 



78 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Busck blef 1775 rådman och sedermera i sin tur borg- 
mästare samt kommcrsråd och riddare. Den senares 
morbror Petter Koopman (t 1786) var fömögen handlande 
och riksdagsman, hvars son Hans (f 1799) blef super- 
kargör och sedan direktör i Ostindiska Kompaniet. 

En den tiden maktig slägtgrupp utgjordes af med- 
lemniarne af familjerna Beckman och Björnberg, hvilka 
båda från en mycket anspråkslös början lyckats svinga 
sig upp till inflytande och ansenlig förmögenhet. Stam- 
fadern för den förra var segelsömmaren Gregorius Beck- 
man, som blef borgare 1714. Hans sonson Hans Jacob 
Beckman åter öfvergaf det af fadern och farfadern drifna 
yrket, samt egnade sig åt handeln, blef egare af Underås 
och öfverås, samt efterlemnade vid sin död 1815 en be- 
tydande förmögenhet, hvilken ännu mer ökades af sonen 
Olof Beckman. Af de öfriga barnen blef en dotter gift 
med kommerserådet Carl Bagge, en annan först med 
grosshandlare Laurens Tarras och derefter med öfverste- 
kammarherren, baron Hamilton; en tredje med gross- 
handlare David Carnegie, och en son med Anna Margareta 
Björnberg. Den senare var dotter af grosshandlaren, 
kommersrådet och kommendören af Wasa-Orden Niclas 
Björnberg, som ansågs vara en af stadens allra rikaste 
män, hvars andra dotter blef gift med brukspatron Henrik 
Geijer, och en tredje med Statsrådet Johan Didrik af Win- 
gård. Det oaktadt åtnjöt Niclas Björnberg icke något 
synnerligt anseende, och var af det egentliga folket rent 
af hatad, ett hat som längre fram tog sig uttryck i det 
uppror som år kändt under benämningen > Björnbergska 
kriget», och vid h vilket han så när fått sätta till lifvet. 

Till dessa större grupper kommo slutligen några 
andra slägter, hvilkas medlemmar på grund af rikedom 
eller begåfning böra nämnas bland de tongifvande under 
1770-talet. Till dessa kunna räknas handlanden "och 
fabrikören Johan Henrik Damm (f 1798), gift med Anna 
Dorotea von Schoting (t 1802), samt hans bror och med- 
delegare i firman, den musikaliske Fredrik Damm, hvars 
dotter blef gift med kommersrådet Johan Niclas Malm, 
och om hvars son, äfven med namnet Fredrik Damm, 
Arvid Hnmmel i bref inberrättade till Gjörwell följande: 
»Om en stor societet kallad Globe Society, som här i 
staden stiftas, sträckande sig till alla vetenskaper, utom 
politik och ekonomi, och som innefattar alla språk och 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 17. r >ö — 1779. 79 



nationer, skall jag, i fall planen blir af, framdeles under- 
rätta. Betänkandet härom med projectreglor utarbetas 
nu af 4 personer: (iref de Begna frän Dalmatien, emigrant 
och rysk konsulatsekreterare i Göteborg, Bonamy, förr rik 
possessionat på Domingo, Fredrik Damm på Halls kontor, 
omkring 19 år, snäll i många språk, och jag ovärdigaii " . 

I sjelfva verket var det hos en blifvande slägting 
Fredrik Damm då var anställd, ty hans kusin Johan 
Henrik Damms son med samma namn blef ett antal år 
derefter gift med en dotter af handlanden Josef Hall, 
hvilken senare åter var kusin till den bekante millionären 
John Hall d. d. (t 1802), som tillika med sin fru spelade 
en stor roll i stadens sällskapslif, något h varom vi få 
tillfälle snart närmare orda. 

Till de mera betydande personligheterna denna tid 
hörde äfven grosshandlaren och direktören i Ostindiska 
Kompaniet Jonas Ericsson Malm (f 1775), far till den 
ofvan omtalade Johan Niclas Malm. Vidare stiftaren af 
Kjellbergska flickskolan, och ledamoten af Vetenskaps- 
och Vitterhetssamhället Jonas Kjellberg och hans bror 
Roland; handlanden Petter Ekman, gift med en dotter af 
Stadsläkaren, doktor Jacob Boethius; handlanden Lars 
Kåhre, som i sitt senare gifte hade en syster till hand- 
landena och brukspatronerna Isak och Martin Törngren, 
och hvars ena dotter blef gift med den bekante G. A. af 
Brinkman. 

De tongifvande sällskapskretsarne i 1770-talets Göte- 
borg torde kunna anses fullständigade om man härtill 
nämner Landshöfdingen och Generalmajoren A. R. Dnrietz, 
samt andra stadens och statens högre tjenstemän, äfven- 
som officerarne vid garnisonen och den här förlagda 
eskadern. 

Efter denna kortfattade redogörelse för de herskande 
slägterna och deras förbindelser, måste man förvånas öfver 
att i en stad med blott 10,000 innevånare finna så mycken 
rikedom och så många framstående personligheter. För- 
klaringen härtill ligger i den lifliga affärsverksamhet, 
hvilken, som sagdt, alstrades af det ostindiska kompaniet 
och det rika sillfisket, och hvilken lockat hit från in- 
och utlandet män med vaket sinne och kraftig vilja. 

Emellertid inser man nog äfven ganska lätt att när 
de maktegande slägterna voro genom intressen och familje- 
förbindelser så nära förenade som här var fallet, skulle 



80 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



detta leda till många missbruk och i vissa afseenden 
kännas tryckande nog för de öfriga, som icke fått plats 
kring det Vikt dukade bordet. Det var sålunda icke utan 
anledning den bekante lektor Johan Rosén i sin tidning 
»Götheborgska Magazinel» temligen bårdhändt angripit 
de rika köpmännen och särskildt den Sahlgrenska kretsen 
i Ostindiska Kompaniet, hvilket i hög grad upprörde och 
förbittrade direktionen och alla som mer eller mindre 
berodde af denna, särskildt emedan Rosén antydt att den 
förra hade mer gagn af Kompaniet än kronan. Dessa 
angrepp gillades dock af andra så mycket mer, och 
»o väldige», heter det, »tycka mycket om Rosén i denna 
punkten, och är väl att någon vågat öppna munnen att 
tala om hvad ögonen länge sett, ty det är obegripligt 
h varigenom en privat skulle komma till en egendom af 
| 30 till 40 tunnor guld som aldrig ärft eller procentat sig 
till penningar». 1 

Måhända var det äfven denna förmodan, att det 
fanns vissa genvägar till rikedom, som lät Gothenius ut- 
brista: »Hvad skall man med förstånd? Man blir ju så 
högst oskicklig att tro allt hvad söm säges, och lyda allt 
livad som befalls. Nej, den välsignade obed. passiva! 
Kom och fånga våra ostyriga öfvertygelser, och gif oss 
kraft att emotstå alla ett sundt begrepps förargeliga fre- 
stelser, och endast hålla oss i trona till den, som djerfvast 
kan ljuga oss fulla, på det vi omsider må hinna till den 
höga fullkomligheten att löpa undan af räddhåga för vår 
egen skugga, och kasta oss öppenhjertligt i famnen på 
hvilket troll som ville göra sig besvär att taga och i sina 
klor evigt behälla oss, in secula seculorum». 2 Denna 
fromma önskan om fullständig befrielse från egen öfver- 
tygelse och eftertanke, såsom hinder för kontemplativ, 
undergifven ro, har onekligen något gemensamt med den 
anekdoten som berättas om arfprinsen Fredrik af Dan- 
mark under vistelsen på Sorgenlri sommaren 1805; hans 
son prins Christian föreslog honom nemligen en dag vid 
bordet att han borde hålla kor vid slottet, när det visade 
sig vanskligt att erhålla grädde: »O, tal ikke om kjoer 
min Son , blef svaret, »derved nodes ja?g at tamke på 
den sal. Prindsesse! — under hans gemåls tid hade 
prinsen nemligen hållit kor der. 

1 Karl Warburg, Lidner, sid. 3."> o. f. 

2 Joh. Gothenius i bref till Gjörwcll 18 /ii 1778. 



Digitized by Google 



SVENSKA T K A T K HT H U P P K U 17.'>'»— 1771). 



81 



Huru som helst läto de maktegandc icke sä lätt vrida 
spiran ur händerna, allra minst genom några artiklar i 
tidningarne, hvilka den tiden icke hade särdeles mycket 
att betyda. I alla händelser kan man säga, att den ho- 
pade rikedomen var en kraftig häfstäng för såväl umgän- 
geslifvet och de offentliga nöjena, som äfven för konst 
och vetenskap, derhän att Göteborg i dessa afseenden 
intog en ställning längt of ver den som tillkom staden på 
grund af enbart dess folkmängd. 

Här, liksom öfverallt i hela den bildade verlden, 
herskade oinskränkt de franska moderna, det franska 
språket och den franska litteraturen. Det hatade föga 
att mera tänkande klandrade allt detta; de utsatte sig 
blott för en tillrättavisning, sådan man t. ex. finner i 
tidningen Hvad Nytt? Hvad Nytt V för den 18 Febr. 1775, 
der man läser: 

>I en liten stad, ej långt söder frun Göteborg, bor en sur 
^ man. som afundas öfwcr wara oskyldiga nöjen oeh moder: än 
är sdloupen för wid. än flaxar roben honom i ögonen, än trom- 
pösen, stundom sitter vara ehinjonger i vägen, ibland tlonsa- 
incllen, ja rättnu vill han undersöka vara inulcrstublutr. oeh ho 
livet hur längt hans otidighet gar sedan. Kära utgifvare! Mo- 
ralieera honom derföre i tider. Säg honom hur illa det anstår 
en mansperson att tadla moder, som grunda sig pa allmänt 
vedertaget bruk! Hed honom sköta sig sjelf oeh sin feta läpa. 

Kn, som älskar fred oeh en anständig mode!' 1 

Lika litet hjelpte det att gyckla med det öfverhand- 
tagande bruket att blanda sitt tal med hälften franska, 
så som när samma tidning införde valda profstycken ur 
ett nytt franskt-svenskt lexikon, der t. ex. ttmitié öfver- 
sattes med äggskal, Åmant med flyttfogel, Mariaye med 
råttfälla, Piajueniqiw med orrlek o. s. v. 

Af allt hvad man känner om och från dessa tider 
är det dock visst, att det låg ett bedårande skimmer af 
behag och förfining öfver umgängeslifvel. 

1 Till historien om de nya moderna kan. för kuriositetens skull, 
äfven anföras efterstaende annons i (iöthcbon/ska Siflulcr för den 
2*1 5 1778: 

>En mj Inrättning i (ifitlwborg. 

Drängar, Gossar, Pigor, Flickor och Ammor, som söka 
tjenst. kunna anmäla sig pa Bok-Ladan. Afwen kunna de som 
behöfwa sådant folk. gifwa det tilkänna därstädes, da man 
hoppas at en och hwar, emot en ringa wedergälning. kunna 
blifva betjente >. 

Detta var sålunda den första tjenstebyran i Göteborg. 



82 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Tvifvelsutan var likväl detta skimmer temligen ytligt, 
en fernissa öfver i grunden ganska mycken råhet, och 
annorlunda kunde det heller icke vara; man omskapar 
icke i hast ett tidehvarfs karaktär genom införande af 
andra moder på kläderna eller franska ord och fraser i 
språket. Visst är sålunda att det ännu den tiden t. ex. 
dracks omåttligt. Väl samlades man icke för detta ända- 
mål i något liknande våra dagars restaurationer och 
kaffcer med all deras furstliga lyx i utstyrsel, men man 
hade . sina källare» och rum för resande», hvilket ofta 
betydde detsamma. Till följe af de ständiga eldsvådorna 
hände det likväl att det tidtals var rätt ondt om dessa 
»rum för resande», så att man exempelvis 17.58 nödgades 
af denna anledning inställa det beramade prästmötet. År 
1763 kunde de som anlände till Göteborg taga in hos 
handlanden Olof Pettersson, som egde hus på Stora Hamn- 
gatan, ej långt från Drottningporten, der man äfven erhöll 
»spisning , eller hos handlanden Olof Westerling på Drott- 
ninggatan, hvarjemte man äfven kunde erhålla rum på 
Stockholms Kallare och källaren Tre Remmare, 1 samt 
naturligtvis i främsta rummet på stadens gästgif varegård. 2 

Af förfriskningsställena var naturligtvis Rådhuskällaren 
äldst bland de nu befintliga. Dereftcr, kom Stockholms 
Kallare, som öppnades 1 753 af källarmästare Hans Ragge, 
förut borgare i Uddevalla, men som den 27 Maj detta år 
antogs till gästgifvarc i Göteborg, »efter som ingen sådan 
dä fanns , och slog sig dä ned här samt köpte huset i 
hörnet af Drottning- och Magasinsgatorna. Tio år senare 
egdes källaren och huset af enkan, och hade då 8 tapet- 
serade rum för resande, deraf H med två sängar i hvarje, 
hvarjemte man här kunde erhålla mat och vanliga dryckes- 

1 17K2 v;ir det företrädesvis Stockholms Källare, Göthu Lcijon 
och Jungfru Sture som togo hand om de resande. 

2 I Magistratens politiprot. 31 3 1797 tinnes följande taxa för gäst - 



gifvaregarden : 

Middagsmaltid med 'A å 4 rätter med maltidsdiieka 10 skill. Specie 

Aftonmåltid med d:o 12 > » 

Kn sup destilleradt sädesbräm in 1 > * 

Kn d:o af bättre sort 1 > (» rst. > 

Ett menhlcradt rum at gatan med säng och snygga 

gardiner K» > om dygnet 

Ett menhlcradt rum at garden af sämre beskaffenhet 8 > * 

En eldning uti spis eller kakelugn 3 

ljus om aftonen 2 > 



Digitized by Google 



SVKXSKA TEATERTRUPPER 175.')- 1779. 



varor samt vin. Hörclsen öfvcrtogs sedermera af dottern, 
jungfru Mary. Christ. Bagge, som likväl omkring 178;i 
sålde egendomen. 

Tre Remmare låg äfven i samma trakt af staden, 
nemligen i hörnet af Magasins- och Kyrkogatorna, samt 
egdes af Stadsmusikanten Leiditz. och fanns till åtminstone 
från 17(53 anda till århundradets slut. Källaren Göt/w 
Ijeijon var deremot belägen pä Köpmangatan. 1 Till dessa, 
som lågo i sjelfva staden, kom nio äfven några andra 
utom vallarne; det annonseras sålunda i Göthcb. Nyheter 
Via 1774: Som källarmästare Kroger nu mera bor i Mast- 
hugget och Tallbergska huset, enligt livad det der befint- 
liga källarskyltet Ggldene Xordstjernan närmare utvisar, sä 
utbeder han sig stadens resp. innevånares pahclsning , 
och på Bagaregården hade källarmästare Johan Minten 
ett utvärdshus, hvilket synes varit pa modet, enär man 
linner att staden der gaf middag 1773 pä sommaren för 
Justitiekansleren Liljesträle, som da befann sig i Göteborg. 
Ett annat utvärdshus, ehuru säkerligen af mycket an- 
språkslös beskaffenhet, var den i Slottsskogen stående 
Tracteurs-boden. 2 

Utom på dessa källare kunde man också intaga sina 
måltider på andra ställen. Sa annonserade traktören 
Petter Bonge 1769 att han ifrån nästkommande Maj må- 
nads början ärnar hälla spisning med tre försvarsgoda 
rätter, emot 22 daler Smt person om månaden, och om 
8 eller 10 personer komina öfverens att spisa vid slutet 
bord, betalas allenast 20 daler, dock sä att ena hälften 
betalas vid månadens början, och andra hälften vid dess 
slut . 3 Fyra år senare hade han falt en medtäflare i 

1 Dtn namnes 1778, och öfvertogs sedermera af handelsbetjcnten 
Olof Laiutlnutnsson, som den" 1, \9 1780 erhöll burskap jemte tillåtelse 
att i *f. d. Beekmanska. nu mera stadens barnhus tillhöriga bus pa 
Köpmangatan, hälla rum och spisning . 

2 Det annonseras 1779 att den i morgon och sedermera alla 
eftermiddagar öppnas efter vanligheten, sommaren öfver 

Längre fram i tiden tillkomma andra: den 12 4 1800 annonserar 
G. Tod i Göthcb Nyheter att pa Enyehka värdshuset i Masthugget 
gifves fisk. biffstek och Plumpudding alla Torsdagar och Söndagar till 
middag kl. 1 /2 2; för mat och en half öl eller porter samt 1 /3 butelj 
vin betalas .'{(> skill. person. 

1776 ars taxa för källarmästare upptager: 1 kanna vin de (iravc 
eller Pontae (5 daler, 1 kanna Bordeaux vin 3 dal. samt 1 kanna sämre 
franskt vin 2 dal. 

» Götheboryska Nyheter, »/4 1760. 



84 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



inantalskommissarien Stare, som tillkännagaf att han 
flyttat till Kyrkogatan i guldsineden Jungmarkers hus och 
att han der gaf »middagsspisning ät hederligt folk mot 
billigaste pris, eller 1 daler Smt». 1 

Att det gick temligen muntert och flott till i de för- 
mögnare kretsarne kan man nog fatta, och detta intygas 
desssutom af ett bref 1799 från den 21-årige notarien i 
Rådhusrätten Arvid David Hummel, deri han beskrifver 
vedermödorna under dagens lopp på följande sätt: 

»I Göteborg passerar ingenting nytt eller ovanligt. Här 
som i Wielands Abdera gar folket sin jemna gang, och det 
ungefär sålunda: 

Kl. 7 stiga Herrarne upp: räkningar, bref, the. växlar, lan i 
diskonten, grogg, pcnningvexling. lögn, skryt, bränvins- 
destillering. morgonbön, eder. etc. 

Kl. 10 Sammanträder Magistraten. Politiskt kannstöperi till kl. 
1 j2l 0. Då komma de yngsta ledamöterna. 12 personer 
occuperas då l 1 /» timme, att bals öfver hufvud Insätta 
ett dussin löjtnanter, uppropa konkurser, döma beniga 
lagfrågor, voteringar, ovett, fylleri bland betjeningen. 

Kl. 11 parade; nyss uppstigna fändrikar. Damer i muff och 
spencer, promenade, sqvaller, vattenpussar, coqueterie, 
prygel, gatlopp och courtoisie. 

Kl. 1. Börsklockan ringer. Agio. vinglerier, mäklarespring; »kan 
jag ej fa 25 Rdr pa inteckning i min majorslön?* — 
aecisosanningar, trängsel, sammanskott, subskriptioner. 

Kl. 2. Mat. Belastade bord. champagne, port. claret, Xeres. 
Constautia. ostron. »Gud ske lof Fransoscrna fä stryk!» 

— Förbanna de Tyskarne!» — »Gud hjelpe Republiken!» 

— Caffcförhud och Bonnaparte! Delicat skinka, ostindiska 
syltsaker. William Pitt. skålar, fylleri och eqvivoquer. 

Kl. 1/2 (i Visiter. »Hvar har Ni ätit?»*— >AUtid har den frun 
Russin-pudding!» etc. 

Kl. 7 The. Nu komma fästmännen till sina sköna; damerna pa 
soupéerna och kläderna mönstras, väder, elak ande, coiffurer, 
litet portepiano. Quadrillc. boston. torr-whist, courtoisie. 

Kl. 11 Delas betarne. »Förbannad otur!» — mängd med mat — 
>Hvad nytt med posten?*' — »Hvad nytt frän Stock- 
holm?» — coursen rasar: hlomkal nytt pa aret, jalousie, 
magknip. 



1 Ctöthebortjsktt Sijhetcr, 1773. Såsom en kuriositet kan 

nämnas att Gustaf IV Adolf den ,3 ,'8 1801 förordnade att de vid krogar 
med behörigt tillstånd brukade skyltarne hädanefter icke fa vara ut- 
märkta med tre kronor utan med länets vapen. 

Det första konditoriet i Göteborg torde vara det ('.(trncijieska 
(Uiffehusel, som omtalas 1773: dernäst i ordningen kominer det, som 
med magistratens tillåtelse öppnades den 1 Maj 17. Sä »uti f. d. Selleska 
huset pa Stora Hamngatan. 1 trappa upp, der det linnes hwarje dag 
CatTe. Thee. Chocolade. Bavaroise. Limonade. Orgade m. m. till salu v. 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1735—1779. 



85 



Kl. 1 Sängen färdig. Det var ej roligt hos X. »Sag du hur 
hon sag ut .'; — De eviga tiskrnnladcrna med gröna ärter! > 
— »Jag tror geléet var kokt med saffran 1> Sömnen vill 
ej komma, eolik, elaka drömmar. 

Kl. 2 Brandvaktgalning, stölder, h . . . r. 

Kl. 4 Reveillen, kattskrik, hundhröllop. 

Kl. ö Släcker jag mitt ljus. lägger mig pä soffan, men far ej 
länge sofva för kärror, larm etc.» 1 

Med all sin öfverdrift torde likval denna skildring 
innehålla en hel del sanning, och det var nog sa att all- 
männa meningen icke hlott sag igenom lingrarne med 
dryckeslagen, utan rent af gick ut pä att man skulle vid 
ett sådant tillfälle biifva mer eller mindre oredig. Det 
berättas ju om t. ex. konung Fredrik V af Danmark att 
han stundom hedrade de främmande sändebuden med 
besök, dervid han lät vinet sig väl smaka; vid ett sådant 
tillfälle, när han gästat den kejserlige gesandten, Gref 
Lichtenstein, och tagit väl mycket till bästa, samt raglade 
när han gick nedför trappan, yttrade den tillstädesvarande 
lakejen i sin oskuld: Ach, der Kön ig ist besoflen!», hvar- 
till kungen, som hörde detta, likaså naivt svarade: > Nein, 
inein Sohn, Wir sind nicht besofTen, Wir haben nur ein 
bischen zu viel getrunken. 2 

Som man kan finna af Mummels bref, ingingo offent- 
liga förlustelser icke i det dagliga programmet, och i 
sjelfva verket voro dylika, med undantag af konserter och 
spektakler, mycket sällsynta. Första gången en cirkus i 
Göteborg omtalas är 1795 i slutet af året, då (len vidt- 
berömde > herr Laison uppvisade sina maneuvrer i rid- 
konsten på manegen vid masthamnen, med ett sällskap 
bestående af 14 personer och medförande 1(> hästar. I 
öfrigt hade man de, endast med länga mellantider före- 
kommande, tilltallena att åse ett fyrverkeri, en samling 
främmande djur eller en och annan iMjvilibrist. 3 Ett sä r- 



1 Bref till C. C. (ljörwell *U 1799. Afskrift i f.öthehorgs Stads- 
bibliotek. 

2 Optegnelscr af Conferensraad Laurids Kngelstoft i Norsk Hist. 
Tidskrift. 

3 1 Januari och Febr. 1 769 uppträdde sålunda cqvilibristen Mikael 
Maddox; fran 19 /2 1770 »den berömda starka madame Scaglia och hennes 
man, taskspelaren Petter Snujlia; 31 /ft samt '1 gånger i Juni s. a. fyr- 
verkeri af »Tand- och Mundläkarcn Antoni Campioni: i April 1774 
kungjorde »konstmästarinnan m:me Sttiart* att hon ett par gånger 
uppträder med »luftsprång, positurer och balanccringar, samt att hon 
äfven låter höra sig i instrumental- och vocal musique pa Radhus- 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



skildt högtidligt ögonblick var när Herr de Fontenelle, 
> ledamot af Paris och Wiens universitet samt af Kongl. 
Vetenskaps Collegium i Berlin», lät den 11 April 1791 
allmänheten se »ett aerostatiskt experiment medelst en 
Ballon af Taft, öfverdragen med gummi Klasticum, 17,500 
kub. -fot stor, vid hvilken häftade en fallskärm med gon- 
dol, i hvilken senare sågs en Automatisk figur förestäl- 
lande Blanchards luftsegling; denna Ballon fyldes på stället 
med (iaz, 8 gånger lättare än Atmospheren». 

»Hela maskinen» berättar tidningen, »steg upp med 
mycket anseende och till Allmänhetens fullkomliga nöje. 
När den hunnit till en ansenlig höjd, dröjde den inemot 
15 minuter i denna elevation, då derpå Fallskärmen los- 
sade sig från Gondolen, alldeles som Herr de Fontenelle 
det förut annonserat, samt nedsteg i ögnablicket helt sakta 
till jorden . Detta experiment väckte den största upp- 
märksamhet, och man öfvertalade främlingen att förnya 
detsamma. 

Af förlustelseställen utom vallarne egde staden mot 
slutet af 1700-talet blott ett enda, nemligen den så kal- 
lade Vauxhallen. Den var belägen å den egendom som 
senare bar nummer 10 vid Första Långgatan i Masthugget, 
helt nära Jern torget. 1 



salen;* i Augusti 177(5 visade den holländska konstmästaren Lian 
balanccring med pipor och värjor. >samt en regnbåge af tobakspipor>, 
äfvensom trollkonster, och samma manad fägnades publiken äter med 
fyrverkeri af Campinni, liksom äfven italienaren Johannes Charomelii 
förevisade »ett underligt djur kalladt Lyster > fran Afrika, jemtc »flerc 
artiga kreatur:» i Maj 1779 uppträdde den »privilegierade eqvilibristen 
och meehaniska konstmästaren samt holländske luftspringaren Joh. 
Fredr. Albertas;* Aug. 1780 Johan Drugho »besynnerliga djur», deri- 
bland »en Dromedaire kallad», en apa m. m.; i Maj 1782 ett nytt 
menageri af Anthon Chisa o. s. v. 

1 »Vauxhall» var ursprungligen namnet pä en offentlig förlustelse- 
lokal i London, som öppnades omedelbart efter Carl II tronbestigning 
1000, och som egde bestånd i nära 200 ar; namnet anses härled t af 
den förste entreprenören Vanx eller Devaa.v. I Stockholm fanns 1796 
— 1801 en Vauxhall i Kungsträdgardens orangeribyggnad. 

Den egendom i Masthugget, der Vauxhallen anlades, var ursprung- 
ligen ett helt landeri med betydligt omfång, och det var här den 
mäktige handlanden David Amia if. 1010, f 1074] hade »en skön och 
herrlig trädgård», hvilken öfvergick till sonen. David Amia [f. 1052, 
i 1700| och sonsonen som också hette David Amia [f. 1084. f 1712]. 
När denne senare afled utan barn. återstod af slägten endast systern, 
Antoinette Maria Amia, gift med (iabriel Wclt, adlad och baroniserad 
Stierncrona. Dessa makar ärfde nu den ifrågavarande egendomen, 



Digitized by Google 



SVKNSKA TKATKH THLI»!»i:H 1 73:> -1 779. 



87 



Förlustelserna har voro likartade med dem på våra 
dagars Lorensberg, d. v. s. förnämsta dragningskraften 
utgjordes af de anståida fyrverkerierna eller af de konstig- 

hvilken af dem såldes den »/s 1732 för 4.200 daler Snit till Sillfisheri- 
socieleten, å hvars vägnar socictetens direktörer. radmännen Petter 
Koopman och Jacob Bratt samt kommissarien Simon Abraham under- 
tecknade köpekontraktet. Det hela omfattade da dels »en stor frukt- 
trädgård med röd färgad t plank omkring, samt ett gammalt hus som 
Philip Townscnd hehott, jemte sap- och brygghus», dels -en stor jord- 
fruktträdgärd med fruktbärande träd och åtskilliga häckar samt en 
trädskola, ett hus af trä. ett oraugchus utan orangeträd , ett lusthus 
med ett ovalt stenbord', samt slutligen 3 stora platser till skeppsvarf 
och för masters uppdragande pa land. vidare 3 masthamnar »sa långt 
som grunden och de bada trädgardarne sträcka sig», en stor äng och 
ytterligare 2 masthamnar längre vester ut. 

Det var sålunda en betydlig egendom, som sträckte sig frän den 
dä varande landsvägen, eller trakten af n. v. Andra Langgatan, och 
ned till elfven, samt i längden fran n. v. .lerntorget och sedermera 
vester ut; den omtalade stora ängen lag dock förmodligen pa andra 
sidan landsvägen. 

Sillfiskerisocieteten behöll icke landeriet i sin helhet, utan sålde 
samma är »de f. d. David Amija tillhöriga 2 trädgardarne» m. m. för 
3,000 daler Smt till handlanden Johan Itornander, som flyttade dit, 
och i hvars bouppteckning 1739 de återfinnas. Nästa egare är assessor 
Mathias Schildt och dennes mag. kommendörkapten Conrad Wilhelm 
von Döbtln, hvilka den 4 ,'i 174."» sålde >gard i Masthugget' till källar- 
mästare Johan Hartram KHz [f. 1712. t före 1700 för 3.000 daler Smt. 
Han måtte gjort betydliga förändringar pa platsen, ty vid ^uppteck- 
ningen efter hans enka. Anna Catarina Siare [t J1 fa 1700J värderades 
»hus och trädgård i Masthugget» till 10,320 daler Smt. Samma ar 
den 23 Nov. såldes hennes »hus och tobaksplantage jemte trädgård 
och fiskedammar > för 20.100 daler Smt till direktören i Ost indiska 
Kompaniet David Sand bert/ [adlad af Sandebergj. 

Medan 1773 synes egendomen öfvergatt till handlanden /'etter 
Lamberg och dennes hustru Sara Charlotta Kdhre, hvilka ater den 2 ,2 
1779 öfverläto den pa medicine doktor Kvald liiben. Den senare 
transporterade fastigheten 2 \ f li 1780 pa källarmästare Samuel (labriels- 
son och hans hustru, som enligt magistratens protokoll den 4 ;7 1788, 
för 4,100: 32 Rdr Specie sålde »deras utom Carls port belägna egendom 
N:o 38, hus och trädgärd, Vauxhallen kallad, till handlanden Samuel 
Dahlin. 

Enligt Rådhusrättens politiprot. 9 is 1789 beviljades traktören 
Lars Hallberg rätt att. i den af Dahlin arrenderade »s. k. Vauxhalls- 
egendomen, med trädgård och ahyggnadcr», idka samma näring som 
företrädarne. 

Näste egare synes varit direktören i Ostindiska Kompaniet Törn- 
gren, hvars enka ar 1801 utarrenderade egendomen till (lansläraren, 
hofsekreterare C. V. Hjelm, som der skulle hälla *traktörsnäring och 
spisning» [magistr. politiprot. ^/s 1801; han sålde egendomen för 
4,700 Rdr Rgs till handlanden Adam (lavin, som dera erhöll upplåtelse 
den l4 /io 1803. 



cS8 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



heter som utfördes af en eller annan eqvilibrist; vidare 
promenerade man i trädgården, hörde på musiken, drack, 
rökte och superade, samt roade sig efter bästa förmåga. 

Det var 1773 som egendomen omdanades till offent- 
ligt förlustelseställe under namn af »Vauxhallen». Till- 
kännagifvandet om dess öppnande skedde genom annons 
i tidningen Hwad Nytt? Hwad Nytt? för den 10 Aug. 
1773, och lydde sålunda: 

>Härmcd tillkännagifves att Vauxhall uti den f. d. sa kal- 
lade Kit/.iska trädgarden blifver för första gängen öppnad näst- 
kommande Söndag, eller den 15 dennes. Ingen annan port 
öppnas än den ät Rarlastkajen fram at staden. Billeter finnas 
till köps pa Heursen oeh Carnegies Caffehus för 1 daler Smt, 
och skulle man gerna se att de. som ärna besöka Vaux-Hallen, 
täcktes i tid skaffa sig Billeter, pä det man kan undvika den 
olägenheten att sälja dem vid ingången. Musiken börjas kl. 
half 8 precis». 

»I de inrättade Loger, och vid de i Trädgärden pä andra 
ställen dukade borden, superar hvilken som behagar, och betalar 
livad som astundas, efter den i hvarje Loge och vid h varje Bord 
uppslagne tryckta Taxa, till den som passar upp». 1 

> Inträde lemnas ät alla, med anständighet klädde personer 
af begge könen, dock förbehalles att, för bättre skick och ord- 
ning. Herrar och Damer utelemna sina Drängar. I afton och 
framdeles betalar livar och en, som vill promenera i Trädgarden, 
vid ingången 2 öre Smt, med undantag Vaux-Hallsdagarne, da 
porten ej öppnas förr än vid determinerad tid». 



1 Denna taxa har följande utseende: 

Wau.v-Hulls Pris-Couranten : 
En portion kall skinka. . . 18 öre Smt. 



En 


-- 


kallt 


kött 






10 


■ 


> 


En 




kall kalfstek . . 






16 




> 


Vildt . 




> • t ■ • 






24 


» 




En 


portion Ängelsk ost . . 






4 


> 




En 


» 


bakelse . . . 






r> 


> 


> 


En 


kall 


kyckling 


• i > * 


1 


daler 


8 




> 


En 


half 


d:o 


stor . . . 






24 






En 


portion rågbröd .... 






4 


■ 




En 


» 


hvetebröd . . . 






:> 


* 




En 


hel bouteille röd t vin . 


2 


■ 


8 






En 


half 


> 


> » , 


1 




4 


> 


>• 


En 


hel 




renskt 


:j 




16 






En 


half 




» 


i 


> 


24 


> 


.- 


En 


hel 




mosel 


2 




24 


> 


■ ■ 


En 


half 


> 


» » 


1 


> 


12 




■ 


En 


hel 


;■ 


portugis > 


2 








■ 


En 


half 


.- 




1 


> 






> 


En 




- 


svagdricka . 






6 


1 




En 






öhl . . . 






24 


> 


-- 



Digitized by Google 



SVENSKA TKATKHTHTPPKK 17ä.'» — 1779. 



89 



Anstalten hölls sålunda öppen alla dagar, men det 
var endast under de egentliga > Waux-Hallsdagarne \ i 
regeln söndagar, som musik utfördes och hvarjehanda 
lustbarheter anställdes. Hur det i öfrigt tillgick sjelfva 
öppningsdagen, derom berättar »Hwad Nytts krönikör, 
hvilken nog icke var någon annan ån redaktören sjelf, 
den lärde och qvieke lektor Johan Rosén: 1 

»Den dennes öppnades Waux-Hall uti Masthugget, det 
är i Kitziska Trädgarden, kl. 7 om aftonen, der "» a 000 personer 
infunno sig. Musiken, som anfördes af Herr Schindler, börjades 
kl. Hela orehestern bestod af 14 personer >. 

»För 120 vid lag var uti 12 inrättade Loger rum att spisa, 
hvarförutom 40 personer serverades vid 4 bord under Orehe- 
stern, som hänger i luften. Flera lösa bord och bänkar i träd- 
garden voro resten af askädarne till tjeust. En stund efter kl. 
K tändes ljusen upp. 300 till antalet, en del uti ljuskronor, en 
del i 152 lyktor. Skall jag säga. livad man gjorde der? Somliga 
spatseradc, somliga sutto: några drucko porter och rökade 
tobak: hälften ungefärligen spisade vid vanlig tid; alla förnöjde 
öron och ögon. Jag hoppas ingen förkyldes». 

»Efter slutad Vaux-Hall. hvilken i London hålles pä Söcken- 
dagar, hördes askdunder. Om Thorsdag, eller den 19 Augusti, 
den märkliga dagen [dagen för (iustaf den tredjes revolution 
aret förut j öppnas ater och upplyses trädgarden». 

Så roade man sig i ^öteborg för 123 år sedan. Som 
sagdt voro de egentliga Vauxhalls aftnarne förlagda till 
Söndagarne, då anstalten öppnades kl. hela sommaren 
igenom, men inträffade ogynnsamt väder uppsköt man 
festen till dagen efter eller annan lämplig dag, och an- 
ställdes »Vauxhall» på detta sätt någon h vardag, kungjor- 
des sådant genom anslag på stadens bryggor. 2 

Af alla underrättelser framgår att stället var särdeles 
mycket besökt. Detta blef nog icke minst fallet vid de 



1 Hwad Sylt-* Hivad XifW* 18 ;8 177,'L I Götheborys Allehanda 
1774 heter det: >I)cn förlidet ar inrättade, men i ar i mänga delar 
förbättrade Waux-Hallen öppnas den 20 Maj kl. <> e. m. Intendenten, 
Handelsman Petter Lam berg har styrt om en fullständig voeal- och 
instrumental musik, som hördes ifrån den midt i trädgarden belägna 
vackra rotundan». 

2 Till fromma för nattsölare hölls sådana aftnar Carls port öppen 
till half 1, pa det vederbörande skulle slippa tillbringa natten utom 
fästningen. 

Till ordningsreglorna hörde äfven föreskriften att »alla som hafva 
drängar [betjenterj med sig med kappor eller Salopper. behaga tillsäga 
sin betjening att de hälla sig uti den bredvid porten apart inrättade 
Logen, men ej tillates dem att promenera i gangarne». [Götheboras 
Sy heter, l8 /6 1774. 



90 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



tillfällen då fyrverkeri anställdes der. Den som allt 
emellanåt fröjdade allmänheten med detta skådespel var 
cqvilibristen Paul German, en tid jemte von Blanc ledare 
af det Gemenasiska skådespelaresällskapet på teatern yid 
Sillgatan. Måndagen den 4 Mars 1782 afbrände sålunda 
German ett fyrverkeri i Vauxhallen, »uti 3:ne Acter: 

1. Skall imiteras belägringen wid Bohus af Danskarne. 

2. Presenterar sig diflerentc inaehiner utaf ny invention, 

som tillförene icke waret sedde. 

3. Presenterar sig Cupidos Tempel i hwit eld, med många 

variationer. Kmcllan Acterne afbrännas en mängd 
med Raquetter af ovanlig sort. Hörjan sker med 16 skott, och 
8 emellan hwarje Act, samt K» till slut. Kn flygande engel 
kommer att tända pa. Hörjan sker kl. half till 7 om aftonen >. ' 

Förutom de vanliga Vauxhalls-dagarne förekomma 
regelbundet år efter år andra, dels när efter slutad mön- 
string eller »generalexercis» garnisonens officerare der 
intogo gemensam middag, 2 samt dels vid firandet af 
kungliga namns- och födelsedagar, eller andra märkliga 
händelser inom den kungliga familjen; man var som be- 
kant ytterst rojalistisk den första tiden af Gustaf III:s 
regering, och släppte icke gerna ur händerna ett tillfälle 
att lägga detta tänkesätt i dagen, på samma gång inan 
skaffade sig sjelf en rolig afton och, om lyckan var blid, 
ett godt konungsligt rus. Vid alla dessa tillfällen voro 
nemligen skålarne hufvudsaken, och som de alltid voro 
rätt talrika, och alla måste tömmas ärligt i botten, blef 
det nog slutligen si och så med de uppträdandes förmåga 
att reda sig. 

Till skälarne för den eller de kungliga personer, som 
för aftonen firades, blefvo större »aparte sångstycken, 
lämpade för tillfället, afsjungna> , som det heter i Göthe- 
borgs Nyheter den 27 Maj 1775, då konungens höga 
kröningsdag höglidlighölls. Närmare heter det härom i 
beskrifningen pä den fest, som den 8 Juli 1774 gafs i 
anledning af hertig Carls, sedermera Carl XIII, förmäl- 
ning med prinsessan Hedvig Klisabet Charlotte: 



1 (iötheb. \vhcier, 2 /s 1782. 

2 Jemf. (iötheb. Xyheter, «/7 1775, 29/7 1 77Ö och «/7 1776. da 
t. f. Generalmönsterhcrren. Generalmajoren, Landshöfdingen, Öfver- 
kommendanten och Riddaren Herr Durictz mönstrade det har förlagda 
garnisonsregementet von Saltza. jemte ofticerarnc af regementet, staben 
och Lifbataljoncn spisade middag i Vaux-hallen. 



Digitized by Google 



SVKNSKA TEATERTRUPPER 1 755 1779. 



91 



»Uti Göthchorgska Wauxhallcn förnöjdes en mängd af 
stadens innevånare af åtskillig Vocal-Jnstrumental-Janitsehar- 
och Klockmusique; Styckeskott. l.'t<S till antalet, lossades under 
det den kungliga familjens skalar utropades och druckos, jemte 
lysande dekorationer, äfvensom bal och dans varade intill emot 
morgonen. Flcre sångstycken blefvo sjungna af mademoiselle 
Snarihen, hr Valentin Lciditz, mademoiselle liosx. hr Hoempke 
m. fl.» 

Naturligtvis var (iet någon af stadens tillfallighcts- 
poelcr som vid ett dylikt tillfälle åstadkom orden till de 
»aparte sängstyckena--', som man finner af redogörelsen för 
firandet af den 19 Ang. 1774, då »en lycklig skald» insändt 
följande : 

Lat oss prisa 

Sweriges största Dag, 

Gustafs Spira 

Bröt Tyranners Lag. 

Skal för tappre Hjelten, 

Som pa Frihetsfälten, 

Segrat utan dunder, blixt och blod. 

Kung och Far tillika 

Gustaf gjort oss rika 

Med sitt Mod. 

* * 

Glädjen lagar: 

Ingen är som frågar, 

Dagen kännes af hwarenda själ. 

Hurra för Monarchen. 

Här i Vaux-Halls Parken, 

Ingen swensk är mera aggets träl. 

Lefve Kung och Rike! 

Alla stormar wike 

Frän wart \väl!> 

Kort efler detta tillfälle anlände Lördagen den 24 
Sept. hertig Carl med sin gemål till staden och besökte 
dagen derpå Vauxhallen, der då 1000 personer voro 
samlade^ och konsertmästare La Hmj anförde musiken, 
samt mamsell Simrthen sjöng arier till parets ära. 1 

Glanspunkten i ställets historia utgöres likväl af den 
fest staden här gaf för Gustaf III Onsdagen den 12 Juli 
1786. Konungen hade, åtföljd af kronprinsen Gustaf 
Adolf, anländt till Göteborg dagen förut. Följande för- 



1 Några är senare eller den l."> Juli 177!) gästades Göteborg af 
hertig Carl. > Efter hos Landshöfdingeu intagen middag besöktes 
Koldinu-Ordcnsbröderna samt Vauxhallen. som med K» Canon-skott 
helsadc hertigen 



92 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



middag tillbringades med att bese fästningsverken, hvar- 
efter cour gafs kl. 12. Klockan 10 på aftonen infunno 
sig de kunglige i Vauxhallen, och Götheborgs Nyheter 
berättar om detta, besök följande: 

»Detta stället, som straxt utom Carls port är beläget, var 
på allt sätt med ma^reschallcr, lampor och lyktor illumincradt. 
Sjelfva platsen utgör en trädgärd med grafvar omgifven, uti 
hvars medelpunkt en ättakantig byggnad, eller sa kallad Rotunda, 
med 4 öppningar af 2 etager är uppförd. Uti den undre delen 
dansades af dem som voro maskerade; uti den öfre, som är 
destinerad till orkester, behagade Hans Maj.t, så väl som Hans 
Kongl. Höghet Kronprinsen, visa sig för allmänheten >. 

>Denna rotunda var pa allt möjligt sätt eklärerad, så väl 
som sjelfva trädgarden, uti hvilken voro 13 stora obelisker med 
deras piedestaler, h vardera med en proportionerad spirallinie 
illuminerad, samt öfverst med en lysande mareschall krönt. Alla 
gängarne uti trädgärden voro ined landttärnor eklårerade, jemte 
en mängd mareschaller å ömse sidor. Antalet af dessa mare- 
schaller, lampor och ljus steg till 5.000, då man häri in be- 
räknar de loger, som pä andra sidan af grafvarne voro inrättade, 
hvarest allmänheten efter eget behag spisade». 

»Hans Maj:ts egen loge, hvaruti Hans Maj:t täcktes deltaga 
uti det allmänna nöjet, och derstädes supera af tillagningen 
frän dess eget kök, hade en obelisk a hvardera sidan om sig, 
hvilka blifvit så inrättade, att dc vid Hans Majrts ankomst hela 
tiden voro omkringlöpande, hvilket medförde ett vackert ut- 
seende*. 

»Klockan 11 uppgick en stor och ganska vacker luftballon, 
med konungens namn utsirad, som steg till en ansenlig höjd, 
hvarefter ett fyrverkeri ä vestra sidan af Vauxhallen af herr 
fä nd rik Aman afbrändes. Med dansande uti rotundan fortsattes 
till kl. 4 om morgonen, sedan Hans Kongl. Höghet kl. 12 och 
Hans Maj:t kl. 2 om morgonen derifrän afrest». 

Mångt och mycket har sedan den tiden blifvit annor- 
lunda, icke minst fordringarne pä lifvet. I stället för dc 
mänga mareschallerna och lyktorna, stråla våra dagars 
förlustelseställen i det elektriska ljusets hela glans, och 
de enkla »logerna» hafva utbytts mot all den lyx och 
förfining i dylika lokalers inredning och utstyrsel, som 
står till förfogande för en aldrig slutande tätlan. Men 
hufvudsaken var att man hade roligt, och i det fallet 
synes det som ingenting varit öfrigt att önska, liksom 
man äfven med all bestämdhet i ett annat afseende öfver- 
t rättade vär tid, nemligen i fråga om klädedrägten. En 
vauxhallsaflon måste i delta hänseende hafva erbjudit en 
lysande och pittoresk anblick; öfverallt damer i konstrik 
hårklädsel och vida rober af dyrbara tyger, trippande 
omkring på högklackade skor fram i de lummiga trädens 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATKRTHUPPEH 1755—177!» 



<J3 



halfdunkel, omgifna af kavaljerer i sammetsrockar af alla 
färger, broderade med silke, guld och silfver, och skor 
med blixtrande spännen, på hufvudet den trekantiga hatten, 
och vid sidan en liten lin, sirlig värja, hvilken den tiden 
icke alltid satt sä fast i skidan som nu. 

Den temligen höga inträdesafgiflen af 2 daler Smt, 
hvartill ytterligare kom, ganska snart elter ställets öpp- 
nande, det bestämda priset af 1 daler för supén, oberäk- 
nadt kostnaden för viner eller andra dryckesvaror, allt 
detta gjorde Vauxhallen till en tillflyktsort nästan uteslu- 
tande för Göteborgs fina eller välmående befolkning. 1 

Det låg i tidens anda att uppdraga en skarp, hän- 
synslös gräns mellan det > förnämligare borgerskapet och 
de egentliga arbetarne, men det var ej alltid dessa senare 
utan knot funno sig häri, och särskild I visade sig handl- 
verksgesällerna vid olika tillfällen rätt svära att styra. 
Någon sammanhållning fanns dock ej ens här, ty skrå- 
andan hade sä genompyrt hela samhället, att det ena 
handtverket ansåg sig förnämligare än det andra, liksom 
handtverkaren i allmänhet äter betraktade sig såsom stå- 
ende vida öfver andra, »lägre* lager af befolkningen. 2 



1 (iötheb. Nyheter, 12 ,8 1775. Det heter äfven här alt maten ser- 
verades kl. 9 om aftonen i logerna, >h\varföre resp. sällskapcr anmodas 
att da pa en gäng soupera»: i livar loge betalades för sa mänga som 
der rymdes, och ej för hvar enskild person. Herr Lefevre hade nu 
såsom värd öfvertagit rörelsen. .Icmf. i öfrigt (iötheb. Xyheter Juni 
och Augusti 1770. Juli och Augusti 178(>, Juni 1799 o. s. v. 

2 Oviljan och afunden mot lyckligare lottade har åtminstone en 
gång gifvit sig luft mot de besökande i Vauxhallen. som man tinner 
af nedanstående, karakteristiska tillkäunagifvande Magistratens regi- 
stratur 6 'a 1775j: 

iSoni, vid tillfälle then så kallade Vauxhallen utom Carls port 
then 29 Maij sistl. war öpnad. och mycket folck uti Trägarden samlat, 
sig skall tilldragit at af någon vanartig Menniska småsten utifrån 
blifwit inkastat i Trägarden, som gjord t skada pa en lyckta och äfwen 
lätteligen skada kunnat the i Promenaderna kringgående, hwilkel 
siclfsväld och öfwerdad ingalunda tolas bör: Altså och uppa Gcncrul- 
Majorens. Landshöfdingens, Öfwerkommendantens och Hiddareus af 
Kongl. Maj:ts Sverds Orden. Högwälborne Herr Anders limlnlph I)n 
Rietz härom till Magistraten i dag ankomna Skrifwelse, warder här- 
igenom allmänneligen kungjordt. at ingen ma understa sig hwarken 
med stenkastning eller pa annat sätt ofreda t hem. som bewista Vaux- 
Hallen. eller therwid någon oordentlighet föröfwa, hälst then härut- 
innan belrädes ej kan undgå genast blifwa gripen och silt straffbara 
förhallande lagligen umgälla: Warandcs then uti och wid Trägarden 
posterade Wakten, som är försedd med skarpt om sa skulle behöfwas. 
och mot hwilken ingen må fördrista sig öfwa minsta våldsamhet. 



94 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Mot århundradets slut blifva underrättelserna om 
Vauxhallen sparsammare: Söndagen den 11 Aug. 1793 
framställdes, jemte vanlig illumination, »ett prydligt Ärans 
Tempel i stor Transparent, med eolonnade, sinnebilder i 
groupper, chiffer m. m.>, hvartill inträdet kostade 12 
skilling; den 9 Juni 1799 afbrändes i trädgården »ett 
bättre och kostbart fyrverkeri», hvars hufvudpjeser skulle 
blifva: en portal 8 alnar hög, illuminerad med flera l()():de 
brännare, vidare krigsguden Mars klädd i fullständig rust- 
ning, brinnande i emaillerade eouleurer m. m. Under 
tiden utfördes »Janitscharmusik »; och den 8 Aug. samma 
år gafs i Vauxhallskanalen en imitation af sjöslaget som 
sistlidne år existerade i Medelhafvet wid Alexandria mellan 
Ängelska och Franska flottorna . 1 

Ännu år 1801 fortgingo emellertid om Söndagarne de 
vanliga nöjena, med början kl. 7 och nu mot en afgift 
af 32 skilling. Den sisla underrättelse som träffats om 
Vauxhallen såsom utvärdshus är ett tillkännagifvande i 
Götheborgs Allehanda för den 22 Juni 1892, af följande 
lydelse: Midsommardagen den 24 dennes blifver Vaux- 
hall i likhet med den i Stockholms Kungsträdgård. Plai- 
sirerna bestå af Instrumentalmusik och Dans i t ven ne 
salar, och Harmonie-Musik för de promerande i trädgär- 
den. Entrébiljetter finnas vid ingången för Herrar och 
Fruntimmer tillsammans 1(> skilling, och för ensam person 
12 skilling. Början sker kl. 5 e. m. ock slutar kl. 11 
om aftonen; inga med bindmössor lcmnas Entré på Dans- 
salarne . 

Förmodligen upphörde stället snart derefler att be- 
gagnas för detta ändamål. 2 Det vill synas som Vaux- 
hallen, liksom den uppstått med början af Gustaf III:s 
regering, gått under med hans död: trädgärdarne lågo nu 
öde, endast minnet lefde qvar af den svunna, lysande 

äfwcn tillsagd at häröfwcr hälla nogaste upsikt samt, thercst sa om- 
trängas skulle. tjculigcn afstvra ett sådant obetänksamt och illa sinnat 
företagande; hwilket till efterrättelse länder. 

(iötheborgs Radhus then (> .Junii 1 775. 
Iiorymäslarv och Rml. 

1 27 ;i 175)7 annonserades egendomen till salu: trädgärdarne inne- 
höilo da öl, 000 qvadratalnar med '218 fruktbärande träd. 

2 1821 annonseras att i Vauxhallen vid Smala vägen finnes att 
hyra: i Stora Byggnaden 12 rum och 2 kök, samt i Flygelbyggnaden 
(i rum och kök. 



Digitized by Google 



SVENSKA T K AT E K T 1 1 1' P P K R 17.).-)— 1779. 



*>5 



storhetstiden, med dess lekande, yra lif, dess ((vicka, fina 
umgängeston. Vauxhallen hade mast lemna rum för en 
nyare tids skapelse, det uppatsträfvande, mindre aristo- 
kratiska Lorensberg. 

* * 

* 

Af nöjen inomhus var naturligtvis dansen ett af de 
förnämsta, och den tidens dans kunde derjemte sagas 
tillhöra konsten; man hade icke da ännu kommit derhän 
att odla den såsom hastighetslöpning . Det var ett helt 
studium att intränga i denna labyrint af cirklade, graciösa 
kontradansturer, men det saknades icke heller lärare. 1 
Januari annonserar Direcleuren i dansning \ Herr 

Ziegler, om undervisning häri, men den som i sjelfva 
verket kan sägas hafva, under hela den återstående delen 
af 1700-talet, handledt den ena generationen efter den 
andra i Göteborg i denna konst, det var dansmästaren vid 
Kongl. Amiralitetets kadettkär i Karlskrona, Hofsekrete- 
raren Carl Wilhelm Hjelm, som, sa vidt vi kunnat se, 
första gången den 3 /n 1781 annonserar om information 
i nu varande nya Contradanser, med tillhöriga Chassc 
och flerc sorters Contralemps och Pas de Higadon, samt 
Menuett med sidosleg och Pas (irave m. in. 1 

1 Annonser af Hjelm förekomma allt emellanåt pa 1780-talet; 
den 1790 heter det att han, »som under A ar varit hindrad infor- 
mera i dans», nu hitkommer i böljan af hösten. Slutligen synes han 
hafva bosatt sig i (iötcborg, der han. jemte dansskola, äfven öppnat 
traktörsrörelse i handlanden Ciiegoirs nybyggda hus vid hörnet af 
Korsgatan oeh Kyrkogatan, der det serveras kaffe och frukostar portions- 
vis; om middagarne gifves 3 rätter god mat ä 16 skill. person vid sina 
bord*, oeh den a ',5 1801 erhöll han magistratens tillstånd alt fa hälla 
näring i den af honom arrenderade \ anxhallsträdgarden. Likvisst 
synes det gatt honom mindre bra i händer, ty den tf /5 1804 afslog 
magistraten hans begäran att. >i anseende till stor fattigdom oeh hustru 
med 7 barn. utan tillfälle till förtjenst , fa lindring i den honom på- 
förda kronoskatten, 34 Itdr 5 skill. 8 rst. sa att han befriades fran 
afgiften för karaktär | Hofsekreteraretiteln , oeh i öfrigt del som kan 
Unnas billigt. Ännu i Sept. 1818 annonserar han om sin oeh sin 
dotters hitkomst, för att i början af Oktober öppna dansskola. 

Af öfrige danslärare under 1700-talet ma nämnas för tiden 1742 
— 1701 Carl Gustaf Xorcross, en son af den bekante sjöröfvaren oeh 
kaparkaptenen under Carl XII; Jacques Fcrratut Lhtnnais, som under- 
visade fran 1749 i dans oeh bodde hos Rvberg pa Vallgatan samt 
a fl cd 1701: Martin Xurcnbach 1709; Kongl. (iymnasii Kxcrcitieinästaren 
i Karlstad Jacob Macs. som -'/fl 1708 annonserar om undervisning i 
dans och fäktning; vidare en Hambach 178a, mm Mcllen 1791 — 1794 
och slutligen Johan Schoiiyh sistnämda ar. 



90 



GÖTKBORGS TEATRAR. 



Man hade för öfrigt icke blott praktisk öfning utan 
kunde afven inhemta dansen teoretiskt af En Korrt men 
Ganska Tydlig Undervisning alt Lära Dansa. Jämte Bifo- 
gade Flere Coniradants-Tonrer till De mindre Förfarnas 
otroliga Nytta , h vilken förträffliga handledning utkom 
1785 i Wexiö hos Kongl. Gymnasii Boktryckarne Wrigseen 
och Thelzell. Man lick der inhemta icke blott kanne- 
domen om de olika danserna, utan afven goda råd i ett 
och annat afseende, äfvensom upplysningar i dansens 
historia. Sålunda heter det bland annat: 

*Chainrr eller kudja. de äro alla af ett slag och oumbär- 
liga i alla sorter C.ontradansar: De kunna göras ifrån tvänne 
till hundrade par, och göras pa det sättet, att da man med 
högra handen fattar sin nästa moitié till vänster under en avan- 
cerande figurcring. gar hon förbi till höger, dä man med vänstra 
handen möter den till vänster avancerande Damen, och sa fort- 
fares till dess man möter sin egen moitié». 

> Tvänne hufvudrcglor förefalla här: den första att aldrig 
vända sig. och den andra, att alltid laga. det man aldrig släpper 
den Damen man fattat bak med vänstra handen förr. än da 
man fatt fast tag pa Damen frammanföre med högra handen >. 

>I)et brukas väl också i Qiaincr. att vid ombyte af händer, 
lyfta den ena efter den andra i vädret. N. H. Detta ser ej illa 
ut, da inan har rena hvita handskar; men äro de brukta förut 
eller också af handsvett för mycket svarta och osnygga, göres 
bäst om händerna ludlas neder*. 

»Dos å dos, eller ryyu emot rygg; denna facon hafva vi 
fatt fran Spanien i förra Seculo». 

»Orsaken till denna Figur var den, att pa en Bal i Madrid 
voro alla sa Damer som (kavaljerer tjocka och väl försedda med 
stora magar: Det hände da i en langdans, som Don Infanten 
dansade med en förnäm dam. hvilken just vid detta tillfälle 
var i välsignadt tillstand. att. da de skulle göra Ventre a Ventre, 
eller mage emot mage hvilket ända fran Adams tid, hade varit 
det rätta och öfliga bruket •. sa stötte Don Infanten par ha/ard 
sa hardt till Damen med sin liyxeknapp r hvilka den tiden i 
Spanien voro enormt stora , inidt för magen, sa att hon föll i 
kull. hlef genast sjuk och fick missfall i dansen: Detta upp- 
väckte sa mycken förargelse, att dagarne derefter utvärktcs en 
bulla emot det gamla bruket Ventre ä Ventre, och i det stället 
betaltes Dos ä Dos. såsom mindre farligt och mera bastant emot 
livad puffar som hälst . 

Främsta rummet af balerna i Göteborg intogs gifvet- 
vis af den som gals hos Landshöfdingen. I > Hwad Nytt? 
Hwad Nytt? för den 2(> Januari 1773 heter det om* en 
sådan: 

Den 24 dennes, det är pa Kongl. Maj:ts Höga Födelsedag, 
var bos (iencralmajorcn. Landshöfdingen. Ofverkomniendanten 
och Riddaren, Herr A. Ii. Du liiclr, ordentelig Hal. och samlades 



Digitized by Google 



SVENSKA TKATKRTKUPPER 17'>5— 1779. 97 



gästerna klåckau 5 eftermiddagen, 150 vid lag til antalet. Frun- 
timren buro samt och synnerligen ett i hvit stjernros guldbro- 
deradt G med tretalet inuti. Dansen varade til kl. 12 oafbruten, 
och sedan spisades wid 2 bord i 2 omgångar. Under måltiden 
druckos de Kongeligc Skålarne, som ledsagades med Vivat och 
Hurra. Wersarne, som wid samma tillfälle söngos, voro: 

Gustaf Kung 
Gustavers Thron med Storwerk pryder. 

Hjeltcn sjung, 
Hwar en, som Åran lyder! 

Sälla dag! 
Dä Swerges Sol uprunnet. 

Sedan brunnet. 

Högden hunnet, 
Alstrat tidens lag o. s. v. 

• 

Man bör ej förtiga 10 spelbord och tilgang efter behag pa 
smakligc liqueurer af alla slag. Klockan ."> om morgonen slu- 
tades Balen >. 

Efter 12 timmars samvaro borde man också fått 
nog, både af dans, »liqueurer», spel och Haqvin-Bagersk 
poesi. 

Förutom danstillställningar i familjerna hade man 
att tillgå de regelbundet återkommande offentliga balerna 
eller » Assembléerna ». Hvar dessa senare till en början 
höllos är icke fullt säkert, men det heter i Hwad Nytt? 
för den 7 Jan. 1774: »I går e. m. ramlade en stor del 
af nya Assembléhuset härstädes omkull, så att vederbö- 
rande nödgades sätta vakt, för att conseruera diverse sorter, 
som äfven på gatan utfallit; märk, Läsare! händelsen 
skedde på en Torsdag». Redaktören kunde med fog 
fösta läsarnes uppmärksamhet härpå, ty assembléerna 
gåfvos hvarje Thorsdag och det kunde sålunda uppstått 
en förfarlig olycka om icke händelsen gjort att balen 
blifvit inställd emedan det var Trettondedagen. I ett se- 
nare nummer af tidningen, den 10:de, heter det att 
»endast» salens yttre vägg i öfre våningen nedrasat jemte 
en del af taket, hvartill anledningen varit den tryckande 
tyngdan af spanmål som upplagts pä vinden; huset var af 
sten och tillhörde staden. 

I stället för denna lokal medgaf den 19 Sept. samma 
år magistraten, på begäran af elt antal bland de för- 
nämligare innevånarne, att rådhusets slora sal jemte det 
vttre kanslirummet finge brukas till assembléers hållande, 
mot att de sökande på egen bekostnad läto öfver sten- 

7 



Digitized by Google 



98 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



golfvet lägga ett af trä som kunde borttagas; för detta 
medgifvande skänktes till rådhussalens »eclairerande» 5 
stycken ljuskronor af glas. 1 

Man skulle begå en orättvisa mot den tidens Göte- 
borg om man trodde att hela tillvaron fylldes af ett 
muntert sällskaps] i f, nöjen .utomhus, förströelser, baler 
och dvlikt. Tvärtom finner man här, vid midten af 1700- 
talet, ett djupt intresse för något annat, bättre och ge- 
dignare. 

Vi hafva upprepade gånger sett prof, om ock ej sär- 
deles lysande, på att här fanns vittra pennor, och Karl 
Warburg har i sin monografi öfver Bengt Lidner förträff- 
ligt skildrat denna sida af kulturarbetet: »Det vittra Göte- 
borg 1759 — 1773». De män som gingo i spetsen härför 



1 I Götheborgska Xyheler för den ^/l 1774 läses följande rätt 
lustiga skildring frän Wenersborg, som har ett visst tycke af parodi 
pä de Göteborgska asseinbléerna : 

>För at ock med något nytt kunna tjena. fär jag på det högsta 
anhålla, det täcktes min Herre vam sä obligeant och uti Götheborgska 
Nyheter införa: at i gar firades Herr Handelsmannen Lidins bröllops- 
fest med Mamsell Rosen. Närvarande ifrån Götheborg voro Mamsel- 
lerna Bochan och Knander, samt hrr Rosen och Rostedt; med dans 
continuerades tils i dag [ 18 /i] kl. 6, dä alla med lustiga humeurer, glada 
sinnen och hjertcliga lyckönskningar öfver Brudparet åtskiljdes. 

»Om rummet tillåter skulle jag äfven önska fa kundgjord en 
betydelig nyhet. Jag fick förliden Torsdag, ehuru frånvarande, höra 
at denne Stadens respect. Herskap och andre Borgare, med deras 
wederlikar, anticiperat uti en Assemblée. som blifwer hällen in allés 
4 gånger: präcise kl. 4 e. m. tager den sin början, och slutas kl. 11 
om aftonen. Thevatten och af Bagarne bestälde Assemblée-skorpor, 
tillika med Russiner, Mandlar, Swagdricka. Tobak och Pipor wankas 
där til förplägning. och ho spar icke häraf, at wår stad innan kort 
täflar med Götheborg uti sina lustbarheter? 

>Sluteligen underställes min Herres bepröfwande, om jemwiil 
följande må införas: Såsom å nämnde Assemblée, då den första gängen 
öpnades, woro församlade Stadens hederligaste Herskaper, så tyckes 
mig at ock stadens Musicanter, hwilke för käcke böra anses, hade 
bord t för betalning fä musicera, men det hände iikwäl icke. Kndast 
för det organisten Häggman begärde K daler smt hwar afton han spe- 
lade, jämte twänne til honom, som tycktes wara oändligen dyrt. 
reqwirerades. af Directeurcn för Asscmbléen, wår här i Staden berömde 
Skorstenssotare Gök, tillika med des son, som af twänne upleddes at 
här spela. Man kan således ungefärligen tänka hurudan musik och 
dans här waret. För den som icke häller någon takt, hwarken uti 
Menuetter eller Contradanser, är dock bemälte Skorstenssotares spel 
nog berömligt'. 

> Om min Herre, efter min astundan, inför detta bref i Nyheterna» 
sa kalla mig 

Anonymus-j . 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 17.>.>— 1 779. 



99 



voro i allra främsta rummet den vittre latinaren och ut- 
märkte publicisten lektor Johan Rosén och jemte honom 
den lärde orientalisten och historieforskaren lektor Johan 
Gothenins, hvartill kom lektor Wallensträle. Rosén kan, 
såsom utgifvare af Götheborgska Magazinet > och Göthe- 
borgska Weckobladet samt sedermera Hwad Nytt? Hwad 
Nytt?», anses såsom grundläggare af pressen i denna stad, 
härvid understödd af Gothenius, hvilken dock efter någon 
tid blef egen redaktör, hvarvid han likväl snart fick en 
medtäflare i det af Roséns svåger, adjunkten Bengt Öhr- 
vall samt Wallenstråle utgifna bladet Götheborgskc 
Spionen». 

Rosén var äfven den förste som kom på tanken att 
bilda en »vitterhetsklubb i Göteborg, der man samman- 
trädde en gång i månaden, och der det då afhandlades 
något vittert, historiskt, moraliskt eller politiskt ämne, och 
hans afsigt var att få till stånd en Vitterhets- och Eko- 
nomi-Akademi, hvilket förslag emellertid förföll; deremot 
bildade han ett annat samfund, »A 7 // nisi suecaniun >, i 
hvilket stadens vittre köpmän äfven deltogo. 

Förutom dessa vittra köpmän», h vilkas alster tvif- 
velsutan voro mera välmenande än beaktansvärda, deltogo 
i samfundets verksamhet med all sannolikhet äfven åt- 
skilliga vittra tjenstemän, såsom politiborgmästaren Pet- 
terson, den ende i magistraten som enligt Wallenstråles 
mening hade »bon sens» ; vidare ekonomidirektören Mårten 
Staaf (f. n /« 1731 t B /a 1788), domkyrkokomministern 
Lars Nordblom (t 1807), lektor Arendt G rimberg, konsi- 
storienotarien Alexander Malm, den förut omtalade assessor 
Carl Gustaf Valtinsson, nobiliserad Adlerstam m. fl. 

En bland de allra llitigaste, ehuru icke bland de 
lyckligaste, tillfallighetspoeterna var Stadsnotarien Carl 
Jan lirunjeansson, som icke gerna uraktlåt att rimma vid 
alla märkligare tilldragelser, särskildt pä alla kungliga 
namns- och födelsedagar, liksom han äfven dessemellan 
behandlade än ett än ett annat ämne, såsom Ode öfver 
wänskapen» m. m. Innehållet år gemenligen af anspråks- 
lösaste slag; tankar och mening fä vika för rimmet. Van- 
ligen använde han samma versslag, och utan tvifvel är 
han författare till de verser som anförts från balen hos 
Landshöfding Du Rietz 1773, något som framgår vid en 
jemförelsc med efterstående, hvilka skrefvos för kungens 
namnsdag den 6 Juni 1775: 



100 



GOTKBOHGS TEATRAH. 



(iustafs Skal! 
Hvart enda bröst af glädje brinner: 

Sfdlbets-mal 
I Swerges wäl Han finner. 

Kungens namn 
Ger dagen större dager. 

Hjelten tager 

Seglens lager 
Uti Ärans famn». 1 

Redan hans samtida funno stundom denna poesi 
något obegriplig, och en insändare i tidningen för den 2 /* 
1774 yttrar: 

*Herr Notarien Brunjeansson ar onekligen en af våra 
lyckligaste skalder. Hans flere, tid efter annan, utgifne 
vitterhetsprof, gifva derom hedrande vedermälen. Men 
livad Herr Notarien menar med andra raden uti sitt 
eljest vackra Ode öfver d. 24 Januari 1774 (Götheborgs 
Allehanda N:o 9) har jag ännu ej kunnat begripa, då 
han säger: 

>I dag den Tredje Gustaf hunnit 
Sit Sjellc lusters tredje ar*. 2 

Efter Roséns död 1773 blef Wallenstråle ledaren af 
vitterhetsklubben, åt hvars fortsättning, Vetenskaps- och 
Vitterhetssamhället han 1778 lyckades utverka kunglig 
stadfastelse, derefter Patrik Alströmer blef den förste ord- 
föranden och Wallenstråle sällskapets förste sekreterare. 
I likhet med Vetenskapsakademien behandlade man här 
icke blott vittra och vetenskapliga ämnen i vanlig mening, 
utan derjemte i rätt stor utsträckning rent ekonomiska 
frågor, och liksom detta, hvad den förstnämda institutio- 
nen vidkommer, gaf upphof till rätt mycket gyckel hos 
utomstående, så parodierades äfven »Samhället» i Göte- 
borg och dess verksamhet äfvensom tillfällighetspoeterna. 

Man läser sålunda i Götheborgs Allehanda för den 
21 Febr. 1777 ett fingeradt bref »från T . . . a», der det 



1 Carl Johan Iimnjennxson. son af lagman Nieolas B. och Cat. 
Cecilia Schiller. döptes den 1 Aug. 1739. blef student i Upsala 1 756. 
aflade juridisk examen 1701, blef 1704 e. o. notarie vid civilprotokollet 
i Göteborgs Rådhusrätt. 1770 aktuarie. Ä /7 1773 andre Stadsnotarie; 
sedermera radman och 1780 Stadssekreterare i Uddevalla. G. 1781 m. 
Mayd. Elis. Jttryensson. 

2 Om en annan, ehuru senare pä 1700-talet uppträdande rim- 
smidarc, Olof Henjamin Lund, faller Arvid I). Hummel det omdömet, 
att han är »en i andra afseenden lika sa eländig stackare, som han 
är usel rimmare». 



■s 



Digitized by Google 



SVKNSKA TEATERTllUPPEll 173.>— 1 77». 101 



heter att man der i staden inrättat ett Vitterhetssamfund, 
samt att sekreteraren, som förestår en skolmästaresyssla 
och i sin ungdom varit i quarta klassen, häller pä att 
utarbeta ett ganska djupsinnigt verk om » Björket rådets 
nytta att från underlifvet twinga lärdomen upp i hufvu- 
dct >, som lärer vittna om mannens stora erfarenhet i 
lärdomsvägen: 

> Ledamöternas antal är nu endast 7 och ordförandeskapet 
bytes livar femte manad, samt emottages oeh nedlägges med ett 
vackert tal. Nuvarande ordföranden, som är slaktare, höll tal 
öfver >Huru man i trenne starka slag skulle klappa alla veten- 
skaper pa pannan, oeh endast lata Vitterheten lefva-. 

>Vid nästa sammankomst skola fyra nya ledamöter intagas, 
och deras inträdestal ligga redan färdige, behandlande bland 
annat: »Om destillerad t liränvins nytta i Poesien». Det fjerde 
talets författare, som, ehuru icke cmhctsmau eller borgare, föder 
sig rundeligen. ty Min Herre måste veta att han är stadens 
gratulant och har en sa flytande poetisk ädra. att han för 4 
styfver skrifver 100 vers. allenast papper och bläck betalas 
särskild t; har äfven författat en Opera Tragedie-Comiquc». 

Trots dylikt gyckel, hvilket för öfrigt nog icke var 
så illa menadt, hade emellertid de vetenskapliga och 
litterära intressena i Göteborg fått en medelpunkt i Kongl. 
Vetenskaps- och Vitterhetssamhället, hvars betydelse icke 
bör underskattas. 

Det finnes dessutom tvenne andra, hvar i sin stad 
vigtiga häfstänger för kulturen, hvilka vid denna tid 
vunno fast fot i Göteborg och omhuldades af ledande 
personligheter, liksom af den allmänna smakriktningen, 
nemligen musiken och Teatern. 

Den som, sä vidt källorna nå, äran tillkommer att 
hafva väckt till Hf intresset här för musik är Olof Liedner, 
som 1754 efterträdde fadern såsom organist vid Dom- 
kyrkan, och som med sin hustru, Lisa Greta Hoethius, 
hade sonen, skalden Bengt Lidner. Det första spåret af 
Olof Liedners musikaliska verksamhet är en i »Göthe- 
borgs Weko-Lista» 175(5 intagen annons, dcri han till- 
kännager att »musikaliska Concerter komma att hållas 
hvar Torsdag under 16 veckor, med början den 25 Okt. 
kl. 5 om aftonen, samt att biljetter funnos hos honom 
för 12 och 18 daler Smt för alla konserterna, de förre 
gällande för ensam person, de senare för herre med dam. 

Dessa konserter svnas blifvit omtvekta, hvarför hans 

%> %,■ r 

efterträdare som orgel nist, Carl Dikman, fortsatte med 
dylika, »efter Liednerska bruket», och annonserade den 



102 



GÖTEBORGS TKATRAR. 



första till den 8 Nov. 1759, biträdd af kantorn vid Dom- 
kyrkan Anders Bonge. 1 Ända till den förres död 1770 
fortgingo dessa konserter med 12 eller 14 om året, och 
vid dem utförde Dikman på Fleute-traversiére dels egna 
kompositioner, dels sådana af Spagnoletti, Piazza, Freit- 
holT, Corelli m. fl. åfvensom solos för violin, hvarcmot 
Bonge uppträdde med sång; vid ett tillfälle gafs Händels 
kröningsmarsch. Behållningen i ekonomiskt afseende synes 
likväl icke motsvarat iörhoppningarne; det heter nemligen 
i > Götheborgska Nyheter» */•: 17(5ö: 

»Som herr Dijkmans Pränumerationskonserter för denna 
period uphört, men förtjensteu ej velat swara hwarken emot 
hans förmodan eller tidens dyrhet. mindre hjclpa de knappa 
wilkor, hwari han sig befinner, sa har han föresatt sig att nästa 
Tisdag den ,2 /2 på wanlig tid och plats för egen räkning slut- 
ligen upföra. emot 2 daler Sm t wid ingången, en Concert. wid 
hwilken hr Dijkman, sedan han aceompagnerat en violoncellsolo, 
utfäster sig hlasa solo pä Kleutc-Traversierc, och, det han tror 
skall vara sällsynt för Åhörarne, sia pa Pukor utan accompagne 
me n t af annan musique: 

Örat sade i sin ifwer: 

Syster öga, du har godt. 

Jag tvärt om en usel lott ! 

Ögat detta swaret gifwer: 

Jag har smak i lapperi. 

Och min räkning derwid funnit. 

Örat sades, öfverw unnet. 

Sedan hata harmonio. 

Dessa konserter voro likväl ej de enda som gåfvos i 
Göteborg under denna tid; äfven en och annan främling 
hittade hit, ehuru mycket sparsamt. Så konserterade här 

1 Anders lioiu/e härstammade frän en gammal. Bohuslänsk slägt. 
hvars äldste kände medlem var kronofogden Paul Bonge, som med 
sin hustru Christina Ström, hade sonen Sven Påfvelsson Hanne, hvilken 
omtalas Hi92 såsom fortifikationskassör, men kallas 1733 krigskom- 
missarie, han och hans hustru Anna Grotte voro Anders Bonges för- 
äldrar. Den senare var född lg /7 1710: 17 f3 1733 antogs till kantor 
vid Domkyrkan efter aflidne Joh. Ant. Bonne, 'kommissarien Sven 
Bonges son. studenten Anders Bonge, i anseende till de vackra prof 
uti voeal-musiquen han sa i kyrkan som i privata hus afgifvit». samt 
emedan han har en hehagelig röst och åtnjuter stipendium i Upsala 
vid kapellet, mot en aflöning af 280 daler Smt om aret. dock förbe- 
höll han sig att slippa sangen i morgon- och aftonhönerne. äfvensoni 
att understundom fa betjena sig under höst- och vintertiden af sub- 
stitut. Han blcf sedermera äfven Director Cantus vid (iymnasium och 
Trivialskolan; författade en koralhok. innehållande hufvudmelodierna. 

eller s. k. Discantstämmor med sina decorationer>. den magistraten 
inlöste 4 10 1782 för 83 Bdr H» sk. Specie. A Red ^/ll 1789. 



Digitized by Google 



SVKNSKA TEATERTRUPPER 1703 -177!». 103 



1761 Kongl. Hofmusikus Ferling, om hvilken Ehrensvärd 
yttrar, i anledning af Operans inrättning elfva år senare, 
att han var den förnämste i dennas nybildade orkester, 
och »hade med uppmuntran kunnat hlifva den skickli- 
gaste violist vi i Sverige egt> . Samme virtuos gaf åfven 
<let följande aret konsert; då som vanligt var lokalen 
Stora Rådhussalen och biljetten kostade en plåt, — »ett 
pris», säges det i tidningen, »som är nu mera kurant, 
icke så mycket för våra musikaliske mästare, som för 
vexelmyntens art och omständigheter; det faller så vigt 
att gifva ut en sedel, helst ät en virtuos, som spelar ingen 
capricie i dagliga lifvet». 

1701 gästades Göteborg äfven af Kongl. Hofmusikus 
Anders Wesström som den 1 1 Juni gaf konsert på Gym- 
nasium mot 4 daler Smt, och dervid utförde solosonater 
för viol. 1 

Ett intressant tillfälle var tvifvelsutan när Herr Duclos 
från Stockholm» den 24 /i 1763 uppförde på stora rådhus- 
salen C. S. Favarts opera (lyrisk komedi-pastoral) i 2 
akter »Raton et Rosette >, hvilken först 36 år senare i 
Envallssons bearbetning gafs på Munkbroteatern; huru- 
vida Duclos vid detta tillfälle verkligen uppförde hela 
denna > opera» torde vara tvifvelaktigt; ej heller känner 
man de krafter, öfver hvilka han förfogade. 

Härefter träffas icke några främmande artister förr 
än 1766, då Kongl. Kammarmusikus Johan Letin, »som 
följt svenska ambassaden till Köpenhamn och sedan Deras 
Kongl. Högheter (kronprins Gustaf och hans unga gemål) 
hit», den 9 Nov. gaf konsert pä gymnasiesalen med full- 
stämmig orkester. - 

Det följande året uppträdde Kammarmusikus Uriotti* 
på violoncelle, och samma år, eller den 22 Febr. 1707, 
fingo stadens musikälskarc tillfälle höra mamsell Salomoni, 
»som förut varit bekant under namn af Judinnan, och 
som alldeles skilt sig frän sitt fädernesland och anhöriga». 



1 Anders Wesström, f. 1722, reste 1757 — 38 i Tyskland och Ita- 
lien, der han studerade under den herömde Tartini, slutligen orgelnist 
i (iefle, död i 1'psala 7 /J> 1781. Var. enligt Ehrensvärd, en >egenkär 
fantast, blandade kunskaper med en harnquc och urmodig smak>. 

2 Förmodligen var han far eller farfar till violisten i Hofkapcllet, 
sedermera organisten i Maria. Andreas Lvthin, f. 12 2 1792, j *>/2 1862. 

8 Tvifvelsutan koncertmästaren »hos Hertig Carl Anton Vriot. se- 
dermera 1773 — 1785 violoncellist vid Operan. 



104 GÖTEBORGS TEATRAR. 

I sjelfva verket hade v hon allt emellanåt biträdt vid kon- 
serter, och Marie Bebådelsedag detta år döptes, heter det, 
judinnan Esthrene Salomoni af domprosten doktor Eke- 
bom, då bland faddrarne märktes Justitieborgmästaren 
Busck, Grefve Sparre, handlandena Lamberg, Schale, 
Beijer m. fl. Hon var född 1756 och således nu endast 

II år gammal, blef sedermera 1773 första aktris och 
sångerska vid Operan, samt var en af sin samtid högt 
uppburen konstnärinna, Kongl. Hofsångerska och ledamot 
af Musikaliska Akademien. »Hon eger icke allenast god 
ton», heter det, »utan förenar ock med sin goda stämma 
en ogemen färdighet och god method, så att hon med 
skäl kan anses för en af våra första och bästa sångerskor». 1 

I början af 1769 gåfvo de italienska virtuoserne 
Rossiynol, Godoni och Perez flera konserter, »wid hwilka 
tilltallen både Instrument- och Vocalmusiquen innefattade 
åtskilliga nya och alldeles oerhörde variationer, äfvensom 
den widtberömde Hr Rossignol med sin makalösa röst 
kommer att accompagnera en solo med Instrumentet 
Mandolino». 

Vi hafva förut nämnt att det var hufvudsakligen or- 
ganisterna i Domkyrkan som vidmakthöllo det musika- 
liska intresset i Göteborg, först Olof Lidner, och derefter 
Dikman. Den senare efterträddes den 17 Aug. 1770 af 
Henrik Back, förut orgelnist i Wendel, Upland. 2 Äfven 
han kom att spela en betydande roll på detta område, 
ehuru under de första åren af 1770 ledningen togs af en 
annan, nem ligen Renedictus Schindler, om h vilken det i 
»Götheborgska Nyheter» lör den 12 Okt. 1771 heter att 
han nyligen anländt hit, och nu »erbjuder sin tjenst ifall 
någon önskar undervisas i violin, Clavér samt i sång, 
eller ock behagar öfverlemna honom direktionen vid pri- 



1 F. A. Dahlgren, Anteckningar om Stockholms Teatrar. Gift 
tidigt med vioiisten vid Hofkapellet /•'. Ii. Augusti. 

2 Häck hade njutit undervisning af »Kongl. Kapellmästaren, I)i- 
recteuren öfver musiken och organist i Clara. hr Chrisl. Johnson». 
Med den senare matte väl afses den Henrik Philip Johnson, som. f. 
1717. kom enligt Dahlgren till Sverige 1743 säsom medlem af Adolf 
Fredriks Hofkapell. hlef organist i Clara 1745 och dog 1779. Henrik 
Häcks enka. Otlilitma Ctircll [t 83-arig 2 5 1823] tick, enligt magistratens 
heslut 1812 i sin återstående lifstid uppbara sin mans lön, sedan 
orgclnisten i Tyska kyrkan. J. F. Ha-hrenroth, lofvat att. sa länge häda 
församlingarne begagnade Tyska* kyrkan gemensamt, bestrida bada 
tjensterna mot ett tillägg till lönen af äu Hdr banko. 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1753—1779. lOo 



vata Conserters uppförande, h va rom underrättelse torde 
lemnas i hans bostad hos stadsmusikanten Leiditz på 
Tre Remmare». 

Med Schindlers hitkomst synes ett rikt musikaliskt 
lif utvecklats, och det är frän denna tid man kan datera 
uppkomsten i Göteborg af enskilda musikälskares mera 
allmänna uppträdande, såväl i egenskap af medverkande 
krafter, som äfven vid egna konserter. 

Innan vi öfvergå till en skildring håraf, bör nämnas 
att staden i början af 1772 fick besök af några utländska 
konstnärinnor, h vilka här väckte särdeles stort uppseende. 
Man läser nemligen för detta år ett tillkännagivande i 
tidningarne att en fullstämmig konsert den 14 Febr. kl. 
0 e. m. kommer att gifvas pä stora Rådhussalen; An- 
ledningen är ovanligen fördelaktig, emedan ett par Itali- 
enska fruntimber, nämligen Fru Theresa Fries och Made- 
moiselle Camilla Pasi, bägge för deras ypperliga röster 
utmärkte vid den uti Köpenhamn nu indragna Kongl. 
Italienska Operan, åtagit sig härmed biträda», h varefter 
tidningen i sin hänryckning utbrister: 

>Ma nu väl mitt öra'. 

Hwad kan man mer kundgöra?> 

De båda konstnårinnorna voro svstrar. Om konserten 
hette det: > De italienska fruntimbren förtjuste Götheborg: 
Fru Theresa Fries förenar med lätt och intagande sång, 
en, jag tycker, skalkaktig mine afpassad till ämnet. Mam- 
sell Camillas röst är oförliknelig; hon gör förträffliga 
lopp och utplånar violerne; tälkar dessutom frihet och 
oskuld » . 

Nästa konsert gafs den 21 Juli, dervid de biträddes 
af sin landsman, operasångaren Ugolini samt dennes svä- 
gerska, mamsell Geltnufe Spisani. »Denna konsert, ack! 
som kanske blifwer den sista , utbrister tidningen, består 
af (> soloarier och en s. k. Terzetto eller en Aria som 
utgöres af 3 röster; försäkras ock att brist uppå Cadence 
skal ej skönjas». 

Det blef emellertid ej den sista föreställningen, ty 2 
andra gåfvos ytterligare i samma månad. Om uppträdan- 
det den 31 Juli heter det: »I dag kl. (i e. m. åter en 
Concert. Italienska sällskapet skyndar derefter till annat 
climat. Hwad skal jag nu säga til slut? Jo, fru Fries 
och mamsell Pasi sjunga en statelig duetto. Ja, denna 



106 GÖTEBORGS TEATRAR. 

Camilla gör ej mindre lopp i musiquen än den Virgili- 
anska gjorde öfver fältet (läse den som gitter if£neid. VII 
v. 807). Dernäst kommer det sköna recitativet af Hr 
Ugolini, som gjorde honom förra gången så mycken 
heder». 

Någon resa hlef emellertid icke af, ty, sedan en fjerde 
konsert gifvits i Augusti, sjuknade Fru Fries, och säll- 
skapet stannade hela hösten. 

I början af December finner man det italienska opera- 
sällskapet åter uppträda i anledning af Gustaf III:s 
besök i Göteborg. Till firande häraf gafs ett musikaliskt 
divertissement på italiensk vers med titel: 

Ca n ta ta 

Sopra il Felicissimo. e Memorabilc Evcnto 
Del 19 Agosto 1772, 
Osscquiata umilissimamentc 
alla 

Sacra Rea l Maestå 
di 

(H STAVO TKRZO, 
Hc di Svezia, de Goti 
e de Vandal i etc. etc. etc. 
In occasionc del suo Felicissimo arrivo nella citta di 
Goltemburga ad i 8 Decembre 
177*2 

Stampato da Immanuel Smitt». 1 

Enligt en på andra sidan befintlig förteckning utgjordes 
de uppträdande af: 

La Gloria Snezese, la Signora Camilla Pasi, 

Minerna, » Teresa Pasi, 

Marie, il Signore Pelle(jrino Uyolini, Virtuoso di S. A. 

S. 11 Duca di Sax. Hildbourghsausen(!) 
Aslrea, la signora Geltrnda Spisani 
Cori dé Popoli Vassalli. 

Efter en inledande vexelsång af kören uppträder »La 
Gloria Svezese *: 

»II giubilo commune a piu cbe giusto 
Cagion dell esser mio. felici Sve/i 



1 Den lilla skriften. 12 paginerade sidor i q vart. är ytterst säll- 
synt ocb finnes ej i Kongl. Miblioteket: det har begagnade exemplaret 
tillhor I psala 1'niversitets Bibliotek. 



Digitized by Google 



SVKXSKA TKATKRTHtPFKH 1735 -1779. 



107 



(iiojte pur (iiojte, cui la sortc 
Vi die. per vostra speme 

Si (Iran Monarcha. o Cittadino insicme o. s. v. 

och i prisandet af konungens storhet understödes hon 
sedermera af Mars, Minerva och Astrea: det hela slutar 
med en qvartett af de Olympiska förnämiteterna, deri 
äfven »La Gloria Svezese» far vara med, oeh sa kommer 
slutkören: 

Viva! Viva! un Kroe cosl firande 
Cui la (iloria per tttttci si Speende; 
K fra" plausi del suddito Moudo 
Le sue Lodi s avvezzi a solTrir . 

I Januari 1773 var Fru Fries äterstfilld samt med- 
verkade den 10:de vid uppförandet af kantaten öfver 
revolutionen det föregående aret. Sällskapet uppträdde 
ytterligare två gånger i samma månad, före den definitiva 
af resan till hemlandet. Vid den första af dessa sjöngo de 
tre damerna soloarier oeh hr Ugolini twenne eomique 
arier», och slutligen tillsammans »en Quartetto, h vilken 
tilförene ej varit upförd». Vid den sista konserten hade 
man vidtagit den åtgärden att icke sälja några biljetter, 
utan öfverlemna åt hvars och ens behag att erlägga afgift, 
en åtgärd som, i betraktande af konstnärernas folkgunst, 
tvifvelsutan visade sig ekonomiskt riktig. 

Det torde icke vara utan intresse att hafva lemnat 
denna redogörelse för vistelsen i Göteborg, ty man finner 
att artisterne väckt ej mindre uppseende i Stockholm, der 
de konserterade i Riddarhussalen den 1 och 15 Xov. 1772, 
åtminstone att döma deraf att Bellman omtalar dem i 
Fredmans 37 epistel, Till Mollberg pä post vid Kungs- 
trädgården , der det heter: 

• 1 perspektivet, sa långt som du ser. 
Inom dessa murar, fönster och rutor 
Orfeus Flora sin hyllning nu ger 
Vid Cymhaler, flöjter och lutor. 
Fordom förtjuste denna var park 
(irenzrr, I. a Htuj, Anzimi, Camilla. 
Och dessa trän, sa lugna och stilla, 
Delat sin skugga at landets monark». 

Återvändande till frågan om amatörmusiken i Göte- 
borg vid denna tid, hafva vi yttrat att den nu ådagalägger 
en betydande lifaktighet. Upphofsmannen härtill torde 
utan tvifvel vara Kommerserådet och Kommendören Patrik 
Alströmer, nu en 40 års man. Äldst af Jonas Alströniers 



108 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



söner, var han bestämd att efter fadern öfvertaga styrel- 
sen af manufakturverken i Alingsås, och gjorde, för att 
bereda sig härtill, studier i kemi och andra ämnen, som 
kunde för hans blifvande verksamhet vara till särskild 
nytta, liksom han äfven företog utrikes resor. 1761 blef 
han också chef för de nämde fabrikerna och bosatte sig 
då i Alingsås. Emellertid var detta en gärd af plikt mot 
faderns lifsgerning, mer än det torde varit af fritt val. 
Patrik Alströmer var nemligen en man med stora este- 
tiska intressen, älskare af musik och till och med kom- 
positör, samt den egentlige stiftaren 1771 af Musikaliska 
Akademien. Bekant är den framstående roll han äfven 
innehade vid upprättandet 1772 af den svenska Operan, 
hvilket Ehrensvärd äfven intygar: »Till min hjelp i all 
denna ledsamma början bör jag af tacksamhet icke 
glömma det biträde, som gafs mig af min vän. Kommers- 
rådet Patrik Alströmer. Han tog en liflig del uti denna 
inrättnings framgång. Han gaf mig goda projecter, han 
bidrog att skaffa sångare och sångerskor, hans möda var 
outtröttelig. Såsom musikus egde han bekantskap med 
alla virtuoser; han kände deras intressen och behof, samt 
medlen att vinna dem; han skaffade dem både föda, 
svsslor och anseende». 1 



1 Ehrensvärd, Gustaf Johan, Dagboksanteckningar förda vid Gustaf 
III:s Hof. utg. af K. V. Muntan, Stockholm 1877. sid. 223. 

Det var för öfrigt en nian med mänga intressen. Med afseende 
pa hans bibliotek heter det 93 {* 1788 i Kämnersrätfens dombok i civila 
mal: »Koinmersrådet, baron Patrik Alströmer, inlemnade i bestyrkt 
afskrift förteckning a den boksamling, som han, till tjenst för l'pp- 
fnstriugssällskapet. tills vidare lemnat under Kongl. Bibliotekarien Carl 
Christofjer Cjörivells vard, men som denne afstatt till kreditorerna sin 
egendom, i anseende hvartill. och ehuru Gjörwcll icke upptagit denna 
boksamling i sin stat, vill dock baron Alströmer med ed fästa riktig- 
heten af sin uppgift om böckerna såsom sin tillhörighet. 

Förteckningen öfver > Böcker, manuskriptet' och kopparstick i 
Svenska Historien, enligt en särskild och af Herr Hofradet Carl Gust. 
Warmlwltz egenhändigt skrifven Catalog. till det värde och den full- 
ständighet, att en sådan icke finnes hvarken i något offentligt, mindre 
enskildt Bibliotek, vare sig inom eller utom Swerigo, upptages till 
1,500 Bdr. Specie. Dessutom bl. a.: 

Jiibliotheca Historica Su>eo-(iathica af Warmholtz, msept 

i IT) band in folio, med ett antal af 10.000 artiklar 500 Hdr 

lirnclationcs S. liritjiltiv, Barissima 16: 32 

Cöthelmras Allehanda, 10 band 5 

m. m. eller tillsammans värd t 3.802 Bdr Specie. 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1735 -1779. 109 



Detta förtroliga umgänge med konstnärerna under- 
hölls äfven sedermera, när tillfälle gafs, som nian bland 
annat finner af ett meddelande från Stockholm till en 
Göteborgstidning, der det heter: »Var så berömde premier- 
acteur Hr Stenborg hade förliden Pingstafton inviterat åt- 
skilliga musikälskare för att fira den kongl. kröningen. 
Dervid sjöngs af fru Olin, och mamsell Olin sjöng en af 
Stenborg komponerad aria. Concerten fortsattes till kl. 
9, då Commersrådet och Hiddaren af Kongl. Wasa Orden, 
Hr Patrik Alströmer, sjöng et intagande stycke, h varpå 
soupéen begyntes. Under måltiden druckos smakeliga 
skålar, författade af wår wittre Hergklint, hwarefter man 
åtskiljdes före kl. 

Med kännedom om Patrik Alströmers begåfning och 
kärlek till musik och teater, är det lätt att inse hur föga 
vistelsen i Alingsås skulle tilltala honom, särskildt då han 
på några få mils afstånd i Göteborg hade att tillgå åt- 
minstone erinringar om det konstnärliga lifvet i hufvud- 
staden, och derjemte hade en dragningskraft i den djupt 
afhållne brodern. Kanslirådet Claes Alströmer, .med hvilken 
han äfven 1 77(> ingick bolag. 

Den senare hade nemligen blifvit associerad med sin 
svärfar, den ofantligt rike grosshandlaren Niclas Sahlgren, 
samt hade efter dennes död måst ensam öfvertaga de 
omfattande affärerna, hvilkas börda kändes honom allt 
för tung. Ingendera af bröderna var dock köpman, och 
oaktadt all omsorg nödgades firman Sahlgren & Alströmer 
slutligen ställa sig under administration. Det förefaller 
som Claes Alströmer, icke heller han, kommit på sin rätta 
plats i lifvet; äfven han var estetiskt anlagd, och det är 
honom och hans fru samt den rike John Hall äran till- 
kommer att hafva i Göteborg upprättat en verklig amatör- 
teater. 

Den andre brodern i ordningen, Angust Alströmer, 
bosatte sig såsom handlande i Stockholm och blef gift 
med en annan dotter af Niclas Sahlgren. Äfven han var, 
i likhet med Patrik, mycket musikalisk samt uppträdde 
på konserter i Göteborg, men afled redan den 19 Sep- 
tember 1773. 

Slutligen hafva vi den fjerde medlemmen i denna 
kvartett af framstående, begåfvade bröder, den fme konst- 



» Hwad Sytt* Httmd Xi/M- l0 /6 1773. 



110 



GÖTEBORGS TEATKAR. 



kännaren och musikern, Sergels vän, Johan Alströmer, 
Fatriks efterträdare som direktör lör Alingsåsverken. 

Omkring dessa samlades en krets al* andra musik- 
vänner i staden, såsom majoren och riddaren I). G. Silf- 
versparre; handlanden Sten Alsiny, sedermera ledamot af 
Vetenskaps- och Vitterhetssällskapet; 1 grosshandlaren Wil- 
helm Bellenden ; a handlanden Gabriel Fredrik Beijer i firma 
Vincent Beckman & Beijer, 1771 riksdagsman för Göte- 
borg, samt gift med Clara Schutz ; handlanden och fabri- 
kören Fredrik Damm (f. 1742 t 1796); auditören vid 
Kongl. Saltzaska regementet, den 21-årige Andreas Wilhelm 
Ekebom;* vidare nämnas två med namnet Enander, tvif- 
velsutan Erik Börjesson Enander, som 1739 blef kontors- 
skrifvare hos magistraten, sedermera sterbhusnotarie och 
1749 kämnär i handelsklassen, död 13 /a 1 780, och hans 
bror Anders Börjesson Enander, handlande 1731 och död 
25 /i2 1783; handlanden Anders Gadd; assistenten i Ost- 
indiska Kompaniet Jean C. Hackson;* grosshandlaren och 
och sedermera direktören i Ostindiska Kompaniet Martin 
Holterman ;'° den förut omtalade rike assessor Niclas von 
Jacobsson ; kaptenen och Riddaren Malmström, en löjtnant 
Treffenberq, direktören i Oslindiska Kompaniet Jonas 
Ericsson Malm (t 24 /io 1775) m. fl. 

Vidare hade man att tillgå musici ex professo som 
den förut omtalade Henrik Bäck, kantor Bonge, organisten 
Hans Henrik Horn f 6 musikanten och sedermera klockaren 
Bernhard Hnltengren (t 8 / 5 182(>), samt musikanten Anders 
Bafael Storm, 7 men framför allt Benedictus Schindler. 

Såsom sångerskor hade man mamsell Swarthen och 
Fru Öhritmll.* 



1 Mm Alsing, f. 1 741», burskap som handlande u fi 177f». 

2 Son af den lärde handlanden George Hellenden. samt f. omkring 
1751 och död ogift af blodstörtning 9 (a 1779 pä Rada. 

8 Son af den bekante domprosten Olof Andersson Ekebom. och 
född 31 (8 17.V2 samt död ogift ».'9 1803; radman i Göteborg 1783. 
1 Gjorde cession 1770. 

b Mariin llollerman, j 8 ,'8 1793, egare bland annat af Aby, Kress- 
torp, Dömle, Qvarntorp och Hosjö. 

6 G. in. Anna Dorofra Hlombery, t barnlös 24 /io 1777. 

7 Storm blef 23 /io 1700 stadsmusikant efter La Hav, samt afled 
'(7 1707, nära 04 ar. G. m. Greta Sofia Hy berg, t 27 /8 1802; en son. 
Johan Anders, blef kapten vid Göta Artilleri, den andre sonen Sven 
Sidas kallas 1802 Houättsauskultant och vistades dä i London. 

s llvem denna »mamsell Sivarlhen var är för närvarande icke 
möjligt att afgöra. I tan all fråga var hon dotter af komministern i 



Digitized by Google 



SVENSKA T KA T K H T H U P I* K H 17.').*»— 1779. 



111 



andra pulpeten 



Från början af år H7'.\ har man spridda underrät- 
telser om den verksamhet dessa musikalskare utvecklade. 
I tidningen Hwad Nytt? Hwad Nytt? omtalas nemligen 
att den 22 Februari detta år uppfördes af Hr Schindler, 
som flera gånger roat (iötheborgska öron , en fullstam- 
mig konsert kl. 5 e. m., hvarjemle tidningen innehåller 
förteckning pa de medverkande: 

\"ul Premieren oeh första pulpeten: Kommerserådet och Hiddaren 

Patrik Alströmer 

Majoren oeh Hiddaren I). G. 
Silf verspar re 

Herr Fredrik Damm 

> Alming 
Schindler 

■< GutUi 

Hollerman 

> inspektor Malmgren 
löjtnant Tre/Genberg 

> Anders Kkebom 
Malm 
Fack 

Bellenden 
Direeteuren. Hr Johan Alströmer 
Hr. Ennnder 

> Gabriel Fr. Heijer 
» A ngn si Alströmer 

Kaptenen oeh Hiddaren 

Malmström 
Hackman 

> Hollerman 
-> van Jacobson 

F.nnnder 

> Hnltengren 

> Storm 
» Storm 

> Horn 
■> Wefwer 

> Kärström k 



Vid Sccondcn, första pulpeten: 



andra pulpeten: 



alten : 

elavecin : 
basson . 



vid första pulpeten: 

andra » 

Contre-basson : 
basson : 
Hautbois: 

Walthorn : 



Fässberg Johan Sivarlhen son af skomakaremästareu i (iötehorg Jöns 
Sivartz och Annika Larmdotlcr] samt dennes hustru Cajsa Giebhardt 
[f. 1716 f 1799;, men förhallandet är att det vid denna tid fanns ej 
mindre än 3 döttrar i huset: Anna (latarina. f. 1746 t 18*22 [g. 1776 
m. kyrkoherden pa Styrsö Anders liarkenbom , Jacobina, som 1789 
var enka efter komministern i Lundby Carl Strömberg, samt slutligen 
Christina Maria, som lefde ogift 1789. 

Samma (»säkerhet raderom »Fru Öhrwall . Det kan vara hustrun 
till rektorn vid Trivialskolan Bengt Öhrvall, t w,".) 1773. Beata Ham- 
mar, som 1775 blef onigift med kaptenen i Ostindiska Kompaniet 
Jonas Israel Ekman, men måhända var det hustrun till Sils Öhrwall, 
den bekante öfversättaren. 



112 



GÖTEBORGS TEATRAH. 



Sex dagar senare, eller den 28 Febr., gaf den förut 
nämnde hofmusikus Wesström konsert. Det heter om 
honom i tidningen att »han uppehåller sig här en kort 
tid, och producerar något af sin egen composition, solos 
för violin, qvartetter m. m. Til slut göres et urgammalt 
och allmänneligen kändt musikaliskt Swenskt stycke, af 
ofvannämnde Auctor tillökt med 18 variationer». Vid 
detta tillfälle medverkade Patrik och August Alströmer, 
Fredrik Damm, Schindler, Malmgren, Malm, Gadd, Storm, 
Bäck, Hultengren, Wefwer och Kärström. • 

Vid en ny konsert af densamme den 14 Mars upp- 
trädde Fru öhrwall, som, jemte Hr Bonge, sjöng duetter 
och arier, och Mamsell Swarthen föredrog en italiensk 
aria, accompagnerad af Hr Gadd. 

Slutligen erinras om att vid festen i Vauxhallen den 
8 Juli 1774, till hertig Carls och hans gemåls ära, »flere 
sängstycken blefvo sjungna af mademoiselle Swarthen, 
hr Valentin Leiditz, mademoiselle Ross, hr Roempke 
m. fl.» 1 

Som man häraf (inner voro de medverkande krafterna 
rätt talrika, och det litliga intresse som uppenbart rådde 
denna tid för idkande af musikens ädla konst skulle snart 
ännu mera stegras. Man läser i Hwad Nytt? för den 15 /7 
1775: »Concert-mästaren hos Hennes Kongl. Maj:t Enke- 
drottningen, Herr La Hmj, som nyligen hitkommit från 
Stockholm, har äran nästkommande Tisdag på Stora Råd- 
hussalen upföra en stor och fullstämmig Concert», och 
vid ett senare uppträdande den 27 Juli heter det att han 
biträddes af « Mademoiselle H. U. Cederbourg, en Dotter 
af Herr Notarien Cederbourg och Doterdoter af H. öf- 
verstelöjtnanten och Riddaren Björnberg; hon låter i sit 
lö:de är höra någon särdeles färdighet på Violoncelle. 
Som utrikes tidningar i flera år berömt sina virtuoser, så 



1 Johan Valentin Leiditz, döpt «7 f n 1753 f */, 1816, son af bryg- 
garen Johan Henrik Leiditz [f. 1719 f 1782] och Anna Dorotea (iercken 
[f. 1727 f 1795J, samt brorson till Stadsmusikanten och egaren af Tre 
Remmare Johan Christoffer Leiditz. 

Af slägten Roempke lefde vid denna tid näppeligen mer än en. 
pa hvilken man i detta fall kunde gissa, nemligen: Johan Fredrik [t. 
1753 t 1821] student i Cpsala 1772 och sedermera kyrkoherde i 
Ödsmal. 

>.Mademoiselle Ross* är antagligen Margareta Ross, dotter af 
Stadsmäklaren och Skeppsklareraren Hugh Boss, t 1783, och hans 
hustru Dorotea Schweitzer. 



Digitized by Googl 



SVKNSKA TKATKHTIirPPKR 17ÖÖ — 1779. 



113 



lärer ej anses för underligt om vara snart uphöja et ungt 
Fruntimmer, som förmodeligen utan like trakterar et rö- 
rande instrument». 1 

Violisten Henrik La Hav, som nu för första gången 
uppträder i Göteborg, kom här att spela en ganska in- 
gripande roll på det område som nu är i fråga. 2 Redan 

1 Hon var dotter af civilnotarien, sedermera kämnäreu Carl 
Mathias Gederbourg. t 2, i2 1797. och Catarina Kleonora Björnberg, 
samt sondotter af den bekante 'Götchorgshcskrifvarcn Krik Cederbourg. 

* La Hay uppträdde redan ,3 '« 1772 pa Hiddarluissalen i Stoek- 
holm. Han var frän Amsterdam och anställdes som koncert mästare 
hos enkedrottning Lovisa Ulrika. 1 Göteborg synes efter ett tiotal ar 
hans ställning blifvit mindre god. och 178ä anhöll han om tillstand och 
medgafs äfven att fa inrätta ett kalTehus. med servering af kaffe, the 
och chocolad, »sedan han i saknad af annat tillfälle till nödig utkomst 
icke skall kunna utan särskildt näringsfång sig uppehålla Rådhus- 
rättens Politiprot. ,5 /4 1785J, och samma ar erhöll han den 13 Ang. 
Kongl. Maj ts tillåtelse att inrätta och hälla en offentlig biljard [Råd- 
husrättens Politiprot. 2ft y : följande aret. eller den 8 4 178H. annonserar 
han att lian är »dclogcrad? fran Selleska huset till Rauers stora sten- 
hus, 2 tr. upp pa Torggatan, och har der Kongl. privil. biljard fran 
kl. 7 om morgonen. För att ytterligare hjelpa honom, antogs han 
[Mag. politicprot. '.o 178i)j till Stadsmusikant pa ett ar frän den 1 
Oktober, efter aflidne Rrickman. med förbindelse att anskaffa minst 3 
skickliga gesäller, som första musiken pä blasinstrumcnt 'han 
annonserar ock sä 11 /o efter en som kan blåsa trumpet och en valdt- 
honi) — : har vidare att besörja de till sysslan hörande göromalcn, 
såsom Bönedagars och marknaders utblåsande, vidare att göra musik 
på Stadshuset livar Onsdag och Lördag, da Magistratens Herrar Leda- 
möter åtskiljas, ombesörja kyrkomusik vid högtidliga tillfällen m. in. 
Deremot hade han privilegium pa att utföra musik i enskilda hus, 
hvilket nog icke var någon föraktlig inkomstkälla. Kfter att hafva 
upprepade gånger hos magistraten klagat öfver inträng härutinnan, 
ingick han slutligen 3 2 1 7110 öfverenskommelse med sina antagonister 
Bernhard Hnttcngrcn. C. /•'. Mårtens och And. Rafael Storm, om del- 
ning af förtjensten, sa att när dessa tre anmodades att ensamme spela 
till dans och derför betaltes 4 Rdr Specie, skulle La Hay deraf erhålla 
3 /4-del, och i proportion om inkomsten blefve större: vid offentliga 
konserter skulle deremot dessa tre alltid användas mot 1 Rdr till de 
båda förstnämnde, men endast 24 skill. till Storm. Den senare för- 
ordnades 23/10 17!HI till Stadsmusikant, efter det La Hay tagit afsked: 
han a fl ed. enligt Dahlgren, pa Kungsgården i Ofvansjö socken i Gestrik- 
land «/9 1794. 

La Hay synes städse haft krångliga affärer. 178") stämdes han 
af organisten Johan Askergren emedan han ej enligt löfte gifvit sonen 
Petter Askergren information i musik, men dels uppburit och användt 
pengar som sonen förtjenat. dels ej lem na t honom sängkläder, dels 
såsom sjclf af främmande religion hindrat sonen frän bevistande af 
allmänna gudstjensten. dels i stället för jemn öfning i musiken låtit 
sonen göra drängsysslor samt slutligen öfvergifvit sina akademiska 
musiköfningar och i stället antagit Caffcnäring. >som skall medföra 



8 



114 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



samma år han hitkom gaf han ej mindre an 7 koncerter, 
men i September hade han åter lemnat staden samt tycks 
återvändt till Stockholm, der han följande året den 10 
Mars uppträdde i Riddarhussalen. Först i slutet af 1781 
återkom han på allvar till Göteborg för att bosätta sig 
här, samt ordnade då en serie af abonnementskonserter 
för vintern. Samtidigt inrättade han en »Academie de 
Musique», som hade sina sammanträden hvarje Torsdag 
under hela året, med af brott endast för helgerna; pre- 
numeranterna hade rätt att medtaga en dam, och vid 
hvilka sammanträden La Hav hvarje gång utförde en 
koncert eller solo för viol; de som ej prenumererat beta- 
lade biljetten med 24 skill. Specie. Denna inrättning fort- 
gick åren 1782 — 1785 och måhända ännu längre, ehuru 
inga underrättelser träffats senare än den 2, /i sistnämnda 
år, då det heter att Academie de Musique kom me att 
fortsättas hvarje Torsdag till Påsk. 

Möjligt är äfven att den aflöstes af en annan. Man 
läser nemligen i Hwad Nytt? för den "/io 1784: 

>llcsp. Herrar Amateurer och Älskare af musique averteras. 
att, som Concert- Mästare La Hav är anmodad at hälla en Muiti- 
kalisk Klubb, uti sit Logie i Selleska huset på Stora Hamnegatan, 
uti hwilken hlifwer Kxequerad flere utvalde quartetter, Concerter 
och Solos pä violin m. m.. dertill hörjan sker den 31 Okt. ifrän 
kl. 5 till 8 e. in. och Continueras sedermera hwarje Söndag. 
Hwar och eu Amateur, ehuru liten capacitct han äga ma, äger 
rättighet at för öfning skull framlägga musicalicr. Entréhillctcr 
finnas wid ingången: de, som behaga at Subskribera, kan taga 
et eller 2 Fruntimmer med sig>. 

Vid sidan af denna verksamhet som ledare af under- 
visningen i musik och instruktör för de musikaliska kraf- 
terna i samhället, utvecklade La Hay ett rent af förvå- 
nansvärd! arbete med afseendc på de offentliga koncer- 
terna; vi hafva antecknat, att han, från sin andra hitkomst 
i slutet af 1781 och tills han 1790 lemnade Göteborg, gaf 
förutom abonnementskoncerterna tillsammans ej mindre 
än 22 koncerter samt biträdde vid 7, men dessa tal äro 
det oaktadt tvifvelsutan lägre än verkligheten. 

eftertänkeligt inflytande pa sonens heder[!>>. Parterna förliktes dock. 
Vidare stämdes han 178(5 af hofsmedsmästare Hans Clementsson ined 
yrkande att genast utbekomma l. r > Hdr 41 skill. Specie, men La Hay 
ber om anstånd >för sin oförmögenhet >. [ Kämnersrättens dombok i 
vivila mål, 1785 6 /» och 178(> 1 9> 



Digitized by Google 



SVENSKA TKATKRTRUPPKR 1755-1779. 



115 



o 

Åtskilliga gånger finner man honom vid annonserna 
om dessa tillställningar ej sky åtskilliga egendomliga 
puffar, för att locka allmänheten. Sä heter det den 13 i 
1783, att »Herr Concert-mästaren will wisa hur högt konsten 
på en violin med 4 strängar kan bringas, då han med en 
ordinaire Blyerts-penna exeqverar en solo utan stråke 
just extra ordinairt, hwilket til närwarande tid är et ohört 
konststycke», och den S1 /i2 1780 gaf han en koncert, 
blandad med pukor och T rompetter, hwaruti La Hav 
skal exeqvera en Concert samt solo med mänga variatio- 
ner på violin; wid detta tillfälle blifwer äfwen upförd en 
Harmonie-Musique, som skal blifwa placerad på altan 
midt för Orchestern. Vid in- och utgåendet af Concerten 
låter Janitschar-inusiquen höra sig». 

Som denna skildring af lifvet i Göteborg är afsedd 
att omfatta egentligen 1770-talet, torde det nu anförda 
rörande de musikaliska företeelserna vara tillräckligt för 
ändamålet. Man kan härtill lägga, att den store opera- 
sångaren Karsten uppträdde här den 1 Aug. 1780, Sveriges 
på sin tid förste dramatiske konstnär Abraham de Broen 
1786, abbé Vogler 1791 och 1794. Om den senare kan 
förtjena anföras följande ur magistratens Politiprotokoll 
för den n /i sistnämda år: »Företrädde Kommersrådet, 
Baron Patrik Alströmer och å Kongl. Musique-Directören, 
Herr Abboten Woglers wägnar anhöll att, som han af 
honom blifwit anmodad, begära magistratens tillstånd at 
han måtte uti Gustavi Domkyrka få upföra en andelig 
Orgel-Concert, som skall werkställas den 12 nästk. Au- 
gusti. Bewiljades, med förbehåll at Herr Abboten Wogler 
noga tilser det Orgelwercket så wårdas, at ej någon skada 
deraf tilfogas».(!) 




116 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



I det föregående yttrades att såväl musiken som 
Teatern omhuldades i Göteborg vid denna tid, och der 
hade mäktiga främjare, liksom de äfven uppburos af den 
allmänna smaken. 

Med afseende på teatern försiggick just nu en bety- 
delsefull omsvängning i den allmänna meningen, till följe 
af det lilliga, alltför litliga intresse konungen och de le- 
dande kretsarne i hufvudstaden hyste för denna inrättning, 
och, i stället för att skådespel varit något som man på 
sin höjd kunde tillåta linnas till, blefvo de nu ett efter- 
sökt nöje för de bildade klasserna. 

Detta skedde likvisst icke utan skarpa gensagor, 
hvilket bevisas af följande. En löjtnant von Brakel, språk- 
mästare vid Gvmnasium, anhöll 1775 hos konsistorium 
att »någre af ungdomen måtte, för öfning i franska språ- 
ket, fä agera en comedie *, men detta motsatte sig biskop 
Lamberg och förbjöd ett sådant tilltag. Brakel tog likväl 
icke den minsta notis om detta förbud utan fortsatte för- 
beredelserna, och den 5 Febr. anmälde biskopen i konsi- 
storium, att han försport, det komedien skulle i dag spelas 
på offentlig skådeplats, hvilket han äfven sett bekräftadt 
vid besök pä gymnasium, der då icke befunnit sig fler 
än 6 lärjungar i öfversta klassen, och 14 eller 15 i de 
andre; de frånvarande voro sysselsatta att bereda sig till 
komedien. 

»Utom den tidspillan, som uppstår vid inläsandet af 
ett stycke på främmande språk», tyckte biskopen, »det 
för hederlige mäns barn vara mindre anständigt att på 
en offentelig skådeplats visa sig såsom acteurer, kunnan- 
des lätt de personer, som in sänd t sina barn till gymnasium, 
att undervisas i seder och vetenskaper, blifva högeligen 
missnöjde, då barnen nu i stället sysselsättas med Coinoe- 
dien . Biskopen ansåg dock att de väl för denna gången 
finge spela, men blott i ett privat hus, och med honom 
förenade sig tyske pastorn Malier, men de öfrige konsi- 
storiales menade denna inskränkning icke vara lämplig, 
emedan invitationsbilleter > redan vore utfärdade och 
dä skadespelet utfördes för att dermed uppvakta Hans 
Excellens, Riksrådet Grefve Schefler. Detta blef så- 
lunda konsistorii beslut, men Brakel tillsades derjemte 
att hädanefter icke understa sig uppföra några dylika 
komedier. 



Digitized by Google 



SVKNSKA TKATKRTRUPPKR 1 7.'>5— 1 77». 



117 



Allmänheten dömde emellertid annorlunda om saken, 
och dess talan fördes af en insändare i Hwad Nytt? för 
den u /a, som yttrar följande: 

»Herr Lieutcnant von Brakel, som förbi nder sig war Stads- 
och (iymnasiiungdom ined sin undervisning i Fransyska språket, 
lemnade förliden Onsdag r8 '2 et offcnteligt prof af sina Lärlin- 
gars af bägge könen framsteg och förkofran i språket, da han. 
uti in bjud ne Speetateurers närwaro. lät dem agera twenne af 
Molieres Pieccr, nämligen Ixs Fourberies des Scapins och I.e 
Mariaye Forcé. Kt talrikt Auditorii enhälliga bifall witnade om 
Herr Lictitcnantens ofört ru t na och lyckeliga möda och Lärlin- 
garnes, ibland hwilka woro twänne helt unga Mamseller, ganska 
berömwärda flit. goda smak och qvickhet;» 

och i samma nummer skrifver en anonyme härom: 

»Man förmodar säkert, at de nyligen med sa mycken 
applauce upförda Franska Comödier matte än en gäng bidraga 
till kännares nöje, och det så mycket hellre, som en myckenhet 
hederligt Folk ej haft någon fördel af de dem gifne Invitations- 
Billetter, i anseende til en mängd Personer och Familier. som, 
utan at wara budne. och blott för at mätta synens lystnad, 
framwist oriktigc Billetter, forcerat wakten och förorsakat det 
förargeligaste trängsel. Och skulle wederbörande widare ädel- 
modigt resolvera, at gratis förnöja Allmänheten, boppas man at 
nödiga anstalter widtagas til förekommande af obehörigt Folks 
närwaro, i förmodan at uti denna Staden finnas sa mänga ägare 
af smak, som kunna upfylla det sidsta gängen sa fullpackadc 
rummet». 

Väl synes icke att någon ytterligare föreställning 
gifvits, men det är uppenhart att företaget väckte allmänt 
intresse och rönte en lysande framgång. 1 

Sällskapsspektaklen hade också hlifvit en fullständig 
passion, icke blott i Sverige utan i alla Europas länder. 
»Särskildt rådde i Tvskland och Frankrike ett till mani 
stegradt teaterintresse. I detta nyttighetssträfvandenas och 
reformropens öfveransträngda tidehvarf, blef scenen den 
enda fridlysta plats som lemnades öppen för fantasien 
och dit alla veka och drömmande sinnen togo sin till- 
flygt». Men den offentliga skådeplatsen, med dess vex- 



1 von Brakel synes äfven haft flickskola, ty den 26 /s 1774 annon- 
serar han i »Götheborgska Nyheter» att han har »ett Pensionär-Hus 
för Stadens resp. Invånares Döttrar, hvilka hans Fru åtager sig at, ifrån 
8 — 12 f. m. underwisa uti alt hwad et wäl upfostradt Fruntimmer til- 
hörer, och e. m. 3 — 7 uti Fransyskan. De pa landet boende, som 
astunda sådan undervisning, emottagas helt och hållet i huset, efter 
billigaste överenskommelse >. 



118 GÖTEBORGS TEATRAR. 

lande bilder och situationer förslog ej att tillfredsställa 
vurmen för teatern; »man nöjde sig icke med att sitta i 
sin loge och låta andra gifva sig illusioner. Man erfor 
ett begär att flytta teatern in i sin salong och sjelf upp- 
träda. Så blef sällskapsspektaklet umgängesnöjet par 
préfcrence, dyrkadt nästan med lidelse». 1 

I Frankrike var det ytterst vanligt att de store her- 
rarne inredde teatrar i sina slott eller hotell, och denna 
fransmännens smak för sällskapsteatern blef, då den ut- 
gick frän det land der den goda tonen ansågs hafva sitt 
hem, snart öfverflyttad till andra land. I Sverige var det 
så mycket naturligare att detta skulle blifva händelsen, 
som Gustaf III allt ifrån barndomen haft en egendomlig, 
starkt framträdande håg för det teatraliska, hvilken böjelse 
för öfrigt delades af hans syskon, hertig Carl och prin- 
sessan Sofia Albertina, samt äfven af hertig Carls gemål. 

Också torde det knappast gifvits något hof i Europa, 
der smaken för teatern, och särskildt sällskapsteatern, så 
hejdlöst gaf sig uttryck som i det svenska. »Icke nog 
med att man uppförde prologer och divertissementer vid 
alla förekommande tillfallen; man slöt sig tidtals tillsam- 
mans till formliga teaterband, inöfvade en hel följd af 
stycken, samt repeterade och spelade med en ifver, som 
skulle gjort skådespelare af yrket heder. Särskildt var 
detta fallet tvenne gånger under Gustaf III:s regering, 
nemligen jultiden 1775 — 1776, då konungen bildade »La 
Trouppe de Societé å Gripsholm», samt hela året 1783». 2 
»De dagliga repetitionerna», heter det om hofvets säll- 
skapsspektakel 1783, »började kl. 10 f. m. och afbrötos 
endast för att spisa middag, och ofta dinerade konungen, 
prinsessorna, hertigen och hela teaterpersonalen på sjelfva 
scenen; rcpetitionerne fortsattes kl. 5 e. m. och slutade 
ej förr än kl. K) på kvällen». 

Det är naturligt att denna, allt beherskande passion 
vid hofvet för teatern skulle vinna efterföljd äfven i andra 
kretsar i hufvudstaden. En sådan krets, en blandning 
af aristokrati och högre medelklass, var den, der medel- 
punkten bildades af statssekreteraren Elis Schröderheim 
och hans qvicka fru, och der bröderna Rosenstein, under- 



1 Oscnr Leverlin, Teater och Drama under Gustaf III, sid. . r >8. 

2 Leveri ins anf. arbete, sid. 60. 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1 755— 1 77». 119 



stallmästare Otto Bruse, riddarhussekreteraren Bungen- 
crona, assessor Olof Malmgren och andra bidrogo att gifva 
umgängestonen prägeln af en, till och med under denna 
tid ovanlig qvickliet och finhet; detta kotteri gaf äfven 
teatraliska föreställningar hos Schröderheim pä Järfva. 

Men det var icke blott de tongifvande kretsarne i 
hufvtidstaden som följde hofvets exempel; smaken för 
sällskapsteatern utbredde sig äfven till landsorten, och 
man finner i Hwad Nytt? hur konungens födelsedag, den 
24 Jan. 1778 firades genom dylika tillställningar i t. ex. 
Vexiö. En brefskrifvare från denna stad berättar: 

»Om aftonen kl. 6 upfördes pä Gymnasium en Opera af 
adeln, hwars ämne war: En fredsälskande konungs företräde 
framför en Segervinnare: det lärer icke undfalla Min Herres 
upmärksamhct at wid detta glada tilfälle en Opera, som något 
bland de svåraste, men tillika wackraste stycken för Theatern, 
blifwit i Wexiö upförd. helst därtil fordras en kännedom och 
insigt, som i en aflägsen lands ort ej gerna kan wäntas. men 
då man tillika försäkrar, at verkställigheten däraf öfwerträffade 
allas förmodan. Iärer Min Herre åstunda närmare känna den- 
samma». 

»Sjelfwa Operan, med alla sina åtföljande decorationer och 
poesi är författad af Cornctten von Saekreij, och musiquen, dels 
ny. dels länt af de bästa Swenska och Franska Operor, war 
sammansatt af Herr Öfversten och Riddaren Drake, samt Of- 
werstelöjtnanten och Riddaren G ref Mörner, under hwilka herrars 
inseende den äfwen exeqwerades. Rollerna spelades med bädc 
behag och styrka; de swäraste men wackraste stycken af 
Musiquen ägde så lyckliga kännare, at de näpligen på något 
annat ställe kunnat exeqveras, hwarken med mera konst eller 
bchag[!]. Hal letterna, decorationen och klädnaden gaf detta 
skådespel en lustre, som borde tillhöra dagens glädje >. J 

Det var att förutse, att Göteborg icke skulle blifva 
efter i denna täflan att tillegna sig det som ansågs vara 
umgängeslifvets finaste krydda, och i sjelfva verket före- 
gick man i detta fall sjelfva hofvet, i ty att man här i 
staden redan i början af 1775 uppförde på sällskaps- 
teatern de Belloy's tragedi i 5 akter på vers Gaston et 
Bayard* samt efterspelet Silvain, båda naturligtvis på 
franska. 

De som i Göteborg ställde sig i spetsen för dessa 
nöjen voro familjerna Claes Alslrönur och John Hall. Lik- 



1 Hivad Nytt? Hivad Nytt? 6 ( 2 1778. 

2 För första gängen spelad i Stockholm den ^/s 1801 i .1. D. 
Valerii öfversättning. 



Digitized by Google 



120 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



som brodern Patrik Alströmer företrädesvis var musik- 
alskare och af Carl Ferscn i dennes memoirer erhållit in- 
tyget att vara en af landets insigtsfullaste musikkännare, så 
älskade Claes Alströmer teatern. Hösten 1773 vistades han 
och hans fru, jemte broderns hustru, i Paris, och voro 
bland annat närvarande vid uppförandet af operan »Zemir 
och Azor», och, heter det i berättelsen härom, »kan man 
säga att ingen åsyn kunde wara ömare, än att se de 
bägge Swenske Fruarne härwid falla tårar». 1 

John Hall, son af en till Göteborg inflyttad engels- 
man, Benjamin Hall, var född här den 15 /a 1735 och så- 
ledes vid denna tid 40 år, hade såsom handlande bragt 
sig upp till en högst betydlig förmögenhet, men ville på 
samma gång njuta af lifvet, och hans hem ansågs vara 
ett bland de linaste och behagligaste i staden, lycklig 
som han var att i sin unga hustru, Christina Gothén, ega 
en värdinna, sådan att till och med en kännare som 
Schröderheim blef »enchanterad af hennes bekantskap» 
och i bref gaf en hänförd skildring af henne. 2 

Det var som sagdt dessa båda familjer, hvilka sam- 
lade omkring sig ett kotteri af yngre officerare vid garni- 
sonen och andra krafter, med hvilkas tillhjelp de under 
åren 1775—1776 gåfvo en följd af dramatiska föreställ- 
ningar, hvilka, åtminstone till någon grad, erhöllo en viss 
offentlighet. 

Det synes som kanslirådet Claes Alströmer och hans 
fru, den 27-åriga Sara Catarina Sahlgren, varit de som 
tagit första steget, och en skildrare i Hwad Nytt? af säll- 
skapsspektaklen yttrar i bref »ifrån en Resande i Göthe- 
borg til Des Wän i Stockholm», dateradt den 25 Dec. 
1775: »Det är Herr Cancellie-Rådet Alströmer och des 
Fru, som Götheborg är skyldig erkänsla för deras omsorg 
att utbreda en god smak, och för deras åtrå at hos sina 
Medborgare upwäcka tycke för de nöjen, hwarigenom 
kärlek för dygder och seder ännu mera stadgas. Hos 
detta Herrskap upfördes i början af året Gaston och 
Bayard, då uti efterspelet Silvain 3 fröknar Alströmer 



1 Hwad Xijtt? Hivad Xtjttt 5 <12 177:i. efter en engelsk tidning. 

2 Enda dottern, Christina Hall, blef 19-arig gift med En af Ri- 
kets Herrar. Amiralen Grefve Claes Adam Wuchtmeistcr ; ende sonen 
ater var den olycklige John Hall d. y. 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755 -177». 



121 



agerade, döttrar af Commerce-Kådet oeh Kiddaren af 
Kongl. Wasa Orden Herr Patrik Alsirdmer . 3 

Ovisst är om nian spelade något mer vintern detta 
år, åtminstone känner man icke något härom. Troligt 




Fig. ti. John Hall d. ä. 
Oravyr af do Meulemeexter efter Sparrgren. 



är att man först frampå hösten återupptog dessa nöjen, 
då man inöfvade Fenouillot de Falbaires sensationsdrama 

8 Dessa tre döttrar voro: Christina Maria, f. 1762 och således nu 
13-årig, sedermera gift med kaptenlöjtnanten, grefve Charles Emil 
Iswenhaupt, Margareta Hedmig, sedan gift med ryttmästaren, grefve 
Nils Cronstedt, samt den 11 -a riga Anna Helena, 1784 gift med öfver- 
sten, grefve Gustaf Leivenhaupt. 



122 GÖTEBORGS TEATRAR. 

L' Honnéte Criminel samt en liten komedi, Celinde, såsom 
efterpjes. Dessa uppfördes den 13 December 1775 hos 
Claes Alströmer, samt några dagar senare eller den 18:de 
hos John Hall. 

Om utförandet af L' Honnéte Criminel yttras i Hwad 
Nytt*?, att »detta öma stycke har blifvit så lyckeligen före- 
stäldt, at mit sinne därwid känt alla de rörelser, wänskap, 
ömhet, tacksamhet, godhet och mensklighet upwäcka». 1 
Om de uptrådande heter det: 

>Herr Podolijn, Vigoureux, Dahlström och Villoclaire hade 
Hufwudrollerne. och förtjcnte det hifall, som dem sa enhälligt 
gafs. Jag far härwid anmärka, at de 2:ne första, som förcstältc 
M. dOlban och André woro aldeles utan jäninförelse, äfwensoni 
Mademoisclk* Liaison, som spelade Ccciles role. Madame V1//0- 
claire agerade Amelies Personage. Åskädarne mäste flera gånger 
släppa til ögonen, och de wackraste tårar tolkade wid flera til- 
fällen de ömaste tänkesätt. När André igenkände Cecile, kunde 
det härdaste hjerta ej annat än röras, och gjorde Herr Vigoureux 
sin role til allas nöge under hela Spectaclct, men i synnerhet 
dä han utropade: 

>Kst-ce donc vous. 
Est ce vous, ma Cecile? Amante toujours chére, 
. Permettes qu' a vos pieds». 

När han härwid föll pä sit ena knä. hastigt åter upreste 
sig och sade: 

»Que fais tu. malheureux? 
()u tailloit emporter unc ardeur téméraire? 
Ah! joubliois. — — — Voici, voici 1'instant affrcux 
Ou je sens tout le poids, du destin qui maccable;» 

och dä han stälte sig som halfdöd emot muren. gjorde han 
det på et sa intagande sätt. som skulle hedra en den störste 
Acteur. 

Min Herre må föreställa sig at det ej war mindre rörande, 
då Lisimon och André ater idkades. Den imellan dessc så 
wärdige och mänskligheten hedrande strid om at gå til galé- 
rerna hlef på Theatern ojämförligen utförd. Fruntimren wisadc 
härwid sit hifall pä et sätt, som upwäkte ännu mera allas 
rörelse. 

Hwad kan mer ädla känslor wäcka 
Än ömhetstarar hos de täcka? 



i Hivad Sytt? Hwad Sytt? 8 i 177(5: Utdrag af et Bref ifrån en 
Hesande i Götheborg til Des Wän i Stockholm, datcradt den 25 Dec. 
1775. Patrik Alströmer skrifver härom 6 /i 177(5 till Gjöi-well: »I Bror 
C, läses hus. samt sedan i Hr Halls, uppfördes I, 'Honnéte Criminel och 
efteråt en liten piece Celinde, i hwilka gens de qualité, och deribland 
alla mina barn, agerade. Det gick rätt väl och hlef en riktig theatre 
därtill uppsatt». 



Digitized by Google 



SVENSKA TKATKHTIUPPER 1753--1779. 



123 



Och dessa fick man ymnogt sc. 
Som skönhctswärdct dubbelt högdc; 
När Lisimon och när Andre 
Med sina dygder oss förnögde. 

Hwad M. dOlban angår, sä märktes under hela Represen- 
tationen at Herr Podoliin sjelf uplifvades af samma tänkesätt. 
Det matte ej wara swart at agei-a den person man sjelf liknar 
i sinnelag». 1 



1 Podolijn, Johan Frans, bokhållare pä kontor, gift med Anna 
Norberg, och förmodligen son af v. konsul Johan l*od<dijn, f. omkring 
1708 f 1780. Podolijn var stor myntsamlare och efterlemnade ej 
mindre än 114 guldmynt. 3,077 i silfver och 3.327 mynt af koppar, 
tenn, bly och brons, förvarade i 0 skap. Om denna samling uppkom 
tvist. Sysslomännen i hans gäldbundna dödsbo, ekonomidirektör 
Martin Staaf och fänrik Daniel Ahman, stämde ncmligcn gode männen 
för firman Sahlgren & Alströmer med yrkande, att samlingen, som vid 
Podolijns död funnits i hans sängkammare, enligt specifikation i bo- 
uppt. 6 /8 1784, men derifrän uttagits och aflemnats till firmans gode 
män, matte återställas. 

Svarandena genmälde, att, enligt firmans böcker, herrar Sahlgren 
& Alströmer ar 1778 af Podolijn köpt dennes myntkabinett för 2.333: 
10 Rdr Specie. Detta bestreds af Staaf. som påstod, att det mynt- 
kabinett, som nu var i fråga, tillkommit efter 1778. i det Podolijn, 
enligt hans egen bok, i Mars 1782 pantsatt hos kapten A nagrius guld- 
och silfvermynt för 1.300 Rdr, i Brand- och Försäkringskassan för 
500 Rdr och på flera andra ställen för betydliga poster: först den w lb. 
1782 hade Podolin mottagit af Staaf för 1,333: 10 Rdr Specie ett mynt- 
kabinett, som tillhört Strömska sterbhuset. bestående af en svensk 
myntsvit, och efter Direktör Ströms död köpte Podolijn ytterligare en 
myntsamling i röd t skap. 

Jacques Yigoureux. f. 8 /4 1730; ^'l 1787 beviljades enl. magistra- 
tens politiprot. burska p ät honom, »som dels under vistande pa ut- 
rikes ort och dels här förvärfvat insikt uti förfärdigandet af nipper 
och galanterivaror. dervid han flere ar bi träd t Meublehandlare Bertet, 
men nu mera will för egen räkning företaga någon näring med dylikt 
kram, samt med af honom förfärdigade modesaker. Han har under 
ett mångårigt vistande i staden, enligt Kanslirådet baron Claes Al- 
strömers intyg, fört ett skiekeligt och anständigt upförandc:» i borgen 
gingo för honom sockerbagare Jacob Hammarstedt och bagare Jacob 
Swanberg Den K /io 1785 annonserar han i >Götheborgska Nyheter» 
om »wackra Luft-Bollar, eller Aerostatiska Machiner, af 3 fots diameter, 
nöjsamma at nyttja, antingen i rum eller pa fria fältet, hwilka med 
ringa kostnad kunna uppsläppas; med hvar Luft-Boll följer tryckt 
underrättelse hur de böra fyllas». För öfrigt uppträdde han såsom 
hjelpreda för främmande konstnärer som anlände till staden, och vi 
få tillfälle längre fram återkomma till honom och hans barn. 

Den 8 /s 1787 [ Kämnersrättens dombok i cioila mal] kom för rätta 
»möbelhandlarc» Jacques Yigoureux. stämd för det han nekat för sitt 
namn pä en revers ä 297:28 Specie för saker mottagne 1778 af Söder- 
ström & Alsing till försäljning. Yigoureux uppgå f sig icke vara något 
skyldig: han hade fatt varorna i kommission, men betalt det som 
sålts och lemnat äter resten. När han gjort detta ville emellertid 



124 GÖTEBORGS TEATRAR. 

Om utförandet af »Celinde» heter det, att dervid 
medverkade, förutom de nämnda tre unga fröknarna Al- 
strömer, äfven deras kusin, den blott 9-åriga Anna Mar- 
gareta Alströmer, 1 och »kan man aldrig nog förundra sig 
öfver dessa fröknars framsteg, äfwen på Teatren. Täta 
handklapningar betygade det Sällskapets erkänsla, som 
nu fick wara witne til det loford dessa Fröknar på alt 
wis sjelfwc beredde sig». 

Bland öfrige uppträdande framhållen, utom Herr 77uim 

och Herr von Vicken, den 6-årige Jonas Alströmer, »som 

ganska väl utförde sin role» och som brefskrifvaren hedrar 

med följande reflexion: 

»Kn tidig wår plär gerna båda, 
At man skal snart i mognad skåda 
Den wäxt, som skjuter fram sin knopp, 
Den ungdom, som i dygd och seder, 
I smak och kunskap fostras opp. 
Som snillet med sin fackla leder 
Och styrer i dess snabba lopp. 
Till Ärans tröst och Landets heder, 
Hwad gifwer den för säkert hopp?» 2 

Al&ituj hafva ett skriftligt mottagningsbevis som äfven uppsattes; »ny- 
ligen inkommen i riket», yttrade Vigoureux, »och knappast förstående 
när någon tilltalade mig pa svenska, men alls intet kunde läsa skrifvet. 
var jag nog enfaldig lekna mitt namn derunder, utan att veta hvad 
som var skrifvet. i den förmodan att alla skälmstycken, synneiiigast 
af bättre folk, i Sverige voro bannlysta och minst föreställande mig 
sådant hos Alsing, som alltid förut bemött mig med bevågenhet >. 
[Målet anmäldes den 3 ;7 vara förlikt.} 

Han uppsade burskapet ^/S 1800. och drog sig dä från affärerna, 
som han ej drifvit pä 2 år, samt afled ^/i 1813; den efterlemnadc 
förmögenheten utgjorde endast 100 rdr banko [enl. bouppteckning 
*Vi 181 5]. (1. m. Antoinette liaoée, som efterlefde. 

Hvem > Dahlström > var kan icke sägas; möjligen regementsväbeln 
Anders Dahlström. 

Herr Yiltoclaire med fru; den förre var en till staden nyligen 
anländ fransk språklärare, som troligen icke länge stannade i Göte- 
borg, eftersom alla andra underrättelser om honom saknas. 

Mademoiselle l.iaison, eller som hennes namn, förmodligen rättare, 
äfven skrifves: Lieyeon, var en fransyska som förut uppfostrat grefvc 
Carl Forsens döttrar. Ulla och Augusta, de mest omtalade och firade 
skönheterna i Gustaf III:s hof, och nu handledde den unga Margareta 
Hedvig Alströmer. 

1 F. 1706 och 1782 gift med majoren, friherre Mls Silfuersköld, 
samt dotter af den nu aflidnc August Alströmer. 

2 Hvem det var af den talrika slägtcn Tham som uppträdde i 
Celinde. torde blifva svart att säga. 

Henrik Adolf von Vicken. f. 1732. löjtnant vid artilleriet i Göte- 
borg 1773, slutligen major, död 1790. 

Jonas Alströmer, ende sonen af kommersradet Fatrik Alströmer, 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1 7.*).*>— 1 779. 



12.) 



Måndagen den 18 Dec. 1775 uppfördes, som förut 
är nämndl, åter dessa pjeser, men nu hos John Hall, 
hvilken, som hrefskrifvaren yttrar, i sitt hus har den 
största sal i Göteborg: Herr Hall hade all möda ospard 
att få en wacker Thea t er upbygd, och gaf efteråt i samma 
rum en hal åt Sälskapet, som bestod af inemot KM) per- 
soner. Balen warade till nästa morgonen. Denne gode 
patriot är känd för en ganska god smak, och hwem är 
af warde i Stockholm, som ej känner den hehageliga fru 
Hall? Min Herre kan således sjelf föreställa sig at denna 
fete var en af de bäste, som någon privat här i Riket 
gifwit. Döm häraf om Götheborgska smaken, och se 
Invad eflerdöme en stor Kungs upmuntran werkar på 
folkets tankesätt!* 

Nästa gång en föreställning gafs var på konungens 
födelsedag den 24 Januari 177<i; denne dagens hugneliga 
ankomst gafs först om morgonen med Heveille af Janit- 
scharmusique tilkänna. Klockan 11 sammanträdde Göthe- 
borgska Wetenskaps- och Witterhels-Sälskapel, för at åhöra 
en af Hr. C. .1. Brunjeansson med wanlig styrka författad 
oration. Klockan 3 e. m. samlades Stadens förnämste 
I invånare hos Herr Cancellie-Hådet Alströmer, lnvarest 
upfördes pä Theatern Tragedien Gustave af Piron och 
Lustspelet La belle Oryueilleuse», den senare af Destouches, 
hvarjcmte den förra pjesen föregicks af en til detta ämne 
och dagen författad Proloyue pä fransyska wersar af en 
ung, wittcr och lyckelig skald . 1 

var född 17K9 19 6. f i Alingsås 184">, gift med sin kusin friherrinnan 
Anna Marg. Silfversköld, f. 178.') f 1838. 

1 Hivad .V////:' Hivad S'i/11? 2s /i 177(i. Kn insändare i samma 
tidning för den - J ,'i yttrar: 

»Om jag ej sjelf warit närwarande wid det Skadespel som för- 
liden Onsdags upfördes hos Herr Canccllic-Kadct Alströmer, utan en- 
dast läst den uti Hwad NyttV N:o 21 och 22 införda berättelsen därom, 
hade jag snart kunnat tro at Herr Cancellic-Hadet bygt ordentelig 
Thcatre och underhöll en beständig Troupe. men. pa det främmande 
Läsare ej genom den anförda nyheten matte blifwa irrade, far jag 
lemna följande underrättelse: Herr Cancellie-lladet Alströmer. som hade 
är kännare och älskare af alla smakeliga nöjen, har, bäde för egen 
och Wänners ro, flera gånger lätet upföra Skadespel uti sin sal, som 
dä waret med sma Theatredecorationer beprydd. Des brordöttrar, 
med atskillige Herrar och Fruntimmer, som wclat roa sig och andre 
med Theatraliska nögen hafwa best rid t rolerne. 

På den glada dagen den 24 Jan. upfördes ånyo pä denne Thcatre 
Tragedien Gustave af Herr Piron. hwartil äfven en til denne daften 



Digitized by Google 



1 20 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



I »Gustave», hvilket sorgespel mottogs med det »en- 
hälliga bifall, det med så många skal förtjente», inne- 
hades hufvudrollen af Margareta Hedvig Alslrömer, och en 
anmälare yttrar om utförandet följande: 

»Adelaide bör wisst i alla afsccndcn först nämnas såsom 
den, hvilken ådrog sig allas förundran. 

Fröken Alslrömer, ehuru blott 12 ar gammal, spelade denna 
Rele på et makalöst sätt. Detta är sa mycket mera undrans- 
wärdt, som hon på en ganska kort tid måste lära sig densamma. 
Wid alla tilfällen iakttog hon sin personage på det n ogaste, och 
under sjelfwa actionen rögdes så mycken smak och fincssc, at 
de störste kännare ej fyllest kunde berömma densamma. Et 
bevis däruppä var det, "at då Adelaide i Tredje Acten. Sjette 
Scenen igenkände Gustave och utropade: 

>Ah! Je le reconnois; J'cmbrasse mon epoux» — 

blefwo alla Åskådarne på det ömaste rörde och lilla Fröken 
Anna Margareta Alströmer, blott 8 är gammal, föll därwid i en 
sä häftig grat, at hon pä en lång stund ej kunde stilla sina 
tårar. Med et ord: Fröken Alströmer var makalös: 

Jag tror, att Momus kunde röras, 
Om han Adelaide fått se, 
At äfvven sina tårar ge. 
Dock om des hårda suck fick höras 
Han däraf wisst sitt ämne tog 
At han nu måste tiga stilla 
Och med sit bifall äfwen gilla 
Den som ej kan berömmas nog». 1 

Af de öfrige rollerne innehades Sophies af fröken 
Hårleman, »som, ehuru hon nu för första gången syntes 
på Theatren, agerade ganska wäl och röjde redan den 
goda smak och de framsteg som med tiden lofwa ännu 
mera. Mademoiselle Liegeon iakttog den wärdighet, den 
ståndaktighet och det föragt af alla lyckans hotelser, som 
åtfölja Leonores character; Det war ej första gången som 
denna lyckeliga Actrice ådrog sig rörde Åskådares erkänsla 



lämpelig Prologue war författad. Men långt ifrån at alla Stadens för- 
nämsta Inwänare derstädes samlades, hade Herr Cancellie-Rådct endast 
inviterat sa många af sina Wänner. som et trängt rum kunde tillåta». 

1 I Götheborgs Allehanda hyllades också M /i 1776 den unga skåde- 
spelerskan med följande poem : 

>Wär tids Adelaide med aldra bästa bjerta 

Hwart bjerta får och rör: 

Den forna wäckt en Hjeltes smärta. 

Och denna flera fangnc gör!» 
»Dessa unga fröknar Alströmer», yttrar äfven Levertin i sitt förut 
citerade arbete, »erinra om m:me dc Genlis af La Harpe besjungna 
båda döttrar, som vid 12 och 13 års ålder med sådan fin uppfattning 
och sådan brådmogen känslighet uppförde sin moders skådespel». 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATEKTHIPPEH 17.V> 1779. 



127 



och beröm; i Gaston och Bayard», i >L' Honnéte Cri- 
minel» hade man förut fatt se henne göra sig lika förtjent 
af et enhälligt loforrf». 

Af de manliga partierna spelades Gusta ve af hr Podo- 
lijn> Christian af Herr Joseph, Rudolph af tänd rik von 
Stapelmohr, Casimir af hr Sten Alsiny och prins Fredrik 
af hr VigoureiLv. 1 

Härmed upphörde, så vidt är kändt, dessa sällskaps- 
spektakler. Det kan dä vara lämpligt afsluta redogörelsen 
för desamma med det af M. (i. Wallensträle författade 
poem, som finnes infördt i »Göthehorgs Allehanda» för 
den 80 /i 1776; »Til Fru Cancellie-Rådinnan Alströmer, dä 
Tragedien Gustave Wasa af Hr Piron Hos Henne upfördes 
på wår Allernådigste Konungs Födelse- Dag den 24 Ja- 
nuari > : 

»När werlden sjunger Hjeltens dygder. 
Sen Hon Hans höga Storwcrk sett. 
Som i en blink åt (iötha Bygder, 
Kn .sann och laglig Frihet gett. 
När nu den Dagen äter blänkte. 
Som till war sälla räddning skänkte 
Kn GUSTAF just för tretti ar. 
Han nya wördnadsämncn tager 
Hos dig, då i sin rätta dager 
Man GUSTAFS stamfar skada far. 

• 

Af samma Nit den Tredje lågat; 

Då Folket rätt i faran stod. 

Och Han liar alt for Frihet wagat. 

Fast lagern ej blef stänkt med blod. 

Kn Christian bäfwar för wår Wasa 

Och dä de små Tvranner rasa. 

Wår GUSTAF drifwer dem på flygt. 

De Bägge däri likhet äga. 

Och Swerge kan med wisshet säga, 

At Bägge det ur fjettrar rykt. 



l Hutad Sylt'* Hmad Sytt* 25 2 1776: Berättelse om Skadespelet 
Gustave, Tragedie af Herr Piron. upförd den 24 sidstlcdne Januari hos 
Hr Cancellie-Hädet Alströmer. 

Joseph är helt och hållet obekant. 

Gustaf Rudolf von Stapelmohr, f. 1749 f 1827, fändrik vid Öst- 
göta infanteri, tullförvaltare i Wadstena, samt son af Öfverinspektoren 
vid tullen i Göteborg Christoffer von Stapelmohr och således bror till 
den bekanta fru Schröderheim. 

Sten Alsing är förut omtalad i samband med de musikaliska 
företeelserna i staden. 

Fröken Hårleman, ovisst hvilken. 



■ 



Digitized by Google 



1 28 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Camilla! Du den känslan lyder, 
Hwars ursprung ädel ömhet är; 
Du med Ditt Snille könet pryder. 
Din smak om hjertat witsord här. 
Kan någon G T STA F bättre prisa. 
Än at i all sin klarhet wisa 
Det mod, som Han wid börden ärfl? 
Ju större wällust, som wi njuta. 
Dä wi nu trohets suckar gjuta 
Ju mera lof Du Dig förwärft!» 

Midt i den allmanna teateryrseln fanns det likväl en 
del kalla hufvuden, som icke försummade del inbjudande 
tillfället att gyckla med det eljest allrådande modet, och 
man finner i tidningarne stundom uttryck för denna 
stämning. Så läser man den 20 Dec. 1776 i Hwad Nytt? 
ett »Bref med Posten ifrån T . . Ha », der det heter: 

»Barbaras dag förlidet år inrättade jag här i staden et 
Physionomiskt Samfund, hwars första Session jag öpnade med 
et tal: »Om Dubbelt-öls nytta i Rötfeber* [jag har glömt nämna 
at jag är Stads-Physicus i T.J Detta tal kommer icke at tryckas, 
men det Diatribe jag upläste pä l,100:e Jungfrurs dag. >Om 
sättet at af utströdd Tobaks-aska inbärga ren Cardus* skal med 
första tryckas i Skanör. 

Wi hafwa äfwen om jag får lof at säga, wår egen Theater 
fast wi icke kunna ännu comparera den med Stenborgska och 
Seuerlingska Troupperne. men med tiden hoppas wi at kunna 
öfwergå dem. Här om dagen upfördes härstädes, med alment 
bifall. Hofnutns död, et Borgerligt Sorgespel i 7 acter samt 
Skinbyxorna, Opera comique i 2 acter af Magister Gispogapius; 
i morgon ärnar man gifva Truts med Bågen och /' Aveugle Clair- 
voyant eller Den Blinde Seende, hwartill ämnet är taget af en 
grosshandlare här i Staden, som i mjugg fournerat min Swäger 
med waror och anrollerat oss bägge i det stora och tålmodiga 
Broderskapet >Lcs colleurs celebres». 

Pa Hådstufwusalcn hallas äfwen Assembleer, hwarwid sta- 
dens Skönheter täfla med hwarandra i smak och granlat. Fru 
Apothekerskan Murkedull brillerar därstädes uti en prägtig 
cattuns Boberonde med Considerationer på faleholanen, samt 
en Coeffure gjord au temple du gout i Stockholm, som förestälde 
Ormen och K va i Paradiset. 

Anders Wingelmark> . 1 
En annan parodi läses i Götheborgs Allehanda» för 
den 21 Febr. 1777. Den i det föregående anförde bref- 

1 Hwad Nytt? synes under Roséns tid varit rent afvogt stämd möt 
teatern: det heter nemligen den 17 /n 1772: »Magistraten har. för att 
skydda medborgares handel, den 14 dennes förwist en hop Italienare 
som utbödo kopparstick och målningar m. m. Ganska wäl! Gange sä 
flere Landstrykare, Conwdiantcr och Gycklare. !■> 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 



1 2<) 



skrifvaren »från T... a», som redogjorde för ett der in- 
rättadt »Vitterhetssamfund», gisslar äfven lidelsen för 
Teatern och berättar att den i nämnda Samfund verk- 
samme »Stads-gratulanten», som levererade 100 vers för 
4 styfver, äfven författat »en opera-tragedie-comique» med 
den lilla nätta titeln: »Longinus Nothus, som hade allenast 
warit en kockspoike och hit flå huden af en orättrådig 
domare, dräp på en gång HO sina bröder, och i den sista 
Slagtningen förlorade Kronan och Lifvet, och satte sig sedan 
på en båt med alla sina skatter och Frillor >. 

Om det betydande värdet hos detta odödliga arbete 
yttrar brefskrifvaren: 

»Det ir i sitt slag ett mästerstycke, och wisar Auctors 
beläsenhet uti Historia Politica. Mythologien. Anthropologicn och 
Polylogien. Der andra mala sina hjeltar hwar för sig, har han 
gadt sa långt i konsten at han sammandraget det vigtigas t c af 
hela Persiska Monarchien i en person. När kejsar Longinus 
slutligen förlorat slaget, griper han den Hjeltemodiga utvägen at 
stiga upp pa det olyckliga hålet, hwilket Auctor beskrifwer med 
följande bewekeliga ord: 

»Först breder han ut kappan den röda. 
v Hwarpå han skulle klifva til döda: 

Sedan breddes mantelen hla. 
Den läter han frillorna trippa uppä. 
»Kom», sade han. »aldrakärasten min. 
In i döden blifwcr jag vännen din. 
Du aldrakärasten min!» 

»Utom detta präktiga Sorgespel har han äfwen sammansatt 
et Efterspel, hwaruti hans (intliga och klyftiga hjerna ej mindre 
röjer sig. Det föreställer: >Huru Mössen hänga bjällran pä 
Katten*. Anledningen är tagen af den bekanta fabeln om Mös- 
sen som höllo rad, huru de skulle hänga bjällran pä Katten. 
Herr (iratulanten har här pa ett nytt och förr ohördt sätt gatt 
till wäga i Comiska wetenskapen, i det alla Actcurerne föreställa 
oskäliga djur. pa sitt wis ganska förnuftigt talande, som fram- 
deles torde lända till mönster för andra Comiska skribenter». 

»Äfwen har han i utförandet af skadespelet gadt längre 
än sjelfwa Kabeln, ty han wisar der möjligheten att hänga 
bjällran pa katten. Föralaget upprinner och ut föres af Jungfru 
Musitetta [ty bland Mössen tinnes ock sina jnngfrurj. som införes 
sålunda talande uti Mössens allmänna Rådplägning: 

Nej. kära Moster lilla 

Bättre skall jag Katten drilla: 

Af vara wäderkornshar måste man göra en snara. 

Och däri fånga Katten, den rara; 

Sedan skal jag hoppa pa ryggen. 

Och hänga bjällran pä den styggen. 

Dä skal wi fritt öfwa wära lekar. 

Taga emot främmande och gnaga feta stekar, 

i) 



Digitized by Google 



130 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Och man skal se Mössen så fintlige wara, 
Som någon apeskara!> 

>Så wfll Skådespelet som Efterspelet äro en gång på prof 
eller til öfning upförde. Ledamöterne höllo nu pa at granska 
och fälla sina omdömen. Profwet hölls i en stor lada, hwarest 
åskådame hade sina rum. och på logen, som Min Herre wet 
alltid är något uphöjd, war Theatern. Actcurcrnc, fastän ovane, 
spelte sina roller förträffeligen. 1 synnerhet krögarens fru, som 
för sitt dyra och wördiga utseende samt gälla röst presenterade 
kattens person. Som Hjällekon war horta. hade man ej annat 
rad, än att sia botten ur en houtcillc, och deri hänga en stor 
spik; detta gjorde fyllest för bjällran, och det war för tokroligt 
att se Gumman med en tom, bottenlös och klingande Bouteille 
under hakan >. 




Fig. 7. John Halls sigill. 

Med afseende på skådeplatsen för de nu skildrade 
sållskapsspektaklerna i Göteborg, hafva vi sett att Claes 
Alströmer inredde en tillfällig scen i sin sal, och försåg 
den med erforderliga dekorationer. John Hall gick längre, 
i det han uppförde en särskild Teaterbyggnad på den 
tomt vid Sillgatan, som låg vester om det af honom be- 
bodda hörnhuset. Då detta företag torde vara det enda 
i Sverige, som tillkommit för enskild persons räkning, 
och då huset ännu finnes qvar, torde det icke sakna in- 
tresse att närmare redogöra härför. 

Den betydliga egendom, som nu bär tomtnummer 
30 i 8:de roten och är belägen i hörnet af Torg- och 
Sillgatorna, med adressnummer 20 åt den förra och 1(> 
at den senare, samt för närvarande eges af grosshandlare 
Ahrenberg, utgjordes i forna tider af fyra särskilda gårdar, 
nemligen : 

a — b, tomterne närmast norr och öster om hörntomten. 
Dessa egdes i slutet af 1600-talet af Jon Andersson 
liökman. Man känner icke på livad sätt de sedermera 
kommit till den framstående handlanden Mackabeus 
Thornton, men denne sålde dem, eller som det heter: 
tvä tomter mellan Albrecht Hunters gård i öster och 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 131 



Margareta von Sollen i vester (bör vara: Hunters gård i 
norr och Marg. von Sollen i söder och vester), för 1,150 
daler Smt till handlanden Petter Using, enligt den senares 
uppbud 30 /4 1(594. 1 

Den senares enka, Anna Kinnaird, sålde derefter den 
30 /e 1703 till bokhållaren vid Tyska skolan Mathias Schotte 
»en tomt på Torggatan, mellan Sara Pohlmans gård i 
norr och Marg. von Sollens i söder, äfvensom baktomten 
åt Sillgatan, mellan den senare i vester och Anders Tim- 
merman i öster», 81 fot i långd och 24 fot i bredd, för 
1675 daler Smt, samt »en hederlig diskretion». 2 Dennes 
enka, Maria Christina Volkwardt, blef den 26 /3 1 7 30 om- 
gift med Juveleraren Johan Henrik Florens Orth, hvilken 
på detta sätt blef egare till gården; han förenade under 
sin tid med dessa tvenne tomter, ytterligare en vid Torg- 
gatan, nemligen: 

c, den närmast norr om den förutnämnde. 

Den äldste kände egaren af denna tomt är 1694 
klockaren vid Tvska kvrkan Atbrecht Hunter, 3 som likväl 
hade afyttrat den före sin död 1696. 

Sju är derefter, eller 1703, egdes gården af Sara Pohl- 
man (eller »Sara Pohlman med son»), enka efter hand- 
landen Martin von Lengercken. Hon var född 1636 och 
afled 1714, för h vilket senare år man finner sterbhuset 
betala tomtörena. Med »sonen» får väl förstås handlan- 
den Johan Volrat von Lengercken, f 1715, åtminstone är 
det hans enka, Ingrid Borgstedt, som finnes antecknad 
såsom egarinna åren 1715 — 1727, och som särskildt 1726 
är betecknad såsom »fattig». Hon var dotter af en Erik 
Hansson, samt syster till tullnären i Warberg, Petter 
Borgstedt. Bouppteckningen efter henne den 17 '/* 1727 
visar en behållning af 671 daler Smt, dcribland hus 
och gård på Torggatan v, värderad till 503 daler; arfvet 
delades med Vi-dcl till sonen Johan Volrat, hvilken 
1724 var bryggaregesäll i Stockholm, samt med en V*-del 



1 Petter Ising. f. 1657 f 1697. (i. 1688 m. Anna Kinnaird, 
f. 1647 f 1731, dotter af handlanden Alexander Kinnaird. f. 1618 f 
1688 och Magdalena Kleinschmidt. f. 1629 f 1698. 

2 Mathias Schotte, f. 1661 f 1728, valdes i Juni 1691 till hok- 
hällarc vid nämnda skola, g. 5 no 1697 m. Maria Christina Volkwardt, 
t före 1757. 

3 Atbrecht Hunter, f. 1625 f 1696. (i. V 26 8 1655 m. Marqarcfa 
Phjss, f 1670,' 2) m. Cutarina Larsdollcr, f. 1652 f 1679. 



1 32 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



till h vardera af mannens syskon, Jurgens, Cicilias och 
Martins arfvingar. 

Bland dessa var äfven Jurgen von Lengerckens dotter, 
Sara von Lengercken (f. 1708 f 1755), som blef gift med 
handlanden Harry Schultz i dennes andra gifte. Då man 
i tomtöreslängderna finner den senare antecknad såsom 
egare från och med 1728, är det troligt att han tillöst 
sig de andre arfvingarnes lotter i egendomen. Schultz, 
hvilken erhållit burskap 22 /e 1723, gjorde cession 1738 
och synes derefter icke förmått repa sig, hvilket äfven 
nogsamt visade sig vid hustruns död, då tillgångarne en- 
dast voro 70 daler 11 öre Smt, men skulderna 882:20 
daler. Till detta hade gifvetvis och ej minst bidragit att 
huset ödelades i den stora eldsvådan 1746. 

Tvenne år efter denna, eller 1748, beflnnes juvelerare 
Orlh vara egare af tomten, och hade sålunda i sin hand 
förenat tre af de ifrågavarande egendomarne. 

Orth, eller som han sjelf skref namnet: Ortt, hade 
erhållit burskap 4 / 12 1731 och afled 1754, efterlemnande 
en förmögenhet af (5,603 daler 13 öre Smt, deraf hus och 
tomt på Sillgatan, värd 1,433 daler, samt 3 är 1746 af- 
brändc ödetomter på Torg- och Sillgatorna, värderade till 
578 daler, och för öfrigt bland annat 3,005 daler i juveler 
och guld. Bland bohaget fanns ett litet rödt skåp i 
köket med årtal 1688, ett litet »Myntkabinett-, värderadt 
till 2: 16 daler, samt ett i öfrigt rikt bo, deribland ett 
bibliotek om 167 nummer, — något för den tiden ytterst . 
ovanligt; det omfattade bland annat arbeten i fortifikation, 
artilleri vetenskap, geometri och algebra, samt »en bunt 
rara Lik- och vid andra tillfällen hållna predikningar» 
på tyska, en bunt >curiosa konsträkningar » m. m. 

Enligt hans testamente, dateradt den 25 /e 1748, skulle 
arfvet delas mellan styfsonen, vice häradshöfding Petter 
Schott, aflidne broderns, skräddaren i Grossen Barkhoff 
vid Hamburg, Modist Dittef Orths barn. Tyska kyrkan 
samt aflidne styfsonen, Hofrättskommissarien Johan Gu- 
staf Schotts ende son, Mathias Ernst Florens Schott i 
Kalmar; Tyska kyrkan fick sin andel på den grund att 
han gjorde systern i Hamburg arllös, emedan jag hafl 
mycken förtret af henne, Anna Elisabel Orth, och hennes 
son, Wilhelm Schwan, som ock rymde från mig i Göthe- 
borg». 

Under de två närmast följande aren äro arfvingarne 



Digitized by Google 



SVKNSKA TKATKRTRIPPKR 1755 1779. 



133 



upptagne såsom egare, men den 4 /io 1750 sälja dessa för 
1,100 daler Smt deras 3 obebyggda tomter, däraf en pä 
Sillgatan mellan Herr Montans bebyggda hörntomt i vester 
och atlidne skorstensfejaren Bevers enkas gård i öster, 
samt 2 tomter på Torggatan mellan Montans hörntomt i 
söder och atlidne handlanden Biehusens obebyggda tomt 
i norr», 83 ! /a fot i längd och 20 fot i bredd, svenskt 
mått, till den förstnämnde handlanden Johan Montan, 
som dera erhöll fasta den 18 /g 17">7. 

Vi vanda oss nu till den återstående tomten, 

(l, eller horntomten vid Sill- och Torggatorna. 

Såsom dess förste innehafvare år antecknad Marit 
von Sollen år 1094. Hon var gift med arklimåstaren på 
Bohus, Petter von Sollen, efter livars död 1710 hon blef 
omgift med befallningsman Börje Jönsson Kk. Det år 
egendomligt nog att ingendera af dessa män nämnas så- 
som egare, utan blott hon, och del heter sålunda i toml- 
öreslängderna att gården egdes 1094-1710 af Marit von 
Sollen , 1717 af Börje Kks enka och 1718 -1719 ater 
af »Marie (Marit) von Sollen >. Dcrelter heter det 1720 
Hans Borgmans enka , och så aler 1721 1724 Marie 
von Sollen . Emellertid linnes icke någon Hans Borg- 
man gift med Marie von Sollen, h vilken uppgift torde 
bero på en misskrifning af den som upprättat längden 
för förstnämnda är; förhallandet är nemligen att en dotter 
till Börje Kk och Marie von Sollen blef gift med tullnärcn 
Hans Borgman. 

Marit von Sollen synes lefvat 1724, men aret derefter 
står såsom egare regementsfällskären Thomas Joakim 
Reusch, som blef gift med Borgmans förutnämnda enka, 
Brita Kk. Han mätte aflidit 1729, ty frän 1730 till och 
med 1741 betalas tomtörena af enkan; det är troligt att 
hon dog sistnämnda år, ty det heter da att man värde- 
rade madame Heuschs gård i hörnet af Sillgatan. Der- 
efter öfvergick den till hennes son i första giftet, bokhål- 
laren i Ostindiska Kompaniet Börje Honjman, som inne- 
hade den 1742— 1749, derunder huset brann i eldsvådan 
1740. 

Näste egare från 1750 är handlanden Gustaf Anders- 
son Kåberg. Han hade erhållit burskap 1740 men dog 
redan 1751, efterlemnande större skulder än tillgångar. 



134 GÖTKBOHGS TEATRAR. 

Bland de senare voro »hus och tomt i hörnet af Torg- 
gatan och Sillgatan», värderadt till 4,716 daler Smt. 1 

Hans enka, Anna Margareta Wohlfahrt, 2 innehade 
gården åren 1752 — 1757, samt medförde den till sin andre 
man, handlanden Johan Montan, hvilken på detta sätt 
lade grunden till det egendomskomplex, som, sannolikt 
samma år giftermålet egde rum eller 1757, fullbordades 
genom inköp af de förut omtalade 3 andra gårdarne; 
Montan egde nu hela den betydliga fyrkanten i hörnet af 
Sill- och Torggatorna. 

Johan Montan hade erhållit burskap som handlande 
1748. Under hans tid afbrunno husen i den stora elds- 
vådan 1758, och det dröjde sedermera långe iniyin tom- 
terna åter bebyggdes. Måhända var det oförmåga i detta 
afseende som föranledde honom att afyttra egendomen. 
Det heter visserligen i tomtöreslängden för 1763 att Mon- 
tan fortfarande erlade tomtörena, men å andra sidan 
finner man att han vid midten af året icke längre var 
egare ulan murmästare Anders Jungmurker, som den 3 
Juni 1703 för 4,000 daler Smt sålde till handlanden Carl 
Magnus Hagman fyra stycken på Torg- och Sillgatorna 
belägna afbrända tomter i V qvarteret, mellan aflidne 
handlanden Biehusens arfvingars ödetomt vid Torggatan 
i norr, och atlidne skorstensfejare Bewers enkas inplan- 
kade tomt vid Sillgatan i öster >, hållande de tre tomterna 
tillsammans i längd 75 fot och i bredd till Torggatan 84 
fot, samt den fjerde åt Sillgatan i bredd 26 fot och i 
längd 83V 2 fot, svenskt mått (fasta 27 A 1765.) 

Hagman säges 1764 vara Ostindiefarare», men erhöll 
5 A 1765 burskap som handlande. Var gift med Elin 
Holback, enka 1752 efter handlanden Lars Mellenberg; 
med henne lefde han i ett mindre lyckligt äktenskap, och 



1 I öfrigt hade han fordringar af en hel del officerare vid garni- 
sonen: Öfverstelöjtnant von Zöge, major Bröms. kaptenernc Adam Yx- 
kull, (iyllenskruf, Hjelman. von Zöge, KjerullT och Stålhandske, rytt- 
mästarc Swinhufvud, löjtnanterne Butensparre, von Betzen. Cronstedt. 
Wrangel. Silfvcrsköld. Gyllenspets, Ankarfclt, von Bröms. Schmeerfelt. 
kornctterne Carl Virgin. Brovall. fändrikarne Jonas Bergelin. Bidder- 
horg, Chöler, adjutanten Planting, auditörerne Joh. Sam. Leslie. Planck. 
Hclling och Aurell. regementsqvartcrmästarc Utter, kompaniskrifvare 
Jean Ådahl. sergeanterne Joh. Meijcr och Johan Virgin, samt af haro- 
nerne Stjernstedt. Sparre. Grefve Carl Sparre m. fl. 

2 F. 1719. dotter af kopparslagaremästare Hans Wohlfahrt [f. 1673 
t 1743] och Margareta Halhmeijer f. 1«">K f 1731]. 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1733 — 1779. 135 

var i anledning deraf 1 7(>8 kallad jemte hustrun inför 
konsistorium. Hon afled 1771, och samma ar gjorde 
Hagman cession. Till följe haraf nödgades han sälja de 
fortfarande obebygda tomterna till handlanden Eduani 
d Artis, som innehade dem 1771 — 1773. 

Frän denne var det som egendomarne 1773 eller 
1774 öfvergingo genom köp till John Hall. Under de två 
första derpå följande aren, 1774 och 177ö, heter det i 




Fin- 8. Hallska Teatern. 

(Efter fotoyrafl tar/en är /^-./ 



tomtöreslangderna att tomterna lago öde, men 177(>säges 
det uttryckligen att de voro bebygda, och den lilla teatern 
har sålunda uppförts detta eller snarare närmast före- 
gående år. 1 

1 När teatern icke längre användes för sitt ändamål, matte den 
blifvit inredd till vagnbod, ty längderna frän och med 1787 upplysa 
att ifrågavarande tomt var upptagen af »vagnbodar med trädgård». * 
Egendomen öfvergick vid John Halls död 2 ,'io 1802 till sonen, den be- 
dröfligt bekante slösaren John Hall rf. f. 2S /12 1771 f ^'li 1830. och 
sedermera till dennes fordringsegare. 



>y Google 



13(j 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Den här meddelade afbildningen af »Halls teater» 
visar en temligen låg envåningsbyggnad, belägen ett stycke 
in på tomten, på hvilken ett och annat gammalt träd 
ännu qvarstår såsom rester af den forna trädgården. 
Huset är till det yttre prydt med rundbågar och deröfver 
en list, hvilken utmärker höjden af den forna teatersa- 
longen. Det inre utgöres af ett enda rum, numera användt 
till magasin, der man icke längre ser några som helst 
spår af den forna bestämmelsen. 




Digitized by Google 



Under en lång tid härefter saknar inan alla annon- 
ser i tidningarne om uppförde skadespel. Att 
staden likväl icke hela denna tid varit i saknad 
af teatraliska nöjen, ar fullkomligt säkert. Det ar tvertom 
bevisligt, att Seuerlinas trupp varit här hösten 177(5 och 
hörjan af det följande året; i Hwad Nytt? för den 24 
December 1770 annonserar nemligen en Amerikansk 
konstmästare» att han »sä mycket mindre kan föreställa 
någon Pantomim i Comoedichuset härstädes, som Princi- 
palen Herr Seuerliiuj icke behagar hålla sitt gifna löfte 
om husets lån», och tio dagar förut tillkännager han, att 
han visar sina presentationer alla dagar kl. i>, när ingen 
koinedie spelas, d. v. s. Söndagar, Tisdagar, Torsdagar 
och Lördagar, men kl. 3, och således före Comeditimmen, 
Måndagar, Onsdagar och Fredagar. 1 Seuerlings vistelse 
här denna tid intygas derjemte af Tyska kyrkboken, der 
man den 3w /n 1776 finner bland döpte hans dotter Char- 
lotta Albertina.' 1 

Huru man skall förstå uttrycket (Comoedichuset , är 
icke lätt att afgöra. Som vi snart skola se lågo de lom- 

1 Stenborg var i början af 1777 med sin trupp i Karlskrona, 
derifrån det till Hwad Nytt S1 ji berättas, att konungens födelsedag 
firats af 'Herr Stenborg. som denna vinter med sin Thea t re divertcrar 
vår stad. med en prolog: »Ärans Höst wid Monarchens wagga»; Huf- 
wudpiesen war Tragedien >Le Cid* oeh efteråt upfördes Le Proverbe 
Draniatique »Solen lyser för hela werlden deeorationerne woro läm- 
pade för tillfället, oeh Theatren hade öpnades oeh tilslöts under 8 
Canonskott». 

2 Faddrame voro: Andreas Carl Bohman, Mathias Peter Smitt, 
fru Elisabet Wahlström oeh mamsell Anna Stina Smitt. 



Digitized by Google 



138 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



ter der stadens första teater, den vid Sillgatan, sedermera 
uppfördes, helt och hållet öde, eller på sin höjd bebygde 
med bodar och skjul ännu 1773 och med visshet afven 
de närmast föregående åren, och den tidigaste underrät- 
telsen om teatern vid Sillgatan förskrifver sig från som- 
maren 1779. Det är sålunda möjligt att med »Comoedie- 
huset > afses, icke denna teater, utan antingen ett tillfälligt 
större skjul eller någon annan lokal, i h varje fall be- 
gagnad så länge att den kunnat få benämningen Comoe- 
diehuset. 

Redan detta visar att intresset för teatern var mycket 
lifligt, något som ju för öfrigt bestyrkts af det som införts 
om sällskapsspektaklerna. Ett annat intyg lemnas af tid- 
ningarne, i hvilka man finner allmänheten behandla dit- 
hörande frågor. Så läser man i »Götheborgska Nyheter» 
för den 8 Febr. 1777 följande uppsats 

Om Skådespel. 

Alle som tro sig wara någorlunda lärde inbilla sig äfwen 
kunna fälla omdöme om Skadespels moralité, hvaraf häftiga 
trätor uppkommit imellan hade Theologer och IMiilosophcr. De. 
som sagt at Skadespel böra anses för en medelgcrning, som 
hvarken är ond eller god. hafva trodt sig uplöst hela gatan. 
Men om man beskadar ändamålet, hwarföre Skadespel hade up- 
föres och tillätes, sa tinnes snart deras misstag. Ändamålet kan 
ej annat rätteligen wara, än lefvernets förbätring. genom en 
lefwande underrättelse om dygdens förbättring och lastens skam. 
Lat wara. at spelaren det ej åsyftar: utan i det stället, en grof 
winst är hans ögnamärke: sa förbinder dock sjelfva wiunings- 
ly st nåden honom, at göra det nyttiga smakeligt. Om det ej är 
en wilkorlig sak. antingen människjor fa en sund moral eller 
ej: sa kunna skadespel aldrig wara wilkorliga. Lät wara, at 
man genom Philosophicn och Historien far samma underrättelse, 
som fran Theatcrn. sä blir det dock derwid at ett wackert 
Skadespel öfwerträffar bägge. Den öfwerträffar Philosophicn 
som gifwer endast torra bud, och således mest blir nyttig at 
fulproppa förståndet med kunskap, utan at höga wiljan, hwilken 
fordrar lefvande exempel pa sig och andra. Historien berättar 
wäl händelser, men pa et magert sätt och wisar ej til sedoläran, 
atan med mycket omsvep. Men hade Historiens och Philo- 
sophiens tjenst gör Theatcrn, pa et nätt och förnöjande sätt. 
Man far fran Theatcrn pa .'t timmar, se det, som mången, pä 
den stora Werldsskadeplatsen. i all sin lifstid knapt lär at 
känna, samt kan under samma tid inhemta sä mycken moral 
som eljest kanske icke erhållits genom et tjog systemers läsning. 
Theatcrn äger således Philosophiens nytta, och Historiens Ijuflig- 
het. At ännu närmare se Theatrens nytta, far jag erinra, det 
ingenting tinnes i Sedeläran, som icke tillika pä Skadeplatsen 
kan föreställas til åskådares fördel. Theatern gifver den målning 



Digitized by Google 



SVKNSKA TKATKRTRUPPKR 17.">3— 1779. 139 

på dygd och last. som moralen, såsom en philosophisk weten- 
skap, aldrig kan åstadkomma. Moralen, med sina hud och 
förehud. t w ingår själen til dygd; men Skadeplatsen, med sina 
saker, lackar och upeldar lust. at sjclfkrafdt älska dygden och 
huta lasten. Mangen åskådare måste ju widga. at han kändt 
igen sig sjelf pa Thcatrcn, fattat hat til egna fel. och förhätrat 
sig? Min tanke är derfor den: sa nyttig Kyrkogång hör wara 
för oss, som Christna, så nyttiga höra ock Skadespel wara för 
oss. såsom förnuftiga människjor. 

At den som ej har råd at umbära de penningar. Spelaren 
för sit hesvär och kostnad fordrar, hlir därifrån, är likaså billigt, 
som för honom sjelf nyttigt i detta afseende. när en sådan 
Theater ej finnes, där en fattig ungdom kan för intet, och pa 
den rikes bekostnad, nyttja samma förmon. Man har bevis 
dcrpä. at Skådespel wid Scholor. Gymnasier och Academier af 
sjelfva den studerade Ungdomen, under deras lärares tillsyn, 
blifwit upfördc. förmodeligen med mycken nytta; och wore 
önskeligt, at det ännu pa et förnuftigt sätt kunde ske under en 
tlygdig och förnuftig anförare. 

Tiden kan moraliter aldrig hätre användas, sedan man af 
sit ordenteliga arbete förut mättat sig; intet oskyldigare tidsför- 
drif kan gifwas. än at. med starka och lefwande föreställningar 
och tillämpningar, se et Skadespel. Är det sant. at Gud skapat 
människjan icke för at. utan alt uppehåll, utan all hvila och 
rolighets åtnjutande, släpa och arbeta; är det billigt at söka 
upfriskning til själ och kropp; äro oskyldiga tidsfördrif hade til- 
låtna och nödvändiga, i synnerhet för 1'ngdom: sa blir ock det 
sanning, at i et wälbestält Samhälle äro Skadespel hade anstän- 
diga, lofliga och nyttiga. Latom oss jemföra Skadespel med 
andra tidsfördrif. för at se hvilket som medför största upbyg- 
gelsen. Man brukar nu ga pa visite. baler, assembléer. dansa 
baletter, imcllanat tala än om en än om en annan [hvilket blir 
en nödwändighet för Fruntimmer och 1'ngdom, soni ej hafva 
annat att tala om. och ej kunna tigaj. spela kort och mera så- 
dant. Månne intet Tiden hätre anwändes. da man åskådar et 
wackert Theatral-stycke? Wäl wore! om en sådan upsyn hades 
öfver Theatren, at inga andra än dygd i ga personer, tinge agera, 
då det gjorde dubbelt intryck. Wore skadeplatsen en sådan mo- 
ralisk prädikstol. at en sträng dygd prydde deras upförande 
dessutom; hvem skulle icke inse dess nytta? Men lat wara at 
der stundom finnes ludder: en förnuftig åskådare ser pa saken 
och personagen, men ej pä personen, och wänder det till nytta, 
som nyttigt wara kan. Hlir ändamålet med alla Skadespel at 
gagna: och Åskådarens upsat at där lära något godt: sa slår 
aldrig felt, at ju det päsyftade ändamålet winnes, åtminstone 
hos några. Detta hafva ftfwerhets-personer nogsamt insedt: 
hwarföre i de flesta länder. Skådeplatsen star under Kongl. lie- 
skydd. Man bör ock derföre wara så mycket mer angelägen at 
förkasta alla fördomar, och om man sjelf icke har lust at ga dit, 
åtminstone ej lasta dem som i god och hederlig afsigt det göra: 
ty hwarken talar jag om lastfulla Skadespel, eller lastfulle 
Åskådare, som, endast af kitslighet förde, ga dit, hvilkom det 
hade warit bätre. at de waret dcrifrän: ej heller om dem. som 



Digitized by Google 



140 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



löpa dit. utan at göra wal på de ämnen, som skola föreställas. 
Läsaren ser häraf mine tankar: och nu önskar jag slutligen, det 
alla mögeliga medel, mätte blifwa widtagne. at förbätra sederna 
och gifva Ungdomen ren smak af dygd och ärbarhet. 

Sans Priventione. 

Denna varmhjertade erinran om teaterns betydelse 
var tvifvelsutan ett ord i sinom tid, ty den dramatiska 
konsten hade då som alltid sina vedersakare, hvilka allt 
emellanåt höjde hufvudet. Dels hade man svårt att 
komma ifrån den gamla föreställningen om de teatraliska 
företeelserna såsom idel narrspel, endast till för att ut- 
fylla en ledig stund för den tanklösa hopen, dels hade 
teatern emot sig hela den strängt kyrkliga riktningen, för 
hvilken skådeplatsen var en styggelse, som omöjligen 
kunde gillas af en allvarlig kristen. Värst stalde sig saken 
när teatern gjorde direkta ingrepp på kyrkans mark. 

Visserligen var det alldeles förbjudet att gifva före- 
ställningar på Sön- och helgdagar, och detta förbud vå- 
gade man ännu icke trotsa, men. det som ansågs lika 
illa, man hade tagit sig för att spela under sjclfva fast- 
lagen, denna tid af året som borde, enligt de ortodoxes 
mening, företrädesvis egnas åt sjelfpröfning och allvarlig 
begrundan, och då man sålunda icke borde störas af få- 
fängliga gyckelbilder. 

Och likväl hade det nu kommit så långt att man 
spelade äfven denna tid, trots det att ännu fanns i gäl- 
lande kraft förbud deremot. 1 Orsaken härtill var att 
Gustaf III och hofvet icke förmådde vänta så länge på 
teaterns nöjen, och när förbudet öfverträddes i hufvud- 
staden blef det omöjligt att, med hopp om framgång, 
lagligen beifra öfverträdelser i landsorten. Ingenting hin- 
drade deremot att åtminstone i tidningarne angripa styg- 
gelsen och detta var hvad man också gjorde. 

En insändare, som kallar sig »Gammalmodig Chri- 
sten », angriper i > Götheborgska Nyheter för den 22 Febr. 
1777 uppförandet af skådespel under fastlagen, och hän- 
visar till det ännu gällande förbudet, hvilket han antager 
hafva råkat i glömska hos allmänheten i Göteborg, »där 



1 Kon^l. Maj:ts Resolution för Stockholms Konsistorium den **\9 
17*20 SS H: Kongl. Maj:t wil alfwarligen hafwa förbudet alla Comedie- 
spel i l*'astlagstidcn. wid 40 mark S nits wite, åliggande Magistraten pa 
thetta flitig och alfwarsam upsikt och inqvisition hafwa, och thc 
brotslige härefter at plikta låta-. 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATKHTHIHPKR 1753— 177U. 



141 



jag dock tänker wi skulle ännu hafva Lag, bygd på 
samma Religion som i Stockholm 1720». 

Härpå svarar en Dixi att förordningen icke är 
okänd och att komeditruppen nog sjelfmant ställt sig den 
till efterrättelse, om det icke gällt att uppföra tvenne spek- 
takler till de fattiges och frimurarebarnhusets förmon; 
»nu frågas: Är det olofligt att hela på Sabbaten, när flere 
nödlidande medsyskons angelägenhet det larfvar? Ar det 
icke såväl »gammal- som nymodige» kristnas skyldighet 
att, efter yttersta förmåga hjelpa den torftige och bevisa 
barmhertighetsverk emot nästan? Comoedie-truppen hade 
ganska väl kunnat afstå att ifrån Theatren under starkaste 
kölden, skaffa de fattige ett hugneligt understöd, och efter 
> gammal mode» gått (len olycklige Lazarus förbi. Hwar- 
för anmärktes icke lika nitiskt, att i Stockholm spelas 
operor till och med Midfastan, och att på sjelfva Lång- 
fredagen derstädes musik hålles ad pios usus på Riddar- 
hussalen?» Slutligen anser insändaren att den gjorda an- 
märkningen är sä mycket mer obefogad nu, som truppen 
spelat både här och i andra städer under fastlagen, utan 
alt man haft något att säga derom, när ändamålet varit 
att gagna nödlidande. 1 

Emot detta uppträdde en ny ortodox kämpe, som kal- 
lade sig » Elias Thisbita»: 

>Herr Dixi eller >Lusi>. hwad han skal kallas, som i 
Smittska Nyheterna sistlidne Lördags, försvarade Comediespelen 
i Fastlagstiden. ma wäl fa et litet svar. Han beropar sig pa 
Stockholms och andra Städers bruk i senare aren at spela 
Operor och Comoedier ända till Midfastan, men härtill svaras: 
hafva de någon synnerlig Kongl. Hesolntion, som upphäfver den 
anförda och sista jag känner af ar 1720, su lära alla gammal- 
modiga Christna väl veta, at åtminstone icke för jordisk Dom- 
stol besvära sig öfver Fastelags-Comoedicrne. 1 annan händelse 
svaras tryggt, at wi böra i allmänhet lefwa efter lag och icke 
exempel, hwilka senare, dä de egenmyndigt ga emot lag, äro 
gäckerier af Lagstiftarens Hud. 

Men mä man icke göra väl om Sabbaten? Jo wist! Hwad 
mer dä? Altsa mä man ock spela Comoedier i Fastan för de 
fattigas räkning? Narri! Barmhertighetswerk, förenade med Lag- 
brott, äro aldrig wäl gjorda. Kunde man ieke. efter gammalt 
bruk, spelt til slut, äfwen för de fattiges räkning, före Fastan? 
Men, Min Herre, efter jag ser I will strida med Bibeln, sä 
wänta litet medan jag ock far bläddra litet i min gamla Bibel. 
Där träffar jag wäl ingen Lazarus i Lue. 1 c, men wäl i dess 
ställe i Johannis 12 capitel en nitisk ifrarc för de fattigas räk- 



1 Götheborgska Xyheler, 1 3 1777. 



142 GÖTEBORGS TEATRAR. 

ning i Fastan, nemligen Judas Ischarioth, hwilken emot den 
ömsinta och i Guds ljus långsynta Maria af Bethanien påstod 
at man, pä bekostnad af Frälsarens ära samt utan at göra sä 
stort wäsende som denna Maria af Hans lidandes och döds 
åminnelse borde göra godt emot de fattige. Jag ser af Math. 
24: 37 at wi hafwa helt wisst at wänta högst Sadducäiska tider, 
i hwilka det lärer wäl icke blifwa brist pa lekar, skådespel och 
Harlequinsupptag. at roa den lekande hopen*. 1 

Och nu haglade det smädelser öfver den stackars 
»Dixi». »Försvaras dessa komedier af den grund, att 
ändamålet varit godt och berömligt?» frågar en insändare; 
»att stjäla är synd både mot Guds och öfverhetens lag, 
och likaså att agera comoedier i Passionstiden», hvilket 
ändamålet än må vara, och så länge en lag finnes hör 
den efterlefvas, oafsedt om den brytes på andra orter. 
Dessutom förmenar han sig »aldrig hvarken sett, läst eller 
hört talas om någon menniska, som till seder och hjerta 
gått det ringaste förbättrad från en comödie>. 2 

Det hjelpte ej utan förvärrade saken att »Dixi» tog 
till ordet, för att söka försvara sig; detta hade endast till 
följd en ny störtskur af en »Isebel Rediviva» : 

>Tack, min käre Herr Dixi. som en hel man, för det I 
uti Herr Smitts Nyheter sistlidne Lördags, så konstigt afviste 
Klias den torre Th isbiten! Den knarren grälar med sina torra 
Scholo- och Kyrkosatser. Han har en hop torrfängt Folk, skun 
I tro. til medhallare här i Staden. Jag satt med honom i et 
sådant gammalmodigt sällskap i Lördags, som förwanade sig 
öfver det I skrifwit. at det bchöfwes en Josephs spadomsande 
at se den Gudomliga prophetian i Math. 24: 37 skal werkeligen 
fullbordas. Äfwen sa förgrufvadc sig det torra folket Öfver 
Edert anförande af domsordet: >Det I hafven gjort enom af 
dessa minsta» etc, hvilka ord de sade sig icke se hvad de af- 
gjordc til Edert försvar för Fastelags Gomoedierne, d er-est I 
icke skulle, helt scandaletist, vilja hafva lagt i domarens mun 
sadane ord: / Käre Wänner, som spelat Comoedier i Fastan och 
talrikt beivistat Bollhuset för de fattiges räkning, det I hafwen 
lekt för mine fattiga bröders skull, det hafwen i lekt för mig. 

Til Eder glädje far jag dock försäkra at pluraliteten af det 
folket här i Staden, som kan tala med någon decisiv ton, efter 
war tids nya slutkonst, är aldeles pa war sida, synnerligen af 
wara unga lefvande Herrar och Mamseller. 

Men I borden icke mot gammalmodige Gliristna och Elias 
den Thisbiten bruka förnuft och Bibel, ty med de vapnen 
kunna de vara mera öfwade. Nej, swaren kort och godt sa 
■ Knarrar! Snacken I hivad I tviljcn ! I skreko öfver en Fastelags 
Comacdic i fjol, och ivi spelade likiväl 2 i är. Til are spela wi 
:i:nc och sa ividure . 8 

1 (iötheborgs Allehanda, 4 ,3 1777. 

2 (iölheborgska Sghetcr, s 3 1777. 
» (iötheborgs Allehanda. «/s 1777. 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1735—1779. 143 



Det är icke bekant hur länge Seuerling denna gång 
dröjde i Göteborg och det linnes icke heller någon under- 
rättelse om att teatern öppnats mer under loppet af 
1777. 1 Stenborg slutade att spela i Stockholm den 27 
Oktober, och begaf sig val dereftcr ut på resor som van- 
ligt, men synes derunder icke besökt Göteborg. Seuerling 
åter befann sig under Augusti månad i Norrköping och 
troligen hösten detta år i Karlskrona; med visshet var 
han der i Februari 1778. 2 

Det var först på hösten sistnämnda år som allmän- 
heten i Göteborg åter hade tillfälle njuta af detta efter- 
sökta nöje. 

Den 14 Oktober slutade Petter Stenborg att spela i 
Stockholm, och den 27:de i samma månad läser man i 
Hwad Nvtt? bland anmälde resande: »Directeuren för 
Swenska Comödie Trouppen Petter Stenborg med dess 
hustru och jungfru Greta Catarina Hå berg samt gossen 
Johan Gabriel Hedström från Stockholm; bo hos målaren 
Joachim Gotthard Reimer på Sillgatan». 

I öfrigt åtföljdes Stenborg af de sedan 1775 bekanta 
skådespelarne Olof Ljunggren och dennes hustru, född 
Ingeborg Stenbom, Hans Lindstedt, Sven Lindström och 
mamsell Christina Bruch. men derjemte äfven af några 
nya sujetter: Magnus Kjellgren, Johan Berger samt mam- 
sellerna Sojie Barkin och Christina Hintz. 

Af de nykomna försvinner snart Kjellgren ur teaterns 
annaler, likaså Sofie Barkin och Christina Hintz. Der- 
emot öfvergick efter några år mamsell Råberg till den 
stående teatern i Göteborg, liksom äfven Berger, h vilken 
senare blef här bofast till sin död. 



1 I redovisningen öfver influtne fattigmedel star Seuerling upp- 
tagen för 1776 med 96 daler Smt och för 1777 med 34 dal. 32 öre. 

2 I href fran Karlskrona till Hivad Sytt* 4 !z 1778 meddelas at 
konungens födelsedag der firats af »härvarande Comödie-Trouppen, 
som anföres af Hr. Seuerling. med uppförande af en till ämnet lämpad 
piece, och war Theatern med tjenlige decorationer utzirad». 

Den 2 /a 1779 skrifves i Huutd Xyll? fran Jönköping att konungens 
födelsedag den 24 Jan. firats af Seuerlingska sällskapet pä Teatern 
med en »illuminerad ftologue, jemte ett Sorgespel, öfwersatt fran 
Engelskan, Den Hälivise Iiegenten*. • Den 26 gafs operan *.4cor och 
Zemira, da wederhörande Herrar af Hof-Kättsstaten täcktes upföra den 
wackra musiquen dertilh. Den 27 var hal: den 29 hlir upförd 
Tragedien Iphigenie med Choren, hwaruti lilla mamsell Seuerling, som 
spelar med en förträfflig gras sin Hole, är Hufwudpersonen'. 



Digitized by Google 



144 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Hvad som under Stenborgs vistelse har denna gång 
uppfördes är i det närmaste alldeles okändt; tidningarne 
innehålla härom ingenting annat än en kort notis i Hwad 
Nytt? för den 25 Nov. 1778, deri »Hr Directeur Stenborg 
underrättas att åtskilliga personer gerna skulle se del 
Skeppar Bolf snart på Theatren dier blefve upförd», 
samt en redogörelse för till de fattige influtna gåfvor 
samma år, der det heter: »Wid den Comödie, som kort 
före Julhelgen upfördes af Stenborgska Trouppen för de 
Fattigas räkning inflöt en nettobehållning af 66 Rdr 32 
skill. Specie». 1 

Hallmans lustiga parodi. Skeppar Rolf och Gunnild, 
hade på sommaren gifvits för första gången på Humle- 
gårdsteatern med ovanligt bifall. Stycket förlöjligar skal- 
den Gyllenborgs skådespel »Birger Jarl», detta på »sned- 
vridna historiska fakta grundade drama, tillskuret efter 
franska snittet, i uppstyltad stil och med högtrafvande 
deklamation», h vilket till följd häraf var tacksamt att 
parodiera ; och sålunda förvandlades Birger Jarl till Skeppar 
Rolf samt danske konungen Abels enka Mechtild till 
Gunnild, enka efter rådman Snabel i Tälje. 2 

Det är ovisst hur länge Stenborg dröjde här, men i 
alla händelser varade sejouren till slutet af Februari 1779, 
ty dels uppmanas han i »Götheborgs Allehanda» 19 /a att 
nästkommande Måndag upföra den wackra tragedien 
Zayra», och dels redovisas i Hwad Nytt? A /i 1780 influtna 
medel till de fattige »wid de tvänne gånger som Sten- 
. borgska Comödie truppen spelat» för dessas räkning, deraf 
för representationen den 24 Februari 1779 — 33 Hdr 24 
skill. Specie. 

* * 

é 

Vi hafva nu afslutat skildringen af Göteborgs äldsta 
teaterhistoria. Vi hafva sett de tyska kringresande banden 
af gycklare och eqvilibrister under senare delen af 1700- 
talet aflösas af svenska trupper, Lindahls, Seuerlings och 
Stenborgs, hvilkas verksamhet visserligen ännu delvis 
utgöres af arlekinader och akrobatkonster, men hvilka 
alltmer egnade sig åt uppförandet af dramatiska arbeten, 

1 Hivad .V////:' ™,2 1779. 

2 Joh. Flodmarks auf. arbete, sid. 88. 



Digitized by Google 



SVENSKA TEATERTRUPPER 1755—1779. 



145 



valde bland gångna tiders liksom samtidens bästa för- 
fattare, och hvilka trupper, säga livad man vill, dock 
bemödade sig att låta landsorten taga kännedom om det 
nyaste, som uppfördes i hufvudstaden, och till och med 
stundom bjödo på stycken, som ännu icke gifvits i Stock- 
holm. 

Men dessa trupper voro dock ambulatoriska, och år 
kunde gå mellan deras besök. Ej heller fanns det under 
denna tid i Göteborg någon lämplig byggnad för deras 
föreställningar. Man kunde ju icke vänta eller fordra, att 
en pjes skulle kunna gifvas så som den kräfde, så länge 
scenen befann sig i en, i all tarflighet och i all hast för 
tillfället inredd, lokal, när kulisser och dylikt icke funnos 
på stället utan måste medföras på resorna rundt om i 
landet. Så länge den bildade delen af allmänheten måste 
tveka att våga helsan i ett dragigt och kallt skjul eller 
dylikt, så länge måste äfven skådespelaren sakna den eko- 
nomiska uppmuntran, som allena kan bereda honom till- 
fälle att offra något för ett annat sakernas tillstånd. 

Härutinnan inträda nu tvenne ytterst vigtiga för- 
ändringar: Göteborg får på samma gång ett stående 
teatersällskap och egen teaterbyggnad, hvartill kommer 
att någorlunda fullständiga spellistor härefter kunna fram- 
läggas. 




10 



III. 

TEATERN VID SILLGATAN 

1779—1799. 



T ♦ TT iTT n n TTTTTTTTTTTTrTTTTTTTTTTTTTT ♦ TT 



I östra hörnet af Sillgatan och Nedre Qvarnbergsgatan 
(f. d. Lilla Smedjegatan) ligga tomterna N:o 60 — 61 i 
VII roten, med husnummer 10—12 åt Sillgatan och 
16 åt Nedre Qvarnbergsgatan. Här låg Göteborgs första 
teater. 

Egendomen utgjordes i forna tider af 4 olika gårdar, 
alla i tomtöreslängderna angifna såsom hela tomter, 
nemligen 

a. Gården i sjelfva hörnet. 

Den tidigast kände egaren häraf är Börje Andersson 
Bohm, hvilken namnes som sådan i tomtöreslängderna 
för åren 1696—1698, men möjligen var han det långt förut. 
Hans bror, Nils Andersson Bohm, hade en dotter, Barbro 
Nilsdotter, som blef gift med hofslagaremästaren Erik 
Danielsson Lund, till hvilken hon medförde denna gård; 
det heter redan den 28 Jan. 1698, att Lund då pantsatte 
gård på Sillgatan, mellan Pelle Perssons gård i öster och 
kronosmedjan i vester, till Riksens Ständers Bank för ett 
lån af 120 daler Smt. 1 Affärerna voro emellertid fort- 
farande dåliga, och 1729 är Lund betecknad såsom »afsig- 
kommen»; han och hans hustru pantsatte ytterligare den 
ia /» 1729 deras gärd »i hörnet af Sillgatan». Året der- 
efter heter det, att egaren var »gammal och fattig», hvilket 
senare intygas deraf att gården ännu en gång sattes i pant, 

1 Banken uppbjöd gården d. 1 ;4 1701 och d. 21 f4 1702. I tomt- 
öreslängderna 1699 samt från 1703 finnes Lund antecknad såsom egare, 
men 1700—1702 heter det »Börje Bohms hus*, möjligen blott af gam- 
mal vana. 



150 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



den 21 /o 1738, sedan samma år ( 15 /ä) den offentligen upp- 
bjudits för skuld. 

Erik Lund svnes aflidit 1741, åtminstone betala arf- 
vingarne tomtören för åren 1742 — 1744. Han efterlem- 
nade, förutom döttrarna Brita och Magdalena, en son, 
Daniel Ericsson Lund, afven han hofslagaremästare och 
(1747) ålderman. Denne namnes- derefler såsom egare 
frän 1745 till och med 1748. Den 10 /u 1750 gjordes bo- 
uppteckning efter honom, hvari det heter, att han efter- 
lemnade en förmögenhet af 146 daler 7 öre Smt, deraf 
en år 1746 afbränd ödetomt »på Sillgatan vid Kronhuset», 
med tvenne efter branden nybyggda, oinredda »rum», 
deraf hans båda systrar fått lof att begagna det ena; tomten 
deremot tillhörde hans enka, sedan mannen köpt den på 
auktion före branden för 180 daler Smt. Härmed bör 
väl förstås, att han, till sin egen arfslott i gården, köpt 
af en af systrarna hennes del; att den andra systern, 
Magdalena, verkligen haft sin del qvar, synes framgå af 
del följande. 1 

För åren 1749 — 1751 Ar Daniel Lunds enka, Helena 
Schwartzkopf, uppgifven såsom egarinna samt erlägger 
tomlörcna. Hon blef, antagligen i slutet af år 1750 eller 
början af 1751, omgift med klensmedsmästaren Hans 
Hansson Wirman 2 samt medförde gården till denne. Han 
innehade den från och med 1752 t. o. m. 1757; deremot 
uppgifves i tomtöreslängderna för 1758 — 59, att Wirman 
endast hade */ 8 ~delar, under det 4 /3-del egdes af förut- 
nämnda Magdalena Lund, som derför betalade 8 öre Smt 
i tomtören om året, och som sannolikt ärft denna del 
efter fadern, Erik Danielsson Lund, ehuru hon icke förr 
än nu nämnes uttryckligen. 

I Juni 1758 brann huset i den stora eldsvåVla, som 
då öfvergick norra delen af staden, och den 18 Juni 
1759 sälja Wirman och hans hustru Helena Schwartzkopf 
för 290 daler Smt »hörntomten på Sillgatan» till orgel- 
nisten vid kronhusförsamlingen Hans Henrik Horn, hvilken 



1 Daniel Lund efterlcmnade 2 döttrar, Anna, f. 1735, och Cata- 
rina, f. 173fi. 

2 Wirman hade erhållit hurskap d. 21 '9 1733 och hade i sitt första 
gifte Anna Regina I And. Han efterlemnade enligt houppt. Febr. 17(52 
en liten på ofri grund nederst vid Qvarn berget uppsatt kammare, som 
såldes till mu raregesäll en (iottlieb Philip för 300 daler Smt att betacka 
hegrafnuigskost naderna och några skulder. 



Digitized by Google 



TEATEKN VID SILLGATAN 1779—1799. 



följande året den 1 Okt. för 2,000 daler Smt pantsätter till 
herr Gabriel Fredrik Beijer »sin nybyggda gård på Sill- 
gatehörnet, jemte tomten derintill — som ännu är obe- 
byggd — mellan murmästare Rex' ödetomt i norr och 
målaremästare Normans ödetomt i öster. Häraf finner 
man, att huset blifvit ånyo uppfördt efter branden och 
att Horn dertill säkerligen länt de nödiga penningarna af 
Beijer. Vidare är att i nämnda underrättelse om gårdens 
pantsättning för det sålunda erhållna lånet lägga märke 
till, att det talas dels om den nybyggda gården på sjelfva 
hörnet och dels om en derintill liggande obebyggd tomt. 
Deraf följer att Horn utvidgadt egendomen genom ytter- 
ligare köp, något för hvilket vi få tillfälle redogöra, i 
samband med historien om den närmast angränsande 
tomten i öster. 1 

Horn nämnes såsom egare af hörntomten ännu 1780, 
men åren 1781 — 1783 betalas tomtörena af enkefru bruks- 
patronessan Maria Elisabet Oliueholm (f. Borgstedt 1726 f 
19 /9 1805), cnka efter vågmästaren, sedermera brukspatron 
Johan Oliveholm, som d. */• 1778 begrafdes i Backa 
kyrka. Det kan icke för närvarande sägas, hur hon er- 
hållit gården. Ej heller vet man, hur den från henne 
öfvergätt till »comedieföreståndaren» Johan oon Blanck, 
h vilken emellertid upptages såsom egare i tomtöresläng- 
derna för 1784 — 1785, och till hvilken vi längre fram 
skola återkomma. 

Vi vända oss nu till 

b. Tomten närmast dster om horntomten. 

Denna gård synes redan tidigt varit delad mellan 
tvenne egare, åtminstone från 1(598. 

Den ena delen egdes under åren 109(5—1098 af båt- 
karlen Olof Larsson, hvars enka, Ingegerd Persdotter, se- 
dermera innehade den. Den andra delen åter egdes 
1098 — 1709 af båtkarlen Pelle Persson och derefter af hans 
arfvingar till 1713, från hvilket år Ingegerd Persdotter 
står såsom ensam egarinna till och med 1721. 

Man känner icke pä livad sätt den från henne öfver- 
gick till handlanden och åldermannen för Strömbåtegillct 

1 I bouppt. <l. &>l2 1778 efter hustrun. Anna Dorotea Blomberg, 
som dog barnlös d. 24 /i0 1777. heter det att hon egde l 1 /* tomt på 
hornet af Kronhusgatan oeh Sillgatan», med ett litet stenhus, alltsam- 
mans upptaget till 8")0 Hdr Specie. 



152 GÖTEBORGS TEATRAR. 

Anders Ahlrot, som var egare under åren 1722 — 1732, och 
derefter hans enka Catarina och barn 1 åren 1733 — 1762. 
Under denna tid brann huset i eldsvådan 1 746 och tomten 
synes legat öde ända till 1757, då den åter måtte blifvit 
bebygd, för att ånyo ödeläggas i branden 1758, hvarefter 
den åter låg öde åtminstone till 1771, då man finner den 
ena hälften upptagen af en bodbyggnad. 

År 1 763 står i tomtöreslängden såsom egare handlanden 
Magnus Ahlrot, förmodligen en son till Anders A., men redan 
följande året är tomten delad till hälften mellan tvenne 
egare, nemligen den förut omtalade orgelnisten Hans Henrik 
Horn och målaremästare Johan Norman, hvilken senare, i 
bouppteckning efter hustrun 7& 1767, uppgifves hafva köpt 
sin del 1765 (bör väl vara åtminstone 1764?) för 230 
daler. Den senare afstod sin hälft till målaremästare 
Johan Buhrman, som är angifven i tomtöreslängderna 
såsom egare åren 1772 — 1773, men såväl han som Horn 
måtte i slutet af sistnämnda år, eller möjligen först 1774, 
sålt båda hälfterna till byggmästare Johan Gottfried Hernick. 
Samtidigt härmed köpte denne de öster härom vid Sill- 
gatan belägna gårdarne 

c och d, 

till hvilkas historia vi nu öfvergå. 

Den första tomten, eller c, egdes i senare hälften af 1600- 
talet af samme man, som innehade den förut omtalade hörn- 
tomten vid Sillgatan och Nedra Qvambergsgatan, nemligen 
Börje Andersson Bohm, hvilken sålde gården till murmästaren 
Bengt Bengtsson, som derå erhöll fasta den 26 Febr. 1680, 
och som innehade den till sin död 171 1, 2 hvarefter den 
öfvertogs af enkan, som hade gården 1712 — 1713. 

Sistnämnda år, eller möjligen 1714, måtte hon sålt 
till enrullerade båtsmannen, eller, som han från 1716 be- 
nämnes, skepparen Magnus Andersson, hvilken är upp- 
tagen som egare 1714—1719. Likvisst synes det, åtmin- 



1 Barnens arf förvaltades 1755 af Olof Ahlmark. 

2 Gärden intecknades 1694 för län af 120 Rdr kurant i banken 
samt uppbjöds *U 1701 och 1702. Bengt Bengtsson efterlemnade 
enligt bouppt. 19 /8 1712 >hus och gard pa Sillgatan >, värderadt till 
600 daler Smt. Han var gift 1] 1672 ni. Catarina Rasmusdotter, 2] m. 
A7in Silsdotter Winberg, syster till sergeanten Anders Nilsson i Skänc. 
I första giftet hade han döttrarne Brita och Lisken samt sonen Sidas 
Bengtsson som kallade sig Westerberg. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



153 



stone på senare tiden, varit två egare, ty det heter, att 
Magnus Andersson och Gottfrid Lischen den 27 Maj 1720 
sälja för 650 daler Snit och »en diskretion af 2 bundt- 
tröjor» samt med vilkor, att det uppsattes en byggnad 
bak i gården med 2 rum och ett loft ofvanpå, hvari de 
och deras hustrur måtte bo i sin lifstid, deras hus och gård, 
»mellan Hans Bengtssons enka i öster och Olof Larsson 
båtekarls enka i vester», till tunnbindaremästare Hans 
Jonsson Hising, som derå erhöll fasta den 17 Aug. samma 
år 1 och egde gården till 1749; derunder brann huset i 
eldsvådan 1746, och tomten låg sedermera öde. 

Hur tomten derefter öfvergått till handlanden Olof 
Ahlmark, känna vi icke, men tomtöreslängderna angifva 
honom såsom egare 1749 och 1750. 2 

Nästa egare är klensmedsmästare Gabriel Hörnberg. 
Det heter om honom, att han den 18 /s 1749 erlade tret- 
tiondepenning för tomt på Sillgatan, inropad på auktion 
för 301 daler Smt, och som »tillhört handlanden Niclas 
Staafs enka». Hur härmed hänger samman, kunna vi icke 
säga; handlanden Niclas Staaf, som aflidit före 1748, var 
gift med Helena Ahlrot, dotter af den förut omtalade 
handlanden Anders Ahlrot, men det är icke kändt, att den 
senare någonsin egde detta hus. 

Hörnberg egde emellertid denna tomt, som med viss- 
het ännu 1753 låg obebygd efter branden, till 1755, då 
han måtte aflidit, hvarefter klensmedsgesällen Lars Hörn- 
berg, antagligen en son, sålde den för 230 daler Smt till 
målaremästare Johan Norman, som derför erlägger tret- 
tiondepenning den 1757. 

Kort derefter förvärfvade Norman slutligen äfven den 
fjerde tomten, d, i detta komplex. Denna egdes 1696 — 
1708 af »Anders ringkarls» enka, och tvifvelsutan är det 



1 Arealen uppgifves i fastan hålla 83 fot i längd och 24 i bredd. 
Hising pantsatte den ^/s 1744 sin gärd pä Sillgatan > öster om Lars 
A hl rots enka». Det heter 9 ,'8 1725 vid houppt. efter hustrun, Johanna 
Carlsdotter, att Hising egde gård på Sillgatan, mellan Jon Holm i öster 
och And. Ahlrot i vester. men att en stor del af byggningen var oin- 
redd och alla knutar oklädda. 

2 Olof Ahlmark var f. 1719, erhöll burskap lr >,'9 1741 samt afled 
1755 och begrafdes 15 /7. G. Ä, 4 1741 m. Judit Dqrotea Iitibbo [lin- 
beauxj, f. 1705 f 1755 och begrafd 1 /8. dotter af bränvinsbrännare 
Erik Olofsson Kubbo, f. 16(50 t 1731. och Christina Rolofsdotter Dögen, 
f. 1675 f 1711, samt förut g. m. batäldermannen Ambjörn Håkansson 
Lindqvist. 



154 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



hennes arfvingar, tygvaktare Lars Gothén 1 och befallnings- 
nian Lars Borgström,* hvilka för 440 daler Smt sälja till 
högbåtsman Mikel Svensson Torup och dennes hustru 
Elisabet Olofsdotter gärd mellan salig Bengt Bengtsson 
murmästare i vester och båtsman Anders Bengtson i 
öster, derå Torup, efter uppbud 16 /n 1708, erhöll fasta 
33 / 3 1 709. 

Torup hade gården till 1712 då han sålde den för 
440 dalcr och en diskretion till timmermannen Per Ja- 
cobsson, som, efter uppbud 15 /9 1712, erhöll fasta 9 /s 1713; 
arealen utgjorde då 83 fot i längd och 237a fot i bredd. 
Denne senare egare synes aflidit under 1716, hvarefter går- 
den innehades af en kan. Ar 1718 uppgifves i tomtöresläng- 
derna Hans Bengtsson vara egare, men året derefter hans 
enka. 1722 möter oss en ny egare i vallmästaren vid 
fortifikationen Jon Holm. Han alled 1727 och efterlem- 
nade (bouppt. 28 /3 1728) »gård på Sillgatan, mellan skep- 
pare Jon Torssons enkas gård i öster och tunnbindare 
Hans Hising i vester», hvilken gård derefter en följd af år 
innehades af enkan, Brita Larsdotter. Hon hade inga 
barn i tredje giftet med Holm, men deremot i första giftet 
en dotter, Maria Persdotter Bagge, och i det andra dottern 
Johanna Catarina Hansdotter ; det är med ledning häraf 
ytterst troligt att hennes andre man varit ofvannämnde 
Hans Bengtsson, efter hvilken hon egde gården och med- 
förde den till sin tredje man, Jon Holm. 

Efter henne ärfdes gården 1744 af dottern i första 
giftet Maria Persdotter Bagge (f 23 /7 17()5) och hennes 
man, uppsyningsmannen, sedermera tullinspektören i Göte- 
borg Johan Magnus Eckerman, som likväl genast sålde 
den till handskmakare Petter Ahlgvist för 1,200 daler Smt. 
Köpet öfverk lagades likväl och gården bördades på grund 
af naborätt den 2, /n 1744 af tunnbindare Hans Jonsson 
Hising, sedan han den 0 i samma månad lånat 1,300 
daler Smt af sin svärmor Ingeborg Fox till gårdens in- 
lösen. 8 

1 Kassör vid Stora Sjötullen, blef 10 /4 1705 tygvaktare efter Nils 
Millman: han var farfar till Christina Gothén, g. m. John Hall d. ä. 

2 > Anders Hingkarl> matte vara densamme som tunnbindarema- 
staren Anders (iudmnndsson, som var gift med Brita Larsdotter i andra 
giftet. Hennes son i föregående gifte var befallningsmannen Lars Borg- 
ström, som 1707 öfvertog fö rä I dra mes gard för 450 daler Smt. 

3 Hising var g. m. Johanna Carlsdotter, dotter af Carl N. och 
Ingeborg, den senare oingift med malaremästare Alexander Fox. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 155 



Emellertid synes Hising icke kunnat bibehålla gården, 
utan den måste öfvertagas af svärmodern, Ingeborg Fox, 
till hvilken han pantförskrifvit den, och som i tomt- 
öreslängderna 1749 — 1758 angifves såsom egarinna. Hen- 
nes dotter i andra giftet, Anna Christina Fox (t lx h 1758), 
blef gift med mälaremästare Johan Norman, och i bouppt. 
efter henne den l2 / 3 1759 uppgifves mannen ega, dels en 
ödetomt på Sillgatan — den för hvilken vi redogjort 
under c — och dels »en ödetomt näst intill, som tillhört 
svärmodren, enkan Ingeborg Fox, men som tillfallit Nor- 
man i ersättning för många års innestående gesållön och 
för särskild fordran». 1 

Norman innehade de två, sedan eldsvådan 1758 en- 
dast med bodar bebyggda tomterna ända till den 3 Sept. 
1773, då han för 1,000 daler Smt sålde dem till egaren 
af gården b, byggmästare Johan Gottfrid Hernick, hvilken 
sålunda i sin hand samlade alla tre tomterna närmast 
öster om den i hörnet af Nedre Qvarnbergsgatan. 1 

Hernick är i tomtöreslängderna upptagen såsom egare 
till dessa tomter till och med 1782, men åren 1783—1784 
egas de, liksom 1784 — 1785 sjelfva hörntomten, af »Di- 
recteuren för Comedianttruppen Johan von Blanck», och 
heter det om de förra, att der är hans hus och »Com- 
medie-rum». Hur det förhåller sig med denna eganderätt, 
är något dunkelt. Ingenstädes eljest utom i dessa tomt- 
öreslängder träffas någon uppgift om von Blanek såsom 
egare, och det tinnes stor anledning tvifla derpå, så 
mycket hellre som herr Johan F. Podolijn den 13 /i 1783 
uppbjuder tvenne i femte qvarteret vid Sillgatan belägna 
tomter, och en dertill lydande half tomt, »med derå iipjh- 
fördt Comedihus», hvilket allt blifvit af honom inköpt för 
1,083 Rdr 10 skill. Specie. 

Nu förhåller det sig emellertid så, att denne Podolijn, 



1 Norman blcf 2] g. m. Cicitia Kjellström, f ' 7 /7 1766. syster till 
apotekare Petter Kjellström i Malmö, och 3] med Marin Grctn Pnnlin, 
t barnlös 1771, samt 4J med Catarina Aspendahl, f såsom enka 93 jl 
1794, dotter af öfvcrskulten Olof Aspendahl, f 1742. 

2 Hernick, eller som han sjelf skref: Hernich, var f. i Sachsen 
Mesenburg w /i2 1717 och dog barnlös ,0 /2 1799. Vid domprostevalet 1755 
var det han, som först yttrade sig: »Efter mycket betänkande har jag 
med min röst fallit pa var redlige och rättskaffens tyske pastor Cbechel». 
och deri instämde hela församlingen. G. 1] m. Heala Jönsdotter Löf- 
gren, f. Okt. 1730 f ^jio 1781. dotter af åkaren Jöns Magnusson Löfgren 
och Gunilla Ljungberg, 2] m. Annn Margareta Nordborg. som efterlefde. 



Digitized by Google 



156 



GÖTKBORGS TEATRAR. 



densamme som uppträdde i sällskapsspektaklerna, var 
bokhållare hos kommersrådet Patrik Alströmer, samt 
vidare att den senare från och med 1786 tinnes an- 
tecknad såsom egare. Om härtill lägges en uppgift, att 
teatern var »ett verk af baron Alströmer», torde vi hafva 
saken klar; 1 Patrik Alströmer har, ehuru icke genast i 
eget namn, köpt hela egendomen, eller måhända kommer 
man saken ännu närmare genom att antaga, det han, med 
sitt varma intresse för scenen, understödt Hernick, hvil- 
ken, som vi snart skola se, var den som byggde teatern, 
men sedermera måst öfvertaga alltsammans. 

Hela egendomen utgjordes nu af tvenne delar, upp- 
tagne särskildt hvar för sig i tomtöreslängderna, nemligen 
dels sjelfva hörn tomten, som då bar N:o 59, med derå 
uppfördt stenhus, och dels de öfrige tre tomterna öster 
härom, h vilka då buro nummer 60, med det på dem 
byggda komedihuset. 2 

Af det som nu blifvit anfördt, följer ovedersågligen, 
att teatern var belägen, icke i hörnet med n. v. adress- 
nummer 10, hvilket hittills af en del författare uppgifvits, 
utan på tomterna närmast öster härom, således der man 
nu finner ett trevånings stenhus med adressnummer 12. 

Sedan firman Sa bigren & Alströmer afträdt sin egen- 
dom till fordringsegarne, annonseras den 14 Mars 1786 
till salu firmans fastigheter och bland annat »Comedie- 
huset här i staden, med dertill hörande stenhus* och 
åbyggnader». Patrik Alströmer fick likväl ännu en lång 
tid behålla detta, och det var först genom auktion på 
börsen den 28 Jan. 1802 som hans »vid Sillgatan under 
N:o 59 belägna grundmurade stenhus, med derintill under 
N:o , 60 uppförde Comediehus af trä», äfvensom en tomt 
åt Kronhusgatan N:o 40 i 8:de roten, såldes för 3,300 
Rdr till vinhandlaren och källarmästaren Ludvig Henrik 
Crohn. 8 



1 Karl Warbitrg, Göteborgska Teaterminnen från gamla dagar, i 
Göteborgs Handels-Tidning M /i2 1892; notisen i fråga bemtad ur en af 
Chodowiecki illustrerad Taxchenbuch fur die Schaubfihne 1783. 

2 Den 18 '8 1789 pantsatte Alströmer. till säkerhet för af Frimu- 
rarebarn hus kassan lantagna 1,200 Rdr Specie, sin gärd med stenhus 
vid Sillgatan N:o 59, >jemte det derintill liggande Comediehuset af trä 
N:o (»0>, tillsammans brand försäkrade för 2,066 Rdr 32 skill. Specie, 
äfvensom en derintill belägen tomt, som hade blifvit inköpt af kon- 
trollör Waleke. 

» L. H. Crohn, f. »i* 1770 f Tji 1830. g. 1J m. Catarina Johanna 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 157 



När teatern uppfördes, har icke till fullo kunnat ut- 
redas. Den första bestämda, klara och tydliga underrät- 
telsen om dess tillvaro lemnas i en tidningsnotis, der det 
heter, att Tisdagen den 27 Juli 1779 gifver 

>den nyligen hitkoinna mamsell Margareta Hatvk en full- 
stämmig concert på det wanliga Comcdie huset på Sillegatan, 
wid hwilket tillfälle hon låter höra sig med flera Ariers afsjun- 
gande, och som hon pä flera ställen haft den lyckan att winna 
allmänt bifall, så hoppas hon att denne Stadens Resp. Inwänarc 
täcktes hedra henne ined en talrik samling, sä mycket mer som 
hennes owanliga längd [!] torde förnöja ögonen, sä väl som hen- 
nes sång roa öronen; priserna äro: 16 skill. premiere och 8 
skill. second loge. och början sker kl. 5». 

Uttrycket »vanliga Comediehuset på Sillgatan» anty- 
der obestridligen, att teatern icke längre var någon nyhet, 
och fråga kan sålunda vara, huruvida det icke funnits 
till redan några år förut. Det är nemiigen i det före- 
gående påpekadt, huruledes en amerikansk konstmästare 
i December 1776 talar om att han för sina pantomimer 
icke kunnat få låna »Comediehuset» härstädes af Seuerling; 
det är möjligt, att härmed verkligen afses den nya teatern 
på Sillgatan. 



Engela Laurell, f. omkr. 1771, dotter af handlanden Olof Laurell, f. 
1748 f 8 /3 1788, och Maria Gustafva Anthelius, samt 2j 15 /l2 1818 m. 
Gustaf va Hagman, som öfverlefde honom, enka efter handlanden Carl 
Gustaf Lundgren, f "/io 1817. Af barnen i första giftet blef dottern 
Catarina Sofia g. m. grosshandlare Lars Bergman: sonen Carl August 
Crohn, f. i Göteborg M /7 1794, f i Malchin. Meclenburg 1809. 

Crohn hade emellertid icke inköpt egendomen för egen, utan för 
sin brors räkning. Denne, den äldre af bröderne, Carl Fredrik Crohn, 
var f. i April 1752 samt afled ^/lO 1828. I magistratens politiprotokoll 
7 /5 1802 förekommer: >Carl Frcdr. Crohn anhöll skriftligen att, sedan 
dess härvarande broder, vinhandlare Ludvig H. Crohn, för hans räkning 
ä auktion inropat det s. k. Comediehuset härstädes. med tillhörande 
tomter, och sökanden i anledning deraf med hustru och barn frän 
Hamburg hitflyttat, samt tillträdt fastigheten i ändamål att der be- 
drifva källarmästare- och traktörsnäring, det måtte beviljas honom 
burskap i samma näring, bifogande dels bevis om aflagd borgareed i 
Hamburg och pass för hit resan. Magistraten uppsköt frågan tills 
Crohn företedt frejdebevis; han erhöll derefter burskap som vinhandlare 
10 /i2 s. å. Hade, förmodligen i andra giftet, Fredrika Björkman, f barn- 
lös 23/10 1825 [bouppteckning »/4 1826 i, syster till trädgårdsmästare 
Fredrik Hjörkman i Westeräs samt till Lovisa Björkman, g. m. landt- 
brukarc Sundberg pä Westertorp a Svartsjölandet. 

Emellertid stannade teatern och den öfriga fastigheten allt fort- 
farande hos den, som inropat densamma, eller »Theaterförestandaren 
Ludvig Henrik Crohn >, som han kallas i tomtöreslängderna. 



Digitized by Google 



158 



GÖTEBORGS TEATRAH. 



Att huset varit af trä, hafva vi redan sett. I öfrigt 
heter det att teatern sommaren 1782 gjordes »herrligare 
och beqvämare», och följande året säges skådebanan vara 
»mycket väl nybygd, vackert förgyld, med loger, och är 
ett verk af baron Alströmer». 1 



1 Karl Warburg, Göteborgska Teaterminncn från gamla dagar, i 
Göteborgs Handels-Tidning ^12 1892; notisen hemtad ur Taschenbuch 
fur die Schaubuhne 1783. 




Digitized by Google 



Jfc, A A A A *t* A A A n t M A A A A A A A A A A A A A A A A -t- 

TTTTTTTTTTTTT TTTTTTTT TTT T TTT 



Ge menas is ka sällskapet, 

Den första stående teatern i Göteborg grundlades 
af ett skådespelaresällskap som kallade sig det 
»Gemenasiska». Hvad man om detta sällskaps 
föregåenden hittills kännt är att det leddes ursprungligen 
af en Paul German, 1 som tillhörde en fransk-tysk lindan- 

1 Puul German var, enligt Overskou, Den Danske Skueplads. f. i 
London 1744. Fadren Henrik German var en mycket berömd konst- 
när i sitt fack, skicklig fyrverkare och uppförarc af pantomimer och 
förvandlingsscener. Han uppträdde med sin familj pä Kongl. Teatern 
i Köpenhamn under början af 1760-talet; af barnen omtalas dottern 
Antonina såsom utmärkt i balan cer ing och kullerbyttor, och sonen 
Fredrik såsom dansör och Arlequin; vidare I\iul, den nu ifrågavarande, 
som ännu 19 /s 1762 uppträdde i Köpenhamn säsom lindansare, men 
sedermera Afvergick till Sverige. Han afled i Falun den 1806. och 
i Falu Weckoblad för den 25 Februari detta år läses, enligt anteckning 
af Birger Schöldström, följande tillkännagifvande: »Till betalande af de 
varor, som nyligen uti stor fattigdom aflidne eqvilibristen Paul German 
hos åtskillige tagit till förfärdigande af ett fyrverkeri, som ock begrav- 
ningskostnader m. m., kommer att å rådstufvan den e /i till den mest- 
bjudande försäljas åtskilliga fyrverkeriarbeten, bland annat 25 raketer 
m. m. > 

Måhända fanns det ytterligare en son. I en Göteborgstidning för 
den 10 Sept. 1763 läses nemligen följande annons: »Hr. Henric Ger- 
man, dansemästaren, tilbjuder sin tjenst, ej mindre hemma hos sig, än 
i andras hus: på dess egen Dansesal mellan kl. 7 och 9 före- och 
eftermiddag, mot 12 öre Smt. och pa andra stållen mot 16 öre för 
hvar lärling om timan. Han bor på Köpmansgatan wid Wallen, hos 
Upsyningsmannen Blomstedt*. 

Beträffande sällskapets namn, känner man icke h varifrån det här- 
leder sig. Man har låtit påverka sig af namnet pa den ene af direk- 
törerna och sålunda skrifvit »Ormunesiska sällskapet», men detta är 



Digitized by Google 



160 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



sarefamilj, hvilken under åren 1759 — 61 var anställd vid 
den Danske Skueplads i Köpenhamn, samt att German i 
början af 1779 ankom till Stockholm, nu i förening med 
en fransman Jean le Blanc, eller som han sedermera van- 
ligen skref sig, Johan von Blanc, och dennes fru, hvar- 
efter de, jemte några andra, under namn af Gemenasiska 
sällskapet, uppträdde på Bollhuset. 1 

Denna senare uppgift, rörande vistelsen i Stockholm, 
är emellertid icke fullt riktig, ty i Stockholms Dagligt 
Allehanda redan den 18 Dec. 1778 läser man: »I dag kl. 
6 e. m. wisar sig uppå Kongl. Operahuset (Bollhuset) det 
nyligen från S:t Petersburg ankomna Gemenasiska Säll- 
skapet för första gången sina konster uti Eqvilibrier». 
Sällskapet fortsatte derefter att spela vintern 1779, åtmin- 
stone till den 17 Mars, och bland medlemmarne gjorde 
sig särskildt German och »m:me de Blanc» bemärkta. 2 

Emellertid kunna vi följa spåren ännu längre tillbaka. 
Göteborgstidningen Hwad Nytt? för den 16 Febr. 1776 
innehåller nemligen följande tillkännagifvande : 

»Den på Herr Carnegies Caffe-hus här i Staden logerande 
Amerikanske konstmästaren, som nu i 8 dagars tid härstädes 
förnögt wärt Resp. Almänna med wackra och förundranswärda 
Prästationer, kungör att han i denna wecka wisar helt nya och 
hittills osedda konststycken, samt att Skadeplatsen öpnas alla 
dagar. n. b. kl. 5 när ingen Gomödie spelas (d. v. s. Söndag. 
Tisdag, Torsdag och Lördag}, men då, nemligen Måndag, Onsdag 
och Fredag, kl. 3». 

Den »Amerikanske konstmästaren» hade sålunda 
börjat sina föreställningar den 8 Februari. Att de varit 
inbringande och omtyckta af allmänheten synes framgå 
deraf, att, om han äfven icke stannade hela året, var han 
åtminstone på hösten samma år åter i staden, då han 
julaftonen kungör att han »äfven denna vecka låter se en 
Generalexercis af alla sina konster*. 3 Att döma häraf 
tyckes han hufvudsakligen lagt an på eqvilibrier och 



fullständigt felaktigt, ty i annonser och andra källor heter det städse 
»Det Gemenasiska sällskapet». Måhända torde namnet kunna hårledas 
af det latinska Gemintis, tvilling, och sålunda rätteligen bord t skrifvas 
»Det Gemimtsiska sällskapet»: namnet skulle i detta fall vara en hän- 
syftning pa sällskapets dubbla uppgift: lindansuing och dramatiska 
föreställningar. 

1 Oscar Levertin, Teater och Drama under Gustaf III, sid. 49. 

2 Anteckningar af Birger Schöldström. 

3 Hwad Sytt:' 24 12 1776. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 161 



akrobatkonster, men att han äfven uppfört pantomimer 
visas rieraf, att han i samma annons tillkännager att han 
»sä mycket mindre kan föreställa någon sådan i Comedie- 
1 ui set därstädes, som principalen Herr Senerling icke be- 
hagar hålla sitt gifna löfte om dusets lån>. Den 29:de 
December skulle han resa till Stockholm. 

Hvem var nu denne konstmakare? Derom får man 
fullt tillfredställande och bestämda upplysningar från 
tvenne olika håll. Dels frän redovisningen öfver influtnc 
faltigmedel 177o, der inan, förutom Sten borgs och Seuer- 
lings komeditrupper, äfven (inner Americanske konst- 
mästaren von Blanc upptagen med 51 daler Smt, samt 
dels från en notis i Götheborgska Nyheter N:o 1 är 1777, 
deri det omtalas, att den här i staden någon tid vistande 
Americanske konstmästaren Johan Michael von Blanc har 
hos magistraten anmält att den 30 Dec. (året förut) en i 
hans tjenst varande 13 års gosse, vid namn Sander, född 
i Amsterdam, olofligen bortgått, medtagande trenne hus- 
bonden tillhörige silfverskedar >. Af denna notis erfar 
man äfven, att von Blanc hade två dopnamn, hvilket icke 
förut varit kändt. 

Denna anmälan hos magistraten var äfven Blancs 
första beröring med rättvisans handhafvare i Göteborg, 
men blef långt ifrån den sista, som vi snart skola se, 
stundom, liksom nu, till följe af andras förvållande, men 
oftast af eget. 

Emellertid synes, att von Blanc 1776 varit ensam, 
och det är således senare de båda sällskaperna, von 
Blancs och Germans, förenades, detta måhända i S:t Pe- 
tersburg, derifrän Genwnasiska sällskapet, enl. Dagl. Alle- 
handa 18 Dec. 1778, anländt till Stockholm för alt nämda 
dag å teatern i Bollhuset börja en följd representationer. 

Första underrättelsen om truppen i Göteborg inne- 

hålles i ett meddelande i Hwad Nytt? den 19 Okt. 1779: 

>Frän Stockholm 1 är nyligen hitkommet det s. k. (iemena- 
siska Sällskapet, som gjort sig berömt för synnerlig färdighet 
uti Kqvilihriska Kxercitier. Det börjar nästa Fredag att förnöja 
värt allmänna härmed i wanliga Comediehuset pa Sillgatan, 



1 Sällskapet kom doek ej direkt frän Stockholm, utan hade innan 
ankomsten till Göteborg gjort en afstickare till Karlstad, der det i 
stadens Vecko-Tidningar d. 10 Juli 1779 läses: Det Gemenasiska Säll- 
skapet, som under sista riksdagen visat sine Mechaniske Konst Figurer 
på Oprc Theatern i Stockholm, är nu hit til Staden i samma afseende 
ankommet». 

11 



Digitized by Google 



162 



i 

GÖTEBORGS TEATRAR. 



som numera finnes inuti helt och hållet ombygdt, och sä be- 
qvämt inrättadt, att alla skadarne kunna se lika, samt på bästa 
sätt deeoreradt. De som astunda särskilda Loger, kunna betinga 
sig dem i sällskapets logic hos handelsmannen Abrah. Andersson 
wid Lilla Bommen». 

Man var sålunda besluten att spela, utan att förut 
hafva erhållit tillstånd; det var först den 10 December 
som Kongl. Maj:t biföll Germans, genom landshöfdingen 
baron Duridz anmälda, ansökan om tillstånd och privi- 
legium att i Göteborg få inrätta en komeditrupp och upp- 
föra spektakler. 1 

Den första närmare bekantskapen med stadens inne- 
vånare torde icke varit oblandadt behaglig. Komedianterna 
råkade nämligen i tvist med sin hyresvärd, handlanden 
Abraham Andersson, 2 som begagnade sig af tillfallet att 
omåttligt preja de nykomne; i stället för mundtligt öfver- 
enskomne 50 daler Smt i ett för allt fordrade han vid 
uppgörelsen 120 daler. När von Blanc icke ville foga sig 
häri, stämdes både han och German till Käinnersrätten. 8 

Redan innan målet der förekom, hade likväl den het- 
lefrade von Blanc i tidningarne låtit införa en redogörelse 
för det sätt, hvarpå han behandlats, af följande lydelse: 4 

>Pa det andre Resande, til Götheborg, som oek kunna be- 
höfwa Logie därstädes, mot betalning, må undgå den olägen- 
heten, at raka en mindre samwetsgran Wärd, hwilken, som ord- 
språket lyder, wil hafwa bade pung och penningar, böra de 



1 Rådhusrättens politiprotokoll, 21 ,i 1780. Länsarkhwt, Bref-Con- 
cepter Z7/.9, \':<> t?~>3, den 17 Nov. 

»Hos mig har Kqvilibristen Paul German, Kngelsman till Natio- 
nen, anhållit at hos Eders Kongl. Maj:t sig i underdånighet wille för 
honom utwärka Nådigt tillstånd och Privilegium at här i Götheborg 
fa inrätta en Gomcdic Troupp och gifva Spectacler. Och .som jag haft 
tilfälle inhämta denne Germans skickelighet härutinnan, sä wagar jag 
sa mycket mer denna hans ansökning til Eders Kongl. Maj:ts Nadigste 
bifall undcrdanigst anmäla, som det giör ett lofligt tidsfördrif för sta- 
dens inwanare at bewista slika Spectacler, hwilka. utom den moral 
de medföra för mangen, uptaga en tid som eljest mindre nyttigt kunde 
auwändas. Med uudersatelig nit etc. 

Atut. Rud. Durietz, 

Hans H limmet*. 

2 Abr. Andersson, f. 1742. var 1770 handelsbetjcnt, sedermera 
handlande, son af handlanden Johan Andersson, f. 5 /2 1699 f ,8 /5 1763 
oeli Elisabet Sehmiel. f. 1710 + 2 */7 1771 [dotter af handl. Claes Schmiel. 
f. 1078 j 1732. och Kllika Wedinghusen. f. 1070 f 1732]. 

3 Kam ne /snittens dombok i civila mal 177!): 12, 19, 20 och 30 
Nov. samt 7. 14 och 21 Dee. 

4 Cotheboriiska Suheler 11 i» 1779 samt Hivad Sytt* N:o 200— 201. 



Digitized by Google 



TKATKRW VID SILLGATAN 1779 1799. 163 



härigenom underrättas, at en sådan linnes här i Staden. Han 
har för en månads Logic, sedan han lofwat det för 50 Dal. S:mt, 
gifwet följande Käkning til 

Herrar von B fa» c <£ German med hela det Gemenasiska 

Stilskapet Dehet. 
An Logie för 3:ne Kuin med 3:ne Sängar ifrån 
den 6 Octoh. til d. 6 Novemh.. efter betin- 
gad t accord til Dal. 50- — 

Kör en apart Säng med Kläder, som Fru 
Blanc sjelf begärd t, nvttjad uti 15 dvgn, 
å 16 öre * 7: lfi 

Äfwen. på Fru Blancs begäran, lemnadt en 
Kamare til des Karl. som heter Blom, samt 
för Wed- «ch Wagnsrummc ut föres . . » 10: 

Nyttjadt, under warelscn. 2:ne kopparkok- 
kjetlar, Casserol. The- och Caftekjetlar, jämte 
små Pannor samt 1 dussin Tcntalrickar, 
uti 31 dygn blifwet slitne, wärderas til . > 10: — 

I 63 gänger utserwerat des bord med rent 
Duktyg, räknas därföre, med twätt och slit- 
ning under samma tid, å 5 öre för hwarje 
gang > 9: 27 

För halna 5 stycken silfwer Mat- och 3 st. 
silfwer Thcskeder. samt The-Cassa, Pounch- 
Houl, Kuppar, Winglas och Knifwar, räk- 
nas til > 2: 21 

För ofwanstäendc husgeräds-sakers 1'ptwät- 
ning. som warade frän kl. 12 til 2 pa efter- 
middagen, samt sedan frän kl. 8 til 11 om 
aftonen, hwarwid Kldcn måste underhållas, 
at hälla watnct warmt, i mit kök, räknas 
för Wed, uti 64 gänger minst, ä 5 öre för 
hwar gång, gör » 8: - 

För 2:ne Pigors afhallande fran mina egna 
hus-sysslor, som äro åsidosatte, medels de- 
ras uppassning, med ärenden, sa in- som 
utom hus, och det träget eontinuerade uti 
31 dygn, hwarföre jag likwäl mast under- 
hålla dem Föda och Lön. kan således intet 
mindre därföre utföras än til > 20: 21 1 ,» 

För några dagar, som min Dräng är blifwen 

hindrad genom ärender för deras räkning > 1: 10*/s 

Summa Dal. 120.— 

eller Speeie Hiksd. 20: 
Götheborg d. 7 Dec. 1779. 

Abraham Andersen > . 

Desse poster äro dels, wid öfwercnskommelsen om Loge- 
mentet, under et och samma accord betingade, emedan denne 
Wärd då ty k tes blygas at begära 50 Dal. S:mt i månaden för 
blotta 3 itum med Sängar, som hade waret 600 Dal. samma 
mynt för aret och, följakteligen, högst obilligt, enär här hwarken 
skulle åtfölja wed- eller windsrum, källare eller andre uthus, 
som altid, för tvåtredjedelar mindre ärlig hyra, fas annor- 



164 GÖTKBOHGS TEATBAR. 

städes, dock utan Sängar; dels ock af honom nu fingerade, för 
at wisa det han, ehuru werkel. nog skamlös at wilja taga sin 
nästas penningar för intet, har skäl til sin fordran. Underligt 
är, at han icke äfwen hegärdt särskild l)etalning för det man, i 
sine ärender, gätt trapporna up och ner, samt, naturligt-wis, 
nyttjadt apart rum: ty det siar aldrig fclt, at ju de ock hlifvit 
i sin mon slitna. 

Joh. v. Blanc*. 

Det kan icke nekas, att en sådan uppfinningsförmåga, 
som den herr Andersson utvecklade vid rakningens upp- 
sättande, skulle hedrat till och med en af våra dagars 
hotellvärdar under en verldsutställning, men hur det var, 
kände han sig icke riktigt tilltalad af att på detta ovän- 
tade sätt ställas upp som mönster. Han lät derföre i en 
tidning svara: 

>Til allmänhetens kundskap lem nas, at utgången af rätte- 
gängen mig och von Blanc emillan. lärer wisa dess obefogenhet 
igenom det han i Nyheterna N:o 50 ocn Hwad Nytt? N:o 200 — 
201 emot mig införa låtit, sa snart högtärade Kämnersrättens 
utslag hinner utfalla, hwarförinnan med swar deri innchälles. 

Abraham Andersson. > 1 

Vid närmare besinnande, förklarade han, hade han 
likväl funnit von Blancs angrepp vara förklenligt för hans 
heder och ära samt goda namn och rykte, och tillika 
ett brott emot tryckfriheten, alldenstund artikeln afsåg 
att bearbeta allmänna meningen i den pågående rättegån- 
gen, och sålunda stämde han von Blanc. 

När målet förekom, yttrade den senare, att hans veder- 
part måste vara tokig, som särskildt åtalat artikeln innan 
dom i målet fallit, och yrkade, att han derför måtte böt- 
fållas, »i synnerhet», tillade von Blanc med välbehag, 
»som den anklagade icke allenast innehar Hans Kongl. 
Maj:ts allernådigsta tillstånd till lindansning, utan ock då 
Hans Maj:t med nådigt välbehag ansedt Trouppens eqvi- 
librier». 

Af rättens ledamöter delade preses, hofsekreteraren 
och häradshöfdingen Walcke, von Blancs mening och ut- 
talade såsom sitt votum, att han, för att kunna bedöma 
huruvida artikeln vore att anse som förnärmande eller icke, 
ansåg nödigt först pröfva och afdöma hufvudsaken, eller 
räkningen; vore denna mindre samvetsgrann, hade ju von 
Blanc haft rätl, och tvärtom. 

De öfrige ledaniöterne i Kämnersrätten, Enander, 
Cederboury, Sirenius och Blomslerdahl, enade sig deremot 

1 (lötheborgs Allehanda ,7 /i2 1779. 



Digitized by Google 



TKATEHN VII) SILLGATAN 1779—1799. 165 



om att anse artikeln såsom brottslig och dömde von 
Blanc att bota 4 Rdr Speeie, göra Andersson offentlig al- 
bön och betala rättegångskostnaderna med 2 Rdr Speeie, 
hvarjemte båda dömdes att för ohöfviska ntlatelser mot 
hvarandra plikta 5 daler Smt hvardera. 1 

Beträffande rättegången om sjelfva räkningen, så fort- 
gick ransakningen härom, den ena dagen eller den andra. 

Blanc förklarade, att han efter muntligt aftal med 
värden utföst sig betala i ett för allt endast 50 daler i 
månaden, eller 8 Rdr 10 skill. Speeie, hvilket äfven inty- 
gades af ett vittne, lan riken baron Claes Uggla, som be- 
rättade, att Blanc kort efter inflyttningen för honom om- 
talat detta samt att vid detta tillfälle Andersson stått 
bredvid utan att göra någon anmärkning dervid. Dess- 
utom hade Blanc lemnat tjenstfolket K daler i dricks- 
pengar och ansåg sig uppfyllt allt hvad som kunde be- 
gäras. För att ytterligare styrka detta, inlemnade han 
tvenne qvitton å betald hyra hos sina senare värdar, 
guldsmeden Hans Christian Alsing och snickaremästaren 
Peter C. Aklatn, hvaraf framgick, att han hos dem ej be- 
talt mer än 50 daler för motsvarande beqvämligheler. 2 

Innan Blanc fick flytta, ålades han i rätten deponera 
20 Rdr Speeie, hvarjemte värden tillika stämde honom 
för oqvädningsord och otidigheter samt hugg och slag». 

Preses i rätten, hofsekreteraren, vice häradshöfding 
Walcke, var af den meningen, alt, »då 50 daler Smt i 

1 Kåmnersrättens dombok i brottmål 2, /l2 1779. 

2 Göthcbortjs Stads Cämncrsrutts Dombok uti Civila m«/ ,H ,i 1780: 

*Ffir 4 meuhlcrta rum. kök. kökssaker, duktyg med hords- 
saker, vagn- och vedrum. med nödiga uthus, samt uppassning, 
har Herrar Blanc och German betalt mig för en manad aceor- 
derad hyra Åtta Itdr 10 skill. Speeie. som härmed quitteras. 

(löthehorg den fi Dec. 1779. 

Hans Chr. Ålsiiu/ . 

»Jag undertecknad borthyrer till Johan von Blanc rum, 
kök samt kammare till pigor, och thet för en accorderad summa 
om manad Åtta Itdr 10 skill. eller 50 daler Smt sa länge som 
herrskapet thet astundar. med alt hehör, meubler. käril til kok- 
ning, servictter, dukar, knifvar. med tallrickar, med fat och 
sängkläder. 

(iötheborg d. 3 Dec. 1779. 

Peter C. Aldam . 

Det upplystes sedermera att Blanc blifvit oense med den senare 
och bodde, enligt hyreskontrakt af den "/i 1780. hos fru Grönlund, 
för samma betalning. 



Digitized by Google 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



månadshyra för allenast 3 rum och 3 sängar är öfver all 
• mått dryg och stor, i jemförelse med livad eljest här i 

staden för dylika rum betalas, och då svaranden på andra 
ställen styrkt sig för 50 daler, jemte flere rum och sängar, 
erhållit alla de öfrige af Andersson påförde förmåner, och 
Andersson derjemte haft den fördelen att till Blanc och 
German, när de bodde hos honom, få afyttra vin, socker, 
kaflebönor, sagogryn och kardustobak», samt slutligen då 
baron Uggla vittnat att Andersson icke haft något att 
invända mot den af Blanc omtalade öfverenskommelsen, 
— så bör 50 daler anses alldeles tillräckligt. 

Men af rättens öfrige ledamöter, Erik Enander, Jacob 
Cederbourg, Daniel Sirenius och Niclas Blomsterdahl, var 
flertalet af annan mening, i enlighet hvarmed följande 
dom afkunnades, hvilken införes i sin helhet, då den 
innehåller åtskillige kulturhistoriska upplysningar af värde. 1 

>Kämnersrättcns dom uti de mellan handl. här i staden 
Abraham Andersson kärande samt Herrar Johan von Blanc och 
German samfäldt svarande beträffande dels en fordran af 20 Rdr 
Specie som A. efter räkning, dels för beboendet af fyra i dess 
hus befintlige och ifrån 6 Oct. till (> Nov. 1779 til dem utiegde 
rum, dels för ny t jandet af åtskillige dess husgerädsaker och 
sängkläder, vagns- och vedrum, uppassning af dess tjenstefolk 
m. m. utaf svaranden söker utbekomma, men t het senare, an- 
gående grofve oqvädingsord och otidigheter, hugg och slag, 
hvarmed Hr v. Blanc Hr Anderson skall öfverfallit, och hvarför 
Hr v. B. enskildt af Anderson lagsökes, under påstående att v. 
Blanc för et sådant dess förhällande lagligen matte vara ansedd, 
hvarom tillika med ersättning för abragte rättegångskostnader 
desse parter inbördes tvistat, afsagd pä Göteborgs Kämnärskain- 
mare d. 17 Oct. 1780. 

Allt livad parterna i omförmälde mal ömsom andragit och 
påstått samt afhörde vittnen edeligen intygat har Kämnärsrätten 
i behörigt öfvervägande tagit och livad först de i hr. Andersons 
räkning för 3 husrum med 3 sängar ifrän d. 0 Oct.— d. (i:tte 
härpil följande November 1779 efter betingande oeh skedd över- 
enskommelse uppförde 50 dal. smt eller 8 rdr K» sk. sp. berörer, 
utaf Domboken och handlingarne inhemtat det v. Blanc denna 
post ej allenast sjelf erkänd t utan ock till betalning deraf sig 
såvida benägen förklarat som han allenast sig förbehållit att 
14 dal. smt eller 32 sk. sp. förut gjord afbetalning dera af- 
dragas bör, h vart ill käranden jemväl samtyckt att således all 
stridighet härom af sig sjelf förfaller. 

Men livad de öfrige uti ofvannämndc räkning svarandene 
påförde poster vidkommer sa äro åtskillige anmärkningar a sva- 
randesidan härvid gjorde, hvilka Kämnärsrätten med kärandens 



1 Kämncrsrätlens dombok i civila mal W/i. »,'t, 7/3, «/7. ^/s, ",'10 

1780. 



Digitized by Google 



TKATKR.X VID SILLGATAN 1779—1799. 



K>7 



räkning jemfört. Och churuväl hr. v. Hlanc emot denna räk- 
ning isynnerhet invändt det han med hr. Anderson vid inflytt- 
ningen i dess hus skall öfverenskonunit att i ett för allt betala 
•>U d. smt i månaden, och det sa att allt det öfriga skulle d er- 
under vara inbegripet, hvaraf skall följa att alla de andre pe- 
sterne i hänseende dertill böra försvinna. 

Likväl och emedan han en sådan sin invändning hvarken 
med skriftlig afhandling eller vittnen bestyrkt, och han dessutom 
otvungen vidgått sig under varelsen i hr Andersens hus såväl 
några kökssaker såsom kastrull, fat och tallrikar som äfven sänge- 
kläder hafva nyttjat, ehuru han betalningsskyldigheten af de uti 
käranderäkningen upptagne poster pa flere särskilde grunder 
sökt ifrän sig leda. ty kan Kämncrsrätten emot rättegångsbalkens 
17 kap. 33 § pa det hvad i sa måtto blifvit invändt intet afse- 
ende hafva, utan anser nödigt att beskaffenheten af desse poster 
behörigen granska samt derefter mäta och pröfva hvad och huru 
mycket svarandena efter befunne ouiständigheter kunna eller 
böra skyldige kännas att betala eller ej. 

Hvad alltså 1:mo beträffar den särskilta säng med kläder 
som Fru v. Hlanc sjelf skall begärt och i 15 dygn nyttjat å 16 
öre smt eller 4 sk. sp. om dygnet beräknadt: sa alldenstund v. 
B. sjclfva nyttjandet häraf ej bestridt. men deremot dess invänd- 
ning som skulle hr Andersen. i brist af en större säng hvilken 
till rymmande af tvenne personer kunnat vara tjenlig, af eget 
bevåg och för egen räkning sjelf anskaffat, ej gittat i bevis leda, 
fördenskull böra svarandena hr Andersen de härför fordrade 7 
d. 10 öre smt. eller 1 rdr 12 sk. sp. betala. 

Berörande 2:o en kammar som hr Andersen äfven pä Fru 
v. B:s begäran skall lem nat en dess karl benämd Blom. sa varda 
svarandenc, dä käranden sin talan i den omständigheten emot 
deras förnekande ej bevist, ifrån betalning af en kammar, som 
hvarken af dem eller för deras räkning bevisligen blifvit brukad 
och bebodd, skäligen befriade. Men hvad :i:o kärandens fordran 
för köksved och vagnsrum angår, hvars åtnjutande och nyttjande 
icke blifvit af svarandena bestridt, sa böra de densamma med 
1 rdr sp. honom gälda och betala. 

Hvad i:o berörer de för nyttjandet och slitningen i 31 
dygn af 2:ne kopparkokkittlar. 1 kastrull, té- och kaflekittlar 
jemte små pannor och ett dussin tenntallrikar uppförde 10 d. 
smt samt de för rent duktyg, hvarmed deras bord i 03 omgångar 
under samma tid blifvit betjent, och dess slitning, till 5 öre smt 
för hvarje gang beräknat, upptagne 9 d. 27 öre. och äudtligen 
de för nyttjandet af ä st. matskedar, punschbal samt punsch- 
och tékoppar, vinglas och knifvar uppförde 22 dal. 21 öre smt. 
så böra svarandene berörde poster såsom erkände hr Andersen 
med en sa rti ni a Ii räknad summa 22 dal. 10 öre smt, eller 3 rdr 
30 sk. sp. godtgöra. 

;>.o. Ifrån betalning af de för ofvan uppräknade husgeräds- 
sakers upptvättning äskade 8 d. smt eller 1 rdr 10 sk. sp. 
pröfvar Kämnärsrätten sa mycket skäligare att svaranderne fri- 
känna, som det efter all naturlig billighet ej varit deras ulan 
hr Andersens skyldighet, hvilken för dessa sakers bruk och nytt- 
jande nöjaktig betalning far, att sjelf härom besörja. 

Hvad slutligen (i:o för uppassning af tvenne pigor, som 



ir><x 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



svarandcrnc medelst åtskilliga ärenden så inne som utom hus 
i 31 dygn skola åtnjutit, dem påförde 20 dal. 2P/& öre sml. 
samt för några diigar som hr Andersens dräng igenom ärender 
för deras räkning skall hlifvit hindrad, dem affordrade 1 dal. 
10 2 /3 öre smt eller tillsammans 3 rdr 32 sk. sp. vidkommer» 
finner Kämnärsrätten sa mycket mindre anledning att hr An 
dersen någon betalning derför tillerkänna, som han ej med 
minsta skäl bestyrkt det svaranderne någon annan betjcning 
och uppassning antingen af dess dräng eller pigor haft än den. 
hvarmed de efter vanligheten äro skyldige att främmande hyres- 
folk i gemen tillhandaga. hvarför Kämnärsrätten vill rättvist 
pröfva att svaranderne ifrån all betalning af desse poster lag- 
ligen frikalia. 

Hvad ändtligen det emot hr v. Rlam? särskildt instämda 
brottmål, för det han hr Andersen med grofva oqvädningsord 
och otidigheter. hugg och slag skall öfverfallit sa, emedan kä- 
randen vid rättegångens början med sin talan i thy mål afstatt. 
t hy varder ock hr v. B. ifrån kärandens stämningspastäende i 
den delen frikänd, och alldenstund efter vittnesmålens föranle- 
dande Andersen till denna rättegång någon anledning haft. sa 
varder han ock ifrån de för ohemult käromal af Hlanc påstådde 
böter befriad. 

Hvarmed parterna, hvilka ömsom i dessa mål vunnit och 
tappat, likmätigt Rättegångsbalkens 21 ka]). 4 §, böra hvar sin 
skada stända, som till besked och åtskilnad länder». 1 

* 



Hufvndsakligen efter annonser i lidningarne Hwad 
Ny ti'* och Ciötheborfjska Xyhetcr har uppgjorts följande 

Spellista -°/io 1779— 2 /s 1780: 

1779 Tisd. w jio. Tillkännagifves att det (iemenasiska sällskapet dansar 
pa st v f va linan, gör mathematiska eqvilibrier, balan- 
serar värjor m. in. pa näsan, samt att >en museo- 
vitisk gosse om <» ar visar mänga artigheter pä exer- 
cislinan m. m.; ined ett ord, ögat njuter den full- 
komligaste förnöjelse ■■> . 
Fred. ^/io. Föreställning, dervid bl. annat dansas på styfva linan 
i en säck: »Fru le Blanc visar Eqvilibrier på stäl- 

1 Da Hlanc fatt kännedom om prceses till hans fördel afgifna 
votum, begärde han fa lösa protokollerna. lät trycka och sedermera 
utdela dem till allmänheten. 

Hlanc hade i början till rättegangsbiträde en kompaniskrifvare 
Joh. Ami. Ulnmberg, hvilken. när han för besväret endast erhöll 2 
Rdr. stämde den förre och fordrade ytterligare 4 Rdr. Hlancs senare 
ombud, fältväbelu Dan. 1'eter De Y<>un</, ansåg att Blomberg l>orde 
hafva skäligt betalt, men anmodade rätten bestämma detta, och så- 
lunda tilldömcles den senare ytterligare 2 Rdr Hi skill. Specie, efter 
32 skill. föi- h varje rättcgaugsdag. samt 1 Rdr för en förklaring sär- 
skiklt. Kämnersrältens thnnbok i cioilti mal, 17 3 17N0. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 169 



traden, jemte det hon där stående haller i h vardera 
handen ett kinesiskt eldhjul, som kastar sa mycken 
eld ifrån sig, at hon dcrföre ej synes >. 
1779 Tisd. "'il kl. K öpnas ater (iemenasiska sällskapets skadeplats 
pa Sillgatan. Kqvilibrier, balanccringar och lindansning. 

> Onsd. 3 ,ii annonseras en pantomim, komponerad af den store 

och berömde italienske mästaren Xicolini: Arlequin, 
den kärleksfulle Cape! I mastat en eller Arlequin Skeleton. 
» Tisd. 9 /n upföres i Comediehuset pa Sillgatan De Elesäiska Fälten; 

widarc allehanda Eqvilibristiska öfningar m. m. 
Fred. ,a ,'ii. Den listige Arlequin eller Skrattande Må/aren, panto- 
m i me, '.i ö])n. 

» Tisd. ,fi il kl. ."• upföres f. 2 ggn af (iemenasiska sällskapet, 
utom allehanda Eqvilibristiska Exereiticr, den wackra 
Pantomimen Arlequin, den kärleksfulle Capeltmästurett 
eller Arleqnins Skclctnn. 

> Fred. ,9 /n dansar Arlequin pa styfva linan, med sin mormoders 

son i en korg på ryggen, m. in. 

» Tisd. Eqvilibristiska Exereiticr samt f. 2 ggn. uppa några 

herrskapens begäran. Den listige Arlequin eller Skrat- 
tande Mälaren, pantomimc i .'i öpningar. 

> Wfn kl. af (iemenasiska sällskapet en Pantomimc af "> 

öpningar, med atskillige divertissementcr, kallad: Arle- 
quin Skogstjuf, hwaruti förekomma många artiga och 
variabla dccorationer. 

> Fred. s /i2. Eqvilibristiska öfningar och teaterfyrvcrkeri samt 

pantomimen Arlequin Dufu/otjuf. 

-> Tisd. 7 /i8 pa fleras begäran f. 2 ggn Arlequin, Jägare eller 
Skogstjuf, som häromdagen roade sa mänga; äfven 
Lindansning m. fl. konster upföras. 

> Fred. 10 /i2 Eqvilibricr samt pantomimen Arlequin natiuäktare. 

» Tisd. 14 /i2 l):o och f. A ggn Arlequin, Jägare eller Skogstjuf. 

> Fred. 17 /i2 I):o och lindansning. dervid German dansar 

med skridskor pa styfva linan; för 4 ggn Arlequin, 
Jägare eller Skogstjuf. 

> Månd. «°/i2. Som (Iemenasiska Sällskapet af egen drift, och utan 

skyldighet, ärnar ii dagj lata inkonisterne för Invad 
det da tänker presentera, Lindansning, Luftspringning, 
alla möjeliga Exereiticr. en ny Pantomimc, som skal 
blifwa mycket förnögandc, och sluteligcn et wackert 
fyrwerkeri, tilfalla Stadens Fattige, sa gör det sig ock 
gladt ho|ip, at Resp. Herrskaper och Inwanare. wid 
detta tilfälle i synnerhet, wisa sig icke mindre willigc 
at hedra Sällskapet med gunstigt och talrikt besök 
än ofta tilförene. [Spektaklet inbragte 5f>: 4 Rdr Specie 
enligt Hwad Nytt? Hwad Nytt? 4 2 1780; 
17K0 Tisd. 4 /i. Götheborgska Nyheter Som (iemenasiska Sällska- 
pet pa det nya året fortsätter sina Spectaclcr. och 
nästk. Tisdag d. 4 Jan. wisar en ny stor Pantomimc i 
ä afdcln. kallad Arlequin, Sjöröfivate, men ändteligen 
upbringad och gjord til Turkisk Slaf, sa bedes Allmän- 
heten infinna sig. 



Digitized by Google 



170 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



1780 Tisd. n jl visas, utom lindansning m. m. samt åtskillige ej ti 1- 
förcne sedda >Jupitersprång>,' en Pantomime i 2 af- 
deln. [i. 2 ggn] Arlequin Dufuw-Tjuf, och sluteligen 
afbrännes et Fyrverkeri. 

» Fred. [f. 5 ggn] den wackra Pantomimen Arlequin, Jägare 

eller Skogs-Tjuf. Först får man se Lindansning och 
Kqvilibrier pa Ståltråden, hwari äfwen Herr Paul 
German, uppa mångas begäran, a nyo stupar kuller- 
bytta baklänges, samt många flera förnögande konster. 

» Månd. n /l Uppför Gemenasiska Sällskapet Jeppe Xilsson på Ber- 
get eller Den förwandlade Bonden, com. i 5 öpningar; 
äfwen kommer hr Paul German at som förut dansa 
pa styfwa linan. 

> Fred. Af Gemenasiska Sällskapet upföres, icke allenast Zaira, 

Sorgespel i 5 afhandl. frän Fransyskan, utan ock på 
fleres begäran Bussaronerna eller Det skal någon or- 
sak ha, Lusts. 1 a. Theatren blir wäl decorerad. 

» Månd. M /i. Götheborgska Nyheter 22 i: >Nästa Måndag d. 24 Jan. 

wår Höge Konungs Födelsedag firas af Gemenasiska 
Sällskapet i Comödiehuset . icke allenast genom en, 
efter tillfället lämpad, behagelig Prologue, hwarwid 
Theatren på tjenligastc och bästa sätt illustreras med 
transpirenta[!j Decorationer, utan äfwen genom en 
wacker Tragedie uti ;> afhandlingar kallad Le Cid 
eller Den för fäderneslandet om heder täflande kär- 
leken. 

> Fred. ^/l. I afton firas Hans Kongl. Höghets. Hcrt. af Söder- 

manland Prins Carls Höga Namnsdag af Gemenasiska 
Sällskapet med upförande [f. 2 ggnj af Le Cid samt 
Slafhandlaren i Smirna, lusts. 1 afhandl. Theatern 
blir med ganska wackra och transparenta Decoratio- 
ner utsirad, och under omklädningen kommer den 
Muskowitiske Gossen at förnöga med voltigering. 

» Tisd. upföres af Gemenasiska Sällskapet Qtvinno-Scholan 

eller Den enfaldiga Agnes, Comedie i 5 afhandl., 
hwarefter herr Paul German kommer at wisa sina 
exercitier på styfwa linan. 

» » 8 /8 upföres af Gemenasiska Sällskapet, på flere Förnämas 
begäran, [f. 2 ggn] Zaira, hwarefter afbrännes et 
Mechaniskt konstfyrwcrkeri. 

> Fred. "/2 upföres af Gemenasiska Sällskapet Londonske köpman 

eller Georg Barnwells olgckliga Händelser, Sorgespel 
i .") öpn. med behöriga Decorationer; hwarefter De 
Tre narraktiga Ålshare, Lusts, i 1 öpn. Äfweuledes 
kommer Fru le Blanc at wisa sig pa Theatren för 
första gängen i efterspelet. 

» Tisd. 15 |'2 upföres af Gemenasiska Sällskapet Barnsänga-Stufu/an, 
Comödie af 5 öpn., hwarefter Fru le Blanch kommer 
at ga pa ståltråden, för första gängen med en Skott- 
kiärra fram och tilhakars, samt afbrännes twennc 
Chcmiska Eldhjul, hwilka sa betäcka henne, at hon 



Digitized by Google 



TEATEHN VII) SILLGATAN 1779— 17U9. 171 

intet annorlunda synes än som med en Ktdmantel 
omgifwen. 

1780 Fred. 18 /2 upföres af Gemenasiska Sällskapet Susanna, drama i 
5 aeter. med förbättring och med behöriga deeorationer, 
hwareftcr följer Finhels Parentationa Act uti 2: ne öp- 
ningar. 

> Tisd. 22/2 upföres af Gemenasiska Sällskapet Iphiqenie, Tragedi c 
i li öpn. ifrån Fransyskan. Hwarefter följer Hol- 
ländska Tivätthuset, Lusts. 1 öpn. 

» Fred. &>\t upföres af (iemenasiska Sällskapet Meropc, Sorgespel 
ifrån Fransyskan i ö afhandl. med behöriga deco pa- 
troner, hwarefter följer Den osynlige Ar/equm, lusts. 
1 öpn. 

» Tisd. ]>a mänga förnämas begäran if. 2 ggnj Iphigenic samt 

Solen lyser för hela Werlilen. 

» Torsd. 2 /3. Upföres i dag af Gemenasiska Sälskapet Det lyckliga 
Skeppsbrottet, Öfwcrsatt ifrån Danskan, Comödie i ."> 
afhandl. Hwarefter följer: Den Gäldskyldige. 

Som man finner af denna spellista, fylldes represen- 
tationerna hela hösten 1779 uteslutande af lindansning, 
akrobatkonster, pantomimer och dylikt. Såsom konst- 
närer på lina uppträdde förnämligast den ene af direktö- 
rerna för sällskapet, Paul German, — hvilken förmodligen 
är den som dansade på linan i en säck — samt fru von 
Blanc, hvilken senare bland annat visade eqvilibrier på 
linan samt stående på densamma- höll ett kinesiskt eld- 
hjul, »som kastar så mycken eld från sig, att hon derför 
ej synes», hvilket sistnämnda måhända var mindre i sma- 
ken hos de lina sprättarne pä parterren, om man får tro 
de någon gång synliga antydningarna, att fru directeurskan 
skulle varit mycket vacker och intagande. Utom dessa båda 
fanns äfven en > muscovitisk gosse om 6" år», som visade 
många artigheter på exercislinan». Den tidens lindansning 
var för öfrigt högt uppdrifven, som man nog kan finna 
deraf att German uppträdde på styfva linan bl. a. med 
skridskor på fötterna och stupade kullerbytta baklänges. 

Pantomimerna, af hvilka ingen återtinnes hvarken hos 
Dahlgren: Stockholms teatrar eller hos Klemming: Sveriges 
dramatiska litteratur, behandlade alla Arlequin och hans 
äfventyr, såsom »Den kärleksfulle kapellmästaren », kom- 
ponerad af Nicolini, vidare Arlequin såsom skogstjuf, 
dufvotjuf, nattvaktare eller sjöröfvare m. m. Förmodligen 
fanns det blott ett minimum af text, utan gjordes fram- 
ställningarne till icke ringa del beroende af den tillfälliga 
inspirationen. Dessutom var man icke ängslig för att 
grundligt ändra dem, hvilket framgår af annonsen om 



Digitized by Google 



172 GÖTKBORGS TEATRAR. 

andra representationen af »Arlequin, den kärleksfulle ka- 
pellmästaren den 16 Nov., der det heter: »han består nu 
► af 3 i stället för 2 öpningar, och blir mer ordentlig än 

förra gången», hvilket visar att man under tiden gjort en 
betydlig omstöpning af densamma. Man tyckes arven ut- 
vecklat en viss lyx i fråga om utstyrseln, ty i annonsen 
för den 12 Nov. om Den listige Arlequin, eller Skrat- 
tande målaren , hvilken pjes ar »mycket comique och 
lustig», utlofvas publiken »behagclige decorationer» äfven - 
som artige masehiner . 

Till pantomimerna hörde äfven ett mycket wackert 
stycke kalladt: De Elesfiiska Fälten, bestående af idel spö- 
kerier). 

Emellanåt omvexlade dessa förlustelser med teater- 
fyrverkeri, såsom när man den 8 Febr. 1780, efter upp- 
förandet af Zayra , till resp. Åskådares mer förnöjande», 
afbrände ett »mekaniskt konslfyrverkeri en miniatures 
som föreställde fortplantningen af de lyckliga Regeringar i 
Sverige», och hvaruti visades »åtskilliga wackra och frap- 
panta variationer och förändringar, men i synnerhet uti 
en Egyptisk Pyramids som föreställde Hans Kongl. Hög- 
het Kronprinsens Höga namn, hvaröfver visades i trans- 
parent det allseende ögat, med åtskilliga brinnande comet- 
stjernor pä sidorna, »och ändtligen en (iuldtlod, som 
slutar sig med en triumph». I delta afseende inskränkte 
truppen sig icke ensamt till teatern, utan uppträdde äfven i 
Vauxhallen. Sålunda heter det i en annons: 

>! fall wädcrlekcn tillåter, blifver nästkommande Söndag, 
den 12 Marti i [17K0j af det Gemcnasiska Sälskapct afhrändt ct 
stort Mechauiskt-Chincsiskt Konst- Fy rwerkeri uti Vauxhallen, 
som widarc med innehall gifwcs tilkänna genom gula Affischers 
utslag samma dag som Fyrwerkeriet blir afhrändt. Prospeetcn 
af Fyrwerkeriet blir midt emot Canalen inne pä garden, sa al de 
Resp. Herrskaper, som astunda rum uppe uti huset, behagade 
derom aeeordera med Hr. Gabrielsson. Hilletter å 16 skill. er- 
hallas. sa wäl uti Gemenasiska Sälskapcts Logie hos Fru Grön- 
lund pa Korsgatau. som pa Radstufvekällaren, och äfven i Vaux- 
hallen. Ingången är genom den wanliga Vauxhallsplatsen, och 
början sker precise kl. 7. De som behaga Afischer kunna dem 
äfwen erhålla i Sälskapets Logie». 

Allt ådagalägger direktörernas ansträngningar att, så 
vidt de förstodo och mäktade, fängsla allmänhetens blic- 
kar pa teatern, och de hade nog rätt, dä de sjelfva, så- 
som vid uppförandet för törsta gängen af »Arlequin Sjö- 
röfvare, men ändtligen uppbringad och gjord till Turkisk 



Digitized by Google 



TEATERN VII) SIELGATAN 1779-1799. 173 



slaf» den 4 Jan. 1780, yttrade, att detta skall blifwa det 
wackraste man will se, hwilket, jemte Theatrens snygga 
förändringar i bästa Italienska smak, wisar at detta Säll- 
skap hwarken spar beswär, eflertanke eller kostnad, för 
att fröjda åskädarne». 

Det lyekades också att med dessa förströelser loeka 
publiken, bvilket nogsamt visas deraf, att t. ex. »Arlequin 
skogstjuf» kunde gifvas ej mindre än 5 gånger, bvilket, i 
förhällande till stadens dåvarande folkmängd och med af- 
seende på den teaterpublik som var att påräkna, måste 
anses såsom ett mycket betydande resultat; tre af de 
öfrige pantomimerna gåfvos dessutom 2 gånger hvardera. 

Vid ingången af nyåret 1780 har sällskapet genom- 
gått en afgörande kris: Paul Germans arlequinader för- 
svinna från repertoiren — sjelf visar han »sina exercitier 
på styfva linan » den 1 Februari »för sidsta gången under 
detta sitt wistande härstädes» — och Johan von Blanc 
har ombildat truppen till ett verkligt dramatiskt sällskap, 
som börjar sin verksamhet den 17 Januari med uppfö- 
randet af Holbergs »Jeppe pä Berget». Visserligen före- 
kommer ännu lindansning af fru von Blanc och German 
såsom fyllnad i programmet, men det dramatiska ele- 
mentet har fullständigt öfverhand, och med en gång ger 
sällskapet slag i slag arbeten af Corneille, Voltaire, Champ- 
fort, Moliere, Hallman, — med ett ord det bästa af livad 
som gjorde uppseende i Stockholm och der tillhörde da- 
gens repertoir. 

Det har uppenbarligen icke varit möjligt att så hastigt 
och pä en gång inöfva allt detta, och ej heller kan man 
tänka sig, att de krafter Blanc •förut egde till förfogande 
varit mäktiga dessa uppgifter; det återstår sålunda endast 
det antagandet, att Blanc vid årets början helt och hållet 
omorganiserat sällskapet och tillfört det nya förmågor, 
för hvilka dessa uppgifter redan förut voro bekanta. Nå- 
gon bestämd antydan i denna riktning förekommer likväl 
blott en enda gäng, n em ligen den lö Februari, då i an- 
nonsen om Holbergs »Barnsängstugan det säges: »I dag 
kommer en ny Actrice för första gängen at wisa sig på 
Theatren»; hvem denna debutant var, känna vi likväl 
icke. 

Af äldre, för göteborgarne redan förut bekanta pjeser, 
gafs Jeppe, (Lid af Corneille, Zayra och Merope af Vol- 
taire, Qvinnoskolan af Moliere, Slafhandlaren i Smirna af 



Digitized by Google 



174 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Ghampfort, Londonske köpmannen samt, af svenska för- 
fattare, Hallmans Bousaronnerna, Susanna af Wallenberg 
och Flintbergs täcka proverb Solen lyser för hela verlden; 
af alla dessa var det endast Gid och Zayra som hunno 
två representationer hvardera. 

Hotberg, af hvars arbeten man förut här lärt känna 
Hasenskräck och Jeppe, företräddes nu af tvenne nya 5- 
akts komedier, nemligen Barnsängstugan och Det lyckliga 
Skeppsbrottet, hvaraf den senare blott denna enda gång 
gick öfver scenen under hela 1700-talet. 

En författare som nu infördes på teatern i Göte- 
borg var Racine y hvars tragedi i tre akter Iphigenie gafs 
denna termin tvenne gånger i Adlerbeths förkortade öfver- 
sättning; man känner dock ej, huruvida detta skedde med 
de tillhörande körerna af Uttini, hvilket väl knappast kan 
antagas. Det var vackert nog att i alla fall våga sig på 
återgifvandet af ett så fordrande verk, och detta tyckte 
nog Blanc sjelf, ty han låter annonsen härom åtföljas af 
en förklaring, deri han, sedan det erinrats att sorgespelet 
första gången uppfördes i Stockholm 1777 under allmänt 
bifall, ger följande »historiska» upplysning: 

»Oraclet. som ålade Agamemnon at för Grekiska krigs- 
hären uti Auliden upoffra sin Dotter Iphigenie, är en af forn- 
tidens ryktharastc händelser, hvilka i denna Piece lifiigt före- 
ställas, och i anseende til den täflan imellan Kärleken och Äran, 
samt Föräldrars ömhet för sit Barn, som här wisar sig, gör 
denna Tragedic til en af de wackraste i sit slag. Theatren före- 
ställer Grekiska lägret uti Auliden; i fonden synes hafwet med 
Grekiska flottan >. 

Likaledes uppträder nu för första gången de franska 
lustspelsförfattarne Boindin och Homlart de la Mötte med 
enakts komedien De tre narraktige älskare, som med nå- 
got förändrad titel, »De tre Gavallierer» och »De tre ca- 
vallierer eller Tyska Baronerna», sedermera gafs några 
gånger den återstående delen af århundradet, utan att 
(lock tillhöra den stående repertoiren. En för allmän- 
heten här likaledes ny författare var Le Sage, hvars en- 
akts lustspel pä vers Den osynlige Arlequin dock ej slog 
an och blott upplefde en enda föreställning. 

Samma öde drabbade Det Holländska tvätthuset af 
obekant författare, ett i öfrigt gammalt stycke som spelats 
i Stockholm redan 1768. 

El t arbete som nu uppföddes för första gången här 
och vann lifiigt bifall var Carl Israel Hallmans qvieka 



Digitized by Google 



TKATKKN VID SILLGATAN 177!)— 1799. 175 



prolog i 2 akter Finkels parentationsakt på Latinska Klub- 
ben, eller som ursprungliga titeln lydde: »Parentation 
öfver bränvinsadvokaten Finkel, hållen på Latinska Klub- 
ben af Fält-Kommissarien Drommelberg och Magister 
HuttelbiriusK Handeisen tilldrager sig i en ölstuga, kallad 
»Latinska Klubben 1 i anledning deraf att en af gästerna 
vid något tillffdle i sitt ölstop hittat en deri nedfallen 
Cornelius Nepos, och i denna ölstuga sammanträffa 
stamkunder af olika klasser, för att vid en pipa tobak 
och ett krus öl prata om dagens >on dits». De äro alle- 
samman präktigt tecknade, dessa typer, som författaren 
här framställer, från och med parentatorn, den öfver sitt 
tvifvelaktiga författareskap skrytande fältkommissarien 
Drommelbenj, den med latinska glosor sitt tal späckande 
magister Buttelbirius, åtföljd af sin i band ledde hund, 
den på tyska brytande badaren Fusswasser, det fina och 
förnäma titulärhofrådet i sin röda kappa, ända ned till 
den dumdryge och okunnige hökaren; — att icke glömma 
klubbens förestånderska, den pratsjuka enkan efter »Li- 
qvidations-Commissarien vid sista Finska kriget» Birger 
Cedermes, dygdesamma fru Cicilia, hennes llinka piga 
Ingrid, som i hemlighet smusslat en kvartersbutelj brän- 
vin åt sin unge sjöman, och till erkänsla får en liten 
kärlekspant i utbyte, samt slutligen den hjertlösa krögar- 
madamen på Klippan, mor Barbro, som varit vållande 
till den försupne Finkels ömkliga ändalykt. Mindre lyck- 
ligt funnet är pjesens slut, hvilket pä ett väl omotiveradt 
sätt åstadkomnies sålunda, att Drommelberg ännu ej hun- 
nit sluta sin långa, på alexandrinsk vers attattade harang 
öfver Finkel, förr än handlingen afbrytes genom den 
plötsliga uppenbarelsen af den parenterade Bacchihjeltens 
vålnad, som i ett nu drifver hela det förskrämda sällska- 
pet på flykten. 2 

Sista spektaklet under sejouren, den 2 Mars 1780, 
utgjordes af Holbergs »Det lyckliga Skeppsbrottet», hvar- 
efter följde: Den (icildskyldiae, lustspel pä vers i en öpning, 
skrifven af en Person här i Göthebonj; bägge dessa Piecer 
äro förut här i orten aldrig förut presenterade». Denna 

1 Det vill förefalla som om lokalen funnits till i verkligheten. I 
en anteckning i Kongl. Biblioteket har nämligen Kleinming lemnat 
den upplysningen, att Latinska Klubben varit belägen vid Norra 
Smedjegatan i Stockholm och att värdinnan hetat Le Moine. 

2 Joh. Flodmarks anf. arbete, sid. 83— 84. 



Digitized by Google 



176 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



senare pjes har det icke lyckats återfinna hvarken hos 
Dahlgren eller Klein in ing, ej heller känner man något om 
författaren. 

Slutligen bör erinras derom att, som vi förut sett, 
von Blanc under denna speltermin införde Operamaske- 
raderna i Göteborg. 

Ryktet om att man hade att vänta detta nöje spred 
sig i staden redan i December föregående år och väckte 
icke så liten uppståndelse. Lagens väktare, stadsfiskalen 
Habor Gillersiedt^ blef orolig och anmälde hos magistraten, 
att »det så kallade Gemenasiska Sällskapet uti Dagbladet 
Hwad Nytt? N:o 200 och 201 tillkännagifvit sin afsigt 
att vilja anställa Masquerade-Bal», och magistraten lät 
till följe af denna anmälan förekalla »samma sällskaps 
hufvudman Blanck», som, under antvdan »om livad Kongl. 
förbudet af den 29 Nov. 1706 innehåller», förbjöds, vid 
det deri bestämda vitet af 1,000 daler Smt, »alt fullfölja 
förbesagde förehafvande medelst Masqueraders anställande 
under hvilken förevändning som helst». 1 

Ej minst väckte utsigten till ett nytt ovanligt nöje 
anstöt hos de »religiösa» och konservativa beståndsde- 
larne i samhället, och en insändare, som ironiskt kallar 
sig »Wän af Masquerader >, gifver dessa känslor lutl i 
följande tidningsartikel: 3 

»Nu har man ändtligcn hunnet uplefwa den tid, da rätta 
smaken och walet af nöjen kommit till stadga i wär ort. Det 
ma wara tid pa. Tilförene hesöktes \vi nog sällan af nägon 
Comedic Trupp. Nu hafve wi, och hoppas framdeles fa, det 
nöjet att se den ärligen: kan ock hända man är omtänkt at 
uprätta en ständig Theater här i Göthehorg. 

>Kn hufwudsaklig hrist i de puhlique lustharheter har 
man länge mast widkännas. som också nu är pa wägen att er- 
sättas, nämligen hristen pa Masquerader, som. utom operor och 
Gomedier, wäl 1cm na et det yppersta nöje i werlden. Det här- 
warande Gemenasiska Sällskapet ärnar med hörjan af nya aret 
regalera allmänheten med detta utwalda tlivertissement. Man 
är högeligen ohligcrad detta Sällskapet, som sa söker hefordra 
Sällskapligheten och nöjet ihlaud oss. Nu är wäl sannt at här 
icke är någon Residens-Stad, följaktligen ej heller Kongliga eller 
Furstliga Personer, för hwilkas skul Masquerader egentligen 
pläga anställas, pa det de någon gang ma liksom afkläda sig 
sin höghet och umgås såsom likar, utan tvang och ceremonier. 
Men här är mycket Borgerligt och fattigt folk i Staden, som 
utan Masquerader och med sina hlotta hvardags ansigten icke 

1 liadhusrällens Politiprotokoll i! >'n 17711. 

2 (ititheborgs Allehanda 17 /i2 177!». 



Digitized by Google 



XEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 177 



skulle kunna deltaga i de förnämas roligheter. Hcrrskaperna 
för sin egen skul behöfwa icke anställa Masquerader. De skulle 
dessutom, dä de åro sä fä, lätt igenkänna hwarandra. Det sker 
alltsä för myckenheten >. 

>Om, emot förmodan, klagan öfwer Folk-brist skulle hfir 
yppa sig, sä kunde i alla fall Stadens förstäder och Landerier 
tillika upbodas, sä at de i god tid äfven kunde förse sig med 
Masqucr, och infinna sig, emedan enligt kungörelsen i Hwad 
Nytt? N:o 200 och 201, alla de, som wilja bcwista Masquerade- 
Balcn, böra wara masquerade. Jag föreser wäl at sa täpiga 
menniskor gifwas, nu som förr, som stöta sig öfwer detta oskyl- 
diga nöje, och kalla det syndiga uptäg. Detta förekommes lätt, 
om man läfwar at uphöra under Fastan, samt läter de fattiga 
en och annan gäng få winsten, dä man icke bör förgäta at, som 
Herr Directeuren Stenborg, sluta annonsen med det Bibliska 
spräket: Säll är den, som låter sig warda om dc fattige'.» 1 

Men livad hjelpte det väl att sträfva emot udden af 
det som nu en gång vunnit burskap i modets verld, och 
hur skulle man kunna upprätthålla en föråldrad kongl. 
förordnings bestämmelse gent emot ett nöje, hvars för- 
nämsta idkare voro konungen sjelf och hela den förnäma 
verlden. Såväl magistratens allvarliga varning, med de 
1,000 dalerna böter i bakgrunden, som insändarens ve- 
modiga utgjutelser öfver det nya, syndiga påfundet för- 
blefvo enstaka och ohörda ropandes röster, och en vacker 
dag läste man i tidningarne en annons om firandet på 
teatern af konungens födelsedag, den 24 Jan. 1780, hvari 
det heter: 

»Efter detta [Prologen och Cid] stånges Theatren, men öp- 
nas igen om et par timmar eller kl. 3 /4 10 för det större Venetian- 
ska Spcetaelc, eller en s. k. Bal som dä anställes. Entréen ko- 
star 4 daler Smt, och fä de Herskaper, som köpa Billetter och 
wilja hafwa egen uppassare med sig, tillika fri billct åt dessa, 
allenast de afhalla sig ifrån stampande och allt buller, som ge- 
nast förorsakar deras utvisande af den närvarande vaktmästaren. 
För rum på Premiere- Logen gifwes 10 skill. person, och uti 2:ne 
rum bakom Theatren erhållas alla mögel iga Befrichementer för 
å part betalning.» 

Sista representationen var recett för truppen, eller 
som det heter: »Representationen af dessa Piecer äro lem- 
nade samtelige Trouppen till delnings, hvilka hoppas i dag 



1 Hänsyftar på en recett för de fattige 15 j'i2 1770, dä Stenborg 
slutade annonsen med anförande af Davids psalm 41. vers. 2 och tt; 
se härom längre fram. 

12 



Digitized by Google 



178 



GÖTEBORGS TEATRAR, 



se sig hedrade med Resp. Herskapers och Åskådares när- 
varo». 

Af hvilka krafter utgjordes vid denna tid von Blancs 
skådespelarsällskap ? 

Förutom direktören sjelf, om hvilken man för öfrigt 
icke känner, att han uppträdde som skådespelare, hafva 
vi hans hustru, fru von Blanc, hvilken från lindanserska 
sedermera hlef en god aktris, och af publiken mycket 
omtyckt; hon uppträdde för första gången såsom skåde- 




spelerska den 11 Febr. 1780 i »De tre narraktige älskare». 
Vidare fanns der några förmågor, som sedermera vunno ett 
visst namn i vår teaterhistoria, bland dem Kjell Christian 
Adolf Waltman, född den 28 April 1758, som ansågs re- 
dan nu agera oförlikneligen bra», hvarjemte han var i 
besittning af »ett godt utseende och mycken leeture». 
Han var förmodligen redan nu, ej mer än 22-årig, trup- 
pens komiker, blef sedermera förste aktör vid Dramatiska 
teatern och operan; han var en ypperlig skadespelare, 
särdeles i komedien, och hade en utomordentlig rörlighet 



GooqIc 



TEATERN VID SILLGATAN 1779-1799. 179 



i sitt ansigte, hvarigenom han kunde gifva en rik omvex- 
ling åt sina framställningar». 1 

En af Blancs tidigaste sujetter, som äfven sedermera 
öfvergick till Dramatiska teatern, var Jonas Wernström, 
hvilken denna speltermin anstäldes vid truppen. Första 
gången hans namn förekommer vid denna är icke af nå- 
gon smickrande anledning; man låser nämligen i Hivad 
Nytt? den 29 Sept. 1780 följande tillkännagivande: 

»Som en för detta wid Gemennsiska Sälskapet på et års 
tid engagerad person wid namn Jonas Wernström, hwilken. sedan 
han med flere skulder sawäl här i Staden som inom Sälskapet, 
och å de orter, man sedan wistats, sig på et hedrägligt sätt be- 
häftat, hwilka dels af Direction 1>I ifwit betalte, och dels til be- 
talning åtagne. i Carlshamn, da honom pä god tro. förskottsvis, 
blifwit lämnat sin lön för längre tid, just wid afresan sig undan- 
stuckit och medelst et sådant dess upförande gjort sig oskickelig 
at under Sälskapet njuta skygd, nu af ryktet förmäles skola här 
i Staden lönligen sig hos okjändt folck upehälla; ty. och pa det 
icke enfalden, eller om dess fräjd okände, må genom en sådan 
person blifwa pa lika sätt listigt bedragne, har man funnit sig 
föranläten at denna persons fräjd almänheten kundgöra, så myc- 
ket häldre som af dess förra upförande befaras, at han under 
föregifwande af att sta under Directioncns skygd (hwarifrån han 
för all tid är utesluten), eljest kunna taga sig tillfälle i sin förra 
svekfulla wandel umgä. Johan von Blancs 

Denna koleriska epistel, ett troget uttryck för von 
Blancs häftiga lynne, hade långt ifrån en så förskräcklig 
verkan som att »för all tid» undandraga Wernström 
direktionens ynnest och skydd; tvertom finner man ho- 
nom kort derefter åter anstäld vid sällskapet. 

Sällskapet erhöll en god förstärkning i skådespelaren 
Johan Berger, som ganska mycket användes och uppträdde 
på scenen, äfven sedan han lemnat teatern och bosatt sig 
i Göteborg såsom traktör. 

Bergcr hade förut tillhört Petter Stenborgs trupp, och 
kom med denna till Göteborg i Oktober 1779. Som vi 
längre fram, vid redogörelsen för Stenborgs vistelse här, 
skola närmare belysa, hade såväl Berger, som äfven an- 
dre af den senares sällskap, biträdt Blanc vid uppförandet 
af dennes pantomimer, på de dagar de sjelfva voro lediga 
från tjenstgöring. Det framgår äfven, att de derunder fat- 
tat beslutet att öfvergifva Stenborg och sluta sig till det 



1 F. A. Dahlgren, Anteckningar om Stockholms Teatrar, sid. 445. 



Digitized by Google 



180 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Gemenasiska Sällskapet, hvarför de äfven vägrade följa den 
förre, när han efter slutad sejour ville resa till Jönköping, 
och det måste Rådhusrättens dom Ull för att slita tvisten. 
I denna dom ålades Berger att qvarstanna hos Stenborg. 

Emellertid tyckes saken uppgjorts i godo, och den 14 
Febr. 1780 afslöts mellan Blanc och Berger ett kontrakt, 
hvari den senare förbinder sig till tjenst vid teatern i 3 
år, »emot det att han undfår fria husrum, mat och drick 
samt En Rdr 16 skill. Specie i hwarje weeka», hvarjemte 
det äfven i sammanhang med detta upplyses om, såsom 
»allmänt kunnigt», att Berger »öfwer 4 månaders tid så- 
som Acteur wid Theatern biträdt Blanc, och öfwer en 
månads tid hos honom haft huswarelse, mat och drick, 
samt thertill med af Blanc från Guardiet i Stockholm, 
ther Berger stått såsom gardieskarl, för en månads tid 
sedan blifwit utlöst, då ock genast, så snart beskjed therom 
hit nedkommit, Berger och Blanc kontraherat, hwarom 
hela truppen, som någre dagar förut med Blanc ingått 
kontrakt, kan wittna». 1 

Detta är hela antalet af dem som med visshet voro 
anstälda hos von Blanc det första året af hans verksam- 
het såsom teaterföreståndare i Göteborg, om härtill äfven 
lägges Brigitta Maria Thorin, född Kjellberg. Det är dock 
med henne liksom med Jonas Wernström: man känner 
henne icke från hennes bästa sida. Man återfinner näm- 
ligen hennes namn endast i Kämnersrättens dombok för 
brottmål hösten 1780. Hennes man, styrman Johan Thorin, 
hade dä instämt sin hustru, »Comedi Actricen» Brigitta 
Maria Kjellberg, för det hon, under det han 11 månader 
varit på sjön, inlåtit sig i närmare förbindelser med främ- 
mande män, »det han henne ej förlåta vill, utan yrkar 
äktenskapsskilnad, så mycket mer som han ej haft när- 
mare beröring med henne, sedan hennes otrohet honom 
kunnig bl ef». 

Parterna instälde sig personligen. Thorin sade dessa 
saker gä sig mycket till sinnes, allrahelst han »aldrig 
kunnat föreställa sig att hon skulle under hans bortovaro 
inlåta sig uti Comnioedie Sällskap, hvarför ock han, som 
i 3 års tid med henne varit gift, dock utan barn, nu yr- 
kar skilnad>. 

Madam Kjellberg nekade helt och hållet till angifvel- 



1 Kämnersrättens Dombok uti Brottmål, 3 ,3 1780. 



Digitized by 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



181 



sen, ehuru ett vittne, sjömannen Lars Thunander, som 
bott i samma hus som hon vid Breda vägen i Masthug- 
get, intygade, att han i början af året under mannens borto- 
varo märkt främmande karlar besöka henne, vid hvilka 
tillfallen hon alltid tog ur nyckeln till dörren. Slutligen 
bekände hon, »med tårars fallande», att hon vid Mikels- 
messotiden detta är blifvit bekant med en engelsman, 
som uppgår sig vara sjökapten och ogift, hvilken hjelpt 
henne i hennes betryck, »hvaraf hennes hjerta blef så in- 
taget af tacksamhet, att hon obetänksamt lät honom intala 
sig att en gång med honom pläga umgänge ». Då böterna 
för denna förseelse voro höga, 80 daler Smt, och hon 
icke hade någon annan tillgång än sina kläder och den 
lott hon kunde få i boet, bad hon mannen betala böterna 
mot det hon afsade sig sin giftorätt. Detta medgaf denne, 
och slutet blef, att rätten dömde till skilnad i äktenska- 
pet, samt att hon ej finge ingå nytt gifte utan Kungl. 
Maj:ts tillstånd. 1 

Johan von Blanc var, så vidt man har sig med sä- 
kerhet bekant, den förste här som bestod sig lyxen af en 
teaterorkester. Den var dock mycket liten och utgjordes 
endast af de förut omtalade musikanlcrne Bernhord Hul- 
tengren och Carl Fredrik Mårtens 2 samt f. d. stadsmu- 
sikanten Johan Christoffer Leiditz, anförde af »Kammar- 
musikus hos Hennes Kungl. Maj:t Knkedrottningen » Johan 
Anders Brickmann frän Stockholm. 3 

Som vanligt var det fullt ut lika svårt att regera or- 
kestern som skådespelarne, hvilket von Blanc nog fick 
erfara. Brickmann stämde honom nemligen en vacker 
dag att stå till svars för det att han öfverfallit den förre 



1 Kämnersrätlens i Cölheborg Dombok i Brottmål, 1780 o. f. 
Ransakningcn är delvis lustig nog, men egnar sig ej för offentligheten. 

2 C. F. Mårtens, f. 1748 f n /« 1795, omkring 1780 kloekare i 
Göteborg, gift 4 /5 1773 m. Carolina von Zöge, dotter af kaptenen 
von Zöge. 

8 Brickmann antogs den 8 /9 1779 till Stadsmusikant i Göteborg 
efter Leiditz, mot ett arvode nf 100 Rdr Specie, deraf 00: 32 Rdr ut- 
gående af stadens och 33- 16 Rdr af Domkyrkans medel, samt sär- 
skild betalning af private personer, som honom om musiks anställande 
och information anlita, mot det han ä sin sida, sa väl sjelf som med 
skickclige och tillräekeligc biträden instrumentalmusiken, sa väl i kyrkan 
pä stora högtider som ock vid andra tillfällen, som stadens tjenst och 
ärende anga, besörjer, samt för öfrigt alla som hans tjenst behöfva, 
dock bör han förete bevis att han är frän Knkcdrottningens tjenst fri ». 



■ 



182 GÖTEBORGS TEATRAR. 

»med hugg och slag samt oqwädinsord», hvarjemte han 
uppgaf sig hafva att fordra ytterligare 1 Rdr 16 skill. Spe- 
cic för »Comoedie-musique >, och slutligen yrkades, att von 
Blanc måtte åläggas offentligen afhedja sina ohöfviska 
utlåtelser mot konungens emhetsmän samt ersätta rätte- 
gångskostnaderna. 

Anklagelseskriften är för öfrigt ett rätt lustigt och be- 
tecknande aktstycke, som kan förtjena anföras. Efter det. 
Brickmann omtalat, att han den 23 Febr. kommit till von 
Blanc för att kräfva betalning, och denne svarat, att han 
öfverlemnat penningarne till Mårtens, fortsätter Brick- 
mann : 

»Dä jag vidare erinrade att Herr Blanc ej uppfyllt sitt 
med mig .slutne skriftliga kontrakt, eller att betala 4 Rdr för 
livar gang musiken pä Comedien uppföres, efter jag ej bekom- 
mit för de 3 gånger hr IMditz spelat, da jag likväl besörjt derom 
att musiken varit i sin fulla gäng, till askadarnes nöje och utan 
åtal, och således derför ansvarig, svarade von Rlanc, att herr 
Lciditz ej far någon betalning för de gånger han ej spelat på 
Comedien. Sa förde jag hr von Blanc till sinnes huru hr Lei- 
ditz hindrats af ålder och sjukdom, men thenne hr von Blanc 
i sin ifver och hetta förd in på den dårskap att, under eder 
och svordomar samt oqvädinsord af »hundsvott» m. m. fatta 
mig i kragen, slog mig för dörren, öfverföll mig med örfilar, 
kastade mig igenom dörren, med hotelse att vilja bryta hals 
och ben af mig, ta jag bad för mig att han skulle skona lifvet 
— utom det att han utfor i de utlåtelser att han ej frågar efter 
Landshöfding eller Magistrat, han gjorde hur han behagade, som 
hade fatt konungens Privilegium att vara Comediant. och vid 
detta tillfället kom Acteuren Iterg (HergerJ tillstädes. > 

»Hr von Blanc är Comediant (eller att försvenska ordet: 
taskspelare. ehuru jag ej är Translator, det vet jag, och dermed 
är det allt. Om hans vanliga och kun noga okynne, eller om 
hans hustru eller Domestiquer oroat honom, eller vållat att hans 
sinne, utan gifven anledning, i detta tillfälle kommit i jäsning, 
eller ock om han illfänats deröfver att han ej ännu lärt sig 
spela sin egen Comedte af sina egna äfventyr — tå han visst 
fick mänga och flcre åskådare än förut — lämnar jag därhän.» 

»Som främlingc a orten söker jag för egen heder och mina 
Cammeraters skuld, att genom Lagen och rättvisa Domare fä 
sak och Sanning i sitt rätta ljus. och en laglig upprättelse, oak- 
tadt han med sina holländska ducater sökt skrämma mig, och 
om han än lofvat Tuckta Göthcborgs Innevånare, som rundt 
födt en herr Comediant (Jag wil ej Translatera). > 

Von Blanc nekade till alltsammans och yttrade, att 
han ej igenkänner det minsta af livad hr Brickmann 
emot honom låtit andraga, men som Brickmann flcre 
gånger uti dryckenskap honom hemma i dess logi med 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 183 

otidighetcr bemött, och äfven den 23:dje till honom i lika 
belägenhet hemkommit och utfordrat flere penningar än 
Blanc efter kontraktet var skyldig, så har Hlanc öppnat 
dörren och bedt honom gå ut, men nekade att hafva sla- 
git honom, Jiksom han icke heller fällt några yttranden 
hvarken om Landshöfding eller Magistrat». 

Sannolikt är väl, med kännedom om von Blancs 
våldsamma lynne, att kongl. kammarmusikern verkligen 
fått stryk, men å andra sidan intygade vittnen, att Brick- 
mann allt emellanåt brukade vara full, och att han, »i 
synnerhet vid Venetianska Balen, som herrar German och 
Blanc den 24 Januari, på vår allernådigste konungs höga 
Födelsedag, anställde, varit af starka drycker så betagen, 
att han måst gå från musiquen», och att de äfven »en och 
annan gång vid Comedien funnit honom något rusig och 
obeqväm till tjenstens förrättande». Detta senare var så- 
lunda händelsen den 29 Februari, då von Blanc lät aktö- 
ren Berger »från teatern till alla spectateurerne kungöra 
att orsaken, hvarför han ej då hade fullstämmig musique, 
härledde sig derifrån att Stadsmusikanten varit af drycker 
öfverlastad». 

När emellertid Brickmann icke kunde bevisa, att han 
blifvit slagen, afstod han från målets fullföljande, hvarefter 
parterna förliktes. 1 Hur pass innerlig denna förlikning 
varit, framgår deraf att Brickmann något senare angaf 
Blanc för det han uppfört skådespel under fastlagen samt 
musikanterna Hultengren och Mårtens för det de biträdt 
dervid med musik. 

Detta tilltag hade äfven på andra håll väckt upp- 
märksamhet och ovilja hos de kyrkliga ifrarne. Man fin- 
ner sålunda i en af stadens tidningar en »Uppmärksam» 
insändare fråga om, såsom ryktet sade, 

»några Comedier under nu påstående fastlag här blifvit uppförde 
och, i detta fall, om Wederhörande lemnat sådant opatalt, och 
om icke Comediehu.set borde utan widare omgång under fast- 
lagstiden genast tillslutas, allt i anledning af (il kap. 1 § Miss- 
gärningsbalkcn. att hwar ocli en som leger eller hjelper annan 
till brott och missgerning, straffas lika med den som gerningen 
gjort' »2 

Denne ifrare fick samma dag i en annan tidning 
understöd af en insändare, som yttrar: 



1 Kämner&rättens i (iöthcborq Dombok i brottmål, 1780 8 /s och 10 /3. 

2 Götheborgs Allehanda, 3 /3 1780. 



/' 

Digitized by Google 



184 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



»Sedan Comödier nu få fritt och opåtalt spelas äfwen midt 
under Passions-tiden, så frågas förfarne Christne: Med hwad an- 
dakt och nytta kan den afhöra en Passions-predikan, som afto- 
nen förut eller efter warit på Comödien? eller Hwad helsosamt 
och blifwande intryck kan åminnelsen af Christi lidande hafwa 
på en Comödie-gångare? 

Helt syndigt går nu hos oss till; 
Din kyrka hjelp. O! Jesu mild! 
Gif kraft och styrka med ditt ord, 
Så att dess werkan warder spord! 

O tempora, O! Mores!> 1 



Så kom det sig, att von Blanc en vacker dag såg sig 
stämd inför kämnersrätten härför. Han uppträdde ytterst 
bestämdt och förklarade, att han icke kände någon för- 
ordning, som förbjuder skådespel under fastlagen, samt 
tillade trotsigt, att »han ärnar spela Tisdag och Fredag i 
nästa vecka och framdeles så länge som operor och come- 
dier uppföras i Stockholm». Till sitt stöd framdrog han 
en bestyrkt afskrift af annotationsboken vid Kongl. Inri- 
kes Civilexpeditionen för den 30 Aug. 1779, hvari komedi- 
direktören Petter Stenborg af Kongl. Maj:t i nåder tillätes 
att under Fastlagen spela, så länge Kongl. Theatern är i 
verksamhet, »förmenande Blanc, att samma nådiga tillstånd 
sträcker sig till honom och det Gemenasiska sällskapet, 
såsom de der ega Hans Kongl. Maj:ts allernådigste privi- 
legium till skådespels uppförande». 

Tiden hade under målets behandling fortskridit till 
den 2 Maj, då Blanc redan lemnat staden, i anledning 
hvaraf den vidare rättegången uppskjöts tills han åter- 
komme. Man träffar dock ingenting mer härom, och det 
är sålunda troligt, att saken sjelfdött. 2 Den enda synbara 
följden af åtalet var, att magistraten, för hvilken anmäldes, 
att »hufvudmannen för det s. k. Gemenasiska sällskapet», 
Blanc, stod under tilltal för det han uppfört skådespel 
under fastlagen, och som erfarit, att han nu »utmärkt dess 
föresats att i denna tid ytterligare sådana spel anställa», 
i anledning häraf varnade von Blanc »att vid laga an- 
svar hädanefter intill instundande Påskhögtid icke upp- 
föra några skådespel*. 3 



1 Götheborgska Sy heter, a /s 1780. 

* Kdmncrxmtten* i Göthebory Dombok i Brottmål, 1780 »'3 och 2/5. 
8 Rådhusrättens Politiprotokoll, «/a 1780. 



Digitized by Google 



TKATKRN VID SILLGATAN 1779—1799. 



18.") 



Mot slutet af spelterminen råkade von Blanc äfven i 
rättegång med sin husvärd, byggmästare Joh. Gottfrid Her- 
nick, hvilken stämde honom med yrkande att utbekomma, 
dels en månads återstående hyra för »det Comedierum 
han af Hernick legt», dels återstående arbetslön och er- 
sättning för bortförda malerialier ur Comediehuset, dels 
lega för begagnandet af Hernicks hästar och öfvertäckta 
vagn m. m. samt slutligen ersättning för det von Blanck 
»betagit honom ingången till och nyttjandet af den öfver 
Comedierummet varande vinden, der Hernick haft sina 
materialier förvarade, bestigande sig alltsammans enligt 
räkning till 371 dater Smt, eller 61 Rdr 40 skill. Specie». 

Deremot hade å sin sida Blanc stämt Hernick att 
efter räkning betala 92 Rdr 1(> skill. Specie samt ansvara 
för det han hos magistraten begärt förbud för Blanc att 
resa från staden. 1 

Af vittnesberättelserna framgår, att Blanc låtit af det 
Hernick tillhöriga virkesupplaget på vinden öfver teatern 
nedbära »6 stycken golfplankor af furu, 12 å 13 alnar 
långa samt 2 tum tjocka, för att deraf göra rännor, der- 
uti kanonkulor skulle rullas, till att göra ett åskliknande 
ljud för åskådarne». Derjemte hade man afsägat små 
brädstycken, »som blifvit satta för ändarne pä rännorna, 
så att kulorna ej skulle falla ut, samt af Hernicks läkten 
förfärdigat ribbor uti rännorna, hvarpå kulorna skulle 
studsa, hvarförutom vittnet på befallning tagit en Hernick 
tillhörig stock, den vittnet afsågat, för att deraf göra hjul, 
hvarpå skepp ställdes, som på teatern skulle representeras, 
och likaledes hade en stege blifvit afskuren, för att nytt- 
jas på teatern, äfvensom af kulisstängerna tvenne afskurits, 
för att deraf göra kors eller uppståndare till styfva linan, 
hvaruppä von Blancs hustru skulle exercera sig att dansa» ; 
äfven hade gjorts ett springbräde, hvaruppå German 
skulle göra sina språng». 

Allt detta gällde sålunda de sceniska anordningarna 
och maskineriet; derjemte fanns i Hernicks räkning upp- 
tagen en summa af öl Rdr 32 skill. Specie, utgörande »de 
kostnader som till innanredet af rummets prydning åtgått, 
hvaraf Blanc sjelf haft profilen och jag i så måtto för- 
lusten, som jag ännu icke fått någon ersättning för till- 



1 I en senare ingifven räkning hade Blanc nppskrnfvat sina 
fordringsansprak till ej mindre än 1,132 daler Smt. 



180 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



släppta materialier». Detta belopp utgör tydligen kostna- 
derna för rummets inredning till teater, förutom värdet af 
materialerna, och det synes häraf vara tydligt att, när 
huset bygdes, Hernick och Blanc öfverenskommit om dess 
användning till teater, hvilket den förre åtagit sig ombe- 
sörja på bekostnad af den senare, hvilken förmodligen på 
detta sätt kunde betinga sig en motsvarande billigare hyra. 
Till öfverenskommelsen hörde äfven att Hernick skulle 
ega att »i Comedierummet för sin enskilda räkning bygga 
en enskild loge», som han medgafs att afgiftsfritt begagna. 
Denna fördel hade, enligt Hernicks påstående, Blanc be- 
tagit honom, och fortifikationskassören Carl Aron Kjellin 
vittnade, att, när Hernick en gång bjudit honom på ko- 
medin och de anländt »till Comediehuset, den vid yttre 
dörren stående karlen, som tog emot billetterne, hindrat 
såväl Hernick som vittnet att få komma in, och då en af 
acteurerne derunder tillkommit och Hernick erinrat om 
att han hade egen loge och ville in, har denne svarat sig 
hafva Blancs, som vid detta tillfälle ej var tillstädes, be- 
fallning att ej släppa någon in utan billet eller penningar». 

Slutligen hade von Blanc på eget bevåg låtit skära 
ut väggen och göra en dörr till teatern, och när Hernick 
häröfver »blifvit ganska otålig, och Blanc derför tilltalat, 
hade den senare kallat honom 1 — knekt och hotat att om 
han komme närmare skulle han slå honom i hufvudet 
med hammaren, den han höll i handen*; i öfrigt hade 
Blanc, under det arbetarne höllo på med rännan, kom- 
mit till dem och yttrat, att, om Hernick infunne sig, 
> skulle de slå till honom att han satte sig på ändan, och 
sedan sparka till honom så att han skulle stå upp igen». 
Det är icke utan att det synes varit förenadt med en viss 
risk alt uppträda såsom husvärd gent emot en sådan 
hyresgäst. 

Emellertid skingrades åskmolnen, och frampå hösten • 
anmäldes för rätten, att parterna träffat vänlig förlikning, 
»så att deras ömsesidiga käromål och fordringar hvar mot 
annan försvinna > ; Hernicks enda vinst utgjordes deraf 
att han af rätten ålades betala sitt ombud, notarien Falk- 
nuin, med 100 daler K:mt eller 5 Rdr 20 skill. 8 runst. 
specie. 1 



i Kämnersrättens Dombok i Civila mal. 1780 28'3. 4/ 4f n/ 4i 12 5.2/6, 
9 /ti samt :, /i2. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 187 



I Göthcborgska Nyheter läste man frampå våren föl- 
jande tillkännagivande: 

>0m någon skulle hafva något att fordra hos mig eller 
mitt folk, behagade anmäla sig med det första, efter jag torde- 
hända snart ärnar resa härifrån orten, (iötheborg den 9 Mar- 
tii 1780. Johan von Ulanen. 

Representationerna hade, som vi sett, slutat redan 
den 2:e Mars, oeh sällskapet var nu redo att Lemna 
staden. 




Digitized by Google 



* **#********#***-********** 



Ä/ter Stenborg, 8 /n— ia /ia 1779. 




fter att hafva spelat i Stockholm från den 28 Maj 
1779 gaf Stenborg det sista spektaklet der den 15 
Oktober, hvarefter truppen afreste till Göteborg. 



Det är ett mycket egendomligt torhållande, att Göte- 
borg år 1779 icke blott fått eget teaterhus och en stående 
trupp, utan derjemte att det på hösten detta år spelades 
af tvenne särskilda trupper pä samma scen. 

Von Blanc hade den 2 November 1779 upprättat kon- 
trakt med byggmästare Hernick om förhyrandet af teatern 
mot 25 Rdr Specie i månaden, 1 men hade, som man fin- 
ner, redan börjat spela den 26 Oktober. Den 6 Nov. före- 
kommer derefter inför Råhusrätten »Commedie-directeuren 
Stenborg, tillika med fortifikationsbyggmästare Hernick, 
då then förre föredrog dess åstundan at få nyttja then 
senares inrättade Commediehus». 

I anledning häraf eftersändes von Blanc, som redan 
var i besittning af huset, och »efter något samtal» åsämj- 
des de båda direktörerna om att gemensamt begagna 
teatern, på det sättet, att von Blanc skulle spela Tisda- 
gar och Fredagar, men Stenborg Måndagar och Onsdagar, 
emot att den senare med 10 Rdr 32 skill. ersatte »de af 
den förre i rummet använde förbättringskostnader» , samt 



1 Kämnersrfittens Dombok i Civila Mål ^/s 1780 samt Rådhus- 
rättens Politiprotokoll «/n 1771). 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 189 



emot att Stenborg till von Bl a ni* månatligen betalade en 
lika stor summa såsom hyra, till följe af aftal ined H er- 
nick, hvilken fordrade 33 Hdr 16 skill. i hyra så länge 
de båda nyttjade teatern. 1 

På detta sätt kom det sig att man under November 
och halfva December spelade ej mindre än 4 dagar i vec- 
kan; underligt nog, om publiken räckt till. 

Spellista:* 

1779 Götheborgska Nyheter 8 /n 1779: >Nöget ökas i wår stad, då Sten- 
borgska trouppen hitkommit fran Stockholm. Den 
upfor den 8:de (Måndag) i Comödiehuset på Sillgatan 
twännc wackra theatraliska föreställningar: 
Arlequin, Favorit Sultaninna, lusts. 3 a. blandadt med 
säng (en imitation frän Fransyskan), samt Den om sin 
lycka skrytande Cavallieren com. i 1 öpning. > 
» Månd. 15 /n Spelas af Stenborgska truppen: Petia och Teié, paro- 
die 3 a. samt Arlequin, den dumme Kammartjenaren. 
Den förre är 5 gånger å rad upförd i Stockholm med 
mycket bifall. 

* Onsd. ,7 /u Den lyckliga lottsedeln, (af Gellert) samt Jungfrutvin- 
garen, lusts. 1 a. 

> Månd. spelas af Stenborgska truppen: Merope, trag. 5 öpnin- 

gar samt Fritänkaren, lusts. 1 a. 
» Onsd. 24 /il Skeppar Ralf samt Boussaronnerna. 

> Månd. af Stenborgska truppen: den wackre och öme Piecen 

Susanna i Babylon, drama i 5 afhandlingar, samt Trule 
Menlös, eller Den löjlige Duelanten, lusts. 1 a. 
» > 6 /i* Konung Gustaf Adolphs Jagt, com. 3 a., samt Mariage 
Forcé eller Tvungna Giftermålet lusts. 1 afhandl. Bägge 
piecerne äro bland de behageligare. 

> » 18 /l2 Gengis Chan, sorgespel i 5 acter, öfvers. fran fransyskan, 

och Kärlekens Domar, lusts, i en öpning. 
» Onsd. 15 /U f. 2 ggn. Den lyckliga Lottsedeln samt Slaf handlaren 
i Smirna. 8 

Spellistan upptager, som man finner, nästan idel ny- 
heter; af gamla förut bekanta pjeser spelades ej fler än 
»Skeppar Rolf» och »Boussaronnerna» af Hallman, »Det 
tvungna giftermålet» af Moliére samt Voltaires »Den om 



1 Rådhusrättens Politip rotokoll 6 /n 1779. 

2 Källor: annonser i Hvad Nytt? och Götheborgska Nyheter. 

3 Mätte uppförts för de fattiges räkning, ty bland de i Hvad Nytt? 
4 /2 1780 uppräknade gafvorna under 1779 förekommer: »Wid twenne 
gånger som i är Stenborgska (lomödie Trouppen spelat för de fattiges 
räkning har, sedan omkostnaderna afgatt. blifwit följande behållning: 

Februari d. 24 33: 24 

December d. 15 12: 36 4( j : 12 Rdr Specie. 



Digitized by Google 



1 90 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



sin lycka skrytande cavallieren». Af denne senare för- 
fattare gafs nu för första gången Merope, tragedi i 5 akter 
på vers, öfversatt af lektören hos enkedrottning Lovisa 
Ulrika Adolf Fredrik Risteli, hvilken härmed icke skar 
några lagrar; när sorgespelet sedermera gafs på Svenska 
Dramatiska teatern, innehöll nemligen Stockholms-Posten 
en recension af Kellgren, som deri bland annat yttrar: 
»I fall tankan med den Swenska Meropes ånyo uppfö- 
rande warit, at ge allmänheten et Swenskt original, så 
har man i wisst afseende icke härutinnan bedragit sig; ty 
af den odödlige Franske Skalden fins ej här något spår.» 
Öfversättningen var »af den mäst barbariska styl i werl- 
den» och »bland twåtusende wers är knapt en enda 
igenkännelig». 1 Detta hindrade likväl icke, att stycket 
upptogs här i Göteborg åtskilliga gånger under århundra- 
dets lopp. 

Denna lott tillföll dercmot icke den andra nyheten af 
samme författare, o-akts sorgespelet Gengis Chan, äfvenle- 
des på vers och öfversatt af sekreteraren Carl Henrik Flint- 
berg, ty den gafs aldrig mer än denna enda gång, trots 
det att Stenborg vid detta tillfälle, då äfven ett litet enakts- 
lustspel af okänd författare, Kärlekens domar, uppfördes 
såsom efterpjes, sökte locka allmänheten genom försäkran, 
att Desse begge piecer äro ganska artige och angenäme, 
och som inkomsten denna gång blir för samtelige truppens 
räkning, så hoppas den nu se sig gynnad af Resp. Askå- 
darne, til hwilkas fulkomliga nöje den på alt sätt, efter 
förmåga, lofwar bidraga; Theatren blir ock i afton bätre 
både decorerad och eclaircrad än wanligt warit.» 

Allmänheten var tydligen icke svag för de stora tra- 
gedierna, och detta må man neppeligen förtänka den. 
Samma öde, att icke kunna gifvas mer än en enda gång, 
delades för öfrigt af några obetydliga komedier, såsom Ar- 
lequin, den dumme Kammar tjenaren, Jungfrutvingaren, Truls 
Menlös, alla af okände författare, samt det svenska original- 
lustspelet Fritänkaren, hvilket kort förut gifvits i Stockholm. 

Deremot lyckades det bättre med Den lyckliga lott- 
sedeln af Gellert, hvilken författare dermed för första gån- 
gen presenterades på härvarande scen; pjesen var, heter 
det i annonsen, »öfwersatt af en wittcr penna här i Göte- 



1 Eugcne Lewcnhaupl, Bref rörande Teatern under Gustaf III. 
II: 233. 



Digitized by Google 



TEATEKX VII) SILLGATAN 177»- 1799. 



un 



borg», nemligen Sils Öhrvall, ocli gafs tvenne gånger med 
en månads mellanrum. 

Tvenne arbeten, som nu uppfördes för första gången, 
men hvilka sedermera i en mycket lång följd af år till- 
hörde den stående repertoiren i Göteborg, voro Champforts 
lustspel Slafhandlaren i Smirna samt Susanna i Babylon, 
biblisk dram på vers i f> akter af Jacob Wallenbery. Slaf- 
handlaren i Smirna > ar en fullständig obetydlighet, men 
öfversatt på ledig och vacker svenska af dansösen vid 
Kongl. Operan Anna Sofie Holmstedt. Handlingen, som 
saknar all lokaliarg, är förlagd till Smyrna, der en turkisk 
köpman lefver ett lyckligt lif med sin enda hustru, till 
hvilken han återkommit efter att hafva tillbragt någon tid 
i fransk fångenskap, derur han blifvit löst och återskänkt 
till hemmet af en ädelmodig man, och de båda makarne 
hysa nu blott den önskan att kunna visa sin tacksamhet 
genom en liknande välvilja mot någon kristen. 

Så förmäles det, att ett franskt skepp blifvit taget af 
turkar, och att en slafhandlare i staden försett sig med 
ett urval bland fångarne. Köpmannen begagnar genast 
detta tillfälle; skyndar till den förre och lösköper efter 
något prutande en af slafvarne, i hvilken han derpå har 
den öfverraskande glädjen igenkänna sin räddare. Han 
medtager honom nu till sitt hus och bereder sig på att 
göra äfven hustrun lycklig genom denna så oväntade till- 
fällighet. Emellertid har hustrun å sin sida ej velat stå 
efter mannen, utan har skyndat lösköpa en af de fångna 
qvinnorna, och när nu de båda fångarne oförmodadt råka 
hvarandra fördubblas öfverraskningen och glädjen, ty de 
äro man och hustru, hvilka på en gång blifvit föngna och 
fruktat att aldrig mera återförenas. 

Detta är allt, och det må sägas, att det är nog litet; 
det hela gör intryck af naiv barnslighet, men det är rätt 
nätt, och de sentimentala fraserna och uppträdena förfe- 
lade uppenbarligen ej att verka på lika naiva åskådare, 
hvilket nogsamt intygas deraf att stycket kunde gifvas 20 
gånger i Göteborg ensamt under 1700-talet. 

Susanna var af ett lika sentimentalt innehåll, skrifven 
af den genom sin roliga skildring »Min son pä Galejan» 
bekante Ostindiske skeppsprästen Jacob Wallenbery. 

Den lyriska delen af repertoiren riktades under spel- 
terminen med trenne nyheter: Arlequin favorit Sultaninna, 
lustspel med sång i 3 akter af Letellier, öfversatt af Carl 



Digitized by Google 



/ 

I 

192 GÖTEBORGS TEATRAR. 

Stenborg, Ristelis imitation af Collés »La Partie de chasse 
de Henry IV», på svenska kallad »Konung Gustaf Adolphs 
Jagt, komedi med sång och likaledes i 3 akter, till hvilken 
Carl Stenborg komponerat musiken, samt slutligen Petis 
och Thelée, Carl Israel Hallmans nyaste parodi, denna 
gång på operan »Thetis och Pelée». 

Af dessa arbeten var det endast de båda senare som 
vunno fast fot på härvarande scen. Med afseende på 
»Konung Gustaf Adolfs jagt» är det anmärkningsvärdt, att 
den opåtaldt spelades här, under det att den blef förbju- 
den på Humlegårdsteatern redan vid sitt andra uppförande, 
emedan Gud nämndes i densamma, men rätta anlednin- 
gen skulle varit att vederbörande ej ville se på scenen en 
svensk konung från en så närliggande tid och dertill spelad 
af en gardist. 1 »Petis och Thelée» är en af Hallmans 
qvickaste och mest sjelfständiga parodier, och man kan 
ej annat än finna Stockholms-Postens yttrande, ett par 
månader innan stycket gafs i Göteborg, fullt befogadt: 
»Denna piese är så komisk och rik på infallen, att den 
säkert skulle förmå den sträfvaste och mest trumpne pie- 
tist att skratta»; också blef den här en af allmänhetens 
favoriter, som allt emellanåt återupptogs. 

Sista spektaklet, den 15 December, var anslaget till de 
fattige. Lustigt nog föranledde annonsen härom ett tryck- 
frihetsåtal; det hette ne ni li gen i Hvad Nytti för den 14:de. 

>I morgon afton spelar Stcnborgska Truppen för stadens 
Fattigas räkning. Da far nian icke allenast se Den lyckliga 
Lottsedeln eller De uti äktenskap olika sinnade, cotnedie i 5 fl il- 
ningar, skrifven af den berömde Professor Gellert, och seder- 
mera lyckligt öfwersatt af en witter penna här i Götheborg, utan 
ock Slafhandlaren i Smirna, Lustpel i en Act. Och lärer Trup- 
pen icke mindre underlata at wisa och gjöra all flit til Spccta- 
teurernes nöje. än den i gar var angelägen om sin egen profit: 
Säll dr den som låter siy wärda om den fattige, honom skall 
Herren hjelpa i den onda tiden; Herren skall bewara honom och 
hålla honom i Lifive, och låta honom yå wul på jordenen. 

Det var detta senare citat som det högvisa Dom- 
kapitlet fann utgöra »ett förargande missbruk af Davids 
ord i salmen 41 verserna 2 och 3», och som föranledde 
stadsliskalen att stämma utgifvarinnan af tidningen, dok- 

1 Gjörtvells bref till Alströmer ^/jo 1779. Tvifvelsutan är Johan 
lieryer den »gardeskarl >. hvilken. till höga vederböra ndes förtrytelse, 
1777 spelade Gustaf II Adolf i Konung Gustaf Adolfs jagt > a Humle- 
gardsscenen. .lemf. Flodmark. Stenb. Skädeb. sid. 8:1; jemf. äfven här 
dtvan sid. 1H0. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 193 



torinnan Anna Rosén. När målet kom före, genmälde hon 
att hon väl kunde fordra hörandet af komedidirektör Sten- 
borg, som dock nu redan lemnat staden, särskildt »isynner- 
het som bemälte Herr Directeur alltid sjelf författade de 
annonser, som han rörande dess skådespel låtit införa», men 
att hon afstode derifrån, för att icke onödigtvis fördröja 
målets afgörande. Hon ville sålunda sjelf stå ansvaret, hvil- 
ket var så mycket mindre äfventyrligt som ju citatet uppen- 
barligen, långt ifrån att vara ett förargande missbruk af 
Guds ord, tvärtom vore alldeles på sin plats och för hvarje 
oförvilladt sinne endast tillkommit såsom en uppmaning till 
allmänheten att visa kristlig barmhertighet mot de fattige. 

Nu inträffade det lustiga, att allmänne åklagaren helt 
och hållet öfvergick på den anklagades sida, under för- 
klaring, 'att »han i detta fall alldeles icke kunde dela Dom- 
kapitlets mening», och sjelfva Rätten instämde häri, »då 
den icke kunde finna hvari det af Domkapitlet påstådda 
förargliga missbruket af Davids psalm skulle bestå» ; de 
vördiga fädernas dumhet återstäldes dem sålunda, veder- 
börligen kryddad. 1 

Truppens inedlemmar voro denna speltermin desamma 
som under besöket föregående år, med ett undantag. Så- 
som nytillkommen finner man nemligen aktrisen Christina 
Brinck. Med afseende på henne känner man icke, om hon 
var gift eller ogift; måhända är det samma person som 
Christina Hintz, hvilken medföljde sällskapet 1778, men 
nu saknas. 2 

En person, som ofvan tillhörde sällskapet 1778 — 1779, 
ehuru han icke omtalas förstnämnda år, är Jonas Wernström. 

Det nämndes här ofvan att han var en af von Blancs 
sujetter, samt att hans namn första gången förekommer 
vid dennes trupp i slutet af September 1780 i anledning deraf 



1 Kämnärsrättens Dombok i Hrottmål 25 /i 1780. 

2 En af truppens gamla medlemmar saknas också, nemligen Rut- 
ger Ludvig Söderberg, men denne tyekes någon tid verkligen varit skild 
från truppen. Det heter nemligen i Rådhusrättens i Göteborg Politi- 
protokoll »i 1781: 

>Hos magistraten förekom den ansökning som f. d. extra ordi- 
narie Kammarskrifvaren, numera Comedianten Rutger Ludvig Söderberg 
ingifvit att blifva antagen till dantzemästare här i staden, försäkrandes 
att han uti dantzaude förwärfwat färdighet vid Kongl. Operan i Stock- 
holm, hwarwid han skall hetjenat.» 

Ansökan bifölls, >i anseende till att ingen dantzemästare här nu 
finnes, hvilket dock för den tillwäxandc ungdomen kan wara nyttigt.» 

13 



Digitized by Google 



194 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



att han olofligen lemnat denna vid afrcsan från Carls- 
hamn. 

Det tycks som dylika små rymningar hört till Jonas 
Wernströms specialitet att arrangera, åtminstone att döma 
af von Blancs klagomål, samt deraf att äfven Stenborg 
framförde sådana, men ännu tidigare eller i November 
1779. Man läster härom: 1 

»Commedie Directeuren Herr Petter Stenborg hade till thcnna 
dag låtit instämma Commedie aeteuren Jonas Wernström att sta 
till svars för det han, som efter ätal åtagit sig tjenstgöring hos 
Stenborg vid comcdiers ii])förande härstädes och till den Andan 
pa Stenborgs anstalt och bekostnad varit dess comeditrupp hit 
till staden frän Stockholm följaktig, likväl nu bortlupit och gen- 
sträfvigt den honom tillsagda tjenstgöring försummat och sig 
vidare undandraga söker. 

Stenborg uppvisade det mellan honom och Wernström d. 14 
Oct. 1778 upprättade contract, i följe hvaraf Wernström sig förbun- 
dit att ett års tid från samma dato såsom acteur tjena vid Stenborgs 
teater, och derjemte androg att contractet enligt derå tecknad 
påskrift på ett års tid blifvit prolongeradt med Wernströms 
samtycke, ehuru det endast af Stenborg underskrifvits. 

Wernström uppvisade deremot löjtnantens vid Bohusläns 
dragonregemente välborne hr Samuel Virgin* bevis under d. 30 
Maj innevarande år, att Wernström såsom volontär utan lön pä 
begäran vid samma regimente och Bullarens kompani får qvar- 
blifva. sedan Wernström för sig ej funnit lägligt att till tjenst- 
göring dervid sig infinna, hvarför han ock utur rullan blifvit 
afford. Wernström bestred f. ö. Stenborgs käromål, i synnerhet 
som han inom den i kontraktet föreskrifne tid uppsagt sig fran 
all tjenstgöring vid directörens teater, hvaröfver han till vittnen 
åberopar samtliga actörer vid trouppen, och har han endast pä 
actören Bergers anmodan rest hit till Göteborg i sällskap med 
truppen, hvarför han ock vid hitkomsten betalt sin andel i 
skjutsen och öfriga kostnader, utan att hafva förbundit sig att 
längre i Stenborgs tjenstgöring qvarblifva, såvida han eljest derom 
med honom ej skulle träffa någon bättre öfvcrenskommelse. 

Aeteuren Johan Berger vittnade, att Wernström ingått con- 
tract såsom acteur pä ett års tid frän Oct. 1778, samt 3 månader 
förrän contractet lopp till ända i hela truppens närvaro uppsagt 
all vidare tjenstgöring hos Stenborg, men vet ock tillika att 
Wernström sedermera gatt med contractet till Stenborg och velat 
att detsamma pa lika tid skulle prolongeras och att direktören 
da dertill nekat, samt äfven att direktören derefter velat ater 
antaga Wernström men att denne dä vägrat, dock har vittnet 
öfvertalt Wernström, och denne äfven emot löfte af vittnet att 
fä fritt logi här i staden rest med truppen hit för att tjenstgöra 
som acteur, såvida han om vilkoren med Stenborg kunde komma 
öfverens, men som direktör Stenborg ej velat foga sig efter hvad 
Wernström begärt, sa har Wernström god t gjort Berger, som å 



1 Kämnersrättcns i Cöteborg dombok i brottmål 10 /n 177!). 



Digitized by Google 



TEATEHN VII) SILLdATAN 1779—1799. 



1 95 



Stenbords vägnar hade besörjandet om ned resan bit för bela 
teatersällskapet, dess del i skjutsen och öfriga kostnader. 

Acteuren Olof ljunggren vittnade detsamma, likaledes ae- 
teurerne Hans Lindstedt oeh Sven Lindström.* 

Den 15 December slutade man att spela, och afsigten 
var att derefter resa till Jönköping, men detta visade sig 
lättare sagdt än gjordt, ty truppen — strejkade, och Stenborg 
måste af denna anledning qvarstanna i Göteborg till fram 
i Januari följande året samt kunde endast med lagens hjelp 
få bugt med de upproriska andarne. Ransakningen är af 
det intresse, att referatet deröfver intages i sin helhet: 1 

»Efter kallelse, uppå Comedie Direeteureus I*eter Stenborgs 
anmälan i anledning af protokollet d. 22 sistl. December 2 , instälte 
sig af hans troupe Jöran (Johan) Berger, Hans Lindstedt. Olof 
Junggren oeh thess hustru, Magnus Kjellgren, Jöran Gabriel Hed- 
ström, Sophitt Barkin, Christina Brink och Greta liaberg, tä 
Directeurcn Stenborg. närwarande. ingaf ett skrifteligt anförande, 
som upplästes, sa lydande: 

»Det är nu för andra gängen, som de. min Kongl. Privile- 
gierade Comedie Troupp tilhörande Aeteurers wisade gensträf- 
wighet, at willa fortsätta resan med mig här ifrån Staden, blir 
ett ämne hwaröfwer jag, fast ogjerna, hos högädla Magistraten 
nu nödgas mig beswära:» 

»Den them. til följe af högädla Magistratens den 22 näst- 
ledne Deeemb. tagna beslut, gjorda tilsägelse. at ä then dag, som 
jag här fran orten afreser, wara mig owägcrligen följaktige, hafwa 
nagre af dem, ansedt sa litet till förpliktelse wara wärkande, at 
de warit djerfwa nog att med spotskhet sig utlåta: Det de wille 
se om någon them slikt befalla kunde, hwarföre jag oek billigt 
befarat at de, vid resans anträdande wägra medfölja, eller ock 
gjöra sig osynlige för at än widare biträda Blanc, den de utan 
mitt tilstånd oeh twärt emot ändamålet af den uppå dem använda 
resekostnad, alt ifrån hitkomsten betjent vid Pantomimers up- 
förande, ther jag likwäl them under tiden slikt kunnat förwägra, 
men sä mycket mindre thertil welat widtaga något lämpeligt steg. 
som emot det, at de således af Gemenasiska Sällskapet kunnat 
hafwa någon förtjenst, jag wäntadt af dem den tacksamhet til- 
baka. at de wid comediernes upförande, Spectateurerne til nöije 
och Trouppen til heder och lustre, bordt utföra sine partier.» 

»Nu och ehuru jag skjäligen kunde emot Acteurerne Ber- 
ger, Lindström och Linnestedt yrka det wördsamma påstående, 
i fall de än widare skulle framhärda i sin föresats, at här a 
orten qwarblifwa. at the, såsom alla stående under Kongl. Maj.ts 
Lifguardie i Stockholm såsom Mousquetteurer, borde till Com- 
pagnie Chefens säkerhet, träda i häkte til dess anstalt om t lieras 
upförande på tjenligt sätt till Stockholm blefve fogad, i synner- 
het som de pä min försäkran erhållit permission, och jag äfven 



1 HådhusnWens Politiprotokoll 1780. 

2 Protokollet nämnda dag innehåller ingenting alls om denna sak. 



Digitized by Google 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



åtagit mig answarigheten för theras inställande å sagder ort, 
örnar dock mig ett sådant wälförtjcnt förfarande emot dem, utan 
will jag endast sträcka min ödmjuka anhållan thcrhän, thet måtte 
ej mindre the. än the öfrige af Commedie Trouppen, hvilka alla, 
dels efter skriftliga Contract och dels efter deras egna widgå- 
ende inför högtärade Kämnersrätten hår i staden, förbundit sig 
til tjenstgjöring wid min, med Kongl. Privilegier försedda Thea- 
ter, och äfwen til pass- och repasserandc uti mitt fran Kongl. 
Slotts Cantzcliet i Stockholm uttagnc resepass finnes antecknade, 
blifwa wid ett ansenligt wite förelagda, at å den dag jag til resans 
anträdande utsättandes warder. som dock nu för theras skull 
blifwit ä några dagar instäld. wara mig, efter högädle Magistra- 
tens förr tagna heslut, följaktlige till Jönköping och widare til 
then ort jag nödigt utser; likasom ock livad lilanc angår, hwars 
förhållande tyckes utmärka, at han til the namngifne acteurer- 
nes lockande och tubbande hos stgat qwarblifwa. tager en märcke- 
lig del, at han wid ett wärkande wite. swarande emot dess an- 
senlige inkomster, blifwa förpliktad at ej widare betjena sig af 
förenämde personer wid pantomimers upförande.> 

>I öfrigt bör jag icke obemält lemna det jag lofwat acteu- 
ren Berger en fri piece här i (iötheborg, den han sig sjelf för- 
skaffa skulle, men som han af detta anbud ej gagna welat, då 
han likväl, enligt bifogade bewis therom. redan d. 14 nästl. l)e- 
cemb. blifwit tilsagd. och jag än står pä resan, sä anhåller jag 
ödmjukast, at detta ej för honom matte blifwa någon wärkande 
ursäkt at utställa min resa på någon tid, och thesslikes han med 
the öfrige, som efter närgäcnde afskrift häfta i skuld hos mig, 
den samma med tjenstgöring wid min Thcater aftjena, 
framhärdande med wördnad, högädla Magistratens 

ödmjukaste tjenare 

Petter Steiiborg. 

Efter uppläsandet af denna vidlyftiga skrift, anmäldes att 
acteuren Sven Lindström rest til Wenersborg. så att rörande 
honom nu icke var fråga, hvarefter Hans Lindstedt sig yttrade: 
>at han aldeles undandrager sig at följa Directeuren Stenborg 
härifrån staden til nngon ort, och jemte thet han företedde 
Öfverstens i annéen, Öfverstelöjtnantcns vid Kongl. Maj:ts Lif- 
garde och Commcndeurens Välborne Herr Carl Maurits Ami- 
nojfs den 12 Octob. sistlidne är honom meddelte öppna tillständs- 
bref at til nästa Martii månads slut resa til Götheborg. förmente 
Lindstedt at Directeuren Stenborg icke kan betaga honom nytt- 
jandet af samma permissionstid, helst han icke skall vara hogad 
eller förbunden at längre göra Stenborg betjening. 

Til förment bevis om Lindstedts förbindelse til medfölje, 
upvistc Directeuren Stenborg ej allena höglotl. Öfverstäthällare- 
embetets i Stockholm den 21 Oct. sistlidne är för Stenborg ut- 
färdade resepass hit till Götheborg, theruti Lindstedt äfven är 
nämnd, utan ock sa väl en d. 18 i sagde månad skrifteligen för- 
fattad ordning, then Lindstedt tillika ined the flere undcrtcknat, 
såsom ock Lindstedts skuldsedel af d. 27 Martii 1776 pa Ktt- 
hundrndesextiotvå daler Kopparmynt, hvilka han af Stenborg 
förskottsvis skall uppburit. .Men Lindstedt, som erkände thess 
skuld, ansåg hvarken tberaf eller af then omrörde ordningen 



Digitized by 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



197 



följa någon förbindelse til qwarblifwande hos Stenborg; och, hvad 
Öfverstäthällare embetets pass beträffar, förklarade Lindstedt at 
thet grundar sig pa direkteuren Stenborgs egen upgift, och för- 
modar således at thetsamma ej heller förbinder honom, som rest 
pa Chefens permission. 

Svarade härvid Directeuren Stenborg uppå tillfrågan at han 
med Lindstedt icke har något skrift el ig t aftal. 

Jöran Herger utlät sig at han icke finner sig skyldig at med 
directeur Stenborg resa härifrän, innan han njuter sin fri pieee, 
therom han åberopar then öfverenskommelse af d. 20 Oct. sist. 
ar som directeuren Stenborg företedt och blifvit uppläscn. Men 
sa snart Herger tillgodo njuter thetta vilkor, är han benägen at 
följa Stenborg til hwad ort som hälst. 

Häremot påstod Directeuren Stenborg at Bergers egen efter- 
latenhet skall vallat at fripiecen icke blifvit upförd. til bestyr- 
kande hwaraf han framlade Stadsbudet Fu hr ni ans intygande af 
d. 14 sistl. December at han uppå Directeur Stenborgs anmodan 
flere dagar förut tilbudet Herger at, a hvad dag han hälst ville 
utse. fa upförd thes fripiece. tilläggande Stenborg att Herger icke 
velat upgifva piecen. 

Til vederläggning häraf anförde Herger, att berörde tillbud 
skall skjedt sedan hyrestiden pa Comediehuset för Directeur 
Stenborg uphört. sä att han icke skal kunnat thet nyttja, och 
som Herger skal ådraget sig skuld i förhoppning at then betala 
med inkomsten af fripiecen, ty skall han icke kunna antaga 
Stenborgs nu gjorda anbud till ersättning af antingen cn fripiece 
i Stockholm eller ock tvenne sådana i Jönköping, eller på något 
annat ställe, emedan Herger icke vill resa innan han gjort rått 
för sig. 

The öfrige förklarade sig nögde at gjöra Directeur Stenborg 
följe, h vårföre han emot t hem icke androg något påstående vid 
sluteligt yrkande emot Herger och Lindstedt af hvad han förut 
anfört. 

Efter parterne budet afträde, tog Magistraten målet i öfver- 
vägande, och efter t neras aterinkallelse. afkunnade följande 



Utslag. 

Hvad Hans Lindstedt angår sa. emedan han såsom soldat 
af Kongl. Majrts Lifgardc, har Chefens öpna tilstandsbref at vistas 
här i staden til nästa Martii månads slut. och Directeuren Sten- 
borg icke gittat visa något aftal, som förbinder Lindstedt till 
tjenst vid thes Theater pa någon viss tid, ty kan Magistraten 
icke förpligta bemälte Lindstedt att hos Stenborg förbi i f va eller 
vara honom härifrån staden följaktig. 

Men beträffande Jörnn Herger, som med directeuren Sten- 
borg. enligt öfverenskommelseu af then 20 Oct. sistlidne. skrift- 
ligeii afslutat at pä ett ar tjena vid Theatren. sa, ehuru den fri- 
piece han thervid sig betingat härstädes icke blifvit upförd, dock 
som Stenborg genom Stadsbudet Kuhrman tilbudit Herger at 
upföra samma piece a hvad tid han helst ville och Herger, som 
icke nyttjat thetta anbud, skjäligen bör atnöjas med then af 
Stenborg tilbudna ersättning, för then skull ålägger Magistraten 
merbesagde Herger, vid Tre Riksdaler 16 sk. vite, at a then tid 



Dlgitized by Google 



GÖTKBORGS TEATRAR. 



Directeur Stenborg utsätter, med bonom resa härifrån till Jön- 
köping oeb vidare til t hen ort ther Sten borg vil skadespel 
anställa. > 

Vi hafva förut sett, att Berger, i trots af detta utslag, 
lemnade Stenborgska truppen och öfvergick till Hlanc, för- 
modligen på grund af träffad vanlig öfverenskonunelse. 
Hvad beträffar de öfriga medlenimarne af sällskapet, så 
kan det, med afseende på Hans Lindstedt, Greta Råberg 
och Sven Lindström, vara fråga om huruvida icke dessa 
redan nu likaledes öfvergingo till von Blanc. Visst är, att 
(ten förre icke mer träffas hos Stenborg och att dessa 
senare åtminstone 1781 voro vid (iöteborgstruppen. • 

Delta var sista gången den gamle Petter Stenborg såsom 
teaterföreståndare gästade Göteborg; redan nästa sommar 
öfverlemnade han ledningen af sin teater åt sonen, den 
ryktbare Carl Stenborg. 




Digitized by Go 



fter alt i September 1780 hafva spelat i Lund och 



sedermera i Malmö, återkom i slutet af samma 



* ^ manad »det af Kongl. Maj:t för Götheborgs stad 
allernådigsl privilegierade Gemenasiska Sällskapet», som det 
heter i en tidningsannons den 22:dre, der det kungöres 
att man ämnar nästa vecka börja »med skådespel och 
flere Lustbarheters anställande». 1 

Von Blanc var numera ensam ledare, sedan han full- 
ständigt skiljt sig frän sin ineddirektor. Detta vållade att 
han måste skaffa sig nya privilegier i stallet för dem, 
enligt h vilka han och German voro berättigade att i Göte- 
borg uppföra skådespel, och, genom bemedling af landshöf- 
ding Du Rietz, lyckades det honom äfven alt af Kongl. Maj:t 
den 19 /3 1781 erhålla sådana, trots protester från Carl Sten- 
borgs sida; enligt dessa privilegier fick han derjemte tillstånd 
att mellan den 1 April och 1 Oktober gifva skådespel i Hal- 
land och Skåne, äfvensom i Karlskrona och Jönköping. 2 



1 Den 2, /9 finnes bland anmälde resande: >Herr Le Blanc med 
fru och piga frän Malmö, logera hos handlanden Muntan wid Lilla 
Bommen». 

2 Conseil och Cabinetts Proiocoll uti Inrikes Civilärcnder 17 St, 
enligt benäget meddelande af Biryer SchöMslröni. 

Landshöfdingen hade äfven pä annat sätt visat sin välvilja mot 
teaterföretaget, hwilket framgår af efterföljande utlåtande till kongl. 
maj:t (Länsarkiuel, Bref Cnncept Bok 17H1 n:o 770): 

»Til underdänigste följe af liders Kongl. Maj:ts Nädigstc remiss 
under d. 25 sistl. Januari, har jag härmed skolat afgifwa mitt under- 



Gemenasiska sällskapet 37 > 1780— 9 / 2 1781. 




Digitized by Google 



200 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Spellista. 1 

1780 Onsd. 27 ,'9 uppföres af Gemenasiska Sällskapet: Menechmerne eller 
De Twenne lika Bröderne, com. 5 öpn. hvarefter följer 
Mariage Forcé eller Det twungna Giftermålet, lusts. 1 a. 

> Fred. 23 (a Athalie, tragedie i 5 a. sanit Truls Menlös eller Den 

löjlige Duellanten, lusts. 1 öpning. 
» Fred. 6 ,i° Jean de France eller Den genom resor förderfwade 
Ynglingen samt Mulpus eller Caffehuset i Stora Kyrko- 
brinken. 

> Månd. 9 /l0 uppföres af Gemenasiska Sällskapet på mänga Her- 

skapers begäran: Skeppar Rolf och Gunnild, Parodie 
i 3 a. hwarefter följer Boussarronnerna eller Det skal 
någon orsak ha, lusts, en öpn.. i hvilkcn sed n are Pies 
en 8 års Gosse spelar Arlequins Rollen. De Resp. 
Herrskapcr och Comoedieälskare. som astunda Abonne- 
ment på 3 månaders tid, behagade infinna sig i Di- 
rektionens Logic, då derom med billige wilkor kan 
öfverenskommas. 

Samma dag kl. 12 på natten anlände till Göte- 
borg Hertigen af Östergötland; »följande dagen upp- 
waktades Haifs Kongl. Höghet af alla härwarande 
Stater, och bewistade om aftonen Comedien>. Man 
läser sålunda i Hwad Nytt V Hwad Nytt ?: 

> Tisd. 10 /l0 >Upföres i dag af Gemenasiska Sällskapet på Högnå- 

dig befallning Barnsängs-Stufivan, comedie i 5 Acter, 
hwarefter Fru le Blanc kommer at wisa sin Skick- 
lighet i Balanceringar på Ståltråds-Linan. > 

» Onsd. 18 /i0 Londonske köpman eller Georg Barnwells olyckliga hän- 
delser, hwarefter följer Klädskåpet eller De försonte 
Riwaler, Lusts. 1 öpn. 

» Fred. *°/io på flere Förnäma Herrskapers begäran: (f. 2 ggn) 
Athalie, samt Den å la modeste Cavallieren, lusts. 1 öpn. 

> Tisd. M /io Politiska Kanstöparen eller Herman Bremen, com. Ä a. 

samt De Tre Cavaillerer, lusts. 1 öpn. 
» » 81 /i0 Konung Gustaf Adolphs Jagt, com. 3 a. blandad med 
sang. hwarefter Pctis och Thelée, Parodie 3 a. blandad 
med sång. 



dåniga utlåtande öfwer Commedianten Slöflers underdåniga ansökning 
att här i Götheborg och flere Rikets Städer få med sitt Sällskap in 
rätta Skådespel. 

Hwad således denne Staden widkommcr, så har Eders Kongl. 
Maj:t redan den 10 Dec. 1779 lemnat An*/ German, associerad med 
Johan Le Blanc, Nådigste tilstånd och Privilegium at härstädes få in- 
rätta en Comoedie Troupp och gifwa Spectacler, hwilket de ock dessa 
åren under wintermanaderne utlofwat. och flera dylika Skådespel kunna 
icke Stadens inwanare underhålla, hwarföre jug Stöflers uuderd. an- 
sökning icke kan i underdånighet tillstyrka > etc. 

And. Bud. Du Bietz. 

Hans Hummel. 

1 Efter annonser i Hwad Sytt? och Götheborgs Allehanda. 



Digitized by Google 



TEATERN VII) SILLGATAN 177!>— 1799. 



201 



1780 Fred. 3 /n Datum in Blanco eller Den igenom sin egen last straf- 
fade Åckraren, com. 5 öpn. Härefter följer Slafhand- 
laren i Smyrna, Lusts. 1 öpn. 

> Tisd. 7 /n Oedippus eller Det besynnerliga ödets skickelse, Sorge 

spel i 5 afhandl. af hr Voltaire. öfvcrs. frän Fransy- 
skan. Denna Piece är hur a orten förut aldrig up- 
förd ; hwarefter följer Alla Människors Vän, Lusts. 1 öpn. 
» Fred. 10 /n Jeppe på Berget eller Den förwandlade Hunden, com. 

5 a., hwarefter Skoflickaren frän Paris, lusts. 1 öpn. 

> Tisd. u jn Maccabeerne eller De Sju Martyrer, Sorgespel i 5 Af- 

handl., hwarefter Kärlekens Dammar, Lusts. 1 öpn. 
» Fred. 11 !n Den Afundsjuke, com. 3 a. af Hr Hof-Cantzlcren von 
Dahlin, hwarefter på mangas begäran f. 2 ggn. /V/zs 
och Thelée. 

> Mänd. ^/li Konung Hinrich den i:des Jagt, com. 3 a. 

> Onsd. **ln Den lyckliye Lottsedeln af Professor (iellert, com. 5 

öpn. Och som inkomsten af denne Piece tillfaller 
Acteuren Heryer, sa gör han sig det hopp. sä wida 
han liagon gang wunnit Hesp. Åskådares bifall, at 
hlifwa hugnad med deras närvaro. 

> Fred. **/n Regulus eller Den rena kärleken för Fäderneslandet, 

sangespel i 5 öpn. ifrån Fransyskan, hwarefter Hem- 
giften eller De oförmodeliga Giftermålen, Lusts. 1 öpn.. 
öfwers. af .1. P. Björck. 1 Denna Piece är här aldrig 
förr upförd och tillika ganska Comique och löjelig. 

> Tisd. I dag upföres af (iemenasiska Sällskapet Le Turtyffe 

eller Den skenhelige, com. ."> a., hwarefter följer f. 2 
ggn Klädskåpet. 

> Fred. */i2 Iphigenie, Sorgespel i 5 afhandl. ifrån Fransyskan, 

hwarefter Finkels Parentatiohs Act på Latinska Klubben. 

> Tisd. 5 /i2 Beverley, Wågspels farliga påföljder, Sorgespel 5 a. 

ifrån Fransyskan. Teatern blir i dag Deeorerad med 
nya Decorat toner. Hwarefter Solen lyser för hela 
Werlden, proverbe dramatique i en öpning. 

» Fred. 8 /i2 f. 2 ggn Oedippus samt f. 2 ggn Hemgiften. 

» Tisd. 12 ,i2 Den Philosophiske Doctorn eller Den Rättmätige Arf- 
wingen, com. 3 a. öfvers. fran Tyskan af Johan P. 
Björck. Hwarefter följer: Gudarnes Rådslag huru 
Fruntimmerne må fria sjelfwa, Lusts, i en öpning. 

(I (iötheborgska Nyheter för den 16 /l2 yttrar en 
»Thcatcrälskare» att han gerna vill se om igen >Den 
Philosophiske Doctorn blott >acteurerne ville läsa 
bättre öfwer 3:djc acten, och utesluta dc mesta af de 
i densamma förefallande Kder .) 

* Fred. J5 /i2 f. 2 ggn Iphigenie, samt f. 2 ggn Finkels Parentations 
Act på Latinska Klubben. 

1 Johan I*eter Iijörk, öfVersättarc af Hemgiften, Den philosofiske 
doktorn, Fransoscn uti London m. m. synes vara son till Material- 
skrifvaren vid Ostindiska Kompaniet Lorens Björk f 1760 och 
dennes hustru Maria Elisabeth Stenberg. Han föddes 1752, erhöll bur- 
skap som handlande den fi /t> 1777 och ingick hösten samma ar gifter- 
mål med jungfru Anna Catharina Törnebom. 1'ngefär samtidigt med 
att hans öfversättningar här uppfördes annonserade han i tidningarne 
om försäljning af citroner och andra sydfruktcr. 



Digitized by Google 



202 



GÖTEBORGS TKATHAH. 



Tisd. 19 ,'i2 pa begäran och med förbättring (!,: f. 2 ggn Den Phi- 
losophiske Doctorn samt Gästgifware-Gården eller De 
Resande, lusts. 1 öpn. Inkomsten af desse Piecer 
« tilfaller samtlige Trouppen til delning. 

Kö re Jul uppfördes en representation för de fat- 
tige, som enligt redovisning i Hwad Nvtt? Hwad Nvtt? 
»/i 1781 inbragte 35 Rdr 20 skill. Specie. eller ined 
afdrag af omkostnader 8 Rdr. netto 27: 20 Rdr. 
Torsd. M /i2 De twänne olika Bröderne eller Den genom sina laster 
förbättrade Sonen, com. i 5 a. af hr Voltaire, öfvers. 
ifrån Kransyskan, samt f. 2 ggn Truts Menlös. 
1781 Torsd. 4 /i upföres ett skådespel kalladt Eduard och Cecilia eller 
Den Ståndaktiga Klippan, 3 a., öfvers. fran Engelskan: 
Kt <let wackraste och mäst rörande stycke som pä 
Theater kan upföras. samt är en werklig händelse 
passerad i Kngeland. 
Tisd. 9 /i Don Ranudo de Colibrados eller Högfärd och fattig- 
dom, com. 5 öpn., hwarefter Et Herda Spel i Sång. 
Kred. 12 /i f. 2 ggn Eduard och Cecilra. samt f. 3 ggn Finkels 
Parentations Act pä Latinska Klubben. 
» Tisd. M /i f. 3 ggn Ipbigenie och f. 3 ggn Pelis och Thelée. Re- 

cett för Mademoiselle Ha berg. 
» Kred. ,9 /i Hasenskräck eller Den storskräpande Poltron, com. 5 
a., derefter Caffehuset eller Fördärfwet, lusts. 1 öpning. 
» Onsd. 24 '1. som är war Allernädigste Konungs Höga Ködelsedag. 

blifwer af det Gemenasiska Sällskapet upfördt et Sorge- 
spel i 5 öpn. kalladt GUSTAF WASA, och aldrig förut 
pa Swensk Theater upfördt. Kinnes til salu hos boktr. 
Wahlström för 8 skill. ex. Hwarefter följer en Epi- 
logue och Aria. som är lämpad til ämnet, 
f. 2 ggn (iustaf Wasa, hvarefter Den tacksamme So- 
nen, lusts, i en öpn. Denna Kiece är nyligen öfwer- 
satt och aldrig förut här upförd. samt är i sitt ämne 
rätt behagelig. 

f. 2 ggn Datum in Itlanco, eller Den bedragne procen- 
taren samt Den bedragne Gubben eller Soldat en fjer- 
dedels Timma, Lustsp. 1 öpn. 
2 2 f. 3 ggn (iustaf Wasa samt en Epilog, skrifwen och 
lämpad til ämnet, och til slut afsjunges en Aria. hwar- 
efter Arlequin Kammartjenare, lusts. 1 öpn. 
G ,2 f. 2 ggn Heverleg, hwarefter Den 1 Januari eller Ny- 
årsgratulationen, Lusts. 1 öpning. 

f. 2 ggn Hegulus samt f. 2 ggn Et Ilerda-Spel i Sång. 
Inkomsten af dessa Pieter blir för samtlige Troupens 
räkning. 

Kred. 9 2 f. 3 ggn Eduard och Cecilia samt f. 2 ggn Den tack- 
samme Sonen, och som detta är sista gängen i denna 
Termin, far man slutligen a (lägga et wälment Af skeds- 
Ta I i bunden stil. 



Kred. 26 

Tisd. *>-i 

Kred. 

Tisd. 
Onsd. 



7 / 2 



Tnder 
togs, som 



sällskapets föregående vistelse i Göteborg upp- 
vi sett, hela hösten 1779 uteslutande af panto- 



mimer, lindansning och akrobatkonster, och det var först 
med senare delen af Januari 1780 som en ändring här- 



Digitized by 



TEATERN VII) SILLGATAN 1779 — 1799. 



203 



utinnan skedde, i det pantomimerna försvunno och reper- 
toiren derefter uteslutande bestod af verkliga dramatiska 
arbeten, h varvid dock programmet allt emellanåt utfylldes 
med lindansning af German och fru von Blanc samt 
med teaterfyrverkeri. 

Under nu ifrågavarande sejour har denna sträfvan 
efter ett gedignare innehåll af repertoiren fullständigt ge- 
nomförts, och det är blott en enda gång man finner fru 
von Blanc uppträda som lindanserska. Detta resultat har 
möjliggjorts derigenom, att von Blanc helt och hållet om- 
bildat sällskapet. 

Af skådespelarne frän det förra besöket återfinner man 
Jonas Wernström, Johan Berget, Kjell Christian Adolf Walt- 
man 1 samt fru von Blanc och den galanta Brigitta Maria 
Thorin, född Kjellberg, som på affischen för Gustaf Wasa 
kallas madame Thorén. Dertill har truppen nu rekryte- 
rats med ej mindre än 4 krafter från Stenborgska säll- 
skapet, nemligen Sven Lindström, Olof Ljunggren med 
hustru samt Greta Catarina Båberg, af hvilka Ljunggren 
åtminstone var en värdefull 2 tillökning. 

Jungfru Båberg var äfven en användbar skådespeler- 
ska. Hon var född 17(>2 och således nu endast 18 är, 
dotter af kusken vid hofstallet Olof Båberg (f 10 / 6 1780) 
och Anna Maria Magdalena Sandwall. 3 Ovisst af livad 
anledning, råkade hon i tvist med von Blanc, dock för- 
modligen först sedan truppen, efter vistelsen i Göteborg, 
kommit till Karlskrona. Stadsfiskalen i den senare sta- 
den, M. Herlens, ingaf nemligen, i egenskap af tillförordnad 
kurator för »Comedie Actricen .Jungfru Greta Catarina 
Båberg, ansökan» till konungens Befallningshafvande i Ble- 

1 Med afscende pä den senare kan. såsom ett bidrag till hans 
lefnadstcckning, anföras efterstaende. hemtadt ur Göleborys Råd hus rät Is 
Politi protokoll 1783: Stämdes koneertmästaren La Hay, för att 
hafva i sin bostad hyst. utan att anmäla det, en resande danzemästarc 
Göran Wallntan, men ursäktade sig med att den senare förut i 3 da- 
gar bott hos arhetshusmästareu Wahlberg, hvilken det sålunda ålegat 
anmäla honom. När mälet äter förekom den ,4 /2 intygade Waltman. att 
han vid sin ankomst till staden den ^/l först tagit herberge hos >sin 
son, Comedie- Aeteuren Wall man- . som bodde uti arbetshuset, h varefter 
han den 3 /2 flyttat till La Hay. Målet tiek härvid bero. 

2 Joh. Flodmark anför i sitt arbete Stenborgska Skadebanorna, 
sid. 103. att säväl Olof Ljunggren som hans hustru öfvergingo frän den 
gamla truppen till Carl St en borg. när denne öfvertog ledningen 178U. 
1 sä fall mätte de, förmodligen i slutet af aret, lemnat denne, ty den 
24 /l 1781 uppträdde bada i Gustaf Wasa, när denna pjes gafs af Blanc 
i Göteborg. 

8 Enligt anteckning af Hiryer Schöldslröm. 



Digitized by Google 



204 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



kinge län, att genom dess försorg kämncrsrätten i Göte- 
borg måtte anmodas, på grund af kämnersrättens i Karls- 
krona utslag den 26 Juli, låta såsom vittnen höra Kom- 
mersrådet baron Patrik Alströmer och Assessor J. af Ditmer 
i ett af henne mot »Comoediedirecteuren Johan von Blanc», 
anhängiggjordt rättegångsmål. Då emellertid intet ombud 
för den senare inställdes, ansåg sig kämnersrätten icke 
kunna bevilja detta vittnesförhör. 1 

Utom dessa förekommer äfven aktören Schierlin, för- 
modligen den Henrik Schierlin, som 1789 deltog i Seuer- 
lings ströftåg till Finland. 2 Det för framtiden betydelse- 
fullaste förvärfvet utgjordes likväl af Andreas Widerberg, 
som nu för första gången såsom lo-årig gosse beträdde 
scenen. Han var född i Göteborg 1766; hans far, Anders 
Widerberg, var bokhållare hos mäklare Joachim Insulan- 
der och ärnade försöka sig såsom egen handlande, men 
ansökan om burskap afslogs af magistraten den ia /io 1759, 
»emedan han h varken varit hos någon handlande i tjenst, 
än mindre sig sålunda uti handel och köpenskap upp- 
dragit»: var gift med Christina Margareta Jungberg samt 
afled den 20 / 9 1 7 7 2 . 8 Det var sålunda mycket tidigt den 
unge Andreas Widerberg gjorde sina lärospån, och att han, 
redan icke synnerligen långt derefter, kunde svinga sig upp 
till Sveriges främste skådespelare, vittnar naturligtvis om 
en alldeles ovanlig begåfning, men torde äfven intyga att 
von Hlancs ledning varit af betydelse för hans utveckling. 

Det är beklagligt, att man icke känner tillvaron af en 
enda affisch för Göteborgs teater från hela 1700-talet, en 
brist, som är ytterst kännbar vid en skildring sådan som 
denna. 4 Man vet dock, att Widerberg under nu ifråga- 

1 Kämnersrättens i Göteborg Dombok i Civila mål «/8 1781. Vi- 
dare upplvsn ingår äro att hemta i Kämnersrättens i Carlskrona prat. 

«/ö, */7 och 23/8. 

2 Birger Schötdslröm, Hög och sann Konstnärlig anda. sid. 76. 

3 Christina Maria (!) Widerberg annonserar 5 , i 1787 i (iötheb. 
Tidningar: Som det liändt uti et hederligt hus. at en qwinspcrson uti 
mitt namn 2 gånger försökt begära penningar, och den ena gängen med 
skrifwelse, hwarunder mitt namn falskeligen warit tecknadt. sa anhål- 
len det ingen sådan obehörig person, eller någon annan, matte lemnas 
något i mitt namn utan fullkomlig säkerhet/. 

4 Kongl. Biblioteket eger visserligen en diger samling Göteborgs- 
affischer, men för representationerna pa teatrarne ingen äldre än fran 
1820; för konstmakare. fyrverkare och dylika är den äldsta daterad 
1827. hvarjemtc det finnes några odaterade, måhända några ar äldre. 

Aflischsamlingen i Göteborgs Stadsbibliotek för teatern börjar ater 
med 1813, för hvilket ar det likväl blott finnes 4 stycken. 



Digitized by 



TKATKRN VID SILLGATAX 1779—1799. 205 



varande speltermin uppträdde den 24 Januari 1781 i sorge- 
spelet »Gustaf Wasa», der han utförde konung Christians 
fogdes parti; måhända var detta hans debut, i alla fall 
ett bland de första tillfallen då han visade sig på scenen. 1 
Heportoiren innehåller, som man finner, en betydande 
mängd nyheter, deribland flere som rätt länge bibehöllo, 
sin plats på scenen. Men icke nog härmed; von Blanc 
visar nu, att han ej blott är mycket angelägen följa med 
och återgifva livad som spelas i hufvudstaden, utan äfven 
att han sjelfständigt griper initiativet och uppför i Göte- 
borg arbeten, hvilka först senare eller aldrig gifvits i Stock- 
holm. Vi kunna för denna termin räkna ej mindre än 
5 sådana. 

Till dessa hör »Gustaf Wasa, Sorgespel uti Fem Af- 
handiingar», som för första gången uppfördes den 24 Jan. 
1781 på konungens födelsedag. Originalet är af engels- 
mannen H. Brooke samt derefter öfversatt på tyska af 
C. U. Schmidt och härifrån plagierad! af J. C. Bock, 
slutligen öfversatt på svenska af Nils öhrvall(?). 3 Hvilka 
förändringar arbetet genomgått under alla dessa händer, 
lönar ej mödan efterforska, ty sorgespelet är af mycket 
underhaltig beskaffenhet; förutan det att stycket saknar 
h varje spår af historisk trohet eller tidslarg, är det ett 
alster af uppstegrad, tom deklamation, i ett språk så svam- 
ligt, att det stundom blir rent af obegripligt. 

I^rsoner: 

Christian den Andre, konung spelas af Herr Lindström 

Arno, Christians gunstling -■> * Wernström 

Sutaning, utaf Christians medfölje ... > * Widerberg 

G usta f Wasa » > lierger 

Eric, Prints, Gustafs slägtingc » » ljunggren 

Christina, Christians dotter i > Fru von Blanc 

Sigbritta, Christinas förtrogna mad. Thorén 

Augusta. Gustafs moder > » ljunggren 

Margaretha, Gustafs syster, ett barn 

1 Von Blanc hade äfven sökt uppsnappa primadonnan vid Sten- 
borgska teatern, mamsell Maria Catarina Öhrn, och denna stod i be- 
grepp att den 17 April 1780 resa ned till Göteborg, da Sten borg med 
polisens hjelp lyckades hejda henne och undervisa henne om betydel- 
sen af det kontrakt, hon med honom ingått. Jemf. Flodmarks anf. ar- 
bete sid. 105. 

2 Fullständiga titeln lyder: Gustaf Wasa, Sorgespel uti Fem Af- 
handliugar. Öfwcrsättning. Ipfördt första gängen d. '24 .lan. 1781 af 
Gemenasiske Sällskapet, under Dircction af Herr Johan von Blanc i 
Götheborg. Götlieborg. Tryckt hos Lars Wahlström, K. 1'riv. Boktr. 1781. 

Det här begagnade exemplaret tillhöt- Kongl. Biblioteket. 



200 



GÖTEHORGS TEATRAR. 



Knutson \ spelas af Herr Waltmun 

Arnold > Dalkarlsöfvcrstar * Schierlin 

Birger \ 

rMhorst} Christia » s adjutanter 

2:ne stumma danske officerare, dalkarlar, danska soldater, två qvinnor 
uti kedjor, betjenter. fyra slafvar. 

Handlingen försiggår just vid början af befrielsekriget, 
nar Gustaf samlat dalkarlarne och bryter upp mot den i 
närheten stående konung Christian den Andre, ur hvars 
bojor han lyckligen blifvit räddad genom det bistånd, 
som konungens sköna dotter Christina lemnat vid hans 
flykt. 

Det gäller emellertid att utforska fiendens styrka, och 
härtill erbjuder sig en slägting till Gustaf, prins Eric 
Väl anländ till Christians läger, insnärjes han af ränker, 
och, då man erfar, att han älskar Christina, lyckas man 
väcka hans svartsjuka genom den falska underrättelsen, 
att Gustaf står i underhandling med konungen om att 
nedlägga vapnen mot att erhålla prinsessans hand. Prin- 
sen gripes af förtviflan, som ger sig uttryck i följande tirad : 

Ja, friden är söt; den hvilar uppå mjuka bäddar — — 
uppa bäddar, bvilka ingen dödlig har — — Menniskans lif är 
endast ett krig — — invärtes en stormande ocean; sedermera 
förändras vänskapen och förgylles mörkret med falskhet (?!) — 

— — behagligt leende; ett förvillande Stormen blifvcr 

allt häftigare! Där är ingen strand, ingen klippa, pä hvilken 
man kan förlora — — — Lyckliga förderf, om man kunde stör- 
tas i den afgrund, i hvilken glömskan härskar! Ja — — och 
allt, allt är icke annat än klippor och skär! — — — friskt! 
våga! friskt!» — 

och så dånar hjelten. 

Sedan man öst vatten på honom, svär han död åt 
sin frände och skyndar tillbaka till dennes läger, för att 
fullborda detta uppsåt. Prinsessan underrättas likväl härom 
af en bland konungens följe, Sivaning (Andreas Widerberg): 

i Inom en timme bör Gustaf falla igenom trolösa händer. 
Dess vän, den tappre, den otrogne, den bedragne Eric rustar 
sig just nu att fördölja ett röfvarebänd bakom denna höjd. och 

att igenom en hycklande vänskap locka Gustaf i nätet. 

Och Kdra behageligheter skola blifva lösepenningen för detta 
förräderis 

* 

Prinsessan skyndar nu att låta Swaning varna hen- 
nes hjelte, men detta är öfverflödigt, ty Gustaf återvinner 
den förlorade vännen genom sin öppna ridderlighet, och 



Digitized by Google 



TEATKRN VID SILLGATAN 1779 — 1799. 207 



enigare än någonsin rycka svenskarne fram till strid, slä 
konungen i grund samt tillfångataga bland andra prinses- 
san, som nu blir Gustafs brud. 

Det fins egentligen blott en enda bra scen, men denna 
af gripande verkan: då konungen erbjuder sig vilja åter- 
lemna Gustafs mor och unga syster, som hållas fängslade, 
mot att denne underkastar sig, och när Gustaf derefter, 
sedan han på moderns uppmaning afslagit tillbudet, tager 
afsked af båda, h varvid systern ömt och träget ber att få 
stanna hos honom. 

Tragedien afslutades, i anledning af dagens betydelse, 
med följande epilog och aria, hvilken poesi godt täflar 
med sorgespelets prosa: 

»Det ämne vi i dag pa var Theater drifwit. 

Och som ined wördnad af wart Sälskap upfördt blifwit, 

Oss leder til et mal. som muntra skal wart mod, 

At ater resa up Monarkers ärestod ; 

Ånn minnas \vi den dag. da Christian häftigt rasa, 

Just da oss himlen gaf den store Gustaf Wasa. 

.la. store Gustaf Du, som allas hjertan wann. 

I dig wart Swea wist sin första gryning fann, 

Du war det werktyg och du war det dyra medel, 

Pa hwilket Himlen sjelf oss gaf inwisningssedel. 

Tänk Swea! när dit väl i andedrägten lag 

Hur skulle Gustaf wäl, när han din pläga såg. 

Dig hjelplös lämna; nej. wär Hjelte oket bryter, 

Och dermed Sweas hopp pa en gäng sig förbyter 

Wart olycks-maln förswann, den längst i fjellen bor. 

Nu satt i stadgadt lugn. men Gustaf! war du stor, 

Så war din Sone-son dig lik och icke mindre 

Hans bragder wi ännu i stillhet oss ärhindre. 

För Frihet, Folk och Land, för Guda läran ren, 

War andre Gustaf lik sin Far-far, han allén, 

War den, som Himlen walt, han träder främst i fälte 

Mot Tyske Örnens klor han wagar spänna bälte. 

I Hjelten Swea Folk sin rädning ändtlig fann, 

Den dyre Hjelten sjelf Han kom, Han säg, Han wann. 

Han köpte segren dyrt, da Han wid Lutzen stupa; 

Men halt! Ju mer wi oss uti thess Iof fördjupa, 

Ju mer wi finna oss pa ett omätligt haf. 

Men himlen ware lof, som tredje Gustaf gaf; 

Wi glömma ej den dag, den glädjen oss änn' örnar, 

Då Gustaf mera fritt fick styra Rikets törnar. 

Wälsignadt tidehwarf! Oss fägnar än den stund, 

Då afund, split och agg mast lägga hand pa mund; 

Men dyre Kung! förlåt, om wi i dag fa tolka. 

Du känner ju igen det gamla Swenska folket, 

Det kan ej wara tyst. da ämnet är så stort, 

Det mästc wara störst, som Himlen sjelf har gjort, 

Förlät en glädje, som ur Swenska hjertan bryter, 



Digitized by Google 



208 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Förlåt om strömvis den ur alla ådror flyter, 

Förlåt wårt hela alt förlorar sig, sa snart 

War store Gustaf näms, det är war Svenska art. 

Nu alle kungars kung wår Gustafs hjerta lede, 

För Swea kungahus luvar swensk af hjertat bede, 

För kung, för Råd och Folk. war önskan för hvar man 

Uti full låga sprids, sa långt som önskas kan. 

Så länge Swea far i Gustaf sällhet skörda, 

Sä länge detta namn af Swenska hjertan wörda, 

Sa länge droppe blod fins qvar uti war kropp, 

War store Gustafs ätt förnye Swears hopp, 

Sä har wår önskan slut, men aldrig tro och lydna, 

Den blifwe oförrykt det Swenska Folkets pryd na. 

Den brinner ouphört och slockne aldrig ut. 

Tils Himmel. Jord och alt har sett sit sidsta slut. 

Aria. 

Gustaf Adolph! kronprins dyre! 
Som oss Himlen gifwit har, 
Hlif, wid Swea-Hikes styre, 

Wärdigt mönster af din far; i 
Tre Gustafwer äro wärde 
Ewigt minne, lof och pris. 
Du med tiden, som den fjärde, 
Wördad blir på lika wis — 

Af äldre pjeser återsåg allmänheten sina gunstlingar 
»Petis och Thelée», »Skeppar Rolf», »Boussaronnerna» och 
» Finkels Parentationsakt» af vår mest uppburne lustspels- 
diktare Hallman, »Konung Gustaf Adolphs Jagt» af Ristell, 
»Slaf handlaren i Smirna», »Solen lyser för hela vcrldcn» 
samt Moliéres »TartufFe» och »Det tvungna giftermålet». 
Af Racine spelades »Iphigenie» samt för första gången 5 
akts tragedien Athalie i öfversättning af rektor Johan Mur- 
berg, sedermera 1 af de 18 i Svenska Akademien, och af Vol- 
taire gafs, äfven för första gången, De tvenne olika brö- 
derne samt Ocdippus eller Det besynnerliga ödets skickelse, 
sorgespel i 5 akter, öfversatt från franskan, hvilken tra- 
gedi aldrig kommit till uppförande i hufvudstaden. 

Holherg, af livars förut gifna komedier »Hasenskräck», 
Barnsängsstugan » 1 och »Jeppe» återupptogos, visade allt 
fortfarande sin dragningskraft på publiken, som nu för 
första gången hade tillfälle äfven lära känna hans Jean 
de France, Den politiske kannslöparen och Don Hanudo di 
Colibrados. 

1 Gafs den 10 Okt. 17N0 >pa Högnädig befallning», i anledning 
deraf att Hertig Adolf Fredrik då bevistade spektaklet, hvarvid han 
äfven fick tillfälle se fru von Hlanc dansa pä lina. 



Digitized by Google 



TEATKKX VID SILLGATAN 1779-1799. 209 



Kn for Göteborgs-publiken ny författare var Olof 
Kexel, hvars enakts lustspel Sterbhus Camereraren Mulpus 
eller Kaffehuset i Stora Kyrkebrinken, egentligen en efter- 
bildning af J. B. Rousseaus »Le Cafc», vann mycket bi- 
fall, och ofta sedermera återkommer på repertoiren. För 
öfrigt liar spellistan att uppte rätt många nya författare- 
namn, såsom firman Moline de Saint-Yon och Dancourt, 
som representerades af 5 aktskomedien Den å la modiske 
cavalieren, livilken likväl ej föll i smaken utan måste ned- 
läggas efter blott en enda representation; vidare Le Grand 
med enaklslustspelct Alla menniskors van, som icke heller 
upplefde mer ån en föreställning; Olof von Dahlin, hvars 
komedi Den afundsjuke delade samma öde, ehuru den, 
såväl livad dialog som språk beträffar, utmärker sig föl- 
en ledighet, som man blott sällan (inner från den tiden. 
Icke heller ville allmänheten scntera Maccabeerne, Houdart 
de la Möttes sorgespel på alexandrinsk vers i 5 akter, och 
det må dä ingen förtänka den. Något bättre mottagande 
fick Pradons tragedi Keyulus, äfven på vers, ty den gafs 
åtminstone t ven ne gånger. 

Det fanns dock några nyheter som väckte mera an- 
klang, deribland Datum in blanco eller Den genom sin 
egen last straffade Äckraren, komedi i 5 akter af dansken 
Fredr. Wilh. Wivet, om hvilken komedi det heter i an- 
nonsen: »Denna Pieee har förut på Swensk Theater aldrig 
blifwit upförd, och i anseende til sit löjeliga och Comique 
innehåll förmodar man att den här winncr allmänhetens 
bifall». Della är äfven riktigt, tv det var först den l4 /7 
1786 som den gafs pä Munkbroteatern i Stockholm, och 
då under titel Datum in blanco» eller »Procentaren», öf- 
versatt af C Knvallsson. 1 Arbetet utmärker sig för god 
karaktärsteckning, qvickhet och en viss komisk kraft. 

Handlingen rör sig omkring »Leonora», enda dottern af 
rika föräldrar, hvilka stå i begrepp att gifta bort henne, 
livar efter sin smak; modern har blifvit smickrad af en 
ung vidlyftig odaga, som har full sysselsättning att för- 
störa pengar och låna pengar, och som befinner sig i 
ständigt trångmål, ansatt af fordringsegare och procen- 
tare, men hittills lyckats hålla sig teinligen uppe med 

1 Äfven i (löleborg ändrades, titeln, när pjesen nästa gäng spe- 
lades den »Vi 1781. till »Datum in blanco» eller >/><>/i bedragne pro- 
centaren.* Manne de här använda översättningarna vore af annan 
hand än Knvallssons? 

14 



Digitized by Google 



210 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



> 



hjelp af sin förslagne bctjent, hvilken föga ger sin herre 
efter, när det galler att taga sig fram. Sålunda berättar 
han under ett samtal mellan båda, bland andra nyheter 
äfven : 

— — >Ja. här voro tva mästcrskomakarc, som ville kräfva 
mig for ett par stöflar. > 

Herrn : 

>Två skomakare för ett par stöflar?» 
Be Ij en ten : 

>Ja herre, man skulle kunna gifva sig fan i våld på det. 
att aldrig en sådan enighet skulle finnas iraillan två skråbröder. 
Men det är ganska sant hvad jag nu vill herätta: Jag hehöfde 
ett par stöflar, men som jag af erfarenheten hade lärt att de 
aldrig kunna fas utan caution, prat eller penningar, sa hestälde 
jag hos en skomakare pa Norr ett par, och hos en annan på 
Söder ett par, och kom öfverens med hegge, att de skulle skicka 
en stöfvel hem till mig för att fä prohera den. Den ene sko- 
makaren viste icke utaf den andre, utan livar och en tänkte: 
hvad kan han bruka en stöfvel till? Hvar skickade mig dcrför 
sin, och således fick jag ett par.> 

Det är i hopp att komma ur sin trassliga ställning, 
den unge sprätten nu söker vinna den rika flickan. Den- 
nas far äter har den framtida säkerheten i sikte, och vill 
gifta dottern med en girigbuk, en gammal ockrare, som 
lefver pä sina medmenniskors olycka, och hvars karaktär 
är icke mindre väl skildrad. 

Flickan, slutligen, vill icke hafva någondera, utan äl- 
skar en officer, som representerar hedern och den verk- 
liga belefvenheten. Till förtrogen har hon sin kammar- 
jungfru, den näbbiga Pernilla, som försöker bilda sig en 
egen mening i saken och efter något funderande stannar 
vid följande reflexion: 

»Ack! det är skada, att dessa penningar skola stifta så 
mänga äktenskap — • — — Men, det är nödvändigt för en del 
af vara Cavallierer, ty fa de inga penningar med sinc fruar, så 
hafva de ju ingenting sedan att hälla Maitrcsscr med, och det 
återigen kominer mången fattig flicka till nytta. > 

Sä kommer det till allmänt familjeråd, och föräldrarne 
vilja hvar för sig locka flickan öfver pä sin sida, men 
denna fasthäller vid eget tycke. Dä yttrar husbonden. 

»Men Pernilla, du står så mållös, skilj du tvisten mel- 
lan oss.» 

Pernilla : 

»Nej Herre, jag är endast auskultant. och har intet votum.> 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 211 



husbonden : 

»Du skall icke säga ditt votum, utan du skall säga din 
mening.» 

Pernilla. 

»Är det dä skilnad pä ett votum och en mening?» 
husbonden : 

»Huru det är nu för tiden, vet jag icke; men den tiden, 
då jag satt uti Accisrätten sä var det skilnad. Ty ett votum 
bestod utaf många meningar: man kunde åfven gå från en me- 
ning, fastän den var rätt. men när man hade gifvit sitt votum, 
antingen det var rätt eller inte, så måste det stå fast.» 

Till slut undanrödjas lyckligt alla hinder, modern 
kommer under fund med den unge mannens slöseri och 
ohjelpliga affärer, samtidigt med att ockraren låter draga sig 
vid näsan af en ännu slugare medhroder och på det sät- 
tet förlorar all sin förmögenhet och sålunda icke längre 
är någon önskvärd mag; h varefter de unge älskande få 
h varandra. 

En pjes som hade rätt mycken, ehuru oförtjent, fram- 
gång var ett från tyskan öfversatt stycke. Klädskåpet eller 
De försonte Rivaler, komedi i en akt. 1 Personerna äro: 

Glorius, en språkmästare 

Jungfru Gloria, hans dotter 

Baron af Lillbij, en hofpage 

Kjörfwel, en ung student 

Johanna, Glorii piga, m. fl. bipersoner. 

Glorius, i nattrock och med en bok och en karbas, 
håller på att låta t ven ne gossar öfversätta från fran- 
skan, men, utlänning och icke mäktig svenska språket, nöd- 
gas han sjelf alltemellanåt fråga disciplarne om ordens be- 
tydelse, och på detta sätt går öfversättningen temligen klent, 
ehuru stundom underhjelpt af karbasen, ty den värde 
språkmästaren är en tyrann i sitt hus och mot alla han 
kan rå på, ej minst mot dottern, hvilken han gör de mest 
närgångna beskyllningar för hennes nog långt drifna kur- 
tis med faderns äldre elever. 

Sedan fadern gått ut, efter det baronen af Lillby sändt 
återbud för sin språktimme, yttrar dottern för sig sjelf, att 
den förstnämnde dock i sjelfva verket har henne att tacka 
för alla de unga herrarnes språklektioner, emedan de göra 

1 Tryckt i Göteborg hos Lars Wahlström 1780. Man känner icke 
med visshet öfversättaren. Klcmming gissar på Nils Öhrwall. 

/ 



Digitized by Google 



212 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



det af karlek till henne. Så kommer baronen, och, efter 
att hafva gjort den lika grann laga som nobla frågan: År 
han utgången, den gamle hundgrvns-malaren? >, förebrår han 
flickan hennes koketteri med Kjörfwel, h vartill hon svarar: 

»Fy, hvem vill vara så svartsjuk: ögonen för baron, 

hjertat för alla bevars, jag ville säga: hjerlat för 

baronen, ögonen för alla — » 

Efter åtskilligt ordbyte lemnar hon rummet, och Kjörf- 
wel inkommer, då de båda rivalerne snart a ro i fullt gräl, 
slutande med utmaning, hvarefter baronen går och in 
träder Glorius. De båda herrarne föreställa sig för hvar- 
andra, och Glorius blir mycket belåten när han hör att 
han i den andre får en ny elev. 

De skiljas sålunda såsom goda vänner. När derefter 
dottern återvänder, öfveröser henne fadern med plumphe- 
ter för hennes förhållande till baronen : 

På detta lika lina som kärleksfulla tilltal, beslutar dot- 
tern svara genom att bedraga sin älskelige far, och efter 
hans bortgång tar hon emot först Kjörfuel, hvilken hon 
förklarar vara sin enda kärlek, till hvilket resultat hon 
dock först kommit efter en mycket prosaisk värdering och 
jemförelse mellan hans och baronens presenter. När så 
baronen syns komma, döljes Kjörfvel i det i rummet stå- 
ende klädskåpet, och sedan ett mycket uppbyggligt sam- 
tal förts om ett slagsmål, som fadern utkämpat med en 
annan grammaticus, kommer Glorius hem, nätt och jemt 
lagom för att dottern skall hinna skjuta älven baronen in 
i skåpet. 

Under det fadern på nytt, under åkallan af ett lämp- 
ligt antal onda andar, förebrår dottern hennes förbindel- 
ser, hörs plötsligt ett förfärligt lefverne i skåpet, der de 
båda rivalerne råkat i lufven pä hvarandra. Glorius, som 
befarar att hans flitiga anropande af den onde haft åsyf- 
tad verkan, och icke vägar öppna skåpdörren, skyndar 
efter vakt. Rivalerna halva dock numera jemfört sina 
erfarenheter och kommit under fund med att de båda 
blifvil dragna vid näsan, och hjelpas, sedan de utkommit, 
all öfverösa flickan med smädelser, samt sluta med att 
skuffa både henne och pigan in i klädskåpet. 

När nu fadern kommer tillbaka med vakten, och skåpet 
öppnas, slutar det hela med att vakten tror sig blifvit narrad 
af Glorius, när det icke voro några andra i skåpet än dennes 
egen dotter och piga, och Glorius sjelf, som häller på att 



Digitized by Google 



TEATERN VII) SILLGATAN 1779— 17!K>. 



213 



mista (örståndet vid tanken på hur dottern, som han lem- 
nade rummet, nu kunde vara inuelast i skåpet, aflördes 
i ar rest. 

Det kan vara af ett visst intresse att hafva lemnat 
ofvanstående redogörelse för ett arbete, som var sä myc- 
ket omtyckt af allmänheten, ehuru det ieke är annat än 
ett eländigt maehverk utan förtjenster och utan qviekhet, 
hvimlande af svordomar och grofhcter, ett arbete, efter 
våra begrepp, onjutbart för andra än för galleriets sämsta 
slödder. 

Beverleij eller Våyspels skadelifja pdföhjcier, borgerligt » 
sorgespel i 5 akter, en fransk bearbetning pä vers af 
Saurin efter Moores engelska original, och öfversatt pä 
prosa af A f i7« fihnmll, var i visst afseende raka motsatsen 
till det förra, så till vida, att man här finner en samtalston 
och en ängslig omsorg om sedlig renhet, som gör, att det 
hela liknar en af Ludvig XlV.dcs klippta, putsade och stela 
samt naturvidriga alléer, med den skilnad, att man här 
saknar det som gör dessa senare njutbara, nemligen stor- 
heten, och att endast den goda afsigten finnes qvar. 

Men stycket drog publik till teatern, der man hela 
den larmoyanta pjesen igenom fick en kurs i spelpassio- 
nens förmåga att göra en ursprungligen så god menniska 
som Beverleij glömsk af allt som eljes skattas högst, och 
der man i hans hustru fann det förkroppsligade öfver- 
seendet, den gränslösa, hängifna kärleken, liksom man i 
Leuson, Henriettc Bcverleys trolofvade, hade den ideele 
ädelmodige vännen och i Jarvis typen för en trotjenare. 
Om man härtill lägger slutet, när Beverlev dukar under 
för det intagna giftet midt i en monolog af gripande var- 
ningar, hade man såsom behållning en afton, der bofven i 
Stuckeleijs person allvarligt straffades, det goda någorlunda 
belönades, och der ridån föll under lämpliga rysningar. 1 

Del var emellertid, som sagdt, just dessa, af en öfver- 
drifven, sentimental predikoton genoniandade stycken, som 
slogo an på en stor del af publiken, den som företrädes- 
vis ansåg sig hafva den rätta smaken. 



1 Pjesen, som är tryckt 1780 hos Lars Wahlström i Göteborg, 
såldes för 5 skil. specie exemplaret och var af Nils Öhrvall dedicerad 
till Patrik Alströmer, såsom - Kännare och älskare af Thcater», i den 
förhoppning, att titeln »borgerligt sorgespel», ehuru >ringare än sådana 
Theatraliska stycken, som handla om Hjeltar och Hjeltinnor», dock 
torde »hos kännare äga sina förmaner, sine prydnader'. 



Digitized by Google 



214 GÖTEBORGS TEATRAR. 

Denna stamning återfinner man hos en insändare i 
tidningen för den 18 /u 1780: 

»För min del har jag altid tänkt at Skådespel älskades 
blott för den däruti befintliga moralen, och intet för det löje, de 
ofta förorsaka; men huru finner jag mig icke nu bedragen! Bo- 
ende på landet, men några dagar vistande här i Staden, fick 
jag weta at den berömde Professor Gellerts comoedie 'Den lycke- 
lige Lott-sedeln* skulle upföras på Göt. Thcater. Nyfiken at se 
presentationen af en så älskad sed o- lä ra res theatraliska arbete, 
infant jag mig som åskådare. Men förvånades at träffa et långt 
mindre antal, än jag hade tänkt, som med mig deltog i detta 
nöje. Jag frågade då en hederlig man. som satt bredvid mig, 
om där altid äro så få åskådare. Nej, svarade han, då man 
spelar > Jeppe på Berget eller »JV/js och Telé>, m. fl. sådana 
pieser, uti hvilka äro Arlequins-gestes, är ingen brist på Specta- 
teurer. Jag tänkte då: O tempora! O Mores!» 1 

Ja, i sanning: O tempora! O mores! Hvem skulle 
väl i våra dagar uthärda att se »Den lyckliga lottsedeln», 
under det den odödlige »Jeppe på Berget» alltjemt spelas 
på de nordiska scenerna. 

I öfrigt höra vi icke förbigå, att den från engelskan 
öfversatta 3 akts komedien Eduard och Cecilia eller Den 
ståndaktiga klippan nu för första gången gafs på svensk 
scen, och det i en annan öfversättning än Anders Wider- 
bergs, hvilken ej uppfördes förr än 1799. 

Tvenne andra nyheter voro en-aktslustspelet Hemgif- 

1 Att representationerna verkligen varit mycket talrikt besökta 
intygas deraf, att vederbörande funno nödigt utgifva en särskild förord- 
ning mot trängsel vid komediehuset; den lvder sålunda (Götheborgska 
Nyheter »12 1780): 

> Härmed förordnas pa det trängsel och oordning ej må ega rum 
utanför Comödie-huset på Sillgatan, då wagnarne efter slutadt spec- 
taccl om aftnarnc skola hemta. 

1 Att alla Kutskar wid ditkörandet, böra taga wägen från Torggatan, Sillc- 
gatan fram, til Com.-husct, så at hästhufwuden blifwc wände wästcr 
ut eller åt Artillerie Tyggärden. 

2) At alla wagnarna, efter som de komma, hålla i en rad efter hwar- 
annan intil wenstra sidan af gatan, eller midt emot Comödie-huset. 

3} At den främste wagnen haller 12 alnar längre tilbaks än utgångs- 
porten är. och icke kör längre bort än den warder päro]>ad. 

4) At wid bortkörandet ingen wagn wänder pä gatan, utan kör gatan 
rätt fram till dess han hinner den twärgata, der han kan aftaga. 

.V At öfriga. da en Wagn paropas, som icke är den främste, böra de 
som hälla sig bakom, maka sig efter, men ej far mer än en wagn 
i sender upropas, ej heller framköra förrän den, som förut kommit, 
är fran com. -husets dörr bortfaren, och 

GJ under den timme om aftnarnc. som kan utgöra en halftimme, til- 
lätes ingen wagn at köra Sillegatan alltifrån gränden som går wid 
Ostindiska Compaguiets hus til hörnet af Torggatan. ► 



Digitized by Google 



TKATKHN VII) SILLfiATAN 1779—1799. 



215 



ten eller De oförmodeliya yiflermdlen samt Den Philosophiske 
(hetorn eller Den rdttmätiye arfoinyen, bada öfversatta af 
Joh. P. Björk; om den senare pjesen heter det i annonsen: 1 
Denna ar i är utkommen pä tyska och nyligen öfwersatt, 
samt den förste som blifvit i detta ämne vist ])ä denna 
teater. Pieeen är dessutom i frän början till slut uppfyld 
med Comique infall, och sä mänga löjeligheter , hvarför 
man »förmodar att den vinner Resp. Åskådares bifall». 
Det samma tycks Af ven gällt om Hemgiften ; ingendera 
af dessa har kunnat återfinnas hvarken hos Dahlgren 
eller i Klemming, Sveriges dramatiska Litteratur. 

Att icke vara upptagen i dessa bada källor gäller för 
öfrigt om en mängd andra pjescr, bland h vilka, för denna 
speltermin, mä nämnas: Skoflickarcn från Paris , : Den tack- 
samme sonen % »Den bedragne gubben», Den förste Ja- 
nuari», ; Gästgifvaregärden in. fl., vare sig nu delta beror 
derpå, att de icke någon gäng spelats i Stockholm, ej 
blifvit tryckta, eller att de der gifvits under andra namn. 

Hvad beträffar Den forsla Januari eller Nyårsyratula- 
tionen, synes detta varit den första »nyårspjes som upp- 
förts i Göteborg, ehuru den kom nägot post festum, så 
till vida att den icke spelades förr än den 6 Februari, då 
» nyligen skrifwen och aldrig förut uppförd». Med afseende 
på »Gästyifnareydrden eller De resande, lustspel i en akt, 
så heter det, att denna pjes är »öfversatt af mamsell Mul- 
ler» samt att den är comique och förut aldrig här upp- 



1 .1. P. Björck annonserar 2 /5 1783 i Gölheborgs Allehanda om en 
af honom verkstält! öfversättning af Fröken Charlotta von Weissenseex 
lefnadshäntlelser. 70 a 80 ark a 1 skil. Specie; han bodde då i Göte- 
borg hos skräddarålderman Printz, 

2 Hvem denna > mamsell Muller* varit, är ovisst; man har gissat 
på en dotter till tyske pastorn i Göteborg Johan Henrik Muller (f. 1720 
j l8 f7 1781) och lians hustru Sara Maria Jenlzen (f. omkr. 1724 f 3 /3 
1774), men om sa är, stannar man dock i ovisshet, ty det fanns vid 
denna tid. eller 1780. t ven ne fullvuxna döttrar, nemligen 1'lriha Mar- 
gareta född omkring 17.">0 och således nu 24 är samt Helena Maria 
f. 16 /n 1761 och nu 19 ar, för att icke tala om den yngsta systern 
.Sam Maria f. 26/5 1763. sedermera gift med löjtnanten vid fortifika- 
tionen Johan Adam Carl berg. 

Tva af dem hyrde ut rum at resande och hade mathållning; 
åtminstone var detta fallet med Ulrika Margareta Muller. (Jmf. Käm- 
närsrättens dombok i Civila mål 1787 n /i2.) 



förd ». 2 




Digitized by Google 



TT ♦ > TTTTTTTTTTTTT VTTTTTTT ÄTTTTTTTT iTTTTTTTT 



Gemenasiska Sällskapet 9 jio 1781— 5 / 3 1782 1 



1781 Tisd. 9 ;10 I afton upförcs af Gemenasiska Sällskapet följande 
program: 1) kommer Hr Paul German at wisa sin 
skickelighet pä styfwa Linan, med mänga variationer. 
2) Wisar han sin skicklighet uti Lnftspringning pa 
hord och stolar, med åtskilliga kroppswändningar, 
hwarefter följer Adjutanten eller Förklädningen, Lusts. 
3 öpn. Denna Piece är aldrig här upförd. samt är 
en rätt artig och wacker händelse. 

> * ,6 .io i afton öpnas äter Gemenasiska Sällskapets Skadeplats, 

da Hr Paul German kommer at wisa sin skickelighet. 

> Fred. 19 10 Öpnas äter Gemenasiska Sällskapets Skadeplats, da 

Hr Paul German kommer at wisa sin skickelighet pä 
styfwa Linan samt pä ståltråden och Luftspring. med 
mänga variationer, hwarefter följer l*etis och Thelée, 
Parodie i 3 Acter, och til slut afhrännes et Chinesiskt 
konstfyrwerkeri med inånga variationer. Inkomsten 
tillfaller hr German. 

> Tisd. 23 , io Gemenasiska Sällskapet : Arlequin Jägare och Skogs- 

ijuf, Pantomime i 5 öpn . hwarefter Hemgiften eller 
De oförmodeliga giftermålen lusts. 1 a. 
Fred. 23 ,'ia Gemenasiska sällskapet: Arlequin Målare, Pantomime 
3 öpn. hvarefter pa mangas hcgäran Don Micco och 
Lesbina, intermed i en öpn. blandad med säng; til 
slut afhrännes et Mechaniskt konstfyrwerkeri som 
föreställer en Chinesisk Trädgård. 
' Tisd. ^/io Gemenasiska Sällskapet: Hegulns eller Den Rena Kär- 
leken för Fäderneslandet. Sorgespel ö öpn. ifrån Fran- 
syskan, hwarefter Hr I*aul German kommer at wisa 
sin skickelighet pa styfwa Linan. 

> Fred. 2 ,'n Gemenasiska Sällskapet: De tivänne olika Bröderna 

eller Den genom sina laster förbättrade Sonen, com. 
ä a. af Hr. Voltaire, öfwers. ifrån Fransyskan. Der- 
efter afhrännes ett Chinesiskt konstfyrverkeri. 

1 Spellistan uppgjord pa grund af annonser i Hivad Sytt? 



Digitized by Google 



TEATERN VII) SILLGATAN 177«>— 179!). 



217 



1781 Fred. 9 /n Gemenasiska Sällskapet: Arlequin Deserteur, Panto- 
mimc 2 öpn. hwarefler Finkels Parentations Act pä 
Latinska Klubben. Lusts. 2 öpn. men förut kommer 
Hr Paul German at för sista vangen här wisa sin skick- 
lighet pa styfwa Linan. 

> Tisd. 13 ,ll I afton öpnas ater Gemenasiska Sällskapets Skadeplats 

och upföres: Romeo och Julia, Sorgespel i 5 öpn. 
ifrån Fransyskan. 

Fred. 16 j'n Gemenasiska Sällskapet: Wielgeschrey eller Den sys- 
selsatte Dagdrifwaren, Gom. 3 öpn. De bägge Jägarne 
och Mjölkflickan, opera eoin. 1 öpn. öfwers. fran 
Fransyskan. 

> Tisd. 20 n Gemenasiska Sällskapet: D'e Conte Essex eller Grefve 

Essex olyckliga Händelser, Sorgespel i 3 öpn. ifrån 
Engelskan. 

Kn Essex Hjeltesjäl, Den kärlek, höga mod. 
Som äran har s;: kär at ej en droppe blod, 
l'ti dess ådror gar, som ej för Äran flyter, 
Och fast hon är sä kär. Sit tänksätt ej förbyter — 
Man ser här smicker, hot och dolda lömska mord, 
Och hur man dräper Folk med falska wänskaps ord. 
ELISABETH och wet med höghet känslan dölja. 
Hon wet hon Drottning är, och wet de reglor följa. 
Som stadgat hennes Thron, men sy hon är för swag, 
Swartsjuka, kärlek, Hämnd, de gifwa Henne lag. 

» Fred. 23 i'n Gemenasiska Sällskapet, pa mänga Herskapers begäran, 
f. 2 ggn Wilgeschreg samt f. 2 ggn De bägge Jägarne 
och Mjölkflickan. 

> Tisd. 27 'ii Gemenasiska Sällskapet: luluard och Cecilia eller 

Ståndaktighetens klippa, Skad. 3 a., öfwers. ifrån En- 
gelskan, hvarefter Colin Maillard eller Blindebocken, 
Lusts. 1 öpn. 

» Fred. 30 fu pa inangas begäran f. 2 ggn Romeo och Julia. 1 

> Tisd. 4 /l2 Gemenasiska Sällskapet : Alexis eller Deserteuren, opera 

com. 3 a., ifrån Fransyskan. 
» Fred. 7 /i2 Gemenasiska Sällskapet: f. 2 ggn Alexis eller Deser- 
teuren. 

» Tisd. n /i2 Gemenasiska Sällskapet: Den skjöna Lieutnanten eller 
Förwandlingen, com. "» a. Derefter f. 2 ggn Don Micco 
och Lesbina, intermed i en öpn. Hlandad med säng. 

> Fred. ,4 /i2 Gemenasiska Sällskapet: Alzira eller Americanerne, 

Sorgespel .") öpn. skrifven pa Fransyska af Herr Voltaire ; 
derefter pä fleres beg;*' ra n f. 3 ggn De bägge Jägarne 
och Mjölkflickan. 2 

» > 21 /l2 Gemenasiska Sällskapet : Skeppar Holf och Gunnild, 
Parodie 5 a. blandad med Sang. hvarefter Jioussaro- 



1 Nästkom. Mandag eller Den 3:dje Dec. blifwer ett stort Meka- 
niskt konstfyrwerkeri af Paul German afbrändt i Vauxhallen. 

2 Paul German afbrände 17 |i2 ett fyrverkeri i Vauxhallen. 



Digitized by Google 



218 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



nerna eller Det skall någon orsak ha, Proverbe Dra- 
matique i en öpn. 1 
1782 Mänd. 7 /i Gemenasiska Sällskapet, trupprecett: Det lyckliga Miss- 
taget, com. 5 a. samt Blomster- Kransen eller Den 
ädelmodige Ängelsman, skad. 1 öpn. Dessa bägge Pie- 
cer äro rätt artiga och här förut aldrig upförda. 
» Tisd. 8 /i Gemenasiska Sällskapet, pä fleres begäran: ffg Den 
skjöna Lieulenanten eller Förwandlingen com. 5 a. samt 
Gammal kärlek rostar icke, lusts. 2 öpn. 

> Fred. n /i Kaffehuset i London eller Den dygdige Skottländaren, 

skäd. 5 a. frän Fransyskan, samt Sluf handlaren i 
Smyrna, lusts. 1 öpn. Naturen har i bägge dessa 
Lustspel tolkat sina wackraste rättigheter, neinligen 
at älska och wara tacksam; olyckelig det mennisko- 
hjerta som förqwäfwer dessa rörelser. 

> Tisd. 15 ; i Gemenasiska Sällskapet, pä fleres begäran: f. 2 ggn. 

Det Lyckliga Misstaget samt Alla Människors wän, 
lusts. 1 öpn. 

» Fred. 18 /l Gemenasiska Sällskapet: Bruden i Sorgen, sorgespel 
5 öpn. skrifwen pa Fransyska af Congreve, fri öfvers. 
Dtnnc Pieee är aldrig förut upförd, och är ganska 
wacker i anseende till inwicklingen, och wisar Kär- 
leken och Swartsjukan i sin högsta grad, bägge de 
häftigaste Passioner som regera Människoslägtet; dock 
öfwerwinner til slut den upriktiga kärleken alla hinder, 
bch ärnar en lycklig utgång: 

En Brud i sorgen nögd, en sorgfull kärlek wisar, 
Man Hennes Ädelmod och trogna kärlek prisar, . 
Den segrar och till slut, när grymhet banen får; 
Ty Tyranniels makt pa swaga grunder står; 
Den minsta wäderpust en wackland thron kan stjclpa, 
Dess werktyg tjenar blott, sin egen ofärd hjälpa. 
Hur faslig hämnden hos en olönt kärlek är 
Man ser, pä slut, hon pä sig sjelfwcr händer bår, 
En brud i sorgen dock pa slutat mälet hinner, 
Dä nedrigt Tyrannie sig ensamt straffad finner. 
Som efterpiece gifwes Solen lyser för hela werlden, 
Proverbe dramatique i 1 öpn. 
22/i Juliana von Lindorack eller Den pröfwade Dygden, skåd. 
ä öpn. Dereftcr gifwes f. 4 ggn De bägge Jägarne 
och Mjölk flickan. 

Pa wär konungs födelsedag upföres en Prologue, kallad 
Tacksamhetens Offer. Theatern blir decorcrad med 
Transpiranta Decorationer. Hwareflcr gifwes Qrefwe 
von Walltron eller Subordi nationen, skad. 5 öpn. 
f. 2 ggn Tacksamhetens offer och f. 2 ggn Grefwe 
Walltron. 

29 ,'i Athalie, tragedie i ."> öpn. af Hacine, från Fransyskan 
samt El Herdaspel i Sang. 



Tisd. 
Torsd. 

Fred. 
Tisd. 



1 I slutet af året gafs väl efter vanligheten en representation för 
de fattige, livars behållning, 22 Rdr 4 skil. Specie, redovisades af von 
Blanc i (iöleborgs Allehanda 19 /2 1782. 



Digitized by 



TEATERN VID SILLGATAN 1779- 1799. 219 



1782 Fred. , '2 pa mängas begäran: f. 3 ggn Tacksamhetens Offer och 
f. 3 ggn (irefive Walltron. 

> Tisd. 5 , ; 2 Den oförmodade Utgången eller Den triumpherande 

Enklingen, lusts. 3 öpn. öfwers. från Fransyskan. 
Denna Pieee är förut aldrig upförd pä swensk The- 
ater. och är en af de Comiquastc och Nöjsamma- 
ste som någonsin blifwit upförd. Dcrefler pä fleres 
begäran f. 2 ggn Boussaronnerna. 
» Fred? 8 /2 pä fleres begäran f. 2 ggn Bruden i Sorgen samt f. 5 
ggn De bägge jägarne och Mjölkflickan. 

> Sönd. 10, 2 Wagspels farliga pafölgder eller Benerlvys olyckeliga 

Händelser, Sorgespel ,"> afhandl. från Fransyskan, med 
förbättring, samt 2 ggn Finkels Parentations Act på 
Latinska Klubben; recett för acteuren lierger. 

> Tisd. 12 /2 Gustaf Wasa, Sorgespel i a öpn. Denna Piece erhål- 

les wid ingången för 8 skil. Speeie. 
» Fred. 15 ,2 Susanna uti Babylon, drama i f> öpn. samt Röfwar- 
bandet, Lusts. 1 öpn. Denna Pieee är här förut aldrig 
u pförd. 

» » 2 */2 Oedippus eller Det besynnerliga ödets skickelse, Sorge- 
spel "> öpn. af Hr Voltaire, öfwers. fråu Franskan, 
samt f. 2 ggn Hemgiften. 

» Tisd. 2S 2 Gatora från Venedig eller Åregirighetens Bedröfliga 
Werkningar, sorgespel . r > öpn. öfwers. från Fransyskan. 

» Fred. V 3 P a mangas begäran: De ädla Passionerna, lustp. 2 
öpn. samt Det älskade Missfostret, skåd. 2 öpn. Denna 
Piece, öfwers. frän Fransyskan, är ganska wacker, och 
aldrig förut upförd. 

» Tisd. 5 <3 på mångas begäran: f. 2 ggn. Galora från Venedig. 

(Dir. Blanc anmodas af insändare låta uppföra »Su- 9 
sanna > och > Mjölkflickan». 



Skådespelareftällfikapet i Göteborg "/a — "/a 1782. 

(I nder Direction af Joh. von Blanc.) 

1782 Tisd. ^a Martin och Qripon eller De bägge G in ge, opera com. 

2 a. öfwers. frän Fransyskan, musiquen af Grétry, 
lämpad och bibehållen till öfversätt ningen. 

> Fred. ir \'3 f. 2 ggn Martin och (iripon. 

> > 5 /4 f. 3 ggn Wielgeschrey eller Den Sysselsatte Dagdrif- 

waren, com. 3 a. samt f. (> ggn De bägge Jägarne och 
Mjölk/lickan. 

> Tisd. 9 /4 l*pföres af Skuggspelaren, Signor .l/cdore VanischiJb Co, 

som nyligen hit anländt, Ft spel kallat: »Les Ombres 
(Ihinniscs». 

Torsd. 11 \i f. 3 ggn Martin och (iripon samt f. 3 ggn Don Micco 
och Lesbina. 

> Fred. 12 /4 Af Signor Medore Yanischi: »Les Oinbres Chinoises> : 

Hyska slädpartiet, som det pä Moskwa-strömmcn sker; 
Kn Rysk Dans, Det stora Skeppsbrottet m. m. samt 
slutas med Ballet. 



Digitized by Google 



220 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



1782 Lörd. la /4 Stråtröfwaren eller Den olycklige Pilgrimen, samt 
skuggspel af signor Vanischi. 
Fred. 19 ,'4 f. 4 ggn Martin och (iripon. Derefler f. 4 ggn Don 
Mivco och Lesbinu. 
■> Tisd. Signor Vanischi: Les Ombres Chinoscs i 3 acter, nera- 

ligen: Den sjuke i sin säng, And-Jakten, Skolmästa- 
ren, Lejon-Jakten i Afrika. Striden imellan Adels- 
man och Bonden. Fruntimmers-Dans m. m. 

> Onsd. 2 * 4 Signor Vanischi för sista gängen skuggspels Slagtaren 

eller Striden imellan en Hund och en Katt, Parisiska 
Lustbarheterna, Kn Kngelsk Dans. ni. m. 

> Fred. 2J /4 Domald, Sorgespel ö öpn. Original, Skrifwen af Pro- 

fessor Histell. Dcrefter Den Alamodiska Hofmåsta- 
rinnan, Lusts. 1 öpn. 

> Tisd. 30 j i Den förstälda Agnes eller Landt- Poeten, com. 3 a. fri 

öfwers. frän Fransyskan [Moliere's »1'Ecole des fem- 
mes J. Denna Pieee är här aldrig upförd, och är den co- 
miquaste och nöjesammastc som någonsin kan upföras 
pa Theater. Derefler f. 2 ggn Slafhandlaren i Smyrna. 
» Sönd. 5 5 pa tlerc förnämas begäran: f 2 ggn Den förstälda 
Agnes samt Klädskåpet eller Dc försonla Rivaler, lusts, 
la. 

Tisd. 7 /5 Annette och Lubin, opera com. 1 a. frän Fransyskan 
öfwersatt, med franska musiquens bibehällande. Der- 
efler f. 7 ggn De bägge Jägume och Mjölk flickan. 

> Fred. 24 fs f. 2 ggn Annette och Lubin, »med förbättring». Förut 

upföres Den Ädelmodige Arfwingen, lusts. 1 öpn. 
Denna Piece är här förut aldrig upförd. 
» Tisd. w !'5 För aldra sista gängen: Soldat-Lyckan eller Minna 
von Barnhelm, com. ."» a. 

Som vanligt hade sällskapet efter den föregående 
Göt eborgs-sejou rens slut afrest till södra orterna, der von 
Blanc i Augusti rakade ut för ett temligen obehagligt äf- 
ventyr, liva rom man i Götheborgs Allehanda för den 31 
Aug. 1781 laser: 

»Natten imellan sistlidne Söndag och Måndag hafwa tjufwar 
sig inbrutit pa Knutssalcn i Malmö, samt bortstulit följande Come- 
diekläder. netnligen: 

1 st. bla officers Piqucsche med gult foder. 

1 > - d:o rack af kläde, ined röd t foder och röda reverer. 
1 » brun fin klädesraek, canelfärg med silfver knapphål. 

1 > svart » d:o 

2 > röda skarlakansvästar. 

1 > Fruntimmcrsrohc med kjortel, grön till färgen, med röd 
garnering. 

1 • d:o med hvit botten och gullblommor samt röd garnering, 

och besatt med pallietter. 
1 * gul kjortel med grön garnering. 

Den, som dessa saker tillrättaskaflär. eller derom kan ge 
underrättelse, har at undfå 10 Rdr Specie af Directeur von Hlanc 
wid Comcdic-Truppcn i Malmö.» 



Digitized by 



TKATKRN VID SII.M1ATAN 1779—1799. 221 



Fram i slutet af nästa manad återvände von Blanc 
till Göteborg samt annonserade, att Gcmenasiska Sällska- 
pet, som nyligen ankommit till staden, ärnar tilstundande 
vinter bar förblifwa och upföra Gomedier, Pantomimer 
samt Lindansning och flere Divertissementer; skulle för- 
denskull Resp. Herrskaper åstunda Abonnementer för hela 
tiden, kan derom öfverenskommas med Directeuren Joh. 
von Blanc, l)oende hos byggmästaren Herniek . 1 

Således hade han för afsigt att äter gifva pantomimer 
och lindansning och hade för detta ändamål såsom 
gäst engagerat sin forne meddirektör, Paul German. 2 Pan- 
tomimerna blefvo likväl ej fler än trenne, nemligen den 
förut gifna »Arlequin Jägare och skogstjuf» samt två nya, 
»Arlequin målare och Arlequin deserteur». Deremot 
hade allmänheten sä mycket oftare tillfälle att beundra 
Germans skicklighet som lindansare och »luftspringare >. 
Så fylde han ensam programmet för en hel spektakel- 
afton, den K) oktober, dä han, som det heter: 

>1) Dansar pa styfwa linan med alla variationer, 2 dansar 
i en säck, .1) balanserar pa ståltrådslinan med alla sorters varia- 
tioner, 4) balanserar i swengniug med en Illuminerad Pyramide, 
besatt med 20 winglas fylila med röd t win, f»; Stupar ban kul- 
lerbytta pa ståltråds Linan baklänges, t» Gör ban alla sorters 
kroppsvändningar ocb Luftsprång öfver bord och stolar, och 7) Wi- 
sar åtskilliga ».lupitcrs sprang > med en fackla i bwardera banden.» 

Kn annan gang S0 /i0j »dansar ban som Arlequins Mor- 
mor, med sin son pa ryggen». Dessemellan afbränner han 
teaterfyrverkerier, deriblaud ett ; 2 /li med »H. K. H. Kronprinsens 
höga namn, hwilket sedan förwandlas uti en Decoration som 
föreställer attaquen pa Bender af Turkar ocb Tatarer». 

Sista gängen han uppträdde var den 9 Nov. 1781. 
Härifrän begaf han sig till Lund, der han icke blott upp- 
trädde såsom lindansare, utan der älven den akademiska 
luften och närheten af den odödlige Haqvin Bagers ande 
inspirerade honom till poetiska utgjutelser, sädana som 
nedanstående, vid det tillfälle, då han skulle taga afsked 
af allmänheten: 

Fesfina lentr. 

Wi fela pa alt sätt, \vi fela mot bwarandra. 
Wi fela i honett, ila wi bwarandra klandra, 
Pa rymden fels i alt : i bwad wi göra. böra. 
I frihet med gevallt, i ting som oss tillhöra 

1 (iöthebnrgs Allehanda **<9 1781. 

2 Hland anmälde resande 1 jio märkes: >Äqvilibristen Paul German 
med 2 betjenter ifrån Kongsbacka, bor hos Hr James Marshall pa 
Smedjegatan ». 



Digitized by Google 



222 



GÖTEBORGS TEATRAR 



Jag hade tänkt att sluta, hwarföre afsked togs, men som 
Herrskapers ordres, hwilka jag bör wörda, at blifwa qwar, firo 
komne: sä wisar jag mig äfven i dag, och anhåller om ursslkt, 
at jag felat wid afskedstagandet. ■> 1 

Hittills hade Gemcnasiska Sällskapet brukat upphöra 
med representationerna i Göteborg i Februari eller senast 
Mars, men denna spclteriniii fortgingo de så långt fram 
på våren, att sista spektaklet gafs först den 28 Maj. För- 
modligen hade det här nedlagda arbetet visat sig lönande, 
och erkännas må, att man gjorde allt livad inan kunde 
för att tillfredsställa allmänheten. Det gafs icke blott en 
mängd förut i Göteborg osedda arbeten, utan, när Ger- 
mans tillfälliga anställning upphört, skaffade sig von Blanc 
en ny gäst såsom dragningskraft, nemligen den i Stock- 
holm »så mycket berömde - skuggspelaren, signor Medore 
Vanischi med sällskap, som för första gången uppträdde 
den 9 April och då visade »Les Tmibres Chinoises», ett 
stycke, som »härstädes aldrig blifvit sedt», och som var 
indeladt i 3 akter, hvari förekom 

»Jcmtc mänga andra utomordentliga Mctamorphoser. jem- 
wfil Skeppsbrott med Storm, Aska. Dunder oeli Blixt ; sedermera 
förekomma Danseuser och Danseurer. hvilka dansa pa det be- 
qwämligaste sätt: Signor Medore Vanischi, som hos Höga Mo- 
narcher i Frankrike, Knghind. Fobien. Sardinien, Wien och 
Preussen, blifvit ined välbehag sedd. och som haft nåden wisa 
sin skicklighet för Kongl. Hofwen pa Drottningholm och Fred- 
rikshöft, hoppas naturligtvis också vinna (iötehorgarncs ynnest. 

Sista representationen af detta sällskap gafs den 24 
April. 



1 Hivad Sytt? »/i 17K2. I April samma är var German äter i 
Göteborg, och erhöll magistratens tillstånd all i trädgarden vid Gum- 
muro { det s. k. Cberschärska huset nästa Söndag afton afbränna ett 
af honom förfärdigadt fyrverkeri ( Rådhusrättens Politiprolokoll lf !4 
1782:. Fyrverkeriet skulle blifva likt det som han afbränt i Vauxhal- 
len den 4 Mars. och han tillkännagaf derjemte, att >de Herrskaper, 
som astunda Soupera, behagade i tid hos Herr Källarmästare Landi- 
man sådant tillkänna gifva. da de till nöjes skola blifva betjentc». 

Måndagen den 2i> i samma manad afbrändes ytterligare hos Landt- 
man vid Gummero ett Lust-Fyrverkeri, som föreställer de Fyra Års- 
tider, ined en hop Kaquctcr och Lust bägare, samt andra waekra och 
rara inventioncr, som här förut ej warit sedda . 

Längre fram pa aret visade ■• Kqvilibristen och Mechanisten .Var- 
ens lienjamin fran Hessen-Casscl åtskilliga förunderliga konster, såsom 
Foglars förhandlande til Penningar och ater Foglar tillbakars. Italan- 
ceringar m. m. Skadeplatsen är pa Tre Remmare hos Hr Leiditz, och 
billetpriserna: Premiere 16 skill.. Second 8 skill.> 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779-1799. 



223 



Man har förut sett, att German och Blanc gemensamt 
haft privilegium att spela i Göteborg, hvarjemte den se- 
nare den ,9 /3 1781 älven berättigades uppföra skådespel 
från V* V»° i Halland och Skåne samt i Karlskrona 
och Jönköping. Efter skiljsmessan från German synes 
Blanc spelat på de gemensamma privilegierna, hvilket än- 
drades först den 10 Maj 1782, dä han fick kungligt till- 
stånd att i Götheborg upföra Spectacler>, sedan han 
den 18 Februari samma är utverkat sig en högst bety- 
dande utvidgning af sitt landsortsprivilegium, eller med 
andra ord: det medgafs honom *at å alla orter i Riket, 
undantagande Hesidens-Staden Stockholm, och pä samma 
tider som derstädes tillåtne äro, med sin Trouppe fa up- 
föra Comedier 

Härigenom hade von Blancs ställning blifvit särdeles 
fast och tryggad; med Göteborg såsom stamort kunde han 
hädanefter pä mellantiderna begifva sig hvart som helst 
utan alla hinder, och förmodligen var det rykte truppen 
förvärfvat sig här sa stort och välgrundadt, att dessa re- 
sor blefvo beaktansvärda inkomstkällor. Detta antagande, 
beträffande sällskapets rykte, torde varit anledningen till 
förändringen af truppens namn. Detta var hittills som 
vi känna: Det Gemenasiska Sällskapet, hvilket förekommer 
sista gången i annonsen om spectaklet den 5 Mars; den 
12 Mars heter det * Härvarande Skädespelaresällskapet, un- 
der ledning afJo/i. von Blanc, och denna benämning blir 
sedermera uteslutande den som användes. 

I våra dagar klagar man öfver, att hyran för teatern 
ligger med blytyngd öfver företagets ekonomi. På gamle 
Blancs tid var del annorlunda, och det linnes frän 1782 
en antydan om, att han icke torde betalt stort mer än 12 
Rdr specie i månaden för hela komedihuset vid Sillgalan. 1 



1 Kämncrsrältcns Dombok i civila mal 26 ,4 1782. Pant German 
hade stämt byggmästaren Johan Gottfrid llcrnick med påstående att. 
som den senare till German uthyrt sitt här i staden wid Sillgatan 
belägna Comoediehus at nyttja i 4 månader, fran d. 20 Mars t. o. m. 
den 20 Juni, emot 12 Rdr Specie i månaden, men Hemiek detta sitt 
löfte brutit och uthyrt samma hus til Comoedianten Blanc, Hernick 
alltså, såvida han nu genast ej inrymmer German berörda Comoedie- 
hus, i hvilken händelse German sig likväl förbehåller ej mindre att 
vara fri för hyrans erläggandc för den förflutna tiden, än ock fa upp- 
rättelse för dess genom uppehållet lidna skada, matte ej allenast med 
laga böter blifwa ansedd, utan ock påläggas att ersätta German den 
honom under hela hyrestiden tillskyndade skadan, såväl i afseende pa 



Digitized by Google 



221 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Härtill kommo gifvetvis öfriga kostnader för personalen 
m. ni., hvilka kostnader, nu liksom ett kommande är, torde 
kunna anslås till omkring 60 Rdr i månaden. Beklagli- 
gen känner man icke alls, huru mänga åskådare salongen 
vid denna tid rymde; det heter blott i annonsen om spek- 
taklet den 30 Okt. 1781: »För de Resp. Herrskaper, som 
åstunda särskildt Loge i Comoediehuset, tinnes 2:ne för 

0 personer h vardera, hwarje speldag at bekomma». Häraf 
framgår sålunda, dels att det fanns öppna platser i salon- 
gen, d. v. s. parterr eller hvad man vill kalla det, samt 
dels derjemte slutna loger, hvaraf några (eller alla) med 
platser för 5 personer i hvardera. 

Rörande priset på åskådareplatserna, sväfvar man i 
samma okunnighet, och den enda notis vi träffat i detta 
afseende innehålles i annonsen för den 9 April 1782, der 
det uppgifves, att »början sker kl. B» samt att >l:sta plats 
kostar 10 skill., 2:dra 8 skill.». Ett undantag utgjorde 
spektaklet den 4 Dec, när operetten Alexis > eller »Deser- 
tcuren» gafs, dä det helte: »Priset blir i dag öfwerallt 10 
skill. \ tvifvelsutan i anledning af de ökade dagkostnaderna. 
Naturligtvis voro abonnementsprisen lägre än om en bil- 
jett köptes för dagen. Det gafs emellertid personer som 
sökte vinna inträde utan någon biljett alls, hvilket föran- 
ledde direktören till efterstående uppmaning: 

j I anseende dertill att några personer som oftast sökt ingå 
i Comediehuset, utan at wisa eller lemna Hillett, under föregif- 
wande at äga Aboncrade Loger, utan at wara derför bekanta, 
sa suplieerar nian i ödmjukhet hos de Hesp. Herrskaper. som 
iiro innehafware af Abonnements Hilletter, at dem wid ingången 
uppvisa, pa det en sådan oordning af obehöriga personer ma 
förekomma*.- 1 

Kn annan olägenhet, hvartill publiken likaledes sjelf 
bar skulden, var att man icke noggrannt intog den plats 

1 salongen, hvartill man köpl biljett, utan satte sig livar 
helst man fann bäst vara eller der det ännu var tomt. 
Kn tidskrift från den tiden innehåller sålunda ett finge- 
radt samtal mellan en mamsell och en fru, deri den förra 
för modets talan, under det den senare Irofast håller på 
de gamla anständiga bruken och äsigterna: 

hans uppehåll, som den förman och winst honom härstädes genom 
speetaelers uppförande, fyrwerkeriers wisande. lindansning m. m. kun- 
nat tillflvtu -■. Hatten förklarade sig obehörig upptaga målet, som der- 
efter ej svnes mer. 

1 Ihvail .V////:' &;n 17K1. 



Digitized by 



TEATERN VID SILLGATAN 1779-1799. 225 



Mamsellen: »Var Ni på Comedien i Tisdags? 

Frun: Der har jag inte varit mer än en gang i är, och då måste 
jag stå under hela Comedien, ty det lilia rummet, man 
hade lof att sitta pä för sina penningar, var upptaget. 

Mamsellen: Har då Ni inte abonnerat någon Loge? 

Frun: Nej. 

Mamsellen föreslär att taga en loge tillsammans nu, då den 
gamla ahonnementsterminen är slut, men en af de främsta, 
sä att man icke, som det händt henne förut, hindras i ut- 
sigten äf en inbillad myndig fru, med en mössa af 2 al- 
nars circumferens. > 1 

Orkestern var alltid en mycket ömtålig punkt för te- 
aterdirektören; undvara den kunde han icke, men å an- 
dra sidan måste kostnaderna nedbringas till det minsta 
möjliga. Von Blanc gjorde emellertid ansträngningar för 
att någorlunda värdigt kunna uppehålla den, och det sy- 
nes som ett skriftligt kontrakt blifvit den 6 Dec. 1781 
upprättadt ined den i det föregående omtalade hofkapell- 
mästaren La Hay om dennes anställande som ledare af 
musiken, 2 ehuru man finner hans namn i teaterannon- 
serna redan två dagar tidigare, eller vid uppförandet af 
»Alexis» den 4 Dec, der det putTande heter, att 

»Denna Picce har både i Stockholm, och på alla orter der den 
hlifwit uppförd, wumiit et obcskrifweligt Allmänhetens bifall, 
både i anseende til den wackra Musiqucn. som den lyckliga 
sammanblandningen af det allvarsamma med det glädtiga som 
hela denna Picsen är upfyld med. Musiqucn anföres af den här 
pä orten wistande berömde Virtuosen och Capellmästaren Hr 
La //«;/.» 8 

Den 19 April 1782 anför La Hay orkestern vid repre- 
sentationen af Martin och Gripon» eller »De bägge gi- 
rige*, när denna operett då spelades för fjerde gången, 
hvarvid musiken gafs »med förbättring och sin tillbörliga 
ouvertur, som förut ej kunnat exequeras», men för hvars 
utförande orkestern blifvit förstärkt med flcre Herrar 
Amateurer . Det vill dock synas som La Hay icke inöf- 
vat denna operett; åtminstone var det icke han som vid 
premieren den 12 Mars anförde musiken, utan detta var 

1 Olof Westman. Den Philosophiska Storprataren ((iötheborg. Lars 
Wahlström 178*2 . sid. 37. 

2 Kämnersrätlens Dombok i civila mål 4 t? 1782. 

8 Den 11 /12 1781 tillkännager La Hay i Gölheborys Allehanda, att 
han, efter uppmaning, uppför (> koncerter. bestående af Trios. Quar- 
tetter. Qvintetter och Solos m. ni. hwar Mandag i hr llronanders hus 
vid stora Torget, med början Måndagen den 17 2 kl. 5 e. m. mot 1 Rdr 
32 skill. person. 

15 



S 



Digitized by Google 



226 



GÖTKBORGS TEATRAR. 



den likaledes bekante Benedict Sc/und/er, »hwilken, för 
at föröka Piesens lustre, dertill componerat en Tercette 
och ett Slut-Chor». För öfrigt hade Schindler redan förut 
varit verksam vid teatern, der man sålunda den 26 Febr. 
detta år vid representationen af sorgespelet »Galora från 
Venedig» eller »Åregirighetens Bedröfweliga Werkningar» 
låt i 5:te akten några nunnor afsjunga följande verser 
»under Corall-Musique», komponerad af Schindler: 

»På jorden sorg och klagan höres, 
Med änslan, smärta, jämmer, qwal, 
Sjelf himlen tycks til ömkan röras, 
Utaf de ömma suckars tal, 
Som från et sårat hjerta sändas 
Då detta lif så grufligt ändas 
Just i dess bästa lyckas hopp. 
Då Solens glans så hastigt släcks 
Och olvcksmolnen stiga opp. 

Men dyra stoft, som stilla hwilar, 
Från qwal och oro år du fri, 
• Ditt lugn ej störs af stormens ilar, 
Af sorg du ej kan plägad bli. 
Din frälsta anda bojan kastar. 
Och till den ljusa höjden hastar. 
Där bland de krönta Hälgons här 
Med en förklarad Ängla tunga, 
Du fridens sång får evigt sjunga. 
Där kärlek, evig sällhet år.» 

I slutet af April eller början af Maj måtte La Hay 
blifvit af ekonomiska skål entledigad såsom orkesteran- 
förare och von Blanc betjenade sig derefter af några van- 
liga musikanter, som, ehuru möjligen rätt användbara 
hvar och en på sitt instrument, likväl icke förmådde sam- 
manhålla det hela och sålunda mer skadade än gagnade. 

Allmänheten, för hvilken direktörens ekonomiska be- 
tänkligheter ingenting betydde, knotade, och en insändare 
tog den 10 Maj 1782 till ordet i Götheborgs Allehanda: 

»Den föiiiden Tisdag uppförda operetten - Annette och Lu- 
bin är utan tvifvel en af de wackraste piecer, som här på the- 
atern blifwit upförde. och röjer Herr Directcurens goda smak. 
Men att upföra en operett utan clavecin, utan contrebass, utan 
anförare för musiquen, det röjer en usel smak. 

Flere med mig lära säkerligen undra hwarför ej Consert- 
mästare La llay blifwit anmodad att dirigera denna wackra mn- 
sique. da man haft dubbelt nöje, emedan man fatt höra en vio- 
lin spelas, men ej, som nu skedde, (ilas och skrapas, ty ingen, 
knappt Herr Directeuren sjelf, kan säga annat än att musiquen 
gick execrabelt. emedan under sangen hördes ingen viol — hvil- 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779-1799. 227 



ket af dc dirigerande herrar skulle betyda piano, och när det som 
argast (ilades och skrapades, behagade herrarne dermcd mar- 
quera forte; Crescendo lära dessa gode herrar ej en gång känna, 
knapt hvad det will säga na swenska; en hel hop Semitoner 
gåfvo de på köpet 

En sådan skorrande musique måste hiskeligen ledera de- 
ras oron, som äro wande at en gäng i weckan hora en wacker 
musique. Herr Directeuren borde derffir ej deplacera dessa gode 
herrar, såsom det werkeligen förtiden Tisdag hände, utan anmoda 
den, som känner dem bäst, sä blifwa de säkerligen hwar och 
en placerade på sit råtta ställe, och under hans direction assi- 
stera visst Herrar Amateurer, hwarpå de wisat flere prof.» 

Von Blanc hlef icke svaret skyldig härpå, utan erin- 
rade om hur han användt all flit och möda på att bereda 
stadens innevånare nöje, hvarför det äfven för honom 
skulle vara en stor »satisfaction att kunna dermed conti- 
nuera, och prestera en till piecerna swarande god musi- 
que». Han hoppas, att de gjorda påminnelserna, hvilka 
han anser flutit ur ett godt hjerta, nog skola göra till- 
räcklig verkan, »så snart jag genom en talrik samling af 
gpectateurer, och äfven någon större abonnance, blifwer i 
stånd att betjena publicum med egen bättre musique; er- 
farenheten har lärt mig rätta det ena efter det andra». 
Att detta senare väl behöfdes, styrkes slutligen dermed, 
att vid spektaklet den 11 April, då »Martin och Gripon» 
samt »Don Micco och Lesbina» uppfördes, båda för tredje 
gången, musiken kostade »öfver 32 Rdr» specie, men von 
Hlancs inkomst var ej stort öfver 18 rdr; ett föga upp- 
muntrande resultat. 

Detta får väl dock anses vara ett undantagsfall, och 
man måste komma ihåg, att teaterpubliken i den tidens 
Göteborg icke var så talrik, att den utan svårighet kunde 
afton efter afton lefva af samma program. I regeln var 
nog tre gånger det högsta ett stycke hittills kunnat gifvas, 
och endast såsom ett sällsynt undantag öfverlefde denna 
termin »De bägge Jägarne och Mjölkflickan» 7 representa- 
tioner. Man kan då lätt förstå, att den eller de sista före- 
ställningarne skulle hlifva mindre inkomstbringande. 

Just nu ifrågavarande speltermin synes dock öfver 
hufvud varit särdeles gynsam för von Blanc, och han 
torde hafva inhöstat en rätt ansenlig vinst. Det tycks 
likväl på samma gång, nu som alltid, varit svårt för ho- 
nom att utan krångel och rättegångar fullgöra sina för- 
bindelser. Han blef sålunda stämd af La Hay, med yr- 
kande, att han måtte åläggas betala 32 Rdr specie, som 



Digitized by Google 



228 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



La Hav efter räkning skulle ega att fordra, jemte ränta 
och 6 rdr i rättegångskostnader, under det von Blanc in- 
gaf en genstämning med yrkande, att La Hav måtte svara 
för obefogad rättegång samt betala ett skadestånd af 
100 rdr. 1 

Såsom tumskruf, i fall von Blanc ytterligare skulle 
krångla, använde La Hav en temligen mystisk hotelse; 
han ville nämligen i så fall »med laga skäl uppenbara 
huru von Blanc å utrikes ort sig betett». För den som 
hittills såväl som af den kommande framställningen lärt 
närmare känna von Blanc och hans våldsamma, krång- 
liga lynne, behöfver denna hotelse icke nödvändigt inne- 
bära, att von Blanc skulle låtit någon vanhederlig hand- 
ling komma sig till last, utan endast det, att han utrikes 
liksom här legat i fejd med Gud och all verlden. 

Ett nytt bidrag till belysningen af denna sida af hans 
karaktär lemnas i den rättegång han hade genast i bör- 
jan af 1782. En ostindisk-styrmans hustru, Margareta 
Christina Lundberg, hade nemligen sändt en hos henne 
tjenande gosse, Johan Petter Qvalström, till Blanc för att, 
jemte andra saker, äfven utbjuda 8 stycken strutsfjedrar, 
hvilka skulle kosta 24 skilling stycket eller tillsammans 
4 rdr specie. Blanc svarade på anbudet, att han hade af 
strutsfjädrar »ett sådant öfverflöd att han h varken behöfde 
eller ville köpa fler, allra minst dessa, såsom till intet 
annat tjenlige än att för nöds skuld på teatern nyttjas», 
men när han efterfrågade priset och gossen, som förvex- 
ladc riksdaler och daler silfvermynt, uppgaf detta till 4 
daler, fann han detta naturligtvis så billigt, att han köpte 
dem och lät sedan klippa sönder dem. 

Säljarinnan, som icke var belåten med att få en 
tredjedel mot livad hon begärt, stämde Blanc för att utfå 
skilnaden, eller 8 daler smt, men denne vägrade under 
förklaring, att köpet en gång var uppgjordt med gossen 
och att han icke hade med henne att göra. När så gos- 
sen sändes med ytterligare bud härom till Blanc, träffa- 
des icke den senare, men väl fru von Blanc, som sade, att 
hennes man var i Comediehuset och der af llere sysslor 
hindrad, och i öfrigt tillade, att hon ej kunde styrka gossen 



1 KumnersräHcns Dombok i Cinila mal * <; 17.S2. Målet uppsköts 
i anseende till I.a Havs insjuknande och skulle hem pa ny anmälan, 
men natfon sådan förekommer icke under detta ar. 



Digitized by 



TEATEKN VID SILLGATAN 1779 — 1 799. 



229 



att tala vid directeuren, emedan han kunde slå ihjäl ho- 
nom >. 

Nu vågade gossen icke mer återkomma ensam, utan 
medtog »kompaniskrifvaren Dubbes enka, hustru Anna 
Maria Friberg», som vittnade, att hon och gossen, vid an- 
komsten till komediehuset, »först träffat ett ungt fruntim- 
mer, som uppå anmäldt ärende ej lemnade något svar, 
och derefter directeurens fru, som yttrade sig dermed 
icke vilja taga hefattning, och omsider directeuren sjelf, 
hvilken vägrade köpets återgång, och med mycken häftig- . 
het bedt vittnet gå sin väg, med tillsägelse till gossen, att 
om han ej hade sig på dörren, skulle han köra honom 
ut för trapporna». 1 

En fråga som ständigt återkommer på dagordningen 
är den rörande spektakler på Söndagar samt under fast- 
lagen. Allmänheten tog nu som alltid parti för och emot, 
och »Den Philosophiske Storprataren > låter ett fruntim- 
mer spörja ett annat: 

^Har Ni ej lust att se ett ganska vackert Passionsstycke, 
som i nästa vecka uppföres? 

h vartill svaras: 

Om jag gingc dit, skulle mitt samvete förebrå mig det 
hela min lifstid, och dessutom hoppas jag att ingen lärer vara 
sa oförskämd att vaga blanda ett dyrbart ord uti ett förakt- 
ligt apespel. Jag undrar högeligen om bättre folk. som äro väl- 
tänkande, skulle g\nna sådant pa en tid som är sa helig, och 
på hvilken. som jag hört, kyrkolagen förbjuder det. 

Den förre lät sig ickeafskräcka af så litet, utan förklarade, 
att »kyrkolagen är för längesedan urmodig», samt att hon 
»skall se på Comedien om de också spelade påskdagen». 2 

Den som likväl tog sig an saken var stadsfiskalen 
Habor Gillerstedt, tvifvelsutan närmast dertill föranledd af 
följande skrifvelse från Konungens Befallningshafvande: 3 

•Till magistraten i Götheborg. 
Som ordning och skick fordrar att ej några Puhliquc Spec- 
tacler gifwas under eller omkring de ärligen infallande stora 
högtider, sa behagade Ni ärligen hälla hand deröfver. at ej några 
Comoedier här i Staden warda spelta ifrån 3:dje Advent-Sönda- 
gen före Jul till Nyårsdagen är förbi, och ifrån fjorton dagar 
före Pask till efter Paskweckans slut. 

And. Hud. Durietz. 
Hans Hitmmel.- 

1 Kämnersrättens Dombok i Civila mål 1782 \'2 och 22 ,'2. 

2 Olof Westman, Den Philosophiske Storprataren 1782. sid. 57. 
8 Länsarkivet, Bref Conccpter 1781 den 27 /i2 N:o 1420. 



Digitized by Google 



230 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



På grund häraf anmälde stadsfiskalen hos magi- 
straten: 

*at thet härvarande Comoedie-Bandct å Söndagarne och under 
fastlagen upföra Com medier och gycklespel. hvilket ta sådant 
skjer ä Söndagen leder till gudstjenstcns föragt och försummelse 
och är under fastclagstiden förhinderligt för i synnerhet then 
arbetande hopen och tjenstehjon, som hellre borde upmuntras 
at åtminstone i fastlagen till den sanne Gudens dyrkan helga 
de få stunder, pä hvilka the få sätta werldsliga sysslor å sido, 
och anhöll therföre Herr Stadsfiskalen at Comoedie Directeuren 
von Blunc mätte förbjudas å Söndagarne och under fastlagen 
någon Comoedie upföra. 

Magistraten ville häröfver höra Blane, som upkallad sig 
inställte, och pä fråga, huruvida han innehade et sådant privi- 
legium, hvarigenom han berättigades att sa väl thenna tiden som 
then öfriga delen af året upföra Comedier här i staden, tillkänna- 
gaf at han therined ej var försedd, doek trodde ätt ett slikt tillstånd, 
hvilket för nu aflidne Comoedie Directeuren Stenbory utfallit, på 
honom lämpas måtte, hvarvid Stadsfiskalen yrkade att, som 
något sådant tillstånd Blanc icke förundt blifvit, sä måtte han 
i följe af Kungl. Maj:ts nåd. stadga om Kder och sabbatshrott 
af d. 7 j'l0 1687 § 9 fa tillsägelse att vid deri utsatt vite af hålla 
sig frän Comocdiers upförande om Söndagarne, och i förmägo 
af Kongl. Maj:ts för Stockholms stads Konsistorium utfärdade 
nad. Hesol. 2°, 9 1720 Hlanc i fastlagstiden innehålla med alla 
Comoedie spel.* 1 

Detta yrkande blef äfven Magistratens beslut, men 
von Hlanc synes hafva ållydt det jemnt så mycket som 
han sjelf ville. Af den uppgjorda spellistan finner man, 
att han, före förbudets utfärdande, spelat endast en Sön- 
dag, nemligen den 10 Febr., då han gaf »Beverleys olyck- 
liga händelser» samt den muntra parodien »Finkels Pa- 
rentationsact på Latinska klubben», men troligen har det 
spelats fler gånger, då stadsfiskalen begagnar pluralformen 
Söndagarnc* — ett ytterligare intyg om teaterannonser- 
nas bristfällighet. Efter det förbudet kungjorts, är det 
visst, alt Hlanc åtminstone en gång spelat på en Söndag, 
utan att åtal tyckes följt; det var nemligen den 5 Maj, 
då man gaf, och det »pä flere förnämas begäran», »Den 
förstälda Agnes samt den grof korniga komedien »Kläd- 
skåpet . 

Det synes denna speltermin rådt ett ovanligt intresse 
hos allmänheten för teatern, hvilket icke blott föranledde, 
att man spelade ovanligt långt fram pä våren emot eljes, 
utan äfven möjliggjorde, att pjeserna kunde gifvas flere 



» Rådhusrättens Pnlitiprotokoll 22 2 17X2. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 231 

gånger; det är rätt eget att finna, hur ej mindre än 11 
arbeten kunde uppföras 2 gånger h vardera, 3 stycken 3 
gånger, 2 4 gånger och 1 7 gånger. Att publiken upp- 
märksamt följde scenens företeelser, derom vittnar åfven 
att man så ofta i annonsenia träffar förklaringen, att en 
pjes gifves »på många Herrskapers begäran», »på mångas 
begäran», »på fleres begäran» o. s. v., liksom också uppma- 
ningarne till Blanc i tidningarne att uppföra något visst arbete. 1 

Detta publikens intresse karrikeras i »Den Philoso- 
phiske Storprataren», som låter boktryckaren Wahlström 
försäkra redaktören, att »20 personer komma till det min- 
sta dagligen hem att vilja köpa comedier och gamla hi- 
storier, då knappt en i veckan frågar efter »Storprataren», 
h varför han råder redaktören att hellre skrifva en »The- 
ateralmanach». Det är äfven med denna teatervurm tid- 
skriften skämtar, när den annonserar såsom »Inkomna 
skeppare: Frans Rim från Eselsing med Chansonetter, Vau- 
devilles, Skålar och Supvisor, samt John Baliol från Dantz- 
furt med 2000 packar nya Contradanser. 70 välöfvade 
Acteurer och Actricer, 23 virtuoser, 600 kistor Comedier, 
Operor och Tragedier samt 500 lådor nya mössor, Spän- 
nen och Dockor, klädda i särskilda moder». 2 

»Storprataren» var för öfrigt en förklarad fiende till 
teatern, och alla andra nyheter, samt utgjorde ett talrör 
för de »samhällsbevarande» elementen i staden; hur pass 
mycken aktning den hyste för allt som var förknippadt 
med scenen, visas bäst* af ett i tidskriften förekommande 
»Utkast till en Rangordning för Göteborgs Stads innevå- 
nare, börjande på de främste i samhället, och gående 
till de sämste, som är från Generalspersoner till och med 
Comedianter, dansmästare, hårfrisörer ni. m.», och vidare 
när den föreslår till öfverläggningsämne : »Om huru skad- 
liga Comedier äro för en stat, såsom bidragande till luxens 
och lättjans befrämjande, samt äfven på visst sätt till 
folkminskningen, i anseende till de många lefvande — 
döde menniskor, som sysselsätta sig med dessa barnslig- 
heter och narrspel till fåfängans nöje, hvilka eljes kunde 
blifva nyttiga menniskor.» 3 



1 T. ex. Gntheborgs Allehanda 28 /i, dä det »an hålles att Direetcur 
Blanc ville ånyo* gifva Mirefve \Valltron> samt den Prolog, som upp- 
fördes nyligen pa Konungens födelsedag. 

2 Olof Westman, Den IMulosophiske Storprataren 1782 2S ,'9. 
8 » i » > 1782 17 /8. 



S 

Digitized by Go 



232 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Trots allt detta hatade icke »Storprataren» dramatiken 
i och för sig, utan endast det sätt hvarpå teatern nu var 
organiserad och verkade. Hans funderingar äro så egen- 
domliga, att det vore skada om de lemnades ur räkningen, 
så mycket hellre som de tvifvelsutan delades af rätt många. 
Han låter en »hrefskrifvare » yttra: 1 

^Thealren, ehuru inskränkt under tak och inom fyra väg- 
gar, är likväl nu ett fält. rymligare än Ocean. Jag undrar 
hvarför Ni icke använder Er penna till dess förherrligande, för 
att derigenom göra Er lika odödlig med en Moliére, Corneille, 
Voltaire, Hollberg etc. Ni ser ju sjelf alt en Acteur och en Ac- 
trice äro Nöjens Gudomligheter, pa hvars altare bade andlige och 
verldslige dagligen tända nya rökverk.» 

>Sjelfva inrättningen af Theatrar bör ingen bestrida den 
är nyttig och äfven nödig, i anseende till den öfning de gifva 
vitterheten, men närvarande inrättning med de personer, som 
underhålla densamma, tyckes behöfva någon ändring. Theatern 
bör anses som en vitterhetens högskola, men man kan ej vänta 
någon framgång, då han blott eges af sällskaper som föda sig 
deraf såsom ett handtverk, och hvilka ofta sammanplockas af 
de dertill minst skickliga. Jag finner ingen af alla vare med- 
borgare mindre nyttig än våra närvarande Comedietrupper. Jag 
vill ej klandra dessa menniskor, nej det är det närvarande sät- 
tet att handtera det vackraste af det sköna, det vittra, som jag 
tadlar. hvilket genom ett båttre handhafvande. en bättre vård, 
skulle göra fosterlandet lika nytta med alla andra stora inrätt- 
ningar. ' 

-Theatrar utom hufvudstaden böra icke bl ifva ansedde såsom 
särskilda sysslor och aldrig bestå af sig sjelfva; min tanke är att 
de böra förknippas med de bättre Lärohusen, såsom Gymnasier, 
för att utgöra en del deraf, hvarest den skicklige och studerande 
ungdomen kunde uppöfvas i det vittra. Hvarför alltid höra 
Skadespelen pa Svenska? Nej, hvarför icke på Tyska, Fransyska 
och Engelska. Pä detta sättet skulle Theatern vinna glans och 
bl ifva vitterhetens förnämsta säte. Det faller af sig sjelf att inga 
andra stycken skulle gifvas än de, som äro öfverenstämmande 
med den sundaste moral.» 




För att nu öfvergå till ett närmare omnämnande af 
hvad von Blanc denna speltermin hade att erbjuda teater- 
älskaren, och detta var mycket, bör det genast påvisas, 
att Blanc nu såg sig i tillfälle mera än förut uppmärk- 
samma den lyriska delen af repertoiren, sedan han numera 
hade att tillgå de erforderliga krafterna, i främsta rummet 

1 Olof Westman. Den Philosoliske Storprataren 1782 sid. 106. 



Digitized by Google 



TEATEHN VID SILLGATAN 1779 — 1799. 



233 



den unge Andreas Widerberg och derjemte en ny skåde- 
spelerska, den 15-åriga Anna Catharina Widebäck. 1 Så- 
lunda uppsattes redan på hösten de båda operetterna Don 
Micco och I^sbina samt De två Jägarne och Mjölk flickan, 
h vartill kom Alexis etter Desertören, dram i 3 akter med 
musik af Monsigny, på våren operetten Martin och Gripon 
samt den sedermera ofta spelade Annette och I Albin. 

Don Micco och I^esbina, »intermede» i en akt på myc- 
ket ledig vers, säges i det tryckta exemplaret vara ett verk 
till «orden och musiquen af C. S.» eller med andra ord, 
Carl Stenborg, men är i sjelfva verket en efterbildning af 
Biancolellis och Romagnésis italienska opera comique med 
samma namn; deremot ar verkligen den nåtta musiken 
komponerad af Stenborg. Operetten, som blef en sann- 
skyldig publikens gunstling, har ett mycket enkelt men 
muntert innehåll och spelas af endast två personer, Don 
Micco och hans fästmö Lesbina. 

Den förre, en sannskyldig storskrytare, harblifvit ut- 
manad af en okänd fiende och infinner sig på mötes- 
platsen, utrustad i harnesk och beväpnad med värja, dolk 
och pistoler. Kännande situationen något kuslig, utbrister 
han, uppmuntrande sig sjelf: 

».lag är just ej sa illa vid, 

Men att mitt mod än mera öka. 

Sa vill jag pä en stund försöka. 

Och se hur det gar till i häftig strid», 

hvarefter kominer följande aria: 

»En soldat, som efter äran sträfvar, 
Ej i krig för tusen faror häfvar. 
Det styrker tappcrhetcn 
Att höra krigstrumpeten, 
Och huru trumman gär, 
Och huru pukarn siar. 
Det blixtrar — hör kanonen. 
Han har den grofva tonen. 
Se där en pluton: 
Och der en division ; 
Se där en squadron, 
Och der en bataljon! 
Nu först infanteriet en duktig salfva gaf, 
Lägg an, ge fyr, bräck af." 



i F. 1765. gift 178B med And. Widerberg samt död »/* 1824. 

I livad X////:' 16 i'7 1782 läses bland anmälde resande för den 10 

April: »Acteuren i Seuerlingska comedietruppen Petter Lindahl fran 
Westergötland. > 



Digitized by Google 



234 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Nu syns kavalleriet, som lemnar hästen tygeln, 

Och hurtigt hryter in uti den högra flyglcn. 

Hör sådant väsen, hör! 

Som bajonetten gör: 

Se huru sabel n svingar 

Och emot andra vapen klingar 

Hör nu pistolerna: piff, paff, piff, piff, paff, puff! 

— Den målningen var stark, ja, nästan stark; 

uff, uff.» 

Denna framkallade skräckbild är icke egnad att 
stärka modet, hvilket sjunker under nollpunkten då i det- 
samma hans motståndare, kommer in på scenen; det är Les- 
bina förklädd till karl. Hon har velat sätta den storskräf- 
lande fastmannens tapperhet på prof, och det är hon som 
utmanat honom till kamp och nu skyndar draga värjan 
samt uppmanar honom att göra detsamma. Härtill har 
han likväl icke den ringaste lust, utan söker alla möjliga 
undanflykter, och när hon, för att göra slut härpå, ger 
honom en knuff så att han faller kull, förklarar han sig 
vara död med ens. Hon har nu, som hon åsyftat, blottat 
ihåligheten af hans skrytsamma öfvermod och har honom 
i sin hand. I grund och botten vill hon dock gifta sig 
med den förälskade, i sjelfva verket eftergifvande och be- 
skedlige Don Micco, men blott på det vilkor, att hon skall 
vara den, som har tyglarne i sin hand, och mannen hen- 
nes lydige tjenare: 

•»1 allt jag ensam vill befalla 
Och lydas i mitt hus af alla, 
Fast jag allt vänder upp och ned: 
Du skall ej vaga dig att klaga, 
Men lata dig med allt behaga. 
Om du vill hafva någon fred.» 

>Na väl, det är sä tidens sed» 

svarar Don Micco till alla hennes fordringar, och dermed 
är allt väl bestäldt. 

En annan operett, som blef om möjligt ännu popu- 
lärare, var De två Jägarne och Mjölkflickan, hvilken 
pjes, heter det i annonsen för premieren den 6 Nov. 1781, 
då den gafs såsom efterpjes till »Vielgeschrey», »har på 
alla orter den blifvit uppförd vunnit allmän lycka, och är 
förleden sommar i Stockholm uppförd 15 gånger å rad». 
Denna framgång, som lät stycket gå 7 gånger under spel- 
terminen öfver scenen i Göteborg, berodde dock hvarken 
på någon qvick och ledig dialog, och ännu mindre på en 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



235 



spännande intrig, hvartill hår icke ens linnes ett spår, 
utan endast och allenast på Dunis intagande, lättfattliga 
musik. 

Stycket, hvilket liksom det förra gisslar böjelsen förskryt 
och är en illustration till ordspråket: »sälj ej skinnet förr 
än björnen är skjuten», spelas af tre personer. De båda 
jägarne Wilhelm och Colas äro ute på jagt efter en björn ; 
innan de gå vidare i sitt äfventyrliga förehafvande, dukas 
emellertid matsäcken upp, och med supen kommer modet. 
Efter åtskilligt manhaftigt prat, som skall fernissa upp 
den genomskinliga fegheten och rädslan hos båda, tager 
dock, når sedermera björnen visar sig, fruktan för skogens 
herskare ut sin rätt, trots mat och bränvin, och den ene 
faller, öfverväldigad af skräck, omkull under flykten och 
blir liggande, medan den andre räddar sig upp i ett träd. 

Så kommer Perelte med sin mjölkkruka, hvars inne- 
håll hon skall sälja: 

»Se här. se här. mun en mjölkflicka finner. 

Kom, kom handla den mjölken hon Mr' 

När Colin satt vid stranden mig när, 

Jag än den dagen mig påminner: 

Blomsterkransar vi knöto der, 

Han säg den dolda eld, hos mig »rinner. 

Med en uppsyn sä öm och kär; 

Rosor och liljor vi plockade der. — 

Se här, se här. man en mjölkflicka finner, 

Kom, kom handla, den mjölken hon här!» 

Efter denna täcka aria, gör hon upp i tankarne, hur 
hon med pengarne för mjölken skall efter hand skafla sig 
höns, får och slutligen en hel kreaturshjord, men stores 
i dessa framtidsfunderingar af de båda jägarne, som här 
visa sig modigare än nyss och inleda en ifrig kurtis, som 
dock tjenar till intet. Perette afvisar deras hyllning samt 
aflägsnar sig; efter en stund återkommer hon, nu i för- 
tviflan: — krukan har gått sönder och framtidsdrömmarne 
sinat ut i sanden med mjölken; hon står der nu, efter att 
för tidigt hafva gjort upp räkningen utan värden, liksom 
de båda jägarne med björnen, hvars skinn de pä förhand sålt. 

Intrig fattas således helt och hållet, men musiken är 
vacker, ej minst trion i sista scenen: 

»Det är otroligt! 
Hvad det är roligt. 
Na det var hra, 
Ha. ha, ha.» 



Digitized by Google 



236 



GÖTEBORGS TKATKAK. 



Ett lyckligt grepp var äfven upptagandet af Fenouillot 
de Falbaires opera comique i två akter Martin och Gripon 
eller De bagge girige, i baron Mandérströms öfversattning 
och med musik af Grétry, en operett, som till den grad 
slog an, att den gick 4 gånger under föga mer an en 
månad, hvilket för den tidens Göteborg var något ytterst 
ovanligt. 1 

Stycket förtjenade denna framgång; texten är, hvavd 
såväl poesi som prosa beträffar, ledigt öfversatt, musiken 
vacker och handlingen erbjuder så roliga pointer, att den 
borde kunna ses med nöje än i dag. Den tilldrager sig 
i Smyrna, der de båda girige, Martin och Gripon, en vac- 
ker dag komma öfverens om att plundra en nyligen af- 
liden muftis graf, i tron att der finna stora skatter. Un- 
der öfverläggningarne härom begagnar sig gubbarnes syster- 
dotter Henriette och brorson Jerome af detta tillfälle att 
utbyta kärleksförklaringar, under skydd af den förras kam- 
marjungfru Madelon, som passar på att, medan Gripon är 
borta och glömt q var sina nycklar, ur gubbens gömmor 
uttaga Henriettes värdefulla tillhörigheter, hvilka skola 
sätta de unga i stånd att rymma från sina tyranniske 
väktare. 

För att granska klenoderna, sätter man sig på kan- 
ten af en brunn, i hvilken dock Henriette har olyckan 
tappa alltsamman. Brunnen är emellertid tom, och Jerome 
nedstiger för att hemta upp det förlorade, men när han 
skall åter hissas upp, komma Martin och Gripon för att 
under nattens mörker bryta sig in i det bredvid stående 
grafmonumentet. Jerome måste således stanna der han 
är, men äfven gubbarne nödgas afbryta arbetet och gömma 
sig, ty nu kommer vakten, en föregångare till karabini- 
ererne i > Frihetsbröderna»: 

>I)ct midnatt är och vakten {{är: 
Pä gatan ingen synas far. 
Att ingen mer sig understår 
Det minsta buller göra. 
Vi med tystnad lyda böra 
Hvad Cadis lag förmär. 



1 I den första annonsen heter det: >I)enna 1'iece ar aldrig här i 
staden upförd, och har intet allenast i Stockholm, utan pa alla orter 
den blifvit spelt, wunnit et almänt bifall, hade i anseende till det 
Comique och den förträffliga Musiquen. som sa wäl är lämpad dcrtill >. 
Musiken anfördes af Schindler, som till detta tillfälle komponerat en 
terzett och slutkören. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



237 



Det midnatt är och vakten går. 

Pä gatan ingen synas far. 

Vakten går, vakten går, 

Och ingen synas far. 

Än mindre något huller göra. 

Vi med tystnad lyda höra 

Hvad Cadis lag förmår.» 

Naturligtvis ser den ingenting, och, sedan den försvunnit, 
börja gubbarne arbetet; man lyckas göra en öppning och 
Martin kryper in, men nar han förklarar, att grafkamma- 
ren är tom, tror Gripon att detta blott är ett knep i afsigt 
att ensam behålla allt, blir förbittrad och stänger kamra- 
ten inne der han är. Nu äro goda råd dyra, ty vakten 
höres ånyo. Under detta har Jerome lyckats komma upp 
ur brunnen, men är nära att ihjelskrämma den på vakt 
stående Martin. Detta, jemte upptäckten, att de båda gub- 
barne varit på väg att plundra en rättroendes graf, be- 
gagna Jerome och Henriette att tilltvinga sig samtycket 
för återresan till Frankrike. 

Slutligen uppföres för första gången på svenska den 
7 Maj operetten Annette och Lubin, hvilken »Piece är til- 
förne aldrig upförd på Swensk Theater, och har i alla 
länder, der den blifwit visad, wunnit almänt bifall, i an- 
seende til såväl händelsernas naturliga och otwungna sam- 
manhang, som det oma och rörande, hwilket deruti röjes. 
Denna Piece finnes til köps hos Boktryckaren Wahlström 
och Bokbindaren Ekroth d. y. samt vid ingången till 
Comedien, och säljes för G skil. för mamsell Widebecks 
enskilda räkning, som spelar Annettes roll». 1 

Den unga skådespelerskan hade sålunda blifvit dra- 
matisk förläggare. Bokens fullständiga titel lyder: 

ANNETTE och LVIJIN, 
Opera Comique 
uti en act. 

Från Fransyskan öfversatt, med Franska Musiquens bibehållande 



1'pförd för första gången på Götheborgska Theatern d. 7 

Maij 1782. 

Göthehorg, tryckt hos Lars Wahlström. 1782. 

På första sidan läses: 



1 Operetten gafs för första gången i Stockholm pa Munkbrote- 
atern den 2 /5 178(i; den hade förut spelats pa orginalspråket af* den 
i Bollhuset 1733 — 1771 uppträdande franska truppen. 



Digitized by Google 



238 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Personerna: 

En ung Grefve, som äger Domsrätt på sitt 

Gods Fru v. Blanc. 

En Lands-Fiscal Herr Waltman. 

Lubin, en ung bonddräng > A. Widerberg. 

Annette, en ung bondflicka Mamsell Widebeck. 

Grefwens betjening och Bondfolk. 
Theatcrn föreställer en Skogsbacke. 

I denna komedi, med text af madame Favart, Lour- 
det de Santerre och Fusée de Voisenon, och musik dels kom- 
ponerad dels arrangerad af Blaise, samt öfversatt af Nils 
öhrwall, hade von Blanc lyckats erhålla en verklig kassa - 
pjes, som blef ytterst populär hos allmänheten och gafs ej 
mindre än 35 gånger under den återstående delen af seklet. 1 

Landsfiskalen är en gammal fjäskig och pratsjuk man, 
som är ganska väl tecknad redan i inledningsscenen: 

Grefven : 

Fiskal! 

Fiskalen : 
Eders nåd! Eders nåd! 

Grefven : 

Kan ni nu gifva mig godt råd? 

Säg, har ni hjorten sett? mina hundar sig förvilla. 

Fiskalen : 

Eders nåd! Eders uåd! det låter ga ti ska illa, 
Han genast stämmas bör, och arresteras här. 
Han genast stämmas bör, och arresteras här. 

Grefven : 
En hjort? Jag tror ni galen är. 

Fiskalen : 
Det är våld — — 

Grefven : 

Hvad är det jag bör ? 

Fiskalen : 

Om ni vill landets herre vara, 
Ni landets lagar skydda bör. 
Om ni vill landets herre vara, 
Ni landets lagar skydda bör. 

Grefven : 
Ack, kära ni ert sladder spara. 

Fiskalen : 

Lubin — — — 

1 Enligt meddelande af Birger Schöldström tinnes Nils Öhrvall angif- 
ven såsom öfversättare i teaterannoiisen i NorrköpingsTidningar Mars 1795. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



239 



G rt 'fot n : 



Min hjort 



Fiskalen : 



Annette 



G re fix n : 



Gif mig råd. 



Fiskalen . 



Eders nåd! Eders nåd! 



Grefoen : 



Ack, kära ni ert sladder spara. Men hör jag ej valdthornet där? 



Så omtalar fiskalen, att Lubin och Annette älska hvar- 
andra, och det utan att ha lof dertill, och ehuru den se- 
nare år så vacker, att hon borde tillhöra grefven: 



Dess mun beständigt kyssas bör 
Dess blick dig något vågsam gör 
Förgåfves du dock våga tör; 
Den rosen sä läcker 
Sin sötma upptäcker 
Blott för Lubin. 



De båda älskande lefva emellertid helt och hållet för 
hvarandra i en koja som Lubin uppfört, och sedan de före- 
gående dolt sig för att lyssna, inkommer Lubin och kort 
derefter äfven Annette, till hvilken han öfverlemnar en 
bukett, med åtföljande 



I denna bild, Annette, du skådar 

Hvad färg och glans din fägring har. 

Hvad tjusning sig mitt hjcrta badar 

Vid dylikt offer alla dar; 

Skönt dessa blomster synas nätta 

Jag deras prakt vill ökad se, 

Om på ditt bröst jag dem far sätta. 



Efter att hafva intagit en måltid, sådan en förälskad 
herde och en förälskad herdinna kunna vara belåtna med, 
aflägsnar sig Lubin, och hans plats intages af den likale- 
des förälskade gamle fiskalen, som förebrår Hickan sam- 
manlefnaden med Lubin och frågar 



Fiskalen : 
Eders nåd! Stanna litet här. 



Grefven : 

Hör hornet där, hör hornet där. 




Ack stanna hår, ack stanna här. 



Aria : 



240 GÖTEBORGS TEATRAR. 

Han cr sin låga tyder? Ja visst, min herr fliskal. 

Och ni er känsla lyder? Ja visst, min herr fiskal. 

En kyss han tör väl taga? Ja visst, min herr tiskal, 

Ni låter er behaga? Ja visst, min herr tiskal, 

>Utan tvifvel tar han er i famn då och då?» 
>Åhja. hundra gånger om dagen. > 
»Hvilken djerfhet! Han omfamnar er?» 
»H varför inte? men ibland omfamnar jag honom, för om- 
byte skull.» 

Han förklarar henne nu, att detta lif är brottsligt, men 
vill godtgöra allt genom att gifta sig med henne. Natur- 
ligtvis får fiskalen korgen, men Annette, har nu blifvit 
uppmärksam på att förhållandet till Lubin i verldens ögon 
är ett felsteg, och då hon klagar för denne, ser Lubin 
ingen annan utväg än att de gifta sig, hvilket också blir 
slutet på historien, sedan grefven öfvervunnit sina sjelfvi- 
ska syften och gifvit de båda älskande åt hvarandra. 

Det hela är en nätt herdeidyll i tidens smak. 

Nyheterna för talscenen var dock långt märkligare ån 
de för lyriska afdelningen : det är von Blanc äran tillkom- 
mer att först hafva på Götheborgska scenen uppfört ett 
arbete af William Shakspeare ; Tisdagen den 13 Nov. 1781 
läses nemligen i Hwad Nytt? 

»I afton öpnas åter Gemenasiska Sällskapets Skådeplats och 
upföres: Romeo och Julie, Sorgespel i 5 öpningar ifrån Fransy- 
skan. Denna Picce är en af de wackraste, som blifwit upförd 
pa Theater. både i anseende til sin förträffeliga skrifart och wål 
träffade öfwersättning, sä har den wunnit Allmänhetens bifall på 
alla språk och orter, den blifwit upförd: man förmodar således 
at den äfwen här winner Resp. Åskådares bifall. 

Romeo och Julie i högsta kärleks qwal 
Skal prässa ur wart bröst de suckar utan tal. 
Som \vi wid olycksfall för öma hjärtan gjuta. 
Hwars lott är utan brott af swaghet lif vet sluta. 

För Piecens widlyftighet blir i dag ingen efter-Piece. 
Hörjan sker kl. f>.» 

Besynnerligt nog tyckes publiken icke, som sig bort, 
hafva uppfattat betydelsen häraf, utan sorgespelet måste 
för denna termin nedläggas efter endast tvenne represen- 
tationer. 1 



1 »Romeo och .lulia> gafs i Stockholm först den 17 April 1845. 
men hade redan den ."> Aug. i 77(5 spelats af Seuerling i Norrköping 
( Svhöldslröm, Hög och sann konstnärlig anda, sid. Det kan vara 

af ett eget intresse att se när den svenska hufvudstaden kom i till- 
fälle askada uppförandet af andra Shakspeares arbeten: Hamlet 1819, 



Digitized by Google 



TKATKRN VI li SILLGATAN 1779—1799. 



241 



Likaledes är det v. Blanc som allra först på svenska 
gifvit ett arbete af den store tysken Gotthard Ephraim 
Lessiny, nemligen 5 aktsdramen Stinna von Bamhelm eller 
Soldatlyckan, hvilken »Piece ar aldrig förut här på orten 
spelad», heter det i annonsen, »och är skrifven af den 
namnkunnige Professor Lessing, samt vunnit allmänt bifall 
på alla orter den upförts». 1 

Det var med detta, ett af den klassiska lustspelsdikt- 
ningens främsta verk, som von Blanc afslöt sin framgångs- 
rika sejour, den 28 Maj 1782. 

öfriga talstycken som gåfvos under denna termin för 
första gången, icke blott i Göteborg utan i Sverige,, märkes: 
Blindbocken, komedi i en akt af Berquin: Voltaires stora 
tragedi Alzira och samme författares dram Skottlåndskan 
eller Cafjehuset i London: vidare Domald hvarom an- 
nonsen har följande thistoriska» upplysning: 

»Skrifven af Professor Bislell. Anledningen till denna Piece 
är tagen ur Svenska historien, och ar händelsen passerad ar 3fi.V!). 
Han är aldrig här förut upförd. och är ganska wacker. » 

Härtill komma: Det älskade missfostret, skådespel i 2 
akter af ni: mc de (ienlis [La belle et la bete'. Bruden i 
Sorgen af Congreve samt vidare Juliana von Lindorack af 
Schröder, der annonsen har följande versifierade puff: 

'Juliana Lindorack förgäfwes swärtad blir. 
Hon med ett stolt förakt pa andras konstgrepp sir. 
Kör stor försvara sig. fast kärlek hjertat leder. 
.Försynen slutar dock dess sak till dygdens heder. 
Och hennes lyckas höjd; sa straffas nedrighet. 
.Sa blygs en svartsjuk man. sa winner billighet.* 

Och slutligen Grefive von \V allt ron eller Subordinationen, 
skådespel i 5 akter af Möller, hvilket »i anseende af sin 
wackra och naturliga händelse, samt de öma uttryck det 
innehåller, gjort det på alla Theatrar, det blifwit upfördt, 
till ett Mästerstycke i sit slag» 2 ; äfven denna pjes försågs 



Othello 1827, Macbelh 1838. Kuno Lear 1847. Kungens läkare 1«."»:>. 
Köpmannen i Venedig 18. r »4. Muntra fruarne i Windsor 18.">7. .S'« tuktas 
en argbigga 18(50, l'ärnexlingarne 18<»l f En midsommarnallsdröm och 
Konung Henrik IV 18(>2, C.oriolanus 18(>(>, lin vintersaga 1H71, Konung 
Richard III 1873 samt Antonius och Cleopalra först 1881. 

1 Gafs i Stockholm pa Munkbroteatcrn 1793. 

2 Blindbocken uppfördes i Stockholm 1797, Alzira 1791. Skott- 
låndskan 1783, Domald 27 s 1782. Juliana oon Lindorack 1802. Gref wc 
von Waltron 1794; Det älskade missfostret synes aldrig blifvit uppfördt 
i Stockholm, ej heller Bruden i Sorgen. 

K» 



Digitized by Google 



242 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



af Blanc i annonsen med följande verser — han måtte 
rent af haft en särskildt för sådana ändamål anställd rim- 
sinidare: 

Gref Walllrun wisar fram af Dygden et Exempel, 
Han i wårt hjerta bor liksom i Ärans Tempel, 
Hwem af dess äsyn blir ej helt förbytt i Dygd'.' 
Om swaghet blottar sig ger ädelmodet skygd; 
Dess Fru bon wisar fram sin kärlek med sin pläga, 
Hon blott sin Walltron ser, det är den enda laga, 
Dess hjerta satt i brand, i öfrigt henne ledt 
Hon i Personen allt. i ståndet intet sett, 
/ Kast sorgen är sa stor, en dag det sörja lönar. 

När den med evig fröjd en ömsint maka krönar.» 

Von Hlanc fick äfven rätt i sitt antagande, att styc- 
skulle vinna bifall, ty det gick genast trenne gånger och 
upptogs allt emellanåt de följande åren. 

Händelsen tilldrager sig i ett läger. Kaptenen vid 
G ref vens af Bemhrock regemente grefve von Walltron har 
genom en djerf bragd lyckats ur fiendens händer befria 
en vid armén varande prins, i anledning hvaraf han vän- 
tas blifva befordrad, något som väcker liflig glädje hos 
kamraterne, af hvilka Walltron genom sin ridderlighet 
gjort sig särdeles omtyckt. Emellertid upptäckes, att ett 
par man velat desertera, och, när dessa befinnas tillhöra 
gref vens kompani, blir denne Ulligt berörd af denna brist 
på hållning bland just hans egna mån. Ställningen för- 
värras än mer genom den kommenderande generalens be- 
slut att, för att statuera ett exempel, låta arrestera Wall- 
tron i afbidan på den blifvande ransakningen. När så 
den senare kallas till öfversten för att höras, råkar han 
hos denne i raseri, drager värjan mot sin förman, och 
denne nödgas a sin sida försvara sig, och sä anträffas af till- 
skyndande officerare de båda hetlefrade herrarne i begrepp 
att spetsa hvarandra. Nu dömes Walltron att arkebuseras, 
men räddas i sista ögonblicket af prinsen, som varit borta, 
men nu skyndat åter, och allt slutas lyckligt. 

Skådespelet, hvars öfversättning af Knvallsson är myc- 
ket ledig och vårdad, erbjuder en följd af starka rörelser 
och ger skådespelaren tillfälle utveckla hela sin kraft ; för- 
utom hufvudrollen, är grefvinnans von Walltron mycket 
fordrande, men äfven tacksam. 

Bland öfriga nyheter märkas 3 aktslustspelet Adjutan- 
ten samt Grefve Essex olyckeliya händelser, sorgespel i 5 
akter frän engelskan, om hvilken det heter: »Denna Piece 



Digitized by Google 



TEATERN VID SI LEGAT AN 1779—1799. 



243 



ar här på orten aldrig förut upförd, och är i anseende 
till Historien, som allmänt bekant, utförd i ett behageligt 
Sorgespel, som weterligen är ibland de wackraste i sit 
slag. Skrifsättet är högt och flytande; öfversättaren har 
äfwen warit lycklig at bibehålla sig vid språkets renhet». 
Vidare f> akts komedien Det lyckliga misstaget; enaktsskå- 
despelet Blomsterkransen; Gammal kärlek rostar icke, lust- 
spel i 2 akter; Den oförmodade utgången, lustspel i 3 akter, 
öfversatt från franskan; Höfvarebandet, lustspel i en akt, 
»är en verklig passerad händelse i Bayern för några år 
sedan;» De ädla passionerna, lustspel i 2 akter; Stratröf- 
varen eller Den olycklige pilgrimen; en aktslustspelet Den 
ä la modiska hofmästarinnan; Den ädelmodige arfvingen, 
lustspel i en akt, »är en verkligen passerad händelse, samt 
ganska vacker och artig», och slutligen Galora från Ve- 
nedig eller Äregirighetens bedröfliga verkningar, sorgespel 
i 5 akter, öfversatt från franskan, 1 om hvilken annonsen 
försäkrar: »Denna piece är aldrig förut upförd i Sverige 
och är ett mästerstycke utaf alla tragedier, hvilken hedrar 
sin författares snille uti sammansättningen, och dess väl- 
talighet uti uppförandet af et ämne, som är blandadt med 
Historisk sanning och poetisk dikt . 

Intet af dessa arbeten återfinnes hvarken hos Dahl- 
gren eller Klemming. Detsamma är äfven fallet med Den 
sköna lieutenanten eller Förvandlingen, komedi i o akter, som 
annonserades till den 11 Dec. 1781, och om hvilken det 
då säges: »Denna Piece är förut här aldrig upförd. Hän- 
delsen är rätt artig och så väl blandad, det Comiqua med 
det allvarsamma, at man förmodar at han vinner Resp. 
Åskådares välbehag». Nästa gång annonserades den till 
den 27 Dec, men inställdes, hvilket föranledde en miss- 
nöjd teatervän att i Götheborgs Allehanda 28 /i2 fråga, »huru 
Herr Comedie Directeuren von Blanc understått sig att 
narra Stadens Resp. innevånare genom intimation till Come- 
dien förliden gårdag, och det så välbestäldt at en ansenlig 
mängd folk, som woro hogadc at se »Den sköna Lieute- 
nanten» spelas, icke fingo förr än vid ingången till Come- 
diehuset weta det Herr Blancs affischer ej alltid äro på- 
liteliga?» 

Härpå svarar »Eftersinnande Spectateur» den 8 Jan. 



1 1789 Mjz gafs den sista gängen under 1700-talet, men säges då 
vara öfversatt »fran italienskan.. 



244 



GÖTEBORGS TKATHAR. 



1 782, att »Comedien inställdes Tredjedag Jul på behörig 
befallning». 

Samma dag, 8 /i 1782, tycks emellertid de hinder, som 
rest sig mot Den sköna lieutenanten, upphäfts, ty i denna 
dags n:r af Hwad Nytt? linnes den tredje annonsen om 
styckets uppförande. 

Af äldre saker förekommo, till följd af de många nya, 
ej så talrika repriser som vanligt, och dessa utgjordes 
för det mesta af Hallmans så omtyckta »Petis och Thefée», 
: Finkels Parentationsact », »Skeppar Bolf och Gunnild», 
samt »Boussaronnerna», hvilket visar, att denne författare 
äfven lyckats eröfra Göteborg. Dessutom spelades några 
andra äldre omtyckta saker: Slaf handlaren i Smyrna>, 
»Solen lyser för hela verlden», »Beverley», »Susanna» m. 11. 

Af Holberg gafs för första gängen Vielgeschrey. 

Truppen utgjordes denna speltermin med visshet af 
direktör Johan von Blanc, fru von Blanc, herrar Waltman, 
Andreas Widerberg, Johan Berger, Jonas Wernström samt 
mamsell Greta Catarina Råberg — alla qvar sedan före- 
gående år — , hvartill kom den nyengagerade unga mam- 
sell Anna Catarina Widebeck; det är dock troligt, att ytter- 
ligare några andra af den föregående uppsättningen voro 
(par, t. ex. madam Birgitta Maria Thorin, Sven Lindström 
och Henrik Schiertin. Med visshet känner man deremot, 
alt Olof Ljunggren med fru på sommaren 1782 återgått 
till Carl Stenborgs teater. 




Digitized by Google 



^^4* ^|»^4* 4* ^^^4» 4» 4**1*^''^'^ 4» »fe 4* 4* 4* 4» 4» *f**f"f' 



»♦> *♦* *i> #4* *4*> »4» 4 *4» 4 *|» 4 »»» »4V »4* »4* ^4». jr*'» jr»*' 



Skådetipelaresätlskapet i Göteborg 
(under direction af Johan mm Blanc) 10 / 9 1782— 8 /5 1783. 

Under sommaren 1782 företogs en omfattande repa- 
ration af teaterhuset, som nu skulle göras herr- 
ligare oeh beqvämare > ! , och i September kunde 
von Blanc, i sammanhang med annonsen om spektakler- 
nas början, tillkännagifva, att det gamla (!) Comediehuset 
är med all möjlig be(|vemlighet repareradt oeh inrättadt 
med 3:ne Etager, oeh hwar Loge med en särskild trappa 
och utgång», samt att logerna, efter allmänhetens önskan, 
kunde afdelas för 4, (> eller 8 personer hvardera. 2 

Afven andra anordningar hade vidtagits för publikens 
beqvämlighet; allmänna ingången hade ändrats, liksom 
biljettkontoret, och utgången tillbygts. 3 Möjligen var det 
i sammanhang med denna allmänna uppsnyggning som 
Blanc lät på byggnaden anbringa en tafla med Kongliga 
vapnet», h vartill han ansåg sig berättigad såsom inne- 
hafvare af kongligt privilegium att uppföra spektakler. 4 

När allt var i ordning att börja den nya spelterminen, 
kom ett oförmodadt hinder emellan, som hotade att helt 

1 Den Philosophiske Storpratarcn 30 fl 1782. Äfvcn hörnhuset bred- 
vid teatern ihagkoms det följande aret. da, enligt Hådlmsrättens Politi- 
protokoll n /5 1783, >Comedie-I)irecteurcn .Johan von Blanc förekom och 
upwiste en af murmästare Huhrman författad och af Stadsarkitekten 
kapten Carlberg underskri fwen ritning öfwer en stenhusbyggnad, som 
Blanc på den tomt vid Sillgatan ärnar lata uppföra»; godkändes. 

2 Logerna voro likväl icke ännu den 17 ,a fullt färdiga. 

3 Jemf. annonser för representationen den 1 fil 1782. 

4 Kämnersrättens Dombok i brottmål 1783 ™\n. 



240 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



och hållet omintetgöra alltsammans; enkedrottning Lovisa 
Ulrika afled nemligen den 16 Juli 1782, och således borde 
djup landssorg inträda, derunder naturligtvis alla spektak- 
ler skulle inställas. Detta var också »Den Philosophiske 
Storpratarens» mening, och man läste mycket riktigt 
härom i numret för den 17 Aug., der redaktören låter en 
af sina vänner, »en vördnadsvärd gubbe, stor ifrare mot 
bränvin och Comedier, och som anser att spela Comedie 
om en Söndag vara en oförlåtlig synd», yttra: >Jag un- 
drar om man icke snart skall få se Comedianternas bud- 
kaflar regna kring husen i Göteborg; mån de ej snart 
tänka spela en 'Don Micco' eller 'Barselstuan'?, men jag 
svarade att under närvarande sorgetid få inga Comedier 
spelas.» — »Intet spelas», sade han, och man visar detta 
Gyckleriet under Gudasorgen, jag menar i fastan!» 

»Storpratarens > förhoppning om stängandet af teatern 
gick dock om intet, ty konungen förmådde icke så länge 
undvara spektaklerna i hufvudstaden, och följden blef, att 
man i Göteborg fick i tidningarne den 6 Sept. läsa ett så 
lydande tillkännagifvande : 

»Som jag af Stockholms Allehanda under den 27 och 29 
Aug. funnit at Speetacler i Stockholm äro tillåtnc, och werkligen 
pä ofvannämnda dagar uppförde, så gifwes härigenom Resp. All- 
mänheten tillkänna at nästk. Tisdag, d. 10 Sept., hlifwer Thea- 
tren här i Staden öpnad. dä man genom affischer widare skal 
avertera, hvilka Piecer dä hlifwa upförde. 

A bon nån ten sker pä hälft år. räknad t från medio Septem- 
her till medio Martii nästk. är, under hwilken tid man på alt 
möjcligt sätt skal söka at förnöja Resp. Herrskaper och Åskådare. 

Joh. v. Blano 

När teatern på bestämd dag öppnades, var det med 
bitter undergifvenhet > Storprataren » utbrast: 

> Insändaren frågar: Hwad är orsaken till Comediers upp- 
förande under sorgetiden, da det i alla tider ej varit hrukeligt? 

Redaktionen swarar: Ingenting är lättare än att straxt finna 
orsaken till Comediers upförandc i närwarande sorgetid; wi 
höra allenast weta att de äro loflige — jag är för litet kunnig 
i lagen, för att säga att den förhjuder desamma pä en tid, dä 
all musik är hannlyst och wi äro swartklädda. .lag finner mer 
än mycken billighet och all nödvändighet i Comediers upp- 
förande: 

l:o är man twungen, efter närvarande mode. att som red- 
lige swenskar yttra war fägnad öfwer H. K. H. Prins Carl Gu- 
stafs födelse 1 , genom wissa nöjens utöfwande. hwaribland Come- 

» Den » 8 1782. 



Digitized by Google 



TKATKKX VID SILI.GATAN 1779—17»!». 



247 



dier äro de essentielaste. och det sa mycket mer som Stockholm 
redan föregått oss för mer än 14 dagar sedan: 

2 o försäkra alla Medicinska reglor att sorg skadar knippen, 
och att således (.omedier äro nödvändiga till wara sinnens upp- 
muntran i närvarande djupa sorg, som genom Högstsalig II. K. 
Maj:ts fränfälle intagit allas bröst; 

3:o har man utan tvifvel funnit nödigt i denna sorg upföra 
Comedier, efter man brukar upföra dem i passionstiden, til 
bewis pä att det icke sker af förakt för gudstjensten. 

I sjelfva verket fortfor också Blanc, äfven under denna 
termin, att spela såväl under fastlagen som på Söndagarne, 
livilket är egendomligt nog. Han hade, såsom vi i det 
föregående sett, blifvit af Magistraten förbjuden att upp- 
föra spektakler under bådadera, men trotsade likväl för- 
budet; om han då, under terminen 1781 — 82, endast gaf 
2 representationer på Söndagar, så vidt man känner, spe- 
lade han nu ej mindre än 8 gånger. 2 

Detta är så mycket märkvärdigare som man i huf- 
vudstaden strängt höll pä förbudet; åtminstone finner nian 
icke att representationer på de Stenborgska teatrarne 
gifvits någon Söndag förr än den 13 Nov. 1785, och det 
först sedan Carl Stenborg dertill begärt och erhållit Ko- 
nungens särskilda tillstånd. 3 

De ordinarie spektakeldagarne voro eljes i Göteborg 
nu som vanligt Tisdagar och Fredagar, med början kl. (> 
e. m., men från den 1 November, eller under den mör- 
kare årstiden, kl. 5. 

Enligt Blancs annons skulle abbonnementsterminen 
räknas från »medio September till medio Mars , men re- 
dan den 17 September tillkännagifver han att den tager 
sin början först den 1 Oktober, och räckte sålunda till den 
1 April eller ett hälft år. K fler slutet häraf annonserades: 

>Gifwes härigenom ödmjukligen tilkänna at Termin för de 
Loger, som äro Abonnerade pa et hälft är. är nu til ända, och 
som jag med min Comoedie Tro uppe ärnar qwarblifwa til Maij 

1 Den Philosophiske Storprataren 14 /9 1782 n:r 33. 
Göteborgs Domkapitel anmälde dock 17H3 att von Blanc spe- 
lade på söndagarne och yrkade förbud häremot. fSkarstedt, (iöteb. Stifts 
Herdaminne, sid. 47J, och sådant förbud utfärdades ock af regeringen. 

8 Joh. Flodmarks anf. arb. sid. 213 och 238. 1 Kongl. resolutio- 
nen på prästerskapets allmänna besvär, daterad den ^/it 1 780. undan- 
togos från allmänna förbudet emot skadespels uppförande pa Sön- och 
helgdagar »tillsvidare > städerna Stockholm. Göteborg. Norrköping och 
Åbo. hvarest de efter kl. <i om aftonen skulle vara tillåtna, »dock att 
så väl då som eljest iakttagen, att icke något föreställes, som är ogud- 
aktigt och kan åstadkomma förargelse». 



Digitized by Google 



24S 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



månads slut. sa behagade de Resp. Herrskapen, som åstunda 
behälla sina Loger, därom tilsäga. då betalningen blir efter sa 
mänga Comedier som upföras. 

Joh. von Blanc. ^ 

Kort efteråt fullständigas detta tillkännagifvande ge- 
nom en anmodan till dem, »som ej ärna behålla sina 
loger i Comediehuset efter Påsk», att skicka tillbaka nyek- 
larne till desamma. 2 Det fanns äfven tillfallen när abon- 
ncment af annan anledning upphörde, nemligen vid recett, 
och det heter sålunda i annonsen om en recett den 10 
Dec. 1782 för Waltman: »Inga Perpetueller warda i dag 
gällande, och de Resp. Herrskapcr, som ej behaga sjelfva 
nyttja sina logcr,« täcktes låta öppna dem.» 

Tyvärr finnes icke den minsta antydan om priset för 
abonnerade loger, lika litet som priset på vanliga biljetter. 
Deremot får man veta, att de senare »säljas å de vanliga 
ställena», 8 eller med andra ord förmodligen att biljetter, 
utom vid ingången till teatern, äfven stodo att erhålla 
annorstädes ute i staden. 

Varnad af allmänhetens förut uttalade missnöje med 
orkestern, hade von Blanc anstält en alldeles ny ledare 
för densamma; det heter nemligen i annonsen om ope- 
retten »Annette och Lubin den 17 September: »Til för- 
ökande af Spcctaclets lustre, an föres musiquen både i dag 
och hela tiden framgent af den här i staden vistande Hr 
Kaminar-Musicus Simson.» Denne man, Johan Gustaf Sim- 
son, som nu för första gången omtalas här och som skulle 
komma att spela en roll i Göteborgs teaterhistoria, var 
enligt Dahlgren född 1753 och hade åren 177 . .—1780 
varit anstäld såsom repet i lör vid kongl. operan. 

Khuru han sålunda skulle hela tiden framgent» tjenst- 
göra som teaterns orkesteranförare, är det dock visst 
att han åtminstone mot speltenninens slut icke längre 
qvarstod, ty då hade von Blanc återtagit till denna be- 
fattning koncertmästare Benedict Svhindler.* , 

Med afseende på den egentliga skådespelarepersonalen, 
kan man nu för första gången framlägga en fullständig 
lista, återgifven efter en i > Taschenbuch fur die Schau- 



2 » ™,4 1783. 

• 3 Annonsen om representationen den ^'to 1 7H2. 
. 4 Jemf. iutmmrsrättens dombok uti liroltmnl J ',5 1783. 



Digitized by Google 



TEATKRN VID SILLGATAN 17711 — 1791». 



249 



bfihne» lör år 1783 meddelad uppgift oni Göteborgs »Swen 
ska Theater», så lydande: 1 



Personalen : 

Directeur, Herr Johan von Blanc. 
Actricer: Fru von Iilanc 

Mamsell Wideback 2 
Madam Pettersson 
Mamsell lidben/ 8 

Qwarnström 
Madam Suderbec. 
Acteurer: Herr lierger x 
» Walt man 
Widerberg 

> Wegerström 5 

> Ernst 
Eberlin 

> Lindschein. 

§ 

Äf dessa voro, förutom direktören med fru, mamsel- 
lerna Widcbeck och Råberg samt herrar Herger, Waltman, 
Andreas Widerberg och Wernström gamla vid truppen. 
Af de nykomne äro madamerna Qwarnström och Suder- 
bec samt herrar Ernst, Eberlin och Lindschein fullständigt 
okända; de tre senare torde varit tyskar, och »madam Su- 
derbec» är med all säkerhet misskriming i stället för Sö- 
derberg, som befinnes vara anställd vid truppen nästa 
spelår. 

Den värdefullaste tillökningen var mamsell Helena 
Pettersson — »madam» är uppenbart tryckfel. Hon var 
född i Göteborg och blef en mycket användbar skådespe- 
lerska, som redan nu vid sitt inträde vid teatern an- 
förtroddes, som vi skola se, att vid spektaklernas slut 
hålla afskedstalet till publiken. Gift sedermera med den 
europeiskt ryktbare eqvilibristen Antonio Hartolomeo Spina- 
couta, kom hon 1780 till Stockholm, der hon den 23 Aug. 



1 Karl Warburg, Göteborgska Teater min nen frän gamla dagar 
(Handelstidningen 1892:. I Hivad Xijtt* den » 5 1783 heter det verk- 
ligen »Direeteuren Her .1. von Hlancs Kongt. Privilegierade Swenska 
Theatre*. 

2 Anna Catarina Widebäck. 3 (ireta Calarina Rdberg. 4 Johan 
lierger. :> Jonas Wernström. 



S 



Digitized by Google 



250 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



debuterade hos Stenborg såsom »Susanna» och lyckades 
då, men ännu mer sedan, alldeles förvrida hufvudet på 
såväl allmänheten som kritiken. 1 

Ovisst är, huruvida den bekante Adolf Fredrik Neu- 
man äfven hade anställning vid truppen; säkert är att 
han hjelpte von Blanc med att från tysjta till svenska 
öfversätta dennes genmäle i en rättegång, om hvilken 
mera längre fram. 2 



Spellista:* 

1782 Tisd. 10 /9 Öpnas första gången den förbättrade Theatern med 
et Inträdes-Tal, som äfwen finnes til köps vid in- 
gången för 4 skill. Speeie. Widare upföres af här- 
warande Skådespels-Sälskapet Eugenie eller Den föro- 
lämpade Dygden, Skådespel i 5 öpn. Skrifven på 
Fransyska af hr Beaumarchais, Öfwers. Denna Piecc, 
mycket berömd i Frankrike, är förut aldrig här i 
Sverige upförd, och är en af de vackraste händelser 
som någonsin kan föreställas pä Theater. Äfwen 
blir Theatern i dag med twenne nya Decorationer 
förwandlad. Derefter Slafhaiullaren i Smyrna. 

> Fred. 18 /9 Soldat- Lyckan. 

» Tisd. 17 /9 Annette och Lubin. Opera com. 1 öpn. Förut upföres 
Den Tacksamme Sonen. 

> Fred. 90 }9 Domald samt De Bägge Jägarne och Mjölkflickan. 

> Sönd. ^/O Den förstälda Agnes eller Landt- Poeten. 

■■> Tisd. 24 /O Merope, sorgespel i . r > öpn. från Fransyskan, samt 
Hemgiften eller De oförmodelige Giftermålen. 

> Fred. ^/ö De goda Hustrurs Seger, lusts. 5 öpn. Denna Piecc 

är ganska wacker och comiquc. Derefter De resande 
eller Gästgifivaregården, lusts. 1 a. 
» Tisd. J /io Bruden i Sorgen, Sorgespel 5 öpn. skrifwen på Franska 
af Hr. Congreve, fri öfwers. Derefter De Cavaillerer. 
Theatern blir i dag med flere förändringar af Deco- 
rationer. 

Fred. 4 fi0 Yielgeschrey eller Den sysselsatte Dagdrifwaren, com. 

3 a. samt f. 2 ggn De bägge Jägarne och Mjölkflickan. 



J Mellan von Blanc och hans gamle kompanjon, Paul German, 
hade numera inträdt fullständig brytning. Den förre tillkännagiver 
i Hivad Sytt? 2 ,8 1782. Som jag i ärfarenhet kommit, att hr Paul 
(krm a u säger sig ännu wara wid Theatern i Götheborg och med mig 
i Compagnie, samt pa mit namn utgifwer sedlar: altsä atvarnas all- 
mänheten för dylika sedlars emottagande, emedan han långt för detta 
är därifrån skild, och har jag således med honom ej widare att göm, 
som härmed allmänheten til underrättelse meddelas. 

Götheborg d. 1 Aug. 1782. ./o/j. von Blanc* 

- Kämnersruttens dombok i Brottmål 8 .'5 178.'!. 

3 Annonser i Hivad Sytt: 1 och Götheborgska S*ij heter. 



Digitized by Google 



TEATERN VII) SILLGATAN 1779—1799. 



2f)l 



1782 Tisd. 8 /io pa flercs begäran f. 2 ggn Annette och Lubin; derefter 
Den Ångelske kaparen, lusts. 1 öpn. 

> * 15 /lO Det lyckliga Misstaget, com. 5 a. Denna Piece är 
ganska artig samt en bland de comiquaste som kan 
upföras pa en Theater. och är upfyld med qwicka 
infall fran början till slut. Derelter Don Micro och 
Lesbina. 

Fred. 18 'io Romeo och Julia, sorgespel i 5 öpn. från Fransyskan. 
Sönd. ^/lO Skeppar Rolf samt Roussarongerna. Hörjan sker kl. (i 

e. m. 

Fred. -""'lo Den Bedragne Landt-Junkaren, lusts. 3 a. öfwers. från 
Fransyskan efter Moliers Poursonjach"). Derefter 
Finkels Parentations-Acl på Latinska Klubben. 

Tisd. f. 2 ggn Homeo och Julia. Nästa Fredag börjas co- 

medien kl. 5. som sedan continuerar. 

Fred. Vii Den sköna Lieulenantei] eller Förwandlingen, com. "> a. 

samt Den bedragne dubben eller Soldat en fjerdedels 
timma, lusts. 1 a. 
Tisd. 5 ,'ii pa fleres begäran Kopparslagaren, opera com. 2 a. 

swenskt original; förut upföres Den Ädelmodige Arf- 
wingen, lusts. 1 öpn. 

12 /H pä fleres begäran f. 2 ggn Den bedragne Landt- 
Junkaren, samt Colin Maillard eller Rlind-bdcken, 
lusts. 1 Öpn. / 

Fred. 15 /li f. 2 ggn Kugenie eller Den förolämpade Dygden samt 

f. 2 ggn Don Micco och Lesbina. 

Sönd. "/ii Pantsatte Bondedrängen, com. 3 a. samt Förwandlade 
Brudgummen, lusts. 1 a. 

Tisd. l9 /n pa flere förnämas begäran: Martin och Gripan eller 
De tvänne Girige opera com. 2 öpn. 

Fred. ^/n f. 2 ggn Den förstälda Agnes samt Mulpus eller 
Caffehuset uti stora Kyrkobrinken, lusts. 1 öpn. 

Sönd. 21 /n f. 3 ggn Annette och Lubin. Förut upföres Fördom- 
men, lusts. 3 a. Början sker kl. (i. 

Tisd. 2rt /ii Iphigenie, sorgespel 3 öpn. från Fransyskan, samt för 
2 ggn Hemgiften. 

Fred. ^/n på fleres begäran: f. 2 ggn Kopparslagaren. Förut 
upföres Den bedragne Doctorn, lusts. 1 öpn. 

Sönd. 1 /i2 Det Underjordiska Bränneriet, com. 3 a. blandad med 
sång. I anseende till Hr Simsons concert, begynner 
ej Comedien förrän kl. I». 

Fred. 6 .12 Galora från Venedig eller Äregirighetens bedröfweliga 
Werkningar, sorgespel i 5 öpn. 

Tisd. 10 /12 Georg Dandin eller Ångrade Giftermålet, lusts. 3 a. af 
Molier, öfwers. fran Fransyskan och lämpad efter 
swensk smak. Derefter f. 2 ggn Slafhandlaren i 
Smyrna. Recett för acteuren Waltman. 
Fred. 13 /l2 på fleres begäran: f. 2 ggn Martin och Gripon. 



Digitized by Google 



252 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



1782 Tisd. 17 /i2 Den Phitosophiske Doctorn, lusts. 3 a. samt Nya Secten, 

moraliskt lusts. 1 öpn. Denna Piece. som wisar sken- 
heligheten i sin fulla dag, är förliden sommar upförd 
i Stockholm 10 å 12 gånger med allas bifall. 
Fred. 90 1 it pä flere förnämas begäran: f. 3 ggn Den förstälda 
Agnes, samt f. 3 ggn De bägge J (igår ne oeh Mjölk- 
fliekan. Inkomsten är af Directeuren anslagen samte- 
lige Truppen til delning såsom julklapp 1 . 

1783 Fred. 8 /i Erasmus Montanus eller Rasmus Berg, com. 5 öpn. 

af baron Hollberg. H varefter Syärs-öi\skningarnc 
eller Den l.sla Januarii, lusts. 1 öpn. 

> > JO/ 1 Tunnebindaren, opera rom. 1 a. Denna Piece är ganska 

löjelig och Gomique. samt här aldrig förut sedd. Förut 
blifwer upfördt Surbrunns-Resan. com. 2 a. 

> Tisd. 14 /i på flere förnämas begäran : f. 2 ggn Erasmus Montanus 

samt f. 2 ggn Tunnebindaren. 
' Fred. 17 i f. 2 ggn Vielgeschreg, samt f. 4 ggn Annette oeh Lubin. 

> > 24 /i Prologe, skrifwen och lämpad til denna dagen. Hwar- 

efter följer Aslög, Sorgespel f> Öpn. Original af Hr 
Skjöldebrand. 

> Tisd. ^/l Den Alamodiske Caoaljeren com. 5 öpn., hvarefter 

följer Et Herdaspel i Säng. 
■- Fred. M /i Den Afundsjuke, com. 3 öpn. skrifven af Hr. Hof- 
Cantzlern von Dahlin. Denna Piece är mycket co- 
mique och löjelig. Hwarefter f. 3 ggn Tunnebindaren. 

> Sönd. 2 /2 Den Politiske Kunnstöparen, com. 5 a. 

» Tisd. 4 ,2 f. 3 ggn 7>en bedragne Landt-Junkuren, lusts. 3 öpn. 
hvarefter f. 5 ggn Annette oeh Lubin. 
Fred. 7 /2 Alexis eller Deserteuren, op. com. 3 a. frän Fransyskan. 

Äfvven gifwes Resp. Allmänheten tilkänna att näst- 
kommande Måndag d. 10 dennes blifwer Redoute, då 
Comediehusct öpnas kl. 9. Och dä det blifwer Hedoute, 
upföres Comedier endast 2:ne gånger i weckan. 

> > 14 /2 f. 2 ggn Bruden i Sorgen, samt De (kavaljerer, lusts. 

1 öpn. 

» Tis<l. 18 /2 f. 3 ggn Kopparslagaren. Förut upföres f. 2 ggn 
Fördommen. Börjas kl. 6. 
Fred. 21 /2 Så blefwo alla Nöjda eller Det Lyckeliga Ti I fäll et, opera 
com. 1 öpn. Denna Piece är skrifwen af samme 
Auctor som > Kopparslagaren >. och upfördes första 
gängen i Stockholm vid Hennes Kungl. Maj:ts lycke- 
liga förlossning förliden Augusti månad. Sedan den 
tiden är han der i orten mänga gånger upförd med 
allmänt bifall; man förmodar att den äfven här lärer 
"winna Resp. Hcrrskapers oeh Åskådares tycke, hfilst 
Satiren är sa wäl blandad med det Comiqua, och 
utförd i et fritt skrifsätt. Förut blifwer upfördt Na- 
turens Röst, lusts. 1 akt. Äfwen gifwes Resp. All- 
mänheten tilkänna att nästk. Mandag ( 24 /2) blifwer 
äter Redoute pä Comediehuset (denna redoute upp- 
skjöts sedermera till den 4 /3\ 

1 Någon af arets sista dagar gafs recett för Frimurarebarnhuset, 
derför redovisning leniuades 31 , 12 med ">8 Rdr 32 skill. Specie. 



Digitized by Google 



TEATERN VII) SILLGATAN 1779—179». 253 



1 7«.*J Sönd. 23, 2 f. 2 ggn Det ångrade Giftermålet samt Mjölkflickan, 
opera com. 1 öpn. 
Tisd. -\ r 2 f. 2 ggn (utlära från Venedig. 

Sönd. 2 ,'8 De Förträtelige, lusts, a öpn. fran Fransyskan. Der- 

efter f. 2 ggn S<i Mr/in» alla Söjda. 
Fred. 7 i» pa flere förnämas begäran: f. 4 ggn Den bedragne 

Landt-Jttnkarcn samt f. 7 ggn Tnnnebindaren. 
Tisd. ll ,3 pa flere förnämas begäran : f. 3 ggn Erasntns Montanas 

samt f. 0 ggn Annette <><7i Labilt. 
Fred. 1, /3 Oedippns eller /Jr/ besynnerliga ödets skickelse. sorge- 
spel ."> öpn. bwareftcr f. 2 ggn /Jr» Bedragne dubben. 
Tisd. W/8 f. 3 ggn .Sd />/r/mo «//« .Voir/n. bwarefter Dideric 
Menschenskräck eller Den Listiga Betjenten, lusts. 1 
öpn. 

Fred. 21 /3 pa flere förnämas begäran: f. 2 ggn Alexis eller De- 
ser tett ren. 

Tisd. 1 4 Den Lustiga Skoflickaren eller De Förwandlade Qwin- 

nor, opera HoulTa. 3 öpn. öfwers. 
Fred. 4, j4 pa flere förnämas begäran: Le Pére de Famille eller 
Den ömma Fadern, eom. 5 a. fran Fransyskan, skrif- 
wen af Hr Diderot. 
Tisd. 8 /4 f. 4 ggn Den förslälda Agnes, bwarefter Intrignen, 
lusts. 1 öpn. mycket nöjsam. Truppreeett. 
> b i'5 i dag öpnas ånyo den Swenska Theatern under Hr. 

von Blancs Direetion: Hexeri eller Blindt Allarm, 
com. ä öpn. Alla utewarande l»erpetuel-Hilletter warda 
ej gällande, ocb de Hcsp. Herrskapet*, som astunda 
beballa sina Loger, bedagade lata tilsäga derom innan 
kl. 4. Början sker kl. (>. 

> Fred. lö ,5 Marechal Ferrant eller Hofslagaren, opera com. 2 öpn. 
Denne 1'iece är bär förut aldrig presenterad, samt 
bar i alla riken den blifwit upförd vunnit allmänt 
bifall, i anseende til den waekra musiquen. som är 
sa wäl blandad med det comiqua: denna piece är en af 
de löjeligaste som är blifwcn spelt. Öfvers. fran 
franskan med franska musiquens bibehållande. 

> Tisd. 20 5 f. 2 ggn Marechal Ferrant. bwarefter mamsell l\>tlers- 
son kommer att hälla et Afskedstal. 

Detta senare hade följande lydelse: 1 ) 

•Höge och Wördade! 
Samt och synnerligen Hespective! 

>I)u öma Mänsklighet — — — som inre känslan äger. 
Jag ödmjukt vänder mig. til Dig med detta tal: 
Du wet — — all sund Moral, en fördom öfwerwäger. 
Skönt dåren stundom fäst sig blott vid ytans skal: 
Wi bafwa stundom sökt. bland löjen, sang och grät. 
Den kära smaken a t förnöja, 
t Men skulle tadlareu sit lynne röja 
Da ler en werklig dygd derat. 



r ; Talet linnes, > pa inangas begäran . infördt i Hivad Sifll* 
23/5 1783. 



Digitized by Google 



254 



GÖTEBORGS TKATKAK. 



Ty, Patrioters ädla tänkesätt, 

Blir säker Borgen för Theaterns styrka: 

Och skulle afund något yrka, 

Da ses han fäckta blott för sin och lastens rätt, 

Man skådat wäxelwis inom wår lilla Sphere. 

Hur Ädelmodet krönts med ärans ägta lager. 

Den rena själen ser sin dager. 

Da odygd flämtar, blygs och swär. 

Men då mit ämne är. at ödmjukt afsked taga 

För någon liten tid, Högtwördade af Kr! 

Sa om på något sätt wi kunnat ömt behaga, 

Oss Kdert bifall största winsten ger: 

Nu tackas för alt godt. wi hittills fått åtnjuta 

Och dertil hafwe wi de aldra största skäl: 

I samma ynnest wi oss framdels innesluta. 

Och såleds bjudes här med wördnad nu farwäl.> 

Carl Fnvallsson, som föregående år börjat med drama- 
tisk författareverksamhet vid Stenborgs teater i Stockholm, 
gjorde redan nu sitt intåg äfven på den i Göteborg, der hans 
arbeten snart hörde till de mest omtyckta, och detta icke 
utan skäl. Envallsson var intet snille, men väl en skick- 
lig »faiscur». I besittning af mycken språkkännedom, 
öfvertlyttade han till svenskan en mängd af utlandets te- 
aterstycken, och visade sig dervid ega stort välde öfver 
modersmålet, samt förstod att på ett särdeles ledigt sätt 
behandla dialogen. Derjemte ådagalade han i sin verifi- 
kation en anmärkningsvärd fyndighet, hvilken, understödd 
af icke ringa musikaliska kunskaper, bidrog att vända 
hans håg förnämligast åt producerandet af sångpjeser. 1 

Det var den 5 Nov. 1782 som Envallsson debuterade 
i Göteborg, och då med Kopparslagaren, opera comique 
i en akt, musiken af /änder, hvilken pjes något mer än 
ett är förut gifvits för första gången på Eriksbergsteatern. 
Det heter i annonsen, att den uppfördes på fleres begä- 
ran», hvilket ehuru den icke blifvit annonserad, men tro- 
ligare är att möjligen kan tolkas så, att den verkligen 
spelats förut, det helt enkelt var en puff; i annonsen står 
för öfrigt endast swenskt original» utan angifvande af 
författaren. 

Pjesen behandlar ett den tiden vanligt motiv, en gubbe 
som är kär i en ung flicka, men dragés vid näsan af 
henne och hennes älskare. Här är det den gamle }fats, 
kopparslagaren, som beslutar hedra sin fosterdotter Fiken 

1 Joh. Flodmarks anf. arb. sid. 132. 



Digitized by Google 



TEATEKN VII) SILLOATAN 1779—1799. 



255 



med giftermålsanbud, men varnas derför af hennes älskare 
Carl, som för att komma i hennes närhet tagit tjenst hos 
gubben såsom lärling under namn af Zackris: 

Ack. mästare! besinna, 
Hur grymt det är af kärlek brinna! 

Mals. 

Hur du? 

Zackris. 

Ack jo! Hör pn: 

Fast ömma tårar rinna 

Man ofta ej kan vinna 

Tppä en härd gudinna; 

Och mangen man fatt finna 

Hur lätt man med en q vinna 

Far tusen plågor i sitt hus: 
Nej. tacka vill jag ta ett god t och ärligt rus. 
Det mycket bättre är än någon älskarinna.» 

Gubben lyssnar ej härtill, och som vanligt är det den 
förslagna pigan, som nu skall hjelpa de älskande. Hon 
förklarar också för Fiken, att en flicka nog bör kunna 
reda sig; »Det är lägligheten, som vi aldrig böra vara råd- 
lösa om». 

»Så gif mig då ett råd, endast det är anständigt 
svarar Fiken. 

»Ah ja», menar flickan, >det är just med anständig- 
heten som man skall göra sina kupper», och så komma 
de öfverens, att Fiken skall låtsa kärlek till gubben, för 
att få bättre tillfälle träffa Zackris. 

Nu infinner sig herr Polisson, en tillgjord sprätthök, 
och gör Fiken på franska sin kärleksförklaring under 
fjolliga åtbörder: 

>Ah! Treshumble Serviteur 
Serviteur. Treshumble serviteur 

Ma divine, 
Knchanté de votrc mine 
J en suis un adorateur 
De votre mine 
Ma divine 
.le suis un adorateur 
Adorateur 
Votre air 
Commc un celair 
A frappé mon coeur — 

Vous dtes un bijoux, 
Bijoux, un bijoux, 



Digitized by Go 



2f>l> 



CfÖTEBOHGS teatrar. 



Dont je .suis fou, 
.le suis fou, 
.le suis fou. 
Dont je suis fou. > 

Han afvisas genast ined hånande gyckel, men det 
håller på att gå illa nog för Fiken och »Zackris», eme- 
dan kopparslagaren icke vill gifva med sig. Slutligen räd- 
das de genom mellankomstcn af »Zackris» farbror, den 
gamle lustige rådman Fårberg, hvars roll förmodligen spe- 
lades af Jonas Wernström, åtminstone debuterade han med 
framgång i densamma sedermera hos Carl Stenborg. 

Det som gaf stycket varde utöfver de burleska sce- 
nerna var J. D. Zanders intagande musik, ej minst deri- 
bland den stora arian: 

>Aek öde! Du hvars grymma lag 
(lör att mitt hjerta livarje dag 
För nya qval far blöda. 
Säg. hvi dir aldrig mig vill döda 
Med dina duiiderslag'.'' 

Förutom »Kopparslagaren» gafs åfven nu henne an- 
dra pjeser af samme författare, nämligen operetten Sä 
blefvo alla nöjda, med musik af Carl Stenborg. skrifven i 
anledning af prins Carl Gustafs födelse, samt Nya sekten, 
moraliskt lustspel i en akt, ett försök att förlöjliga en vid 
denna tid i Stockholm uppkommen religiös; rörelse det 
senare stycket vann dock ingen anklang i Göteborg och 
upplefde blott hår en enda representation. 

Af nyheter för den lyriska afdelningen märkas vidare 
tvenne operetter med musik af Fhilidor, nemligen Hofsla- 
garen i 3 akter, med text af Quétant, samt Tunnbindaren 
i en akt, med text af Audinot och Quétant, båda öfver- 
salta af Envallssun. Den förra, i hvilken den snillrike 
kompositören säges öfvcrträflat sig sjelf på ett sålt, som 
skulle gifva detta arbete stor framgång ännu i våra da- 
gar, såvida det blefve uppsatt med omsorg, 1 vann dock 
ej någon framgång här, och spelades endast trenne gånger 
under år 1783 samt nedlades derefter för hela den åter- 
stående delen af århundradet. 

En desto afgjordare lycka hade deremot Tunnbinda- 
ren, i det den spelades ej mindre än 22 gånger före sek- 
lets slut. Ämnet är detsamma som i Kopparslagaren: 

1 Joh. Flodmarks anf. arbete, sid. 1. *}('». efter Divlionnuire Lyrique. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779- 1799. 



2.')7 



Martin, tunnbindaren, ämnar gifta sig med Fanchette, foster- 
dottern, som deremot älskar och älskas af tunnbindare- 
lärlingen Colin, i tjenst hos den förre, och rådman Får- 
bergs plats, såsom de ungas beskyddare och hjelpare, 
intages här af Colins morbror, mjölnaren Gervais. Ej hel- 
ler är detta ämne vidare originell hchandladt, utan be- 
rodde framgången på den vackra musiken, t. ex. Fanchet- 
tes nätta aria: 

»Thisbe uti blomstcrlunden 
Gick en dag att plocka här. 
Plockar menlöst straxt pa stunden 
Allt livad skönt hon tlnner der — 
Thisbe! Thisbe! du blir bunden, 
Lilla guden vakar här.> 

Det enda roliga uppträdet är när mäster Martin, öf- 
verlygad om Fanchettes ömhet, kryper in i ett stort kyl- 
fat för att arbeta på detsamma och ber flickan sjunga 
medan han arbetar. Det vill hon gerna och kan en 
sprittspångandc ny visa om Jacob tunnbindare, men vå- 
gar ej. »Åh jo>, menar Martin, »det är just det som är 
det roligaste att höra, så snart det kommer an på någon 
embetsbror, sjung du!» Och så börjar Fanchette, sedan 
gubben krupit in i fatet, och Colin under tiden inkommit 

j Kn gammal tunnbindare, svartsjuk och dum. 
Älskade Miilis, en ung herdinna, 
Och ville fa i dess hjerta ett rum, 
Men han förstod ej henne att vinna, 
Damon. en herde i blomstrande ar, 
All hennes kärlek i tysthet får — 
Mästare, sköt ni med arbetsam hand, 
Sköt Ed ra lägga r och k i m mar och band. 

Martin [i fatet\ 
Den der är alltför galant, sjung, sjung. 

Fanchette. 

En gang han utan att se sig om 
Lag i ett kylfat, för att arbeta: 
Damon dä straxt till IMiilis kom. 
Den gamle token ej deraf tick veta, 
Hon af sin Damon förnöjelse fann, 
De med sin ömhet förtjuste h varann — 
Mästare, sköt ni med arbetsam hand, 
Sköt Edra laggar och kimmar och band. 

Martin. 

Bra, bra. bra — ha, ha. ha! 

17 



■ 



Digitized by Google 



258 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



FancheUe: 

Svartsjuke gubben alls intet förstod. 
Och endast honom dess arbete brydde; 
Damon med hurtigt och kärleksfullt mod 
Hemliga driften i hjärtat lydde, 
Förde dess hand till sin mun, så här — 

(Colin kysser handen) 
Kysste densamma helt öm och kär — 
Mästare, sköt ni med arbetsam hand. 
Sköt Edra laggar och kimmar och band. 

Martin : 

Bra. Var det alltihop? Gjorde han intet mer? 
Fanchette : 

Men denne älskling, förtjust af sin lott, 

Kunde ändå ej fördölja sin låga. 

Han icke nöjd med det han fatt. 

Ett litet sjelfsväld han ock ville våga. 

1 närvaro utaf sin rival. 

Af sin herdinna en kyss han stal — 

Mästare, sköt Ni med arbetsam hand, 

Sköt Edra laggar och kimmar och band — . 

Martin, gnolande efter för sigsjelf: »Sköt Edra laggar 
och kimmar och hand , kryper nu ut ur fatet — -just lagom 
för att öfverraska Colin kyssande flickan. 

Nya arheten voro under denna speltermin för öfrigt 
på långt när icke så talrika som under den föregående, 
men bland dessa finner man ej mindre ån 6 ensamt af 
gunstlingen Holberg, nemligen Den pantsatte bondedrängen. 
Den förvandlade brudgummen, E rasmus Montanus, Sur- 
brnnnsresan, Hexeri eller Hlindt alarm samt Didrik Men- 
schenskräck. 1 Härvid är att märka, att »Erasmus Mon- 
tanus» nu, den 3 Januari 1783, för första gången spelades 
på en svensk teater; det dröjde ända till 1845 innan 
den i Stockholm gafs på Djurgårdsteatern, och då på 
danska, samt ända till den 19 April 1861 innan den på 
svenska gick öfver Mindre teaterns tiljor i hufvudstaden. 
Hexeri eller Blindl alarm gick äfven nu för första gången 
öfver svensk scen. 

En ganska klar föreställning om Holbergs popularitet 



1 I samma tidning der annonsen om uppförande den 17 /n 1782 
af »Den pantsatte bondedrängeu » är intagen, tillkännagifves äfven att 
pa Smittska boktryckeriet finnes till salu »Holbergs Comedie om Ras- 
mus Berg, Jeppe Nilsson pa Berget och Kleims underjordiska resa». 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779-1799. 



259 



i Göteborg får man vid genomgåendet af spellistan, der 
man finner att, förutom de nu uppräknade 6 nya pjeserna, 
äfven spelades hans »Vielgeschrey» och »Den politiske 
kannstöparen». 

Denna allmänhetens smak, som oförtydbart ytt- 
rade sig deri att publiken hellre skrattade åt »Jeppe 
på Berget» och »Rasmus Montanus» eller andra för- 
fattares glada operetter, »Tunnbindaren» m. fl., än den 
ryste vid »Gora och Alonzo», väckte naturligtvis ovilja 
hos dem som ansago sig hafva den rätta, fina smaken, 
och denna ovilja fick äfven uttryck i en strax härnedan 
införd tidningspolemik mellan insändare i Stockholms- 
posten och Hvad nytt'? 

En annan favorit hos allmänheten var Moliére, natur- 
ligtvis äfven han med rätta, och af denne författares 
hittills här okända arbeten spelades under terminen De 
förtretlige, hvilken gick blott en gäng; vidare Georg Dandin 
eller Det ångrade giftermålet, »öfversatt från fransyskan och 
lämpad efter svensk smak», såsom det heter i annonsen om 
premieren d. 10 Dec. 1782; »denna comedie, som här 
aldrig förut upförts, är en bland de comiquaste och löj- 
ligaste Piecer, som på Theater kan föreställas». Troligt 
eller rättare säkert är att det måtte användts en hittills okänd 
öfversättning, ty Ristells imitation af Georg Dandin, kallad 
»Marcus Vimmerberg», gafs först den 4 Dcc. 1789 i Stock- 
holm. Slutligen hafva vi den mycket omtyckta 3-akts- 
komedien Den bedragne landtjunkaren (Monsieur de Pour- 
ceaugnac). 

Hallman, af hvars äldre stycken spelades »Skeppar 
Rolf», »Boussarongerna» och »Finkels Parentationsakt», 
hade äfven en ny pjes på reportoiren, nemligen Finkel 
eller Det underjordiska bränvinsbränneriet, komedi blandad 
med sång i 3 akter. 

För öfrigt gafs en del andra lustspel för första gån- 
gen: Schlegels De goda hnstrirrs seger, Den bedragne 
doktorn, Den engelske kaparen, Den lustige skoflickaren 
eller De förvandlade qvinnor, Fördomen samt Naturens ros/ 1 ). 

1 Alla. utom >I)c goda hustrurs seger», sakna uppgift om för- 
fattare och hafva ej kunnat återfinnas hvarken hos Dahlgren eller i 
Klcmmings Sveriges Dramatiska Litteratur. Om Den lustige skopickaren 
heter det i annonsen för den , /4: »Denna Piece ar aldrig förut upförd 
pä Svensk Theater. och är i anseende till sin invcckling samt den 
artiga Musiquen, den är upfyld med. en bland de comiquaste och mäst 
löjliga som någonsin här blifvit upförd». 



Digitized by Google 



260 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Nyheterna inom tragedien och dramat voro: Beaumar- 
chais' känslosamma och starkt eflektrika skådespel Eu- 
génie, h vilket i Stockholm ej gafs förr än den 31 Mars 
1787; vidare Den ömsinte husfadern, komedi(!) i 5 akter af 
Diderot (Le Pére de Famille), en pjes som under titel 
Herr Orbesson och hans famille spelades i hufvudstaden 
först 1807, i öfversättning af Nordfors. Slutligen Skjölde- 
b ra nds 5 akts tragedi på vers Aslög. 

För öfrigt upptogs repertoiren af de bättre äldre pje- 
sema, och i främsta rummet återsågs med nöje af allmän- 
heten »De båda jägarne och mjölkflickan», »Den för- 
stälda Agnes», »Martin och Gripon», »Galora från Vene- 
dig» m. 11. 

Under året gåfvos ovanligt många operamaskerader, 
något som sålunda borde ådagalägga, att allmänheten fattat 
smak för dylika. Det vill synas, att särskilda ordnings- 
regler blifvit utfärdade af teaterdirektören för de besökande, 
en åtgärd som icke föll alla i smaken. Så skrifver en in- 
sändare i anledning af balen den 10 Februari: 

»Frågas med livad skäl Comedie-Directeuren bland de till 
den i går anstäldc Redoute ntgifna regler, funnit för godt före- 
skrifva den, att man med tillbörlig aktning bemöter Wakten, 
till förekommande af ledsamma följder; en erinran som kan 
anses, ej allenast onödig och obillig, utan ock högst förgripelig 
mot en uplyst och tänkande Allmänhet, som känner och örnar 
sina skyldigheter, äfven i den wägen. Mån det ej varit lika 
stort fog, att föreskrifva Wakten regler för sin conduite, men 
härvid borde Hr Directeurens djerfhet stanna». 1 

Hvarpä svaras i ett följande nummer af tidningen, 
att en sådan erinran icke kan vara förgriplig mot en 
upplyst allmänhet, ty den behöfver inga påminnelser, 
men som på en maskerad allehanda folk kan komma in, 
»deribland många som hvarken äro upplyste eller rätt- 
tänkande, hvaribland sådane som ej ega bättre conduite 
än att visa sig öfverlastade och tro sig ega rätt att göra 
hvad de behaga, sedan de betalt sin entré, har man 
funnit sådant nödigt för att freda andra». I öfrigt kunna 
upplysningar erhållas hos directeur Blanc, tillägges det. 

Icke bättre gick det, när man ansåg sig böra fram- 
ställa vissa påminnelser i fråga om maskerna, hvilka i ett 
eller annat fall torde varit något extravaganta. Detta upp- 
kallade en ironisk hemställan: 



1 (iöleborgs Allehanda ,I ,'2 och 11 2 1 783. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1 771)- 1799. 



2C,1 



>Som man förmodar at Gomcdie-Directeurcn. när nästa 
qvartal til Hedoiiters hällande infaller, dä som förr torde skaffa 
sig högvederbörligl tillstånd till nödiga reglers utfärdande, will 
man anmoda honom at i mel lertid göra sig noga underrättad 
hvad slags mast|iicr som äro i högsta smaken, h vilka dcremot 
ieke kunna anses för mäst redoutahle, med eller utan tänder 
m. m. oeh sådant pa affiseheu utmärka, pä det bad«* jag och 
andre främmande, som hvarken känna de förnämes smak här 
pa orten, ej heller sa noga veta huru Stadsmasquer höra se ut. 
må dereftcr kunna rätta sig oeh således utan ohehörigt tilltal af 
hvem som hälst fa deltaga i Hedout nöjet. 

Lamltbo. 1 

Bland alla dessa fester väckte likväl den på konun- 
gens födelsedag den 24 Januari 1 783 största uppmärksam- 
heten. Von Blanc hade uppbjudit all sin förmåga att 
göra den lysande, och när allt var färdigt läste man föl- 
jande ståtliga annons: 

»I afton hlifver under Herr von Blancs Direetion af det 
härvarande Skades|>els Sällskapet uppförd pa War Allernadigste 
konungs Höga Födelsedag en Prolaguc. skrifven oeh lämpad till 
denne dagen. Musiquen till Chorus af Hr li. Schindler. H var- 
efter följer Aslöy, Sorgespel i ä öpningar, Original af Hr Sköl- 
debrand: utdragen af Swenska Historien. Thea tern föreställer i 
Prologuen Wasas Tempel, hwarefter wisas War Allernadigste 
Konung GUSTAF den 3:djes Höga Bild, hvilken en Ängel ned- 
kommer ur skyn oeh hekröner med en lagerkrans. Samt flere 
föreställningar och Decorationer, som til detta ämnet äro förfär- 
digade och aldrig förut vid en sådan inrättning här i staden 
wisats. 

Hörjan sker precis kl. ä. Prologen tinnes tryckt, häftad 
oeh skuren för 2 skill. hos Boktryckaren Wahlström, samt vid 
ingången. 

Kl. precis 9 varder för första gängen inrättad en liedoule 
med eller utan Masqucr, pa det sättet att livar och en. som är 
wäl klädd, kan inkomma, med undantag af Liverie-Betjentcr. 



1 Göthcborys Allehanda 1,l /3 1783. I tidningarne förekomma rätt 
ofta annonser om vid dessa tillställningar förlorade eller hittade saker; 
vid redouten den 21 /l förlorades: *2 hlå koltar den ena med röd 
sammetsstandkrage. en gulbrun silkesnäsduk, en hvit öfverrock, något sön- 
drig på fodret, »då han lemnas får hittaren en mycket hättre> o. s. v. 
Efter balen den 10 /2 hittades bl. annat en hvit engelsk lärftnäsduk. 
>med en liten röd karm omkring oeh med ett brinnande hjärta uti 
hvart hörnc. samt märkt med tre bokstäfver»; pä maskeraden den 4 /3 
»blef ett Kngelskt silfverur med silfverurtafla oeh guldvisare af Mar- 
tincau i London antingen bortstulet eller tappadt>, vidare förlorades 
en hvit bomullsnäsduk, en blårandig silkesduk samt — ett par röd- 
randiga långbyxor^!), hvareinot hittades: 2 näsdukar med namn samt 
en i guld infattad ring. 



Digitized by Google 



2(>2 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Theatern warder til den ändan inrättad til en stor Sal, och på 
det bästa dccorcrad.* 1 

Huru det hela aflopp, deroni innehålla Göteborgs- 
tidningarne intet, men deremot får man så mycket bättre 
reda derpå genom de bref från staden, som infördes i 
Stockholms- Posten. Redan den 8 Febr. har tidningen 
ett sådant, dateradt den 1 i samma månad; brefskrifvaren 
är idel belåtenhet: 

»Kära Bror! 

Jag skal läta dig weta livad som väckt min uppmärksam- 
het i Göthehorg: jag tänkte ej fä se sådana saker, sedan jag 
skildes ifrån Stockholm. Den 24 Januari, som war kongl. maj:ts 
Födelse-Dag, biwistadc jag Comedien; jag kan säga at möda och 
kostnad syntes vara ospard, at göra dagen lyster: Fyra Engiar 
höllo uti Guirlanden konungens namn öfver Parterrn. Jag wart 
just intagen af den vackra Decoration, och at fa se konungens 
Statue, stående pä en Piedestal, omgifven af Mars och Kärleken, 
då en Engel kommer ner utur skyn och kröner Bilden med en 
Lagercrants. Jag försäkrar dig, att jag rördes i mitt innersta, 
dä till slut twänne vackra Chorus, under Pukor och Trumpeter, 
af Bondefolk hlefvo sjungne. Förblifver din Vän och Bror. 

Apropos, jag hade sä när glömt, at berätta dig, det en 
half tima, efter Comediens slut, sa infant jag mig på Redouten, 
som var åfven i Comediehuset; Både Parterr och Theatern war 
dä et golf, hela huset war upfyldt med folk; alt aflopp i en 
ganska god ordning. > 

Om denne deltagare i festen var belåten med det 

hela och kände sig gripen af den ur skyn nedsväfvande 

engelens hyllning åt monarken, så gisslades tillställningen 

så mycket obarmherligare af en senare brefskrifvare : 2 

»Det förr så kallade Gemenasiska, nu mera Götheborgska 
Skadespels-Sällskapet, som för tre är sedan på den 24 Jan. 
gaf almänheten härstädes den ryktbara Venetianska Balen, hade 
ock i ar den bcrömwärdc omsorg, at genom en pa Comedic- 



1 Det skämtades något litet med de ståtliga tillrustningarne, och 
Hvad Sylt:' innehåller ett fingerad t bref från Trosa den G Jan.: >Till 
firande af en wiss Nådig Herres Födelsedag, har denne Stadens Inne- 
wånare föresatt sig at anställa en Masquerade, som skal blifwa ganska 
stor, emedan alla i gemen, och hwar och en i synnerhet slippa in för 
intet. Det berättas att Musicanterne, hwilka alla äro förnäme Lacqvejer, 
skola blifva placerade bakom spisen, pa det de dansande icke måtte 
generas för mycket af Haboerne. En stor och beqwämlig wagubod, 
tillhörig Hennes Nåd, skall ganska väl tapitseras, emedan Bädstun är 
för liten til denne Fete: skulle regnwäder infalla, det man väl icke 
will förmoda, sa dansar Masquerna med Paraplui». 

2 Stockholms-Posten 12 2 1783. Jemf. Karl Warbnrg, Göteborgska 
Operamaskerader i gamla dagar, i Göteborgs Handels-Tidning. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779-1799. 



263 



■ 



huset anstäld Masquerad-Bal, eller sä kallad Redoute, gifwa 
Göthchorgsboerne anledning at fira denna högtideliga dag.» 

> Först upfördes Aslöy, jeinte en til samme piece och dagen 
lämpad Prologue. » 

> Början med Kedonten gjordes kl. 9 om aftonen, dä en 
talrik mängd af åskådare med nationelle ansigten infnnno sig, sä 
at det nästan såg ut som ingen förklädning fallit allmänheten i 
smaken. Omsider visade sig en och annan och längre inpä 
natten et tämmeligt antal skråpukar, till större delen i karle- 
kläder, jemte ganska fa af det täcka könet, som åtminstone för 
denna gängen tycks försvurit at betjena sig af lånade ansigts- 
skönheten, och hade deras antal wisst lilifvit alt för ringa, sä fram t 
ej Comcdie-Actricerna och nägra fa andre Vestaler behagat del- 
taga i det almänna nöjet. At alting härwid skulle ordenteligen 
tilga, war sä mycket snarare at förmoda, som man förut til 
Hedouten pa Patent utfärdat åtskilliga angelägne reglor, här- 
flutne frän något, man wct ej sa noga hwad slags, lagklokt 
hufvud. En bland de sundare af dem war den: at ingen till 
läts inkomma pa Hedouten med swärd eller käpp, utom 
Generalspersoner och Wakthafvande Officeren; dock war det 
den sistnämnde obetaget at nyttja bägge delarne >. 

»Helt lustigt ätskildes sällskapet demasqueradt kl. 6 om 
morgonen, och har det wälbehag, h varmed denna Redoute af 
de förnäme blifwit ansedd, förmatt Sälskapet, at med första 
förnya dessa nöjen». 

»Hvad äter den Prologue widkommer, som förut blcf pä 
Theatern upförd, tros den, ehuru Auctor är obekant, wara til- 
wcrkad här pä orten, och säledes ej förskrifven. Witterhets- 
älskare, som i Thcatraliska Snillefoster söka, utom historiskt 
sammanhang, otvungna rimslut, rena Svenska talsätt och subli- 
mité, tillskrifva någon af truppen detta Chef d Oevres, hwaraf 
man wil lämna följande profbitar:» 1 

»Theatern föreställer Wasa Tempel, hwaruti konung Gu- 
staf Ilbs bild wisas stående pä en piedestal. I första inträdet 
wisar sig Ragnar Lodbrok, stigande i full rustning in i Templet, 
gnuggar ögonen och i ovisshet hvarthän han ur sin dvala blif- 
vit hänförd, ger sig sjelf denna erinran: 

»Här flere hundra är jag redan sofvit har — 

men ehuru han säledes tycktes wara fullsöfd, ropar han 
utan sansning: 



1 Arbetets fullständiga titel lyder: > Prologue, Pa Vär Allernådigste 
Konungs Gustaf den Illdjes Höga Födelse- Dag, Den 24 Januarii 1783. 
Upförd i Göthehorg, Af det härwarande Skadespels-Sällskapet. Musiqven 
Componcrad Af Herr B. Schindler. Götheborg. Trykt hos Lars 
Wahlström.* 

Pcrsonerne. 

Sigurd Hing, f. d. konung i Sverige. 
Eisien Belli, Sigurds Mcdregent, en Hedning. 
Hägnar Lodbrok, Sigurd Rings Son. 
En Bonde. 

Åtskillige äldre och yngre Bondefolk. 



Digitized by Google 



264 GÖTEBORGS TKATRAR. 

>Hvad är jag? Pa hvad ort? Hwad skall mitt ämne wara, 
Jag ensam har fatt sett en koja långt ifra.» 

Man vill ej förmoda at Hjelten ansåg Wasa Tempel för en 
koja. talesättet är annars twetydigt, liksom detta, som är ännu 
djupsinnigare: 

»Och träd af okänd art i konstig ordning sta — » 

Hvad träd af mera okänd art nu för tiden, än för 1000 
är sedan, kunna träffas i Sverige är ovisst, så framt ej till- 
lämpningen kunde ske pä Theater-Målningarne, som torde före- 
fallit gubben nägot besynnerliga. 

Han lyssnar emellertid til, ser sig om oeh säger: 

»Mig tycks jag bör en röst ej ovan för mitt öra — » 

Den som rätt skal första detta bör veta at det war Sigurd Ring, 
som skulle böras, men at under denna exclamation al ting war 
tyst pä Theatern och at ingen röst hördes utom Soufflenrens. 
Andtligcn inträder Sigurd Ring tillika mod Kisten Belli (förmod- 
ligen Östen Beli), hvilken Ragnar genast igenkänner: 

^ — — — — fast Hjelmen pannan döljer.» 

Mången bjelte nu för tiden _ kunde vara väl masquerad, 
och pannan vara döljd, men hvad Östen hade för kännemärken 
der, förmäler ej Historien. 

»I andra inträdet wisa sig nu desse tre forntids- Hjcltar, 
Ragnar. Sigurd och Östen. Sigurd i hastighet upwäckt ur sin 
graf, träder nu in, och har en annan märkclig utlåtelse, och 
frågar de andre. 

»ITppä hwad ort wi nu hwaraudra raka fått? 

Den som är kännare af Svenska Skaldekonsten finner lätt 
hvad elegance detta bjelpordet >fatt> tillskyndar densamma, ej 
allenast som rimslut utan mäst för fyllnad i en annars tom 
vers. Nu framträdde en Bonde i nationella drägten, som väckte 
Ragnars uppmärksamhet: 

»Men se hvem kommer der, en man i ovan drägt» 
underligt nog, huru denna drägt kunde falla ovan i Ragnars 
ögon, da den likaväl tros vara modellerad efter gamla Göthernes 
klädeart: 

Bonden häpen och stigande lilet tillbaka utbrister: 

>Hwad ser jag — — Ack! Himmel fräls mig nu! 

De faslig stälning ha och tala som Barbarer 

Kran sjelfva turkens land, och svarte som Tartarcr. > 

Detta omdöme är franskildt hade sjelfva saken och Thea- 
traliske representation. 

Bonden har visst ej orsak at hysa räddhåga för deras ställ- 
ning och utseende, sa framt ej deras fula masquer, dem de 
onödigtvis brukade, kunde väcka någon horreur; och än mindre 
beskylla dem för att tala som Barbarer, ty de voro nästan de 
endaste Acteurer, som någorlunda kunde tala rent Swenska. 
De hade dessutom med honom ett gemensamt tungomål, så att 
de rätt väl förstodo h va rand ra, derför säger Sigurd: 

>Hans tungomål mig spar at han oss blir benägen.» — 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—17*»'). 



265 



Äter et nytt Swcnskt talesätt; c!» kunde Bonden haft skäl at 
säga det Sigurd talte som en harliar. Kfter et kort samtal om 
åtskilliga märkvärdigheter och nyheter, h varm ed Ronden regu- 
lerade Hjeltarne pa denna oförmodade Levée, hvarihland ock 
den var at hans Kar, som ne k var Bonde, 

»ur wägen gick sin wäg Sjuhundra Sjutti twa» 1 

stampar han i golfvet, hvarvid des Barn och Barnaharn lata se 
sig. Dessa sjunga nu samfäldt en s. k. Chorus, eller några 
verser, som hefunnos sa mästerliga att de ausagos värda sättas 
i musik af en ypperlig virtuos. Musiken öfverträffar ock sista 
Solo uti Skeppar Rolf. 

Bonden, som emellertid har ögonen wända up at skyn, 
ropar: 

>.Iag häpnar ack! hvad sken i höjden synes blänka. 
Sa tror jag Änglar wisst nedkomma ifrån skyn.» 

Härvid nedhissas en Ängel, som hekröner bilden med en 
Lagerkrans. Detta var den wackraslc men tillika sällsammaste 
coup doeuil, hälst Ängelen var rödklädd. Det är annars en 
kinkig roll at förskapa sig i en ljusens Ängel, och hörer den 
question mer till Theologer är Commediantcr, huru Änglarne 
höra föreställas och habilleras. Hänryekt af denna syn, utropar 
Bonden : 

»Vil ock i dag förnöjd en Ängel sig besvära;» 

— helt säkert matte det varit besvär nog för Ängelen at hälla 
balauee pä et par repstumpar för att undvika magstjelpning; 
Östen betygar derföre: 

»Slikt underwärk som här jag aldrig förr sett hända». 
Äter en Chorus af några platta verser; dermed slut.» 2 



1 Detta är feltryck i tidningen, i originalet stod »ur werldcn gick 
sin wäg» 

2 Slutorden lydde: 

»Hat och afund stan till rygga, 
Se wår store Gustaf här, 
Under honom bo \vi trygga 
Ty han mild och rättvis är. 
Denna dag ma evigt vara 
Swcnska folkets fröjde-Fäst; 
Hwar och en sig icke spara, 
Sjungom med mig nu som bäst: 
Gustaf är den Himla Gafva 
Swerige denna dag har fatt, 
Latom oss dä Himlen lofva 
För den lyckan vi upnatt, 
Gustafs Ära här pa jorden, 
Afund ej fördunkla kan. 
Gustaf är värt hägn i norden 
Lefve, lefve, lefve Han!' 



Digitized by Google 



266 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Att prologen är från början till slut ett jämmerligt 
opus, kan icke nekas, men den giftiga kritiken i Stock- 
holms Posten upprörde i alla händelser författaren, hvem 
denne nu må hafva varit, och han svarade: *) 

»Hvad nit har upeldat Er min Herre, at så sorgfälligt 
granska wåra glådjebetygelser den 24 sistlidne Januari; Månne 
det härflutit af undersåtelig wördnad för wär Allernådigste ko- 
nung? Nej, då hade man helt wisst fått se något förträffligare 
på Des höga Födelsedag framfödas af Ert genie, hvars qwickhet 
Ni uti Stockholms Posten N:o 35 den 12 dennes tyckes welat 
wisa. Ni har da warit försigtig, för att icke med Ert namns 
undertecknande lika med den Philosofiske Storprataren bli all- 
mänt känd. Tvärtom! är det åter en skrifpassion som plågat 
Er, så vore Ni at beklaga om ej Danviken eller flere dylika in- 
rättningar existerade. Gif Er emellertid tillfreds, och sök genom 
någon sorts diet afkyla Er critiska blod, och om det kan bidra 
till Er plågas lindrande, sä vet at Auctor til Prologen är mera 
upriktig än lärd, har hvarken warit eller är Acteur, bekymrar 
sig intet antingen det bör wara Eisten eller Östen Helli. antingen 
nu brukliga drägter nytjades före eller efter hans tid, utan med 
ATmänheten ler at alla Edra absurda och barnsliga critiquer, i 
synnerhet som Ni utesluter dessa orden: 

»Hat och afwund står til rygga. 
Se wår Store Gustaf här! 
Under honom bo vi trygga, 
Ty han mild och rättwis är.» 

Detta sä wäl som alt det öfriga, hwilket war anstält på 
wår store Konungs höga Födelse-Dag. tolkade den innerliga un- 
dersäteliga wördnad för Konungen, som alla wältänkande hysa. 
Pläga länge nog Er critiska hjerna. skärp och slit Er penna med 
tadlandc på Masquer, Englar och flera wåra wälmenta nöjen, 
ja skrif sä, at den utsläknade Philosophiske Storprataren waknar. 
Det kan ge anledning til löje, men aldrig til widare genswar.» 

De hänsyftningar här förekomma på tidskriften Den 
Philosophiske Storprataren, synas gifva vid handen, att 
man såsom författare af kritiken misstänkte tidskriftens 
förre utgifvare Olof Westman, den afgjorde fienden till 
såväl teater som maskerader. Huru som helst härmed, 
är det tydligt att om prologens författare skulle blifva 
obehagligt berörd af kritiken öfver hans opus, var detta 
icke mindre händelsen med von Blanc, hvars sceniska 
anordningar blifvit så elakt angripna, liksom kritikern 
äfven sökt förlöjliga maskeraden, och om den olycklige 
tillfallighetspoetens svar är hållet i en någorlunda lugn 



* Stockholms Posten N:o 57 " .i 1783. 



Digitized by 



TKATKR.N VID SILLGATAN 17711 — 1 799. 



2«>7 



ehuru öfverlägsen ton, var detta alls icke händelsen med 
von Blanes genmäle, hvilket egentligen icke innehåller 
annat an grofheter. Han skrifver nemligen i Hivad Nytt'?: 

>Dcn wäl illuminerade Herr Bränwins Studiosus, «om be- 
hagat uti Stockholms Posten N:o 35 den 12 Febr. 1783 göra 
flere efter dess tanka höglärda anmärkningar öfwer Göthcborgska 
Theatern, har utan twifwel ej förrän den 24 näst lid ne Januari i 
sett andra Theatrar än der de klara Christalhäckarne af Hegal 1 
ständigt fram ström mat. och således intet underligt om inga 
andra skadespel anstått »less granlaga ögon. Den som vil rai- 
sonnera öfwer en Theater. måste först ha sett flera sa inom 
som utom Hikes Theatrar, för det andra äga wett och urskill- 
ningsgäfva. eller åtminstone det begrep som ett 8 ä 10 ars Barn, 
hwilket lätt kan finna at atskilnad nödwändigt mätte wara 
imellan Theater i en Kongl. Residens Stad, der den underhälles 
pa konungens bekostnad, och en af privata i en mindre Stad, 
ej längesedan uprättad Theater. Dä nu flere sä inhemska som 
utländska wettägande och hederlige människor gifwit Göthe- 
borgska Theatern, [ehuru nyligen inrättad^, den bästa eloge, 
så måste helt wist andra än Finkel-Bröder erfordras til ur- 
skiljare.» 

Polemiken i den viktiga frågan fortsattes i Stockholms 
Posten den 19 Mars, förmodligen af kritikens författare, 
som der vttrar: 

>Bland de stridsskrifter, som på en tid utströmmat rörande 
Theatren, har i synnerhet den, som läses i Hwad "Sytt? N:o 31 
och 32. helt owärdigt fatt komma för en uplyst Allmänhets 
ögon. Den skal wara ct swar pä en Critiquc i et Stockholms 
Papper, som jag ej fatt läsa här på landet. Auctor uphäfwer 
sig der med galla, men ingen ordning, mening eller samman- 
hang mot en af honom kallad Bränwins-Studiosus. Underligt, 
at den som taxerar en Theater. dess Acteurer och Actricer just 
derföre och med intet annat skäl blir kallad liderlig, ty så lärer 
den anförda Caracteren betyda.» 

»Min Herre har til äfwentyrs dcrigenom råkat beskylla 
den dygdigaste Medborgare för en extravagant, ty månne icke 
en sådan torde äfwen fälla mindre gynnande omdömen om den 
Theater som war i fråga, och da bör min Herre ta i akt at 
tänka med urskilning och skrifwa mindre smutsigt härnäst. 
Herrn har ock i sin wälmening brukat en den mäst wanhed- 
rande utlätelse om Rikets förnämsta ungdom, ur hwilken alla 
tidehvarfs yppersta män ha blifvit benitade. > 

»Min Herres besynnerliga slutkonst, ett missbruk af en 
sund tankekraft, säger mig at om min Herre sjelf nånsin stu- 
derat, sa har han glömt bort til och med Log i ca Naturalis; 
men som han ej har det, sa är hela dess snillefoster endast en 
upgift af en hjerna, som kan proppa minnet fullt af ord, utan 



1 Hänsyftar på de regala bränvinsbränneriema. 



Digitized by Go( 



208 



GÖTEBOROS TEATRAR. 



at weta sjclf hwad de betyda, och i det fall är min Herre ur- 
säktad. Det omdöme soin et 8 ä 10 ars barn fäller om Come- 
dier. är en alt för swag mattstock för Götheborgska Theaterns 
anseende och wärde. Hwem wet icke at barn roa sig till och 
med af de sämsta leksaker, och jag wet wist at de uphöja 
Tunnbindaren, Mjölkflickan, Rasmus Montanas, Kopparslagaren, 
Jeppe pä Berget långt öfvver Drottningen af (iolcoiula, Cora och 
Alonzo etc 

»At ej gä pä Comedien borde wara en besparingspunkt för 
flere än i allmänhet prästerna. Man wet ju at Acteurer för- 
skrifwas än fran Skräddare — än från Bundtmakare — än fran 
andra Werkstäder. och man kan med skäl twifla om dessa de- 
scrteurers skickelighet at föreställa än en Furstelig. än en Kung- 
lig person. De ha kanske aldrig sett en sådan, åtminstone ej 
genom läsning lärt känna de manicrcr en sa hög person wid et 
eller annat tilfälle brukar. > 

»Det worc derföre likfullt oförlåtligt at twifla om en Co- 
medie-Directeurs smak och insigt i det Theatraliska, ty om ock 
han wore Holländare eller Tysk, worc det emot Jus Gentium, 
hälst när han sett flere Thcatrar i Kuropa. Jag lämnar ock för 
öfrigt hällre än gärna åt en mera granskande kännare, at göra 
nödiga påminnelser, om de skulle behöfwas. Jag endast har 
nu för ändamål at påminna Hr Auctor om fred i en så delicate 
point. ty annars torde den fästning han med sä mycken ifwer 
förswarar, ansättas af flere batterier, och hwem wet om ej Ca- 
pitulation worc fördelaktigare nu än framdeles. i 

Striden afslutas af von Blanc i Hvad Nijtt? den 21 
Mars: 

>Den sjelfkloke Philosopb.cn, som uti bladet Göthcborgs 
Allehanda n:o 20 behagar afdöma en sak utan at veta upphof 
eller bcskalTenheten af densamma, utan sjclf tillstår sig icke 
läsit hvad han dömer öfver, torde icke ta illa följande korta 
anmärkning. Kn Garrick, Vreoette, Monvel, Hrizanl, Mogazon, 
Schröclcr och flere dylika hafva h varken varit bundtmakare, 
skräddare, skomakare eller studenter, men icke dess mindre 
vida bekanta såsom store män, de der rikeligen af högre och 
lägre urskilluingsägande blifvit belöntc. Hwarföre kunna icke 
äfwen i wårt land finnas sådane, som hwarken haft informator 
eller sjelfve warit detsamma. likwäl af naturen wara begafwade 
med sa qwicka genier, at mången som warit vid Aeademier och 
studerat logica natiu-alis. måste för dem ge wika. Kftcr den 
underrättelse jag äger, är directeuren för härwarande Theatern 
hwarken holländare eller tysk, men en fransos, och som j«ag 
tror aldrig låtit sig förskräcka hwarken af fästningar eller bat- 
terier, utan alltid sjclf föreskrifwit capitulation eller fredswil- 
koren. sa directe som indircete, latandes icke dess mindre hwar 
menniska passera för den hon är, och da blir min Herre äfwen 
den han är. * 

Emellertid ansåg von Blanc nödigt att särskildt för- 
svara de angripna maskeraderna samt att pä samma 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



269 



gång vidtaga åtgärder för att göra dem till verkliga så- 
dana och ej låta dem öfvergå till vanliga baler. Han 
kungjorde sålunda: 

»Som det pä alla orter i Europa är hrukcligt \vi<l denna 
tiden på aret at gifwa Rcdouter. hwilka oek redan wunnit det 
största bifall i wår Kongl. Hesidenee-Stad Stockholm: til detta ända- 
mål har jag sa inrättat, at denna Stadens Respective Allmänhet 
kan profitera utaf samma nöje, och tillika gifva tilkänna, at 
wid nästa Hedoutc ingen onuisqtterad Person insläppes på Dans 
salen, at de masquerade må blifwa ostörde. Skulle någon önska 
emot betalning wackra Ital. masquer. sä finnes de äfwen hos 
mig. Johan ron Blanc? 

Recetter gåfvos den 20 Dec. och 8 April för truppen, 
deraf den förra var »af Directeuren anslagen samtelige 
Trouppen til delning såsom julklapp , och vid den senare 
gjorde man sig *det glada hopp, at, om Trouppen på 
något sätt förut kunnat vara Höge- och Resp. denna Sta- 
dens Innevånare til nöjes, få wid detta tiltalle äfwen röna 
deras ynnest, försäkrandes deremot at på möjeligasle sätt 
med al fermité utföra til wördade Spectateurers behag de 
Skådespel, som framdeles här å Theatem komma at up- 
föras». Denna vädjan åtföljdes af von af ett versifieradt 
upprop : 

•Ty wäntar man at gladt få se 
Hur alla Loger fulla blifwa, 
Af Gynnarinnor, Gynnare 
Som ädelt öm upmuntran gifwa: 
Då skal uti Tacksamme bröst 
Heständigt sådan godhet gömmas. 
En skyldig wördnadspligt ej glömmas 
Til Tidens sensta War och Höst.» 

Waltman erhöll särskild recott den 10 December. 

Von Blanc hade ämnat mod sin trupp lemna staden 
Lördagen den 24 Maj, men deraf blef intet, emedan han 
fått en ny rättegång på halsen och förbjöds resa. För- 
hållandet var helt enkelt, att han försummat rensopa 
rännsten och gata utanför komedihuset, hvilket ju i och 
för sig var en obetydlig sak, som likväl tog ansenliga 
proportioner genom det bemötande von Blanc gaf de 
tvenne stadsbetjenter, hvilka öfvorskulten Anders Linder- 
berg sändt för att kalla honom inför magistraten att här- 
för stå till ansvar, i det han dervld utfarit i grofva smä- 
dclser mot borgmästaren. 

Komedidirektören tog i sitt genmäle pä stämningen 
munnen full och förklarade, att öfvorskulten 



270 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



»kitsligt lupit åstad utan att inhemta ordres af sin" förman 
Hofrättskommissaricn och Stadsfiskalcn, ädel och högaktad Herr 
Habor Gillerstedt, hvilkcn såsom kännare nog vetat sina skyl- 
digheter och afvist en så oduglig person att i sitt emhete in- 
grepp göra; hvarföre jag ock som med Kongl. Maj:ts privile- 
gium försedd, räknar för en vanheder, möta en utom alla de 
egenskaper en actor egnar, stadd person, ty sådan känner jag 
Linderherg, och äfven pa samma gang mot honom mig allt 
svaromål undandrager. Dock på det jag för Lindcrbergs grofva 
angifvelse ma ernå laglig satisfaction, anhåller jag vördsammast 
att Linderherg rättvist må åläggas sjelf genast till protocollet 
uppgifva den Borgmästares namn och hemvist, som han påstått 
jag missfirmat, pä det jag sedan i rätter ordning må emot ho- 
nom min talan ställa, efter som dess galla förtjenar.» 

Derjemte ansåg han icke Kämnersrätten behörig att 
upptaga målet, då han vore stämd för att hafva i de 
»ohyggligaste ordatermer missfirmat en andelig vederlike» 
(borgmästaren !). 

För att jäfva de båda stadsbetjenterna hade dessutom 
von Blanc låtit stämma dem, enligt följande skrifvelse: 

»Till stadens högt ärade Kämnersrätt. 

Anhålles ödmjukligen om laga kallelse och stämning å 
stadsbetjenterna Forssman och Hellström för det de liera gånger 
under fylleri och svordom mig besökt, hvilket äfven skedde den 
l:ste innevarande månad, da i sä kallade embetsärenden de 
skola stadde varit, hvarför påstås laga plikt och ansvar, samt 
öppen talan i allt livad målet rörer. Ifall af uppsåtligt nekande 
åberopas vittnen. 

C.ötheborg d. 5 Maj 1783. 




Domstolen förklarade sig emellertid behörig, och när 
målet äter förekom,' hade von Blanc med sig såsom vitt- 
nen konsertmästaren Benedivt Schimiler och mälaregesällen 
Johan Wessbery, hvilka Linderberg dock ville jäfva, eme- 
dan båda skulle vara i den förres tjenst, då Schindler 



Digitized by Google 



TKATKHN VID SILLGATAN 1779—1799. 



271 



»anför musiken vid Comocdierna och derför har betal- 
ning», och Wesshcrg är af von Blanc antagen till teater- 
målare och således i verklig tjenst, åtnjutande kost och 
lön. Detta bestred von Blanc, så till vida att Schindler, 
»ehuru han ofta spisar» hos honom, likväl icke hade någon 
annan ställning än de öfrige musikanterna och linge betaldt 
för h varje gång han biträdde i orkestern. Wessberg åter 
hade efter sin hitkomst från Stockholm visserligen en tid 
varit gesäll hos målaremästare Norman i Göteborg, men 
derefler verkligen kommit i von Blancs tjenst såsom tea- 
termålare, hvarför äfven rätten förklarade honom jäfvig. För 
resten hade icke Schindler något af betydelse att omvittna. 

Så mycket värre för Blanc voro de berättelser, som 
afgåfvos af de båda sladsbetjenterna, h vilka intygade, att 
när de framfört sitt ärende han svarat: »Jag vill, salva 
venia, s . . . . i gata och rännsten och alltsammans, jag 
har ej med det att göra; helsa borgmästaren, att han kan 
— och så tillade von Blanc något för borgmästaren min- 
dre inbjudande. 

Von Blanc aflemnade nu en längre skrifvelse, deri 
han förklarar, att protokollet för den hittills förda ran- 
sakningen vore felaktigt, hvarjemte han ville jäfva rättens 
notarie, Severin Falkman. Äfven anmälde han, att han 
nästa Lördag ämade med sin komeditrupp resa ur staden, 
hvarför han dertill äskade rättens tillstånd, med löfte att 
återkomma hit om 14 dagar, men detta vägrades, emedan 
von Blanc borde personligen svara i ett brottmål som 
detta. Den senare anhöll derpå att i protokollet måtte 
antecknas att, om hans resa på något sätt genom Linder- 
bergs åtal blefve hindrad, yrkade han ersättning efter 00 rdr 
specie, hvartill underhållet af truppen uppginge, och slut- 
ligen utfor han inot denne »executionsbctjent, som har 
behagat nämna sig för embetsman», samt antydde, att 
denne »på torg, gator till och med rännstenar, samt äfven 
hos det kärleksfulla könet, är den habilaste actor, som 
lärer vara den ifdla domstolen bekant». 

Utgången blef temligen tråkig för von Blanc, i det 
rätten dömde honom till 50 daler smt böter till treskiftes 
samt att göra kommerserådet och politiborgmästaren 
Daniel Pettersson och magistraten offentlig afbön; derjemle 
dömdes han för missfirmande af åklagaren inför rätta 
bota 20 daler smt, konungens ensak, samt, för det han 
utan anledning anfallit rättens notarie Falkman, bota 20 



272 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



daler smt, och slutligen, emedan han genom stämning 
på de mot honom åberopade vittnena, beskyllt dem för 
fylleri och svordom, utan att kunna leda detta i bevis, 
bota 3 daler smt, eller tillsammans 93 daler smt, mot- 
svarande 31 rdr speeie. 1 



Mot slutet af sejouren hade von Blanc haft en, 
förmodligen ganska besvärlig, medtätlare om publikens 
ynnest i 

Pinsart de la Cour, 22 /*— V* 1783, 

anförare för de så kallade Små Fransyska Comedianter , 
en liten trupp af barn, som nu anländt till Sverige. Spel- 
listan hade, så vidt tidningsannonser gifva vid handen, 
följande utseende: 

1783 Gifwes Resp. Allmänheten tillkänna at den lilla fran- 



syska Comedie Trouppen, under Direction af Hr. Pin- 
sart De la Cour, som reser härigenom till Stockholm, 
tänker här göra några Presentationer, hwarmed början 
sker nästkommande Tisdag eller d. 22 April, och blir 
upfördt L'Oracle, Comedie i en öpning af hr S:t Fois. 
Hwaruppå följer La Servante Maitresse, Opera Bouffon 
i 2: ne öpningar, musiquen af Hr Pergolesi. 



> Fred. ^ji. La Féte d'Amour, comedie blandad med sång af m.me 
Fa vart, hwarefter La Clochette, Opera Bouffon 1 act. 
musiquen af Duny. 

* Sönd. 27 /4. De 2:ne Billetterne, comedie 1 act, hvarefter Böhmiskan, 
opera Bouffon 2 acter. 

Tisd. ®4 Pygmalion, melodram af ,J. .1. Rousseau, musiquen 
af Hr Coignct, hvarefter Les Petites Chanteuses, co- 
medie blandad med sång pa Tyska, Danska. Fransyska 



1 Kumnersrättcns dombok i brottmål 1 783 "i.V 9 js. 1S /S. 2°/5 och 
23 5. Von Blanc anmälde missnöje och företedde sedermera den ,4 ,il 
Göta Hofrätts utslag den 7 n. hvilket stadfästadc Kämners- 
rättens dom, och i anledning hvaraf von Blanc begärde mot lösen utfå 
samtliga protokollerna i målet, för att hos Kongl. Maj:t fullfölja sina 
besvär. 




Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 278 



och Italienska, musiqucn af de bästa Auctnrer. Allra- 
sist följer för andra gängen) La Servanle Maitresse. 
Början sker precis kl. 
1783 Fred. 2 /5. La Belle et La Bete, comedie 2 acter af M:me de 
Genlis, hvarcfter Du Devin de Village, Poéme, musi- 
qucn af .1. .1. Housseau. 
Sönd. 4 /5 för sista gängen Bastien et Basttenne, opera comique 
af M:me Favart, samt (för andra gängen) La Clochette. 

Denna repcrtoir är ganska intressant, såväl emedan 
alla deri upptagne stycken nu gåfvos för första gången 
här i staden, utom »La belle et la bete», som under titel 
»Det älskade missfostret spelats af von Blanc den 1 
Mars 1782, som äfven derför att några af dessa pjeser 
blefvo sannskyldiga favoriter hos allmänheten i Göteborg. 
De hade dock redan spelats i Stockholm; »L'Oracle» hade 
sålunda under titel >Oraclet > eller »Gudasvaret» gifvits 
1748 i Ichsells öfversättning, »Le servante maitresse» så- 
som »Pigan husbondefru» 1781 och »La Bohémienne> 
eller »Böhmiskan» 1780. Deremot uppfördes »La Clo- 
chette», »Klockan», först 1780 i Stockholm, då öfversatt 
af Björn. 

Från Göteborg begaf sig Pinsart de la Cour till huf- 
vudstaden, der han under Maj och Juni gaf föreställningar 
på Bollhuset. 

Det vill nästan synas som representationerna i Göte- 
borg gifvits på teatern. Anledningen till denna förmodan 
är dels den, att man icke känner att Pinsart de la Cour 
spelat på annat ställe, och dels att von Blancs egna 
spektakler voro, så vidt man känner dem af annonserna, 
helt och hållet inställda mellan den 8 April och den 6 Maj, 
eller under just den tid den franske direktören uppträdde. 




Digitized by Go 



Skådespelet resa Itekapet i Göteborg 
(under direktion af Johan von Blanc) 8 /s 1783— M /s 1784. 



Spellista. 1 

1783 Sönd. 3 /8 I tidningen Hwad Nytt V Hwad Nytt? för den */8 lä- 
ses: Nästkommande Söndag d. 3 Aug. öpnas Theatren 
åter här i Staden, och upföres under Hr von Blancs 
Direction af det härvarande Skådespels-Sällskapet 
Servante Maitresse eller Pigan Husbonde-Fru, opera 
comique i en öpn. öfwers. ifrån Fransyskan, med mu- 
siquens bibehållande. Förut upföres Borgare-Scholan, 
com. 3 a. öfwers. från Fransyskan. Dessa bägge Pie- 
cer äro aldrig här förut upförde, samt upfylde med 
comique och löjcliga infall. Theatren blir i dag De- 
corerad med nya och rätt wackra Decorationer. 

> Fred. 8 /8 f. 2 ggn Servante Maitresse och f. 2 ggn Borgare- 

Scholan. 

> Tisd. 12 /3 Den bedragne iAindl-Junkaren, lusts. 3 öpn. öfvers. 

från Fransyskan efter Hr Moliérs Pourceauniac, hwar- 
efter Diderich Menchenskräck eller Den Listige Hetjen- 
tetu lusts. 1 öpn. af Baron Holbcrg. 

> Fred. J 5/8 Kopparslagaren, op. com. 2 a. Förut upföres Den be- 

dragne Doctorn, lusts. 1 öpn. 
» Sönd. 17/8 Hexeri eller Hl in dt Allarm, lusts. 5 öpn. samt Alla 
Menniskors Wän, com. 1 a. 
Tisd. »»/a Til underdånig hågkomst af 19 Aug. 1772 warder 
Resp. Allmänheten kungjort at i dag blir Redoute i 
det härvarande Comcdiehuset. Averteras at fina Ita- 
lienska (laracters- och Domino-Masquer kunna hos Hr 
Directeuren von Blanc ärhallas. Kntréen betalas med 
24 skill. och början sker kl. 10. 



1 Kfter annonser i llnmd Xgtt:', Götbeborgska Xghetcr och Göthe- 
borgs Allehanda. 



Digitized by Google 



TEATKHN VID SILLGATAN 1779—1799. 275 

1783 Tisd. ^'8 Susanna uti Babylon, drama 5 a. och finnes på bok- 
tryckeriet samt wid ingången for 5 skill. Specie. 
Hwarcfter Heinyiften eller De oförmodade Giftermålen, 
lusts. 1 öpn. Recett för Mamsell Råberg. 

» Fred. Ä /8 Les Facheux eller De förtretlige, com. 3 a. från Fran- 
syskan, samt Tunnbindaren, op. com. 1 a. 

» Sönd. sl /8 Den inbillade Sjuka, com. 3 a., Med tilhörande Doc- 
tors Promotion skrifwen af Hr Molliére, öfwers. från 
Fransyskan; en mycket comique och löjelig Piece. 

» » 7 /9 Det ångrade Giftermålet, Com. 3 a. samt f. 3 ggn Ser- 

oante Maitresse. 

> Tisd. 9 '9 Le Pére de Famille eller Den ömma Fadern, com. 5 öpn. 

De Resp. Herrska per som för i år åstunda be- 
hålla sina Loger i Comediehuset. behagade derom låta 
tillsäga, emedan Abonancen på ett hälft år tar sin 
början d. 19 Scpt. eller Fredag 8 dagar til. 

» Fred. 12 /9 Im Bohemienne eller Xigenerna, opera Houffon 2 a. 

öfwers. fran Fransyskan med bibehållande af Pergo- 
lesis musique. Först Den Tacksamma Sonen lusts. 
1 öpn. 

» Tisd. 1Ä /9 Deserleuren eller Den Barnsliga Kärlekens Prof och 
Belöning, com. 3 a. öfwers. Denna Piece, som år en 
werklig passerad händelse i Österrike, och här förut 
aldrig upförd. är ganska wacker och har på alla orter 
den blifvit representerad wunnit allmänt det bifall, 
anseende til den wackra blandning af ömma i 
med det nöjsamma, hwaraf Piccen är upfyld. Hwar- 
efter, pä flere förnämas begäran, f. 4 ggn Seroante 
Maitresse. Och som Hr Directeurcn behagat lemna 
inkomsten af dessa Pieser til enskildt räkning för 
Acteuren Wernström, smickrar han sig i ödmjukhet 
om Resp. Herrskapers och Höga Gynnares wälwilja, 
då han äfweu skal bemöda sig så wäl wid detta till- 
fälle som framdeles, att efter yttersta förmåga förnöja 
Resp. Åskådare. 

» Fred. 19 /9 på flere förnämas begäran f. 2 ggn La Bohemienne. 
Förut upföres Fördommen, lusts. 3 öpn. 

t Sönd. 21 /9 f. 2 ggn Den inbillade Sjuke, samt De bägge Jägarne 
och Mjölkflickan. (Dircctenrens logie är flyttadt til 
Nya Huset pä Sillgatan, bredwid Comödiehuset. 

> Tisd. Ä /9 på flere Förnämas begäran: Den Ädelmodige Arfwin- 

gen, lusts. 1 öpn.. samt f. 2 ggn Kopparslagaren. 
» Fred. 26 /9 f. 2. ggn Den bedragne I. and t j linkaren samt Boussa- 
ronnerna eller Det skal någon orsak ha, Proverbe 
dramatique 1 öpn. 

> Sönd. * 88 /9 f. 3 ggn Fm Bohemienne. Förut upföres Pantsatte 

Bondedrängen, lusts. 3 öpn. 
» Tisd. w /9 Le Cadi dupé eller Den bedragne Domaren, op. com. 

1 öpn. från Fransyskan; med inusiquens bibehållande. 
Denna Piece är här förut aldrig upförd, och är gan- 
ska Comique. Förut gifwes Det stora Batteriet af 
100:de Canoner, lusts. 1 öpn. 



Digitized by Google 



276 GÖTEBORGS TEATKAR. 

1783 Fred. 8 fi0 Den Förstälda Agnes eller Landi-Poelen, com. 3 öpn. 

frän Fransyskan, samt Sia f handlaren i Smyrna, 
lusts. 1 a. 

» Tisd. 7 /io pä flere Förnämas begäran: f. 3 ggn Borgare- Scholan 
samt f. 2 ggn Tunnebindaren. 

k » 21 fi0 Annette och Lubin, opera com. 1 a. Först blir up- 
fördt Det Älskade Missfostret, skäd. 2 öpn. 

v Fred. 24 /i0 på flere Förnämas begäran: f. 2 ggn Le Cadi dupé. 

Först gifwes f. 2 ggn Hemgiften eller De oförmodeliga 
Giftermålen. 

» Tisd. Mareschal Ferront eller Hofslagaren, op. com. 2 a. 

Förut De Tre Cavaljerer, lusts. 1 öpn. 

> Fred. 81 /io Zayra, sorgespel 5 öpn. samt Klädskåpet eller De 

försonte Rivaler, lusts. 1 öpn. 

i Sönd. 2 /n De bägge Systrarna, lusts. 1 öpn.; en ganska waeker 
Piece, nyligen öfwers. från Fransyskan, samt Jep/te 
pä Berget eller Den förwandlade Bonden, com. 5 öpn. 
Comedien börjar hädanefter kl. 5. 

» Månd. s ll Til underd. firande af H. K. Höghet Kronprinsens 
Födelsedag Lördagen den 1 n, blifwer i dag Theatern 
öpnad til en ordentelig Redoute. Johan von Hlanc. 

> Fred. 7 /u Den tråtsjuke Doctorn, com. 3 öpn.. samt f. 3 ggn 

Le (ladi dupé. 

» Tisd. n \n Martin och Gripan eller De bägge Girige, op. com. 2 
a. samt Hofmästarinnan, lusts. 1 öpn. 

> Fred. De ädla Passionerna, lusts. 2 öpn., samt f. 5 ggn 

Seroanle Maitresse. 

> Tisd. J8 ,n Inbillade Adelskapet, com. öpn. fri öfwers. Denna 

Piece är här aldrig förut upförd. och är en bland 
de mäst Comique som blifwit presenterad här på 
Theatern. 

» Fred. 21 /n f. 3 ggn Kopparslagaren samt Den bedragne Hollen- 
daren, lusts. 1 öpn. 

» Tisd. Romeo och Julia, sorgspel ä öpn. hwarefter följer 

det roliga efterspelet Cavailleren å la Mode eller Sa- 
tans fa?on. 

* Fred. 28/n De olika Wännerna, com. 2 a. öfwers. från Engelskan. 
Hwarefter f. 3 ggn Tunnebindaren. 

■> 1 5 jH Bruden i Sorgen, sorgespel i ."> öpn. skrifven på Fran- 
syska af Congreve, fri öfwers. Denna Piece år gan- 
ska waeker i anseende till inwicklingen, och wisar 
kärleken och swartsjukan i sin högsta grad, bägge de 
häftigaste passioner, som regera Människo-Slägtet ; 
dock öfwerwinner till slut den uppriktiga kärleken 
alla hinder, och ärnar en lyckelig utgång. Derefter 
Solen lyser för hela Werlden, proverbc dramatiquc 
1 öpir 

Äfwen gifwes Hesp. Allmänheten tillkänna, att 
nästk. weeka hlifwa Comediedagarne förändrade ifråu 
Tisdag till 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779— 17951. 



277 



1783 Mänd. 8 /l2 da pa flcre förnäma Herrskapers begäran upföres 

Barbern i Sevilla eller Den Fruktlösa Waksamheten, 
com. 4 öpn. (I anledning bäraf tillkännager koncert- 
mästarc La Hav att Acadcmie de Musiquo hädan- 
efter flyttas till *Tisdag.) 

> Onsd. 10 ,12 pa flcre Herrskapers begäran: f. 2 gängen De tna 

olika Wännerna samt för 4 ggn La Itohemienne. 
sedan den blifwit förbättrad mot förr. 

Fred. ,2 ,12 2 ggn Romeo och Julia samt Don Micco och Lesbina, 
intermed i 1 öpn. blandad med sang. Hecett för M:lle 
Pettersson. 

? Mänd. 15 12 Konung Gustaf Adolfs Jagt. 

* Tisd. ,6 /ii f. 2 ggn Annette och Lnbin samt La Clochette eller 

Klockan, op. com. 1 öpn. 

> Fred. lö /i2 f. 2 ggn Rarheren i Senilla samt f. 3 ggn Hemgiften. 

Hecett för truppen såsom julklapp. 

* Månd. 89 ,12 f. 2 ggn George Dandin eller Det ångrade Giftermålet, 

lusts. 3 a., samt f 2 ggn La CJochennei '!) Det nyli- 
gen hit til Staden anlända Kongl. Privilegierade 
Spanska Luftspringa re- och Lindansaresällskapet skal 
med första wisa sin skicklighet pa Theatern. 

1784 Fred. 9 /i Rlindbocken, lusts. 1 öpn. samt för 5 ggn La Rohe- 

mienne. 

» Tisd. 13 l för (i ggn Seroanle Maitresse: förut Den oförmodade 
återkomsten, lusts. 1 öpn. 

* Fred. ,6 /i Qieoconda eller Den sin mördade Mans död med sit 

eget lif hämnande Qwinna, orig. sorgespel 3 öpn. 
öfwers. frän Fransyskan Sedan jag warit sa lycklig 
med härvarande Theaterns inrättning förwärfwa mig 
den wördade Allmänhetens bifall och gunst, animeras 
jag (lerigenom, och min skyldiga tacksamhet påbju- 
der mig, med dess continuation och förbättring i alla 
mal som äro möjliga wara det Resp. Publicum til 
nöjes, och skal i dag. som jag hoppas, ådraga mig 
med denna Piece det samma bifall, som den öma och 
tänkande delen af Spectatcurerna altid wisat wid så- 
dana Piecer, som wisa hwud rätt kärlek och skyldig- 
het forma. Dercfter följer Den bedragna Énkan, 
lusts. 1 öpn. 

Tisd. på flercs begäran f. 3 ggn Rarbern i Sevilla samt f. 2 

ggn Slafhandlaren i Smyrna. 

Fred. 23 /i f. 2 ggn Den tacksamme Sonen samt f. 3 ggn Annette 
och Lubin. 

i Mand. ^/l til firande af War allemad. Konungs Höga Födelse- 
dag (Lördagen den 2i li) upföres En til wär ort och 
ämnet lämpad I*rologue, hwarefter följer Belägringen 
för D'Aubigny, skad. 5 öpn., öfwcrs. från Fransyskan. 

» Tisd. 3 2 på fleres begäran f. 2 ggn Prologuen samt f. 2 ggn 
// Aubigngs belägring. Dessa Piecer blifwa med för- 
bättring presenterade, som sistlidne Tisdag (!) ej rätt 
Kxequerades för myckenheten af folk pa Theatern. 



Digitized by Google 



278 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



1784 Fred. 6 /« Det Galanta Bedrägeriet, lusts. 1 öpn från Fransy- 
skan. Denna comedie, här aldrig uppförd, är en 
naturlig händelse, samt en bland de comiquastc 
och löjeligastc Piecer, som någonsin pa Theater kan 
upföras. Derefter f. 6 ggn La Bohemienne. 

» Tisd. 10 /2 De twenne olika Bröderna eller Den genom sina laster 
förbättrade Sonen, lusts 5 a. af Hr Voltair, från Fran- 
syskan, hwarefter f. 2 ggn De bägge Jägarne och 
Mjölkflickan. 

* Fred. l8 /2 Eugenie eller Den förolämpade Dygden, skåd. 5 a., 

hwarefter f. 2 ggn Klädskåpet. 

» Tisd. 17 /2 Den Ädelmodige Fursten och Pågen, skåd. 1 a., öfwers. 

från Fransyskan. En mycket wacker och utsökt 
Piccc, som här aldrig förut hlifwit upförd. Förut, på 
fleres begäran, f. 4 ggn Barbern i Sevilla. Början 
sker kl. 6. 

» Fred. *°/2 Yielgeschrey eller Den sysselsatte Dagdrifivaren, com. 

3 a. Hwarefter kommer den allmänt berömde Eqvili- 
bristen Hr Spinacouta. 

» Månd. f. 3 ggn George Dandin. Hwarefter Spinacouta wisar 

sina konster. 

» Tisd. **/2 öpnas Theateru til Redoute för siste gången i år. 

> Fred. 27 /2 Alzira eller Amerikanerne, sorgspel 5 öpn., hwarefter 

Spinacouta wisar sin skickelighet uti Comique Dans 
på Linan, och kommer han för första gängen att 
springa igenom et Tunneband pä Linan utan Balan- 
cer-Stång. hwilket här i Staden förut aldrig blifwit 
wisat. Och balancerar med Bord och Stol utan bräde, 
samt dansar tillika med träskor så långt tills de 
springa sönder. 

» Sönd. Juliana von Lindorach, skådespel 5 öpn. hwarefter 

Spinacouta uppträder pä linan. 

> Tisd. ^3 f. 2 ggn Den ädelmodige Fursten och Pågen, skåd. 1 

öpn. hwarefter On fait ce qu'on peut, et non pas ce 
qu'on Veut, franskt orig Proveriie. Til slut kommer 
Hr Spinacouta at wisa sina konster. 

> Fred. 5 /3 f. 7 ggn Servante Maitresse. Förut upföres Ångelske 

Kaparen, lusts. 1 öpn. Slutligen wisar Spinacouta 
lindansning. 

» Tisd. 9 /s f. 5 ggn Barbern i Sevilla, hwarefter Spinacouta wi- 
sar luftspringning. 

» 16 |3 pa fleres begäran Turlyffe eller Den Skenhelige, com. 

5 a. af Hr Molier, hwarefter Spinacouta wisar luft- 
springning. 

* Fred. 19 3 f. 2 ggn Den förstälda Agnes. Före Piecen dansar 

Spinacouta comique dans pä styfwa Linan. Til slut 
går han fram och tillbaka pa en Lina, som är spänd 
ifrån ändan af Thcatern till Galleriet, hwilket är ett 
ibland hans wackrastc konststycken. 
» Månd. »/a Det heter i Hwad Nytt? 19 /3: * För mellankomne hin- 
der blir Comcdic om Mandag i stället för Tisdag», 
utan angifvande af program. 



Digitized by Google 



TEATEItN VID SILLGATAN 1779-1799. 279 



1784 Sönd. ^/s I anseende til nu warande starka winter och swära 
tid, som trycker sa mänga af denna Stadens Innewånarc, 
har jag beslutat att upföra (f. 2 ggn) Alzira eller 
Americanerne, hwarefter Hr Spinacouta dansar på 
styfwa linan, och leinnas inkomsten til de fattige 
och nödstälda. Joh. v. Blanc. 

> Tisd. *>3 f. 3 ggn Den Bedragne Landt-J linkaren ; förut wisar 

Spinacouta luftspringning. Recett för Spinacoula. 

» Fred. i 'i Den seende Blinde eller Den kloke Ostindiefararen, 
lusts. 1 öpn. fran Fransyskan. Denna Piece är myc- 
ket intrigisk och löjclig, samt här förut aldrig upförd. 
Derefter pa flcres begäran Kärlek gör Narrar, lusts. 1 
a. Kfterat kommer de nyligen hit til Staden ankomne 
Italienske Virtuoser, som Directeur Blanc engagerat 
til Resp. Allmänhetens mera nöje och upmuntran, at 
för första gängen lata höra sig hur pa Theatern. 
Slutligen dansar Spinacouta pä styfwa linan, derihland 
med en gosse pä ryggen. 

i > lö /4 La Colonie eller Nybygget, op. com. 2 a., öfwers. från 
Fransyskan med bibehållande af Zachinä musiquen. 
Denna Piece. som i dag för första gängen blir presen- 
terad, har bäde i Paris samt flcre andra orter den 
blifwit upförd, wunnit Allmänhetens största bifall och 
ansedd som et Mästerstycke bland operetter; hade 
Musique och text hedrar sin Författares snille uti 
sammansättningen, der det glättiga är sä väl blan- 
dadt med det alfwarsamma. 

> Tisd. ao /4 f. 2 ggn Le /Vre de Famille, hwarefter Spinacouta 

dansar pä lina och spelar solo derunder på violin 
m. m. 

> Fred. 28 f4 pa fleres begäran: f. 2 ggn l.a Colonie; dereftcr Spi- 

nacoutas konster. 

» Sönd. fö /4 f. 4 ggn Kopparslagaren ; dereftcr Spinacoutas lindans- 
ning. Recett för hela truppen. 

> Tisd. * 7 /4 Surbrunns- Resan, com. 2 a. af baron Hollbcrg, hwar- 

efter f. 4 ggn Tunnbindaren; slutligen lindansning af 
Spinacouta. 

> Fred. 30 /4 Utseendet Bedrägeligit eller Den Kärleksrike Man, com. 

5 a., öfwers. från Fransyskan (annonceras i Götheb. 
Allehanda: 1'ltvärtes Sken Bedrager eller Den kärleks- 
rike äkta Mannen). Denna Piece. aldrig hår förut 
upförd, är en af de artigaste man kan frambringa 
— pa Thcater. emedan Moralen år så wäl blandad med 
det Comiqua. Derefter lindansning af Spinacouta. 

» Tisd. 4 /s f. 2 ggn Pantsatte Bonddrängen ; derefter en Pantomim 
kallad Arlequin, sin Herres Rival, 1 öpn. af Hr Nico- 
Iet Par i ser Thea ter. 

» Fred. 7 /5 f. 4 ggn Le Cadi Dupé samt f. 4 ggn Annette och 
Lubin. 

> Tisd. 11 * 5 f. 2 ggn Tartyffc, hwarefter Spinacouta dansar för 

första gängen en Venetiansk Dans samt gör det stora 
Bandsprånget, och gar äfwen upp och ned til Par- 
terren på Linan. 



i 



Digitized by Go 



280 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



1784 Fred. J4 ,'5 Konung Gustaf Adolphs Jagl, com. 3 a. blandad med 
sang. Hwareftcr lilla Mamsell Sundberg, ett barn om 
8 ar, dansar en Engelsk Dans på styfwa Linan efter 
Musiquc. Hr Spinaeouta har haft all möda ospard 
at Informera henne, at så mycket mer bidraga til 
Resp. Fuhlici Contentcment. Til slut dansar Hr 
Spinacoulfi. 

I anseende til Madame Söderbergs sjuklighet kan 
ej den förut annoncerade Piecen blifwa i dag upförd. 

> Tisd. W/s f. 3 ggn La Clochette samt förut f. 2 ggn Den Seende 

Blinde. Kfterät dansa Spinaeouta och lilla Mamsell 
Sundberg på styfwa Linan, med förbättring. 

> * pa fleres begäran: Den Frun, som intet känner sin 

Man, lusts. 2 öpn. samt f. 4 ggn Den Bedragne ImiuU- 
Junkaren; derefter Spinaeouta lindansning. 



Det ar förut omtaladt, att komedihuset sommaren 

1782 gjordes »herrligare och beqvämare» samt blef in- , 
rättadt med 3: ne Etager»; men det synes delvis som det 
hela icke blef så snart fullt färdigt. Detta var deremot 
händelsen vid början af innevarande speltcrmin, och vi 
kunna nu återkomma till detta ämne, så mycket hellre 
som man från denna tid har en ganska noggrann beskrif- 
ning pä teatersalongen. I Hivad Nytt? för den 15 Aug. 

1783 linnes nemligen intaget ett bref från Göteborg »till 
en Wän på Landet» af följande innehåll: 

*-I'a din begäran at fa weta nuwarande inrättningen af wår 
Theater, wil jag meddela et och annat ehuru ofullständigt och 
kort, dock ingenting mindre än öfwerdrifwet. Wår Theater är 
nu ater a nyo blifwcn öpnad til härwarande Inwånarcs märke- 
ligaste glädje och fägnad. Den har. undantagande de wauliga 
prydnader, ärhallit åtskilliga nya, dem jag får äran at nämna: 
Utom sjelfva Hufwudstaden, säte för all god smak och präktig- 
het, tror jag näppeligen at uti Swerigcs Rike wackrarc och be- 
qwämligare Comediehus skal existera än här. Comcdichuset är 
af 3:ne waningars höjd, beläget i Norra Stadens del eller på de 
s. k. afbrända Tomter, figurerar just icke mycket i anseende til 
det yttre, men är desto wackrarc inuti. Den nya stenbyggnin- 
gen Directeur des Spectacles låtit der bredwid upföra i förening 
ined ofwanuämda hus. til waningsrum för sig och en del af 
Sälskapct, bidrager icke litet til anseende och prydnad, åtmin- 
stone pa den gatan. 

Inuti presenterar det sig som en Amphiteater, med 3:ne 
rader af Loger, den ena byggd öfwer den andra, nemligen Pre- 
miére. Second och Troisieme eller Galleriet, alla snygt och pro- 
pert målade hwar efter sin ordning. Nedersta place är Parterre, 
ogement liten och träng til mycken olägenhet för Spectateurerna, 
jemte det at den är lag. 

Theatern deremot är stor, de nya Decorationerna, dertil 
swarandc, hafwa wuunit all den lustre man will ästunda. 2:ne 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



281 



nya och dyrbara Christall Ljuskronor wäntas med det första, 
hw ilka skola sitta frammanför stora Hideaun. och som icke litet 
lära bidraga till eclaireringen, emedlertid med de nu %vu runde 
glas Ljuskronor, utom Lampor m. m.. sä at när itändningen är 
börjad, uplyses det oändligen mycket präktigt. Uti Fond och 
Thea ter finnes ingen Ljuskrona, behöfwes ock inte. I'a stora 
Hideaun stär en sinnebild målad, föreställande Apollo med dess 
Lyra, hwarunder, utom andra atributer. på en bandrole läsas 
följande ord: (lasliyul riitenrfo mores, hvilkct förmodligen af 
någon Savant-homme är uppgifven.» 

Pä denna nätta scen var det nu som von Blanc 
åter upptog sin verksamhet. Af spellislan finner man väl, 
att det spelades ett rätt stort antal nya saker, men äfven 
att temligen fa af dessa voro af något bestående värde. 
Främst af alla märkes Beaumarchais' odödliga komedi 
Barberaren i Sevilla eller Den fruktlösa vaksamheten, som för 
första gången i Sverige nu gafs här den 8 December 1783 
och genast eröfradc publiken, så att den spelades tillsam- 
mans 5 gånger i rask följd efter h varandra. 1 H vilka de 
första innehafvarne af rollerna voro är obekant, dock torde 
man kunna gissa, att Waltman spelade Figaro, åtminstone 
utförde han sedermera denna roll i Stockholm. 

I öfrigt voro de bästa nyheterna de, som von Blanc 
nu upptog i svensk öfversältning från Pinsart de la Cours 
repertoir, nemligen Pigan husbondefru, Böhmiskan, Det 
älskade missfostret och Klockan, hvartill kommer en pjes, 
som nu gafs för första gången men sedermera spelades 
rätt ofta, Den bedragne domaren. 

Pigan husbondefru är ett litet sångspel i 2 akter, öfver- 
satt från italienskan (la Serva padrona) till franska af 
Baurons och derifrån till svenska af Envallsson. Ehuru 
texten är rätt obetydlig, har dock operetten vunnit euro- 
peisk ryktbarhet, tack vare Pergoleses vackra musik, och 
har gått öfver scenen ännu i våra dagar. 

Den gamle ungkarlen Pandolfe har en ung tjenarinna, 
Zerbine, som tyranniserar honom, och hvars ok han tänker 
undandraga sig genom att gifva henne en husfru. Denna 
utsigt tilltalar emellertid icke henne, h varför hon före- 
slår att den kinkiga frågan måtte förenklas derigenom 



1 Fråga kan vara om den verkligen spelades första gången nämnde 
dag, ty det heter i annonsen att det då skedde >pa flere förnäma 
Hcrrskapers begäran», hvilkct antyder att man sett den förut, men 
om sä är fattas annonsen derom. I Stockholm gafs Barberaren allra 
först pä Munkbroteatern den 2f> Jan. 1785. 



282 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



att Pondolfe gifter sig med henne sjelf. Denna förmätna 
begäran finner husbonden vara höjden af löjlighet och 
gör narr af hennes enträgenhet. 

Då förslaget sålunda stöter på afgjordt motstånd, till- 
griper den förslagna och vackra fienden list. Hon åter- 
kommer i andra akten, och underrättar Pandolfe att hon 
måste lemna tjensten då hon nu tänker gifta sig, och 
föreställer derefter sin blifvande make, husbondens egen 
till soldat utklädde betjent, Scapin. Hon är nu sjelfva 
undfallenheten; Pondolfe, som förut icke kunnat i något 
få sin vilja fram, ser sig med ens vara herre i sitt hus, 
och uppmjukad häraf, söker han visa henne det oriktiga 
i att gifta sig. Hon erkänner att det är svårt att lemna 
sin plats: 

»Ack! Att jag mä hoppas kunna, 
Det Ni vill unna 

Hvad jag med grät begär! 

Det blott är, 

Att mig ej glömma 

Ack! lofva det, jag eljest dör.> 

och husbonden blir å sin sida allt mer upprörd, och får efter 

hand ögonen öppna för hennes skönhet och intagande sätt: 

»Hvad q val mig sätter an! 

Mån det ej slutas kan? 

Jag känner några slag, 

Som göra mig för svag: 

Kan det kärlek vara? 

Medömkan? — — vänlighet? — — 

Jag det ej vet. 
Ack! mitt hjärta! Det förklara, 

Och svara: 
Pondolfe! Tänk pä dig sjelf.» 

Han kan icke längre bära tanken på henne såsom en 
annans hustru, förklarar slutligen sin kärlek, och så har 
hon vunnit spelet. 

Böhmiskan, — en oriktig öfversättning af »La Bohé- 
mienne», zigenerskan, — har likaledes en obetydlig hand- 
ling, som rör sig om hur en zigenare och hans syster 
lura en snål gubbe, men musiken af Rinaldo di Capua 
gjorde operetten till en favorit. 1 

1 Annonsen för premiéren den 12 Sept. 1783 säger, att »denna 
Piece, som nyligen har blifvit öfversatt, har pä alla theatrar, der den 
blifwit upförd, wunnit et utmärkt bifall». Kär man tolka detta efter 
bokstafven skulle den sålunda spelats i Göteborg i någon annan öfver- 
sättning än C. H. Flintbergs, som kommit till användning när operet- 
ten 1780 för första gängen uppfördes i Stockholm. 



TKATKltN VID SILLGATAN 1779—1799. 283 

En särdeles omtyckt pjes var äfven Den bedragne 
domaren eller som titeln lyder: *Den bedragne Cadi, opera 
comique uti en akt, öfversatt från fransyskan af C. 
£(nvallsson) och C. S(tenborg), med bibehållande af Herr 
Monsigni's musique». 

Den mäktige Cadin har för att hämnas på qvinnorna, 
och främst på den för sin skönhet berömda Zelmire, som 
han utan att hafva sett, begärt för Sitt ha rem men fått 
afslag, i stället förlofvat henne med en olycklig sälle utan 
härkomst eller förmögenhet, hvilken han heller icke kän- 
ner, men som råkar vara Zelmires älskade, Nouradin. 
De hafva sålunda helt oförtänkt nått målet, men hon vill 
hämnas på Cadin för hans onda afsigt, föreställer sig sålunda 
för honom under uppgitt att vara färgaren Omars dotter 
Ali. Cadin hänföres af hennes skönhet och behag, sänder 
genast, efter Zelmires bortgång, bud till Omar för att få 
dottern. Denne, som vet att Ali är ett stackars vänskap- 
ligt oting, prutar emot och föreställer Cadin hur saken 
förhåller sig, samt påvisar att Cadin, när han får se dot- 
tern, skall bli ursinnig och hämnas på den arme fadern. 
Cadin vet emellertid bättre om hennes behag och genom- 
drifver sin vilja, samt äktar Ali, i trots af sin första hu- 
strus, Fatima, protester. Hans förbittring är gränslös när 
den vanlottade flickan aflyfter slöjan, men livad är att 
göra? Icke blott Fatima utan äfven Nouradin och Zel- 
mire komma tillstädes, och han ser sig fullständigt öfver- 
listad, samt måste för sig sjelf erkänna att den senare 
haft skäl att hämnas som hon gjort. Hans i grunden 
stora godsinthet och rättsinthet segra, och det hela slutar 
till allmän båtnad, och Cadin sjunger resigneradt: 

*Jag ser vår värld är full af dårar, 
Ty guldet ofta cu bedrar; 
Kn annan åter skönhet sårar; 
Ty hvar och en sin svaghet har. 
Men lycklig den, som sig betänker 
Förr'n yran uppa afsteg för: 

Ty blott man nyttjar väl den lott som ödet skänker, 
Man sjelf sitt eget nöje gör.» 

Af öfriga nyheter förtjena icke många att anföras. 1 
Bland dem må emellertid nämnas Borgareskolan, komedie 



1 Dylika, som ej kunnat återfinnas har Dahlgren eller Klemming 
äro: »Det stora batteriet af 100 kanoner», »De bägge systrarnc», >Den 
trätsjuke doktorn», »Cavallieren å la mode», »Den oförmodade äter- 



Digitized by Google 



284 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



i 3 akter af .1. C. L. Soulas d' Allainval i öfversättning 
som utkom tryckt redan 1772; pjesen gafs i Stockholm 
först 1824 under titel »Den högdragne och de fåfänga». 
Vidare Engels »moraliska» lustspel Den ädelmodige fursten 
och pågen; Den seende blinde, lustspel i en akt, öfvers. från 
franskan, — förmodligen Legrandes »PAveugle elairvoyant», 
som med titel »Den klarsynte blindo gafs på Munkbro- 
teatern 1788, och i Nordforss öfversättning, »Den seende 
blinde», 1799; Ristelis enakts komedi Kärlek gör narrar, 
samt Nybygget af Framéry, öfversatt af En vallsson och 
med musik af Sacehini. 

Den 28 nov. 1783 gafs för första gången »De två olika 
vännerna,» Comedie i 2 akter, öfversatt från engelskan; 
»denna Piece», heter det i annonsen, »som är en werke- 
ligen passerad händelse uti England, och aldrig här förut 
blifwit upförd, hoppas man winna den Resp. allmänhe- 
tens bifall. Den är i anseende til sin Moral en af de 
bästa stycken, hwaruti lasten wisas i hela sin fulhet och 
får omsider sin rätta hane: 

»Hwad vänskap är? Jag will Kr lära 
En helig Eld, som dygden tänder 
Som frid uti vart inre sänder 
Dä mun och hjerta witne bära; 
Men dock man likfullt ofta finner, 
At låghet sig bemantla plär 
Och wtd en helgad wänskap swär. 
Fast den af nedrig låga brinner». 

Trots denna ståtliga pufT mottogs pjesen rätt onådigt 
af kritiken, ej med afseende på innehållet utan i anled- 
ning af den dåliga öfversättningen. I Götheborgska Nyheter 
för den 6 Dec. läses sålunda: 

»Ibland flera Piecer som hedra (iötheborg, lär aldrig den 
komma som upförd es den 28 Nov. under namn af: >l)e 2:ne 
olika Wennernc. Öfversättarcn, som jag slutar mätte hafwa 
fölgdt en Tysk öfvers., fastän Piecen afflseherades wara fran 
original-språket. En heder som jag aldrig skulle wagat at dispu- 
tera, långt mindre draga i tvifvelsmal om öfversättarcn behagat 
göra sin öfversättning till Swensk. Men hwilka laga och elän- 
diga uttryck finns ej uti hela Piecen. sädana som snarart* skulle 
passa i en mänglerskas mund än pä en Theater. Et ställe som 



komsten». 'Den bedragna enkan>, = Det galanta bedrägeriet*, »Beläg- 
ringen för Daubiguy». »Engelske kaparen», »Utseendet bedrägligt.» 
»Arlequin sin herres rival», -Den frun som inte känner sin man », »De 
olika vännerna», »Det inbillade adclskapct» samt sorgspelet »(iieoconda > i 
af dessa gingo de flesta blott en enda gang. 



T KATE UN VII) SILLGATAN 1779 — 1799. 



285 



är helgadt ät språkets renhet och wackerhet. skal likfult ohel- 
gas genom en okunnig öfwersättares djcrfwa tilltagsenhct och 
lumpna försök, och ännu mer pa et sa lustert ställe, som Göthe- 
borg. där likfult mästa delen äro kännare och hafwa en städad 
smak. 

Jag undrar ock at ej wederbörande lata öfwerse sine Piecer, 
innan de upföras, och därigenom förskonar en wördad Allmän- 
het frän sådana missfoster, som borde likaså hastigt sluta sit 
1 i T, som de börga det. Men man lär tanka nu som flera seder 
tilbaks: Mundus vult decij>i>. Nej, uti wåra tider böra sädane 
winnings-grep cj påtänkas, långt mindre verkställas. > 

Detta skarpa uttalande bemöttes den 16 Dec. i Göthe- 
borgs Allehanda: 

>l)ct är icke utan at äfwen jag sa wäl som Hr Criticus 
funnit öfwersättningen af (komedien I)e olika Wennerna något 
förhastad, men tycker dock at m. Herres uttryck varit mindre 
eftertänkta, och lära wara grundade pa någons berättelse, som 
wcrkeligcn läsit eller sett den uppföras, men icke kunnat göra 
orden för m. Herre nog begripeliga. Det comiska fordrar eljest 
icke den granlagcnhct i språket som det Thragiska; kan comc 
dien förnöja och skaffa lasterna ätlöje är förmodeligen det mästa 
wunnit. Piecer, öfwersatte med alt för mycken granlagenhet, 
bli utomdess osmakeliga, synnerligen da bristande genie röjes. 
Denne critieerade deremot har redan 2:ne gånger förnöjt, och 
beskyller man en wördad Allmänhet, som behedrade denne piece 
med täta applaudissements, för ganska grof smak, dä man påstår 
at den bättre passat i en Mänglerskas mun än pä en Theater. 

Min Herre bör utom dess icke gifwa anledning till gissnin- 
gar: någon torde döma af m. Herres hetta, att m. Herre miss- 
unnar en annan den förtjenst af öfwersättningen, hwilken m. 
Herre sjelf finner sig skicklig til och behöfwande at upbära. I 
alla afseenden förtjänar nämnde critique ej särdeles swar, då 
m. Herre icke på något ställe upfylt sin skyldighet, som är att 
rätta och förbättra språk och seder, samt upgifwa afwikningarne 
derifrån. > 

Von Blanc sjelf tog, emot vanan, saken lugnt och 

förståndigt, yttrande : 

»Alla erinringar, som af kännare kunna göras emot öfwer 
sättningar af Theater-pieccr, tager jag up med den tacksamhet 
som wederbör, och önskar jag intet högre än at wara til nöjes 
i alla fall. För mycken noggranhet i at följa et original kan 
skada en öfwersättning; detta torde hafva händt med den första 
nu annonserade piecen, och gifwit anledning til påminnelsen uti 
Götheborgska Syheler n:o 49 d. <> dennes. Denna piece har nu 
undergått betydelig förändring at jag hoppas den nu skal behaga-' 1 

Måndagen den 20 Januari 1784 gafs till firande af 
konungens födelsedag en fest på teatern, som öppnades 
med en prolog författad af magister doeens Brisman. 



1 Götheborgs Allehanda »112 1783. 



286 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Personerna voro: »Götha-Elf, Norsjön, Bore, Zephiren, 
Sunnanwådret och en tropp af Landtfolk». 

Prologen beskrifves i öfrigt i Hwad nytt? Hwad nytt? 
för den 27 Januari: Fonden af Theatern föreställer Götha 
Elf, där hon flyter förbi Götheborg; till vänster synes 
skansen Kronan, med några på strömen liggande Skepp; 
rätt fram wisar sig Rambärget, med en kädja af klippor 
som slutar utsikten på högra sidan. 



Scene i. 

Götha Elf (Fru Widerberg), ensam, sitter på en upp- 
höjd stol, med högra armen öfwer ett strömfall och stöd- 
jande den wänstra på ett roder. Efter någon tystnad 
utbrister hon i klagan öfver saknaden af sin milde, sin 
ömmast älskade GUSTAF, och slutar scenen med föl- 
jande aria: 

> Fordom jag med nöje tänkte 

På de skepp min bölja bar, 

Och de Slott på stranden blänkte, 

Ämne för mitt högmod war; 

Men långt från den som har mitt hjerta, 

Den, hwilkens sällhet är mig sä kär, 

Allting smärta ::: . 

Allt lednad är :;:» 

»Isen nu min bölja fängslar, 
Wiutern i mitt granskap rår; 
I den tystnad som mig ängslar, 
Jag ej någon lisa far. 

Långt ifrån den som har mitt hjerta cto 

»Ej som förr jag yfs och svallar, 

För det wackra Götheborg. 

Och dess stolta torn och vallar, 

Skingra icke mer min sorg. 

Nej, långt från den som har mitt hjerta etc.» 

I andra scenen infinner sig Nordsjön (Andreas Wider- 
berg) och tilltalar Göta elf med denna aria: 

»Säg. Götha, säg! hwad är det som dig ängslar? 
Har stormen härjat dina stränders prakt? 
Männ vintrens ras för hardt din bölja fängslar? 
Har man med dammar dig i bojor lagt?* 

Elfven ropar: Ack nej! 



TRATKRN VID SILLGATAN 1779—1799. 287 



»Har någon ström elT källa börjat tryta? 
Månn' Wenecn dig ej mera vatten ger? 
Månn' stolta skepp nu saknas pa din yta? 
Månn Götheborg florerar intet mer?» 

Sedan Göta elf vederlagt dessa inkast, och för Nord- 
sjön upptäckt rätta orsaken till sin oro och den tomhet, 
som nerskar omkring henne, fattar Nordsjön det beslutet, 
at genom ett recitativ sammankalla Bore, Zephyren och 
Sunnan, för att af dem inhemta någon tillfredsställande 
underrättelse om sin skyddsherres wistande och tillstånd. 

Bore (Waltman) efter ett kort samtal med Nordsjön, 
»swarar ganska pompeust» sålunda: 

»Följd utaf frost och af snö, jag kommer från isklädda polen. 
Isberg såg jag i sjön. och de ofantliga hvalar, 
Wältra bland vågor och svall; jag såg de Nordiska fjällar, 
Dölja sin snöhvita topp emellan de fladdrande norrsken; 
Lappar och renar jag såg, kringvandra sitt ödsliga Lappland ; 
Men uti vinterns stelnade bo jag såg icke GUSTAF.» 

Efter ett så litet tillfredsställande svar, vänder sig 
Nordsjön till Zephir (ett barn) med denna vers, som tyckes 
flyga lika så lätt som sjelfwa winden: 

»Wårens gunstling, Zefyr lilla, 
Som så lätt kring verlden far; 
Du ej gerna sitter stilla, 
Säg livar nyss du varit har, 
Utan att din tid förspilla. 
Säg om GUSTAF där ej var.» 

Ändtligen talar då Sunnan (mamsell Helena Pettersson) 
på tillfrågan sålunda: 

• »Jag rundt omkring Italien swäfwat, 1 

Det land som förr min fägnad war, 
Jag sett hur nyss dess grundval bäfvat, 
Och slott och städer störtat har; 
Jag lågan såg ur bergen bryta. 
Och eld i röda strömmar flyta, 
Och luften mörk af rök och dam; 
Et ängsligt skrän af tusen munnar 
Mig tusen mänskors död förkunnar. 
Bland gruset där jag trängde fram.» 

»Men Himlen hårda ödet lisar, 
Den skrämda hopen andas får. 
Sig Nordens Titus bland dem wisar. 
Och glädjen följer i Dess spar; 



1 Gustaf III var nu i Italien. 



288 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Italiens folk till GUSTAF strömma. 
Dc wid Dess blick sin nöd förglömma, 
Han allas hjärtan glada gör; 
Han hälsa, sällhct, nöjen skördar, 
Ibland et folk som Honom wördar, 
Och som Han till förundran rör.» 

Götaelf yttrar härpå sin förbindelse mot Sunnan för 
de glada tidningarne och mot Nordsjön för den hafda 
mödan, hvarpå den sjöng en aria: 

»Tro mina ord och sanna livad jag säger, 
Rikdom och prakt alls intet är, 
All ver! de tis guld långt mindre värde eger, 
Än GUSTAFS väl, som jag bör hålla kär.» 

»Blott en blick, som Han åt mig skänker 
Ar min fröjd, och hela hjertat rör, 
Största skatt minskas förrn man tänker, 
Men GUSTAFS skydd min sällhet gör.» 

hvarefter Götaelf uppmanar sina trogna Göter att deltaga 
uti den allmänna glädjen, och att i ärans tempel offra åt 
sin beskyddare deras kransar och hjertan. 

Detta offrande tillgår på följande sätt: Teatern förän- 
dras till ärans tempel, hvaruti synes konungens bild med 
ett altare framför. Orkestern spelar en marsch, då Göta 
elf och Nordsjön, som af en herdinna fått hvar sin krans, 
följda parvis af »allt folket», gå fram uti templet och 
nedlägga sina kransar på altaret. De gå sedermera i 
samma ordning tillbaka främst på scenen, och landtfol- 
ket ställer sig der uti en halfcirkel omkring Göta elf och 
Nordsjön, hvarefter afsjunges följande kupletter: 

Götn elf: 

^Sorgen nyss mitt hjerta rörde, 
Jag mitt qval ej säga kan, 
Men då GUSTAFS väl jag hörde. 
Smärtan som en blixt försvann. 
Ära. sällhet, lycka, trefnad, 
Ware städs wår GUSTAFS lott; 
Lefve GUSTAF glad och nöjd. 
Till de trogne Göters fröjd! 
Kör: Lefve GUSTAF glad etc. 

Xordsjön : 

»Stundom sjömän för mig bäfwa. 
Och förgås i mina skär. 
Men da svenska flaggor sväfva, 
.lag ej mera farlig är; 



Digitized by Google 



TKATEMN VII) SILLGATAN 1779 1799. 289 



GUSTAFS skepp bland mina vågor. 
Alltid skola trygga ga. 
Kör: Lefve GUSTAF glad etc.» 

En heriiinna: 

»När jag gar att blomster plocka, 
Följd af far pä vanligt vis, 
Och jag herdar vill framlocka; 
Sjunger jag till GUSTAFS pris; 
Eko svarar, herden lyssnar, 
Wisans slut just detta är. 
Kör: Lefve GUSTAF glad etc. > 

En bonde- 
här ej åkern gröda skänker, 
Jag med ängsligt hjerta gar. 
Men när jag pä GUSTAF tänker. 
Bättre hopp jag genast får 
Jag vid plogen icke mattas, 
Sjunger lustigt just så här: 
Kör: Lefve GUSTAF glad etc.» 

Göta elf: 1 

'Götheborg bland svenska städer 
Vare ståds ett vördadt namn. 
Och dess skepp frän alla väder, 
Gangc lyckligt uti hamn; 
Handel, sjöfart, slöjd och konster, 
Blomstra, växa är från är, 
Götheborg, din glans, och flor 
Blifwe evig, blifve stor! 
Kör: Götheborg, din glans och flor 
Blifwe evig, blifve stor.» 

I öfrigt spelades med rätt stor framgång många af de 
äldre pjeserna, i främsta rummet en hel följd af Moliéres 
komedier: »Den bedragne Iandtjunkaren», »De förtrelelige», 
»Den inbillade sjuke», »George Dardin» och »TartufTe».' J 



1 Denna slut-kuplett »lånade > aktören Johan Pettersson till sin 
»Norrköpings fägnad> 1792. med utbyte af ordet »Götheborg» mot »Norr- 
köping». Prologen annonserades i Hnad .Vi/// 1' m jt 1784 till köps hos 
boktryckaren Wahlström för 4 skilling exemplaret. 

2 I Hvad nytt 1784 riktar von Blanc en anhållan till »den 
herren, som i Götheborgska Nyheter för den 1-, /2 begärt Tarti/ffe eller 
Den Skenhelige* en anhållan att, som »et band Comedier, hwaruti 
samme Piece äfwen stod, bortkommit förlidet ar genom län», han ville 
om han cger pjesen lemna honom, *dä man lofvar at med det snaraste 
låta upföra densamma i tilbörlig ordning, om han täcktes insända den 
under couvert till von Mano. 



19 



290 GÖTEBOROS TEATRAR. 



Holberg representeras af »Didrik Menchenskräck», 
»Hexeri» eller »Blindt allarm», »Den pantsatte bonde- 
drängen», »Vielgeschrey», »Jeppe» och »Surbrunnsresan»; 
Shakspeare af »Romeo och Julia», Voltaire af »Alzira» 
och Beumarchais af »Eugenic». De äldre saker som der- 
jemte gerna återsågos af publiken voro »Kopparslagaren», 
»Tunnbindaren» samt Anette och Lubin». Den senare 
operetten gafs den 21 Oktober 1783 och, heter det i an- 
nonsen, »är Inkomsten af denna piece ärnad af Hr Direc- 
teuren til en Brudeskänk åt Hr Widerberg och Mamsell 
Widebeck, til den åhåga af skickelighet de altid wisat at 
på Theatern förnöja den Resp. Allmänheten, och förmo- 
dar inan sig alltid vid detta tillfälle en talrik samling af 
Åskådare, för at för framtiden än vidare upmuntra dem»; 
härtill fogade de båda älskande följande vädjan: 

»Wördade Allmänhet! 
Med öma känslor dig at röra 
Wår ungdoms första syfte war, 
At spelet mer naturligt göra, 
Oss kärlek sen förenat har; 
Förställning flyr, alt tvang förswinner, 
Lubin för sin Anette brinner, 
Och hjertat tungans ledswän är; 
Lat nu Fiskalen fritt ga stoja, 
• Kom du och se oss i war koja. 

Ack kom. och blif wår skyddsgud där!» 

Lubin. Anette. 1 

Öfriga recetter voro: För truppen i sin helhet den 19 
December » såsom julklapp» samt den 25 maj eller det 
sista spektaklet, då truppen »gör sig den glada förhopp- 
ning at blifwa gynnad med allmänhetens ynest och wäl- 
wilja, til et godt slut på denna Terminen . Vidare gafs 
den 29 Februari »Juliana von Lindorack» till förmån för 
de nödlidande i Halland, der då en ytterlig missväxt gjort 
tillståndet rent af förfärande, 2 och den 28 mars »Alzira» 
för stadens egna fattiga. 8 Slutligen hade Jonas Wernström 



1 Knligt uppgift af Birger Schöldström vigdes i Kronbuskyrkan i 
Göteborg någon dag mellan den 21-28 Oktober hr Andreas Wider- 
berg och jungfru Anna Catarina Widebeck. 

8 Spektaklet inbragtc 124"> daler smt eller 207 rdr 24 skill. specie, 
enligt af H. busek, A. W. Ekefoom och Podolijn i Htmd nytti den *,s 
Icmnad redovisning. 

3 Inbragtc enligt redovisning i (iötheborgs Allehanda n /i 1785 
80 rdr 24 skill. specie. 



TKATKRN VID SILLGATAN 1779—1799. 291 

recett den 16 Sept, mamsell Kåberg den 26 Aug. och 
med all sannolikhet Waltman en den 5 December, åtmin- 
stone uppträder han samma dag i Hwad nytt? med föl- 
jande poetiska utgjutelse: 

»Vördade Al man het! 
När tacksamheten öfverflödar 
Uti ett ömt och vördsamt bröst. 
Man ofta fåfängt sig bemödar 
At yttra den med liflig röst. 
Om mindre rörd jag hade varit. 
När inför Eder sist jag stod. 
Utaf de prof jag då erfarit 
Af Eder gunst och ädelmod 
Kanske de ord jag skulle funnit 
At säga pa et värdigt sätt. 
Hur dessa i mitt hjerta vunnit 
Till tacksamhet en evig rätt. 
Mitt nit skall i en framtid visa 
At, fast jag då begick det fel 
At Eder gunst ej skyldigt prisa, ' 
Sä har ej hjertat det i del 

Waltman.* 

Det måste erkännas att von Blanc denna termin upp- 
bjöd hela sin' förmåga att fängsla allmänheten, i främsta 
rummet genom en god repertoir, men derjemte med den 
omvexling som kunde beredas af främmande tillfälliga 
krafter. Sålunda uppträdde den 29 December, efter kome- 
dierna »George Dandin » och »Klockan», det nyligen hit 
till staden anlända Kongl. Privilegierade Spanska Luft- 
springare- och Lindansaresällskapet under direction af Lion, 
som likväl icke synes gifvit mer än denna enda före- 
ställning. 1 

Deremot visade sig den 20 Februari för första gån- 
gen för Göteborgspubliken den berömde eqvilibristen 
Antonio Bartolomeo Spinacouta, som hösten förut anländt 
till Stockholm och der uppträdt på Ericsbergsteatern med 
stor framgång. Också tyckte sig von Blanc hafva gjort 
ett lyckligt grepp och försummade ej att puffa för den 
ryktbare främlingen, »som jag expres förskrifwit från Stock- 
holm, at så mycket mera upmuntra och förnöja denna 
Stadens Resp. Allmänhet. Hans make har man aldrig 



1 Sällskapet hade i November uppträdt pa Humlegårdsteatern, 
enligt Flodmark sid. 162. Förmodligen var Lion densamme som den 
»holländske konstmästare > med detta namn, hvilken redan 12 /8 1776 
på stora rådhussalen i Göteborg visade sina konster i balancering med 
värjor och tobakspipor. 



292 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



här på orten förut sett. Han wisar sin förundranswärda 
skickelighet på Styfwa Linan med åtskilliga språng, och 
till slut spelar han 2:ne Solo under Dansen, den ena på 
Mandolino och den andra på Cithra». 

Men det var icke nog att visa sig såsom lindansare, 
utan von Blanc begagnade sig äfven af hans närvaro att 
den 4 Maj gifva pantomimen Arlequin, sin Herres rival, 
med Spinacouta såsom arlequin, h vilket stycke »är upfyldt 
med så många comique förändringar, at man förmodar 
han wimier allmänhetens bifall; i synnerhet wisar sig 
en lefwande Björn, hwilket man så mycket mer kan för- 
undra, som han exercerar flera saker stridande mot hans 
natur; dessutom presenteras åtskilliga flygmaskiner och 
förwandlingar, som här icke så noga kan anföras» — nå, 
det anförda kan vara tillräckligt för att visa, att publiken 
icke saknade omvexling. 

Näst sista gängen Spinacouta uppträdde under denna 
termin var den 18 Maj, då han dansade på styfva linan 
»med förbättring», jemte eleven »lilla Mamsell Sundberg*. 
Det var under denna vistelse i Göteborg som Spinacouta 
gjorde bekantskap med sin blifvande hustru, aktrisen hos 
von Blanc mamsell Helena Pettersson. 

Under Spinacoutas gästuppträdande annonserades till 
den 2 Mars Doroignys franska proverb On fait ce qu'on 
peut, et non pa ce qu'on veut, 1 »hvaruti en Fransk Acteur 
kommer at spela 8 särskilda personager» ; hvem denne 
aktör varit, är obekant. Slutligen hade äfven von Blanc . 
såsom gäster anställt ett italienskt sällskap, bestående af 
herr och fru Ksio samt herr Carenzo, hvilka, efter upp- 
förandet den 2 April af »Den seende blinde» och »Kär- 
lek gör narrar», uppträdde med en konsertafdelning, der- 
vid fru Ksio sjöng en Aria soldi bravura» af Sacchini, 
och, jemte herr Carenzo, en duett, hvarjemte den senare 
»under en Comique klädnad» sjöng La Musica Arro- 
biata». 2 

I nära sammanhang med teaternöjena stodo äfven de 



1 Sedermera öfversatt af I), (i. lijörn. 

2 Det italienska sällskapet gaf sedermera den 18 April konsert 
pa Rådhussalen, livarvid förekom mo >solo, duetter och trior pä man- 
dolin, hvarjemte fru Ksio lät höra sig i flera wackra Arior». Fru Ksio, 
sångerska, samt herrar Lovise Ksio och Carenzo. virtuoser på nian- 
dolin och mandola. gafvo enligt Dahlgren redan 16 12 1781 konsert i 
Riddarhussalen i Stockholm. 



TEATERN VII) SIM.OATAX 1779 — 17<)«). 



'2WA 



af von Blanc anordnade operamaskeraderna, af hvilka 
det under denna termin icke synes gifvits mer an 2, nem- 
ligen den 19 Augusti, till firande af revolutionen, samt 
den 1 November, till firande af kronprinsens födelsedag. 

Illa belysta som gatorna den tiden voro, och derjemte 
dåligt stenlagda, utan gångbanor samt temligen smutsiga, 
var det emellertid obehagligt nog för de spektakelbesö- 
kande att taga sig hem om qvällarne, och ännu värre 
för dem, som bevistade maskeraderna, hvilka började först 
kl. 10. För att i någon mån minska denna olagenhet 
vidtog direktören en åtgärd, h va rom han i Götheborgs Alle- 
handa den 9 Dec. 1783 meddelar följande: 

• Til deras beqwämlighet som tänka freqventera Comedi- 
crne. liar jag nu en beqväm fyrsHsiy wayn, ined goda hästar 
och en nykter, pålitlig kusk, som pa tillsägelse kan afheinta 
och hemföra Herrskaper emot billig betalning: en precaution 
som tyckes wara nödig, pa en tid da i 1 1 a k t wäder infaller, och 
de ordinarie hyrwagnarnc ej kunna fas. 

Joh. von lilano 

Detta visar åtminstone hans goda vilja; stort mer 
kunde det icke heller vara, ty en fyrsitsig vagn förslog 
nog icke långt, åfven om man antager, att de förmögnare 
hade egna ekipager. Det synes nemligen som teatern 
varit mycket besökt, och tvifvelsutan hade von Blanc 
rätt ansenliga inkomster. 1 

Abonncmentsterminen började detta år den 19 Sep- 
tember, och räckte således till den 19 Februari; det synes 
icke att den blifvit förnyad. Spektakeldagarne voro som 
vanligt Tisdagar och Fredagar, ehuru man stundom spe- 
lade äfven andra dagar såsom Måndagar och Söndagar. 
Med afseende på de senare ingick von Blanc till Lands- 
höfdingeembetet med anhållan att få på dessa dagar efter 
klockan 6 uppföra spektakler, och, när detta afslogs, till 
Kongl. Maj:t, men äfven detta misslyckades och Blanc förma- 
nades att ställa sig Landshöfdingembetets utslag till efter- 
rättelse, samt välja andra dagar till uppförande af sina 



1 En antydan härom far man af handlingarne i konkursen 178!) 
efter aflidnc Johan Frans 1'odolijn: >(k>mödieföreständaren Johan von 
Blanc bevakade der dels tvenne fordringar enligt reverser den 
1783 och 4 /3 1784 a tillsammans (ioo rdr specie med 77 rdr 24 skill. 
ränta, samt dels 50 rdr enligt räkning, eller tillsammans 727 rdr 
24 skill. specie. 



294 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



skådespel. 1 Som vanligt frågade den egenmäktige direk- 
tören icke efter vederbörandes befallningar och utslag, 
utan spelade åtminstone tre gånger på Söndagar, efter det 
Kongl. Maj:ts resolution blef honom kunnig. 

Ännu grundligare misslyckades myndigheterne, när de 
ville förbjuda honom spela under eller nära de stora kyrk- 
liga högtiderna. Efter anmodan af Landshöfdingen hade 
nemligen Magistraten låtit i detta afseende utfärda ett så 
lydande förbud: 

»Som Magistraten kommit i erfarenhet att af härvarande 
Skådespelssälskapet blifwit kungjordt thet the a nfista Måndag 
tlien 22 thenncs (December) ärna på Theatern upföra Comcdie, 
altså. och emedan ordning och skick fordrar att ej några publique 
Spectaclcr gifwas under eller omkring the årligen infallande 
stora högtider. tj r , och i anledning af Laudshöfdingcns m. m. 
baron du Hictz härom till Magistraten aflåtne skrifvelse under 
then 27 Dcc. 1781, beslöt Magastrateu att låta antyda Direeteu- 
ren för nämnda Skådespelssälskap Johan von lilanc, wid 20 
riksdaler specics wite, att icke låta på t hes Theater upföra 
antingen then till nästa Måndag utsatte Comedie, eller något 
annat allmänt Skadespel, förr än instundande Nvårsdag är 
förbi.» 2 

Blanc nöjde sig icke härmed, utan företedde hos lands- 
höfdingen den kongl. resolutionen af 18 Febr. 1782, hvar- 
igenom det tilläts honom upföra komedier på samma 
tider som i Stockholm åro medgifne, och visade tillika, 
att man i hufvudstadeh spelade såväl dagen före Julafton 
söm äfven emellan Jul och Nyår, och derefter måste för- 
budet återkallas, »så att Blanc icke widarc kan förmenas 
att äfwen å samma tider här i staden Comedier upföra, 
hörandes han likwäl under den s. k. Dömmelveckan före 
Påsk med Spectacler innehålla». 3 

Personalen under terminen utgjordes af följande under 
föregående är anställda 

aktriserna. Fru von lilanc, 

Mamsell Widebeck (fru Widerberg) 
Helena Pettersson 
» Hubert j 
Madam Sdderbenj samt 
aktörerna: Herr Beryer 



1 Conseil och (la b. Prot. 1! \i2 //«.'{, enligt anteckning af Birger 
Schöldström. 

2 Itadhusrättcns poUtiprotokoll 20 ii 1783. 
* Do it:o »'k 1783. 



TEATEKN VID SII.EGATAN 1779—17»}). 29.5 



Herr Walt man 
» Widerberg 
» Fredrik Wilhelm Ernst 
» Jonas Wernström 
» Hindrik S. Schierlin 
Adolf Fredrik Xeuman. 

Deremot synes mamsell Q varuström saml herrar 
Eberlin och Lindschein lemnat truppen. 1 Mot slutet af 
sejouren skulle af ven en af sällskapets gamle medlemmar 
afgå. »Acteuren Johan Hen/er säges det i Rådhusrättens 
Politiprotokoll för den 23 Ajiril 1784, anhåller skriftligen 
att såsom Tracteur här i staden få betjena allmänheten 
med försäljning af allehanda liqueurer och förfriskningar, 
så väl vid Comedierne i rummen eller Logerna, som 
dessimellan, sedan han i sådan afsigt fått hyra undra 
våningen uti Comediedirecteurens von Hlanc wid Sillgatan 
belägna hus, skolandes Herger, som i sin ungdom varit 
i 7 år på Segelinds källare »Tre kronor» i Stockholm, 
uti sådan handtering ega nödig erfarenhet, och har han 
wid ansökningen fogat Commerse-Rådets och Ridd. af 
Kongl. Vasa orden Herr Baron Patrik Alströmers bevis, 
att äfwen wid andra wäl rangerade Skådeplatser finnes 
dylika inrättningar, jemte von Rlancs intygande om ett 
troget och anständigt uppförande.» 

Denna ansökan remitterades derefter till utlåtande af 
traktörerna i staden, samt blef den 24 Maj, trots det att 
källaremästarne Martin Schleminger, Samuel Gabrielsson, 
Olof Landtman och traktören Sven örth bestredo den- 
samma »på grund af at antalet traktörer var så stort att 
de nuvarande ej ens kunde föda sig», beviljad, dock med 
förbud att hålla öppen vinkrog. Sä fick Göteborg sin 
första operakällare. 2 



1 Det heter i Mdhnsrättens FoliliprotokoU 22 ;s 1783: »Till extra 
Hrandhusdrängar antogs utan lon drängarne Johan Fa hl berg och Fred in 
Stephansson, förseddc med bevis om ett troget uppförande af deras 
förra husbönder, Comedie-Directeuren von Hlanc oeh superkargören 
Fredr. Bratt på Frändtorp». 

8 Herger hade sedermera alltjemut sin rörelse i komedihuset samt 
synes äfven haft rum för resande, enär han den ^'io 17H9 fälldes till 
3 rdr 1(> skill. specie böter för uraktlåtenhet att i radhuskansliet 
anmäla en sådan. Herger afled den 11 Okt. 1794, endast 49 ar gam- 
mal. Gift i Juli 1788 med Catarina Björkdahl, som sedermera såsom 
enka fortsatte traktörsnäringen pa samma ställe oeh afled 70-arig 1816. 



Digitized by Google 



29C) 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Den orolige Neuman tillhörde egentligen icke truppen 
detta spelar, eller rättare sagdt han var visserligen anställd 
nar von Blanc återkom till Göteborg i slutet af sommaren, 
men man fick snart i tidningarne läsa följande: 

»Gifwcs Resp. Allmänheten tilkänna at en person benämnd 
Adolph Frcdr. Sen man, som pä flera ställen sökt skaffa sig 
Credit, utan afsigt at densamma betala, har någon tid varit an- 
tagen vid Theatern. men i anseende til sit upförandc blifvit 
derifrån entledigad, altsä varnas livar och en, at intet lem na 
nämnde Neuman något pä Grcdit { hvilkct i sädan händelse aldrig 
af mig blifver betalt. 

Johan von Blanc. } 

Då härtill kom, att Neuman, tvifvelsutan förut, rymt 
till Uddevalla och derifrån blifvit af Blanc genom Konun- 
gens Befallningshafvandes åtgärd återförd »under fängslig 
bevakning», blef den sålunda utpekade ytterst förbittrad 
och stämde von Blanc, »som pä det våldsammaste sätt 
mig handterat», och anförde i stämningen, förutom annon- 
sen och Uddevallaresan, äfven att direktören den 29 Au- 
gusti, då Neuman infunnit sig i komedihuset för att åse 
Moliéres »De förtretlige» och »Tunbindaren >, öfverfallit 
och slagit honom, samt företedde, för att styrka detta, 
attest af en fältskär. 2 

Vidare anförde han mundtligen att, under det han 
jemte det öfriga sällskapet vistades i Uddevalla, »har wid 
det tillfälle, då han varit från sitt qvarter utgången, von 
Blanc dit ingått och honom ovetande röfvat till sig det 
mellan båda ingångna kontraktet, samt derpå uppsagt 
honom all tjenst wid Theatern». 

Blanc åter upplyste i fråga om misshandlingen: »Då 
jag en timma före Comediens början stod i min for- 
stuga, kom Neuman, som var af drycker öfverlastad, mig 
in på lifvet, i livad afsigt vet jag icke, men som jag ej 
har anledning att tro honom om något godt, så afhöll 



1 Hvad Sylt:* ,5 /8 och 9 's» 1783. I samma tidning den 16 Aug. 
läses: >I)en som för någon tid sedan af mig till lans emottagit en i 
blått band häftad tysk bok, hwaiuti woro 4 piecer, behagade den ge- 
nast pa Tryckeriet atcrlenina. A. /•'. Seninan ;> detta synes antyda att 
Neuman varit i Göteborg rätt tidigt före teaterns öppnande. 

2 »Acteuren hr. Ad. Fr. Senman befunnits hafva uti ansigtet i 
pannan tva refvor. a venstra kindbenet 2:ne sina. och en dito a käken, 
alla uti yttre huden, som härmed intygas. Götheborg den 1) Sept. 1783 
Anders Brnlin.* 



TKATERN VID SILLGATAN 1779-1799. 



2<>7 



jag honom med min venstra hand, på det han inte skulle 
komma mig för när, emedan jag denna dagen öpnadt 
åder på högra armen, och var således utur stånd att be- 
Ijena mig af densamma. Någon stund derefter vid Co- 
moediens hörjan, då jag ej war närwarande, utan på 
teatern för att ställa i ordning, har Neuman åter kommit 
och sökt på alla möjliga sätt att smyga sig in utan be- 
talning, hvilkel ändtligen lyckades under förevändning att 
han skulle tala vid någon pä teatern, men i detsamma 
smyger han sig in i orchestern, hvilket jag blef warse och 
gaf strax befallning att med wakt låta utföra honom, 
emedan ingen obehörig person tillätes komma i orchestern, 
och som en opera den dagen skulle uppföras, så hade 
jag all anledning att tro det Neuman endast smugit sig 
dit för att störa musiquen.» 1 Hlanc yrkade derför, samt 
för det Neuman beskyllt honom att hafva stulit kontraktet, 
att den senare måtte, såsom en lös och ledig person, 
häktas tills dom fallit, men detta afslogs af rätten, som 
uppsköt målet till den 20 September. Man vet ej hvad 
utgång saken fick, ty protokollet för denna dag saknas. 2 

Neuman var för öfrigt icke den ende af sällskapet 
som råkade i delo med direktören. Man har härom en 
lika egendomlig som mystisk underrättelse i ett bref från 
Göteborg, dateradt den 23 Dec. 1783: »Wår teater råkade 
för kort tid sedan oförmodligen i inaclivitc derigenom, 
alt acteurerna fingo det infallet att rymma. De komino 
dock ej längre än 3 mil bitom Norska gränsen, hwarcst 
de upphunnos och grepos. Orsaken till deras flygt har 
varit någon ypad misshälligbet emellan dem och Direk- 
teuren Blanc.» 3 

Hvad anledningen härtill varit, är fullständigt obe- 
kant, men det linnes verkligen en lucka i spellistan på 9 



1 Det upplystes, att von Hlancs anförande i målet »sammansatts 
af Comedie acteuren lierger efter Hlancs dietamen. och att Aeteuren 
Widerberg renskrifwit samma anförande. > 

För öfrigt var Neuman nog van vid bataljernas larm : Konungens 
Kcfallningshafvande anmodade t. ex. Magistraten den 2, /f> 1783 att »an- 
tyda Comoedie Aeteuren Seuman att den 12 /6 inställa sig vid Säfvedals 
Häradsting i Landvetter, för att vittna om ett slagsmål vid Götabergs 
led». 

8 Kämnersrällens dombok i Brottmål 178.'{ 2 /o och 9 .''.». 

3 Stockholms Posten »/i 1784. enligt anteckning af Mirger Schöld- 
ström. 



2<hS 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



dagar, mellan den 19:de och 29:de December, då man 
kunde förmoda, att händelsen timat, och teatern mycket 
riktigt befunnit sig »i inaetivité», men i sjelfva verket in- 
träffade strejken mellan den 7 och 21 Oktober. Den enda 
underrättelsen i öfrigt härom är följande anteckning i 
1783 åhrs Supplique Journal N:o 6i7 den 12 /io i Läns- 
arkivet: 

»Direeteuren för Comedie Trouppcn här i staden Joh. von 
Blanc andrager, huruledes dess Theatermälare Joh. Pet. Westberg 
samt Acteurerna Johan Berger, J. Wernström, Adolph Waltman, 
Fried. Wilhelm Ernst och Hindr. X. Scherlin förlednc Fredags 
afton skola rymt härifrån åt Norige, och som de. enligt up- 
wista Contracter skola förbundit sig at tjena ännu längre tid, 
de jemväl skola stå i skuld hos honom och med sig tagit en 
hop teaterkläder Blanc tilhörige, så anhåller han om handräck- 
ning at livar dc i länet träffas gripa och hitföra dem.> 

Detta beviljades, och på detta sätt fosttogs rymmarne, 
hvilka som man finner utgjordes helt enkelt af samtlige 
aktörerne utom Widerberg. 1 

För öfrigt hade icke skådespelarne att beklaga sig 
öfver bristande sympati åtminstone från allmänhetens 
sida; tvärt om uppstod i anledning af de ena eller andra 
aktörernes förtjenster en skriftvexling mellan insändare i 
Hwad Nytt? och Götheborgs Allehanda. I den förra tid- 
ningen heter det sålunda den 15 Aug. : 

»Nu något om Sällskapet. Det utgör emellan 17 å 19 personer 
ungefär, af hvilka jag vill nämna twenne Acteurer Herrar Berger 
och Waltman, alldeles wärdiga vår upmärksamhet ; 2 och agera 
oförnekligcn bra, den senare har dessutom et godt utseende och 
mycken leeture. Fru von Blanc agerar sällan med, undanta- 
gande uti wissa Piecer; hon är ett vackert och intagande Frun- 
timmer, äger styrka och vivacité att utföra nog swara roler. 
Jag har sett henne spela Agnes i Zanettis roll uti >Galora frän 
Venedig», och det med mycken smak. Kännare af piecen och 
alla de som sedt densamma uppföras, kunna häst derom döma. 
Wi smickra oss med at dessförinnan fä se henne flera gånger 
agera uti instundande höst. Mamsell Räbery lärer vara ifrån 



1 Ännu en desertör förekommer; den 15 |ii 1783 begär nemligen 
von Blanc hos konungens befallningshafvande handräckning för att 
återfå gossen Jacob Dedeij, som rymt »och lär uppehålla sig hos kapten 
Schutz i Walbo härad»; gossen var född i Byssland, men von Blanc 
hade i 6 ar haft och uppfostrat honom. 

2 När den här ofvan meddelade förteckningen Öfver truppen ej 
upptar flere än VA medlemmar med direktören, skulle sålunda fattas 
ännu 4 eller <». 



TEATERN VID SILLGATAN 177» — 17»». 



Theatern, 1 men i dess ställe ha wi fatt en annan snäll Actricc 
uti Mamsell Wideheck. 

Detta omnämnande fann en annan alltför ensidigt 
och svarade tcmligen ovettigt i Allehanda den 19:de: 

»Min Hr Panegyricus! Ert tiltagsna oeh osmakliga lof- 
qwäde öfwer Göthcborgska Theatern witnar, at Ni hwarken äger 
smak eller insigt uti någon ting. Jag medger att Directeuren 
Hr inni lUttnc förtjenar alt loford för sina inrättningar, dä han 
utan någon publie kostnad satt var Theater i det lustre han nu 
werkligen är. Alt detta öfwertygar hwar tänkande och adel- 
sinnad Medborgare, om hans hurtighet och skicklighet at snart 
sagt af et intet sätta sådana saker uti werkställighet, som pa 
et sa utmärkt sätt hedrar hade honom och wart Tidehwarf. 

Men jag tror at han tänker för högt och at han aldrig 
haft sa laga afsigter, att han derigenom welat förwärfva sig 
någons beröm, och långt mindre M. Herres, som är pa ett sä 
dant sätt, at al medfödd modestie torde vara bannlyst ifrån den 
person, som skulle kitlas af Edra osmakligheter. 

Samma tort göres ock Fru v. lilatu\ hwars minsta egen- 
skaper äro at wara Actricc. och hvilkcn lär anse er med med- 
lidande, för det Ni pa et sa lagt och krypande sätt welat för- 
tjena Er hennes aktning. Nej, M. Herre, den wägen duger icke. 
och har ni ej andra egenskaper, som tala för Er person, sa blif 
aldrig smickrare, ty Ni är ej heller skicklig dertill. 

De wid Theatern engagerade personer förtjena all aktning 
hådc för skicklighet och färdighet pa Theatern, men ännu mer 
för ett sedigt uppförande, som uti hwar dygd ig Medborgares 
ögon sätter rätta stämpeln pä människor, men hwarföre skal en 
Mamsell Peterson och en Wideberg, efter de skola ändtligen 
namngifwas, uteslutas da de altid wunnit allmänhetens bifall. 
Slutligen far jag påminna at, enligt de begrep jag äger i moralen, 
bör nian aldrig utpeka människor, det ma antingen wara sagt 
til deras beröm eller förakt. Det förra stöter den dygdige, och 
det senare förbättrar ej den lastbare. Kick jag rada, M. Herre, 
hvartil han framdeles skulle anwända sina talanger, sä blef det. 
att han pa landet borde åtaga sig att sammanskrifwa Pcrsonalicr 
öfwer allmogen, hwilket jag hoppas at M. Herre ej uptager som 
inalice. utan att det är sagt af idel wälmening. Hillig » 

Hur ötvermodigt herr »Hillig» an skrifver, hade han 
naturligtvis rätt uti att nian vid ett namngifvande af de 
mer framstående konstnärerna icke bort lemna ur räknin- 
gen hvarken Helena Pettersson eller Andreas Widerberg. 

> Orkestern >, heter det, Ȋr i anseende til rummet 
lagom stor och till Musiquen både behagelig och stark % 
och den leddes liksom under närmast föregående spelår af 
Schindler och Simson samt utgjordes i öfrigt af musikan- 
terna Storm, Hnltengren, Mårtens och Brickmann.' 2 

1 Detta var sa till vida misstag, som hon hade recett den 26 X 

2 livad /»////:> 1783. 



300 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Äfven nu .blef orkestern en anledning till samman- 
stötning med rättvisans handhafvare inom samhället, men 
vid detta tillfälle af vida äfven tyrliga re art än någonsin 
för von Blanc. Förhållandet var nemligen, att den senare, 
när komedien »Konung Gustaf Adolfs jagt» uppfördes 
måndagen den 15 December 1783, måste till sin stora 
förbittring sakna sjelfva valdthornets muntra klang, hvilket 
skulle gifvit farg åt handlingen, och när han efterhörde 
orsaken, var exekutören, musikanten Johan Anders Brick- 
mann, ej till finnandes i orkestern. Von Blanc påstod nu, 
ehuru som det tyckes obejbgadt, att denne varit full, 
hvarför han icke blott när han anträffades undfägnade 
honom med stryk, utan derjemte lät — arrestera honom. 

Detta skulle von Blanc låtit bli, men han försvarade 
inför rätta, dit han stämdes af Brickmanif, att åtgärden 
varit fullt befogad, enär define vore »i hans tjenst och åt- 
njuter 24 skill. specie för hvarje gång han gör biträde 
med musik» i orkestern, samt då åhörarne genom Brick- 
manns försummelse »tillskyndats allmänt missnöje liksom 
ock teatern och skådespelaresällskapet skymf och wan- 
heder,» h vartill kom att de ordningsregler, Blanc författat 
och låtit trycka för teatern, och hvaraf ett exemplar ingafs 
till rätten, uti andra punkten uttryckligen föreskrefvo, att 
»hvar och en af sällskapet bör på teatern vid spektaklens 
uppförande infinna sig nykter och beskedlig, såvida han 
vill undgå den chican att blifva förd i arrest(!) och vara 
sitt kontract förlustig». 

Briekmann sökte urskulda förseelsen dermed att han, 
vid det tillfälle dä han bort blåsa pä valdihorn, något 
förut varit nödsakad att träda ut på gatan», för hvilket 
ändamål han helt enkelt gick sin väg. Detta var natur- 
ligtvis omöjligt att försvara, men å andra sidan hade 
Briekmann lika gifvet rätt deri, att det icke kunde utgöra 
tillräcklig orsak till en sådan kraflåtgärd som alt häkta 
honom, hvarför han äfven yrkade icke blott att genast 
lösgifvas, utan äfven att > Blanc för sitt våldsamma för- 
farande måtte sjelf i häkte träda , och i detta yrkande 
instämde stadsfiskalen såsom allmän åklagare. 

Nu blef saken allvarsam, och von Blanc begärde upp- 
skof för hörande af vittnen samt protesterade mot häkt- 
ningen, då han ju vore en bofast man, och då han, om så 
nödigt funnes, ville ställa vedcrhäftige mäns borgen för 
sin person. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—179». 



301 



Detta hjelpte ej, utan Käninersrätten, som frigaf 
Brickniann, beslöt, att von Blane »bör tillsvidare i häkte 
sättas». Denne anhöll då, att det måtte tillåtas honom 
få blifva (jvar i sitt eget hus under bevakning, som han 
sjelf ville betala, och, nar stadsfiskalen förklarade att 
inga flere stadssoldater funnes inkommenderade än som 
behöfdes för den allmänna vakthållningen, erbjöd han 
sig att hos chefen för garnisonsregementet, generalmajoren 
grefve von Saltza, sjelf reqvirera några soldater, för att 
göra denna vakthållning. Käninersrätten afslog äfven 
detta, emedan von Blancs eget hus icke kunde betraktas 
likstäldt med ett sådant fängelse som lagen föreskrifver, 
»hvarefter von Blanc till häktet i Stadshuset nedfördes». 

Detta var en alldeles oväntad utgång af saken, som 
föranledde direktören att vid nästa ransakning högst väsent- 
ligt modifiera sina föregående uttalanden, och han förkla- 
rade nu, att hans uttryck, enär han icke vore fullt mäktig 
svenska språket, blifvif missförstådda: han hade icke velat 
säga, att det varit på hans befallning som Brickniann 
blifvit häktad, utan han hade endast tillsagt vakten att 
föra ut denne från teatern på gatan, emedan han var full 
och kunde åstadkomma oljud och förargelse. 

Brickniann åter höll sig endast dervid att han som 
en missgerningsman förts af vakten från teatern, först till 
högvakten och derifrån till stadsfängelset, samt begärde 
för de 13 timmar han setat häktad, eller från kl. 8 på 
aftonen till 9 andra morgon, ersättning af von Blanc efter 
10 rdr specie i timman, eller tillsammans 130 rdr, 
samt att den senare skulle göra honom offentlig afbön. 

I detta trångmål grej) von Blanc till ett mycket egen- 
domligt försök att undkomma. Han menade, att när han 
hade kongl. privilegier att spela när han behagar och 
kommendanten förordnat vakt af garnisonen till tjenst- 
göring på teatern, borde den senare, under de tider spek- 
takler der uppfördes, betraktas såsom en kunglig borg(!), 
hvilket äfven skulle framgå deraf, att han utanför huset 
uppsatt en »tafla med kongl. vapen», hvarför brott som 
begåtts der borde afdömas, icke af Käninersrätten, utan af 
Kongl. Borgrätten i Göteborg, och till ytterligare stöd för 
sitt yrkande åberopade han sina privilegier af den x9 j\ 
19 /s 1781 och l *a 1782. 

Detta besvnnerliga vrkande underkändes naturligtvis 
af rätten, och lika liten framgång hade hans påstående, att 



Digitized by Google 



302 



GÖTEBORGS TKATRAH. 



fängelserummet der han satt var ohelsosamt och hade 
ådragit honom sjukdom, hvarför han begärt intyg derom 
af en regementslaltskär, hvilket hade följande lydelse: 

»At Directeuren Herr Johan von Blanc en långlig tid warit 
beswärad med swag mage och nog ofta Colieanstötar, hwaraf 
han i dag eftermiddag i min närwaro haft en ganska häftig 
åkomma, det warder på begäran attestcrat under den förplik- 
telsen: Så sant mig Gud hjelpe til Lif oeh Själ. Göthehorg d. 
16 Dec. 1783. 

P. B. Weinberg.» 

Deremot upplyste stadsvaktmästaren, att von Blanc 
satt i öfrc våningen af Stadshuset i ett af de bästa by- 
sättningsrummen, som både vore fuktfritt och kunde eldas 
varmt. 

Under tiden hade Blanc måst, såsom en sista utväg 
att reda sig, träffa godvillig uppgörelse med Brickmann, 
tvifvelsutan dyrbar nog, och det synliga resultatet häraf 
var att denne helt oväntadt till rätten ingaf efterstående 
förklaring: 

>Som jag emot Herr Directeuren Johan von Blanc finner 
mig wid nogare eftersinnande hafva gjordt ett förhastadt påstå- 
ende i anseende dertill, att jag uppenbarligen bekänner mig förl. 
mandagsafton varit försumclig vid musikens uppförande pä 
kongl. priviligierade teatern, och att till undvikande derföre af 
direktörens hotelser jag frivilligt gått ifrån comoediehuset i 
arrest med den derstädes vanliga vakt, och har mig ej med 
vald låtit ditföra; alltså afstär jag härmed allt påstående af 
någon reconvention och ersättning i detta mål. Och livad för 
öfrigt beträffar min sed nast ingifna skrift till domstolen har 
jag af öfverilning och andras intalande låtit dem författa, hvilket 
mig nu ångrar och den härmed helt och hållet återkallar, med 
försäkran om domstolens gunstbenägna tillgift hvarföre, äfven 
som jag i djupaste ödmjukhet förmodar hr dir. Blancs befri- 
ande emot det han frikallar mig ifrån allt ansvar uti denna 
sak. 

Göthehorg d. 18 Dec. 1783. 

Johan Anders Brickmann. 

Såsom närvarande vittnen 

Eric Magnus Kr mc II, Fredrik Falck, 

fältväbel. fourier. » 

Efter uppläsandet af denna afbön, var von Blanc nog 
storsinnad att förklara, det han, sedan Brickmann »gifvit 
saken dess rätta utseende , afstod från all ansvarstalan, 
»i anseende till den vänskap som alltid varit dem emel- 
lan ■>, och bad Brickmann förlåta den öfverilning han be- 



TKATKHN VID SILLGATAN 1779-1799. 



gått, då han oqvädat och slagit honom, samt försäkrade 
att »hädanefter vilja bibehålla Brickmann vid sitt vanliga 
arvode för det han biträder med musik i Comcdihuset». 

Denna sluttablå med fredspalmer och bengalisk be- 
lysning tilltalade likväl icke allmänna åklagaren, som 
»nogsamt fann att parterna sinsemellan äro förenade, 
hvilket dem ej kan förmenas, men som detta brott år af 
gröfre beskaffenhet än att det genom förlikning nedläggas 
må, så yrkar han å embetets vägnar målets lagliga fort- 
gång». 

Det visade sig likväl, att von Blanc hade mäktiga 
vänner, och dessa synas nu trädt emellan. Landshöfdin- 
gen och generallöjtnanten friherre And. Rudolf Du Rietz 
såg sig nemligen föranlåten att af Kämnersrätten begära 
underrättelse som råtta sammanhanget af det mål, h var- 
för Comediedirektören von Blanc blifvit i häkte inmanad », 
och denna begäran synes påskyndat sakerna, ty samma 
dag beslöt rätten, att som målet, genom Brickmanns er- 
kännande att han frivilligt trädt i häkte, förlorat karak- 
tären af urbota, genast lösgifva von Blanc, dock med 
vilkor att han iakttager inställelse. Blanc hade då setat 
häktad i 6 dygn. 1 

Vi hafva sett, att det fanns vakt vid teatern, och af 
ransakningen framgår, att den vid ifrågavarande tillfälle, 
den 15 December, synes utgjorts af tvenne soldater under 
belal af en furir, alla vid von Saltzas regemente. Egen- 
domligt nog synes magistraten icke blifvit officielt under- 
rättad härom förr än den 14 Januari 1784, då Lands- 
höfdingen meddelar att, »i anledning af en och annan 
förefallen händelse vid Comedierne, han funnit nödigt att 
Comediehuset, sä snart det skall öppnas till Comediers 
uppförande, låta bevaka med militärisk vakt af garniso- 
nen», h varför allt som hör till ordning och polis inom 
huset vid spektaklerna kommer att stå under nämnda 
vakt, »hvilken härom skall erhålla instruktion, samt att 
allt som derunder tilldrager sig skall hos Landshöfdingen 
anmälas». 2 



1 Kåmnersråttens dombok i Brottmål 1783 ™jit. 18 /i2, "»/« 
och »fil. 

2 Rådhusrättens Politiprotokoll 1784. Det var för öfrigt icke 
endast i Göteborg von Blanc rakade i delo med sin omgifning och 
allmänheten, nägot som framgår af följande skrifvelse från Konungens 



304 GÖTEBORGS TEATRAR. 

Ytterligare en sak från den föregående ransakningen 
förtjenar omnämnande. Von Blanc anförde ncmligen, så- 
som stöd för sin begäran om lösgifvande ur häktet, äfven 
det, att han behöfde personligen närvara på teatern, ej 
minst för att öfvervaka elden, då vid skådespelens upp- 
förande teatern »måste upplysas af mer än 600 ljus», 
och då en ovarsamhet kunde blottställa icke blott hans eget 
hus, utan hela staden. 

Denna uppgift om sättet för teatersalongens belysning 
är i och för sig rätt intressant, och man kan för öfrigt 
lätt förstå, att von Blancs oro för eldsolycka var väl grun- 
dad; det är till och med rent af obegripligt, att teatern 
aldrig var utsatt för något allvarligt tillbud till sådan, 
helst då man ihågkommer, att man på scenen stundom 
hade fvrverkeri. Emellertid, om von Blanc för sin del 
vakade öfver elden, tillät han åtminstone icke myndig- 
heterna att göra det. Stadsfiskalen In de Betou ville den 
9 Januari 1784 göra ett försök och infann sig på teatern 
i detta syfte samt yrkade vid besigtningen, att von Blanc 
skulle sätta bleckplåtar »mellan väggen och lamporna» — 
det användes sålunda äfven dylika — »på de ställen å 
teatern, der de fattades», men bemöttes mycket onådigt 
af direktören, som förklarade: »Jag har sjelf salt dit bleck- 
plåtar der de äro, och jag kan taga bort dem när jag 
vill. Jag behöfver ingen fiskal på min teater; om Ni 
vill något mer och ej packar Eder härifrån, skall jag 
skicka efter vakt och låla sätta Eder i arrest» — stads- 
fiskalen också i arrest, det fattades blott! 

Härför stämdes han gifvetvis och måste retirera samt 
förebar, att han icke vetat att Stadsfiskalen var i tjenst- 
göring, »enär han icke varit åtföljd af stadsbetjenter eller 
burit fiskalsstaf(l) ». 1 



Bcfallningshafvande till Magistraten i Göteborg (Länsarkivet, Href- 
Concepter 15 /s 1 783 N:o 262): 

»Till werkställighet af Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Götha 
Hof Rätts närlagde utslag, gifwet den 26 sistl. Februari, behagade Ni 
lata hos Comoedie Direeteuren Joh. von lilanc uttaga sa wäl de honom 
ädömde 24 skill. böter, som den Kendrichen Pettersson tillagdc kost- 
nadsersättningen fem rdr speeie. och atecknade utslagslöscn 24 skill., 
Invilka penningar jag sedermera införwäntar öfwersändas til Konungens 
Mefallningshafwande i Carlscroua. som härom mig anmodat uti bref 
af den 7 dennes. » 

1 Kämnersrättens dombok i lirattmål ,5 '3 1785. 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779-1799. 305 



Åfven nu fortgick striden mellan teaterns vänner och 
fiender, och en af de senare yttrar satiriskt i Hwad Nytt? 
den 24 December, att ett år nu frambringar flere storverk 
af alla slag, än fordom ett århundrade: 

» Minnet af Pompcjus och Cesar är nästan utplånadt afwår 
tid» hjeltar: Homcrus och Virgilius skulle blygas för sina verser 
och Cicero för sina orationer, om de nu finge jemföra dem med 
war vältalighet och poetiska skrifter — 

Men nu kommer insändaren med ett förslag: 

»Han vill bevisa läkares och läkarekonstens onödighet; en 
mjältsjuk botas genom muntert sä I ska p, bad och resor äro för- 
träffliga men det finnes särskildt ett som gör att vi kunna um- 
bära hela läkarevetenskapen, och det är — Theatern. 

Hur mången förnäm fru har icke gätt frisk frän Comedien 
om aftonen, som hela dagen icke vägat gå på tre alnar nära 
sit kammarfönster af fruktan för förkylning. När man alla 
dagar far nyttja följande stärkande medel: Comedie, assemblé, 
concert — hvem kan dä blifva sjuk eller hvilken sjuk skulle 
ej blifva frisk. En Comedie. en konsert betalar med ränta om 
aftonen den långsamma Söndagens ledsnad. Sålunda tror jag 
mig med skäl påstå att Läkare icke behöfvas. Den ansenliga 
skaran af dem i ett land, som lefva af andras anletes svett och 
arbete, kunna ju äfven blifva arbetande och nyttige medbor- 
gare. Dock är det icke min meniug att genast göra dessa 
herrar brödlösc. Väl kunde jag föreslå dem att söka sig in vid 
Theatern — halfva konsten hafva de redan inne, ty en god 
medicus måste vara en god actcur — men kunde vi icke få 
göra med dem som med Öfverflödsförordningarne i andra 
länder: slita ut det gamla. > 

Sjelfva detta anfall visar, att intresset för scenen var 
Ulligt och att dithörande frågor debatterades. Det är så- 
lunda lätt förklarligt, att Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets- 
samhället ville göra sitt inlägg, när det såsom täflingsämne 
i poesi för 1784 uppsatte Allmänna Skådespels werkan 
på Sederna», med erinran, att »de som vilja concurrera 
om priset, en guldmedalj om 20 ducater, lära utan på- 
minnelse sjelfve finna at till detta ämnes fullständiga 
utförande behöfwes til det minsta omkring 200 rader». 




•jo 



306 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Mot slutet af sejouren hade von Blanc att uthärda 
täflan med den förut omnämnda franska komeditruppen 
under J*tnsart de la Cour. Den hade, när den förra 
gången slutade spela i Göteborg den */& 1783, sedermera 
uppträdt i Stockholm, der den synes gifvit sista represen- 
tationen på Ericsbergsteatern den 18 No v., och h varthän 
den derifrån stvrde kosan är obekant. Emellertid hade 
föreståndaren redan den 25 Juli samma år skaffat sig 
en Kongl. Maj-.ts resolution, hvarigenom det tilläts honom 
att i de af rikets städer, genom hvilka han komme att 
vid sin afresa till utlandet lärdas, uppföra skådespel, mot 
det att inkomsten af det första spektaklet aflemnadcs till 
vederbörande magistrat, som hade att öfversända beloppet 
till Barnhuset i Stockholm. 1 

Försedd med denna resolution uppträdde nu Pinsart 
de la Cour i slutet af April 1784, och gaf här en följd 
representationer enligt efterstående 

Spellista 21 /4 — 20 /8 1 784. 2 

1784 Lörd. 2J /4. L' Oracle, kom. 1 a. af Saint-Foix. samt La servante 
Maitresse, opera bouflbn 2 a., musik af Pergolese. 
Inkomsten är tillslagen Barnhuset i Stockholm. 
» Mänd. 2 ';4. La fete dAmour, kom. blandad med sång af mad. 

Favart, samt Le Tonnelier, opera bouffon 1 a., mu- 
siken af Filidor. Biljetter finnas i dircctcurcns logie 
pä Stockholms källare: premier IG och second 8 
skill. specie. 

» > 3 /5 f. 2 ggn La servante maitresse samt f. 2 ggn I* 
Tonnelier. 

* Torsd. 6 j5. Annette och Lubin, op. com. pä vers. 1 a. af mad. 

Favart. musiken af Hr Blaise. De resp. Herrskaper 
som astunda Bänkar med las före, behagade gifva 
det tillkänna hos Directeurcn och at undfå sin 
nyckel. 

13 /5 f." 2 ggn La fete dAmour samt Les Ensorceles, op. 
com. af mad. Favart. 

> Maud. 17 /5. Pyymalion, mclo-drama af .1. J. Rousseau, musiken 

af Hr Coignet samt f. 2 ggn Annette och Lubin. 

> » 2, 5 P a f *■*''<•' förnämas begäran f. '.\ ggn La servante mai- 

tresse samt La Hohemienne, op. bouffon 2 a. 

» Fred. 28 ö. Du (lovin de Yillaye, opera af Rousseau, samt Bastion 
et liastionne, op. com. af mad. Favart. 

' Sond. '»/g. Stor fest i Vauxhallcn pa Konungens namnsdag, för- 
delad i ."» afdeluiugar: 1) Börjas kl. 8 e. m. med 
instrumental- och vocalconcert som slutar med pukor 



1 Rådhusrättens pditiprotokoll 1784. 

2 Kfter annonser i Götheboryska Sy heter. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 307 



och trumpeter. 2) Kl. 9 .lanitscharmusiquen. 3) Kl. 
*/2 10 illumination. 4) Kl. 10 f. 3 ggn Annette och 
Lubin. b) Kl. 11. För att sluta denna fest hlifver 
ett intagande stycke för Allmänheten, som man hop- 
pas skal förnöja de resp. Äskädarne; hvar act skal 
begynna med '3 Canonskott och sista acten slutas 
med 16 Canonskott. Biljetter ä 16 skill. Specie. 
1784 Fred. 11 16. f. 2 ggn Les Ensorceles samt f. 2 ggn Bastien et 
Bastienne. 

» Sönd. *°i6 en liknande fest i Vauxhallen som den 6. dervid 

uppfördes f. 2 ggn La Bohemienne. 
> Fred. */7. Les Folies amoureuses, com. 3 a. af Regnard, samt 

f. 3 ggn Tonnelier. 
» Sönd. *tj fest i Vauxhallen. 

» Tisd. ,7 ; 8 f. 3 ggn La fete damour samt La clochette, musiken 
af Duny; >oeh tänker Pinsart de la Cour nu snart 
sluta sina presentationer härstädcs>. 

Denna gången omfattade repertoiren endast 2 ny- 
heter: Les ensorceles af madame Fa vart, samt Les folies 
amoureuses af Regnard, hvilken sistnämnda pjes, öfversatt 
på svenska under titel »Den galna älskarinnan», seder- 
mera spelades på Arsenalteatern i Stockholm 1799. 

Spektaklerna gåfvos denna gång icke i teatern, utan, 
heter det, »komedien är vid Kronhusgatan på Herr käm- 
nären Enanders tomt», å en för tillfallet uppförd skåde- 
plats. Efter slutade föreställningar annonserades i Hwad 
Nytt? för den 21 Sept. 1784 till salu »Herr Pinsarts 
teater sådan den nu står uti Herr Hamnar Enanders bod 
å Kronhusgatan, bestående af stockar, bräder, plankor, 
spik, låsar och nycklar; om priset kan öfverenskommas 
med Hr Vigoureux, boende hos byggmästare Öländers 
enka vid Sillgatan». Sjelfva salongen hade endast » pre- 
mieren , dit biljetten kostade 1(5 skilling specie, samt 
»second», der priset var 8 skill. 1 

1 I Rådhusrättens Politiprotokolt 23 U 1784 läses: >Directeuren för 
den s. k. Lilla Comedietruppen Pinsart de la Cour anhöll, att, som 
han är sinnad resa härifrän. erhålla Magistratens intyg om dess upp- 
förande under det han i staden uppfört spektakler>, hvilket beviljades. 



É * ä $ « $ $ * $ * É $ $ $ 

* ****************** * ****** 
r-, \ S VA, VV vW>-, - ■ -rvWA*, /v* /V ^ v t v-'-. J VvCvN 



Skådespelaresällskapet i Göfeborg 
(under direktion af Johan von Blanc) u j$ 1784- — 15 /s 1185} 

1784 Tisd. 14 /9. En Fru som intet känner sin Man, lusts. 2 öpn. från 
Fransyskan. Denna Piece är artigt invecklad och det 
löjeliga wäl blandadt med det alfwarsamma. Derefter 
lindansning af Spinacouta. Hörjan sker kl. 6. 
» Fred. 17 /9. Crispin Medicin eller Anatomisten, com. 3 a. frän 
Fransyskan, skrifwen af Hr Molierc. Denna Piece 
är förut aldrig här i Staden upförd, och är en bland 
de löjeligaste stycken, som kan presenteras på 
Thcater. Derefter uppträder Spinacouta i Serieuse 
Dans pa styfwa Linan. 

> Tisd. 2l / 9 - Bruden i Sorgen, sorgespel 5 öpn., skrifwen på Fran- 

syska af Congreve. Denna Piece är ganska wacker i 
anseende til invicklingen, och wisar kärleken och 
swartsjukan i sin högsta grad. Derefter Spinacoutas 
konster. 

» Fred. M /9. Hushållerskan eller Trumslagaren betalar alltsammans, 
com. 2 a. öfwers. Denna Piece är aldrig förut hår i 
Staden upförd, har pä alla orter den hlifwit presen- 
terad vunnit allmänt bifall, och wisar Dygden och 
Lasten i sin fulla dager. Förut upföres ~Den ädel- 
modige Furslen och Vägen, skad. 1 öpn. Emellan 
Piecerna uppträder Spinacouta. 

> Tisd. 28 9. La Bohemienne eller Zigenerskan, op. buffon 3 a. 

Förut upföres Den bedragne Doctorn, lusts. 1 öpn. 
Mellan Piecerna Spinacouta. 

> Fred. J /i0 pa begäran: f. 2 ggn Hushållerskan : derefter Le Cadi 

dupé, op. com. 1 a. 

> Tisd. 5 , io. (lafs en representation, bevistad af Gustaf 111. 



1 Kfter annonser i (iölhcborgs Allehanda, liwad Sylt? och Göthe- 
borgska Syheler. 



Digitized by Google 



TEATERN VII) SILLGATAN 1779—1799. 309 

1784 Tisd. 7 /i0. Spelades, men mun "känner intet om programmet. 

> Sund. 10 /10. f. 2 ggn Crispin Medicin. Det heter i Hwad Nytt? 

19 i'jo att som Piecen ej blef annonserad som recett åt 
acteuren Wernström, sa att de som velat gynna ho- 
nom ej woro underrättade, och han derigenom lidande, 
sä har Directeuren tagit denna representation på sin 
♦ del, och lemnar honom i stället recett den M /i0. 
» Tisd. 12 /i0. Moder-Skolan,* com. 1 öpn. från Fransyskan. Denna 
Piece är förut här aldrig upförd, och är ganska artig 
och Comique. Derefter Servante Maitresse eller lHgan 
Husbonde-Fru, op. com. 2 a. 

> Fred. 15 ,'i0. Det lyckliga Misstaget, com. 5 a. hwarefter Spinacoutas 

konster. 

■■> Tisd. 19 ; 10. Tunnbindaren, op. com. 1 a. Förut upföres Slerbhus 
Camereruren Mulpus eller Caffehusct i stora Kyrko- 
Brinken, lusts. 1 a. 

> Fred. 22 / 10 recett för acteuren Wernström: Eugenie eller Den 

förolämpade Dygden, skåd. 5 a., hwarefter Kärlek gör 
Narrar, lusts. 1 öpn. Mellan Piecerna wisar Spina- 
couta sina konster. 
* Tisd. Borgare-Scholan, com. 3 a., samt f. 2 ggn Moder- 

Scholan. Mellan Piecerna uppträder Spinacouta. 

> Fred. ^/io. Carl den Dristige eller Den Räddade Oskulden, sorge- 

spel 3 öpn., öfwers. från Fransyskan. Med denna 
Piece, som förut här aldrig är upförd, smickrar man 
sig vinna hela Allmänhetens bifall. Derefter Blind- 
bocken, lusts. 2 öpn. frän Fransyskan. 

> Månd. öpnas Theatern til Redoute, til firande af H. K. H. 

Kronprinsens födelsedag. 

> Fred. Zaira, sorgspel 5 öpn. pä vers. skrifwen af Hr Vol ta i re 

och öfvers. af Hr Ristell. Derefter uppträder Spina- 
couta. Recett för Spinacouta och dess fru. Börjas 
i dag och hädanefter kl. 5. 

> Tisd. 9 ln. De(!) (lomtc Essex eller Grefive Essex olyckeliga 

Händelser, sorgespel i 5 öpn. Derefter Spinacouta 
luftspringning. 

» Fred. 12 /ll. De två Olika Wännerna, com. 2 a., hwarefter Dideric 
Menschenskräck eller Den Listige Betjenten, lusts. 1 
öpn. Spinacouta utför en Venetiansk Dans. 

> Tisd. 16 /ll. Alzira eller Americanerne, sorgespel 5 öpn. hwarefter 

Slafhandlaren i Smyrnu, lusts. 1 öpn. Recett för 
acteuren Berger. 

> Fred. ,9 /n. Lucile, op. com. t a., skrifwen af Hr Marmontcl, 

öfw. från Fransyskan med bibehållande af Hr Grétrys 
musique. Denna Piece, som aldrig här förut är up- 
förd, bar både i Stockholm på stora kongl. Theatern, 
och på andra orter, wunnit allmänt bifall i anseende 
til händelsens wackra och naturliga sammanhang, 
som år blandad med en behagclig Musique. Förut 
upföres Den tacksamme Sonen, lusts. 1 öpn. Mellan 
Piecerna upträder Spinacouta. 



Skall vara >Modc-skolan». 



310 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



1784 Tisd. ^/n pä flcres begäran, f. 2 ggn Le Comte dEssex, h var- 

efter Spinacoutas konster. 

> Fred. 2*/ ii pä fleres begäran: f. 2 ggn Lucile, ined förbättring, 

hwarefter Diamanten, lusts. 1 öpn. öfwers. från Fran- 
syskan af en stor Philosopb. Denna Piece är aldrig 
förut upförd Iiär pä orten, och är mycket artig och 
Comique. Derefter Spinacouta. 
» Tisd. so/n. f. 3 ggn Hushållerskan. 

> Fred. 3 /l2. Bridgewater eller Förklädningen, lusts. ,"> öpn. frän 

Engelskan Denna Piece, aldrig förut här upförd, 
är en werkelig passerad händelse under Engelska 
oroligheterna. Derefter f. 2 ggn Den Bedragne Doetorn. 
» » ,0 /]2. Harbern i Sevilla eller Den Fruktlösa Waksamheten, 
com. i a., samt f. 2 ggn Sterbhus-Camereraren 
Mulpus. 

» Tisd. 14 /i2 f. 2 ggn Eugenie samt f. 2 ggn Kärlek gör Sarrar. 

i Fred. 17 /i2. Den Bedragne Lundt-Junkaren, lusts. 3 öpn. öfwers. 

från Fransyskan efter Hr Moliers Pourceauniac. Der- 
efter Donnerpamp, parodie 2 a., blandad med sång, 
skrifwen af Hr Secrelerare Hallman. Herr Direkteuren 
v. Hlanc har lemnat inkomsten af dessa Piecer Säll- 
skapet till en Julklapp. 

> Tisd. 21 ji2 f. 2 ggn Barbern i Sevilla, h varefter Spinacouta visar 

sina exercitier pä styfwa Linan. Till förmän för de 
fattige. 

1785 > 4 /i f. 2 ggn Tunnebindaren samt Xyårs-önskningarne 

eller Den l.sta Januarii, lusts. 1 öpn. 
» > 11 /i f. 2 ggn Bridgewater, hvarcfter balett. 

> Fred. pa flcres begäran: f. 3 ggn Lucile. Derförut Les 

D'eu.v(.'j Billets eller /)<• tivänne ombytta Billetterna, 
lustsp. 1 öpn. Til sist upföres samma Ballet som 
förtiden Tisdag, dock med tilökning och förbättring, 
hvarjemtc äfwen dansas en ny Solo. 
. Tisd. I8 /i. La Clochette eller Det förlorade Faret, op. com. 1 a. 
samt f. 2 ggn La Bohemienne. 

> Fred. 21 /i. Den sköna Rosetta eller Den inbillade Skönheten, lusts. 

1 öpn. Denna Piece är artig och Comique, samt 
aldrig här förut upförd. Förut upföres De bägge 
Jugarne och Mjölkflickan, 1 öpn. med flere Arier 
tilökt. Til slut pa fleres begäran En Ballet med 
2:ne Solo. 

> Mand. M /i. som är war Allernadigstc konungs Höga Födelsedag, 

blifwer upförd en stor Opera i 3 Acter kallad Kungen 
och Skogwaktaren, öfwers. fran Fransyskan af Hr 
Envaldson, med Franska Musiquens bibehållande, som 
är mycket wackcr. 

> Onsd. 2tf /i blifwer Bedoute med all ordnings bibehållande som 

förut, hwartil Dominokläder tinnas at hyra hos Dircc- 
teuren von Hlanc. Hörjan sker kl. 1 /2 10. 

> Fred. '^/l. Til åminnelse af H. K. H. Hertig Carls Höga Namns- 

dag, pa fleres begäran, f. 2 ggn Kungen och Skog- 
tvaktaren, med förbättring, hwarefter en Hållet, hwari 
Hr Swab dansar 2:nc Solos. 



TKATKHN VII) SILLGATAN 1779—171)9. 



311 



1785 Tisd. 1 ,t. K(tpp(trstagurcn, op. com. 2 a. Dcrförut Hemgiften 
eller De oförmodade Giftermålen, lusts. 1 öpn. 

> Fred. 4 ,2. Glömskans Flod, lusts. 1 öpn. skrifwen af Hr Le (i rand, 

öfwers. fran Fransyskan. Denna Kiece är förut aldrig 
( här upförd, ocli är upfyld med eomiquc infall ifrän 

början til slut. Förut upföres för 3 ggn Den bedragne 
Doclorn, samt en Pantomim kallad: Matrosernas 
lyckeliga Ankomst, hvilken slutas med en fullständig 
Kallet. 

> Maud. 7 /2. 1 (iötheborgska Nyheter •* , l 2 annonseras: »Nästkom- 

mande Mandag blifwcr upförd Comedie. som widarc 
genom Affieier gifwes tilkänna. 

> Tisd. (Fastlagstisdag; blir liedonte pa Comediehuset, för 

sista gängen i wintcr, hwartil Dominokläder finnas 
at hyra för ganska billigt pris hos Directeurcn von 
Blane. 

» Fred. ",2 f. 4 ggn Hushållerskan samt f. 2 ggn De bägge Jä- 
garne och Mjölkflickan samt till slut f. 2 ggn Matro- 
sernas Igckeliga Ankomst. Hörjan sker hädanefter 

kl. <;. 

» Tisd. 1Ä i'2. Knligt annons samma dag i (iötheborgs Allehanda: 
Les Deux Avares eller De bägge Girige, opera eomiquc 
2 a„ hwarefter dansas en liallelt oeh 2:ne Solos, och 
som Hr Directeurcn behagat lemna inkomsten af 
denna Kiece til enskild förmän för Acteuren Wider- 
berg och hans hustru, alltså smickra de sig med 
Resp. Hcrrskapcrs och Gynnares wälvilja. 

» Fred. J8 /2. La Gagneure (!) eller' Det oförmodade Wadet, lusts. 2 
öpn. frän Fransyskan. Denna Kiece är det intres- 
santaste lustspel som någonsin här i Staden är up- 
förd. Dcrefter för 2 ggn Scrnante Maitresse. 

» Tisd. f. 2 ggn Kopparslagaren samt för 3 ggn pantomim- 

balletten Matrosernas Igckeliga Ankomst. 

» Fred. 55 L'Embarras des Richesses eller Rikedomens Be- 
swärligheter, lusts. 3 öpn. öfwers. fran Fransyskan af 
en lärd Man. Denna Comedie är comique ifrän början 
til slut. Dcrefter f. 2 ggn La Gagneure. 

» Sönd. 27 ,2. Comedie oeh Ballett. til förman för de nödlidande. 

» Tisd. J/3 pa fleres begäran: f. 2 ggn L'Embarras des Hichesses 
samt f. 2 ggn Les Deux Uillets. 

» Fred. 4 ,'3. Jeppe pä lierget eller Den förvandlade bonden, com. 

5 öpn. samt lioussaronnerna eller Det skal någon 
orsak ha, proverbe dramatique 1 öpn. 

» Tisd. 8 '3. Talande Taflan, op. com. 1 öpn. öfwers. från Fran- 
syskan, med bibehållande af (irétrys nitisk] ut*. Denna 
Kiece, som aldrig här förut är upförd. har pä alla 
Theatrar wuunit allmänt bifall; han är mycket eo- 
miquc och blandad med vacker och passande musique. 
Förut upföres för 3 ggn La Gagneure. 

» Fred. ",'s f. 2 ggn Talande Taflan, hwai efter dansas cn Kalle 
med 2:ne Solo. 

> Tisd. lr, /3. Den politiske kannstöparen. 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Det synes närmast varit konkurrensen med Pinsart 
de la Cour som varit von Blanc besvärlig, och han vände 
sig derför till landshöfdingen, baron Du Rietz, som tycks 
varit hans gynnare, med begäran om dennes mellankomst. 
Detta lyckades äfven så till vida, att landshöfdingen verk- 
ligen 1784 ingick till Kongl. Maj:t med en hemställan, att 
von Blanc, »som med nådigt tillstånd här i staden inrättat 
en Theater», måtte erhålla skydd mot det förfång han 
Iede genom »flere till orten ankommande personer, som 
gifva prestationer och till den ändan stundom längre tid 
qvarblifva», hvarför Du Rietz, som lemnade ett hedrande 
vitsord om den »flit och kostnad», hvarmed von Blanc 
underhåller sin trupp, samt till stadens innevånares nöje 
uppfört spektakler, föreslog, att von Blanc måtte tilldelas 
monopol på spektaklerna i Göteborg. 

Detta ansågo likväl Herrar Riksens Råd väl mycket 
och funno icke skäl att gifva von Blanc några rättigheter 
utöfver det privilegium han redan erhållit. 1 

Denna utgång torde icke varit till synnerlig skada 
för von Blanc, som fortfarande med all säkerhet hade 



1 Conseil och Cab. prot. 7 '9 1784. Oscar I*eocrtin, Teater och Drama 
under Gustaf III, sid. 52. 

Landshöfdingens anförande till Kongl. Maj: t lyder sålunda: 

(Unsarkiuet Bref Concept Bok HS-% S:o 817 den *jt) 

»Directeuren för den här i Staden warande Comoedie Troup 
Johan von Blanc har genom ingifwen skrift hus mig andragit, at sedan 
han, i stöd af Eders kongl. majt:s honom Allernädigst förundte Pri- 
vilegium och tilstånd af d. 10 Dec. 1779 och 19 Martii 1781, med an- 
ländande af all sin förmögenhet här i Staden inrättat en Theater och 
antagit en Comoedie Troup, med hwilkeu han ej allenast största delen 
af året härstädes gifwer Spectacler, utan ock, för at hafwa sin utkomst, 
nödgas på andra orter söka någon förtjenst, skal han see sig lida 
mycket inträng af flere til orten ankommande personer, som gifva 
hwarjehanda Presentationer, och i sådant ändamål understundom 
längre tid sig härstädes uppehålla, ifrån hwilket inträng von Blanc 
anhåller at hlifwa skyddad. 

Och som jag under von Blancks Mistande här i Staden nogsamt 
ärfarit, huruledes han med all möijelig flit och omsorg samt ospard 
kostnad giort sig angelägen at underhålla en wäl öfwad Comoedie 
Troup, hwarmed han äfwen til Stadens i invånares nöije sina Spectacler 
upfört, kunnandes von Bl a nes inrättade Theater fulkomligcn swara 
emot den tid och tilfälle denna orten kan lemna til ett slikt nöije 
och tidsfördrif, hälst uti en handelsstad, där folket i allmänhet med 
sina näringar och rörelser är nog sysselsatt, och alt för mycket til- 
fälle til dissipationer icke skulle wara gagncligt; altsa har jag ej under- 



TKATKHN VID SILLGATAN 1779—179». 



313 



goda hus, tack vare hans outtröttliga vakenhet att förse 
publiken med det nyaste och bästa för scenen. Sålunda 
gåfvos under denna speltermin 15 nya arbeten, och tvenne 
nya författare gjorde dermed sitt inträde pä Göteborgs- 
teatern, nemligen dAlainval och L. J. B. Mazarini-Mancini, 
hertig af Nivernois och dOnziois. 

Få af dessa nyheter voro dock af bestående värde; 
åtskilliga, såsom Carl den dristige. Diamanten, Den sköna 
Rosetta och Glömskans flod, de båda senare af Le Grand, 
gingo blott en enda gång 1 , andra hade bättre lycka 
och upplefde två eller flere representationer, såsom 
Modeskolan, Bridgewater, Rikedomens besvärligheter m. fl.; 2 
Hushållerskan eller Trumslagaren betalar alltsammans, en 
tvåakts komedi, gick dereinot ända till 4 gånger och 
spelades äfven under de närmast följande åren. 

Det oförmodade vadet, som nu gafs för första gången 
på svensk scen, är en qvick konversationskomedi af 
Sedaine (La Gageure imprévus), hvartill ämnet tagits från 
en novell af Scarron. Stycket spelades sedermera af Carl 
Stenborg den 25 Juni 1787 i öfversättning af Björn; 
tvifvelsutan var det en annan version som kom till an- 
vändning i Göteborg. 

Likaledes är von Blanc den som först uppfört Ana- 
tomisten eller Crispin medicin, comedie i 3 acter från 
fransyskan, skrifwen af Hr Molierc», heter det i annonsen, 
h varefter tillägges: »Denna Piece är förut aldrig här i 
Staden upförd, och är en bland de löjeligasle stycken 
som kan presenteras på Theater». Den lyckades dock 
ej att väcka publikens intresse, hvarför den nedlades efter 
tvenne representationer. 

Ett arbete som deremot sedermera spelades åtskilliga 
gånger under 1700-talet var Marmontels opera comique i 
en akt på vers Lucile, öfversatt af Anna Maria Malmstedt, 



låta kunnat til Eders Kongl. Maj ts Allernädigste wälbehag underdå- 
nigst hemställa, om Eders Kongl. Maj:t skulle täckas i nåder tillägga 
Johan von Blanc den rättighet, at sä länge han med sin Troup här i 
Staden wistas. icke någon annan Comoedic Troupp mu sig härstädes 
få etablera. 

And. lind. Dnrietz. 

Hans Hummel. 

1 >Den sköna Rosetta eller Tidens seger^ gafs i öfversättning 
af M. Altén 1801 vid Djurgårdsteaterns invigning. 

' Ingen af dessa linnes upptagen hos Dahlgren eller Klemming. 



314 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



sedermera fru Lenngren, samt med musik af Grétry. 1 
Handlingen rör sig omkring en förvexling af personer; 
Timante har en dotter, Lucile, hvars uppfostran ifrån hen- 
nes spädaste år anförtrotts ett bondfolk, Blaise och 
dennes hustru Marianne. Lucile dör emellertid helt ung, 
och fostermodern begagnar detta tillfälle att låta sin 
egen jemnåriga dotter intaga den aflidnas plats. Hon 
mottages derefter af den intet ondt anande Timante så- 
som egen dotter och förlofvas med en ung och rik adels- 
man Dorval. Just när bröllopet skall firas anländer Blaise, 
för hvilken hustrun på dödsbädden upptäckt bedrägeriet, 
och yppar »Lueiles» rätta stånd. Den bestörtning och 
villervalla, som denna underrättelse åstadkommer ocli som 
hotar att skilja de älskande, upplöses dock lyckligt, och 
sedan äfven Dorvals far visat sig hylla satsen 

>Den är ju adlad nog, som lärt att ädelt tänka >, 
fortsättes den afbrutna festen, och de unga två förenas. 

Den lyriska scenen riktades med ännu ett arbete af 
Grétry, nemligen den fina och roliga enakts operetten Den 
talande taflan, med text af »Herr Anseaume», heter det i 
titeln på det tryckta exemplaret, men i sjelfva verket af 
Mancini-Mazarini, hertig af Nivernois, samt öfversatt af 
den flitige Envallsson. 

Den vackra Isabelle älskar Leander, men denne har 
länge varit frånvarande på utrikes resor, och under tiden 
bearbetas hon af sin förmyndare, den åldrige Cassander, 
att blifva hans hustru. Slutligen synes hon gifva vika, 
och den öfverlycklige Cassander förklarar alt, när han 
återkommer från den resa han ärnar företaga, skall 
bröllopet firas. Men han har blifvit misstrogen, och 
resan är blott en list för att insöfva Isabelle och hennes 
förtrogna väninna Colombine i säkerhet, ty Cassander 
ärnar helt lugnt stanna hemma, för att närmare iakt- 
taga livad som försiggår. 

Nu återkommer Leander, åtföljd af sin betjent Pjerrot, 
Columbincs älskare; den senare har snart fått veta hvad 
som förberedts af Cassander, men Leander återfinner sin 
Isabelle mer förälskad än någonsin. Sedan de sjungit en 
duett och förklarat lör hvarandra: 



1 Den tryckta öfversätt ningen är dedicerad till Hertiginnan af 
Södermanland med verser af öfversättarinnan samt försedd med 
ett företal, af hvilket framgår, att öf\ ersättningen skett pa uppmaning 
af Hertig Carl. 



TEATEHN VID SILLGATAN 1779—1799. 315 



Ack! Vara hjertan så lika de ömma! 
Jag till ditt ifrån mitt vill döma: 
Känslor och böjelser, 
Qval och förnöjelser. 
Lust och besvär. 
Ledsnad, begär — 
Allt lika år.» — 

besluta de atl tillintetgöra Cassanders giftermälsfunderingar, 
men vilja dessförinnan styrka sig med en läcker maltid. 

Denna göres i ordning och snart står bordet dukadl 
för de två paren. Då inkommer i det nu tomma rummet 
Cassander, som häpen stannar rid åsynen af förberedel- 
serna till festen, och börjar räkna efter 

Lät se — En Isabella och Colombine den andra, 

Den tredje jag, och fjerde — — — fan! 

Jag är ju narrad, stackars man? 

Det ju för fyra är? Hvar »Hon» har ju sin »Han»? 

Ack! ma jag ej mitt öde klandra? 

Nu gäller att iakttaga. Cassander ser sig omkring 
villrådigt ; då varseblir han sitt eget porträtt stående på 
ett staffli i ett hörn af rummet, och ännu ej afslutadt af 
konstnären — han skyndar dit, skär ut hufvudet, går 
bakom staffliet och sticker in sitt eget ansigte i hålet. 

Så återkomma de lyckliga, obekymrade paren och 
under munterhet och glam slår man sig ned kring bordet. 
Man talar naturligtvis om gubben och gycklar med den 
narrade »fästmannen», som dock enligt Colombines för- 
mening 

— — — »på den Icfnndsqväll, som honom återstår. 
Jag tror han henne ej stor skada kunnat göra 
Till Ert förfång» — 

Cassander (för sig sjelf, : 
Det var gement att höra. 

Leandrr, som tror att det var Pjcrrot 
som talade: 

Din slyngel. Håll din mun; det dig ej kan röra. 

Emellertid fruktar Isabelle, att Cassanders samtycke 
till hennes och Leanders förening skall blifva svårt nog 
att erhålla, men den senare yttrar 

>Åh nej, räds ej för det. Om han ej ändrad blifwit, 
Han ju af gammalt är en god och fryntlig man? 

Hans bild ju det försäkra kan? 

Se på! Om den man rätt beskådar 
Den hvarken något hardt, ej eller ilakt bådar.» 



316 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Colombine : 

»Nej, det är just ett skönt och älskvärdt föremål. 
Originalets hedersskål. 
Så visst han detta oss förlåter — 
Gud ge han aldrig kom me åter!> 

och dermed slänger hon, när hon druckit, resterna i 
glaset i synen på gubben. 

Leander föreslår nu att han och Isabelle skola gå 
fram till porträttet och repetera den framställning de 
skola komma att göra till originalet, 

*— och der uppriktigt båda två 
Vår önskan och vår eld förklara >. 

Isabelle : 

Det tyckes väl dåraktigt vara, 

Men dock — — — Det likväl roligt är — — — 

Jag skulle då fä såga ungefår — 

Pjerrot: 

Glöm ej at åtbörd af menlös oskuld taga. 

Isabelle : 
Skall jag slå mina ögon ner? 

Leander : 

Rätt bra. 

Isabelle (niger för porträttet, men vän- 
der sig straxt till de andra): 

Jag vet icke 

Pjerrot och Colombine : 

Mer! Mer! 

Isabelle (niger åter): 

'Min Herre hår min fästman ser; 

Som vida öfverträiTar Er; 
Er svaga ålderdom mig endast afsky ger, 
Blott honom ålskar jag, blott han kan mig behaga; 

Jag ingen annan man vill ha, — 
Samtycker Ni att jag far honom äga? 

Cassandcr (med grof röst): 

Ja! 

Stor tablå, men lyckligtvis utan svimning. Gubben 
har emellertid lått höra den osminkadc sanningen, och 
fått tillfälle inse hur dåraktig han varit, som trott vårens 
ros vara till för den kulna vintern; han ger de unga åt 
hvarandra. Nu kominer också Colombine och ber att, 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799 



317 



som hon är lika brottslig som Isabelle, han ville döma 
henne och Pjerrot till enahanda straff: 

Cauander : 

?Gift dig du med, och sedan gäck 
för sjelfva fan i våld!- 

Colombine: 

»Stor tack!» 

Af den framstående och omtyckte kompositören Mon- 
signy gafs slutligen den i Stockholm populära operetten 
Kungen och Skogvaktaren. Öaktadt de intagande melo- 
dierna hade den likväl icke framgång i Göteborg, hvilket 
nog var en opåräknad motgång for von Blanc, enär pjesen 
var en af de största operetter denne någonsin uppsatt. 

Den enda nyheten för talscenen utgjordes denna spel- 
termin af Hallmans burleska parodi Donnerpamp. 

PåKongl. Teatern hade 1782 spelats operan »Roland» af 
Marmontel, med musik af Piccini, ett arbete hvars främsta 
värde tvifvelsutan låg i utförandet ; det var under svenska 
operans glansperiod, då rollerna kunde besättas med per- 
soner, hvilkas namn återljuda ännu efter mer än hundra 
år. Man kan åtminstone ana livad det ville säga, nar 
Rolands parti sjöngs af Karsten, 
Angeliques » fru Muller, 

Medors » Carl Stenborg, 

Themires » fru Augusti, 

och Coridons » de Broen. 

Texten är af den tarfligaste beskaffenhet: Angelique, 
drottningen, älskar och älskas af Medor, en fattig riddare, 
men hon älskas äfven af den berömde hjelten Roland. 
Efter mycken strid öfvcrvinncr hon sin börds fördomar 
och äktar Medor, hvarefter den besvikne Roland, som vid 
underrättelsen härom dånat (!), slutligen tar sitt förnuft 
till fånga och viger sitt lif åt konung och fosterland. 

Onekligen inbjuder detta högtrafvande, uppstyltade 
opus till en parodiering, och Hallman var icke den som 
försummade tillfället; så skref han sin » Donnerpamp». 
Under hans händer förvandlades den eteriska Angelique 
till en ung traktörska Engelburk och scenen till hennes 
krog. Då i Roland Angelique vid ridåns uppgång slites 
mellan stoltheten och kärleken, och säger till Themire: 



318 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



»Ack! Hvad mitt hjerta är iipprördt! 

Du ser min sällhets lugn förstördt ; 

Jag våld af sinnesstormar lider! 

Min kärlek mot mitt högmod strider, 

Min själ är dem till skiftes fal. 

Skall jag uti mitt sköte nära 

Två plågor som det ömsom tära? 

Hvad oro! Ack! Hvad häftigt qval! 

Ja, ömma kärlek, grymma ära! 

Ack! hvad emellan er är svårt att göra val!> 

så parodieras detta i Donnerpamp på följande sätt: Jung- 
fru Engelburk kommer in, sätter sig vid bordet och speg- 
lande sig utbrister hon: 

»Ack! hvad jag nu ser hetsig ut, 
Liksom jag doppad var i lut. 
Min blod går ända upp i pannan! 
Ty jag är nu till skiftes fal. 
För högmod och för kärleksqval. » 

Hör Sisla (stampar med toffelklacken i i golfvet). Ge mig 
den där kannan. (Sisla inkommer, och, sedan Engelburk 
druckit, säger hon med bedröfvad röst:) 

Här blir i qväll ej någon bal 

Aria: 

Jag lemnar mig ät mina plågor. 

Ack kärlek Högmod grymma lågor! 

Hvad mellan Er är svart att blifva sval, 
Och mera svårt att göra val — » 

Hon älskar nemligen den bedårande perukmakare- 
gesällen Hårklyft (Medor), men är på samma gång smickrad 
af en skrällande slagskämpe, den på tyska brytande hu- 
saren Donnerpamp (Roland), som vid första tillfälle genast 
»slipar sin sabel». Det går dock här som i operan, att 
kärleken segrar och traktörskan får sin perukmakare. 1 

Bland repriserna för året voro som vanligt operetterna 
talrika; den outslitliga »De bägge Jägarne och Mjölkflickan», 
»Kopparslagaren», »Martin och Gripon», »Pigan husbonde- 
fru», »Tunnbindaren» m. fl. I öfrigt spelades Kexels »Sterb- 
huskamreraren Mulpus», Hallmans Boussaronerna », och 
naturligtvis Hotberg, som dock ej företräddes af fler än 
>Didrik Menehenskräck >, och »Jeppe » ; vidare Beumarchais 1 
»Eugenie» och »Harbcrarn i Sevilla»; »Zayra» och »Alzira» 



1 Flodmark uppgifver, sid. 164. att pjescn gifvits i Göteborg redan 
hösten 1782, men detta synes knappast varit händelsen. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779-1799. 319 



af Voltaire, »Den bedragne landtjunkaren» af Moliére 
ni. fl. 

Af redogörelsen för den föregående spelterminen har 
man sett, att lindansaren Spinacouta uppträdde såsom gäst 
ännu i den föreställning som afslutadc sejouren. Då man 
nu åter finner honom dansande på lina redan vid det 
första spektaklet innevarande termin, har man sålunda 
anledning förmoda, att han varit truppen följaktig äfven 
under mellantiden, antagligen qvarhållen af det intresse 
den vackra Helena Pettersson förmätt ingifva honom. 
Det är icke omöjligt, att deras bröllop stått i Oktober 
eller första dagarne af November 1784, ty den 5 i sist- 
nämnde månad gafs tragedien »Zayra» såsom recett för 
»Hr Spinacouta och dess fru», möjligen deras bröllops- 
recett. Sista gången han uppträdde var den 21 December. 
Derefter nämnes han ej mer, och afreste tvifvelsutan här- 
ifrån jemte sin hustru samt förekommer på våren det 
följande året i Stockholm, hvarest den vackre italienaren, 
der liksom öfverallt, bedårade qvinnorna. 

Det gälde nu för Hlanc att fylla den tomhet, som 
uppstod när de föregående lemnade Göteborg. Det var 
tvifvelsutan en för honom lycklig tanke, när han beslöt 
ersätta förlusten genom uppsättandet af en ballettkår, 
äfven om denna var helt obetydlig till antalet. 

Man fick sålunda en vacker dag kort före jul läsa 
följande tillkännagifvande : 

»Som nyligen en Ballett-Mästare hlifwit engagerad wid 
Theatern, astnndade man twänne unga Flickor utaf hederligt 
stånd, som hade lust för dans och kunde upöfwas till figure- 
ring; skulle några ti tinas, som de it il hafwa lust, kunna de an- 
mala sig hos Directeuren wid Comedien». 1 

Denne ballettmästare var Carl Fredrik Sivab, om livars 
föregåenden i öfrigt ingenting är bekant. Förutom livad 
beträflar hans verksamhet vid teatern, finner man honom 
i början af det följande året uppträda, dock ej med 
samma sirlighet och behag, inför kämnersrätten, dit han 
instämt »Comoedie Acteuren Isac Lindskog, för det han 
Swab på dess kammare med slag och oqwädingsord öfver- 
fallit och för Swab tvenne skjortor sönderrifwit». Lind- 
skog nekade visserligen, men motpartens vittnen »Comoe- 
die-Acteuren Jonas Wernström* och soldaten Petter Lund 



1 Götheborgs Allehanda 17 /i2 1784. 



320 



GÖTEBORGS TEATRAH. 



intygade edeligen, den förre, att han hört de håda käni- 
parne oqväda hvarandra samt sett Lindskog gifva den 
andre en »kindpust», hvarjemte han iakttagit, att Swahs 
»tvenne lintyg voro sönderrifna på armen»; Lind hade 
hört Lindskog kalla Swab »tjufpojke» och sett kindpusten, 
äfvensom att Swab blifvit »dragen i håret». Trots detta 
nekade den anklagade fortfarande och begärde få vittnen 
hörda, men när målet nästa gång förekom, anmäldes, att 
förlikning blifvit ingången, och rätten lät härvid bero. 1 

På de öfriga medlemmarne af balletten känner man 
icke ens namnen, men i annonsen om deras uppträdande 
den 4 Februari uppgifves, att den bestod af »5 fruntimmer 
och 5 manspersoner», bland h vilka senare bal lett mästaren 
förmodligen var en. Den utgjordes således, efter all an- 
ledning, af en ballettmåstare, 4 dansörer, 3 dansöser och 
2 figurantskor, hvilket ju var rätt mycket. 

Det var sålunda med en icke ringa stolthet von Blanc 
kunde annonsera det första uppträdandet: 

>I dag Tisdag den 11 Jan. (1785) upföres på Thcatcrn (för 
andra gängen) Bridgewater eller Förkläd ningen, Lustspel i 5 
acter frän Ängelskan. 

»Med den wördnad jag altid hyst för denna Stadens Resp. 
Inwänare, och för den godhet jag här åtnjutit, anser jag för 
min skyldighet at tacksamt continuera med den förbättring, 
som i alla mal är möjelig, för at winna en sä wördad Allmän- 
hets ynnest. Til den ändan har jag lätit inrätta en fullständig 
Bullett, med solodans imellan, och till slut en Pas de Troix, 
som i dag blifwer upförd. hwarvid hwarken kostnad eller möda 
äro sparade, och som det är den första liallett, som här på 
Orten är upförd. förmodar jag så mycket mer, at den winner 
Resp. Åskådares bifall. 

/. o. Blanc.** 

Den omvexling i programmen, som på detta sätt be- 
reddes, användes ganska flitigt sedermera, och efter någon 
tid, eller den 4 Februari, grep man sig an med en panto- 
inimballett kallad Matrosernas lyckliga ankomst, som gjorde 
rätt mycken lycka, och i hvilkcn hr Swab efter vanlig- 
heten dansade ett solonummer, hvarjemte förekom en 
>Pas de deux» och en Pas de trois»; det försäkras i 



1 Käm ner sr ut lens dombuk uti Brottmål lö 2 1785. Swab annouse- 
rade 8 /2 samma ar om 'information i Contradanser och Menuetter». 
Knligt Dahlgren, sid. 514, var »Hr Swab* corvphu vid Ko ngt. Teaterns 
bal let t 178!). 

2 Cötheborgs Allehanda » i 1785. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 321 



annonsen att »denna pantomim-ballett har öfweraltt vun- 
nit stort bifall, emedan den är den eomicmaste som nå- 
gonsin blifwit upförd.» 

Som vanligt gafs under terminen åtskilliga operama- 
skerader. Den första af dessa föranleddes af Gustaf Ill:s 
närvaro i Göteborg. Måndagen den 4 Oktober 1784 hade 
konungen kl. 11 på aftonen anländt till staden, »som 
öfverallt var eclairerad med ljus inuti alla rum, och de 
vanliga lyktor utanpå husen, från Kungsporten ned till 
Residenshuset, der Hans Maj:t behagade intaga sitt qvarter; 
större marsehaller voro tätt placerade utmed kanalerna 
emellan träden, och var sjelfva Rådhuset på det prydligaste 
illumineradt, äfven som kongl. Saltzaska Högvakten». 

Dagen derpå, eller Tisdagen den 5 Okt., begaf sig 
Konungen jemte en liten svit till Amiralitetsvarfvet, samt 
till Nya Elfsborgs fästning 

»och besåg dessa båda ställen pä det n ogaste, Ivwarcfter 
Hans Maj: t lät i en ecbaloupe ro sig revieret uppföre till bryg- 
gan af residenshuset, ifrån hvilken Hans Maj:t uppgick i sina 
rum och spisade äfven allena middag. Efter middagen kl. 4 
behagade Hans Maj:t gifva cour. dä GarnisonsCorpserne jämte 
flere Herrar officerare af Amiralitetet, Arméens flotta, Wäst- 
götha Ca val ler ie, Skaraborgs, Wästgöta Dahls, Elfsborgs rege- 
menten samt Bohusläns Dragonregemente, tillika med Consisto- 
rium, Ostindiska och Grönlands Direktionerne blifwa alla i 
underdånighet präsenterade. 

Derefter behagade Hans Maj:t nådigst hedra Generalinnan 
Friherrinnan Durietz med Sit höga besök uti hennes egna rum 
i undre våningen af residenshuset, och sedan Hans Maj: t Sig 
der en stund uppehållit, for Hans Maj:t på Comedien uti det 
hår inrättade Comediehuset. Hans Maj:t behagade bevista hela 
Spectaclet, uti en för Hans Maj:t tillredd och med dess nådiga 
tillstånd eclairerad loge, uti hvilken Fru Generalinnan Friher- 
rinnan Durietz hade den nåden att äfven sitta. Hans Maj:t 
souperadc allena i Sina rum. Och som en Redoute eller 
Masqucrade Hal på Comediehuset, hvilket dertill emellertid 
blifvit inrättadt, var anstäld, behagade Hans Maj:t kl. något 
efter 10 Sig dit en masque begifva, och nådigst qvarstanna till 
långt efter midnatten.> 

Man känner icke något om hvad som spelades den 
aftonen på teatern, men förmodligen var detta första 
gången Gustaf III såg Andreas Widerberg uppträda. 

Följande dagen. Onsdagen den <> Okt., var på för- 
middagen »allt stilla vid Hofvet», men- på eftermiddagen 
gaf Hans Maj:t åter cour, och 

21 



Digitized by Google 



322 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



»behagade ganska länge derstädes fördröja, hvarunder Hans Maj:t 
var så nådig och talade med de flesta af de närvarande. Kl. x /89 
for H. M:t på Spektaklet och nådigst uppehöll Sig därstädes uti 
dess eclaireradc loge vid pass en ti me. hwarefter H. M. åter- 
vände till Residenset och souperade allena. Om aftonen var bal 
på Stora Rådhussalen, dit H. M. kl. 10 behagade ankomma, och 
sedan H. M. följd af Gencralinnan Durietz gjort en tour omkring 
rummet, hvarunder H. M. behagade tillåta fru Gencralinnan att för 
Sig i underd. presentera de fleste närvarande damer, behagade 
H. Al. dereftcr att med fru Gencralinnan dansa en Quadrille. uti 
hvilkcn jemväl dansade Amiralinnan Friherrinnan Cederström, f. 
Grefvinna Sparre, Commerserådinnan Friherrinnan A. H. Ahlströ- 
mer samt Herrar Grcfwar Charles Emil och Gustaf Lewenhaupt 
och Hr Corneten I ggla.» 

Icke heller nu känner man något om programmet 
på teatern, men deremot laser man i Götheborgska Nyhe- 
ter för den T> Okt.: 

»Gifves Resp. Allmänheten tillkänna at til den Comoedien, 
som upföres i morgon, hwarom närmare underrättelser skal lem- 
nas genom Affischer, öpnas ej Comedichuset förr än kl. 5, eller 
en tima före Spectaklcts början, och blifver ej större antal Bil- 
letter försåldt, än som swarar mot personernas hvilka fä rum. 

Kl. 10, en timc efter Comcdiens slut, blifwer liedoute, dä 
anstalter göras att ej trängslcn blir för stor, och i danssalen in- 
släppas ej andra än som äro anständigt maskerade. Hos mig 
finnas alla sorter Domino och Italienska Masquer, både till köps 
och at hyra, för det civilaste pris. 

Joh. von Blanc* 

Af denna bestämda uppgift vill det synas som tid- 
ningarne, i redogörelsen för konungens vistelse i Göteborg, 
begått en förvexling; rätta förhållandet torde varit, att ba- 
len på rådhuset afdansades Tisdagsafton och att konungen 
dagen därpå bevistade maskeradbalen. 

Torsdagen den 7 Okt. gafs eour kl. 5 på aftonen, 
hvareflcr Hans Maj:t behagade fara till teatern, »och 
qvarblef der till Spectaklets slut. Också denna afton var 
den Kongl. Logen eclairerad, så att alla närvarande egde 
ett önskeligt tillfälle att wäl få se Hans Maj:ts dyra per- 
son». Fredagen den 8:de kl. 12 afreste Gustaf III öfver 
Bohus till Marstrand. 

De öfriga operamaskeraderna gåfvos den 26 Januari 
och 8 Februari 1785. 

Inbjudning till Åbonnement utfärdades som vanligt i 
början af spelterminen, som omfattade nu endast 3 må- 
nader, eller från den 24 Sept. till den 1(5 December; hvarje 
biljett kostade 10 rdr specie, h varför lemnades 36 repre- 



TKATERN VID SILLGATAN 1779 — 1799. 



323 



sentationer. 1 En ny annons den 29 Okt. uppmanade till 
teckning, då för 2 månader med spelning tvenne gånger 
i veckan, nemligen Tisdagar och Fredagar, a 7 rdr specie 
och 27 »comedier». 

Efter utgången af den bestämda tiden tillkännagafs 
den 28 Jan. 

>De resp. Hcrskapcr. som äro innehafvare af Perpetuel- 
Billetter ifrån d. 24 a 25 Scpt. förlidet år gifves ödmjukligen 
tilkänna, at den accorderadc Abonnements Terminen är förbi. De 
behagade således hemskicka sina Billetter, eller också prolongera 
den korta tiden, som jag ännu blir här wistande med Comedie- 
Trouppen. 

Johan von Blanc. 

De loger, som icke på detta sätt abonnerats, kunde 
begagnas af hvem som först kom. 

I öfrigt kan det förtjena anföras, att direktören redan 
vid annonsen om det första spektaklet tillkännagaf, att 
»under Action tillåtes ingen inkomma på Theatern»; besök 
mellan kulisserna under mellanakterna hindrades deremot 
icke, och skulle väl icke heller varit lönt att försöka. 

Recetter under året lemnades åt: Jonas Wernström, 
Spinacouta med fru, Johan Berger och Andreas Widerberg 
med fru, de senares den 15 Februari, då det gafs »Martin 
och Gripon» af Moliere samt ballett, och då recettagarne 
»smickra sig ined Resp. Herskapers och Gynnares wäl- 
wilja». Slutligen erhöll truppen den sedvanliga julrecetten, 
och för de fattige gåfvos tvenne representationer, hvaraf 
den första, den inbragte 99 rdr 40 skill. specie, eller, 

sedan omkostnaderna 10 rdr afdragits, 89 rdr 40 skill. ; 
den senare af dessa recetter åter föranleddes dcraf, att 

>Som jag alla dagar blifvit öfwerhopad med Böneskrifter 
af sjuka och sängliggande fattige, som i denna svåra kölden för- 
smäkta af elände och vanskötsel, sa har jag beslutat, til et un- 
derstöd för sådana nödlidande uti sit swåra betryck, at i morgon. 
Söndag den 27 Februari låta upföra en Comedie. hwaraf inkom- 
komsten i Magistrats-Personers uärwaro skal utdelas till dem som 
bäst behöfva. Comedien och Balletten skal vidare genom Afficier 
gifvas tilkäuna. 

Joh. von Blanc*. 

Nå, hvad de genom den »swåra kölden» lidande be- 
träffar, så får man nog med allt skäl till dessa föra samt- 
lige spektakelbesökande, ty salongen var fullständigt oeldad. 



1 Hivad Nytt? '?/9 n 8 4. 



324 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Hvad detta ville säga, derom hafva nog vi svårt att bilda 
oss en föreställning, vi som endast frukta den stundom 
öfverdrifna hettan i teatern. Men det gick väl an med 
åskådarne — dessa kunde ombona sig bäst de ville ; sitta 
i ytterkläderna, hvilket man naturligtvis också gjorde, och 
för öfrigt hålla sig någorlunda varma genom stampningar 
och handklappningar — men hvad skall man väl säga 
om de arma konstnärerna, som skulle uppträda utan alla 
mer verksamma omhöljen, och framför allt hur skulle den 
så lätt klädda balettpersonalen reda sig i en vinterkyla, 
som äfven här i Göteborg kan vara rätt allvarsam? 

Följderna uteblefvo icke heller, och vi få längre fram 
tillfälle att omtala sådana. Man kommer här ovilkorli- 
gcn att erinra sig Blanches ord i hans monolog »Den gamle 
Skådespelaren:» 

>Stå på en vind i tretti graders vinter 
Och ändå föra ut sin roll med värma 
Och spela hjälte medan kroppen skälfver 
I alla leder, klädd i tunna lärftstrikåer». 

» 

Personalen utgjordes, som man med visshet känner, 
af följande: 

Direktör: Johan von Blanc. 
Aktriser: fru von Blanc. 
» » Widerberg. 

» mamsell Helena Pettersson (fru Spinacouta). 
Aktörer: Hr Jonas Wernström. 1 
» » Johan Berger. 

» » Andreas Widerberg. 

» » Anders Lundqvist. 

» » Waltman, alla gamla vid truppen, samt ny- 

tillkomna: 
* » Isak Lindskog och 

» ■» Johan Pettersson. Möjligen böra äfven till de 

förra läggas mamsell Rdberg och madam 
Söderberg; man känner åtminstone icke 
att de afgått, om de också ej nämnas. 

1 >Comedie Acteuren Jonas Wernstrom» hade den 18 /3 blifvit stämd 
af en läderhandlare Anders Appelqvist, ined påstående att genast be- 
tala fi rdr specie, som han var skyldig enligt revers af den 11 Februari. 
Wernström, som icke iakttog inställelse, hvarken sjclf eller genom ombud, 
dömdes att betala skulden med 5 ^ ränta från stämningsdagen. Käm- 
nersrättens dombok i Civila mål ,8 /s 1785. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



325 



En stor och säkerligen oersättlig förlust var, när den 
utmärkte komikern Waltnutn hösten 1784 lemnade von 
Blanc, för att den 23 Oktober debutera hos Carl Slenborg. 
Den nykomne Isak Lindskog är obekant; deremot var Johan 
Pettersson, bror till fru Spinacouta, en användbar skådespe- 
lare, hvars namn blifvit nära förbundet med teatern i Gö- 
teborg, då han längre fram blef en kortare tid ledare af 
densamma. Kfter vistelsen hos von Blanc öfvergick äfven 
han till Stenborg, der han träffas i slutet af 1786. 

Vi komma slutligen till von Blanc sjelf, öfver hvars 
hufvud tunga moln allt mer hopade sig. Vi hafva sett, 
att tvänne mål, för hvilka i det föregående redogjorts, då 
icke funno sin afslutning; vi återkomma nu till dessa. 
Det ena förskref sig ända från 1783 och gälde en ursprung- 
ligen ren obetydlighet, eller att von Blanc kallals att inför 
magistraten svara för bristande renhållning af gatan utan- 
för komedihuset, men saken tog en ledsammare vändning 
derigenom, att von Blanc till sin vägran att åtlyda kallel- 
sen fogade smädelser mot magistraten och borgmästare 
Pettersson samt genom att han, under målets fortgång, 
missfirmade altmänne åklagaren och angrep rättens nota- 
rie. Han dömdes härför till böter och afbön, men väd- 
jade till Hofrätten, och gick, när han äfven här dömdes 
saker, till Kongl. Maj:t. 

Äfven här gick det honom emot, och nu fanns ingen 
annan utväg än att låta ridån gå upp för sista akten; vi 
lemna ordet till Göteborgs Stads Kaniners Rätts Dombok uti 
Brottmål för den 11 Mars 1785: 

> Sedan Kg]. Maj:t genom utslag d. 4 /2 i nåder gillat och 
fastställt (iöta hofrätts utslag **/io 1783 och denna rätts d. */5 
i det af öfvcrskulten Anders Linderberg emot Comediedirecteuren 
Joh. von lilanc till denna rätt instämda mål. hvarigenom v. Blanc 
blifvit ålagd att böta, ej allenast IG rdr 32 sk. för dess emot 
borgmästare och råd fällda missfirmeliga utlåtelscr, samt att 
göra dem offentlig afbön, utan ock tillsammans 13 rdr 16 sk. 
för det han missfirmat undertecknad notarius och sin vederpart, 
samt dessutom 10 rdr för det han utan fog dragit detta mål 
under Kgl. Maj ts pröfning, hvilka böter af underskulten Beckman 
hos v. Blanc nästlidne gårdag blifvit uttagne, sa hade Kämners- 
rätten, till fullgörande af den Blanc ålagda offentliga afbön, låtit 
kalla honom att sig för rätten i dag kl. 11 inställa, men som 
han nu sedan klockan slagit 11 vid målets upprop ej tillstädes 
var, så påstod öfvcrskulten att han genom rättens hetjenter upp- 
hemtas mätte, hvartill rätten fann lagligt dess bifall lemna, och 
antyddes stadsbetjenterna Ahlbom och IWIersson att detta beslut 
genast verkställa, hvilka väl om en kort stunds förlopp åter- 



326 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



liommo, med berättelse att Blanc sagt sig godvilligt skola upp- 
komma, men som han ej heller efter något väntande sig infann 
sä tillsades dessc stadshetjenter ånyo att honom upphemta, till 
den ända de hortgingo, hvarunder v. Blanc sig instälde då, och 
efter det H. K. M:s nådiga utslag, samt Magistratens protokoll af 
den 9:de dennes, hvarigenom auditeuren och Stadsfiscalen In de 
Hetou anmodats att a Magistratens wägnar härvid Kämnersrätten, 
wid afbönens gående wara tilstades, ofTentligen samt för öppna 
dörrar hlifwit uppläst, von Blanc i ansenlig myckenhet folks 
närvaro gjorda följande honom förestafwade af bön: 

»Jag Johan von Blanc, som varit så obetänksam, 
att jag om Högädla Herrar Borgmästare och Råd här i 
staden fällt missfirmeliga utlåtelscr, gör dem nu derförc 
offentlig af bön. med ödmjukaste anhållan att de detta mitt 
brott gunstigast täcktes förlåta.» 

Under detta uppträde hade menniskomassaiv i råd- 
husets rum och korridorer visat en så hotfull stämning, 
att von Blanc ansåg sin egen säkerhet fordra, att han hos 
rätten anhöll få qvarstanna i kämnersrummet, tills folket 
något skingrats. När en stund derefter rätten såg sig för- 
anlåten tillsäga alla närvarande göra afträde, medan den 
rådplägade . om utslag i ett mål, så anhöll von Blanc att, 
till sitt frälsande från öfvervåld, få betäckning med sig 
hem. Detta bifölls äfven af rätten, som befall te öfverskul- 
ten att med biträde af en stadsbetjent ledsaga honom till 
komedihuset. 

Detta visade sig likväl vara lättare sagd t än gjordt, 
och expeditionen måste genast återvända in i rummet, der 
öfverskulten tillkännagaf, att folkmängden vore så stor, att 
de ej kunnat tränga sig fram utan att blifva knuffade och 
skuffade. Nu förstärktes utfallskåren med ytterligare tre 
stadshetjenter, hvilka togo von Blanc i sin midt, och på 
detta ståtliga sätt kom han hem. 

Det andra målet åter förskref sig från 1784 och rörde 
sig om tilltalet för det Blanc utfarit i hotelser mot stads- 
fiskalen, när denne velat efterse, huru elden vårdades på 
teatern; vi minnas, att von Blanc dä hotade låta arrestera 
denne tjensteman. Målet förekom nu åter, och kämners- 
rätten dömde Blanc att »med sjclf sins ed sig värja», det 
han ej hall den hotfulla tillåtelsen, till hvilken eds gående 
von Blanc tid föreläggas skall, att sig betänka, och ehvad 
han då eden gå gitter eller deråt brister, vill rätten efter 
omständigheterna vidare sig i målet utlåta i morgon kl. II.» 1 

1 Kätnna snittens dombok uti Hrotfnud 15 a 1785. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



327 



Häraf blcf emellertid ingenting, ty dagen derpå an- 
mälde preses i kämnersrätten, hofsekreteraren Walcke, 
att landshöfdingen baron Du ltietz ansett rädligast att, 
»som en ansenlig myckenhet folk samlat sig tillhopa, ej 
allenast den 11 i denna månad uti och vid radhuset, då 
von Blanc inför ratten gjorde offentlig afhön», utan ock 
sedermera oroligheter förefallit, »och förty vore att befara 
en ny sammanskockning af folk att ofreda Blanc, om han 
ginge utur sitt hus, att sig för ratten inställa, ratten alltså 
ville, till att sådant förekomma», till någon annan tid upp- 
skjuta Blancs inställelse »såväl uti detta som andra honom 
rörande mål, helst konungens befallningshafvande ärnar 
med posten i dag till Hans Kongl. Maj:t underdånigst in- 
berätta det förhållande som emellan Blanc och en stor 
del af stadens innevånare sig tilldragit, och således i un- 
derdånighet väntar Kongl. Maj:ts nådiga svar och befall- 
ning, huru härmed förfaras skall». 1 

Så långt hade det sålunda kommit, att von Blanc icke 
längre kunde utan allvarlig fara lemna sitt hus. Första 
anledningen till oviljan mot honom är tydligen att söka 
i hans brutala och oresonligt våldsamma lynne, som så 
småningom skaffat honom fiender på alla håll i alla dem 
hvilka han personligen förolämpat eller förfördelat. Möj- 
ligen kommo härtill andra anledningar, hvilka icke längre 
äro kända, men det som bringade stadens innevånare mera 
allmänt i rörelse mot honom var det förolämpande förakt 
han öppet och hänsynslöst lade i dagen för myndigheter 
och stadens tjenstemän. Stadens innevånare kunde icke 
ined likgiltighet åse, att en främling, till tack för den väl- 
vilja han tvifvelsutan här rönt, skymfade deras egna för- 
troendemän, och sålunda kom det till den hotfulla sam- 
manskockningen, när han skulle göra afbön. 

Men det skulle blifva ännu värre. Von Blanc var 
nog obetänksam och öfvermodig att öppet håna denna 
stämning. Efter det han samma dag afbönen gjordes, 
eller den 11 Mars, gifvit på teatern för andra gången »Den 
talande taflan» samt derefter ballett, utsände han tre dagar 
senare afficher till uppförande af Holbergs »Den politiske 
kannstöparen», h vilken komedie han lofvar gifva gratis 
för alla som ville begagna sig af fri entré, och detta »till 
tacksamhet och erkänsla för de fägnadsbetygelser han rönt 



1 Kämnersrättens dombok i Brottmål i«/s 1785. 



328 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



förliden Fredag». Dessa fågnadsbetygelser utgjordes af 
de handklappningar, h varmed en stor del af åskådarne 
afhörde den afbön von Blanc nämnde dag gjorde inför 
magistraten. 

Men icke nog härmed; von Blanc hade också i affi- 
schen hjelpt upp »Den politiske kannstöparen» med att 
tillägga »flere och andra agerande personer än danska 
originalet innehåller», förmodligen med lätt genomskinliga 
namn, syftande på Blancs fiender. 1 

Under dessa förhållanden kan man nog tänka, att 
det skulle blifva fullt hus på teatern Måndagen den 14 
Mars, men medan det gafs en komedi på scenen, var det 
nära att man uppfört en tragedi utanför huset. En för- 
bittrad folkmassa hade, som det tycks, samlats på Stora 
Torget och närliggande gator, derifrån den, ytterligare 
förstärkt af den nyfikna mängd, som gerna sällar sig 
till dylikt frispektakel, vältrade ned till komedihuset pä 
Sillgatan, »der de med inkastade stenar, många två- och 
ettöre-stycken samt annat mera» krossade fönsterrutorna 
och bcgingo andra våldsamheter, »hvarigenom de ut- 
märkte deras hat och ovilja emot Blanc». 2 

Det förefaller troligt, att oroligheterna i verkligheten 
varit allvarsammare än hvad som framgår af de till vår 
tid bevarade underrättelserna härom. Man kan knappast 
i annat fall förklara, att myndigheterna gjorde så mycken 



1 Kamnersruttens Dombok i Brottmål 1785 16 /3, och M 's. Stads- 
fiskalen Julian Govert In de Betou stämde Blanc att sta till ansvar 
för denna förolämpning mot borgerskapet, men lian infann sig icke. 
Att hemta honom med vald, ansåg man mindre rådligt, hvilket 
framgår af Stadsfiskalcns yttrande: 

»Dä Blanc nu tredskas att komma tillstädes och hans affisch till 
en fri comoedie för allmänheten gjort så mycket huller, är det intet 
af någon feghet eller rädsla för öfvervåld jag nu innehåller med på- 
stående af hemtning. utan pa det att icke någon vidare samling af 
folk blott för at se Blancs person må väcka mindre grundad farhåga 
om uppsåt till något våld a Blanc, och ryktet derom blottställa all- 
mänheten med omdöme om ett ofredsamt förhallande. anhåller jag at 
domstolen ville förelägga Blanc att en annan dag i bägge de mal han 
blifvit kallnd vid vite sig personligen inställa.» 

1 följd häraf ålades Blanc ånyo, att vid 8 rdr lOskill. specie vite 
den 22:de personligen svara, men när han icke heller dä kom till- 
städes, utan befanns vara rest från staden, trots Konungens Bcfallnings- 
hafvandes portförbud, beslöts uppskjuta målet och göra det beroende 
på ny anmälan. 

2 Kämnersrättens Dombok i Brottmål 1785 l6 j8. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



,T2<) 



affär af saken; landshövdingen lät neniligen genast på 
stadens bryggor — de vanliga annonsplatserna den tiden 
— anslå följande tryckta 

>Pnblication. 

Som det förleden gårdags afton sig tildragit, att en mycken- 
het Folk sammanskockat sig wid Comoedie huset och öfwat 
hwarjehanda wåldsamheter med stenars kastande och fenstrens 
inslående, samt icke welat atlyda Waktens tilsägclsc at skiljas 
åt och hälla sig fredlige; Altså, och på det Allmänheten icke 
må tro, at sådant oskick fritt far aflöpa, utan Wakten må äga 
den aktning och lydnad som den tilkommer; har jag funnit 
mig föranläten härmedelst tilkänna gifwa, at Wakten, som til 
Ordnings och Allmänna säkerhetens bibehållande i Staden för- 
ordnad är, blifwer försedd med skarpa skott, och i den händelse 
Folk på gatorna skulle samlas, samt uppå tilsågelse ej i godo 
wilja åtskiljas, utan sätta sig emot Wakten och bruka wåld, 
har densamma fått Ordres, at wåld med wåld styra, och der sä 
behöfwas skulle skjuta skarpt, blifwandes derför en hwar ät- 
warnad, at för olofiigt sammanflockande och oordning sig til 
wara taga, och at icke på något sätt ofreda Wakter och Pa- 
truller, emedan den sig häremot förbrj*ter hafwer at skylla sig 
sjelf för den olägenhet honom hända kan. 

Götheborg å Lands-Cancelliet den 15 Mars 1785. 
And. Bud. Durietz, 

Hans Hnmmel.» 

På samma gång beordrades stadens polisbetjening 
att med all kraft hälla uppsigt »öfwer den ordning och 
skick i staden som vara bör», och slutligen ansåg lands- 
höfdingen saken vara af den betydelse, att han fann sig 
föranlåten att följande dag »till Kongl. Maj:t i underdå- 
nighet ingå med berättelse om det här i staden förliden 
Måndags afton wid Comediehuset skedda upplopp och 
owäsende.» 1 



1 Rådhusrättens Politiprotokoll M/s 1785. 
Landshöfdingens berättelse till Kongl. Maj:t lyder: 

(Länsarkivet, Brcf Concept Bok 1785 N.o 25S den 16 / 3 ). 

>Til Eders kongl. Maj:t har jag bort i underdånighet inberätta, 
huruledes, sedan Comoedie Directeuren Joh. von Blanc förleden Mån- 
dag d. 14 i denna månaden affischerat til en Comoedies upförande 
här i Staden om aftonen, hwarwid enlréen skulle wara fri, men den 
betalning någon af egen drift wille gifwa skulle tillfalla Stadens säng- 
liggande fattige, så har det sig tildragit att under detta Spectakel en 
myckenhet folk samlat sig på gatan utanför Comoediehuset, så at 
wakten af Garnisonen, som wanligen commenderas wid Spectaclerne, 
måst til bättre ordnings bibehållande förstärkas, men sådant oaktadt 
har likwäl, wid Comoediens slut, da folket sä wäl af wakten som be- 



330 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Vid sjelfva »upploppet» blefvo inga arresterade, eme- 
dan derf fåtaliga militären var maktlös, men, som det 
vanligen tillgår i dylika fall, tog ordningsmakten skadan 
igen och häktade följande dagen likt och olikt. En del 
lössläpptes visserligen genast, men 14 personer sulto ännu 
den 16:de i stadsvakten och upphemtades då till under- 
gående af ransakning. 1 

fälhafvandc officerarne blifwit tilsagdt at skiljas ät och gå sin wäg, 
folkmängden icke desto mindre blifwit qwarståendc på gatan och en 
del tagit sig det okynne före, at med stenar och kulor samt löspen- 
ningar och annat slå in fenstren uti von Rlancs hus, som med Co- 
moediehuset är sammanbygdt, och äfwen at kasta stenar och dylikt 
in i sjelfwa Comoedichuset och på Theatern, så at til denna våldsam- 
hets afstyrande en starkare wakt och särskildt Piquect måste com- 
menderas, hwilken hela natten måste hålla gatan besatt och patrullera 
deromkring, innan folket blifwit åtskildt och roligheten åtcrstäld. 

Til at i möjligaste måtto förekomma, det ej någon wid detta til- 
fälle mätte skadas till lif eller lem, lät jag gifwa ordres att wakten 
och Patroullerna skulle upföra sig med all fogelighet och icke utan i 
yttersta nödfall bruka wåld, men som jag påföljande dagen fick an- 
ledning at befara det ett nytt utbrott åter då om aftonen torde för- 
sökas, så fant jag mig föranlåten at ej allenast låta commendera en 
särskildt Piquett af (iarnizonen at Patroullera på gatorna til ordnings 
och säkerhetens bibehållande, utan ock genom Publication i Staden 
allmänheten ätwama at icke sammanflocka sig och föröfwa några 
oordentligheter, utan wisa wakten den aktning och tydning som wara 
bör, emedan wakten, i händelse af wåldsamt motstånd, hade ordres 
at wald med wåld styra, och til den ändan blifwit försedd med 
skarpa skott. 

Det hände ock emot aftonen, då mörkt blef, at en hop folk ånyo 
wille sammanflocka sig wid Comoedie Dirccteuren von Rlancs hus, 
men sedan wakten tagit et antal af IG personer i arrest blef alt stilla, 
och widare owäsende icke försport. 

Nu som en slik händelse icke bör aflöpa utan laglig undersök- 
ning och näpst för dem som wåld och owäsende derwid förorsakat, 
men det skulle medföra mycken omgång och tidsutdrägt om de flere 
personer, som deruti kunna hafwa deltagit och lyda under särskildt 
fora. skulle hwar å sitt ställe undergå ransakning, hwartil äfwen 
kominer at händelsen skiedt wid Comoedichuset, hwarest efter Eders 
kongl. Maj:ts allernadigste gifna tilständ och Privilegium Spectacler 
upföras och wakt af (iarnizonen til bewakning warit Posterad, så at 
Slottsrätt så mycket mer synes wara domstolen til detta måls upta- » 
gande och afdömande, som dylika öfwerwåld och buller på gatorna i 
Stockholm w id Slottsrätt pläga ransakas, sä har jag i följd af Eders 
kongl. Maj:ts nådiga författning om Slottsrätten skolat i djupaste 
underdånighet hemställa, om icke en sådan Slottsrätt härstädes må 
sättas om denna sak, och hwad dermed gemenskap eger, med möjli- 
gaste skyndsamhet kunde företaga och til slut befordra. > 

1 De häktade voro: verktygssmeden (iottfrid Zehler, handelsbe- 
tjen terna .V/75 Janson, Martin Jacob Karstedi, Magnus Jungberg, hökaren 



TKATEHN VID SILLGATAN 1779 — 1799. 



3:ji 



Alla beklagade sig öfver det våld som öfvergått dem 
utan någon från deras sida gifven anledning, i det att de 
knappast kommit från åskådandet af grefve von Saltzas 
begrafning förr än de af patruller blelvo tagne och förde 
till högvakten, der några af dem och bland andra en 
handlande Olsson, som sedermera lösgafs, inkastades 
i det för lifstidsfångar inrättade stockhuset. Intet bevis 
emot dem kunde heller förebringas, och vederbörande 
skyndade godtgöra den förhastade åtgärden, i det stads- 
majoren Joh. Dan. Tallberg företrädde inför rätten med 
befallning från landshöfdingen att kämnersrätten skulle 
upphöra med all vidare ransakning och ur häktet lös- 
gifva de anklagade. 

Stadsfiskalcn In de Betou anmärkte häremot, att som 
han »för sin embetsåtgärd, sä i detta som andra mål, ej 
känner någon annan norm och rättesnöre än lagen, så 
kan han ej heller i en så beskaffad sak som denna, då 
af offentlig vakt och patruller personer af stadens borger- 
skap och innevånare blifvit häktade, med ett blott bifall 
till deras lösgifvande låta sin embetstalan falla, med 
mindre än föregående ransakning anställes, om brott emot 
dem yppas, dä i händelse af bevis de till ansvar och 
straff böra befordras», hvarför han anhöll, att stadsmajoren 
nu ville utlåta sig hvad brott de häktade begått eller för 
livad orsak de blifvit arresterade. 

Stadsmajoren svarade, att han ej kunde uppgifva annan 
orsak till deras häktande »än att de emot publikationen 
funnits af patrullerna på gatan* (!), men att stadsmajoren 
nu, i följd af landshöfdingens befallning, förklarade såväl 
dem som den aftonen förut i häkte insatte perukmakare- 
gesällen Christian Brandt fria och lediga från ansvar. 

Efter denna förklaring, och då intet brott blifvit 
uppgifvet, ansåg sig stadstiskalen icke kunna göra något 
påstående. De anklagade deremot yttrade, att, ehuru de 
med tacksamhet erkände »landshöfdingens emot dem vi- 
sade nåd och ynnest» — något att tacka för! — så kunde 
de likväl, såsom alldeles oskyldiga, icke finna sig uti sakens 



Sven Jungström, trädgårdsmästare Sven Fogelin, kopparslagaregesällen 
Paul Callerman, perukmakaregcsällen Christofjer Tiedermann, tunn- 
bindaregesällen Carl Lindgren, smedgesällen Petter Lindberg, segelduks- 
väfvarcn Carl Uerling, båtkarlen Anders Andersson, drängen Anders 
Yallberg och gossen Petter Andersson. (Känmersrättens dombok uti 
Brottmål lfi /3 1785.) 



Digitized by Google 



332 GÖTEBORGS TEATRAR. 



utgång, utan begärde att stadsfiskalen »ville låta deras 
lidande gå sig till hjertat, och befordra dem till en laga 
upprättelse af den som vederbör». 1 . 

1 Kämnersrättens dombok i Brottmål 16 /3 1785. Intet vidare före- 
kommer hvarken detta eller följande ar, men i skrifvelse den 15 /3 
(Rådhusrättens Politiprotokoll ltf /3 1785) anmodade landshöfdingen 
magistraten att, till utrönande af den skada, »som genom det owäsen 
hvilket etter Comediens slut förliden Mandags afton sig tilldragit, 
lata med första dera anställa laga besigtning, samt besigtningsinstru- 
mentet derefter till landshöfdingen insända.» I anledning häraf fick 
stadssekreteraren Almroth tillsägelse att för glasmästare Börjesson, 
murmästare Bnhrman och snickare Settergren utfärda förordnande »att 
i närvaro af stadsmajoren Tallberg, stadsfiskal Joh. Gon. In de Betou 
och Comedie Directenren Johan oon Blanc, i morgon kl. 9 f. m. i 
Comediehuset sig inställa, » i och för denna besigtning. 

Det enda som i öfrigt förekommer om denna sak är, att den 
förstnämnde handlanden Olsson uppkallades den 4 April 1785 för att 
höras om sin häktning. Han berättade att, sedan han den 15 Mars 
på aftonen åsett von Saltzas begrafning, hade han ingått på Radhus- 
källaren, och då han derifrän kl. mellan 7 och 8 på qvällen bortgått, 
hade han sett pa torget en myckenhet folk samladt, hvilka ropade att 
man skulle akta sig, emedan de ämnade skjuta skarpt. Olsson hade 
dä blifvit varse jemte flere officerare major Malmsköld, hvilken han 
frågade, om han med säkerhet och utan fara kunde gå hem. hvarpå 
han ej erhöll svar. utan fattade honom i detsamma fändrik Chryssell 

1 halsduken, och pä major Malmskölds befallning lät patrullen föra 
honom i garnisonshögvakten och i Stockhuset invräka, utan att han 
till denna inedfart fick veta orsaken, och skall han i detta fängelse- 
rum, der äfvcn två arrestanter voro jemte flere af stadens innevånare, 
hvilka äfvcn samma afton blifvit insatta, blifvit qvarhallen, oaktadt flere 
gånger gjord anhållan att flyttas i Stadsvakten, till inemot kl. 9, då 
han cfler Stadsmajor Tallbergs befallning sattes i officersrummet. der 
han måste blifva till kl. 3 /4 till 12 på natten, då han utsläpptes och 
fick gä hem.» 

Kn af de anklagade från sjelfva upploppet den 14:de vid Komedi- 
huset var en finsk sjökapten lllbrandt från Uleåborg, som den 4 April 
anmäldes af major B. Malmsköld, för det han vid nämnda tillfälle 
skulle öfverfallit och slagit soldaten vid Wachtmeisterska regementet 
Lars Sjöman, i anledning hvaraf Ullbrandt förbjöds att lemna staden 
»före den blifwande ransakningen >. 

Denna ransakning egde rum vid Slottsrätt, förordnad den M /3 af 
Kongl. Maj:t, i hvilken rätt Magistraten insatte 2 af sina ledamöter, 
hvarjemte af kommendanten beordrades 2 kaptener af artilleriet samt 

2 af garnisonsregementet, och slutligen utsäg landshöfdingen den 31 , '3, 
etter uppdrag af justitiekansleren G ref ve G. A. Wachtmeister, hofrätts- 
notarien Fredrik Weibuil till aktör. Ty vän* har det icke lyckats åter- 
finna Slottsrättens protokoller, hvarken för detta eller andra är, och 
det enda inan känner om domen är att Konungens Refallningshafvandc 
(Länsarkivet, B ref Concepter ,7 'ft 1785 X:o 520; anmodar Magistraten 
»lata pa Kofferdi Skepparen Jaeob lllbrandt verkställa Slottsrättens 
dom den 13 |5 af 8 dagars fängelse wid vatten och bröd, hvarmed han 
förklarat sig nöjd», äfvensom att uttaga böterna. 



Digitized by Google 



TKATKRN VID SILLGATAN 1779—1799. 



333 



Då man icke ville ytterligare reta allmänheten till 
nya oordningar, anmodade landshöfdingen den 18 Mars 
magistraten att tillsäga von Blanc »tills vidare med 
Comediers uppförande här i staden innehålla», hvarom 
von Blanc sålunda förständigades. 

Den senare hade emellertid redan i hemlighet lemnat 
staden, och ansett rådligast begifva sig till Stockholm. Vi 
hafva nemligen sett, att v. Blanc blifvit af rätten för ett annat 
mål förbjuden aflägsna sig från Göteborg, men den 22:de 
Mars anmälde stadsfiskalen, att fru von Blanc på till- 
frågan sagt honom det oaktadt vara rest till hufvudstaden, 
och stadsbetjenterna intygade, att når de »förliden Fredag 
(den 18:de) blifvit utsände att hemta Blanc, hade hustrun 
föregifvit honom vara utgången i staden, ehuru han redan 
var borta, hvilken osanning röjer en fruktan att han 
skulle efterslås». Stadsfiskalen betraktade honom sålunda 
såsom rymd och yrkade, att det måtte trummas på ga- 
torna och lysas eller honom — en egendomlig vändning 
af ödet: anländ till Göteborg en gång under de gynnsam- 
maste förhållanden och uppburen af varma sympatier, 
slutar von Blanc sin bana här, förrymd och hatad. 

Ja, von Blancs bana såsom ledare af teatern i Göte- 
borg var verkligen slut härmed, och han hade nu för 
alltid nedlagt den spira, han med så mycken framgång 
fört öfver scenens fantastiska verld. Han hade sina fel 
och svagheter, liksom h varje annan dödlig, men sedan ett 
århundrade bredt sitt lugn öfver stormar och lidelser, 
vittna dock fortfarande de tysta folianterna i arkiven och 
boksamlingarna äfven om något annat och beståndandc: - 
de vittna om betydelsen af hans stora lifsgerning. 

Det Gemenasiska sällskapet under von Blancs och 
Germans ledning började visserligen redan den 26 Okt. 
1779 sin verksamhet i Göteborg, men repertoiren utgjor- 
des då hufvudsakligen af pantomimer och dylikt; det var 
först vid spelåret 1780—1781 som von Blanc fick ensam 
tygeln i sina händer och nu kunde fritt ombilda truppen 
till ett verkligt dramatiskt sällskap och på samma gång 
tillfredsställa sina egna liksom den bildade allmänhetens 
kraf på en gedigen repertoar. Det är von Blancs stora, 
bestående förtjenst att hafva under en följd af år beredt 
den dramatiska konsten ett stadigvarande hem i Göteborg, 
men icke nog härmed: han lyfte denna teater till en 
> höjd, der den stod ensam i landsorten och i vissa fall 
kunde täfla med scenerna i hufvudstaden, liksom det var 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



han som under sin ledning uppammade talanger, hvilkas 
namn ännu lysa emot oss ur tidernas dunkel. 

Det är von Blancs berömvärda äregirighet — att icke 
blott snabbt upptaga och återgifva det som i Stockholm 
var mest omtyckt och ansågs värdefullast, utan äfven att 
sjelf i detta fall gripa initiativet — som Göteborg hade att 
tacka för att man här fick tillfälle beundra sådana dra- 
matikens mästerverk, hvilka först senare banade sig väg 
till hufvudstaden, t. ex. »Romeo och Julia», Barberaren 
i Sevilla» m. fl., liksom von Blanc äfven var den, som 
på härvarande scen presenterade författare sådana som 
Shakspeare, Racine, Diderot, Beaumarchais, Lessing och 
andra samt af våra egne Kexel, Envallsson och Wallenberg. 

Innan vi för alltid säga farväl åt Johan von Blanc, 
torde vi med några ord böra omnämna hans senare öden. 
Egendomligt nog, kom han ännu en gång åter till Göte- 
borg, nu icke längre dock såsom ledare af teatern; af 
tillkännagifvande i Götheborgs Allehanda fot* den 7 Febr. 
1786 finner man nemligen, att von Blanc ställt till en 
operamaskerad på teatern, af hvars inkomst han lemnade 
hälften, eller 17 rdr 44 skill. specie, till de brandskadade 
i Jönköping. Aret dcreftcr hade han slagit sig ned i 
Karlskrona, och landshöfdingen der, baron Köhler, kallar 
honom i en skrifvelse den 11 Aug. 1787 »bofast borgare» 
derstädes samt hemställer, att Kongl. Maj:t täcktes till- 
låta von Blanc der få »hålla Billard-Spel samt tillika 
njuta källarefrihet». Kongl. Maj:t medgaf det förra, men 
hänvisade frågan om källarfriheten till stadens magistrat, 
som likaledes beviljade denna. Den forne teaterdirektören 
hade sålunda gått samma väg som sä många andra skåde- 
spelare och blifvit källaremästare. Flerfaldiga annonser i 
Carlskrona Weckoblad från den tiden vittna om hans 
verksamhet som sådan. Han afled i Karlskrona den 22 
Januari 1796, i sitt 58:de år. Hans maka, Beata Christina 
v. Blanc, född v. Cöhler, öfverlefde honom i nära 31 år, 
eller till den 15 Januari 1827, då hon, 78 år gammal, i 
samma stad gick ur tiden. 

En dotter till Joh. v. Blanc, Catharina le Blanc, blef 
gift med en handelsman Peter M. Schalin i Carlskrona 
och dog, 28 är gammal, i lungsot 17 /n 1807. 

V. Blancs voro skrifne i Tyska församl. i Carlskrona. 1 

1 Dessa uppgifter om familjen äro benäget meddelade af Herr 
Birger Schöldström. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—179». 



335 



Sedan von Blanc brådstörtadt nödgats långt före den 
vanliga tiden afslnta spelterminen, var teatern stängd ett 
par månader, men öppnades åter i slutet af Maj, och då 
af skådespelare från Kongl. Franska Teatern i Stockholm. 

Innan ännu hans egen skapelse, den svenska dra- 
matiska teatern, vunnit nödig stadga, började Gustaf III 
längta efter en fullständig fransk trupp af högre rang, och 
följden blef, att han sommaren 1781 lät införskrifva en 
dylik, under ledning af den berömde Monvel från Comédie 
Francais. Dessa franska spektakelaftnar blefvo förströelser 
på modet, och det betraktades såsom en »distinction at 
få billet til detta skådespel, hvartill hvarje gång särskildt 
genom hoffouriren inviterades; man briguerade detta såsom 
en särskild nåd>. 

Till denna trupp hörde bland andra skådespelarne äfven 
Verseuil och Michu. Om den förre känner man just intet ; 
den senare synes, liksom så många andra af detta säll- 
skap, varit en nyckfull herre, och del berättas om honom, 
att när »LAmant Bourru» skulle spelas i Stockholm den 
19 Nov. 1788, måste representationen inställas »genom 
en caprice af Michu, som sade sig omöjligen kunna spela, 
emedan decorationen, som war upsat och färdig kl. 10 
samma morgon, ej hunnit bli f va det dagen förut». 1 

Dessa båda herrar gjorde på våren 1785 Göteborg 
äran af ett kort besök, hvarvid endast fyra representatio- 
ner gåfvos på teatern vid Sillgatan, nemligen: 

1785 Fred. * 7 /». (iifwa Michu och Verseuil, Acteurer wid kongl. Franska 
Theatern i Stockholm, liurberaren i Sevilla, comedie 
i 4 actcr och i Prose af Hr dc Bcaumachais, samt 
Pourquoi-Pas? eller Hwarför icke?, com. 1 akt och i 
Frosc af Flancher. 

Personer i Barberaren: 

Figaro spelas af Hr Michu, 

(irefive Alnuwiva spelas af Hr Verseuil, 

och i Ponrqiioi-Pas: 
Floridor af Hr Verseuil. 

Hr Michu representerar de åtta andra personerna. 
> Tisd. 31 /5. Den galante Mercurius, com. a. på vers af Hr 
Bonrsanlt. :Hr .Michu spelar 0 roller och Hr Ver- 
seuil Orontes) samt UAnglois eller Le fou raisonable, 
kom. 1 a. prose af hrPatrat; personer: 



1 Ettgene Lewcnhaupt, Bref rörande teatern under Gustaf III, 
sid. 65. 



336 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Jacob Splin spelas af Hr Michu, 
Jacquot » * Verseuil. 

1785 Fred. 8 /ö för andra gången Barberaren i Sevilla. 

* Månd. 6 /6. Upföres med Höga Wederbörandes tilstånd, på Hans 
kongl. Maj:ts Höga Namnsdag Uimpatient uti en Act, 
hwarefter följer (för andra gängen) L'Anglois eller 
Le fou raisonable. Priserna åro efter vanligheten 
och början sker precis kl. 6. 

Barberaren gafs fullständigt, ty förutom Figaro och 
Grefve Almaviva spelades de öfriga rollerna af amatörer, 
h vilket äfven var fallet med »Den galante Mercurius» och 
»Le fou raisonable». Det namnes ingenstädes h vilka 
dessa amatörer varit, men man torde få se en antydan 
härom i följande annons: »Resp. Herrskaper, som åstunda 
Loger, täcktes adressera sig till Herrar Michu och Ver- 
seuil i Comediehuset hela förmiddagen, och på eftermid- 
dagen finnas de hos Hr Vigoureux, som bor snedt emot 
Tyggården». Man känner af det föregående, att Vigoureux 
var en af krafterna vid de Alströmer-Hallska sällskaps- 
spektaklens, och det borde kunna antagas, att det varit 
han, som nu anskaffat de biträdande förmågorna, bland 
hvilka nog befunnit sig sådana hvilka, i likhet med honom, 
tillhört nämnda krets. 

De Lantiers komedi »Limpatient» öfversattes seder- 
mera af Andreas Widerberg och gafs första gången på 
Arsenalsteatern 1796, hvarjemte man har en imitation på 
vers af Axel Gabriel Silverstolpe, som spelades tre år 
senare. 




Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 1779—1799. 



337 



På hösten samma år öppnades visserligen teatern 
ånyo, men icke längre för den dramatiska konsten, utan 
for — lindansning. Det var vår bekante Spinacouta, som, 
efter det han den 8 Aug. 1785 erhållit Kongl. Maj:ts till- 
stånd att förevisa sina konster, af magistraten medgafs att, 
> under sitt vistande här, några gånger uti wanliga Conie- 
diehuset för allmänheten wisa sin färdighet uti lindans- 
ning och eqvilibrier», mot erläggande af den vanliga 
spinnhusafgiften. 1 

Första representationen egde rum Tisdagen den 25 
Oktober kl. (i, »då Hr Spinacouta, som nyligen til staden 
ankommit, visar sin fermité på styfva Linan, sä wäl uti 
serieuse som comique dans, och til slut exercerar han 
med fanor». Biljettpriserna voro: premiére 10 skilling 
specie, second 12 och galleri 4 skilling. 

Vidare uppträdde han Fredagen den 28 Okt., Månda- 
gen den 7 och Fredagen den 1 1 Nov. — senaste dagen med 
en »generalrepetition af alla hans exercitier, då han til slut 
kommer att utan balancérstäng gä ned och uppför linan 
lill Parterren med fanan i hand». — Tisdagen den 22 
Nov. annonserades sista föreställningen, men han upp- 
trädde dock ytterligare Fredagen den 25 till förmån för 
de fattige, hvilket inbragte 42 rdr 32 skill. specie. 

Under tiden hade han och den förut omtalade musi- 
kern Simson förenat sina krafter för att gifva en opera- 
maskerad, och härom annonserades den 29 Okt.: 

>Hespcetive Herrskaper Averteras at nästa Tisdag, som är 
d. 1 Nowemb., infaller Hans kongl. Höghet Kron-Printz (iustaf 
Adolphs höga Födelsedag, til hwilken ända af Herrar Simson 
och Spiiutconla Hedoute hlifwer anstäld på wunligt ställe uti 
Comediehuset. hwaräst liilletter alla dagar kan erhållas för 24 
skill. stycket. 




i Rådhusrättens 1'olili protokoll =»/io 17.sr>. 



TI 



338 



C.ÖTEHORGS TEATHAH. 



Andreas Widerberg I5 /a 1786 ■— •/» 1787 

Det var den lo Mars 178f> »Den poliliske kannstö- 
paren > gick öfver scenen pä teatern vid Sillgatan, såsom 
det sista spektaklet under Johan von Blancs ledning, och 
det dröjde anda till den 15 Aug. 1786 innan någon för- 
sökte upptaga den senares sä plötsligt afbrutna verksam- 
het, och nar detta skedde, var det af den främste bland 
hans aktörer, den nu 20-årige Andreas Widerberg. 

Vi hafva sett att denne såsom 15-ärig gosse upp- 
trädde redan i Januari 1781 hos Gemenasiska sällskapet 
såsom konung Christians fogde i sorgespelet Gustaf Wasa, 
och som detta ingalunda var någon obetydlig roll, känner 
man sig benägen till den förmodan, att Widerberg redan 
då hade en viss vana vid scenen; det fordras likväl någon 
lid innan en sådan vana förvärfvas, och således torde 
man, utan fara för misstag, kunna betrakta såsom afgjordt, 
att han inkommit vid truppen redan pä hösten 1780. 

1 fullständig saknad af aflischer från den tiden, kan 
inan icke följa hans utveckling, och man har blott att i 
delta fall tillgå personförteckningarne i de teaterpjeser som 
trycktes i Göteborg. Sålunda spelade han den 7 Maj 1782 
lAibin i operetten Annette och Lubin samt Nordsjön i 
prologen den 2(5 Jan. 1784. Att han likväl redan nu pä 
sig fästat teatervännernas uppmärksamhet, framgår af den 
förut återgifna polemiken i tidningarne 1783, der en in- 
sändare klandrar, att hans motståndare i tidningen vid om- 
nämnandet af teaterns förmågor icke i främsta rummet 
framhållit mamsell Helena Pettersson »och en Widerberg* . 

Att en 17-årig yngling kunnat törtjena den hyllning 
som ligger i dessa ord, vittnar tillräckligt om hans bråd- 
mogna talang och borde sporrat honom till fortsatta an- 
strängningar. Desto mer förvåning måste det väcka, när 
nian linner Widerberg just vid denna tid hysa allvarliga 
tankar pä att att öfvergifva konstnärsbanan. Man läser 
nemligen i radhusrättens politiprotokoll för den 5 Dec. 
1783: 

Then :if Comedie Acteuren Anders Widerberg inlagde an- 
sökningsskritt om hurskaps winnande här i Staden, och tilständ 
at fa idka handel med allehanda Vietualier och hökarewaror i 
minut, sedan lian. enligt thes husbondes. Directeurens wid 
Spcctaklcrnc Johan von Manis bifogade intygande .skall uti the 



x 



Digitized by Google 



TKATKRN VII) SILLGATAN 1771» 171>9. 



339 



til sådan handel hörande stycken förwärfvat sig nödig insigt, 
och i von Blancs tjenst troget och wäl sig upfört • — skall till- 
ställas Lofl. Hökarc Societeten härstädes. att, inom 14 dagar 
frän theraf erhållen del, med thes utlåtande till Magistraten 
inkomma och handlingarne aterlemna, wid wite af Twa Riks- 
daler Specie. 

Lofl. Hökeri Societeten tog en grundlig fundering på 
saken, men svarade slutligen, -att som sökanden, enligt 
mantalskommissarien Stares den 30 Dec. meddelade intyg, 
icke är mer an 17 ar gammal, och således icke ännu 
myndig», sä kan Societeten icke yttra sig i hufvudsaken, 
men tillägger, att om Widerberg skulle kunna med tro- 
värdiga bevis styrka, att han uppnätt myndiga är, sä an- 
håller man fä del af detta innan frågan afgöres. 

Ehuru man kunde tycka, att hökarnes invändning 
vore alldeles afgörande, delades icke denna äsigt af Wider- 
berg sjelf, hvilken, sedan han haft del af deras förklaring, 
yrkade pä uppgifna skäl bifall till sin ansökan. Tyvärr 
har det • icke varit möjligt fä reda pä dessa bilagor till 
protokollet, och man känner sålunda icke heller hvilka 
skäl han andragit; i h varje fall remitterades äfven hans 
senaste skrifvelse till Hökcrisocietetcn, och dcrmed tyckes 
saken förfallit. 1 

Ytterligare en omständighet är af ett visst intresse i 
denna sak. Man känner nemligen alltför väl, hur oefter- 
gifligt det hölls pä bestämmelsen, att den, som ville erhålla 
burskap och vinna sin utkomst i handel eller yrken, 
skulle visa, att han under föreskrifven tid egnat sig deråt 
och nått det mätt af insigt deri som fordrades. Då nu 
Hökerisocietelen i detta fall icke har nägol att erinra mot 
Widerberg, och von Blanc i sitt intyg rent ut uppgifver 
att Widerberg uti the til sådan handel hörande stycken 
förvärfvat sig nödig insigt >, så är det alldeles tydligt, att 
han före inträdet vid teatern verkligen varit anställd hos 
någon hökare. Då fadern, en fattig bokhållare, alled när 
sonen endast var (i år gammal, var det nog en tvingande 
nödvändighet, att han kom ut så tidigt som möjligt för 
att sjelf tjena sitt bröd. 

Till lycka för den svenska konsten blef det således 
ingenting af med viktualiefunderingarne, och Widerberg 
stannade vid truppen, der han som vi sett förenade sitt 
öde med den ännu yngre Anna Catarina Widebecks. Hvar 



1 liadhnsrättcn.s Politt protokoller 12 1783 samt «/2 och 1784. 



GÖTEBOKGS TEATRAR. 



de båda makarne vistades året efter von Blancs afgång, 
känner man icke, men den 10 Aug. 1786 äro de i Göteborg, 
och denna dag företrädde inför magistraten »Comedie 
Acteuren Anders Widerberg och anhöll så skrift- som 
munteligen att, som Comedie Directeuren Joh. von Hlanc 
på honom öfverlätit then rättighet han genom Kongl. 
Maj ts i nåder förunte Privilegier ägt, at få upföra Come- 
dier m. m. här i staden, och han är sinnad inom några 
dagar härstädes öppna Theatern, thet ville Magistraten 
thess bifall thertil meddela. Och fant Magistraten wid 
thenna Widerbergs begäran icke något at påminna, sä 
vida han the vanliga afgifterna till Spinnhuset erlägger, 
hvarom han tillsades». 1 

Sålunda böljade fem dagar senare Andreas Widerberg 
sin verksamhet såsom ledare af teatern i Göteborg. 

Spellista* 

178(> Tisd. ir » 8. (Göthcb. Tidningar'. I afton blifwer pä Comedie-huset 
upfördt Kugenie eller Den förolämpade Dygden, skåd. 
ö a hwaretter följer Cassandre-Oculist, opera comiquc 
i en Act. 

Fred. ,s 8 blifwer Redonle pä Comedie-huset, hwartil kläder 
ocli Dominoer finnas i mit Logis samt på Comedie- 
bnset. Anders Widerberg. 

> Tisd. 22 ,'8. Wärdshuset eller Du bör se hwem du tror, lusts. 5 a. 

Denna Fieec är bär pa orten aldrig förut upförd. 
Hvarefter Le Tableau Parianl eller Den Talande Taf- 
lan. op. com. 1 a. 

Fred. 2 \'8. Susanna i liabijlon, drama .V a., hwarefter pa begä- 
ran f. 2 ggn Le Tableau Parlant. 

Maud. 28 8 blifw er upfördt Jeppe pa Rerget. 

Onsd. Clementine och Desormes eller Den räddade Oskulden, 

dram. .") a., samt Diderie Mensrhensehrecb, eller Den 
Listige lie t j en ten. 

Fred. Vi». L Linbarrus des- Richesses eller Rikedomens lieswär- 
ligheler, lusts. .'} a. samt pa fleres begäran Det Indi- 
anska Campementet eller Den Betslade Philosophen, 

op. com. 1 a. 

1 Rådhusrättens Pulitiprulokoll l0 ,* 1 ~N(i. Widerberg hade tlock 
af von Hlanc endast medgifvits att tills widare spela jki dennes privi- 
legier: det var först den Febr. 175KJ som von Hlanc. ined kongl. 
Majrts Allernadigste tillstånd formligen öfverlät dessa pa VViderl>erg, 
■med lika nådigt tillagd rättighet, at. under den tid han af tjenst- 
^öring wid kongl. Maj:ts Hot (iapell och Spectacler är hindrad, igenom 
öfverenskomnielse med en annan dem begagna. ( Rådhusrättens po- 
titiprotokoll 

• Kftcr annonser i Cötheborgska Sgheter och Tidningar. 



TEATKRN VID SILLGATAN 1779—1799. 341 



1786 Tisd. * 5 >9. Bruden i Sorgen, sorgespel 5 a. samt Slafhandlaren i 
Smirna, lusts. 1 a. 

> Fred. Konung Henric den t.des .lagt, com. 3 a. samt Don 

Micco och Lesbina, intermede 1 a. 
» Tisd. 12 /9. Hushållerskan eller Trumslagaren l>etalar altsammans, 

com. 2 a. samt Lucile op. com. 1 a. 
» Fred. Georg Dandin eller Det ångrade Giftermålet, lusts. 3 

a. samt Donnerpamp, panni ie 2 a. blandad med sång. 

> Tisd. ,9 /9. Crispin som Far, com. 3 a. samt Serimnte Maitresse 

eller l*igan Husbonde-Fru, op. com. 2 a. 

> » 26 /9. /.« Gageure eller /><•/ Oförmodade Wadet, com. 2 a. 

samt Kopparslagaren, op. com. 2 a. 
» Fred, ®/s>. La Folie Journée och Le Mariage de Figaro eller 
Den Tokroliga Dagen och Figarros Bröllop, lusts. 
a. frän Fransyskan, af Hr Keaumarchais, blandad med 
Vaudevillcs. 

> Tisd. 8 10 på fleres begäran f. 2 ggn Figaros Bröllop. 

» Fred. 6 ;i0. Borgare-Scholan, com. 3 a. samt på fleres begäran f. 
2 ggn Lueile. 

* Månd. °/i0 blifwer Redoule på Comediehuset, med all ordnings 
bibehållande: om någon skulle åstunda flera slags 
Caracters-Masquer samt kläder och Dominoer, finnas 
de sä wål uti mit Logis som pä Comediehuset. 

Andreas Widerberg. 

» Onsd. u , 10. Kärleken gör Sarrar samt f. 2 ggn. Kopparslagaren. 
» Fred. 13 /i0 f. 2 ggn Hushållerskan samt La Bohemienne eller 
Zigenerna. op. Buflbn 2 a. 

> Tisd. 17 ,10. Den Ohöflige Friaren, lusts. 3 a. af Hr Monvel, öfwers. 

fran Fransyskan. Denna Piece är här förut ej up- 
förd, och är en ganska wacker händelse; derefter 
Le Cadi dupée eller Den Bedragne Domaren, op. 
com. 1 a. 

> Fred. ^/lO pä fleres begäran, f. 3 ggn Figarros Bröllop. Början 

sker i dag och härefter kl. 5. 
» Tisd. 2, /i0. Martin och Gripan eller De bägge Girige, op. com. 2 
a. samt f. 2 ggn Diedrich Menschenskräck. Under 
action tillätes ingen at komma pä Theatern. 

» Fred. 27 /i0 pä fleres begäran: f. 4 ggn Figarros Bröllop samt f. 
2 ggn Pigan Husbonde-Fru. 

» Tisd. 31 ,'io f. 2 ggn Wärdshnset, lusts. 5 a. samt Annette och 
Lubin. op. com. 1 a. 

» Onsd. 1 /n. Til firande af wär Allernåd. Kron-Prins höga Födelse- 
Dag blifwer Redoute pa Comediehuset. med all ord- 
nings bibehållande, hwartil kläder och Masquer fin- 
nas hos Hr Widerberg. 

» Fred. 3 /n. List öfwer List eller Med Räfwar fångar man Räfwar, 
com. 5 a. Denna Piece är ganska comique och nöj- 
sam, samt här a orten förut aldrig upförd. Derefter 
pa begäran, f. 3 ggn Le Tableau Parlanl. 

» Tisd. 7 /ii. Alexis eller Deserleuren, op. drama. 3 a. 

> Fred. 10 ;il pä fleres begäran: f. 2 ggn Jeppe på Berget samt De 

bägge Jägarnc och Mjölkflickan, op. com. 1 a. 



342 



(iÖTEBOHGS TKATRAH. 



1786 Månd. 13 ,'n. Betett för Anders Lundqvist: Den Lustige Skoflickaren 

eller Fa/i är lös. 

» Tisd. 14 11 pä begäran, f. 2 ggn Alexis eller Deserteuren samt f. 

3 ggn Diederich Menschenschreck. 
» Fred. 17 /n f. 2 ggn Rikedomens Beswärligheter samt La Clochi- 

<?//<*(!» eller Klockan, op. com. 1 a. 

* Mänd. Hecett för acteuren l'tl>erg: Georg Bramtvells {'.) olyck- 

liga händelser eller /Jen Londonske köpmannen, drama 
3 a. samt på begäran f. 2 ggn /4ne//e ocn Lubin, op. 
com. 1 a. 

» Tisd. 21 /u f. 2 ggn Georg Dandin samt Les Sabots eller Trä- 
skorna, op. com. 1 a. fran Fransyskan. 

> Fred. 24 /u f. 2 ggn Det Indianska Campcmentet samt Alzira eller 

Americanerna, sorgespel 5 a. 
» Tisd. 28 /ii f. 2 ggn Crispin som Far samt på flcrcs begäran f. 
2 ggn Los Sabots. 

> Fred. 1 '12. Xaira, sorgespel r> a. samt Nanette och Lucas eller 

Den Nyfikna Hustrun, op. com. 1 a., och ej förr här 
upförd. 

> Tisd. 5 / 12 !>ä fl c res begäran: f. 3 ggn Figarros Bröllop. 

* Fred. 8 /i2. Redoute pa Comedichusct, med all ordnings bibe- 

hållande. Åtskilliga swarta Dominocr och kläder 
samt nyligen ankomna Italienska masquer finnas så 
wål i mit Logis som på Comediehuset. 

Andreas Widerberg. 

* Mänd. n /i2. Le Pére de Famille eller Den ömsinte Husfadern, 

skäd. 5 a. samt Tunnebindaren, op. com. 1 a. Hecett 
för Acteuren Wernström. 

> Tisd. 12 /i2 på flcres begäran: f. 2 ggn Georg Barnwells olyckliga 

händelse samt f. 2 ggn Le Cadi Dupé. 

> Fred. 15, 12. Den bedragne Land(junkaren, com. 3 a. samt f. 3 ggn 

Träskorna. Til förman för stadens fattige. 

> Tisd. ,9 /i2. Petis och Thelée, pa rotlie 3 a. samt f. 2 ggn La Bo- 

hemienne. 

Fred.29/12 f. 2 ggn Susanna samt f. 2 ggn De bägge Jägarne 
och Mjölkflickan. 

1787 Fred. 5 /i. Den gamle Ungkarlen eller Såsom man drifwer så går 

det, lusts. 3 a. samt f. 2 ggn Cassander Oculist. 

> Fred. 12 /i. Bridgeivaler eller Förklädningen, lusts. 3 a. samt på 

begäran f. 3 ggn Le Cadi Dupé. 

> Tisd. 16 /i. En Fru som icke känner sin Man, lusts. 2 a. samt f. 

2 ggn Sanettc och Lucas eller Den nyfikna Bond- 
hustrun. 

Onstl. Til underdånigt lirande af war Allernådigste konungs 

höga Födelsedag, upföres en Prologue, hwarefter föl- 
jer: Hamlette. 

Äfwen öpnas Comedic-huset kl. 10 til Hedoute, 
som man hoppas skal blifwa til Hesp. Herrskapen» 
ful kom liga nöje, emedan man tänker iakttaga nogaste 
ordning. Swarta och Coleurta Dominocr samt Carac- 
ters-kläder och Masquer finnas sa wål i Dirccteurcns 
Logis som pa Comediehuset. 

Fred. ^ i f. 2 ggn Prologen och f. 2 ggn Hamlet. 



TKATKHN VID SILLGATAN 1 77!» — 1 7«>1>. 



1787 Tisd. 6 s f. 2 ggn Zaira samt f. 3 ggn Xanette och I.ucas. 
» Fred. 9 /2 pä fleres begäran: f. 3 ggn Alexis eller Deserteuren 
samt f. 4 ggn Diedrich Mensehenschreck. 

> Tisd. 13 , r 2 f. 2 ggn Bruden i Sorgen samt pa begäran, f. 3 ggn 

iMcile. 

» Fred. l6 /2. I afton bllfwer pä fleres anmodan upfördt (f. 4 ggn) 
Hamlet, samt De tvänne ombytta Iiilleterna, lusts. 1 a. 

> Tisd. blifwer Hcdoute för sista gängen i denna Termin, 

med nogaste ordnings bibehållande som senare gängen. 
Hörjan sker kl. 10. 
» Fred. **/8 f. 2 ggn Alzira samt f. 3 ggn Senmntc Maitresse. 

> Tisd. 27 /a pä fleres begäran: f. 2 ggn Clementine och Dessormes 

samt f. 4 ggn Sanette och Lucas. 
» Fred. 2 3. Ti I fal I e gör Tjufwen, Divertissement uti 1 Act. med 

Vaudcviller, oeh är härstädes aldrig förut upfördt, 

samt f. 3 ggn Crispin som Far. 
» Tisd. G/3 f. 5 ggn Hamlet samt f. 2 ggn Tilfälle tjör Tjufwen. 
» Onsd. 7 )S f. 6 ggn Figarros Bröllop samt för 3 ggn Tilfälle gör 

Tjufwen. Inkomsten är af Direeteuren anslagen sarat- 

ligc Trouppen til delning. 
» Fred. 9 /3. 1 afton för sista ggn i denna Termin: f. 4 ggn Tilfälle 

gör Tjufwen samt f. 4 ggn Le Cadi Dupé och f. 2 

ggn Tunnebindaren, hwarefter sluteligen Direeteuren 

Herr Widerberg halleret Tacksägelse- och Af skeds- Tal. 

En flyktig blick på denna repertoar är tillräcklig för 
att Öfvertyga oss om att den unge direktören icke blott 
gick i sin mästares spår, utan äfven att han uppträdde 
med nyheter af synnerligen värdefull beskaffenhet. Främst 
bland dessa står Shakspcares odödliga mästerverk Hamlet, 
och då annonsen om det första återgifvandet på svensk 
scen af detta sorgespel bör vara af intresse, återgifves 
den här: 1 

>I morgon Onsdag den 24 Jan. (1787) blifwcr, til undcr- 
dånigst firande af wär Allernädigste Konungs höga Födelsedag, 
upförd en Prologue, som är skrifwen oeh lämnad til denna 
stora Dagen: hwarefter följer: Hamletle. Sorgespel i "> Aeter, frän 
Ängelskan, skrifwen af den berömde Shakespeare; denna stora 
Fiece, som för första gången upföres pa Swensk Theater, har pä 
alla språk wunnit förtroende. 

Början sker i morgon precis kl. 4 i anseende til Pieeens 
längd och de mänga förändringar af nya Decorationer. 

Widerberg spelade sjelf Hamlet. Då man läser sam- 
tidas skildring af hans uppträdande i allmänhet, kan man 
lätt förstå, att han varit utmärkt icke minst i denna roll: 
hans milda, välljudande organ, hans själfulla föredrag och 
väl afpassade nyansering af spelet gjorde honom till en 

1 Göthebqrgs Tidningar *h 1787. Spelades i Stockholm först den 
26 Mars 1819. 



344 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



af de förnämsta sceniska artisterna på sin tid; han hade 
lysande dramatiska anlag, ståtlig växt och bildsköna an- 
letsdrag, ett hufvud a 1'antique, och hvad han sade tycktes 
komma ur själens djup, hade alltid det sanna uttryck, som 
karaktär och situation fordrade, och hans spel erhöll här- 
igenom en naturlighet, ett rörande hehag, som ingen konst 
och ingen beräkning kunna gifva. 

Också väckte Hamlet stort uppseende. Sorgespelet 
gafs för andra gången den 26 Jan., och den 1 Febr. läste 
man i Götheborgs Tidningar: »Til nästa Söndag täck- 
tes Hr Widerberg låta upföra Hamlett, på flere Herrska- 
pers begäran», en uppmaning som troligen efterkoms, ty 
den 16:e i samma månad annonserades: »I afton blifwer på 
fleres anmodan upförd för fjerde gången Hamlet*. Åfven 
i öfrigt finner man spår af det intresse hvarmed pjesen 
mottogs; det uppstod ncmligen en liten fejd mellan stadens 
tidningar i anledning häraf. 

Förhållandet var, att allmänheten, förutom teatern, 
äfven samtidigt hugnades med de prestationer som »Eqvi- 
libristen, mekaniske konstmästaren och Luftspringaren» 
Albertz samt en »Holländsk Physicus och Mathematicus» 
Broun hade att bjuda på, och då Götheborgska Nyheter 
ifrigt berömde den senare, tog Götheborgs Tidningar den 
6 Febr. 1787 till orda deremot: 1 

*Oviss om annonsen i N:o 14 af Götheborgska Nyheter, 
rörande holländske professorn Broun, skal wara ironi eller ej, 
torde man ega frihet att anmärka det hr Broun, ehuru han var 
ferm i en och annan konst, förtjenar likväl de flesta af hans 
konster ej et öfwerdrifwet beröm i Allmänna Paper, utan häldre 
samma öde, som wederfors Professor Albert:, hvilken för 8 da- 
gar sedan utwislades pa Comedie-Huset. För öfrigt torde hwarje 



1 Johan Friedrich Albcrtus hade. enligt Flodmark sid. 85, redan 
sommaren 1777 hugnat Stockholm med ett längre besök, och uppträdde 
17 /5 1779 pa teatern i Göteborg. Den 19 Jan. 1787 visade han härstä- 
des pa stora Radhussalen för andra gängen sina konster och sin »skick- 
lighet i eqvilibrier. kroppspositurer och luftsprång efter musikalisk 
takt>, och uppträdde sedan ett par gånger pa teatern. 

Broun åter gaf den ,0 /i 1781 sin första föreställning »på stora 
salen i Jöranssonska huset vid Drottninggatan, visande bl. a. »Kn Ötto- 
manisk figur 12 tum i höjden i full corpus, mycket intressant att se, 
som kallas den store Sultan, hvilken swarar utan fel pa alla hemlig- 
heter som af honom frågas, utan at någon kommer til honom >. Vi- 
dare: »Kn af askadarnc tager emot ett styeke Silfwerpenning, som han 
lägger uti en dosa, hvilken är tillsluten; den samma skal förswinna 
uti en annan dosa. eller i en af askadarnes Fickor, utap att Hr Rroun 
hwarken rörer sig eller kommer derwid . m. 11. taskspelarekonster. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779— 1791). 



345 



wältänkandc vara hatare af alle utländske konstmästare, med 
hwad titlar de hälst utmärka sig, som suga utur wart fattiga 
Land de penningar, hwilka til bättre kunde anwändas; skola de 
utgifvas för nöjen, matte det ske til upmuntran för infödde! 
Directeuren för härwarande Skadespels-Sällskapet Hr Widerberg 
förtjenar i flera hänseenden Allmänhetens aktning, och med 
kännares bifall kan man pasta, at fa lära öfverträffa honom i 
Hamlets rolc». 

Gölheborgs Allehanda uttrycker sig samma dag ej 
mindre varmt; efter att hafva omtalat, alt hr Albertus 
haft bättre lycka än förra gängen när han nu, Söndagen 
den 4 Febr. eller samma dag Hamlet torde gifvits för 
tredje gången, visat sig i »luftspringning med kropps- 
positurer», och dervid ådagalagt en sällsynt fermité», yttrar 
tidningen: »man bör ej glömma den Tragedie, hvilken 
härstädes blifwit tvenne gånger upförd och det med all- 
mänt bifall, emedan Hr Widerberg uti Prins Hamletts 
Hole så behagligt wisat sin styrka i Theatraliska wägen, 
at Piecen nu för fjerde gången begäres». 

Det är fullständigt obekant hvem som verkställt 
öfversättningen, och, då man icke kan tillmäta uppgifterna 
i annonserna full trovärdighet, är det nog ovisst också, 
om detta skett direkt från engelskan, såsom det uppgifves, 
och ej från någon fransk öfversättning, således i andra 
hand. Det är icke utan att man med fog kan misstänka 
något sådant, ty när Hamlet nästa gång spelas, den 4 
Mars 1791, sker det efter en »ny öfwersältning, uti det 
närmaste följd engelska originalet», b vilket antyder, att 
man visste detta icke hafva varit fallet med den föregå- 
ende. 1 

Denna nyhet i den högre stilen hade föregåtts af 
Monuels 5-akts drama Clemenline och Desormes eller Den 
räddade oskulden, som gafs i Stockholm först 1793, då i 
öfversättning af ./. G. De la Gardie, eller af Johan Wilhelm 
Spetz. 2 

Som vanligt var det dock lustspelet och operetten 
som togo brorslotten af årets nyheter. Främst åter bland 
dessa stod Den tokroliga dagen eller Figaros bröllop af 
Beaumarchais, som gafs första gången den 29 Sept. 1780, 
sex år tidigare än i Stockholm, samt derefter fem gånger 
under terminen. Då inan känner, att Björns öfversättning 



1 (iötheborgs Tidningar 4 s 1791. 

2 Den senare enligt Kugéne Letncnhaupt. Href rörande Teatern 
under (iustaf III, sid. 168; den förre enligt Dahlgren. 



GÖTEBORGS TEATHAK. 



icke spelades förr än 1792, måste man troligen nu be- 
gagnat en redan 1785 tryckt, medelmåttig sådan af Daniel 
Engelbert Pilgren. 1 

Bland operetterna slog mest an Det Indianska Campe- 
mentet eller Den betslade philosophen, opera comique i en 
akt, imitation af Envallsson efter Piis och Barré 2 ; den 
gafs nemligen 10 gånger till och med år 1792, egendom- 
ligt nog, ty det hela är en burlesk obetydlighet, men för- 
modligen var det musiken, och möjligen äfven anakronism 
i kostymeringen, som roade. Den vördnadsvärde filosofen 
Aristoteles, Alexander den stores forne lärare, är hår huf- 
vudpersonen, och scenen föreställer grekiska härens läger, 
med tält främst för Alexander och den gamle vise. Den 
senare får likväl i pjesen pruta af på sitt rykte som sådan. 
Han förmanar nemligen sin ryktbare lärjunge att slå ur 
hågen kärleken till Orphale, hvilken endast ställer sig 
hindrande i vägen för hans storhet, och påvisar 

>Qvinnans snara aldrig blifver rutten, 

Hutten, rutten, rutten; 

Phocbus, Paris, Longipes. 

Jupitcr och Hercules, 

Alla så föllo de neder uti putten. 

Puttcn, putten, putten. 

Endast med philosophie 

Botas kärleks tokeri: 

Skönhet kan bedraga hela tutten. 

Tutten, tutten, tutten, 

Phoebus, Paris, Longipes. 

Jupitcr och Hercules. 

Alla så föllo de neder uti putten. 

Putten, putten, putten. 

Men när Orphale, fruktande filosofens inflytande pä 
Alexander, derefter gör den förre ett besök för att profva 
sin tjusningskraft, stretar väl denne till en början emot 
och sjunger: 

Ah, kära Logica! stär du mig bi, 
Jag efter dig ej eller är fiken; 
Jag för den skadan skall tröstad bli 



1 Pilgren var, enligt benäget meddelande af Hr Birger Schöld- 
ström, kammarskrifvare i Commcrcc Collegium och hade inom littera- 
turen förut gjort sig känd för en bearbetning af de Cahusacs sorgspel 
>Zoroaster> samt en hyllning at sångerskan fru Olin: >Skaldebref ifrån 
systrarne pä Parnassen till den återvunna Polymnia'. (Samlaren V: 031.) 

2 Den franska titeln »Aristote amoureux» är vida bättre, ty Kn- 
vallssons »Det Indianska Campcmcntct» är intetsägande och vilse- 
ledande. 



TEATERN VID SILLGATAN 1779 -1799. 



347 



Utaf den sköna methafysiken. 

Men mina Muser mig gjort till eujon, 

Jag kan ej se en definition. 

Orphale: 

Sköt Herr Magister med arbetsam hand. 
Sköt era lunter i kalfskins band.* 

Snart blir den lärde dock allt mer förvirrad och 
betagen, 

»Nu gäller det all min philosophic, 
O Sanct Apollo! statt mig bi!> — 

men intet bjelper mot Amors snaror, och slutligen ut- 
brister Aristoteles : 

Aek, gudomliga Orphale! 
Hon mitt hjerta vinner; 
Det tar del i Ed ra qval. 
Hen det häftigt brinner: 
Hennes ii, fl. ti. 
Hennes lo, lo, lo. 
Hennes fl, hennes lo, 
Hennes filosof jag blifver 
Och till träl mig gifver. 

och för att sätta kronan på sin seger, spänner nu Orphale 
filosofen för den vagn hon nyss fått af sin älskare. I 
denna gör hon, dragen af den pustande, förälskade narren 
en tur genom lägret, och Aristoteles öfverraskas i denna 
förnedring af Alexander och hans följe, hvilka nu ut- 
skratta den, som ville i sin storhet 

— — — — lexor fa 
För hela menskoslägtet skrifva — 
Men, hvilken syn, att visdomens far, 
Liksom en dåre betsel drar! 

Kör: 

Ack! hvilken syn att visdomens far. 
liksom en dåre betsel drar! 

Och Orphale hånar obarmhertigt: 

Om ni sett hvilka spräng han tagit, 
An i traf och än i galopp, 
Med sin filosofiska kropp! — — — 
Han bättre än en häst mig dragit, 
Ack! hvilken syn att visdomens far. 
Liksom en dare betsel drar!» 

En annan omtyckt operett af samma författarelirma 
som den föregående har äfven bearbetats af Envallsson 
och blef nu spelad, nemligen Cassunder oculist, en baga- 
tell som tvenne år förut spelats på Kricsbergs-teatern at 
Stenborgska sällskapet; den berömde ögonläkaren Cassan- 
der, som stått i begrepp att gifta sig med den täcka 



348 



(iÖTKBOHC.S TEATRAR. 



Colombine, har fått se den sköna, blinda Isabelle, samt 
beslutar att söka bota henne, då han hoppas att hon till 
tacksamhet derför skall vilja bli hans hustru. Detta be- 
slut väcker förtviflan hos hans lärjunge Leander, som 
älskar Isabelle, men icke vill träda hindrande i vägen för 
mästaren, till hvilken han står i förbindelse, och det 
hjelper ej att hans vän, den lättsinnige Pjerrot, uppmun- 
trande sjunger: 

Den flickan som min bror tillhör 
Hon ock min syster vara bör. 
Man dcrpa igenkänner, 
Allt väl! 

' De aldra bästa vänner — 

Ni förstår mig väl? 

Kan jag till bror en doktor fä, 
Jag honom sjelf skall öfvergä 
Och läran att kurera, 

Allt väl! 
Bäd syn och annat mera, 
Ni förstår mig väl? 

Så kommer stunden för operationen. Cassander, som 
har vissa tvifvelsmål hur den vackra patienten skall, sedan 
hon fått sin syn, blifva till mods inför hans fula ansigte, 
men som tröstar sig med att när han såg sig i spegeln 
»då fann jag mig sjelf rätt vacker, och för öfrigt skall 
jag raka mig och sätta en ny peruk på mig» — går ut 
för att hjelpa upp sitt yttre. Under tiden inledes Isabelle 
och mottages af Leander, som icke kan motstå frestelsen 
att uppträda i mästarens namn och förklarar henne sin 
kärlek, den hon besvarar. 

När derefter Cassander återvänder och efter lyckligt 
slutad operation aftager bindeln för hennes ögon, måste 
han vara vittne till hur hon, ledd af rösten, kastar sig i 
Leanders armar och icke vill veta af den stackars doktorn, 
som nu måste taga till nåder den försmådda Colombine — 

•»Min konst jag öfvergifver 
Och den försvär för alla dar; 
Kör den han farlig blifwer 
Som fästmö har — > 

Den största dragningskraften på publiken hade dock 
bland alla operetterna den första inhemska af detta slag, 
nemligen Tillfället tjör tjufnen, komedi-vaudeville i 2 akter 
af Gustaf Mauritz Armfelt och Carl Israel Hallman, med 
ouverture af kammarmusikus .loh. Fredr. Grenser, hvilket 



TEÄTEKN VID SILLGATAN 1779- 1799. 



;U9 



täcka divertissement spelades ej mindre än 14 gånger 
under den återstående delen af 1700-talet. Egendomligt 
är verkligen, att denna pjes spelades i Göteborg för första 
gången på en offentlig scen, ty, oafsedt att den uppfördes 
på Ulriksdals slott redan 1783 inför den kungliga familjen, 
var det först den 23 Febr. 1788 som den gafs på Munk- 
broteatern. 

De återstående nvheterna för den lvriska scenen voro 
Nanette och Lucas eller Den nyfikna hustrun samt Trä- 
skorna, öfversättning från den franska opera comiquc 
»Les Sabots» ; ingendera återfinnes livarken hos Dahlgren 
eller Klemming. 

Det samma är fallet med ett par af de för denna 
termin uppsatta komedierna, nemligen Värdshuset eller 
Du bör se hvem du tror samt Den gamle ungkarlen eller 
Såsom man drifver, sä går det, lustspel i 5 akter, h vilket 
senare gick blott en enda gäng och derefter måste nedläggas. 

Treaktslustspelet på vers Den ohoflige friaren af 
Monvel (LAmant bourru), gafs likaledes blott en gång; 
det öfversattes sedermera af H. A. Kullberg med titel 
»Den häftige friaren» och spelades första gången i Stock- 
holm 1817. Det var äfven i Göteborg under detta spelår 
som Koman us ' treaktskomedi Crispin som far första gången 
uppfördes. 1 

Af äldre saker förekommo repriser af Hotbergs »Jeppe» 
och »Didrik Menschenskräck», hvilken senare spelades 
fyra gånger; »Pigan husbondefru», »Kopparslagaren», 
»Annette och Lubin», Tunnbindaren», i öfrigt andra gamla, 
gerna sedda operetter som »Den bedragne domaren», 
»Den talande taflan» m. 11., allt stående repertoarpjeser, 
liksom Molieres »George Dandin» och »Den bedragne 
landtjunkaren». Hallmans »Donnerpamp» och »Petis och 
Thelée» och Wallenbergs »Susanna», samt Voltaires »Alzira» 
och »Zayra». 

För öfrigt var spelterminen, som man finner, kortare 
än under vanliga förhållanden under von Blancs styrelse 
och slutade redan den i) Mars, ovisst af livad anledning. 
Det synes i delta tall råd t en viss osäkerhet, som äfven 
vållade, att del vanliga abonnemenlel »med eller utan loger» 
inskränktes till tiden mellan den f>:te September och Jul. 2 



1 (lafs i Stockholm -^/lo 1*01. 

2 (wthelwru* Tidningar "v. 178(i. 



350 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



I regeln spelades tvenne gånger i veckan, Tisdagar och 
Fredagar, med böljan kl. 6 under höstmånaderna samt 
kl. 5 på vintern, och under spelet tilläts »ingen att 
komma på teatern», d. v. s. mellan kulisserna. 1 

Operamaskeraderna fortgingo under Widerbergs sty- 
relse, liksom under hans företrädares, men voro nu talrikare 
än någonsin eller ej mindre än (5, ådagaläggande, att pu- 
bliken fått verklig smak för dessa nöjen. Den första gafs 
redan så tidigt som den 18 Augusti och den sista den 20 
Februari; om alla annonserades, att de kommc att försiggå 
»med nogaste ordnings bibehållande», och det var väl ett 
strängt iakttagande häraf som gjorde att de kunde hålla 
sig uppe i allmänhetens ynnest. 

Att redogöra för de krafter, som utgjorde Andreas 
Widerbergs sällskap under detta hans första år såsom 
teaterdirektör, är mycket svårt och lyckas endast delvis. 
Med visshet utgjordes truppen af följande: 

Direktör: Andreas Widerberg. 

Aktris: Fru Anna Catarina Widerberg, f. Widebeck. 
Aktörer: Jonas Wernström, 
Anders Landquist; 
alla dessa från von Blancs sällskap. Vidare nya . 

Aktörer: Carl Petter Utbery, 

Vincent Fredrichsson och > 
Elias Magnus Wederborg. 

Utan tvifvel var sällskapet åtskilligt talrikare — med 
visshet åtminstone på den qvinliga sidan, — men det är 
utan gagn att gissningsvis införa några af de namn man 
ytterligare skulle kunna tänka sig. 2 

1 En Thomas Santi annonserade att han alla dagar mellan den 
19 — 23 Ang. visade Vaxbilder >p;i Comedielniset > mot 4 skill. person, 
men troligtvis skedde detta ej pä scenen, da ingenting derom namnes 
i fräga om spektaklerna. 

2 Den - H 'io 1786 finnes i n:o 43 af Götheborgska Nyheter intagen 
följande annons (möjligen nägot slags mystifikation): 

Härmed gifwes tilkänna at en Afskedad Corporal ifrän Skåne 
som af Hans kongl. Maj.t den 4 sistl. Juli uti Lägret vid Ronarp und- 
fädt Privilegium at Spela Comedie och Skådespel (!;, är nu ämnad at 
detsamma bortarrendera, med behörige Kläder och Decorationer. hälst 
han nu mera sådant ej kan förestå förmedelst sjuklighet. Den som 
dertill finnes hugad, far närmare underrättelse pä Tryckeriet. > 

Detta ar uppdyker äfven en gammal bekant, nemligen Seuman. Det 
är förut omtaladt bur illa han rakade ut i Göteborg i slutet af 1770- 



TKATERX VID SILLGATAN 1779— 171)!). 



351 



Den nast Widerberg främste skådespelaren vid säll- 
skapet, Jonas Wernström synes, efter upplösandet af von 
B la nes trupp, varit än här och än der. Slutligen sökte 
och erhöll han anställning hos Carl Stenhorg vid dennes 
teater i Stockholm, samt mottog 6 rdr specie i respen- 
ningar för att kunna inställa sig der, men då trädde 
Widerberg emellan och lyckades förmå den gamle kam- 
raten att stanna hos sig och bryta den med Stenborg 
t rä ITa d e ö f v e r c n s k om in e 1 se n . 

Härmed var Stenborg icke belåten, utan stämde Wern- 
ström inför kämnersrätten i Göteborg, mindre för att med 
våld eröfra honom åt sin trupp än för att statuera ett 
exempel derför att han brutit förbindelsen och »svikligcn 
sig undanhållit». 

När målet den 25 Aug. 1786 kom före, voro båda 
personligen tillstädes, och » Hofsekreteraren och Directeuren 
för Nya Swcnska Theatem i Stockholm, Adel- och Hög- 
aktad Hr Carl Stenbory* anförde, att något skriftligt kon- 
trakt visserligen icke blifvit uppgjordt, men framvisade 
bref från Wernström, dateradt Vesteräs den 28 Juni samma 
är, deri denne tackar för löftet om anställning, förklarar sig 
nöjd med de erbjudna vilkoren af 5 plåtar i veckan samt 
yttrar, att »ehuru denna summa var ringa, ville han hellre 
derför göra kontrakt med Stenborg än med någon annan»; 
ber vidare, att detta bref mätte betraktas såsom liktydigt 
med kontrakt, och lofvar komma så snart han kunde. 
Men dcrefter företedde Stenborg ett senare bref frän Wern- 
ström, dateradt Göteborg den 24 Aug., eller dagen före 
målets upptagande i rätten, deri Wernström ber, att Sten- 
borg »ville sätta sig öfver att förfölja en ändå nog olyck- 
lig, samt lofvar med den höfligake och erkänsammaste 
facon i werlden godtgöra de emottagna pengarne, begär 
att han, såsom en nödstäld, den der anhåller om Herr 



talet, samt att von Blanc 1783 varnade allmänheten för honom: och 
Flodman gör dcrefter i sitt anf. arbete sid. 11 (i och följande redo 
för hans uppträdande i Norrköping 1785 -8(i; från denna senare tid 
föreligger i Göteborgs Stads arkiv ett bidrag till den vilsekomnes hi- 
storia. Man finner nemligen i Kämnersrättciis dombok uti Brottmål 
för den 31 /3 1786 att kämnersrätten i Norrköping begärt underrättelse 
»angående den för flera brott derstädes häktade /*. d. Boktryckurcge- 
sällen Adolf Fredrik Seumans person och frejd under sitt vistande här 
i staden 1784 vid Comedidireeteuren von Hlancs trupp, äfvensom för 
hvad brott han blifvit dömd, sedan han sagt det endast varit för 
kitsligt skrifvande.» 



352 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Hofsekreterarens medlidande, sedan han råkat förfördela 
dess person, måtte blifva bewärdigad, då Herr Hofsekre- 
teraren deremot hade att vänta välsignelse af hans innersta 
suckar». Som Stenborg icke ville åtnöjas med »suckar», 
förklarade han, »som förmälte sig ganska väl känna 
Wernströms lynne sedan den tid han för tlere år tillbaka 
varit i hans aflidne faders tjenst», att han icke kunde 
fästa något afseende vid hvad Wernström begärt. 

Den senare erkände oförbehållsamt allt som lades 
honom till last, samt att Stenborg lofvat taga honom på 
försök till sin trupp mot 5 plåtar i veckan, till en böljan 
och till dess han visat sin talent på teatern, men anförde 
till sin ursäkt att hafva brutit öfverenskommelsen den 
omständigheten att det icke fanns något som förband ho- 
nom inställa sig inom någon viss tid, hvarför han trott, 
det icke skulle hafva något att betyda, om han på en 
kort tid vore frånvarande från Stockholm. 

Äfven kämnersrätten »förestälde Herr Hofsekreteraren 
att, så vida han kan umbära Wernströms biträde vid sin 
teater, vore det ej allenast för Wernström gynsamt, i an- 
seende till den tjenst vid teatern härstädes han kan göra, 
utan ock för allmänheten här behagligt om Herr Hof- 
sekreteraren ville på något sätt eftergifva denna sin mot 
Wernström anstälda talan, så att han finge blifva qvar». 

Detta vädjande från sjelfva rätten gjorde tillbörlig 
verkan, och Stenborg förklarade nu, att han, »för att tjena 
Comedieföreståndarcn Widerberg, såsom en nybegynnare 
och anförare af denna här i staden varande troupp >, ville 
tillmötesgå de uttalade önskningarne, så till vida att Wern- 
ström skulle slippa från saken mot att erlägga 50 rdr 
specie, »hvaraf Herr Hofsekreteraren, såsom ett bevis att 
han sjelf är skild frän egennytliga afsigler, vill hafva 
disponerat hälften till denna stadens fattige och andra 
hälften till Stockholms stads», h varigenom Wernström 
»med sveda i pungen» må lära känna följderna af sitt 
handlingssätt. I annat fall yrkade Stenborg, att Wernström 
genast skulle träda i hans tjenst enligt tjenstehjonsstadgan 
samt att, »då Wernström är allmänt känd för flere brott 
af samma beskaffenhet», han mätte häktas och med fång- 
skjuls försändas till Stockholm. 

I enlighet härmed dömde rätlen, att, om Wernström 
icke trallade förlikning med sin vederdeloman, skulle han 



TKATKKN VID SILLGATAN 1779—179!». .'t').*} 

genast förfoga sig till Stockholm, »så kärt del honom är 
att icke blifva ditförd med tjenliga medel». 1 

Wernström föredrog att betala, eller rättare sagdt det 
blef den unge teaterdirektören som fick erlägga böterna 
på det sätt, att han lemnade till recett den 28 Augusti 
> Jeppe på Berget», — »hwaraf», som det heter i annonsen, 

»Herr Widerberg behagat lemna mig inkomsten, för att 
reglera en mig akommen alTaire af 50 Kiksd. Specie utbetalning, 
eller i brist deraf min egen persons utlcmnandc. försäkrandes 
deremot at pa alt möjcligt sätt förnöja Hesp. Spcetatcurerne, 
anhållandes ödmjukligst om en talrik församling. 

Jonas Wernström. 

Det synes att aftonen inbragte det rätt ansenliga be- 
loppet af 56 rdr specie, hvaraf Stenborg skänkte ena 
tredjedelen till stadens fattige, den andra till barnhuset 
och återstående tredjedelen till Wernström sjelf, »i dess 
knappa vilkor . 2 Wernström erhöll ytterligare en recett 
den 11 Dec, då »Den ömsinte husfadren» och »Tunne- 
bindaren» uppfördes, och, heter det, »som dessa Pieccr 
utgöra den betydeligaste delen af hans lön vid Theatern, 
så recommenderar han sig wördsamt-ödmjukeligen i samt- 
lige Resp. Innevånares ynnest och wälwilja». Han ansåg 
det likväl nödigt att derjemte afgifva följande förklaring: 

»Til Hesp. Allmänhetens uply.sning lemnas härmedelst 
wördsamt at de mig till Hof-Sekreterarcn och Direeteuren vid 
Nya Swenska Theatern i Stockholm. Herr Carl Stenborg, adömdc 
och af honom til de fattiga .sa ganska heder! igen utdelte f>6 Hdr 
betalning, utföll allenast genom Föreståndaren vid Theatern här- 
städes Hr And. Widerbergs ömhet, at lemna mig hela inkomsten 
af Comedicn den 28 Aug. för at utreda mig ur Labyrinthen med 
ofwanbemälte Hr Hof-Sekreterare. 

Jonas Wernström, Aeteur.» 

Om de tre nya ledamöterna af truppen, Ctberg, Fre- 
drichsson och Wederborg känner man ingenting Irån denna 
tid, utom obetydligheter från kämnersrättens protokoller. 
Så hade en styrmansenka Elisabet Stjerna stämt Come- 
die Acteuren Utberg beträffande 10 rds 19 skill. ti rst. 
specie i hushyra, tärning och redbart lån», men när målet 
påropades hade gäldenären redan funnit för godt att be- 
tala skulden. 3 



1 Kämnersrättens dombok i Brottmål 25 / 8 1786. 

i Götheborgs Allehanda «/9 1786. 

3 Kämnersrättens dombok i Civila mal «/i2 1786. 

23 

/ 

Digitized by Google 



GÖTEBOlUiS TKATHAK. 



De båda andra förekomma tidigare på hösten, då 
»Comedic Acteuren Vincent Fredrichsson* hade stämt 
handlanden James Marshall lör det denne beskylt den 
förre att hafva stulit ett fickur af guld, och såsom friande 
vittnen hade han inkallat »Comoedie Acteuren Elias 
Muyniis Wtrderberg* och målaregesällen Gust. Bergström. 
Marshall erkände att han, okunnig om att hushållerskan 
lagt undan det guldur, som vanligen hängde i rummet, 
misstänkt Fredrichsson, men förklarade nu att det gjorde 
honom ondt »att hafva derför beskylt en så skickelig och 
hederlig yngling, hwarför han åtog sig att med 4 rdr specie 
ersätta dennes lidande, hwarmed Fredrichsson förklarade 
sig nöjd». 1 

Recetterna under terminen voro, förutom Wernströms, 
anslagne till de fattige, till truppen samt den 13 Nov. åt 
Anders Lnndqvist, h vilken i de vanliga ordalagen friade 
till publiken: 

»Som Herr Comoedie-Directeuren behagat lemna mig en 
fri Pieee, kallad Den Lusliyc Skoflickaren eller fVm är lös, sa 
skulle det wara för mig en stor upmuutran. om jag wid detta 
tillfallet blefwe gynnad af en wördad Allmänhets ihägkomst. ty 
just af den kunde jag döma om jag någon gang tilförne warit 
sa lyeklig och wunnit Kesp. Herrskapers samt Inwanarcs ynnest 
och bifall. 

Anders l.undqwisl, Acteur.* 



Kämnersriitlens dombok i lirottmul 17H(i. 



* 



TKATEHN VII) SILLOATAN 1 77!» - 1 7*MI. 355 



Johan Gustaf Simson 20 /« + 23 /n 1787. 

Denne musiker, som för första gången omtalas i Gö- 
teborg den 28 April 1782 då han gaf instrumentalkonsert 
på rådhussalen, spelande solo på violoncelle, »så väl af 
egen komposition som af andre berömda mästare , och 
derefter namnes den 17 Sept. samma år, då han hos von 
Blane vid 29 års ålder såsom orkesteranförare ledde re- 
presentationen af Annette och Lubin», och året derefter, 
1783—1784, qvarstod som dirigent, omvexlande med Bene- 
diet Schindler, uppträder derefter allt emellanåt på kon- 
serter, dels såsom gifvare af dylika, dels såsom biträdande. 

Ovisst af livad anledning började han så hvälfva 
planer att från orkestern stiga upp på scenen, såsom dess 
ledare, och dessa planer, som snart blefvo kunniga, oroade 
Carl Stenborg, som icke haft något att imvända mot 
Widerberg, men som nu ansåg sig böra i början af hösten 
1786, således kort efter det den senare blifvit teaterdirektör 
i Göteborg, till Kongl. Maj:t ingifva en ansökan af inne- 
håll att, »som han genom säkra underrättelser (genom 
Widerberg?) fått veta, alt en som förr varit vid Kongl. 
Orchestren, vid namn Simson, ämnar anhålla om nådigt 
tillstånd att uti Götheborg få inrätta en Theater, Kongl. 
Maj:t täcktes för de öfriga Theatrarnes bestånd, som häri- 
genom skulle äfventyras, sådant afslå». 

Mycket riktigt begärde också Simson ett sådant till- 
stånd och Kongl. Maj:t, som icke hade något emot att 
teatern i Göteborg uppehölls, resolverade den 29 Sept. 
1780 att ett sådant tillstånd beviljades, »med vilkor att 
för Kongl. Thcatern goda och tjenliga sujetter derifrån må 
tagas, när sådana äro att tillgå, men ej tvärtom Göthe- 
borgske Theatern äga samma frihet». 1 

Efter det Widerberg slutat spela i Mars det föregående 
året, tillkännagaf omedelbart derefter Simson i en annons 

>I anledning af Hans Kongl. Maj:ts mig allernädigst gifna 
resolution at i Göteborg få upföra Swenska Skadespel, är jag 
sinnad att dermed til hösten göra hörjan, men som min tanka 
är at fä et sådant Dramatiskt Sällskap, som hade i anseende til 



1 Levertin, anf. arbete sid. ."»4—."»:). .Jemf. Gtlthcbonjs Allehanda 
»/* 1787. 



Digitized by Google 



35<> 



(1ÖTEBORGS TEATRAH. 



goda seder. Musique och Språkets upodliug skal bidraga til mitt 
ögnamärke. at bibehålla min allernädigste konungs utmärkta 
nåd, och upmuntri»nde nit för vetenskapen, samt söka at winna 
Götheborgs Resp. Inwånares ynnest och gällande bifall, sa önskar 
jag til detta Ktablissement at ännu fa ett par goda sujetter af 
bägge könen, som äga lust och genie til Musique och detta 
Engagemciit. samt om sin fräjd och upförande kunna upte an- 
tageliga Bewis. och icke äro engagerade wid någon annan Troupp 
här i Riket. Jag lermodar således at desto snarare ti nita sädane 
Sujetter som de, i anseende til deras Reputation och under- 
visning i nyttiga kunskaper kunna blifwa Pensionärer i mitt 
hus. Joh. G. Simson. - 1 

Det var sålunda med goda föresatser den nye direk- 
tören gick till verket, och särskildt var det väl hans af- 
sigt, både såsom sjelf musikus, som ock af livad man 
kan döma efter detta tillkännagivande, att åt musiken 
inrymma en betydande plats. Då han yttrar att det 
»ännu» finns plats för ett par sujetter, antyder detta att 
han redan i medlet af April hade anställt den nödiga 
personalen, och det lider intet tvifvel att denna personal 
utgjordes af Widerbergs trupp. 

Man kan sålunda med visshet antaga att Simsons 
sällskap utgjordes af åtminstone: 

Andreas Widerberg, regissör för den dramatiska scenen. 

Fru Anna Catarina Widerberg, 

Jonas Wernström, 

Anders Lundqvist, 

Carl Petter Utberg, 

Vincent Fredrichsson och 

Elias Magnus Wcderborg m. 11. 

Så rustad stod Simson färdig att börja redan i senare 
hälften af Augusti, hvilket han tillkännagaf i följande 
annons: 

»Med Kongl. Maj:ts allernäd. tilstånd ernår Hr Simson i 
anledn. af den 19 Aug. at öpna sin Theatre den 20 derpa föl- 
jande, da af hans Dramatiska Sällskap för första gängen upföres 
Augusto och Helena eller Kärlekens Belöning. Operette i 3 Acter 
med Prologue. 

De Resp. Herrskapet* som til den dagen eller för hela året 
ästunda Loger behagade derom adressera sig till Hr Simson. I 
anseende sa väl til de många förefallande förändringar af Deco- 
ra tioner, som ock den nödwändiga stillhet, hwilkeu inom Thea- 
teru bör iakttagas i anseende til de spelande Personers upmärk- 
samhet å sina göromål, sa förbehälles härmed både nu och 
framdeles at ingen obehörig, hvarken före. under eller efter 



1 Göthebortj* Alleluuuia «, 4 1787. 



TKATKRX VII) SILLGATAN 1 779— 1 799. 



Representationen sig pa Theatern ma infinna, til undwikande 
af al) oreda oeh det missnöje som dervid kunde förorsakas. 

Premiérloge betalas med Hi sk ill.. Second >>etalas med 12 
skill.. Galleri betalas med (i skill. Början »sker kl. .">.» 

Det synes som resultatet varit tillfredsställande, ty 
nästa föreställning, Fredagen den 24 Ang. annonseras, för 
andra gängen Augnsto och Helena med Prolog, »med 
Kongl. Maj:ts allernådigste tillstånd, och i anseende till 
Hesp. Allmänhetens utmärkta gynnande och uppmuntrande 
bifall». Men derefter förflyta besynnerligt nog hela Sep- 
tember och Oktober utan en enda spektakclannons, och 
det första tecknet till lif är att en opera maskerad tillställes 
den 2 Nov. pä »Comediehuset >, till firande af kronprinsens 
födelsedag, h vartill 2 rum öpnas til Resp. Herrskapers 
beqvämlighet; Hilleter ä 24 skill. specie iinnas hos Hr 
Simson, boende bos hökare Carlsson wid Lilla Bommen, 
samt wid ingången». 

Derefter fortsättes åter luckan i teaternotiserna, ända 
till Gustaf III:s ankomst till Göteborg; det berättas härom 
i Götheborgs Tidningar för den 22 Nov. 1 787 : 1 

Sedan en Gourier d. 11 dennes hitbragt den glada tid- 
ningen om Hans Majrts til Staden stälda resa til Skåne, woro 
den 13 Tisdagen eftermiddagen Länets Höfdinge, General Lieute- 
nanten, Ofwer (kommendanten och Commendeuren af kongl. 
Swärds Orden med Stora Korset, H. Hr Baron And. Rud. du 
liietz. samt Stiftets Riskop, oeh En af de Aderton i Swenska 
Aeademien. H. Hr Doetor Joh. Wingard, Hans Kongl. Maj:t i 
underdånighet ti) möte wid Gränsskilnadcn imellan detta oeh 
Hallands Län. 

Klockan 7 om aftonen ankom Hans Maj:t i hög välmåga 
oeh blef wid Källebomen. a Gommendantskapets wägnar, emot- 
tagen af Öfwerstcn wid härwarandc kongl. Artilleri Brigaden 
oeh Riddaren af kongl. Swärds Orden, Hr Fred. Rosenborg, jemte 
Placcmajoren Hr Joh, Dan. Tallberg, Stadens Magistrat. Präster- 
skap och 24 Äldste; wid hwilket tilfälle äldste Borgmästaren, 
Gommcree Rådet Hr Dan. Mlersson i underdånighet presente- 
rade Stadens Nycklar, dem dock Hans Maj:t nadigst behagade 
lem na i wanligt förwar. 

Da Hans Maj:t hunnit til Fästnings Porten, börjades med 
salutering i 2:ne omgångar utur Ganonerna omkring Wallarne, 
oeh handgevären af kongl. Waehtmeisterska Regementet som 
paraderade pä Lilla Torget, under Hr Öfwerste Lieutenanten, 
Commendanten oeh Riddaren B. Malmskölds eommando. Ifrån 
Källebomen til Kungs Porten, hwilken war med Mareehaller 
illuminerad, oeh hwarifran hördes Musique af Pukor oeh Trum- 

1 Berättelsen »uppsatt af Silvander» säges det i en anteckning pa 
marginalen af tidningen. 



358 



GÖTEBORGS TEATRAK. 



peter, samt långs (kanalen til Residcncet woro större lysande 
Marechaller. och pä Bryggorna Obelisqucr ställda, utom wanliga 
Lycktor å Husen, hwarjämte Rådhuset war ganska wäl illumi- 
mineradt. och mcdlcrsta fenstret öfwer dörren emot Torget 
decorerades af en Transparent med kongl. Maj:ts chilTre. hwar- 
undcr lästes följande strophcr: 

15 Nytt besök til älskad Stad 
(iör bad ung och gammal glad.» 
Killardsrummen i det Stadens Barnhus tilhöriga Huset å Köp- 
mansgatan woro äfcvcn ganska wackcrt illuminerade. 

Wid framkomsten til Residencet. utanför hwilket konun- 
gens Wakt war upstäld, emottogs Hans Maj:t vid trappan af 
Generalinnan, Friherrinnan Du Hielz, f. Friherrinna de (iecr, 
hwarefter Kongl. Maj:t i sina rum lät sig i Nåder presenteras 
samtlige Stater härslädes, och til Staden ankomne förnäme 
främmande. 

Dagen dcrpa. Onsd. d. 14. behagade Hans Maj:t förmidda- 
gen kl. 11 uti Ksehaloupe göra en tur till Nya Ammiralitets- 
Warfwet: eftermiddagen täcktes H. M. Nådigast afhöra mellan 
(i — 7 en concert, som uppfördes af harvande Musique älskare i 
Salomoniska Fri-Murare-Samhällets nya Samlings-Rum i Hrr 
.1. P. och N. Holtermans nybygda hus, hvilket var ganska väl 
upplyst med hvita vaxljus, vid ditkomsten mottogs H. M. af 
Samhällets Ledamöter, anförde af Hr Radman Lund, och beled- 
sagades uppför den med blått "kläde belagda trappan, och ehuru 
Rummet ej ännu är alldeles färdigt, behagade H. M. såväl öfver 
det, som inrättningen af Trappan förklara synnerligt och nådi- 
gast wälbehag. Kl. 9 om aftonen börjades bal pa Rådhuset, 
den H. M. i nåder bevistade till närmare midnatt. 

Torsd. d. 15 f. in. gick H. M. ineognito omkring i Fäst- 
ningen och Staden, samt besåg åtskilligt; e. m. kl. 0 täcktes 
H. M. gifva Cour. hvarefter Kongl. Maj:t behagade kl. 8 begifva 
sig till Speclavlet, och det til slut bivista: efter Soupéeu beha- 
gade H. M. äter begifva sig till Comedie-Huset, som ånyo öpp- 
nades kl. 10 till Mas<p>erade-Iial. och der en masqve qvarblifva 
tils öfver Midnatten.* 

Det är dessa båda sista notiser som nu intressera 
oss. Gustaf III bevistade sålunda Torsdagen den 15 Nov. 
såväl spektaklet som maskeradbalen; annonsen om repre- 
sentationen lyder sålunda: 

>I afton blifwer i Comedie-huset upfördt. Billeten och 
Lottsedeln, Lustspel i 1 act fran Fransyskan, hwarefter IM 
Indianska Campementet eller Den Betslade Philosophen. opera 
Comique i 1 act ined Vaudeviller och fria verser, imitation i fran 
Fransyskan af Hr C. K. Comcdichusct öpnas kl. 10 till Re- 
doute. 1 



1 Hvad ett dylikt högt besök kostade staden framgår af t. ex. 
utgifterna när Gustaf 170(5. tia kronprins, med sin brud gästade Gö- 
teborg: 



Digitized by Google 



TKATKHN VID SII.LGATAN 177*»— 17<M>. 359 

Det »Indianska Campementet» känna vi redan till 
och det är antagligt att konungen i Stockholm sett säväl 
denna uppsluppna komedi som också »Biljetten och lott- 
sedeln», men det kan ju hafva varit af intresse att i alla 
fall se dem spelas af andra krafter. 

Det senare lustspelet, ett verk af chevalier de Florian, 
öfversatt af I). G. Björn, är visserligen en obetydlighet, 
men rätt väl hopkommen: Arlequin har sin lyckliga dag; 
på samma gång han fått i en biljett frän den älskade 
Argentine bedyranden om hennes trohet och kärlek, med 
uppmaning att icke frukta rivalen, den listige Scapin, har 
han vunnit en tern på nummerlotteriet, hvarigenom han 
besparas förödmjukelsen att vara fattig gent emot sin 
förmögna älskarinnan. 

Han kan icke heller dölja sin glädje utan omtalar 
något oförsigtigt för Scapin att han vunnit på lotteriet, samt 
att han nu går att uttaga vinsten och derefter li ra sin 
förening med Argentine. Rivalen beslutar förekomma 
detta och tvekar ej att under samtalet bestjäla Arlequin 
pä lottsedeln — som han trodde, men varseblir, sedan 
han blifvit ensam, att det icke var lottsedeln han tagit ur 
den andres ficka utan kärleksbrefvet. Detta var en miss- 
räkning, men han gör sig den till godo, skyndar till Ar- 
gentine, visar henne biljetten och föreger att Arlequin 
skrutit öfver detta bevis på hennes svaghet inför sin 
älskarinna Violelte, samt att historien nu är ute i hela 
staden och Argentines namn pä alla de unga sprättarnes 
läppar. 



Hräder till äreport in pa Pyramid bron Da ler Smt. 850. — 

Timmer, plank. spik. jernplat till densamma 1.822.:$! 

Sidenhast » 480. — 

Snickeriarbete * 2.0112.— 

Mälareembetet för målning af äreporten oeb 

bron » 2.000.— 

Bleckslagare Porthun » 2.000 — 

Diverse handtverkare > 170. — 

Bleckslagare HecUman » 144. - 

Byggmästare Hemirl; > ">01.2s 

Stadsmusikanten Leiditz för musik pa äre- 
porten » 280.— 

Musikanterna Horn och Hej innan > 200.— 

Kantor lioiujv * 200 — 

Diverse , » f>2. — 

Fyrverkeriet .'{.400. 



Daler Smt. 14.000.J7 



3ti0 GÖTEBORGS TEATKAH. 



Hon blir förtvinad och förklarar att hon aldrig mer 
vill återse föremålet för sin kärlek. I detsamma kommer 
den ingenting anande Arlequin, som blir ytterst förvirrad 
når han ser det goda förhållandet mellan de båda andra, 
men fortfarande säker om hennes kärlek, vädjar han till 
Argentine sjelf att göra sitt val. Hon går in härpå och 
förklarar att hon vill tillhöra den som innehar biljetten. 
Arlequin är viss på sin sak, sticker handen i fickan och 
— drar upp lottsedeln. Det är nu omöjligt att rättfär- 
diga sig och Argentine aflägsnar sig. 

Sedan de båda rivalerna blifvit ensamma, och det ej 
båtat något att beskylla Scapin för stölden, hittar Arlequin 
på en idé: han föreslår att byta, och härpå går den andre 
gerna in; hade han fått Argentine hade det ju varit bra, 
men ändå bättre är att hafva i handen den stora vinsten, 
och så sker uppgörelsen till allmän belåtenhet. 

Nu skyndar Arlequin åter till Argentine, som rörd 
öfver detta bevis på djupet af hans kärlek, ångrar sitt 
misstroende och allt blir bra, icke minst sedan hon, under 
ett möte med Scapin, fränlockat denne lottsedeln, och för 
Scapin återstår nu ej annat än den filosofiska betraktelse 
han gör i slutrepliken: 

'Det är ända min tröst att jag icke vägat någonting, och 
att jag kunnat vjnna mycket. 

Vi känna icke med visshet hvilka som uppträdde i 
detta stycke, men man kan hysa den förmodan att Gustaf III 
här såg Andreas Widerberg såsom Arlequin och fru Wi- 
derberg i Argentines roll. 

Helt oväntadt blef detta del sista spektaklet under 
Simsons styrelse så vidt man känner; man lick nemligen 
Lördagen den 24 Xov. 1787 läsa i (iötheborgska Nyheter 
följande dödsannons : 

'Notificcras Wänner och bekanta Kongl. Kammarmusikns 
Herr ./o/j. (iusl. Simsons död, som t i made i Göteborg d. 2'A 
dennes i en ålder af 34 ar 7 man.' 

Den korta tid hans direktörsskap varade hade icke 
förmått bringa honom några materiella håfvor, ty enligt 
bouppteckningen, som förrättades först den 12 Maj 1791 
utgjorde alla tillgängarne 913 rdr 37 skill. 6 rst. specie, 
under det att skulderna bestego sig till 1311:15.7. Afven 
i detta fall hade mecenaten, kommersrådet Patrik Alströmer 
räckt en hjelpsam hand lör teaterns upprätthållande och 



TEATKRN VID SILUiATAN 1779—179». 361 



slår såsom fordringsegare med lfiO rdr specie; dereflcr 
komma herrar ./. P. och N. Holterntan med 120, herr 
Cours med 48, Nicklas Björnberg med 30 rdr o. s. v. 

Det som för oss ger denna bouppteckning ett synner- 
ligen stort varde ar, att ibland tillgångarne finnes förteck- 
ning öfver hela dekorationsförrådet, kostymer och musika- 
lier m. m. Denna handling är af (len betydelse att vi här 
intaga densamma fullständigt: 

dekorationer in. in. 

1 st. Stads fond med 8 kulisser 
10 > Skogskulisser 
1 röd stadsfond med 8 kulisser 
1 ' bondstuyufond » G 

1 - hel oeh 1 klufven Tempelfond ined 0 kulisser 

1 trudyurdxfond med 10 kulisser 
4 ' skyar 

'.i > tak Ull bondstuyor 
li < lösa träd 

2 ben/klippor 
1 ; stor sky 

1 -. Ihnm 

1 • gammal förgyld vasa 

1 pyramid med transparenter 

1 gammalt skepp 

2 nallen med lösa vdyor 
1 yrufslyeke 

1 • liten transparent 

Konungen i >skifler> nainnchifTrct 

1 st. fot med fin pyramid och transparenter 

1 transparent rida utaf homullslärft med lösa skyar 

1 yräsbänk 

1 gammal ndderyiHirn 
A till Sep t uns rike 

2 musslor 

34 . ramar till kulisserna 

0 * rullar 

10 par ställ till kulisserna 
4 st. vindspel 

1 » lina om c:a 100 famnar 

34 lampetter af trä med hleckpipor 

2 - trummskinn till askan 
1 = hlcckmaskin till askan 

40 lampor 

garderob : 
12 st. hla vhalonyerharp 
4 > hvita /// 
1 svart dito 
1 - tröja oeh kjortel 
Anettes kofta utan ärmar 
1 st. svart stoftströja oeh byxor 



GÖTKBORGS TKATRAH. 



1 st. röd t sidenecharp 1 

1 ■ jacka och kappa 

1 * hnsarklädniny af jacka, väst och hyxor samt luifvudbonad 

1 ■■ Romersk tröja med paljetter, byxor af sidensars med en 

liten blä talar 
4 par grå klädninyar, byxor och /»/', med känyor 
12 liffärgadc dito 

1 st. gammal röd jacka och /»//.ror 

1 > l*ier rotkläd niny 

ii * gra bondklädninyar 

1 » röd rocA* med galloucr 

1 blä dito dito 

1 ■■ röd Camelotlsrock med pö.s/ 

1 * grön rock med gula reverer 

1 röd drojetts väst 

1 * gra dito 

2 hvita dito. broderade med gnid och silfver 
2 par röda känyer 

1 st. turkisk jäyarklädniny 

1 * röd schayyväsl:- 

nutsikinstrument och musikalier: 

1 st. Clavecin (i Kdr Specie 
1 ■ Yioloncelle KW Kdr 

1 » alle viola, som öfvertogs af >Herr Cours> för 40 Kdr 

1 * liten viola 12 Kdr 

ii Soloconserter för violoncelle. deraf en af./o/i. {Vi/s/. Simson, 
en af Schetky och en af Tilliere. med alla dess stämmor 
uti Kl band 

2 ^ dito. derutaf en af Fricklir och en af lioccerini. med alla 

stämmor uti !l band 
(J ' dito i ett band af lioccerini 
(> » dito dito af Ciprilini 
(i » dito dito af ./. (i. Simson 
(i ' dito dito af dito 
«i dito af dito 

."» dito af dito 

.'i > dito af dito 

1 dito af ,l/«rr« 

2 » dito af Chabran 
(» dito af Fricklir 
I» » dito af Chabran 
.i ■> dito af dito 

(i » dito för violin af l.olli 

1'arconlessi ( l*eryolese). Kassionsmusik i ett band 

.Musiken i partitur till Talande taflan 

1 st. Soloconsert för violin, med stämmor, af lioccerini 

<i * Sextetter af lioccerini i ett band 

Partitur till Piram och Tisbe, med stämmor 

1 st. Operaqvintetter af lioccerini. i 5 band 



1 Tillsammans värdet nu uppräknade värdcradt till 1 4ii rdr specie. 
- Tillsammans värdcradt till .'>."> rdr 12 skill. specie. 



Digitized by Google 



TKATKKX VII) SILI.GATAN 177*) - 179!». 



2 st. Simfonier Consertanter af de Sainl (icori/c 

1 » Operasymfoni af Bolofs. i ."> hand 

1 - Opera af l*ickel. i flera baud 

1 * Simfoni af Dillels, i (I-dur 

1 > Simfoni af VaUhatl, i C-dur 

1 dito af dito i A-dur 

1 - dito af Slegman i C-dur 

1 dito af dito i F-dur 

1 > dito af dito i D-dur 

1 dito af Haidcn i dito 

1 - dito af liessi i Diss-dur 

1 > Operatrio af Boccerini 

1 • |>artitur med utskrifna stämmor till Böhmiskan 

1 dito dito till ■ Amjnsli och Helena* 

1 . Simfoni af Schelkfi i C-dur 

.\ Solikoneerter för violoneelle. med alla sina stämmor, i « 

häften af Frickler 

1 » Q\ artett af Boccerini. Det hela värderades till 221. r. Hdr 



Att träffa en sa fullständig förteckning på teatertill- 
behör från dessa tider är sällsynt, och i och för sig ål- 
en sådan intressant och värdefull, men den blir det i 
ännu högre grad derigenom, att Simson icke låtit göra 
dessa dekorationer och kostymer, utan öfvertagit dem 
efter Andreas Widerberg, hvilket nogsamt intygas deraf 
att bland de uppräknade föremålen äfven befinner sig 
»Annettes kofta utan ärmar», hvilken icke begagnats se- 
nare än den 20 Nov. 17N(i, således under Widerbergs 
direktörsskap. Men vi kunna utan fara gå längre till- 
baka; det säges om åtskilliga reqvisita, att de voro 
»gamla», hvilket omöjligen kunde yttras om föremål som 
förskrefvo sig från Widerbergs tid, d. v. s. ett är tillbaka, 
och om man sammanställer detta med den omständig- 
heten att Widerberg med fullkomlig säkerhet öfvertog sin 
föregångares teater i det skick den befann sig, är det lika 
säkert att vi nu i Simsons bouppteckning återfunnit de 
dekorationer, tillbehör och kläder som användes redan 
af von Måne. 



Speeie. 




t® f# f# tQt ^ |# 



Fru Lovisa Simson 14 12 1787— 20 / 5 88. 
('teatern under ledning af Andreas Widerberg). 

♦ 

Vid sin död efterlemnade Simson enligt bouppteck- 
ningen enkan, Lonisa Lindström, samt barnen Adolf Ludvig 
7 år gammal och Lonisa Charlotta 5 år. 1 Då boet visade 
en betydlig brist, stod familjen sålunda på bar backe 
och hade icke någon annan tillgång ån teaterprivilegierna. 
Dessa öfverflyttades af Kongl. Maj:t på enkan, men som 
hon naturligtvis icke kunde leda ett sådant företag, träf- 
fade hon hårom öfverenskommelse med Andreas Wider- 
berg, hvilken sålunda åter trädde i spetsen för teatern i 
Göteborg. 

Det synes icke att man börjat spela förr än den 14 
December, och vid detta tillfälle ansåg man sig böra 
vädja till allmänhetens bistånd: 

l anseende til de ömande omständigheter, som aflidne Hr 
Simsons efterlemnade Knka, med sina tvenne sma oförsörjda 
barn. måste widkännas, smiekrar man sig med det gladaste hopp 
om denna Stadens Höge och Hesp. Inwanares gynnande weder- 
malc af vnne.st oeh medlidande. > 



1 Dahlgren uppgifver i sitt ofta anf. arbete sid. 532 att enkan 
hette Lonisa Coniordiu KliccmU. samt att hon var född 1746 oeh dog 
i Göteborg w 2 1K0H. Detta synes vara svart att förlika med boupp- 
teckningen: skulle hon möjligen före äktenskapet med Simson varit 
gift med en Klieenik .' Detta låter nog tänka sig da hon var 7 är 
äldre än Simson. 



TKATKKN VII) SILLGATAN 177!»— 17!W. 



Spellista. 1 

1 787 Fred. ,4 /i2. I afton upföres Skottländskan eller Caffchuset i Lon- 

don, com. 5 a. af Voltaire, öfwers. 
Fred. »/» f. 2 ggn Skottländskan samt De Feltagne Hattarne, 
lusts. 1 a. Denna Piece är därstädes aldrig förut 
upförd. Början sker kl. 5. 

1788 Tisd. ,5 /i. Susanna, dram. ."> a. Derefter Kärlek gör Surrar, 

com. 1 a. 

> Fred. Til firande af Konungens födelsedag. Torsdagen d. 24 

Jan., öpnas Theatern med en Proloyue samt Den 
oskyldigt förfölgda Sonen, skad. 2 öpn.. en ny Piece 
som aldrig förut är här upförd. hwarefter Comcdic- 
huset öpnas kl. ','2 10 til Hedoule. 

> Tisd. 5 |2 f. 2 ggn Den oskyldigt förfölgda Sonen samt Den 

bedragne Alchymisten eller Arabiska Pulvret, lusts. 1 a. 
Derefter blir Hedoule. den sista under Terminen. 
Fred. 15 i'2 f. 2 ggn Susanna samt f. 2 ggn Kärlek gör Sarrar. 
Tisd. */s f. 3 ggn pa begäran Susanna samt Trollstafwen, lusts. 

1 a., blandad med sang. 
Tisd. 4 ,3. Läkaren emot sin wilja, com. .'1 a. af Molierc. samt f. 

2 ggn Den bedragne Alchymisten. Början sker kl. (i. 
Fred. 7 (3. Sömngångaren, com. 2 a., derefter f. 2 ggn Trollstafwen 

samt til slut f. 3 ggn Kärlek gör Sarrar. 
Tisd. 11 /3 f. 2 ggn Sömngångaren och f. 4 ggn Kärlek gör 
Sarrar. 

Fred. M /3. Merope, sorgespel "> a. samt Billeten och Lottsedeln, 
lusts. 1 a. 

Fred. 4 /4 f. 2 ggn Merope samt f. 3 ggn Trollstafwen. 
Fred. n /4. Fåndricken eller Den Misstänkte, com. 3 a. af Schröder, 
öfwers. Denna Piece är här förut aldrig upförd. 
Derefter f. 2 ggn De fellagnc Hattarne. 
Fred. 18 ,'4 f. 3 ggn Den oskyldigt förfölgda Sonen samt Le Fou 

Baisonable eller Den förnuftige Token, lust. 1 a. 
Sönd. *°/4. Jeppe pä Berget eller Den förwandlade Bonden, com. 

f> a. samt f. 2 ggn Le Fou Raisonable. Recett för 
hela truppen (detta enligt Götheb. Nyheter ,9 |4; i 
Götheb. Tidningar ls /4 annonserades endast Jeppe pä 
Berget). 

» Tisd. 22/4 f. 3 ggn Sömngängaren, hwarefter uppträdande af 
Pohlske Kqvilibristen och Konstmästaren Hr Joseph 
Michalowit:. 

> Sönd. 28 f4 f. 3 ggn och pä fleres begäran Merope, hwarefter 
Michalowitz upträder. 

> Sönd. 4 /5 f. 4 ggn Susanna, hwarefter Michalowitz upträder. 
» Sönd. Barbern i Sevilla eller Den Fruktlösa Waksamheten, 

com. 4 a., hwarefter Comediehuset kl. 10 öpnas til 
liedoute. 

> Tisd. ^/S f. 4 ggn Den oskyldigt förfölgda Sonen samt f. ."> ggn 
Kärlek gör Sarrar. Kl. 10 öpnas Comediehuset til 
Bedoute. 



Kfter annonser i Gölheborgs Tidningar och Syheter. 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Särskildt under de tvä senaste månaderna af sejouren 
företer, som man finner, spellistan i det närmaste ute- 
slutande repriser. Till dessa kan på visst satt räknas 
»Den förnuftige Token», Patrats lilla nätta lustspel, som 
nu gick öfver scenen öfversatt af Björn, men som redan 
1784 spelats på franska af Michu och Verseuil, under 
titel: >L'Anglois», och Le fou raisonable». 

Vidare förekomma några af allmänhetens vanliga 
gunstlingar, såsom »Barberaren i Sevilla», »Jeppe på Berget», 
> Kärlek gör narrar» och »Susanna», samt Voltaires gerna 
sedda ; Skottländskan^ och »Merope». 

Moliére, af hvars arbeten under de gångna åren »Den be- 
dragne landtjunkaren», »Crispin medicin», »George Dandin», 
»De förtretclige*, »Den inbillade sjuke», »Mikel Illparig », »Det 
tvungna giftermålet > , »Det straffade öfverdådet» och »Tar- 
tufTe» gått öfver scenen i Göteborg, företräddes nu af 
» Läkaren mot sin iriljn* (le Medicin malgré lui), denna 
ryktbara treaktskomedi, som Widerberg icke tvekat upp- 
sätta, och som först den 28 Okt. 1801 spelades i Stock- 
holm på Arsenalsteatern, då i öfversältning af .1. D. Va- 
lerius. 

De öfriga nyheterna voro temligen obetydliga: enakts 
komedien De feltagne hattarne, Den oskyldigt förfölgde 
sonen, som dock under tiden till 1790 upplefde (> repre- 
sentationer; vidare Enuallsons bagatell Trollslafven, sam- 
manskrifven för karusellen på Drottningholm i Augusti 1785 
och då spelad af Marionetter. Man kan visserligen undra 
pä att ett dylikt temligen klent tilllallighetsstycke var 
egnadt tillfredsställa en publik, som hade tillfälle att njuta 
af Holbergs och Molieres komedier eller Shakspeares djupa 
skapelser, men det var dock så, och »Trollstafven» vann 
sådan framgång att den spelades 6* gånger under 1700- 
talet, under det t. ex. Hamlet icke nådde öfver denna 
sid ra. . 

Af de återstående gick Holbergs Den bedragne Alkg- 
misten eller Arabiska pulvret tvenne gånger, 1 och Sömn- 
gångaren, komedi i två akter af Pont-de-Veyle m. fl. tre. 

Fdndriken eller Den misstänkte, komedi i 3 akter af 



1 Af Ifolbenj hade förut uppförts: Vieljjeschrey. Jean de France. 
Jeppe. Hasenskräek, Den politiske Ka nu stöpa ren, Det lyckliga skepps- 
brottet, Don Kanudo och Marnsängstutfan. 



TEATEKN VID SILLGATAN 177i>- 171M). 



Schröcler spelades blott en afton, men längre fram pä 
1790-talet gick den flere gånger öfver scenen, öfversatt af 
en »Anonyme», hvilken befunnits vara skådespelaren .1. 
K. Brooinan. 1 / 

Till beredande af någon omvexling uppträdde fran 
den 22 April en från Stockholm då nyligen anländ »Pohlsk 
Kqvilibrist och konstmästare» Joseph Michaelouutz, som 
då för första gången visade sina »cqvilibricr och kropps* 
positnrer uti flera variationer». Som vanligt gåfvos der- 
jemte åtskilliga Opera maskerader. Vid dessa hade man 
åtminstone fördelen att kunna hålla sig varm, hvilket 
långt ifrån var händelsen under spektaklerna, af hvilka 
ett som var annonseradt till den 22 Februari, då man 
skulle gifva Susanna och för första gången Trollstafven, 
måste inställas »i anseende till den stränga kölden»; det 
gafs först den 20: te. 

I medlet af Maj anlände till staden Hertig Carl af 
Södermanland, som behagade kl. 1 2 7 e. m. Söndagen 
den 18:de begifva sig till spektaklet, der man då gaf 
Barberaren i Sevilla, men nödgades redan kl. 8 lemna 
teatern för att mottaga Prins Carl af Hessen-Cassel och 
dennes son Prins Fredrik, hvilka anländt till staden och 
tagit in hos ryttmästare Sahlgren vid Norra Hamngatan. 

Om personalen kan man med visshet endast säga 
att den utgjordes af ledaren Andreas Widerberg och dennes 
hustru, Jonas Wemström, Anders Lundkvist, Carl Petter 
Utberg, Vincent Fredrichsson, Olof Sundberg, samt möjligen 
Elias Magnus Wederborg. Den 15 Januari heter det att 
Susannas roll i dra men med samma namn »spelas af en 
från Stockholm nyligen ankommen Actrice», men hvem 
dermed afses är omöjligt att närmare bestämma. I Olof 
Sundberg mötas vi af ett alldeles nytt namn; det förekommer 
blott en enda gång, nemligen i kämnersrättens dombok 
i brottmål för den 4 April 1788, der det heter: »Comedie 
Acteuren Olof Sundberg tilltalar extra Arklimästaren vid 
Amiralitetet Petter Björekstrands hustru Lovisa Apclqvist 



1 Gafs först den ",'2 1795) i Stockholm, pä Mnnkbroteatern. Flod- 
mark redogör i sitt anf. arbete sid. 507 för innehållet, efter Stenborgska 
teaterns sufflörsexemplar i Kongl. Operans bibliotek. 

För öfrigt kan vid speilistan anmärkas att den ende nye för- 
fattare som förekommer under terminen var Vonl-de-Yeijle Sömn- 
gängar n). 



368 



GÖTKBOKOS TKATRAK. 



att ansvara för heder rörande oqwädingsord. Hon erkände 
sig af hastighet och i öfverilning oqwädat Sundberg, hvil- 
ket hon nu återkallar», men den förorättade skådespelaren 
var icke nöjd dermed utan fordrade en laglig dom, och 
sålunda pliktfålldes hon af rätten till 24 skill. specie böter», 
att till lika andel fördelas mellan kronan, staden och 
Sundberg*, samt att dessutom ersätta den senares rätte- 
gångskostnader med 1 rdr 16 skill. samma mynt. 





fr frfrfr fr fr fr fr fr fr fr 4* fr frfr fr fr frfrfrfr fr frfrfr fr 

* ****** * * * * * * * * * * * * * * * * * * * 



Fm Lovisa Simson 30 a 1788— 20 3 1 789 
(teatern under ledning af Andreas Widerberg). 1 

17S8 Tisd. I Götheborgs Tidningar 2 "/9 annonseras: >Man har 

äran avertera Resp. Allmänheten at nästkommande 
Tisdag, d. 30 Sept. öpnas Theatem änyo oeh upföres 
en frologuc. lämpad til dagen, med eoupletter. hvar- 
til musiqnen är af Hr Capclmästarc Craus, hwarefter 
gifwes Colin och Babet, lyr. com. 2 a. 

> Fred. 2l /io. Kårlek gör Surrar, lust. 1 a. samt Annette och Lubin, 

op. com. 1 a. Början sker kl. 7. 
Tisd. Kopparslagaren, op. com. 2 a. Först oeh mellan Ae- 

terna låter Tyska Harmonii-Musiquen höra sig. 

> Fred. 3, j'iO. Barbern i Sevilla, com. 4 a. Kmillan Aeterna höres 

Tyska Harm on i- M usiqtien . 

> Tisd. * il. Ångelsmannen eller Den Förnuftige Token, lusts. 1 a. 

samt Tunbindaren, op. com. 1 a. 

> Sönd. 7 /u. Den Pantsatte Bondedrängen, com. 3 a. samt Den 

talande Taflan, op. com. 1 a. Reeett för Acteuren 
Wernströnt. 

» Tisd. ",'n f. 2 ggn Colin och Babet samt BoHssaronnerna, l»ro- 
verbe Dram. 2 a. 
Fred. 14 ,J1. Hushållerskan eller Trumslagaren betalar alt. com. 

2 a. samt Tilfälle gör tjufwen, Divertissement 1 a., 
med vaudeville. 

> Tisd. Storskrylaren eller Diderich Menschenskräck, lusts. 1 

a. samt Det Indianska Campemenlet eller Den Betslade 
Philosophen. op. com. 1 a. Hörjan sker kl. (i. 

Tisd. 9 /i2 f. 2 ggn Den I*antsatte Bondedrången samt f. 2 ggti 
Den Talande Taflan. Recett för Acteuren Wcrnström. 

Fred. J2 /12 f. 2 ggn Barbern i Sevilla. Hörjas kl. 7. 

> > 19 /12 f. 3 ggn Kronfogdarne. Recett för Hr Waltmun. 



1 Spellistau efter annonser i Götheborgs Tidningar och Sgheler. 

24 



Digitized by Google 



Mi) GÖTEBORGS TEATRAR. 

1788 Sönd. 21 12. I.e Comte d' Essex eller Grefive Essex olyckeliga Hän- 
delser, skåd. 5 a., öfwers. fran Engelskan. Rccett för 
Lewenhagen och dess hustru. 

178?» Fred. ^i. Datum in Blanco eller Procentaren, com. 5 a. öfwers. 

> » l '>ji. Fanfan och Colas eller Fosterbröderna, skåd. 1 a. från 
Fransyskan samt f. 2 ggn Angelsmannen eller Den 
förnuftige Token. 
Tisd. ^Vi f. 2 ggn Fanfan och Colas, pa begäran. 
Fred. ^'i f. 4 ggn Slåtterölet eller Kronfogdarne. 

Sönd. 25 ;i. Annonseras i Göthcb. Tidningar Afwen blifwer 

nästa Söndag, til underdånigt firande af Hans Kongl. 
Maj.ts höga Födelsedag, efter slutadt Speclakel, Hedo- 
ute på Comediehusct. 
Tisd. 27 /i f. 2 ggn Prologuen samt f. 2 ggn Grefive Essex olycke- 
liga Händelser. 

Fred. WVirds/iUÄe/ eller Du bör se huem du tror, lusts. 5 a. 

Sönd. V* reeett för M:lle Warlund: f. 3 ggn Co////? och Babel 

samt för 3 ggn Fanfan och Colas. 
Tisd. 3 /2 f. 2 ggn Hushållerskan samt L« Clochette eller 

Klockan, op. com. 1 a. 
Fred. f'2. Eugenie eller Den förolämpade Dygden, skåd. . r > a. 

samt K/ Herdaspel med sång. 
Sönd. * 2. Reeett för Acteurcn Lundqoist: f. 5 ggn Slåtterölet 

eller Kronofogdarne. 
Tisd. 10 ;2. Zaira, sorgespel 3 a. 

Fred. 13 2 f. 4 ggn Fanfan och Colas samt Finkels l*arentations- 
Act på Uitinska klubben, lusts. 2 a. 

Sönd. i:> 2 reeett för M:lle Swennerberg : Susanna i Babylon, 
drama 5 a. af magister Wallenberg, samt Cassander 
Ocoulisl, op. com. 1 a. 
Tisd. 17 2 f. <> ggn Slåtterölet eller Kronfogdarne. 

Fred. 20 2. Konung Henric den Fjerdes JagL com. 3 a. samt 
Hemgiften eller /Je oförmodade Giftermålen, lusts. 1 a. 

Tisd. 24 2 , Figarros Bröllop eller Den Tokroliga Dagen, lusts. 5 a. 

Fred. 27 2 f. 5 ggn Fanfan och Colas samt f. 4 ggn Colin och 
Babct. 

Tisd. 3 3 f. 2 ggn Tillfället gör Tjnfwcn samt Crispin som Far, 
com. 3 a. 

Fred. rt 3 . Gustaf Adolphs .lagt, com. 3 a. blandad med säng. 

samt Borgersmännen eller Julklappen, com. 2 a. af 
C (I. Holthusen. 
Tisd. 1° 3. Le Cudi Dupé, op. com. 1 a. samt f. 7 ggn Slåtterölet. 

Fred. 13 x UErreur d'un Moment eller Et ögonblicks förseelse, 
operett 1 a. af Hr Monwel och Musiquen af Hr 
Zaide. Denna Piece är här aldrig förut upförd. 
Hwarefter f. ."> ggn Odin och Babel, hvaruti Mamsell 
Hörström för första gängen spelar Rabets roll In- 
knmsten af dessa Pieter är lemnad samtlige Trouppen 
til delning. 



TKATKHN VID SILLGATAN 1779—17!)!). ,*i7l 



178!) Fred. 20 a. I anseende til den lilla Samling, som förleden Fre- 
dag var för Trouppens rakning, har Hr Widerberg 
äter lemnat denna Piecc som i afton upföres, kallad 
(idlont från Venedig, sorgespel ö a. fran Italienskan, 
samtlige Trouppen til delnings. 




Det var midt under dånet af kriget mellan Sverige 
och Ryssland, som teatern denna gäng öppnade sina 
portar, och man hade nyss i stadens kyrkor hållit tack- 
sägelsegudstjenster »för den härliga seger de Kongl. 
Svenska vapnen genom H. K. H. Hertigen af Söderman- 
land vann öfver den lie adliga flottan vid Högland den 
17 sistlidne Juli». Den fosterländska chauvinismens 
vågor gingo högt och man drömde om en lysande upp- 
rättelse för det senaste eländiga Finska kriget. 

»Men lyckan hon vänder sig om», och innan måna- 
den gått till ända efter den första representationen på 
teatern vid Sillgatan, kämpade man redan på lif och död 
på en allvarligare scen inom det gamla Sveriges egna» 
gränser; »Allraminst väntade man sig ryska hjelptroppar 
under danska fanor så oförmodadt i Bohuslän, och gjorde 
dessa», heter det i en af stadens tidningar, »så häftiga 
framsteg uti en nästan obeväpnad landsort, att de den 
1 Okt. stodo i Uddevalla, och den 5:te med förtroppar 
i Kongelf». 1 

Nu voro i Göteborg goda råd dyra. Stadens fäst- 
ningsverk voro i uselt skick och besättningen var alldeles 
otillräcklig att besätta ställningarne. Modlöshet och råd- 
villhet hotade taga alldeles öfverhand och hade Prinsen 
af Hessen med mera energi forcerat frammarschen, är det 
troligt att han utan vidare lyckats bemäktiga sig Göteborg. 

Emellertid gjorde åtminstone borgerskapet livad det för- 
mådde och omorganiserade bland annat sin infanterikår. 
Denna hade förut bestått af 5 kompanier, men ökades nu, 
sedan antalet borgare växt, till 8, deraf 7 uppsattes inom 



1 (iötheborgs Tidningar « io 1788. 



372 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



sjelfva staden, 1 i Haga och 1 i Masthugget, hvarjemte 
officersposterna hesatles ined de krafter man hade att 
tillgå. 1 



1 Rådhusrättens Politiprotokoll 8 /7 1788. Befälet öfver karen förde 
såsom 'Premieremajor* radman Christian Lund, secundmajor hand- 
landen Fredrik Damm; kaptener: Petter Lamben/, Anders Lesse, Erik 
Törnsten. Carl Lamberg. Lorentz Jenssen, Henry (ireig, C. II. Åkerman 
och Jacob Suahn. Löjtnanter: And. Flobeck. Erik Adolf Broms, Jonas 
Sernström, Lorens Simson. Josef Hatt, /V/er IWersson, Johan Minlen 
och Jonas Tengberg. Fänrikar: kopparslagare liengl Landin, handlan- 
dena Sidas Tresloiv. Olof Sandahl, Snen Lindström. Xiclas Björnberg 
och Erik Linderoth, kopparslagare Hans Wohlfahrt och källarmästare 
Petter Beulerqvist. Sa so ni Premiereadjutant tjänstgjorde handlanden 
Mter Sahlsten och som Secundadjutant handlanden Petter Militz; 
dock ansågs onödigt att manskapet nyttjar uniform. » 

Det torde vara af intresse att i sammanhang härmed införa ur 
samtida källor. Göthchorgs Tidningar ^/io 1788. »följande pålitliga 
journal öfwer Danska Tropparnes wistande» i den närmaste grann- 
staden Kongclf: 

»Den ."> Oet. kl. 4 e. m. ankom en Major, jämte en Trumpetare, 
för at upfordra Staden, och dä icke minsta motstånd kunde göras, 
måste man til en hörjan emottaga Inqvartering. Kl. 5 började Ward- 
kasen pä Ahle-kläiten brinna, och strax derpa de öfriga. Kl. 6 samma 
afton ankom Brigade-Chefen Dgring. med 500 man. dels af Cristianias 
(iarnizonsregemente. dels af Smaaländska Infanteriet, med 4 sma Ca- 
noner; detta manskap var sä utmattadt. at det knappast kunde röra 
sig, och i nq varierades. Den 6 Oct. om morgonen måste samteliga 
Borgerskapct och alt Arbets-folk göra början med en Färgas an- 
läggande fran Staden til den förfallna Fästningen, sedan några sänkta 
båtar von» uptagna af Soldaterna, hvilka förmodligen gjorde uptäckteu 
med biträde af någon mindre redelig eller egennyttig Invånare. hvar|>å 
Batarne fördes likasom i triumpf til Tull-Bryggan. Wid middagstiden 
gick manskap öfver til Fästningen, och planterade *2:nc Canoner på 
Svingeln. Om aftonen ankom något manskap, jämte Artillerie. Den 
7 Oct. npsöktes flera Båtar. Timmer, Bräder och andra Materialicr, 
som funnos i Hamnen, til en Bryggas anläggande vid Höge-Bro. och 
en Färga vid Färge-staden. Kftermiddagen ankomnio ungefär 1000 
man. som inqvarterades, dels i Kyrkan, dels pa Rådstugan, jämte 
nägot mera Artillerie. bestående af 4 smärre Mörsare, och sma Ca- 
noner, som til största delen stadnade pa Komarkeu, strax utom Staden, 
pa vägen ät Tjufkihl. Om aftonen hitkom en Qvartermästare för 
Hofvets räkning. Den 8 Oct. kl. 10 ankommo ."»00 man af Aggershus 
beridne Dragoner, som inqvarterades uti otn kringliggande Gårdar. Kl. 
12 kommo Prinsarne. eseorterade af '.VI Husarer och 180 In fanterist er ; 
Högkvarteret togs hos Badnian Palmborg. Den !) Oct. passerade ingen- 
ting af vigt. Den 10 Oct. aflöstes Soldaterna pa Fästningen: Cano- 
nerne transporterades derifräu. och de först in kom ne utmarcherade 
til Landsbygden, vid hvilket tilfälle Kyrkan äfven befriades fran sin 
Inqvartering. Fa Bohus är ingen annan reparation gjord än en Spis- 
lagning i det Krono-Befallningsmaiinen lie ven berg tilhörige Wakt-huset 
vid Svingeln. Nu blef ock en Timer-färga färdig vid Färgestaden. 



TEATERN VID SILLGATAN 177» 1799. 



373 



Det saknades emellertid, som det vill synas, kraft 
hos den militära ledningen och modlösheten ökades deri- 
genom hos borgarne. Såsom ett första budskap om und- 



Dcn 11. 1*2, 13. 14 och 13 var alt tyst. utom det at manskap niar- 
cherade ut och in. Den 1(5 Oct. kl. 11 om aftonen inkom en drucken 
Monde med berättelse, at Svenska Armeen {{ätt öfver Älfven vid Ofverste 
Trtmfcldts Boställe, Caslclleydrden. Namnet och berättelsen förorsakade 
alarm och förskräckelse, alla Wagnar och Kärror blefvo i et ögnablick 
{tackade och förspände. Dragonerne kommo half-kläddc til Häst m. m. 
Men sedan man recognoscerat och patroullerat pä alla vägar, befans 
berättelsen vara ogrundad. Den 19 och 17 Oct. voro raste-dagar efter 
utstandne fatigver. Den IS Oct. afmarcheradc Artilleriet härifrån. 
Den 19 Oct. reste äfvcu Prinsarne med hela deras Svit och Betäckning. 
General-Majoren. Grefvc non SrlimvUati blef nu kommendant öfver 
Bohus-Slott och Staden Kongelf. Den 20 Oct. om aftonen inkommo 
39 Jägare til Häst och '290 til fot: några af dem äro Holsteinare. men 
de flesta Norskar, 3 man af hvarje Compagnie tagne. Den 21 Oct. var 
alt stilla. Den 22 Oct. kl. 7 om morgonen utmarcherade (irefve v. 
Schmettau med alt sit manskap och Canoner, och ernår han sig til 
Orons/ och Tjörn, om det annars lyckas honom. Nagre sjuke, som 
ligga pa Radstugan och i Scholan, qvarlemnades och af dem äro 3 
döde. Öfverste-lietitneanten Iiruf-cr är nu (kommendant, och härvid pass 
400 Jägare under sit befäl. Alt som är äteligt för folk och kreatur är 
förstördt hade i Stad och pa Land. Sa länge mat, ljus och wed, jämte 
et höfligt bemötande räckt, hafva väl inga våldsamheter härstädes 
blifvit föröfvade, men de fattige Bönderna nödgas med lock och pock 
framgifva sina förrad. Da lifsmedel den 9 dennes började tryta, anmälte 
sig en viss man, at til förekommande af hungers-nöd slakta för Danska 
Armeen. och at ingen bättre i Länet kunde dertil finnas, vittnar hans 
almänt kända goda smak och insigt i handtverket; han fortfar ännu 
dermed, hälst genom Danske Soldaters biträde ingen brist sedermera 
yppats pa kreatur, och til tacksamhetens vedermäle far äfven Danska 
Armeen 1 mark kött för 1 sk. 9 runst. Specie. hvaremot Svenske In- 
vånare måste betala 2 sk. 1'tom det som blifvit utfouragcradt af de 
j>a Bonde-Gärdarne inqvarterade. hafva de mast lefverera flera hundrade 
lispund Hö til Maguzinet härstädes jämte Hafre och en tunna annan 
säd. Sa har det ock tilgatt i Staden; först förtärde hästarne et an- 
senligt förrad i husen, och sedan blef Staden ålagd at til d. IS dennes 
aflemna 1000 lispund Hö, och 23 tunnor Hafre, vid vite af Militärisk 
Kxecution. (Såsom rättelse far man slutligen anföra, at Qoislrums-Bro, 
vid den bekanta träffniugen. ej blef upphäfven, ehuru det sä upgifves 
i flera offentliga tidningar).* 

1 summa tidning för den 4 Nov. berättas: 

>■■ Ku tu/el f d. 1 Son. Den 23 Oct. atcrkommo fran Uddevalla 4 af 
denna Stadens Invånare, hvilka d. (> dennes blefvo med vald tagne af 
Danskarnc pa Prinsens af Hessen befallning, i afsigt att lotsa de 
Danske Galererna, och fördes under escort, först till Uddevalla, sedan 
til Saltkällan, och ater til förra stället, der hästarna. Skjutslaget här- 
städes tilhörigc, ändteligen aterstäldes sina ägare. A nyo transporte- 
rades de fran Uddevalla til (irafvernu, för att möta Danska Flottillen, 
men da den ej var anländ, fördes de tilbaka, och höllos i arrest i 



374 



GÖTKHORGS TEATRAR. 



sättning anlände den 2 Okt. till staden generaladjutanten 
baron Albr. Lantingshausen ined underrättelse att konungen, 
soin i Dalarne och Wermland träffat anstalter till försvar, 
vid underrättelsen om den öfverhängande faran för Göte- 
borg, skyndade till hjelp och vore att snart förvänta. 

I sjelfva verket hade Gustaf III inträffat i Mariestad 
och begaf sig genast derifrån till Alingsås, dit han an- 
lände den 3 Okt. kl. 5 e. m., men rastade blott en timme, 
satte sig till häst och red till Göteborg, der han inträffade 
kl. \/2 11, »hvilket skedde», berätta tidningarne, »under 
et fröjderop, som gaf genljud i hela staden»: 1 

»Sedan vi med sanskyldige Undersåtars känslor deltagit i 
de faror, som nu en tid bortåt omgifvit Konungen, och vi be- 
tan ke de bekymer, som Han haft. sa är det något särdeles ut- 
lyftande för själen, at då fa se Den, som varit atfölgd i Sina 
steg af våra förböner, och på Hvars lif, var räddning, vår säll- 
het bero. 

Knapt har någonsin et Frögde-Skri, et Lefve Konungen! 
blifvit med den ifver, den förtröstan, den eldiga känsla utropadt, 
som det. h varmed vårt Borgerskap och Garnizon denna gäng 
emottog sin GUSTAF. Vid en sådan Furstes närvaro, är det 
blott Glädjens och Ärans känslor, som intaga Medborgaren. 
Fruktan och Laghctcn fly för Honom, såsom töknet och mörkret 
vika för Ljusets Majestät. Man bäfvar icke mera; och när Tro- 
het. Kuighet. och Mannamod bemäktigat sig allas bröst, sa bör 
man och kunna hoppas. > — 

Nu blef det fart i rustningarne. Nya batterier upp- 
kastades genast åt landsidan och dagen efter konungens 
ankomst började 200 man af borgerskapet 200 man af 

Högwaktcn. der de fingo stundom 4. stundom 3 sk. sp. i Dag-Traeta- 
ment. Danske Soldaterne skulle derför köpa sin föda och den bestod 
blott i sill och bröd. Ändtligcn ätervunno de sin Frihet, sedan dc 
under böner och tårar bedyrat, att de ej egde den kännedom af Skär- 
gården, som tilkummer en Lots, och hemkommo utsvultne, och usle. 
til hustrur och barn, som i mediertid nästan försmäktat i armod och 
sorg. Men detta var ej nog för desse männer: vid hemkomsten möter 
dem et nytt förtryck. Deras Båtar, enda medlet til näring, voro imed- 
lertid borttagne af Danskarne. och nyttjade til Brygga här vid Staden. 
Dcssc äro således, om ej andra prof gafvos. de största pa wåld hård 
med fart. — Til och med d. 25 Oct. har af Ytterbg-Soken utgått 
ungefär 4000 lispund Hö. och 20 tunnor Hafre. utom livad starka In- 
qvartcringar af Aggerhus-Dragoner utprässat frän d. 8 til d. 23 Oct. 
De flest es foder är til mer än tva tredjedelar förtärdt, utan annan 
vedergällning än qvittance pa Icfveranzerna. och när betalning sökes 
hos Danska Fält-Comissariatet, skrifva Gomisarierna på Sedeln at 
Fougdvn ska! ligoideret. — De närmast Staden belägne Gärdar hade 
fran d. .'» til d. 27 i sistlidne manad Inqvartering. » 
1 (iötheborgs Tidningar 30 10 17SS. 



Digitized by Google 



TKATKHN VII) SILLGATAN 1779— 1799. 



375 



garnisonen ocli 50 af Ostindiska kompaniets folk sätla 
fästningsverken i stånd; i elfven utlades 4 stycken af 
Strömbåtegillets fartyg bevarade tvä med hvar sin 24 pun- 
diga kanon och de andra två med 1(> pundiga samt hvarje 
artilleripjes försedd med 50 rundkulor. 1 H vad sjelfva be- 
sättningen i fästningen angår, förstärkte borgerskapet sin 
kår till närmare 1200 man, hvilka genast inträdde i tjenst- 
göring; utom den här förut liggande ansenliga samt nyligen 
från Stockholm förstärkta kommenderingen af artilleriet, 
anlände redan den 2 och sedermera den 4 Okt. ytterligare 
förstärkningar af kanoner och manskap, deribland en af- 
delning från Uddevalla under beial af löjtnant Gustaf 
Gjers, samt en annan från Wenersborg under löjtnanterna 
Gustaf Otto Raab och Paco Clrik Hårleman. Följande da- 
gar inryckte 1500 man af Skaraborgs infanteriregemente, 
Vestgöta kavalleri, Bohusläns dragoner ni. m. 

Genom dessa snabba och kraftiga åtgärder blef staden 
för ett par dagar försäkrad åtminstone mot öfverrumpling, 
och då med hvarje dag som gick platsen ökades i styrka, 
ansåg fienden ögonblicket förfeladt och drog sig tillbaka. 
Efter all den oro, hvarunder man dessa minnesvärda dygn 
lefde i Göteborg, är det naturligt att man skulle känna 
så mycket större glädje öfver befrielsen, och denna lyck- 
liga tilldragelse firades äfven sedermera hvarje år, sär- 
skildt med festrepresentation pä teatern. 

Konungen stannade denna gång länge i Göteborg, 
men man känner föga af enskildheterna; bland skådespel 
som då gåfvos kan anföras efterstående hemtadt ur Göthe- 
borgs Tidningar för den 21 noy. 1788: 

»Förliden Sondag (den 16 /n) hade Götheborgs Inwånare den 
Nåden att se Hans kungl. maj:t. infor Herrans altare, offentligen 
hega Herrans Heliga Nattvard. Denna syn kunde ej annat än 
hos alla Keligionens vänner väcka de ömmaste rörelser. Fa af 
oss hafva någonsin hatt den lyckan, att i Hufvudstadcn se Hans 
Kungl. Maj:t nyttja de dyra Nådemedlen, men ingen vågade 
förvänta att fa se det i (iötheborg. 

Hans Kongl. Maj:t har nådigt tillåtit att dess höga namn 
far inskrifvas i Communitin-Hoken. ibland de öfrige Nattvards- 
gäster, en tillåtelse som hos efterkommande här i Orten skal 
förewiga minnet af denna Christeliga handling. Skriftermålet, 
predikan och communion blef förrättad af Biskopen Doctor 
Wingård. > 

1 Såväl kanoner som ammunition skänktes sedermera af Gustaf 
III till staden, som blef temligeu villrådig livad den skulle göra med 
denna present. 



GÖTEBORGS TKATRAK. 



Efter att den 20 nov. hafva rest till Wermland och 
Dalsland återkom Gustaf III till Göteborg den 25 mellan 
3— 4 e. m. Genast efter ankomsten bevistade han spek- 
taklet. Man hade gjort stora anstalter för att ledsaga ho- 
nom i procession derifrån: 

Va ömse sidor om Kongl. Maj:ts vagn voro borgerskaps- 
kareus 32 underofficerare i uniform placerade, med särskildt 
inrättade brännare, bvilka hvarje minut kastade stjernor ifrån 
sig. Näst framför vagnen gingo kärens 26 öfverofticerare, 4 i 
hvarje led, anförde af deras chef, majoren Herr Radman Lund. 
med dragna värjor. Framför dem red pa hvita. väl utstoffcrade 
hästar, ledde af 3 borgersmän i uniform, en ung handlande i 
Fruntimmcrsdrägt föreställande staden Göthcborg, med dess va- 
pen pa ena armen, och bredvid honom en annan i Fruntim- 
mcrsdrägt föreställande Farna, som med sin basun i handen 
utropade : 

»Glädjens I innevånare i Götheborg, som inom Kdra murar 
återfått den som frälst Kdcr frän utländskt förtryck. Swea och 
Götha Rikes store och älskvärde konung, Gustaf den Tredje !> 

Framför Farna gick en i uniform klädd borgersmän med 
stor silfverbeslagen staf i handen, hvara Götheborgs wapen är 
graveradt, och a ömse sidor om denne framför Kongl. Maj:ts 
vagn gingo Infanterikarens 36 korporaler i uniform, med höga 
landtärnor i den ena och brännare i den andra handen. > 

Taget skedde under fullständig Janitscharmusique, som 
gick aldra främst, frän Gomediehuset och öfver stora Torget, 
Stora Hamngatan längs efter öfwer Ulla Torget till Kungl. Resi- 
denset, i 1 

Ett par veckor senare, eller Torsdagen den 11 l)ec, 
anlände kl. 10 på aftonen till staden hertig Carl och mot- 
togs på öfligt sått. Konungen bevistade samma qväll as- 
semblén pä rådhuset, men lemnade den vid underrättelsen 
om hertigens ankomst för att mottaga denne, medan bor- 
garne, som nu voro i festtagen samlades i i Hörssalen, 
och der under glädjerop och hurrande hela natten i största 
förnöjelse drucko Hans Maj:ts och Hertigens skålar». 

Redan den 31 Okt. hade konungen bevistat represen- 
tationen på teatern, och dä haft tillfälle att se Waltman 
som Figaro i Barberaren, hvilken han fann så förträfflig 
all han i bref till sin handsekreterare, dåvarande direk- 
tören vid Kungl. Teatern Cleivberg uttalade sin belåtenhet, 
och på samma gång sitt uppsåt att engagera den begåf- 
vade konstnären: Notis avons ici Waltman qui a joue 
»Figaro ce soir a merveille. J ai envie de 1'engager au 

' (iötheborgs Allehanda 5 12 1788. 



TKATKRN VID SNXGATAX 17711—171)*». 



377 



Theatre l)ramati(|ue, s'il v a encore des ( — V) a don ner», 
skrifver han. 1 

Fredagen den 12 Dec. hade Konungen, nu i Herti- 
gens sällskap, nöjet att återse Waltnian i samma roll. 2 

Återkommande till spellistan för den termin som nu 
är ifråga, erbjuder densamma ett par nyheter af det värde, 
att de till långliga tider förmådde bibehålla sig på reper- 
toiren. 3 Den 12 Sept. 1787 hade Carl Stenborg gifvit ett 
nytt arbete af den flitige Envallsson, och detta hade mot- 
tagits med sådant bifall, att Widerberg skyndade förskaffa 
sig detsamma och sålunda gafs på Göteborgs teater hösten 
året derpä Slotterölet eller Kronofogdarne, denna den po- 
puläraste af Knvallssons alla komedier och en bland (le 
ilitigast spelade af öfver hufvud alla svenska författares. 4 
Visserligen var den icke annat än en imitation af Hiis 
och Barres »Les Vcndangeurs» och Les deux Baillis, tryckt 
i Paris 1782, men Envallsson hade omstöpt detta enakts- 
divertissement till en » lyrisk komedi» i 3 akter, samt 
framför allt gjort denna till ett fullt nationell verk, med 
hvars lätt igenkänliga typer allmänheten fann sig förtro- 
gen. Ingenting visar bättre populariteten hos detta stycke 
än att sä mänga deri förekommande infall öfvergått till 
slagord, h vilka ännu i dag användas. 5 

Fader Ambrosius, traktör på värdshuset, har ställt 
till slåtteröl och när ridån går upp roar man sig på bästa 
vis, och icke minst dottern Lovisa och hennes hjärtans 

1 Euyéne lA>u>enhaupt, Bref rör. Teatern under Gustaf III. Bref- 
vet dat. ;<ihotenburg le 31 Oct. 1788.. 

2 Kfter att hafva Sondagen den 14 Dee. bevistat en Assemblé 
pä Radhuset, afreste de bada höga personerna följande dagen frän 
Göteborg. 

3 Kort före teaterns öppnande finner man en Busch annonsera 
att pa Theatcrn vid Comcdichusct wisas alla föreiniddagar fran kl. 0 
till 12 och eftermiddagar fran 3 til 8: 1) Högstsalig lians Kongl. Maj:t 
Friedrich den Andre af Preussen ; 2) Hans K. Höghet Prins Ilenrich. 
Konungens Broder; 3) Baron von Xiethen, General för Husarerna och 
4) Den af konungen mycket älskade och berömde Voltaire. Dessa wäl 
träffade och efter naturen gjorde Bilder äro giorda af Hr. Husch, som 
sjclf är närwarande och presenterar dem tör Besp. Allmänheten, som 
betalar 8 skill. Personen och för Barn 4 skill. ((iötheborys Tidnin- 
gar W/8 1788. 

4 Xär den första gängen spelades här kan icke sägas; första gängen 
den n ämnes är den 10 Dee. 1788. men det heter da i annonsen att 
den gafs för tredje gängen . 

5 Under tiden 1788 >« 1800 spelades Kronofogdarne i Göteborg 
32 gånger. 



'MS GÖTKBOKGS TKATRAH. 

kär den unge bonden Wilhelm. Nöjet stores dock genom 
ankomsten af kronofogde Polycarpus, som med myndig 
ton förbjuder det »sjelfsvåldiga gillet ». Fader Ambrosius 
ber om försköning, men förgäfves, ocb lika litet gehör 
har den redan haltTulle klockaren, som vill försvara nyt- 
tan af ett lindrigt rus: 

— — — förutan all must 
(ies ju platt ingen lust 
Här pa verldencs kust? 
Blott min tunga är va t 
Jag diskantar just med stat 

För hela bygden. 
När jag röd i koret star. 
Soekneu dubbel ifver far. 
Och det är dygden. 

I stället måste länsmannen uppläsa pä kronofogdens 

befallning följande kungörelse: 

>Aldenstuud Vederbörande funnit 
At den oseden burskap har vunnit 
Vid livar slotter at ha kalas: 
Der bäd gamla, gifta, unga. 

Dricka och sjunga. 

Dansa, gunga. 

Huller om buller : : i fasligt ras. 

Sa. och emedan. 

I t hy man pröfvat redan, 
Att det gör sedernas fördärf, 
Sä vill man härmed nu kungöra. 
At dylikt dobbel skall upphöra. 

och härmed slutar första akten. 

I den följande för man göra bekantskap med krono- 
fogden i nästa fögderi, Bryngel, som kominer till värdshuset 
med afsigt att göra Lovisa den otroliga äran att taga henne 
till sin hustru. Frieriet till henne gör dock intet intryck 
och, när fogden till slut vill helt galant fatta hennes hand, 
är det i stället handen på den under tiden inkomne och 
bakom honom stående Wilhelm han griper och kysser, 
hvilket bringar honom i raseri och han hotar med hämnd. 
Ställningen blir sä mycket brydsammare tor de älskande, 
som fader Ambrosius inser att han icke som sig bör kan 
vakta sin Lovisa: han är orolig för henne — 

>Nu är min dotter femton ar: 
.lag räds när hon pa ängen gar. 
Fast svsslan sa anstränger. 
Allt vät! 

Men dröjer flickan länger - — — — 
Ni första!- mig väl'.' 



TEATEKN VII) SILLGATAN 1779-1799. 



37W 



Då öfverraskas han af ett smickrande giftermålsanbud af 
k ronofogden Pol ycarpus : 

Ah, gubevars! Det gar ej an: 

Ni skämtar Herr Kronobefallningsman — 

Denne har dock allvar, tv 

>Ack. jo! Jag är kär. 
Faseligt kär. 
Och jag begär 
Kn sa förträffelig Juwel 
l'ppa min del. ' 

och när Ambrosius uttömt sina pro fornia gjorda invänd- 
ningar och båda gubbarne blifvit öfverens om saken, blir 
Polycarpus allt mer eldad af den tjusande framtidsutsig- 
ten, och drömmer sig redan in i ett lyckligt hem: 

>()eb svärfar! Hör: jag nu Kr spar. 
Att snart Ni morfar beta far . . . 

Kn liten Polyearpus! eller b va ha V 

La larala larala iarala la - — — 

Kn liten Polyearpus! Blir det ej bra? 

När Ambrosius sedermera underrättar de unga om 
den träffade öfverenskommelsen möter han naturligtvis 
afgjordt motstånd, hvilket likväl icke rubbar. hans före- 
sats att skänka dottern åt den mäktige kronofogden, och 
viss om sin sak inbjuder han, sedan folket aflägsnats, den 
blifvande magen på ett glas i värdshuset. Polycarpus 
tvekar väl något: 

»Torsten mig platt intet tryter. 
Men mitt ä in bet hinder ger! 
När man synd mot lagen bryter 
Mlir den svär att vårda mer 

men ger slutligen vika och tröstar sig med 

*I)oek, att pa min stränghet vinna. 
Ni förstår det bästa sätt! 
Fritt mä svärfars tunna rinna. 
Sär jag dricker — är det rät l '. 

och dermed försvinna gubbarne: 

Kom! Jag hundra glas vill tömma. 
Blott det sker i ensamhet. 

Under tiden inkomma bondflickorna och Lovisa, åt- 
följda af den förälskade kronofogden Bryngel, hvilken 
de narra till löjliga försök att uppträda som ung kavaljer, 
och slutligen locka de honom i en gunga, som derefter 
helt behändigt firas upp i höjden -gubben blir förfärad: 



380 



OÖTKBOWiS TKATRAR. 



»Aj, jag svimmar .... 
Man jag opp till Himlen skall? 

Fästet glimmar. 

Luften är kall. 

Snart all jorden 
Under mig försvunnen är .... 

Aek! Jag är vorden 

Montgolfler? 

Till allmänt åtlöjc sitter lian nu der, och blir snarl ensam 
och öfvergifven, dä folket går sin vag. 

In kommer nu Polycarpus, drucken och säll: 

Hej ! det vinet smakte godt 

Pirium — 
Men jag tror jag rus har fatt 
Cum eolleri perse pirum, 
Pirum nostrum parium 
Cum eolleri duridarium.* 

Som han icke ar fullt säker på om han står brudgum 
eller ej, sätter han sig att fundera på saken, och blir då 
varse sin medbroder der uppe i höjden, och när denne, 
förbittrad ej minst öfver att flickan skall gifta sig med 
en dylik fyllpräm, utbrister: 

Din gamle skälm, som dristar dig. 
Att efter denna flickan sträfva! 
Om ner jag kunde hjelpa mig 
Du smaka lick min näfva- — 

lallar Polycarpus fram till svar: 

Hvi skall du vettlös och befängd 
Dig mot din Äm hetsbror förklara? 
Det ur ej nog att vara hängd, 
Man ock bör häftig vara.- 

De båda myndiga kronofogdarne, öfverraskade af 
Ambrosius och allt det öfriga nu inkommande folket, 
lofva hvar i sin olyckliga belägenhet, den ene uppe i 
luften och den andre öfverlastad, att vara beskedliga hä- 
danefter blott man döljer hvad som händt och, då det 
icke kan numera komina i fråga att trolofva Lovisa med 
Polycarpus, blir det de båda älskande som slutligen få 
h varandra. 

Om de uppträdande känner man intet, men det är 
troligt att W altman spelade Polycarpus. 

Det var äfven denne utmärkte skådespelare som ska- 
pade »mor Hobis roll i den andra nyheten för säsongen 
Colin och liabet, lyrisk komedi i 2 akter af samme för- 



Digitized by Google 



TEATERN VID SILLGATAN 177U— 17<M>. 



fattare som den föregående, nemligen Carl Knvallsson, 
hvilken här imiterat Piis' oc|i Barres »la Matinée et la 
veillée villeageoises ou le sabol pcrdu». 

Intrigen är rätt lyckligt funnen. Scenen föreställer 
en bygata; det är i första gryningen och ett lätt snötäcke 
har under natten fallit. Den unge Colin, som tillika med 
de andra bönderna uppbådats till skall gäng, vill, innan 
han beger sig af, träffa sin älskade Iiabet, som väl på 
hans tillrop visar sig i fönstret men icke kan komina ut, 
då mor Bobi håller henne innestängd och till yttermera 
visso tagit bort hennes skor. Hon vet dock råd, tager 
moderns skor och ilar i sin älskades armar. De måste 
dock efter en eldig duett skynda undan, ty Babets åldrige 
friare, skolmästaren, är i annalkande. 

Efter att denne klagat öfver sin plågsamma kärleks- 
nöd, mot hvilken icke ens Seneca hjelper, få tankarue en 
annan riktning. 

- 

»Men hvilka spar jag skadar här! 

Det är en Rosses . . . det är en flickas . . . 

Och se! . . . Ifrån Ha bet det bär! — — — 

Aldrig hon ut sä tidigt skickas. 

Nej med Odin hon cousortium gjort. 

Och smygt sig ut genom denna port ! - - — 

Maxima pestis en virgo est: 

Stulen voluptas hon älskar mest. 

Jag skall, revera. i stort och smått. 

Här deras factuni examinera: 

Se ! . . . huru när de h va rand ra gatt ! . . . 

Närmare kan ju ej existera? 

Här stod hon . . . och se här stod han! . . . 

Ack. de profecto omfamnat hvarann! . . . 

Nu varseblir han Babets sko, den hon tappat i brådskan, 
och detta fynd lugnar hans svartsjuka, ty skon är uppen- 
barligen för stor för henne, och misstankarne vända sig 
nu mot annat håll — 

»Hvilken rustibus vill mera 
Hosa hustruns dygd V — Jo. jo 

Denna sko 

far altestera 
Innan kort om hennes tro. 

Sedan bönderna gatt att skälla 
Jag examen hälla bör. 
Och livar uxor sammankalla 
Till question ocb till förhör. 



GÖTKBORGS TEATRAR. 



Pastor sjelf och Comministcrn 

Skicku skall sin fru — jo. jo 

Laudo! 

Ludi — magistern 

Är ej stultus skall ni tro.» 

Högst belåten med sin idé sjunger skolmästaren, se- 
dan bönderna, hvilka under tiden samlats till skallet, sagt 
farväl åt hustrur och hemmavarande samt aftågat, på 
Bellmansmelodien *I närvarande parter»: 

»Bene, bene! de vandrat 

.lam tempus est. at saken exequera. 

Mitt ingenium man klandrat, 

Men nu man det skall semper ad m i rera > 

hvarefter han bultar på portarne och utkallar qvinnorna 
samt underrättar dem: 

Jo, jo hören nu 

Uti natt har en qvinna. 
Pro dolor! — . — här i hyn sig groft försyndat: 

Att till möte sig infinna 
Hon hemligt sig i mörkret hit har skyndat. 
Slikt af himlen visst hlifver hämnadt — 
Se den sko hon har lemnat! — — 

Allmän bestörtning och ovilja, och de skynda ut för att 
vinna upplysning om den skyldiga, alla utom mor Bobi, 

>Jag gar ej neder. 

Man tvekan aldrig bär 

Om mig och min heder. 

Jag gar ej neder, 

Det skamligt och onödigt är.> 

I andra akten föreställer scenen en bondstuga, der 
hustrun och de unga flickorna äro sysselsatta med att 
karda och spinna. Så komma männen in efter lyckligt 
slutad skallgång och nu blir det skämt och ras, hvilket 
så förtryter den argsinta inor Bobi att hon utbrister: 

Nä hin! Att beständigt jag mig skall se 
Förgäfves träta och käxa! — — 
Men veten: Magistern, han Kr skall ge 
Kn skrapa, en allvarsam läxa. 
Jag till honom strax skall gä: 
Man lär sen förnimma fa, 
Om en ungdom skall besmittas sa, 
Som bör uti dygden uppväxa.» 

Sedan mor Bobi gått börjar man leka blindbock, men 
när denna fortgått en stund, återkomfner den förra tillika 



Digitized by Google 



TKATKKN VID SII.LGA TAN 177»— 1799. 



med skolmästaren, som har en allvarsam uppsyn. Han 
af bryter leken, tager fram skon och frågar: 

Hvem kan vara 
Bland flickors skara 
Som i nattens skote 
Stjäl sig till ett möte? 
Flickor! allvarsamt jag spör. 
Sägen, hvilken den tillhör: 

Flickorna neka alla, men mor Bobi fordrar att man skall 
gå till botten med saken, och hennes förslag, att hvar 
och en skall sticka foten i skon för att profva den, an- 
tages, och nu begynner ett allmänt profvande. 

När den icke passar till flickorna, kommer turen till 
gummorna, och den första som profvar är just mor Bobi 
men nu blef skolmästaren förbluffad: 

Å-a-a-å-ä-å äh! mor Bobi. ni, 
S-o-o-om sä helig ville vara 
Skn-ulle just den rätta bli! 
Huru skall man det förklara? 
Jag till ett storverk tänkte gä. 
Och sådant slut det skulle fa! — — 

Allmän förvirring, men nu stiger Babet fram och berättar 
sammanhanget, och mor Bobi, förnöjd att hafva så oför- 
modadt befriats ur den ledsamma ställningen, ger sitt 
samtycke till de ungas förening. 

Den nätta operetten blef med ens en af allmänhetens 
större favoriter och spelades under denna termin 5 gånger 
samt t. o. m. år 1800 ej mindre än 28, till hvilken fram- 
gång otvifvelaktigt bidrog den vackra mamsell Hörström, 
som den 13 mars debuterade i Babets roll. 

Om de båda nu anförda glada pjeserna blefvo ytterst 
populära, var detta knappast mindre händelsen med en 
annan nyhet, den sentimentala en akts dramen Fanfan 
och Colas eller Fosterbröderna, ett verk af madame de 
Beaunoir, öfversatt af D. G. Björn. Idéen är hemtad ur 
tvenne fabler af abbé Aubert, och har till mål att visa 
de ödesbringande följderna af svaga mödrars eftergifven- 
het mot barn med dåliga karaktärsanlag, i det pjesen så- 
som motsatser uppställer den bortklemade unge Fanfan 
och det friska naturbarnet Colas. 

De återstående nyheterna för terminen voro Borgers- 
männen eller Julklappen, ett lustspel på vers i 2 akter af 
C. G. von Holthusen samt Monvels en akts operett Ett 



Digitized by Google 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



ögonblicks förseelse, men ingendera af dessa upplefde mer 
an en representation. 1 

Repriserna af äldre arbeten voro mycket talrika, och 
utgjordes i allmänhet af sädana som publiken blifvit van 
att betrakta såsom gunstlingar. Sålunda återupptogos Hot- 
bergs »Den pantsatte bonddrängen» och »Didrik Menschen- 
skräck»; Hallmans »Boussaronnerna», »Tillfallet gör tjuf- 
ven» och »Finkels Parentationsakt» ; den outslitliga »Su- 
sanna i Babylon», Beaumarchais' »Barberaren i Sevilla», 
»Figaros bröllop» och »Eugenie»; vidare de alltid gerna 
sedda operetterna »Tunnbindaren», »Annette och Lubin», 
»Kopparslagaren», »Det Indianska Campementet >, m. fl. 

Till firande af konungens födelsedag den 24 Jan. 1789 
gafs dagen derefter spektakel på teatern samt sedermera 
maskeradbal. Gifvetvis borde festen inledas med en pro- 
log, tolkande betydelsen af den märkliga tilldragelsen, 
men det hela synes varit mindre lyckadt, och bedömdes 
omildt af Götheborgs Allehanda för den 26:te: 

»Dä smak och snille fä föreskrifva reglor för dc lustbar- 
heter, som anställas till firande af nägon högtidlig dag. blir 
dennes minne ofelbart på et wärdigt sätt hedradt. Och som 
tilfälle härtill aldrig saknats hos et uplyst Folkslag, så har man 
ej heller bchöft tillita Theatcrns Ämnessvener at utom deras 
Spher bereda för sig några nöjen, alraminst sådanc, som, långt 
ifrån at wara för Festiviteten anständige, knapt kunna gifwa 
den al ra sämsta Pöbel anledning til beundran och förnöjelse, 
men väl til ät löje. > 



Teaterns ledning var fortfarande anförtrodd åt Andreas 
Widerberg. Man känner att det mellan honom såsom 
föreståndare och Fru Lovisa Simson, såsom innehafva- 
rinna af teaterprivilegiet, upprättades ett kontrakt den 3 
Dec. 1788, utan att man vet något om innehållet. 2 Det 
är möjligt att det var hon som skötte kassan, eller var 
livad man skulle kalla ekonomisk direktris, samt att Wi- 
derberg uteslutande hade med scenen att skaffa, åtmin- 
stone annonseras det i Götheborgs Tidningar den 27 Sent. 
1788 att »de som önska abonnement hafva att anmäla 
sig hos fru Simson, boende hos hökare Carlsson vid Lilla 
Bommen, 1 trappa upp*. 

1 »Horgermännen» spelades dock ytterligare en gang senare, nem- 
ligen den 1792. 

* Magistratens Justitieprotokoll & 9 1789. 



Digitized by Google 



TKATKRN VID SILLGATAN 1779—1799. 



3sr> 



Under loppet af Oktober hade man anställt ett band 
Tyska musikanter, som före och mellan pjeserne fagnade 
allmänheten med harmonimusik, och den 25 Januari 
1789 firades på vanligt sätt konungens födelsedag med 
en operamaskerad. 

Medlemmarne af truppen hade delvis tillhört densamma 
sedan ganska länge såsom: föreståndaren Andreas Widerberg 

fru Anna Catarina Widerberg 

Jonas Wernström 

Henrik Niclas Schierlin 

Anders Lundqvist 

Carl Petter Utberg 1 , men några voro sä vidt 
man känner alldeles nya, nemligen: 

Johan Petter Lewenhagen och hans hustru 

Maria Helena Lewenhagen född Qvarnström 

mamsell Sofia Rebecka Rörström 
» M. E. Warlund och 
» Magdalena Swennerberg, hvarjämte 

Waltman ännu en gång återkommit till Göteborg. 
Ovanligt mänga af dessa tillgodosågos med recetter: 
den 9 Nov. 1788 gafs eller skulle ges »Den pantsatte 
bonddrängen» och »Den talande taflan till fördel för 
»Acteuren Wernström», men huruvida detta verkligen kom 
till stånd är mer än tvifvclaktigt, enär man redan den 9 
Dec. finner samma pjeser annonserade med följande till- 
lägg: »Inkomsten är af Hr Widerberg lemnad til den 
årliga benefice för Acteuren Wernström, som flere gånger 
rönt denne stadens Höga och Resp. Invånares ynnest 
och wäl vilja». 

Den 21 i sistnämnde månad gafs »Grefve Essex 
olyekelige händelser» såsom recett för Lewenhagen och 
hans hustru, »och som de nu för första gången röna 
denna stadens Resp. Invånares ynnest och godhet, 
smickra de sig med den glada förhoppning at blifva 
honorerade med en talrik samling Spectatörer.» Johan 
Petter Lewenhagen förekommer nu för första gången 
såsom skådespelare, och om uppgiften att han skulle vara 
född 1770 är riktig, var han vid ifrågavarande tid blott 
18 år. Han tycks sålunda följt Widerbergs exempel att 



1 Finnes bland anmälde resande frän Uddevalla 5S ,- 17«S9. 

25 



Digitized by Google 



38(5 



GÖTEBORGS TKATKAR. 



tidigt gifva sig in vid scenen, och älven i det fallet alt 
han redan nu var försedd med hustru. 1 

Mamsell Wnrlund, om hvilken man för öfrigt kän- 
ner ingenting, hade recett den T Februari 1789, Anders 
Lundqvist den 8 i samma månad och mamsell Sivennerbenj 
den 15 i sistnämnde månad. 

Slutligen gafs den 19 December 1788 för tredje 
gången »Slätterölet >, hvilken pjes »är tillslagen Hr 
Waltman som en del af dess lön», heter det. Denne 
talangfulle skådespelare, en af den äldre svenska 
teaterns allra främste, hade som vi förut sett år 1783 
lemnat von Blanc, för att öfvergå till Carl Stenborg, der 
han otvifvelaktigt intog den första platsen och der han utförde 
sådana roller som Tartufle, Figaro, rådman Fårberg i 
kopparslagaren, den genom romanläsning bortkollrade 
grefvinnan Fånhjelm i »Den nye Don Quichottc», Poly- 
carpus i kronfogdarne samt mor Bobi m. fl. Den 28 Juli 
1788 uppträdde Waltman för sista gången hos Stenborg 
och begaf sig, till största saknad för denne och Stock- 
holmspubliken, äter till Göteborg, der han hade tagit 
engagement hos Widerberg, ett steg som synes svårt att 
förklara. 

Den speltermin, livars företeelser vi nyss sökt skildra, 
afslutades pä visst sätt med representationen den 20 Mars 
1789, då man gaf »Galora från Venedig», »samtlige truppen 
till delnings », och som detta »blifver det sista Spektaklet 
härstädes, rekommendera de sig ödmjukligen uti Resp. 
Spektatörers ynnest», heter del. »Det sista spektaklet > 
var det visst icke, ty man spelade redan veckan derpå, 
för alt hålla ut ända till den 130 Maj, men det var sista 
spektaklet under ledning af Andreas Widerberg. 

Vid olika tillfällen hade Gustaf III under besöken i 
Göteborg sett den nu 23:ärige direktören uppträda, och, 
trots Widerbergs ännu temligen svaga röst och ej obe- 
tydligt atTekterade spel, 2 med skarp och van blick last sig 

1 Lewenhagen lemnade snart truppen och återfinnes hösten 1 78i> 
hos den gamle Seuerling. hvars sällskap han öfvertog 6 är senare; 
var derefter anstäld en tid hos Stenborg och kom derefter till Kongl. 
Teatern samt ailed. (>.'* ar gammal. 31 ,i 1832 såsom bryggare och 
källarmästare i Norrköping. G. 1) m. Maria Helena Qnarnström död i 
Jönköping u !*> 1 7!»4. 2) m. Maria Christina lijörling f. 18 /s 177.> t i 
Stockholm 30 ; 8 1811 samt *l l«i:t in. Anna Elisa Furchlnirht. 

2 Jemf. omdömet i F.uuene l.cwenhanpl, Href rörande Teatern 
under Gustaf III sid. \W. 



Digitized by Google 



TKATKHX VII> SILMiATAX 1 7711 — 1 7il!>. 



387 



vid dennes glänsande anlag. Följden häraf blef, att ko- 
nungen lät uppkalla Widerberg till Stockholm, der han 
redan den 16 Mars 1789 debuterade såsom Pompé i Leo- 
polds tragedi Oden samt derefter den 1 April erhöll 
anställning, hvarmed han för alltid gick förlorad för 
Göteborgs teater. 1 

Före afresan till hufvudstaden återstod emellertid för 
Widerberg att ordna sina affärer, hvilket icke låt sig göra 
pä annat sätt än genom att afträda all egendomen till 
fordringscgarne. 

Den 11 Mars 1789 heter det sålunda i magistratens 
justitie protokoll: 

'I anledning af föreståndarens vid Thcatern härstädes 
Anders Widerbergs nu ingifne skrift, theruti han, uppa anförde 
skäl. anhåller att till sin skulds betalande fä all sin. uti bifogad 
förteckning upptagne, egendom pa en gäng afsta, och sedermera 
Iran vidare kraf vara fri, beslöt Kadhusrätten. i anseende dcrtill 
att större delen af Widerbergs skuld finnes uptagen såsom grun- 
dad pa förskrifningar til innehafvaren. utan utsatte namn pa 
fordringscgarne, det skola, genom kungörelser i stadens dagblad, 
dess i orten vistande borgenärer, jemte Widerberg sjelf. til 
Måndag 8 dagar eller den 2 It kallas inför rätten. 2 

På utsatt dag instälde sig Widerberg och af hans 
gäldenärer handlandena Niclas Björnberg och David Low 
samt aktören Hindrik Niclas Schierlin, hvilka tre nu 
meddelades Widerbergs ansökan, hvarjemte denne ingaf 
ytterligare förteckning på livad i den förut af honom 
lemnade »af förhastande blifvit förgätet», nemligen ytter- 
ligare tillgångar till belopp af 41 rdr. 40 skill. specie 
samt skulder till 95 rdr. 40 skill. tillika med en räk- 
ning eller s. k. liqvide med enkan Lovisa Simson, sig 
slutande med 7(5 rdr. 21 skill. 10 rst. specie, Widerberg 
till godo». 

Derjcmte gaf han tillkänna, »att uti dess egendoms- 
uppgift ej något vidare skall vara utclcmnadt, än allena 
dess egne och hustruns oumbärligaste gångkläder, 3:ne 
silfverskedar till nödigt bruk, och ett hos tractören Berger 
för 25 rdr. specie pantsatt guldur, förklarande sig der- 



1 Widerberg, som 180(5 blef skild frän sin f. d. älskade Annette > , 
förlorade mot slutet af sitt lif minne och helsa samt allcd teniligen 
glömd i Stockholm den 25 April 1810. 

2 I Göteborgs Tidningar för den 1789 läses äfven följande 
kungörelse: 

.Som föreståndaren vid Thcatern härstädes. Anders Widerberg. 



Digitized by Google 



UH8 



(iOTKBOHOS TKATHAR. 



jcmtc nu beredd att med lillig ed uppgiften besanna s 
h vilken ed älven aflades. 1 

Till gode man utsågos Björnberg och Low. 

Som cessionens behandling drog på tiden, ingaf Wi- 
derberg följande skrifvelse till Magistraten: 

> Högädle Herrar Commcrce Rad. Justitic Borgmästare 

och Radmän! 

Alldcnstund jag för mine Herrar Borgenärers förnöjande 
nu med aflagd Kd afträdt all min Kgendom till de för massan 
utnämnde Herrar Curatorer, och således befinner mig. med 
Hustru och Barn. ifrån denna tid till nästa inställclsedag. eller 
dä saken kan hinna blifva afgjord. alldeles utan Soutien. sä 
är jag nödsakad falla Högädla Magistraten besvärlig med öd- 
mjukast anhållan om gunstigt tillstand at, med säkerhet för min 
Person, vederbörligen förpassad få tillstånd at pa andre orter 
inom Riket med de i Nåder mig förunte Privilegier söka mitt 
och de minas underhåld. under den kraftiga förbindelse at icke 
allenast städse underrätta om mitt vistande, utan ock vid in- 
ställelsedagen rigtigt infinna mig. 

Under hopp om gunstigt bifall framhärdar med djup vördnad. 
Högädla Magistratens allra ödmjukaste Tjänare 

A ndreas Widerberg . -■> 

Ehuru denna ansökan ar odaterad, svnes den blifvit 
ingifven mellan 4— 15 April, och, dä beviljandet af den- 
samma icke mötte hinder, hvarken från kuratorerna eller 



hos Rådhusrätten skriftligen anhållit, at. til sina borgenärers förnöj- 
ande, fa all sin ägendom på en gång afsta. och sedermera från vidare 
kraf blifva fri. och, enligt den vid samma ansökning fogade förteck- 
ning, större delen af dess skuld finnes bestå uti löpande fnrskrifningar. 
hvilkas innchafvare icke äro upgifnc; altsä varda alla de, som hos be- 
inälte Widerberg hafva något att fordra, härigenom kallade, at a d. 
23 i denna manad kl. 10 f. ni. hos Radhusrätten här i staden sig in- 
finna, för at öfver nämnde ansökning sig utlåta. 
Götheb. Radhus d. 11 Martii 17S0.» 

1 De åberopade förteckningarnc öfver skulder och tillgångar 
hafva icke kunnat återfinnas, trots alla efterforskningar. Tyvärr är 
detta icke det enda fall, da man har att beklaga den uppenbara van- 
skötsel, som under äldre tid öfvergått åtminstone vissa delar af stadens 
offentliga handlingar. Som bevis härpå kan anföras, livad som före- 
kommer härom i Kfimiwrsrältcns dombok i civila mal för den 1 /s 
och *|3 17Nf>: Da ncmligen 1763 ars dombok i brottmål skulle ned 
tagas från hvllorna. befanns att domböckerna för 1661 — 1 665 (i ett 
band . 1704. " 170."., 17 lä, 1720. 1723, 172(5. 1731, 1734, 1736 och 1730 
voro fullständigt utplundrade och innehållet borttaget ur p^rgaments- 
pcrmarne, samt dessa senare derefter åter uppsatte pa hyllorne, och 
-sä nätt inpassade* att man icke kunnat misstänka det de voro tomma. 
Likaledes befunnos doinböckernc i civile mål alldeles försvunne för 
aren mellan 1767 — 1773! 

Vid ransakningen härom upplystes, att nycklar till kämners- 



Digitized by Google 



TKATEKN VII) SI L I-GATAN 1779-1799. 389 

magistraten, är det troligt, att Widerberg med sin familj 
omedelbart derefter lemnade Göteborg. 1 

Nästa gång ärendet förekommer, är den 30 Sept. 
samma är, då Widerbergs samtlige kände och okände 
borgenärer voro kallade att uppgifva och bevisa sina for- 
dringar, och inställde sig nu: 

vice kronouppbördskassören Anders Carlson, 
för obetald spinnhusafgift (för uppförde 

spektakler; Hdr Specie 9: 32 

handlanden Sidas Björnberg, för tvenne af 
Widerberg utgifne förskrifningar under 

den 2 '2 1787, med ränta > 7(1: — 

herrar Low X- Smitt, genom ene bolagsmannen 

David Low, enligt räkning » 11 '2: 30 

boktryckaren Lars Wahlström, för förskri f- 

ning den 8 ,'3 1787, med ränta .">(): — 

stadsbudet Carl Wilhelm Fuhrman och stads- 

tjenaren Peter Forsman, för borgenärers 

sammankallande » 1: — 

kommersradet, baron Patrik Alströmer, genom » 

landssekreteraren Hummel, för återstoden 

af Widerbergs den lft [3 1787 utgifne för- 

skrifning a 90 Hdr, med ränta • 71: — 

komediföreständaren Johan von Blane, genom 

boktryckaren Lars Wahlström, för 7 af 

Widerberg utgifne förskrifningar, med ränta 1 1 33: 1 (> 
vice amiralen och kommendören af Svärds- 
orden Carl Tersmeden 94: 44 

Knkan f. ovisa Simson 2 7">: — 

Hudman J. B. Kleman fran Karlskrona). 

med ränta' 1 •» 30: — 

Hdr Specie Ki07: 2«> 



rummet, der arkivet förvarades, hade, förutom till hvar och en af 
ledamöterna i rätten samt notarien, frikostigt nog utdelats äfven till 
stadstiskalen. sladsbetjenterne Anders Ahlhom och nyligen aflidne 
Anders Sjögren, äfvensom till en för vedbärning och eldning antagen 
arbetskarl. Det utröntes äfven, att tjufven varit den nämnde Sjögren, 
hvilken salt böckernas innehåll till soldater vid garnisonen, iför att 
deraf vid exercistiderna göra patroner». 

1 liådhnsrättens protokoll *>U 1789. 

• Magisiratens Jnstitie protokoll ?8 /9 11 SO: > Knkan Lovisa Simson 
företrädde och ingaf en skrift, deri hon, pa grund af i afskrift bilagdl 
kontrakt af den 3 Dec. 1788, bevakar en fordran hos Comediförestan- 
daren And. Widerberg 73 Hdr Specie, hvilken fordran hon med hand 
a bok fick besvärja. > 

s Denna fordran bevakades w ,'9. med företeende af intyg fran 
Karlskrona Kämnersrätt att Kleman der besvurit densamma. 



Digitized by Google 



390 



GÖTEBORGS TEATRAlt. 



Dessutom inställde sig äfven kammarskrifvaren An- 
ders Wahlstedt ochjemlikt föreskrift af vice amiralen baron 
Jacob Cedcrström, anmälde, att Amiralitetsbarnhuskassan i 
Karlskrona hos Widerberg hade fordran, med begäran om 
uppskof i målet till dess amiralen erhölle svar, huru med 
denna fordran förvette. 

Härefter valdes de hittills fungerande gode männen 
till syssloman, och andra uppropet i konkursen utsattes 
till den 21 Okt. 1 Vid detta senare tillfälle yrkade hand- 
landen Lorens Jensen, såsom ombud för amiral Tersmeden, 
att Widerberg, »som hvarken å inställelsedagen eller nu 
kommit tillstädes, måtte ofördröjligen varda personligen 
inställd», men landssekreteraren Hummel tog den stac- 
kars konstnärens parti och erinrade derom, att då afsikten 
med Widerbergs afresa varit att, utan kostnader för mas- 
san, försörja sig sjelf, voro detta gagneligare för fordrings- 
ägarne än om han skulle inställas här. 2 

Förteckningen öfver Widerbergs skulder är af stort 
intresse i flere afseenden. Då nämligen reverserna till 
Björnberg, Wahlström och Patrik Alströmer alla äro da- 
terade 1787, och de två senare den 8 och 10 mars, visar 
detta, att, när Widerberg afslutade sin första speltermin 
den 9 i samma månad, var det ekonomiska utbytet så 
klent, att han måste göra lån för att kunna reda sig, 
h vilka lån han sedermera icke förmådde betala. 

Af ännu större intresse är uppgiften, att von Blanc 
hade en fordran af ej mindre än 1133 rdr specie. Denna 
fordran representerar naturligtvis teaterinventarierna, så- 
dana Widerberg öfvertagit dem, dekorationer, förrådet af 
reqvisita, garderoben, det lilla bibliotek som kunde finnas 
af pjeser och partitur m. m., men då summan förefaller 
nog hög, är det ju möjligt, att deri äfven förekomma 
rena penninglån, hvilket är sä mycket troligare som for- 
dran grundade sig pä ej mindre än 7 särskilda reverser. 



1 Målet tillföll radman Hans Edvard I'vtlersson såsom referent. 
Mnyislraivns Juslilieprofnknll 10 oeli * 4 10 17K!>. 



Digitized by Google 



j* T /w Lovisa Simson 37 /a 178H— »o/* 1790. 
(Teatern under ledning af Johan Petersson.) i 



1781) Fred. 27 /s I afton öppnas Theatern under Fru Simsons i nåder 
meddelte privilegium oeli upföres: Susanna uti Ba- 
bylon, drama f> a. af kyrkoherden Wallenberg, samt 
Kärlek gör narrar eller De tre gäckade Friare, lusts. 
1 a. Billeter hos Fru Simson, hnende hos smeden 
Halling wid Sillgatan. 

Tisd. 31 /» Sömng ångaren, lusts. 2 a., samt Fosterbröder ne eller 
Fanfan och Colas, moraliskt lusts. 1 a. 

Fred. :: |4 Colin och Babet, opera eom. 2 a. samt Angelsmannen 
eller Den förnuftige Token, eom. 1 a. 

Tisd. 21 14 I afton öppnas Theatern med en Prolog ue, kallad 
Oraciet eller Bondens besök i Sibille grotta, samt 
Den oskyldigt förföljde Sonen. skad. 2 a. Börjas kl. ti. 

Fred. 24 /4 f. 2 ggn Oraciet samt Boussaronnerna eller Del skal 
någon orsak ha. Proverbe dramatique 1 a. 

Tisd. 2 *'4 f. 2 ggn Fanfan och Colas samt Finkels Parentations- 
Act. eom. 2 a. Under öfning är *List öfwer List», 
lusts. 3 a. fran fransyskan. 

Sönd. 3 / r , ffg. List emot List eller Uppenbar Fegd, lusts, .'i a. 

Fred. »/. Sldtterölet eller Kronofogdame. samt f. 2 ggn Kärlek 
gör Sarrar. 
* Tisd. 19r 5 f. 2 ggn Ust emot List. 

» 19 '5 f. 2 ggn. Slotterölet samt Billelen och Lottsedeln, 
lusts. 1 a. 

Fred. 22 5 f. 3 ggu List emot List samt Trollstafwen, lusts. 1 a. 

Under öfuing är »De tokiga älskare» eller »I,es follies 

Amoureuses. eom. 3 a. 
Tisd. 20 !S pä begäran f. 3 ggn. Oraciet (med tillökt Dccoration) 

samt f. 3 ggn Slotterölet. 



1 Spellistan efter annonser i (iötheborgs Tidningar och Xyheter. 



Digitized by Google 



392 GÖTEBORGS TEATRAR. 

1789 Fred. pa begäran f. 4 ggn LM emot LM, samt f. 2 ggn 

f.'o/i/i oc/i Babet. 

» » r * ö ITg. Les follies Amoureuses eller Kärlekens Sarruktig- 
heter. com. 3 a. 

» Sönd. 7, f. I anseende till Hans Kongl. Maj:ts höga Namnsdag 
d. (5 dennes öpnas Theatern och til undcrdanigst 
fägnadsbetygelse upföres en Prologue kallad: Enfal- 
dighetens Ro eller Swears Högtid och Naturens Un- 
der på GUSTAF den Tredjes höga Namnsdag. 

Fred. 12 /« pa begäran f. 2 ggn Enfaldighetens Bo samt f. 4 ggn 
Slotterölet. 

' Sönd. s, /ij ffg. Ängelsmannen i Paris eller Ärans Lagar til Skyl- 
dighetens fullgörande, moraliskt lusts. 2 a. samt f. 2 
' ggn Kärlekens Sorruktigheter. Inkomsten är lemnad 

samtlige Acteurerne til douceur. 

Fred. 26 W> f. 5 ggn LM emot LM samt f. 2 ggn Ångelsmannen 
i Paris. 

Tisd. 3X1 hj f. 6 ggn LM emot LM samt f. 3 ggn Ångelsmannen 
i Paris. 

Fred. s /7 f. ."> ggn Slotterölet samt f. 3 ggn Fanfan och Colas. 
Tisd. 7 ;7 f. 3 ggn Colin och Babet samt pa begäran f. 3 ggn 
Kärlek gör Surrar. 
i 14 /7 f. 4 ggn Oraclei samt f. 7 ggn LM emot List. 
Fred. ,7 |7 f. (i ggn Slotterölet samt f. 2 ggn Den förnuftige Token. 
Tisd. 21 7 ffg. Den spökande Soldaten, lusts. 2 a. af hr En- 
waldsson. 

4 /8 f 3 ggn Kärlekens Sarraktigheter samt f. 4 ggn /tn- 
gelsmunnen i Paris. 
Sönd. ! 'V (i ref tve Essex olyckeliga Händelser, Sorgspel a. I' li- 
der öfning är »Swen och Maja % operett 2 a. 
Tistl. n ,'« f. 7 ggn Slotterölet samt f. 2 ggn Boussaronnerna. 
Fred. 1,1 /8 f f. g. Swen och Maja eller Kärleken på Landsbygden, 
lyr. com. 2 a. 

Tisd. J * 8 f. 4 ggn Colin och Babet samt f. 4 ggn Fanfan och 
Colus. 

Fred. 21 's f 8 ggn LM emot LM. samt en Epilog med vaudc- 

viller lämpad til hufwud-pieeen. 
Tisd. 2 "' 8 f. 2 ggn Stven och Muju. Recett för Curl Enwuldsson. 
Fred. 28 1 8 f. ."> ggn Oraclet, samt f 2 ggn 7>cn spökande Soldaten. 
Tisd. J i:> f. 3 ggn Stven och Muju samt f. 3 ggn Den förnuf- 
tige Token. 

Sönd. * f 2 ggn Susunnu i Buhglon samt Den förtrollade 

Bägaren, lusts. 1 a. 
Tisd. *i:> Annette och Lubin. opera com. 1 a. samt f. ."> ggn 
Ängelsmunnen i Puris. 

K red. 11 i) f. 8 ggn Slätterölet samt f. 2 ggn Lte/i förtrollade 
Bägaren. 

Tisd. ,:, .'9 f. 4 ggn Stven och Muju samt f. 4 ggn Kärlek gör 
Surrar. 

Fred. 1H 9 f. 9 ggn /./«/ cm»/ /./.s7 med Epilog. 
Tisd. 82 ;> Tillfälle gör Tjufven, divertissement i 1 a. med vau- 
deviller. samt f 2 ggn Annette och Lubin. Recett 
för m:lle Hörström. 



Digitized by Google 



TKATEKN VID SII.LGATAN 1 775)— 179"). 393 

1789 Fred. f. 2 ggn. 77///ii//o //ör 'tfu/w/t samt f. 5 ggn fan/mi 

oc/i Colas. 

■> Tisd. -•' !) Harberaren i Sevilla eller /*•/! fruktlösa \Vaksamhcten f 
com. 4 a. samt f. 3 ggn /Jen förtrollade Hagaren. 

* Sönd. 1 10 Ipföres pä härwarande Theatcr. til underdånig fäg- 

nads-betygelse öfwer den förlidet är för Götheborg sa 
dyra och glada 3 October, en Prologue af actcuren 
Pettersson lämpad til dagens wärde, kallad Göthe- 
borgs glada hågkomst af sin Frälsnings- Dag, samt (f. 
2 ggn) Den oskyldigt förföljde Sonen. Kn tima efter 
slutadt Spectakel Öpnas Comedie-huset til Masquerade. 
och som ff>r den dagen hälften af inkomsten, såväl 
utaf Spektaklet som af Rcdouten är anslagen til fat- 
tige krigsman -Knkor och Barn. sa rceommenderas 
aldra ödmjukast min afsigt uti en gynnsam ätanka. 

/ Lovisa Simson. 

Tisd. " 10 f. 2 ggn (iötheborgs glada hågkomst af sin Frälsnings- 
dag samt f. 3 ggn Annette och Lnbin. 

Fred. 9 10 f. 3 ggn Tillfälle gör Tjnfwen, samt Hemgiften eller 
De oförmodade Giftermålen, lusts. 1 a 

Tisd. I3 jo f. 5 ggn Colin och Habct samt f. 2 ggn Finkels Pa- 
rentation. 

Fred. 16 jo f. 9 ggn Slåtlerölet samt fTg. Det försonade Hatet, 
drama 1 a. Heeett för ./. G. Soltner. 

Tisd. 20 10 f. 10 ggn List emot List med Epilog till hufwudpieccn. 

Fred. 23 jo f. (> ggn Colin och Habet samt f. o ggn Fanfan och 
Colas. 

* Tisd. 27 jo f. 10 ggn Stättcrölet samt ITg Den Swartsjuke Lasse 

eller Swartsjukans Påfölgder, lustsp. 2 a., blandad med 

komiska verser och vaudeviller. 
Fred. m 10 f. 3 ggn Den spökande Soldaten samt f. 4 ggn Den 

förnuftige Token. 
Tisd. 3 n f. ."> ggn Swen och Maja samt f. 5 ggn Kärlek gör 

Sarrar. 

» Fred. fi ji Slafhandlaren i Smirna, com. 1 a. samt f. 7 ggn Co- 
lin och Habet. 

> Tisd. 10 n f. 1 1 ggn List emot List med Epilog. 

Fred. 13 ji Kopparslagaren, opera com. 2 a. samt f. 2 ggn Slaf- 
handlaren i Smirna. 

> Tisd. 17 ii Det oskyldiga Bedrägeriet eller Landt-Poeten, com. 3 

a. samt f. 4 ggn Annette och Lubin; inkomsten af 
detta Spectakel är af Fru Simson lemnad för mam- 
sell Warlunds räkning. 
» * 21 ii Den straffade Högfärden, moraliskt lusts. 1 a. samt f. 
2 ggn Kopparslagaren. 

* Sönd. 29 n recett f actcuren C. P. Itberg, såsom en del af hans 

lön: f. 4 ggn Tillfälle gör Tjnfwen samt f. .» ggn 
Annette och Lubin. 
' Fred. 4 12 f. 11 ggn Slätterötet samt f. 7 ggn Fanfan och Colas. 

11 12 ITg. Hans Nåd och Sotarn, com. 1 a. (swenskt origi- 
nal af Enwallsson: upfördes enligt Dahlgren i Stock- 
holm först i«.'4 1791», 



Digitized by Google 



394 GÖTEBORGS TEATRAR. 

1 785) Söntl. ls j'i2 ffg. Skyldighetens seger eller Naturens och Dygdens 
Efterdöme, Divertissement 1 a., blandad med sång. 
Derefter f. 12 ggn SlätterÖlet. Inkomsten lem nas så- 
som douceur til aeteuren Pettersson. 

» Fred. 18 12 f. 3 ggn Kopparslagaren samt f. 8 ggn Fanfan och 
Colas. 

> Tisd. **/m f. 3 ggn Slafhandlaren i Smirna samt f. 8 ggn Colin 
och Babet. Hecett för stadens fattige. 

> ^'is f. 2 ggn Det oskyldiga Bedrägeriet samt f. (i ggn An- 
netle och I.ubin. 

1790 Fred. »;i f. 13 ggn SlätterÖlet samt f. 2 ggn //ans Xnd oc/i 
Sotar n. 

* Sönd. 10 /i f. 2 ggn Skyldighetens seger. 

Fred. ^/l f. (» ggn Nier/t oc/i J/a/a samt f. (5 ggn Ångelsmannen 
i Paris. 

* > 22 /i f. 14 ggn Slåtterölet samt f. 3 ggn Hans Säd och 

Sotarn. 

Sönd. 24 |'i til nnderdanigst fägnadsbetygelse på war Allernäd. 

Konungs höga Födelsedag en Prologue kallad : Minnet 
af det förflutna eller Konungens Storverk och Under- 
såtens Röst, med prolog och epilog under samma 
ouverture. samt f. 7 ggn Annette och Lubin. Aktören 
Pettersson annonserar derefter kl. 1 2 11 Maskeradbal. 

Fred. &ii f. 12 gg n List emot List med Epilog. 

5 |'2 f. 3 ggn Det oskyldigu Bedrägeriet samt f. 4 ggn Den 
förtrollade Bägaren. 
Tisd. n /2 La Bohemienne eller Xiguenarne (i Götheh. Allehanda : 
Böhmiskan \ oper. buffon 2 a., samt f. 9 ggn Fan- 
fan och Colas. Inkomsten är af Fru Simson lemnad 
som douceur til mamsell Magdalena Swennerberg. 

Fred. 12 2 f. 4 ggn Kärlekens Surraktigheter samt Det Indianska 
Campementel eller Den Betzlade Philosophen, divcr- 
tissement la. 

Fastlagstisdag 16 ,'2 f. 9 ggn Colin och Babet samt f. 5 ggn Kärle- 
kens Sarraktigheter. Derefter Iiedoute pa Comedie- 
huset. den siste i termin. 

Fred. 1! * 2 f. lä ggn Slätlerölct samt f. 4 ggn Hans Säd och So- 
tarn; recett för Soltner. 

Lord. M /2 Spelades, men man känner ej programmet. 

Fred. M /2 f. 4 ggn Kopparslagaren samt f. 4 ggn Slafhandlaren 
i Smirna. 

Tisd. 2,3 r s ggn Annette och Lubin samt f. « ggn Kärlek gör 
Sarrar. 

Fred. r, ,s f. 3 ggn Susanna i Babylon samt f. 2 ggn [)et indi- 
anska Campementet. »Äfwen anhälles at antingen 
fa köpa eller läna Le Cadi Dupe"'. 

» Tisd. 9 jn f ."» ggn Tillfälle gör Tjufwen samt f. 5 ggn Den för- 
nuftige Token. 

Fred. 12 i» f. 7 ggn Swen och Maja samt f. 7 ggn Ångelsmannen 
i Paris. 



I 



Digitized by Google 



TKATKRX VID SII.LC.ATAN 177»— 1799. 



395 



1790 Tisd. i«/s f. 11) ggn Colin och Babet samt f. 2 ggn Hemgiften. 
Fred. 19 » Oracteis sinar eller Swenska Bondens l>esök uti Sibylle 
Grotta, för at höra Ödets spådom om krigets utgång 
ar 17!w. divertissement 1 a. blandad med sang, samt 
Zagra, surges pel ."> a. af hr Vultaire. Rcectt för Se~ 
werin Appelqivist 

» Tisd. ?:, /3 f. 2 ggn I.a Bohemienne samt f. 10 ggn Fanfan och 
Colas. 

Fred. 9 /4 Le Cadi Dupé eller Den bedragne Domaren, opera 
co m. 1 a. samt f. 5 ggn Hans Säd och Sotaren. 

Tisd. 18 (4 f. 16 ggn Slätterölet samt f. 3 ggn Boussaronnerna. 

Fred. 16 /4 Skottländskan eller Caffehuset i London, com. ."> a. 

Sund. 18 /4 kommer Herr Price & Co. at pa denna Theater wisa 
åtskilliga kroppsöfningar, sa pa goifvet som pa stål- 
tråd, hwarefter upföres en Pantomime Comiquc i 3 
a. kallad Arlequin Squelette hwarefter dansas en Än- 
gelsk Horn-pipe i en Hatsmans Carakter. Hörjan 
sker kl. 6. 

Fred. 23 4 f. 2 ggn Skottländskan. 
> Torsd. »/4 f. 8 ggn Swen och Maja samt f. 11 ggn Fanfan och 
Colas. 

Sönd. 2 ,5 förevisar 1'rice X Co. sina konststycken pa teatern, 
hwarefter följer >I)e Sju Egyptiska pyramiderna», 
som föreställas af personer. 

Fred. 7 5 flg. Bobis Bröllop, lyr com. 3 a. af C. K. 

Sönd. 9 /5 med stor Decoration ffg. Sweriges Sällhet eller Ryk- 
tets rop om Gustafs Segrar, divertissement 1 a., hwar- 
efter f. 4 ggn Det oskyldiga Bedrägeriet 1 Hecett för 
Johan IWersson. 

Tisd. 11 Ib f. 2 ggn Bobis Bröllop. Hecetten för Hr C. Fnmalls- 
son. Hörjan sker kl. V'2 7. 

Sönd. 16 , r S sista uppträdandet pa Teatern af Price *£ Co. hwar- 
wid upföres Fqvilibrier, en Pantomime. De Kgyptiska 
Pyramiderna samt åtskilliga andra konststycken. 

Tisd. ,8 /S f. 13 ggn List emot List med tillhörande Epilog. 
-■> Fred. 21 f5 f- 17 ggn Slätterölet, »hwaruti jag spelar Polycarpi 
rolc», samt f. 7 ggn Kärlek gör Sarrar; som* inkom- 
sten af dessa Piecer är af fru Simson lemnad mig 
til furdel. hoppas äfwen nu som tilförene fa wara 
innesluten uti Resp. Puhliqucns gunstiga åtanke. 
And. Lundqwist». 

Sönd. m /5 tTg. med stor Decoration Sweriges Sällhet eller Byktets 
rop om Custafs Segrar, divertissement 1 a. samt f. 11 
ggn Colin och Babet. Hecett för .V. Brandborg. i Den 
första pjesen var. jeinte Det oskyldiga Bedrägeriet», 
annonserad att gifvas Söndagen den 9 f5 till recett för 
Johan Petersson », enligt aecord med Fru Simson», 
men i (iötheh. Tidningar 2,5 / 5 annonseras till den m / r , 
>för första gängen» det förut annonserade divertis.se- 
mentet Sweriges Sällhet -. med utbyte af •■ Det oskyl- 
diga Bedrägeriet» mot >('.olin och Babet. ^ 



Spektaklet matte blifvit instäldt. jemf. : * V 



Digitized by Google 



• 



396 GÖTEBORGS TEATRAR. 

Efter Widerbergs afgång var det åt aktören Johan 
Petersson fru Simson anförtrodde ledningen af teatern. 
På hvilka vilkor detta skedde, känner man icke, men 
bland dessa ingick äfven förbehållet om vissa recetter; 
del heter sålunda i annonsen den 9 maj 1790 om divertisse- 
mentet »Sweriges sällhet» eller »Ryktets rop om Gustafs 
segrar» samt »Det oskyldiga Bedrägeriet»: Inkomsten till- 
faller Johan Petersson, enligt accord med fru Simson; , 
ehuru å andra sidan detta torde berott på att Petersson 
var divertissementets författare, och att han således hck 
denna recett i arvode. 

Denne skådespelare kom troligen hit från Carl Sten- 
borg, vid hvars trupp han haft anställning sedan 1786. 
Det var emellertid icke lätt att öfvertaga en scen, derifrån 
några af de främsta krafterna redan försvunnit, andra 
inom kort följde exemplet, och det i en stad, der allmän- 
hetens aftagande intresse för teatern måste verka afskräe- 
kande på förmågor frän andra håll. Andreas Widerberg 
och hans hustru voro borta; Johan Petter Lewenhagen och 
hans hustru hade åtminstone på hösten 1789 återvänd! 
till Seuerlings trupp, liksom äfven Henrik Niklas Schier- 
lin; veteranen från von Blancs tid Jonas Wernström var, 
liksom möjligen de föregående, qvar i Göteborg under 
slutet af våren 1789, men i berättelsen af Clewberg om 
de kongl. spektaklerna under Juni och Juli månader 
samma år heter det: 1 »Wärlström, en af Götheborgska 
trouppen, är hitkommen, och har anmält sig om tillstånd 
att debutera uti Stolpes och Grundels roler, emedan hans 
ålder och utseende passa för denna emploi». Det dröjde 
emellertid med hans anställning, och under tiden debute- 
rade han den 8 Januari 1790 hos Stenborg. 

Ungefär samtidigt afgick från teatern i Göteborg Watt- 
man, en af dess allra främsta förmågor, för att den 1 
April 1789 vinna anställning vid Dramatiska teatern, der 
han debuterade den 18 Juni såsom »Michel Wingler». 

Af den Widerbergska truppen äterstodo således: 

Mamsell Magdalena Swennerberg 
Sofia Rebecka Iiorström 3 . 



1 Eugéne Lewenhaupt. Bref rörande Teatern under Gustaf III 
sid. 81. 

2 Hade recett ! '/2 1790, da Böhmiskan > samt > Fanfan och Colas» 
fcafvos. 

: > Betett ?? ;0 1789: »Tillfälle gör tjufven> samt Annette och Lubin*. 



Digitized by Google 



TEATKKN VII) SILI.C.ATAN 1779—17»». 397 

Mamsell M. E. Warlund 1 . 

Aktören Carl Petter Vtberg, förste älskare - 

» Anders Lundqvist, som öfvertog Waltmans 
roller; åtminstone spelade han den 2ö Maj Polycarpus i 
»Slåtterölet». Derjemte hade tillkommit några nya, näm- 
ligen 

Aktören Johan Gustaf Soltner. 

» Severin Appelqvist med hustru och den 19-årige 
» iV. Brandhora. 

Soltners föregåenden åro obekanta. Här namnes han 
först den 16 Okt. 1789, då han, vid annonsen om »Slåt- 
terölet» samt »Det försonade hatet», tillägger: »Och som 
inkomsten af dessa piecer är lemnad åt mig af fru Sim- 
son såsom en del utaf min lön, recominenderar jag mig. 
./. G. Soltner, Acteur.» 

Vid en andra recett, den 19 Jan. 1790, tillkännagafs, 
att Soltner »då för sista gången eger förmån att för en 
vördad publik få visa sig på en offentlig skådeplats». Det 
vill häraf synas som han haft för afsigt att öfvergifva te- 
atern helt och hållet samt egna sig åt något annat. Men 
denna plan strandade, och den 9 April fick man läsa: 

»Inför det Resp. Publicuin får undertecknad tillkännagifva, 
at, sedan et förut nästan säkert engagcment för min tilkom- 
mande lycka slagit mig felt, har jag pa flcres begäran omvändt 
till (iötheborg, för at widarc wid Theatern söka förtjena Resp." 
Publicums wälbchag! J. (>. Soltner. 

Den rätt användbare Severin Appelqvist hade, jemte 
sin hustru Margareta, efter all anledning kommit från 
Seuerling, hvars sällskap de tillhörde sommaren 1788 un- 
der vistelsen i Falun. 3 

Den nykomne Brandborg är alldeles obekant; för- 
modligen gjorde han nu sitt första lärospån. 

Vi ega ännu qvar ett samtida omdöme om teaterför- 
hållandcna i Göteborg denna tid samt de uppträdande i 
ett bref från direktören vid de kungliga scenerna N. A. 
Edelcrantz till Gustaf III, dateradt Göteborg den 28 April 
1790. Edelcrantz hade nämligen varit i England samt 
återreste nu hem och dröjde några dagar i staden; han 
skrifver, i öfversättning, såiunda: 

1 Recett 17 /n 1789: >Det oskyldiga bedrägeriet» samt »Annette och 
Lubin». 

* Recett ^/ll 1789: >Tillfället gör tjufven» samt »Annette och Lubin». 
8 Birger Sehöldslröm, Hög och sann konstnärlig anda. sid. 73. 
Appelqvist hade recett 19 ,'3 1790: Oraclcts swar* samt »Zayra». 



Digitized by Google 



398 (iÖTKBOKGS TKATHAH. 

I 

>Kders Majestät! 

Innan jag lemnar Göteborg har jag haft t i 1 1 fTi 1 1 c* se en re- 
presentation af Sven och Maja följd af Fanfan och Colas. 1 Tea- 
tern är här i fullständigt förfall, orsakadt af att de bästa kraf- 
terna äro borta, af brist pa repertoir och af ringa uppmuntran 
frän allmänhetens sida. Man spelar blott en gäng i veckan, och 
sällan har man nägot att betala omkostnaderna, som icke äro 
mycket betydliga. Det är emellertid svart att träffa tre täckare 
aktriser än Varlund, Höst rom och Sundberg. 2 Den första synes 
mig kunna blifva en mycket god akrisition för dramatiska tea- 
tern eller operan. Hon har framför allt anlag för subrettroller, 
en angenäm röst och är mindre affekterad i sitt spel än kam- 
raterna. Den andra har en alltför obetydlig röst för en större 
teater än denna, en föga angenäm organ och spelar öfverdrifvet 
affekteradt. K huru hennes figur är ganska täck. är den dock 
redan något passerad. Mamsell Sundberg, som ännu endast 
spelar ett fatal roller, utan begäfning och utan röst, har ingen- 
ting annat än sin figur och sina 17 ar. Jag har velat öfvertala 
mamsell Varlund att debutera i Stockholm, och hon synes 
ganska hugad att göra det. 

Jag har icke haft lyckan se Herr Utberg, truppens förste 
älskare, men hela verlden är enig om att finna honom afsky- 
värd. Bland de andra skädespelarne är en vid namn Appclqvist, 
som uti gubbroller åtminstone synes visa mer talang än Soltner. 
hvilken är publikens gunstling. En ung man pa 19 ar. Brand- 
berg, har ansigte och ganska tydlig fallenhet för komiken. 

Vid föreställningen hade aktören, som sitter i en bät för 
att tiska, fäst en lefvande gädda pa metspöet för att göra illusio- 
nen fullständig, men spöet bröts af och bytet föll pa teatern. 
Aktören, som glömde platsen pä scenen, steg ur båten och sprang 
genom vågorna för att gripa med händerna den flyende fisken 
midt i hafvet. nägot som sag rätt lustigt ut. 

Drägter och dekorationer äro af den sämsta smak. Mjöl- 
naren hade en röd drägt med svarta knäbyxor och strumpor. 
Manen satt målad i transparent pa en fyrkantig träbit, upphängd 
pa ett hustak alldeles som en krogskylt, och led af ständiga 
förmörkelser till följd af skadespelarncs hufvud och armar. 

Fru 1'rices föreställningar, och i synnerhet Arlekin-skelett • 
draga mycket folk. Några af askadarne hade en dag fatt det 
infallet att h vissla ut spektaklet. Fru Price gick i raseri pa 
scenen, med värja och pistoler i händerna, utmanande dem, som 
vägat förolämpa henne, och förklarande dem för pultroner, om 
de vägrade gifva henne den upprättelse hon fordrade. Denna 
oförskämdhet applåderades mycket Ulligt i stället för att straffas.' 



1 1/ppfördes Torsdagen den 21» April. Som detta är enda gängen 
de bada pjeserna förekomma tillsammans pä ett program, matte bref- 
vets datering vara felaktig eller också ett föregående program ej an- 
nonserad!. 

2 Någon mamsell -Sundberg* har icke återfunnits. 



Digitized by Google 



TEATERN VII) SILLGATAN 1 77i» - 1 7!M). 



399 



Det ar en bedröllig bild vi har erhålla af teatern, 
men fullt sa galet var det väl icke. Åtminstone har bref- 
skrifvaren gjort sig skyldig till ett misstag, när han upp- 
gifter, att man spelade blott en enda gäng i veckan. Vid 
den tid på våren, då Kdelcrantz besökte Göteborg, var 
nämligen det senare fallet blott en enda gång, eller när 
man från den 23 April gjorde ett uppehåll till den 29 i 
samma månad; eljes gåfvos, som man finner af spellistan, 
regelbundet föreställningar h varje Tisdag och Fredag som 
vanligt och stundom äfven på Söndag. 

Att deremot teatern lidit ett betänkligt af bräck genom 
förlusten af så många goda krafter, hafva vi redan på- 
pekat, och att detta icke varit utan betydelse för teater- 
intresset hos allmänheten, är tydligt, liksom också minsk- 
ningen i de besökandes antal naturligtvis återverkat pä 
kassan. Det är sålunda troligt nog, att man »sällan hade 
något att betala omkostnaderna med, huru obetydliga 
dessa än voro, och i detta afseende äro vi i tillfälle lem na 
ett ytterligare bidrag till belysning af den jämmerliga 
ställningen: — sjelfve teaterföreståndaren Johan Petersson 
var nämligen i Mars månad 1790 till finnandes i stadens 
bysättningshäkte, och det, som han sjelf uppgifver, såsom 
»bristande uti en liten summa»! 

Att man känner denna, för en 1700-talets skådespelare 
rätt vanliga, men för en teaterdirektörs verksamhet ej sä 
litet förargliga händelse, beror derpä att Johan Petersson 
under vistelsen i detta fridens och kontemplationens hem 
råkade ut för ett missöde, som blef föremål för rättslig 
behandling. Förhällandet var nämligen att, vaktmästaren 
vid brandvakten Andrens Bergman instämde honom för 
stadens kämnersrätt af den anledning, att, när den förre 
natten mellan den 20—21 Februari hört skrik ute i 
förstugången på stadshuset och öppnat dörren samt frå- 
gat efter orsaken, hade der befunnit sig »Acteuren wid 
härwarande Spectaelc» Johan Petersson, som svarat, att 
han »endast rogat sig med en bredvid stående gosse», 
hvarvid Bergman utlåtit sig att om sä vore, borde han ej 
slå gossen fördärfvad. Men denna tillsägelse skulle ej 
behagat Petersson, som gaf »sturska svar, blandade med 
hotelser och oqvädingsord» ; när han derjemlc också oq va- 
dade den borttagande brandvakten, hade Bergman klagat 
deröfver hos stadsvaktmästaren Carl Vincent Grimbeck, 
men denne hade, efter samtal med aktören, gjort gemen- 



400 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



sam sak med den senare, och frågat Berginan, livad denne 
hade med de hysatte att beställa; det äterstode nu ej an- 
nat än att ställa aktören inför ratta, med yrkande på 
ansvar för det han fört oljud och missfirmat en stadens 
tjensteman. 

När så målet kom före och Petersson upphemtats ur 
bysättningshäktet, nekade han att hafva förolämpat Berg- 
man samt ingaf en skriftlig relation om förloppet, hvilken, 
huru vidlyftig den än är, likväl återgifves i sin helhet, med 
bibehållande af stafsättet : 1 

> Ödmjukaste Helatjon. 

Sodan jag den 20 Sistledne på härwarande Thcatren me- 
delst fyra Omkledningar varit nog olyckelig til at ådraga mig 
någon förkylning, som genast visade sig med nog Sta rekt Diarée. 
måste jag uti kraft utaf Naturens Ordning och Mensklighetcns 
möijeliga Snygghets niutande, besvrära Waktmestaren (irimbeck, 
som jag hörde vara utanföre mitt rum hvartill mig sades Portt- 
uppehall vara skullden) med nog starkt hulltande på dörren, 
den han sluteligen öpnade. då jag hos houom anhölt till att fa 
gå ner uti gården, emedan jag intet kunde nytja mitt natt- 
häcken. — han heviljade detta, hulltade upp en karl. som fölgde 
mig ner uti gården, men vid återuppgåendet genom dörren från 
gården, fick jag se en Gosse hvilcken jag hördt utaf harmhertig- 
het uppehållas uti vaktten, hvarför jag ofta gifvit honom efter 
rad och lägenhet hade mat och penningar, samt dagen förut ett 
par nya Strumppor, emedan han intet förut sade sig äga några 
som var fötter uti. Han (Gossen) rogade sig med slängningar 
öfver den .lernstangen. som frau muren fastholler den ena dör- 
ren. Jag frågade honom om han kunde giöra Eqvilibrier'.' Han 
skrattade och jag had honom lata mig se livad han kunde, han 
gjorde också något, men jag had honom giöra det något Naif- 
vare eller rättare giöra om det han jorde da jag kom in genom 
dörren. Som jag Raljerade med honom, sa jorde han detsamma 
och låtsade intet vilja, hvarför jag tog en liten rem. som låg 
bakom dörren, och gaf honom derutaf ett slag, han skrattade. 
Jag gaf honom ett till da han skrek till. 

Posten, som stod vid dörren, haunade honom för det han 
otidigtvis skrek. Da en dörr öpnades uti farstugan, en person 
kom ut som, oaktadt nog Gnällande mahlföre. tyktes uti nog 
befallande ton fråga mig vad det var för väsende, eller vad jag 
hadde med Poijkcn till att giöra? Jag, som intet fel viste mig 
hafva hegadt. och dess utom utaf obekanta var ovan vid en 
dylik Compliment, svarade honom helt kort: Det angår er intet ' 

Jag kunde sa mycket mera giöra det. som jag intet uti 
Stadens vakthus kände mera än eu Waktmestare. som jag trodde 
mig höra Seuhordinera under, långt mindre den. som jag till- 
förne aldrig vet mig hafva sedt, men icke desto mindre bemötte 
förenämda person mig nog groft med Reprocher att jag vore 



1 Kämnersrältens dombok i brottmål 2 3 171)0. 



Digitized by Google 



TKATKRN VII) SILUiATAN 1 77!>— 1 7!M>. 



401 



A resterad, hörde holla mig på mitt rum, med mera. samt slutc- 
ligen sade at mig. >Ni är full. Jag vill intet tala med er.» 

Tillvitelsen han giorde mig stötte mig emedan han var 
den förste som någonsin gifvit mig ett dylikt omdömme, för att 
vidare slippa ordväxling med en otidig menniskia gick jag upp 
för trappan uti tanckar till att intaga mitt rum, men Jag han t 
intet långt för än jag hörde någon, som med otidighet angrep 
Postkarlen, jag hörde efven honom (Ppsten) säija: >hvad har ni 
med mig till att giöra, ga er väg annars skall jag visa hord t 
eder med gefväret. 

Jag trodde da med all visshet att den Personen, som med 
mig tvistade, antingen var full, galen eller ock uttgangen hlott 
för att utaf Kislighet öfverfalla' folck, da han intet en gang lat 
Posten vara uti fred. Jag sprang således ner för trappan, det 
första ord jag sade var: -Hvad har ni med Posten till att giöra '' 
Som di som voro ute dä gingo in uti det rum. h varifrån min 
öfverfallare förut utkommit, och jag Seuponerade att detta rum 
var uthyrdt till någon utaf di näringsidkare som Disponerar 
kiälrarua under detta hus, och trodde jag att några där hölt pa 
till att roga sig. Jag ville äfven giärna veta vem det var som sa 
otidigt mig öfverfallit. ehuru jag efter hans svaga Mählföre nä- 
stan trodde att det var ett förklädt qvinfolk. (iick derpa in 
uti rummet, och frågade honom hvad rättighet han ägde att 
med otidighet öfverfalla mig och Posten, da jag enligit Lag 
trodde mig och honom höra vara fria Iran all Otidighet innoin 
Konungens horg. 

Han svarade mig med nog oredighet. samt hlott st ur.sk t, 
som ännu mera förargade mig. samt skyndade sig före mig upp 
till Waktmestaren Grimbeck, med den Osanferdiga berättelsen 
att jag hölt pa till att laga lifvet utaf en Poijeke dernere. - 
Dä likväl gossen långt förut var ingången. 

Sedermera vardt jag utaf sistnämde vaktmestare under- 
rättad att personen, som jag tvistat med, hadde varit Hrandt- 
waktsvaktmestere. samt C.omcrcie Hadet Peterssons Dräng. — att 
han var Det sista kunde jag lätt tro, i anseende till hans C.om- 
portement, men att han var det förra tvifladc jag pa. I syn- 
nerhet som jag intet pa honom märkte något vakthafvande 
tecken. Jag fick äfven veta att rummet, hvaruti jag varit inne, 
var Brandvakten, men da jag var där märkte jag intet varcken 
Saxar eller Skrainlor. såsom nagott terken Dertill. men väl några 
karlar som jag tyckte sitta och spela kort. 

Jag har förut varit nog litet nyfiken att underrätta mig 
om Brandtvaktcns rum vore pa Radhuset eller pa Stadens vakt- 
hus. Jag äger mera aktning för en kor. som skall förhindra 
oordentligheter och förekomma faror, än att jag skulle vill ja 
förolämpa dem eller deras Befälhafvaiv. Men månne jag intet 
ock hör vara fredad, fast bristande uti en liten Summa forsat 
mig pa (iillstugan. Hvarför underrättade intet Braudvaktsvakt- 
mestaren mig om hvem han var. uti det moment han trodde 
mig böra Seuhordinera under honom? 

För öfrigt anhåller jag ödmiukeligen till att fa veta om 
nemde vaktmestare har någon Dispositjon öfver mig. eller kan 

26 



Digitized by Google 



402 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



förhindra mitt upp och nedgående med mera. — hfdst iag intet 
vet om samma förordning är gällande för Bysatte här som uti 
Stokholm. 

Med all möijelig wördnad. framherdar 
Wä Hoflige K iä m nersrä 1 1 e n s 




Man marker med h vilket valbehag författaren till 
prologen (iötheborgs glada hågkomst af sin frälsnings- 
dag älskar att i cirklade fraser och valda ordalag låta 
rätten förstå, att det är skillnad mellan honom och vakt- 
mästaren vid brandvakten. Emellertid gjorde skriften 
åsyftad verkan, sä till vida, att den klart ådagalade den 
senares obefogade påståenden, och efter uppläsandet häraf 
anmälde stadsfiskalen, att, ehuru han enligt sin embets- 
pligt hade att biträda Bergman, fann han dock numera 
målet vara af den beskaffenhet, att han frånträdde all 
talan. 

Bergman begärde väl vittnesförhör, men, när detta 
också utföll till hans nackdel, förklarade han, att, efter- 
som stadsfiskalen icke ville göra något vid saken, hade 
icke heller han lust alt fullfölja, h varefter Petersson, »för 
en sådan honom visad benägenhet , utläste sig att betala 
2 rdr specie, med hvilket löfte motparten förklarade sig 
alldeles nöjd; nä, sa godt var det, men huruvida det blef 
mer än ett -löfte», förmäler icke historien. 

Det kan icke nekas, att, enligt Kdelcrantz' lustiga be- 
skrifning, drägter och dekorationer synas stått i den in- 
nerligaste överensstämmelse med den omständigheten, att 
direktören var bvsatl, och det hela — ej minst den på en 
fyrkantig träbit anbragta månen, som, last vid en stång 
pä ett lågt hustak, allt emellanåt led af förmörkelse till 
följe af de framför gående och stående skådespelarnes 



Digitized by Google 



TEATEKN VII) SILLtiATAN 177!> — 17iH>. 



403 



armar och hufvuden — företedde en slående molbiid till 
gamle Sjövalls »Resande teatersällskap». 

I Edelcrantz' yttrande äter att truppen led brist pa 
repertoar, har man nyckeln till den omständigheten, alt 
pjeser, som en gäng hlifvit uppsatta, spelades sä öfver- 
raskande många gånger, hvilket eljes, och om man ej 
känt den dåliga ekonomien, lätt kunnat föranleda till den 
tron, att göteborgarne nu blifvit, i jemförelse med äldre ti- 
der, alldeles rusiga af teaterlidelse: »Susanna» och Bous- 
saronerna spelades h vardera 3 gånger, »Slaf handlaren i 
Smyrna» och »Kopparslagaren» 4, »Den förnuftige token», 
v Kärlekens narraktigheter» och »Tillfälle gör tjuf\en> 5, 
»Kärlek gör narrar» 7, »Annette och Lubin > 8, »Fanfan 
och Colas» samt »Colin och Kabct» 11, List emot list » 
13 och »Slåtterölet > 17 gånger. Något sådant hade 
man ännu aldrig varit vittne till i Göteborg, och detta 
var dock endast repriser. 

Härtill komma bland årets nyheter Det oskyldiga be- 
drägeriet och Den förtrollade bägaren med 4 representa- 
tioner, Oraklet och Hans ndd och sotaren 5, Engelsmannen 
i Paris 7 samt Sven och Maja 8 o. s. v. 

Man måste dock härvid taga i betraktande, att ett sä 
långt spelår icke heller förut förekommit ; man började den 
27 mars 1789 — eller om man i spelåret äfven inbegriper 
den del då Widerberg var föreståndare den 30 Sept. 
1788 — och slutade först den 30 maj 1790, hvilket med 
andra ord vill säga, att man ulan afbrott spelade i 1 är 
8 månader, deraf ej mindre än 1 år 2 månader falla inom 
Johan Peterssons styrelse. 

Under denna senare period inöfvades i allt 16 nya 
arbeten, men af dessa utgjordes tre af prologer, helt visst 
författade af Johan Petersson, nämligen Enfaldighetens ro 
eller Svears högtid och naturens under på Gustaf den 
Tredjes höga namnsdag, gifven den 6 Juni 1789, Götheborgs 
glada hågkomst af sin frålsningsdag, som uppfördes den 
4 Okt. samma år, till firande af stadens räddning genom 
(iustaf III året förut, samt Minnet af det förflutna eller 
Konungens storverk och undersåtens röst, som gafs på ko- 
nungens födelsedag 1790. 

Om man vidare från det angifna talet nya pjeser från- 
räknar sådana obetydliga divertissementer som Oraklet eller 
Bondens besök uti Sibilla grotta, Skyldighetens seger eller Na- 
turens och dygdens efterdöine — hvilken > Pieee represen- 



Digitized by Google 



104 



(iÖTKBOKGS TKATHAH. 



teras med stor decoration, som bland annat äfven kommer 
att wisa slaget emellan Smenska och Hyska flottan, som 
skedde den 24 sistl. Augusti vid Swensksund > (den andni 
representationen tillkännagafs »med den förändring att 
krutröken ej kommer at förhindra prospeclen för åskå- 
darne») — samt Sveriges sällhet, eller Ryktets rop om Gu- 
stafs segrar — af hvilka åtminstone den senare bestämdt 
är författad af Johan Petersson — återstå 10 verkliga 
pjeser, af hvilka dock knappast mer än ett par har 
något som helst värde. I öfrigt är att märka, att nästan 
alla dessa nvheter förekommo under 1789, eller den första 
tiden af teaterns verksamhet, samt att hlott en enda så- 
dan gafs under de 5 månaderna 1790, nämligen »Bobis 
bröllop >. 

Carl Envallsson hade 1788 försökt sig med ett sjelf- 
ständigt arbete, »Sorgen för glädjen går» eller Mor Bobi 
och Skolmästarens utgörande en fortsättning af »Colin 
och Babet», deri mor Bobi skildras såsom förmögen enka, 
som eftersträfvas af en hel rad friare i hvilkas spets sy- 
nes den af Colin slagne men nu gynnade skolmästaren, 
och till hvilka sällat sig ingen mindre än Kronofogde 
Bryngel, livars misslyckade debut som friare är känd 
från Slåtterölet ». 

Pjesen hade dock, vid sidan af åtskilliga fyndigt hop- 
komna scener, så många rent af osmakliga att den föll 
igenom. Författaren lät icke detta nedslå modet utan 
företog en omarbetning, hvilken blef så grundlig och ut- 
fördes med sä mycken talang att Bobis bröllop, som den 
nu kallades, kan räknas bland Envallssons bästa ska- 
pelser. 1 

Åskådaren befinner sig i första akten i hemmet hos 
Colin och Babet, alltjemt lika förälskade i h varandra och 
i sitt lilla bo, der friden dock stores af den också allt- 
jemt lika argsinta mor Bobi, nu en 50-årig förmögen 
rusthållareenka, som likväl icke tänker allt för länge 
qvarstanna i detta stånd utan ämnar med första gifva 
salig Thomas en efterträdare. Så kommer kronofogden 
Bryngel med sin hustru Petronella på besök, och den 
förre uppträder såsom böneman för en friare till mor 
Bobi, men samtalet afbrvtes af skolmästaren som inträder, 
kruserlig som vanligt och fullproppad med latinska glosor, 

1 Joh. Flodmark anf. arbete sid. '->74 o. f. 



Digitized by Google 



TKATfillN VID SILLGATAN 1779—17911. 405 

hvilket allt hänrycker det åldriga föremålet för hans laga, 
hvilken i honom ser lärdomens representant — 

den som läst och har erfarit, 
hör dock försteg ha. - — 

Under den derpå följande frukosten rycker krono- 
fogden fram med sitt bönemansskap; det är länsman 
Matens han har på lager och vädjar, i fråga om dennes 
lämplighet, till skolmästaren, som till svar förströdd ytt- 
rar »Concedo, det är så, ja!», och först senare helt häpen 
upptäcker att han begått en dumhet. När emellertid 
länsmannen strax derpå infinner sig i egen hög person 
och tror sig oemotståndlig i stöttar och sporrar, mötes 
han af en korg, som endrägteligen fram hares af skol- 
mästaren och mor Bobi. Samma öde röner klockaren, 
allra helst han presenterar sig temligen halffull, och när 
alla gått försjunker mor Bobi i Ijufva drömmar om sin 
skolmästare, ofrivilligt imiterande dennes latin så godt 
hon kan: 

När smn enka jag hlcf fal — — — 

Släpp, mapp, snorum 
Han mitt hjerta hemligt stal. 

Hej, Cac-helorum t 
Ack! sa gifmikl, from och blid ! 
Hvad det hlir en lustig tid! 

(lotteri, cum colorum! 

Blott vi snart till bröllop hint 

Snip. snapp, snorum. 
Kan det hända, rätt geschvindt 

Hej, (lac-helorum ! 
Att man innan nästa är 
l'ti skolan höra far, 
Hur en liten vagga gar; 

(lotteri, cum colorum.'- 

Den afvisade klockaren är likväl icke den som så 
lätt släpper tanken på enkan och hennes penningar, men 
när han icke kan nå målet raka vägen använder han list 
och inbillar den beskedlige skolmästaren att mor Bobi 
lekt med honom, och att hon i verkligheten med allvar 
tänker på länsmannen, samt att hon på qvällen stämt 
möte med denne. A andra sidan intalar han mor Bobi 
att skolmästaren är otrogen och blott har ögon för in- 
spektörens dotter, med hvilken han brukar hemligt sam- 
manträffa. Både skolmästaren och mor Bobi besluta nu 
att hvar på sitt håll spionera. 



Digitized by Google 



4(M 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Klockarens olycka vill dock att Colin lyssnat till sam- 
talet med mor Bobi och som han icke tror något al* hela 
historien, beslutar han sig för att söka afslöja intrig- 
makaren. På qvällcn infinner sig mycket riktigt inspek- 
törens dotter, som dock vid närmare granskning ej är 
någon annan än den förklädde klockaren, och möter der 
den förälskade länsmannen, som han narrat påtaga sig 
skolmästarens kläder. 

Den på lur stående mor Bobi får, liksom äfven det 
öfriga gömda folket, höra länsmannen i de blidaste ton- 
fall förklara sin kärlek för den förmodade unga flickan, 
som i klockarens person svarar: 

*Sväi\ Ni glömmer du Kr gumma! 

fMnsmaniwtt. 

Henne ger jag Hin i vald 

Gammalt skräp, en gisten trumma — 

Klockaren. 

.la. ett argt oeh otäckt troll. 

Länsmannen. 

Nej, med Kr. min lilla sköna. 

Kan jag blott min sfdlhct nä* — — 

Men när de sä skola aflägsna sig, kastar Colin öfver 
dem ett nät, hvari de insnärjas och fångas, och såväl 
skolmästaren» som » mamsellen» hånas och begabbas af 
de tillskyndande. Stojet tillkallar nu den verklige skol- 
mästaren, och nu först varseblir man hvilka fåglar man 
har i nätet, och de båda missdådarne måste befara det 
värsta för framtiden, men till svar på länsmannens ängs- 
liga fråga: 

Menar du att denna skammen 
Kan utplanas kära bror'.'' 

genmäler den modigare klockaren: 

>Å ja, med ett enda:. Amen! 
Nästa Söndag i vart kor. • 

Mor Bobi glömmer i ögonblickets glädje alltsammans - 

(ilad jag byter mitt stånd oeb mitt namn — 
Lille magister! — Här är min famn.- 

Envallsson beherskade för öfrigt i ej ringa grad re- 
pertoaren vid denna tid. En annan nyhet af hans hand 
var Sven och Maja eller Kärleken pa landsbygden, lyrisk 
komedi i 2 akter, imitation efter Piis och Barré, författarne 
till Det Indiska Campementet samt Colin och Babet ■>. 



Digitized by Google 



TKATKKX VID SILLOATAN 177!» 17!»». 



407 



Liksom don senare pjosen, är Snen och Maja en landt- 
lig idyll med ganska roliga scener samt ledig versifikation. 
Scenen föreställer en ä, deri hatar ro tram och äter, pä 
ena sidan är fader Ingemars qvam och på den andra stär 
ett hus som tillhör den gamle fiskaren Krok. Sä har 
man den gamla historien igen: fiskarens Maja och mjöl- 
nurens Sven älska hvarandra och gynnas af hennes far, 
som tycker om den hurtige ynglingen och icke har annat 
att anmärka inot honom än att han icke lärt sig slanta. 
Men den saken kan hjelpas och gubben tar de unga med 
i bätcn på fiske — 

Du. min flicka, som qvickhändt är. 
Lar den der token. 
Sätta pä kroken — — — — 
Tyst, nu nappar det någon här! — — 

(Han drager upp refven utan att fa något, i samma ögon- 
blick Sven och Maja äro i begrepp att kyssas: dessa draga sig 
hastigt tillbaka) 

Siwn : 

Det slog felt. men han var när. 

Alla tre: 

.bi. det slog felt. men han var när. 

Fader Krok: 

När dina krokar du kasta vill. 
Armen du sa sträckt skall föra: 
Liten händighet hjelper till — — — 
(Han kastar ut refven i detsamma Sven lägger armen om 
lifvet pa Maja) 

Snen : 

Kfter Kr lärdom vill jag göra. 

Fader Krok: 

Tyst! passa pa! var snäll och qvick! — — - 

Jo. denna gängen. 

Mest han är fangen: — — 

Jo, si här! Jag honom lick! 

(Han drar upp en gädda i detsamma Sven tar en kyss 
af Maja: 

A I It i l re: 
Jag (hon) honom tick ! > 

Den myndige fader Ingemar har dock andra planer 
med sonen. Han vet väl att kärleken kan förvrida huf- 
vudet pä både unga och gamla, en erfarenhet, som ej 
minst lifvet i qvarnen gifvit honom — 



Digitized by Google 



41 IS 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



Vara mjölnargossar man iinner 
Kitsliga, listiga, lustiga djur: 
Vattnet sä snällt uti fallet ej rinner. 
Som de ä viga te springa pa lur. 
Pickpicke pickpieke! hjertat slär, 
Pickpicke pick! — som klappen gar. 



Tupparne väga bäd hals och tunga, 
För att om morgnarne väcka dem opp: 
Men höres en vacker höna blott sjunga. 
Strax de äro i fullt galopp! 
Pickpicke, pickpicke! hjertat siar. 
Pickpicke pick! — som klappen går. 



Kommer en grannmor om mäld att tala, 
Aj< da är fallet sa trögt i sitt lopp; 
Men kommer dottren till dem att mala, 
Hej! da släpps hela damluckan opp! 
Pickpicke, pickpicke! hjertat siar, 
Pickpicke pick! som klappen gar. 



Mot en rival plä de hjelpsamma vara. 

När han säcken pa lasset tar: 

Lycksam resa när hem han skall fara! — 

Men sen i qvarnen med flickan qvar — — — 

Pickpicke. pickpicke! hjärtat slär, 

Pickpicke pick! — som klappen gar. 

,J<>, det visste han nog, den gamle mjölnaren, men han 
visste också, att fader Krok var en fattig fiskare, och att 
Sven icke skulle fa några verldsliga rikedomar med dottern, 
och så lade han sig emot förbindelsen. 

Under tiden har nådig grefven på herregården ställt 
till en landtlig fest med tällingslekar, och der har Sven 
varit med samt skördat ära under brottning och båg- 
skjutning. Han kommer nu hem för att berätta Maja 
sina triumfer, men hon stackare är innestängd af fadern, 
som är för stolt att tvinga henne på den rike mjölnaren 
såsom svärdotter. Men de unga hitta på råd: han stiger 
med ena foten i ett vattenämbare, som flickan halar upp 
med linan, samt hjelper med den andra till att krångla 
sig upp längs knuten pä huset, men när han hunnit 
halfvägs upp till fönstret, öfverraskas de af Majas far, 
som kommer in i hennes rum och förmanar henne att 
nu gä (ill sängs: 



Digitized by Google 



TKATKRN VII) SILLGATAN 177»- 17»». 



Ack! — — — ett ämbur — vatten bara 

Jag — - drar upp — — min söta far!» 

säger hon i sin förvirring. Gubben tycker, att med den 
saken har ingen brådska, 

Men bvarför? a till livad ända. 
Säg, sa sent att sådant sker? 
Släpp af! — Jag allt vill sända 
I an tillbakars ner!' 

Förskräckt ber dottern honom icke göra sa, och gubben 
ger då vika, men upphissar i stallet ämbaret. Under ar- 
betet härmed upptäcker han Sven, och på samma gång 
får Ingemar, som inkommit på scenen, också syn pä 
denne, sväfvande deruppe mellan himmel och vatten. Nu 
begagnar fiskaren tillfället och utropar: 

Högsinte granne! Till Kr barm Ni ser. 
Hur han fläckat flickans beder, namn och annat mer; 
Om at detta allt Ni ej upprättelse ger. 
Flux i elfven utan skonsmäl lian skall stjelpas ner*. 

Hvarefter Ingemar ångestfullt svarar: 

»Jag ä i knipan Da min ende son -- — 
Kära fader Krok släng inte gossen ner i an! 
Jag ska gerna Kr bevilja livad Ni begär — 

Och dermed slutas det hela lyckligt och väl. 1 

En annan imitation af samme författare var Den 
spökande soldaten, ett ganska nätt 2-akts lustspel, som 
dock ej föll i smaken, utan måste nedläggas efter endast 
;i representationer. Det försonade hatet, dram. i 1 akt, 
uppgifves äfven vara af Envallsson, och slutligen hafva 
vi hans öfversättning från franskan Hans nåd och sotaren, 
en fars utan anspråk, men som hade förmåga att roa. 2 

Det som gifver den senare ett visst intresse, är den 
omständigheten, att pjesen allra först gafs i Göteborg, nem- 
ligen den 11 December 1789, och ej, som vanligt med 
Knvallssons arbeten, först i Stockholm. Detta berodde 
derpå att Envallsson såsom författare och öfversättare 
numera träffat öfverenskommelse med teatern i Göteborg; 
man läser nemligen i annonsen när Sven och Maja» gafs 
för andra gängen den 25 Ang. samma är: 

1 Sttvn och Maja blef en af publikens gunstlingar och spelades 
t. o. m. 12 /12 17»7 ej mindre än IS gånger. 

2 Jemf. Joh. Flodmarks anf. arbete sid. ;ri.">. 



Digitized by Google 



410 



GÖTKHOHGS TKATKAH. 



Inkomsten af denna Piece är leninad til Auctoren, Hr 
Seeret. Carl Entmldsson, hwilken nu begynt samt fortfar at til 
Hesp. Pnbliquens nöje rikta denna Theater med de Pieeer. som 
kunna vara intressante och förnöjande. Iiwarför til rundelig 
sanning recommenderas hos Resp. Amateurer och Theatcrälskare. 
Inga Ahonnementshilletter warda i dag gällande . 

Likaså heter det vid andra uppförandet af »Bobis bröllop» 
den 11 Maj 1790: »Denna recett tillfaller Secreteraren Hr 
C. En valsson såsom Auctor för Piecen». När vidare Solt- 
ner, i sammanhang med sin afskedsrecett den 19 Febr. 
nämnda år, då »Slåtterölet» samt »Hans nåd och sotaren» 
spelades, vädjar till den ynnest och bevågenhet han förut 
rönt af publiken, samt tillägger: »i synnerhet som jag 
medelst aceord med fru Simson är Disponent utaf dessa 
Piecers inkomst», så framgår deraf, att Soltner varit En- 
vallssons ombud, eller att den senare möjligen, till följd 
af något mellanvarande, på honom öfverlåtit sina rättig- 
heter. 

Det nämdes, att »Hans nåd och sotaren» gafs i Gö- 
teborg tidigare än i Stockholm. Detta var äfven händelsen 
med ett annat arbete, Engelsmannen i Paris eller Ärans 
lagar till skyldighetens fullgörande, som den konstlade 
titeln lyder, »moraliskt» lustspel i 2 akter af Bertin d'An- 
tilly, som här spelades den al /c 1789, medan den icke 
kom till uppförande i hufvudstaden förr än i början af 
det följande året. 

De återstående nyheterna för året voro Den svartsjuke 
Lasse eller Svartsjukans påföljder, lustspel i 2 akter, som 
trots det alt pjesen skulle enligt annonsen vara »blandad 
med comiska verser och vaudeviller», dock ej upplefde 
mer än en representation; Den straffade högfärden, mora- 
lisk luslspel i en akt, som delade samma öde: vidare J. 
de Lafontaines enaktskomedi Den förtrollade bagaren, öfver- 
satt af D. G. Björn samt den senares imitation af Destou- 
ches komedi i tre akter »La fausse Agnes », på svenska 
Det oskyldiga bedrägeriet eller Landtpoeten, hvilka båda 
senare pjeser föllo mer i smaken och spelades några gånger 
under detta och närmast följande är. 

Den lusliga episoden i Edelcrantz' bref om huru pu- 
bliken hvisslade ut fru Price, och hur den manhaftiga, i 
raseri bragta damen från scenen utmanade belackarne, 
lilldrog sig Söndagen den 18 April 1790. Fru Simson 
hade såsom gäster anställt sällskapet James Price di' Co., 
som denna dag för första gängen uppträdde på teatern 



Digitized by Google 



TKATKKN VID SNXOATAN 1779 — I7SH1. 411 



och visade åtskilliga kroppsöfningar, så på golfvet som 
på ståltråd », hvarjemte älven gafs en Pantomime Co- 
mi(jue i ii arter, kallad Arlequin Scelette, h varefter dansas 
en Ångelsk Horn-pipe i en Båtsmans Caraetcr>. 

Det lilla uppträdet synes icke verkat afskråckande 
h varken på artisterna eller publiken, kanske tvärt om, 
åtminstone på den senare, och det synes som denna halt 
samma fallenhet för att uppträda handlande som publiken 
i Falun vid ett tillfälle under författarens ungdom. 

KU kringstrykande teaterband hade nämligen kommit 
till staden med en den tiden bekant skräddaregesäll der- 
ifrån såsom förste älskare. Att »spelet- var fullständigt 
onjutbart, behöfver icke sägas, och da sålunda den, huf- 
vudsakligen med ungherrar, fyllda salongen förblef likgiltig 
för det som förenades på scenen, kom man på idén att 
köpa orkesterbiljetter åt en hel samling gatpojkar, för att 
dcrefter, vid något - gripande > ställe i »Hingaren i Nötre 
Dame » eller ett dylikt drama, slunga näftals med koppar- 
slantar midt bland de spelande; i samma ögonblick rusade 
pojkarne upp på scenen för att slås om bytet, åstadkom- 
mande den vildaste förbistring. Spelet måste naturligtvis 
afbrytas, och, sedan bataljen var utkämpad, framträdde 
direktören» med förklaring, att efter detta ansågo sig 
sällskapets damer icke vidare kunna uppträda. Har 
ingenting att betyda, fortsatt!», ljöd det tröstande till svar 
frän publiken. 

Allt nog, Price & Co. visade åter sina konster den 2 
Maj, dä man bland annat fick se De sju pyramiderna, 
som föreställas af personer» ; sista uppträdandet på teatern 
egde rum 14 dagar derefter, h varvid gafs eqvilibrier, en 
pantomim, pyramiderna samt åtskilliga andra konst- 
stycken » . 1 

Slutligen må nämnas, att inan som vanligt ställde till 



1 Price X- Co. var egentligen ett konstberiilaresäUskap, hvilket 
sedan den 7 / 4 uppträdt pa nya rid banan vid Masthamnen och endast 
undantagsvis gaf representationer pa teatern. Den 4 Maj visade Hr 
och Fru Price pa Artillerigärden förut osedda konststycken pa hästar, 
med flere variationer och likaså den 6 ,'.V Herr James Prirr annonse- 
rade, att han Annandag Pingst, den 24 i» 179(1, i Vauxhallen af brände 
et brillant fyrverkeri, alldeles nytt i sitt slag. bestående af en mycken- 
het differenta saker, såsom den sist pä himlen synliga stora C.omcten 
och en Bro. kallad Drialtot (HialtoV i Venedig: äfven presenteras 
Hcrget Vesuvius. dess förskräckliga brinnande, da en ström eld och 
dess Lava ncdflyter», m. m. 



S 



Digitized by Google 



412 



GÖTEBORGS TEATRAR. 



några operamaskerader, nämligen den 4 /io 1789, då man 
firade - stadens räddning året förut; vidare på konungens 
födelsedag den 24 Jan. 1790, hvarom Johan Petersson 
tillkännagaf, att denna »Redoute skall firas med särskildt 
högtidlighet til förmån för krigsmanshuskassan», och sade 
han sig våga det yttersta, »för att skaffa Götheborgs 
wördade Allmänhet något nöje, samt min ädla födelseort 
det lustre, som mit swaga snille kan frambringa», h var- 
emot, han sjelf erhåller intet för sin möda. Sista maske- 
raden gafs Fastlagstisdag den IG Februari. 

Eget nog finner man, förutom den nämnda maskeraden 
till förmån för Krigsmanskassan, äfven halfva inkomsten af 
den första gifvas till fattiga krigsmansenkor och barn. 
Detta var visserligen mycket vackert, men af allt framgår, 
att fru Simson sjelf mer än väl behöll denna inkomst. 
Hade hon detta icke gjort, skulle hon ej nödgats rent af 
påkalla allmänhetens medlidande, så som framgår af efter- 
stående upprop i Gölheborgs Tidningar för den 15 Dec. 
1789: 

»I anseende til den grace och bevågenhet, de resp. Götheb. 
Invånare behagat visa, genom deras öma benägenhet, at hjelpa 
den. som med oförtrutet! kostnad och möda, genom det härva- 
i-ande Privilegierade Spectaklet rakat i mindre behagelig utsigt 
för en framtid; men med hopp at tilskynda det Almänna några 
glada timar i godt Sällskap, sä önskar och hoppas man nästk. 
Fredag d. 1H dennes då Kopparslagaren med Fanfan och Colas, 
pa åtskilligas begäran kommer at upföras. genom en talrik sam- 
ling af Spcctateurer fä utväg, at kunna förbättra några brister 
och ofullkomlighetcr som Cassans medellöshet hittills ej för- 
matt verkställa. 

Lovisa Simson. > 

KU ytterligare bevis på teaterns dåliga ekonomi, om 
något sådant behöfves, ligger deri, att magistraten beor- 
drade kronouppbördskassören Anders Carlsson att för 
hvarje gång något skådespel å den af enkan Lovisa 
Simson innehafvande teatern uppföres hos henne uttaga 
de 2 rdr specie, som, enligt Riksens Ständers bevillning 
den 28 April 1789, tillkommo Kongl. Maj:t och Kronan. 1 

1 Magisiratens 1'oliliprotokoll 81 /7 1 789. Kort förut, eller den 14 
Maj. hade Kongl. Maj:t. till någon ytterli